Värnamovarit

Det händer ju några gånger per år att jag (vi) får det stora förtroendet att sköta stallgöromål och mata/släppa in och ut katter i Hjälshammar. Denna luciahelg var husbondsfolket ute på resande fot och det passade bäst att jag ensam åkte till smålandsmeteropolens södra utkant.

Att se till att häst och katt har rent omkring sig och mat att äta, det tar inte så lång tid. Det blev alltså en del  ljusan dager över igår, och naturligtvis passade det bra att ta tillvara dagsljuset genom att vara utomhus så mycket som möjligt och att samtidigt försöka leta upp några geocache-gömmor.

Det fanns en del nyutlagt, bl.a. hade man lagt ut ett antal gömmor under augusti månad, då många hade som målsättning att logga en gömma per dag.

Det som är så roligt med geocaching, det är att man får se så många platser som man annars aldrig hade besökt. Som  den här naturparken i södra Skogsfållen. Ett skogsnära områden, där jag sannolikt skulle kunna trivas ganska bra.

Gömman var väl inte så kul.... en pytteliten nano-"burk" ... två cm hög och med en diameter under centimetern... ja, det är rena turen om man får tag på den lilla rackaren. Att sedan få ut och, efter påskrivning, sedan kunna få in den lilla remsan i burken igen, det är inget som jag och mina klumpiga fingrar gillar.

Men jag tänker så här: Allt och alla har väl sitt berättigande.. och det får väl gälla även nano-burkar .... även om det är gränsfall...

 Hamnade, efter en lite förflyttning med bilen, vid en annan fin naturpark, mellan hyreshusområde och villaområde. Slogs av hur  många små smultronställen som finns i Värnamo.

Här hade vännen Katrin (klokare) lagt en råtta på en strategisk plats mellan stenblocken. Råttan hade en liten loggbehållare i magen, den var inte mycket större än tidigare nämnda nano, men med sin koniska utformning, mycket enklare att hantera..

 I somras gjorde jag två olika cykelturer i området syd -ost Värnamo. C-E var med en av gångerna, på sommarens varmaste dag, i början av augusti. Denna bunker, där man enligt uppgift förvarat sprängämnen, cyklade vi förbi, trots att den låg alldeles vid sidan av vägen.
Jag hade behövt hjälp att leta burk här, för hur jag än kollade och klättrade bland stenarna, så hittade jag ingen burk. Lite snopet... men sådant händer lite då och då. Sannolikt var det någon sten som såg ut att sitta fast, men som inte gjorde det, som dolde gömman.

När det stora röda vattentornet framträdde ur dimman, så fick jag återigen en repriskänsla  av den varma sommarcyklingen. Här hittade vi inte gömman då, men efter att ha fått ett litet tips av vännen Inga var jag skulle leta, så var det bara att hämta en sten att ställa sig på och sedan plocka ut burken.

Promenerade genom ett större radhusområde i ett område som jag tror hetter Vråen... eller är det Amerika? ... och hittade dagen sötaste gömma. Geocaching är fascinerande på det sättet... man kan gömma allt från platspåsar, medicinförpackningar och  glasslådor till de mest genomarbetade och kluriga gömmor. Bara de innehåller loggremsa och är registrerade på geocaching.com, så är det mesta i loggremseförpackningsväg möjligt.  Detta var en lätthittad burk, men det är roligt att hitta burkar som någon ( klokare Katrin) lagt ner lite extra arbete på.

 Efter sju hittade burkar hade jag fått nog och ville ha mat ... och kolla lite, lite i Värnamo centrum.
Kunde inte låta bli att köpa lite julklappar... fast jag tidigare bestämt att det skulle vara färdigklappat för i år. Åt sen lunch, sushibricka, på favoritstället Nankoku. Vad det är gott med sushi.... bland det godaste man kan äta, tycker jag...

Fick upp blodsockret till bra nivå igen och tyckte att jag kunde leta upp ytterligare några burkar.
Bestämde mig för att försöka hitta de två cacherna som skulle visa var de första sjukhusen i Värnamo funnits.
Det är ju trots allt så att det är p.g.a. av det nuvarande sjukhuset i staden, som jag ganska så ofta befinner mig i Apladalsstaden. När dottern var klar med sin utbildning, så skulle hon hitta en PTP-plats. På Värnamo sjukhus fanns det en sådan ledig och på samma sjukhus fanns en ung ortoped, och ljuv musik uppstod....

De gamla lasarettet är nog stans vackraste byggnad. 1923 byggdes denna delen av sjukhuset. Idag används det gamla lasarettet bl.a. till bostäder. En stor del av  byggnaderna är rivna.

 Det första sjukhuset har anor från 1860-talet. Tycker att detta ser ut att vara ett trivsamt ställe att bo på idag. Utanför den anrika byggnaden finns en stor park som sträcker sig ner mot Lagan.

Dagens sista gömma förpassade mig ännu längre,  betydligt längre, bakåt i tiden.
Vid Vidösterns norra ände har det bott människor ända sedan stenåldern. En ganska naturlig boplats, med en bra vattenväg ända ner till Kattegatt.
Dimman hade tätnat alltmer under den ljumma och vindstilla eftermiddagen, och naturen visade sig från sin mest trolska sida.

Katterna väntade utanför huset när jag i skymningen kom tillbaka. De ville gärna tillbringa resten av dygnet inomhus.
Vi sov alla gott efter en dag med massor av härligt frisk senhöstluft. Som den egoist jag är, så njuter jag verkligen av den milda väderleken och av att all snö har försvunnit. Det får så gärna bli en grön jul... och en grön vinter. Det vita, det klarar jag mig så bra utan.... och dessutom så är det roligt att geocacha när det är barmark. Att leta burkar under snö, det är inget som jag ägnar mig åt.....