Han/hon tittade på de andra elevernas alster, och insåg, att .... nä.... lika bra som dom blir jag ändå inte.
Kamraterna gav uttryckte sitt beröm för bilden och eleven blev ändå lite lyft, lite stolthet strålade från ögonen.
Så skulle affischerna sättas upp. Eleven tog sin poster och gick undan, ville slänga den, riva sönder den. Läraren försökte övertala honom att läta bli, han hade ju gjort en fin bild.
Eleven började gråta.
Alla andra undrade vad som var fatt.
Nej, man fick inte sätta upp affischen på vår skola.
Vi undrade varför.
Gråtande berättade eleven om att örra gången som man hade disco, så var den affisch som han/hon gjort uppsatt på vår skola. Den gången hade han varit nöjd och glad med sitt verk. Den stoltheten var det många elever som hjälpte till att ta bort, när de talade om för honom att de tyckte att den var ful!
Varför är vi så elaka mot varann? Varför är vi så bra på att blåsa ut de lågor som brimer i andra? Jag har också gjort så... tyvärr....det är inget som jag är stolt över!
Vet inte vad som hände, sände en kommentar, den verkar ha kommit bort. Försöker igen.
SvaraRaderaAha, du tillhör de som inte gillar ordet hen. Tänk om du gjort det konsekvent, då hade du inte avslöjat att det var en kille det handlar om! Jag tycker det är jättepraktiskt ord. Jag blev glad när ordet kom för det har alltid känts krystat för mig att skriva han/hon. Smaken är som baken...
Bra fråga varför vi människor är så elaka ibland. Jag tror vi alla är det. Ska det vara så himla svårt att unna andra människor att känna sig duktiga ibland, kanske t.o.m att de känner sig lyckliga? Måste vi plocka ned dem på jorden då, kanske t.o.m såra dem? Ynkligt i så fall!
Vet du, om jag använt hen, så hade jag nog ändå fallit tillbaka till han. Nä... det är så ingentingbeskrivande det ordet ... hen....
RaderaBorde jobba mer för att träna barnen på att säga positiva saker. Där har vi nog en skolbrist.... i ivern att hinna allt som statsmakter tycker är viktigt... men som är ganska oviktigt i förhållande till att alla ska må bra och känna sig glada.
Förstår inte heller vitsen med hen. Känsligt hönsigt. Ser nu att inte ens stavningskontroller förstår sig på ordet. Men positiva ord gillar jag och det borde vi säga lite mer. Det kanske är viktigare att lyfta fram det eleverna är duktiga på än att påpeka alla brister.
SvaraRaderaAtt sätta sig in i hur någon annan reagerar är inte så lätt i förstaläget för ett barn. Om man däremot pratar med dem om vad som blev tokigt så brukar de förstå och kunna vara mycket kloka. Det är viktigt att hjälpa dem att lyfta sig och bli bättre men ur ett vuxenperspektiv är det så mycket lättare att visa fingertoppskänsla och att hitta rätt ingång när det gäller att ge kritik och goda råd. Har jag en relation till någon - elev eller vän - så vet jag också (oftast) hur jag ska bära mig åt. Det är svårt att inte ta kritik personligt.
SvaraRaderaJag upplever att eleverna även har svårt att ta till sig positiva tankar kring det arbete de har utfört. Jag brukar säga att jag inte har betalt för att "vara snäll" utan anledning. Om jag säger någonting bra så är det för att jag tycker det.
Angående "hen" så är jag fortfarande ovan. Irriterar mig lite på att det faktiskt är ganska praktiskt ibland ... Jag är av naturen synnerligen konservativ när det gäller en del språkliga företeelser. Jag kallar det språkvård men det är nog stämplat "stockkonservativ" i den här 41-åringens panna.
Helt rätt tänkt. Vad jag menar är att vi väldigt sällan pratar om hur lätt vi sårar varann, vuxna som barn. Vi borde lägga mer tid på att låta eleverna berätta om vad man blir mest sårad av. Sådana svagheter/ brister som man själv är medveten av att man har, dem gör det extra ont att bli påminda om. Tänker på en elev som jag blev tokig på och sa något om idiot. Idiotiskt av mig. Pratade med hans msmma. Hon skrattade: Vi vet alka att han gör idiotiska saker ibland. Han gör bra saker också. Han kan påverka sitt sätt att vara. Hade du däremot sagt något om hans övervikt, då hade både han och vi blivit vansinniga.
RaderaNu ska jag på opera med din bror....
Klok tanke att låta dem berätta om vad som gör dem ledsna för att visa på allas vår sårbarhet. Vi upplever jobbiga saker varje dag i skolan och pratar mycket om det. Förhoppningsvis kan det få dem att gå åt rätt håll och sluta att vara taskiga mot varandra. Tonårstiden är jobbig nog och det händer mycket sorgligt och tufft i våra liv ändå utan att man dessutom ska behöva hantera människor som är elaka med flit. Fel kan alla göra men då är det bra att lära sig att verkligen be om ursäkt - det kan både barn och vuxna behöva träna på.
RaderaJag hoppas att operan var till belåtenhet!
Det är sorgligt att det allt för många gånger är ett så tufft klimat bland barn och ungdomar. Orsakerna är många och har blivit svårare att komma åt med de nya tekniska möjligheterna att gömma sig bakom sina elaka ord på skärmen. Det behövs en förändring på flera fronter. Den psykiska mobbingen har jag sett många gånger. Oftast tjejer som använder sig av den taktiken. Det värsta är att tendenserna har krypet ner i åldrarna. Inte alls konstig,t tycker jag. Inte heller att Sverige har tappat från att legat etta i världen. Vi gick relativt snabbt från ett dike när det gäller undervisning och pedagogik till diket på andra sidan vägen. Därtill kan späs på många känsliga faktorer.
SvaraRaderaOrdet hen kommer jag aldrig att använda. Ser för mig löjligt ut i text. Samtidigt förstår jag tillkomsten. Om skälet skulle bero på en könsfråga kan man/fru :) variera sig. Fredagshälsningar från ett regnigt Skåne