Äntligen ändrat

Äntligen blev den av, den planerade namnändringen.
Känns ju lite knäppt att kalla sig annalena53, då claeserik, samma siffra, numera är med på många av cachingrundorna. Samt att han är den som oftast finner det sökta först.
Hade egentligen tänkt ändra aliaset för ett halvår sedan, men det har bara inte blivit av.
Idag kändes det rätt, att efter snart tre år som geocachande amatörer, anta ett gemensamt namn/alias.

Igår kom det ut en ny runda. En runda på bara dryga milens avstånd, vid Hagatorpet i Tranemo.
Sa till C-E i går kväll, halvt på allvar, halvt på skoj;- Då går vi schlagerrundan i morgon då!
-  Du med din geocaching, blev svaret.
Tänkte för egen del att nu har vi ju varit ute och letat burk under två kyliga början av maj-dagar, så jag kan gott vänta några veckor. Gömmorna lär finnas kvar ett tag. Och den som har något kul att vänta på, den kan vänta....

Så blev det söndag, och jag tänkte lite annat än geocaching för denna dagen.
- Ska vi inte åka till Tranemo, undrade C-E, då han insåg att jag hade andra planer.
Ojdå, plötsligt bara händer det, C-E tar initiativ till en cachingrunda. Han har verkligen blivit burkbiten!

Det jag tänkt göra gick jättebra att skjuta upp till eftermiddagen/en annan dag. Naturligtvis var jag med på noterna. Plyschbjörnsgömmor, det är dessutom favoritgömmor. Otroligt kreativa... och ganska så lätta att hitta. ( Om han inte sätter dem i trädtoppar förstås....)

Samtidigt som jag skickade över GC-koderna till gpsen, så passade jag på att byta namn. Nu heter vi alcel53 ( annalenaclaeseriklarssonfödda53). Upptäckte under dagens promenad att det var ett lättanvänt alias, bara hälften så långt som det gamla annalena53. Det blev space över på loggraden!

Vid Hagatorpet åkte jag ( och C-E) skidor i de fina spåren, och framförallt på elljusspåret, under de tre vintrar som vi bodde i Tranemo, i slutet av -70-talet.
På den tiden gillade jag vintern, och som jag kommer ihåg det, så var det riktiga vintrar, som gav tillfälle till mycket skidåkning i välpreparerade spår.

Tranemoskidklubben är fortfarande känd för sina fina spår och för att de har spår, även om det inte finns snö. Förmodar att det är 1,5 km-slingan, med asfaltunderlag, som man tillverkar snö till och där man sedan pistar till perfekta spår för bl.a. Vasaloppsåkarna. Att tanten här bakom datorn, skulle ta sina dåliga skidor och ge sig i ut på dessa spår, det finns inte på kartan. Tanten vill köra i egen takt, där det finns minimalt med andra skidåkare.

Nu hade jag ju tänkt mig en nostalgitripp, då jag var övertygad om att geocachingrundan var utlagd utmed elljusspåret, vilket jag kom ihåg som ca 3 km långt.
Men tji fick jag, det visade sig att vi skulle åt ett helt annat håll, följandes den asfaltbelagda slingan en bra bit.

Området kring Hagatorpet har förändrats en hel del sedan jag var där senast. Det finns fina fika och grillplatser. En vallarbod samt ett annat hus ( antagligen maskinhall) var uppbyggt, grönområdena hade blivit större och denna fina damm hade anlagts.
Även stiftelsen Hagatorpet har insett vad lite vatten kan tillföra en redan vacker plats.
Ja, här hade det blivit fint.

Geocachingrundan visade sig till stor del gå på det gamla fem-kilometerspåret, ett område som jag både åkt skidor på, när det begav sig, och tagit promenader på, under det att döttrarna haft ridlektioner i närbelägna berg.
Cacherna var förstås genomtänkta och syftade alla på någon låt från de svenska melodifestivalerna.
( Hoppas att det är ok att jag visar en burk)
Vad tror ni att detta är för en grupp som åsyftas?
Efter snart tre år som geocachingamatör, så upptäcker man att det finns vissa favorit-cache-utläggare. Plyschbjörn är en, han är så otroligt kreativ. Sen finns det ett antal andra förstås.... och så finns det någon som man inte är lika förtjust i... för att cacherna är ( hör och häpna) för lätta eller för svåra för alcel53.

Likadant är det ju med de som loggar cacherna. de som skriver tftc är det ju bara jobbigt att behöva klicka på för att få bort från inkorgen... och så finns  det de som skriver långt och innehållsrikt om varje cache, trots att gömman inte alls är märkvärdig.  ( I och med att jag hör till den senare kategorin loggare, så skulle det vara intressant att veta , om det finns sådana som tycker att vi långskrivare är lika jobbiga/tråkiga, som vad jag tycker om tftc-arna)

 När vi kom fram till den här gamla stugan ( tror att detta måste var det som kallas Rysshagen) så fanns det ett utställt fikabord för den som  hade macka och kaffe i ryggsäcken. Det var inte alldeles nyutsatt, det gällde att balansera på de lösa sittplankorna, men det funkade gott som sittplats i den härliga vårsolen.
Fick en flashback och kom ihåg när jag tog ut min allra första klass på skidtur här på fem-kilometern. Hade med en speciallärare också, och här stannade vi och grillade korv.
En av eleverna i min allra första klass hade gått rundan före oss, såg vi. Tyvärr har vi inte setts sedan 1978, då han slutade sexan. Synd att vi missade varann... förhoppningsvis kommer det fler tillfällen....

 
Nio superroliga gömmor och en bonuscache, som fortfarande både luktade och kändes nymålad, det bjöd plyschbjörn på. En suveränt rolig runda, där jag inte kunde låta bli att stämma upp i falsksång, då jag kom på den ena melodifestivallåten efter den andra.

Tack, plyschbjörn. Det finns många rundor i Tranemo med omnejd som saknar  geocachinggömmor. Du är så välkommen att lägga ut fler!

Undrade om C-E ville ta en extra sväng och se om han kom ihåg hur det såg ut på det gamla skidspåret.
Det ville han... men han kom inte ihåg något alls av sin tid som skidåkare på denna plats.

Inte ens det som jag tyckte var en "hemsk" nerförsbacke, som jag alltid började med att ploga nerför. Inser att jag var lika sjåpig och harig som 25-åring, som jag är idag. Backen såg synnerligen beskedlig ut i vårsolens glans.

Man kan ändra på mycket, men att ändra på sjåpig tant-hjärna, det är inte lätt.

Ett ordentligt motionspass blev det på förmiddagen. Det får vi tacka Schlagerrunda-designern för.