Forjois fotspår, Folkes fristad

... och Kinesiska muren.
Inte illa på en kallvindssolig majlördagsförmiddag.

Efter gårdagens fina vandring utanför Örby, så tänkte jag "lura" med C-E på en liten tur till en betydligt närmre belägen plats.
- Ska du åka med på en riktig utmaning i morgon, undrade jag.
Då jag inte fick något svar på detta, så förstod jag att svaret  var "ja". Den man jag känt i fyrtio år, han lever nämligen efter devisen: "Den som tiger, han samtycker."
Läste i  vännen Ingas (forjois) blogg för ett tag sedan om ett riktigt äventyr hon varit ute på. Här kan du också läsa.
Min kommentar till henne var ju att jag aldrig skulle besöka "The hiding place" på egen hand. Jag är alldeles för rädd och harig för ett sådant äventyr. Men med C-E som sällskap, så såg jag verkligen fram emot ett bergspass.

Fixade en termos kaffe här hemma. På Bernts i Gnosjö, kompletterade C-E fikat, med onyttig ( god) bulle och ännu mera onyttig ( och minst lika god) kaka.

Körde ut på väg 151 igen,  och tog efter någon kilometer in på skogsvägen och till anvisad parkering.

Stigen in mot "gömstället" var sönderkörd av skogsmaskiner,  under de första hundra metrarna.
Balanssinnet fick börja jobba, då det gällde att ta sig över det ojämna underlaget, bestående av granris och grangrenar.

Stigen fortsatte i oförstört skick och här kunde man verkligen börja njuta av omgivningen.
Harsyran stod  i sin fullaste blom, i det fuktiga området, innan stigen började gå uppåt och bergspasset tog sin början.

Gammelskog och mjuk mossa satte igång tantens fantasi. Bergatrollens landskap, hade vi återigen förflyttats till...

Kanske var den övervuxna stenen, med en ordentlig "trollnäsa", en trollunge som inte hunnit in i berget i tid före soluppgång.

Vad hade hänt med dem som med all sannolikhet övernattat här? Tillfångatagna av trollen, eller hade man snabbt flytt under en trolsk natt? Eller var det scouterna som hade haft hajk och inte städat upp efter sig?

Under ett jättelikt klippblock en bit upp i sluttningen, fanns det fler rester av mänsklig närvaro. Eller trollens matkärl?

Ju längre upp i branten man kom, desto mer intressant blev naturen. Stora stenar, helt övervuxna av mjukaste mossa. Jodå, jag fantiserade fortfarande om vad det kunde ha varit.....
Fullt med trollungar på rymmen i morgonljuset.....
Eller luvor som tillhörde de underjordiske....
En suveränt rolig klättring var det.... och inte alltför riskabel heller.

C-E var den som skötte gpsen. ( Min gamla gick sönder på påsklovet, och jag uppgraderade mig ett steg, till Garmin Dakota 20. Vilken skillnad mot den med tiotalet lägre nummer. Vet att "geocachingproffsen" har mycket finare gpser än så.... men faktum är att en välfungerande lågbudget gps passar mig/oss utmärkt. Ska bara försöka få in en ordentlig karta. Som det nu är så är det c:geo på mobilen, som får agera karta. Men det funkar bra, det också)

Nu var vi nio meter från burken. Alltså skulle man behöva gå in i berget för att hitta den.
Ingen av oss välvuxna sextioåringar skulle kunna tränga oss in i denna bergsspricka. Det måste finnas en annan ingång också.

 
Det gjorde det. Det fanns bara lite fastmark att gå på, när man skulle runda hörnet för att komma  till stora ingången. Nedanför stupade berget brant några meter. Jag var väldigt glad att ha C-E med mig... tror att jag hade vänt här om jag varit ensam. Jag avskyr stup! Även om de inte är mer än ett par meter höga.
Genom den "stora " ingången kunde man lätt ta sig in, även om man var bredbakad tant.
C-E tyckte att det var jag som skulle gå in. Det hade funnits plats för mer än en i  den lilla grottan...men han nöjde sig med att titta in i "The hiding place".

Gömman var utlagd den 27 april 2007. Den första maj, så var den första loggen gjord.  Kollar tillbaka sju år i tiden och ser att på den tiden fanns det inga förstahittarnoteringar. "Det var bättre förr" tycker tanten som är så trött på att läsa om alla FTFer på sociala medier. Alla besök är lika uppskattade, så tycker iallafall jag som numera har lagt ut "hela" 58 gömmor. ( En del är dock arkiverade av olika orsaker)

65 loggar hade gjorts i den väl bibehållna loggboken, under de 7 år som cachen legat i sitt gömställe.
Fler borde absolut avlägga ett besök här, ja, det borde vara rena pilgrimsvandringen för geocachare... för detta var verkligen burksök på högsta nivå och av högsta kvalitét.

 Så var det bara nedfärden kvar då.....
Den gick bra den också, mycket bättre än förväntat, då det fanns en del fasta punkter att hålla sig i.

Jag hade  kollat upp att det fanns fler gömmor i närheten.
"Kinesiska muren" hette en gömma, och den låg en kilometer bort, utmed den skogsväg där vi parkerat bilen.
Föreslog att vi skulle ta en promenad dit.
Då svaret på detta blev tystnad, så fortsatte vi uppför branta backar och kom så småningom ut i en by, med fin utsikt. Om jag läste kartan rätt, så heter den fina Lid.

I byn var det öppna marker.
Ett helt fält fyllt med mandelblom mötte oss.

På fältet på andra sidan vägen var det fullt av Bellis Bellis, tusensköna.

Kinesiska muren, var som sig bör, en lång stenmur.
Jag hade  kollat så att det inte var en ren stenmurscache, för sådana vägrar jag.
Men det var det inte....cachen låg ganska synligt vid den något frosthärjade lönnens stam.

Bakom flera murar och stängsel, så var djuren släppta på grönbete. Hoppas att de får gå in under natten, just nu är nätterna för bistra för djur som är vana att var inomhus.

Drömhus kan man ha. Här hittade jag mitt absoluta drömhus. Så om ägaren läser detta och vill byta mot ett två och ett halvplanshus från 1979, beläget mellan Nittorp och Grimsås, så slår jag till direkt. Och hoppas att C-E fortsätter med sitt samtyckande.

Flera träd hade blivit illa åtgångna av två nätters ordentlig frost.
Körsbärsträdet vid drömhuset ser inte påverkat ut.... men visst måste det  vara det. Synd på rara bär!

Onyttig fika smakade bra med drömhuset i sikte, och sedan var det mest nerför tillbaka till bilens parkeringsplats. Bara några hundra meter därifrån, passerade vi över Kust till kust-banan.
Har åkt tåg här några gånger under de senaste åren... och kom ihåg.... det finns en ganska lång tunnel mellan Gnosjö och Hillerstorp. Det är här, i närheten av de småländska bergatrollens salar.

Jag trodde att Inga ( forjoi) stavat fel, då hon beskrev denna rishög. Trodde att det skulle vara skrot från avverkningar. Men nu förstår jag, och har lärt mig ( och C-E) ett nytt ord... grot.

Ytterligare en gömma i närheten fanns med i dagens burkletarplan. Folkes park.
Hit tog vi bilen.
Kopierar en del av cachebeskrivningen:

Parkanläggning med jätteträd

Folkes Park är en nyanlagd park (2012) som anlagts och bekostats av en företagare och markägare i Gnosjö kommun och är belägen i Lid i Gnosjös sydöstra utkant.

Här var tidigare en riktig " skethôla" som nu har blivit en fin park med flera dammar, fontäner, vattenhjul och en liten sandstrand med brygga vid den största dammen.

Även stigar och fikaplatser finns runt dammarna. I den östra sluttningen finns tre av Gnosjö kommuns jätteträd, bok, alm och ask.

Linstigen tog oss till gömman, belägen allra längst in i parken.

Den 200 år gamla boken hade en omkrets på sex meter. Efter ytterligare ett backpass ( dock något enklare än de tidigare) fanns det en fin viloplats under boken.

D

Utmed Linstigen fann jag årets första humleblomster och årets sista (?) tussilago.

Flera fällor var utplacerade vid dammarna i Folkes fina fristad. Vi antog att det finns ädelfisk i dammarna, och att det finns minkar som gillar feta fina firrar....och att det är de som är tänkta att lockas in i burarna. Om de var agnade kunde vi inte se... hoppas inte, för det kändes inte som om dessa otrevliga tingestar passade in i  parkens positiva atmosfär.

Tre gömmor i trakten av byn Lid, blev det. Faktum är att det kunde ha räckt med en gömma idag.... The hiding place. Det är sådana gömmor, som gör det riktigt kul att vara geocachingamatör.