Go geocaching

- Ska vi inte åka en sväng och leta några cacher? undrade C-E.
Klockan var halv nio på lördagsmorgonen och jag satt vid frukostbordet. C-E hade undanstökat sitt morgonmål någon timme tidigare. Med påse på magen, så blir man lite som en diabetiker, man behöver äta mera ofta och mindre portioner, än den som har hela tarmsystemet intakt.
Jag måste medge att jag kände mig en aning stressad. Hade ju tänkt ta det lite lugnt efter en första skolvecka i full fart, en vecka som hade varit riktigt rolig, men lite tröttande för tanten understundom.

- Jag kan väl få läsa tidningarna först, svarade jag. Det fick jag.
Sen skulle jag ju kolla ett bra mål för resan. Under de senaste veckorna har jag inte alls funderat geocaching, det har varit mycket med C-Es operation och sjukhusvistelse ... och innan dess var det varmt och härligt, men inte speciellt lockande att ge sig ut på burkletning.

Ulricehamnstrakten fick det bli. Med C-E på en specialkudde i baksätet.

Första stoppet var verkligen ett häftigt ställe, en plats som ger favoritpoäng såväl för burk som för gömma, ett vårdträd på väg mot Näsboholm.

Avstickaren hette nästa cache. Den fanns bara ett par kilometer bort, med ( nästan) utsikt över Åsunden.

C-E hade fixat fika att ta med, och han tyckte att det var dags att hitta en bra fikaplats.
Ner mot sjön, alltså, tills dess att vägen tog slut.

Vi parkerade bilen och passerade banvallen, numera cykel/gångbana mellan Ulricehamn och Vegby/Ambjörnarp.
Konstaterade att det fanns tre cacher inom gångavstånd längs banvallen.
Dem får vi spara till en annan gång, för idag gällde drive- in -cacher ( + - 200 meter).
De var ju faktiskt bara tre och ett halvt dygn sedan jag hämtade C-E från SÄS, och tio dygn sedan han låg på operationsbordet för en ca 7 timmar lång operation.  Jag tycker att återhämtningen varit helt fantastisk.

Nu var det fika som gällde.
Kan vi låna trädgårdmöblerna i den fina stugan därborta?
Nä... sån´t kan man väl inte göra.....?

Macka och kaffe intogs stående, under det att vi lyssnade till vågkluck mot stranden och avnjöt sjöutsikt mot Tvärredslund och Mannheimerhus.  Blev lite badsugen, men nu hade jag ju inte ens funderat på den möjligheten före avresa. 

Att använda privata bryggor som badnedstigningsplats, det är helt ok, det sa man iallafall i radion i somras...

Fackelblomstren stod i full blom. Funderade på om jag skulle ta med några att ha som förlaga till elevfilmer om blommor på måndag.
Risk för att de skulle vissna var det, för vi skulle ju inte hem ännu... så jag tog med mig ett par via kameran istället.

En gömma skulle finnas vid Sten Sture-monumentet, vid Skottek. Enligt tidigare loggar så skulle den ha en ganska stor gps-avvikelse, och inte alls finnas vid den upptrampade cachingstigen, vid stenen dit alla gick för att gps nollade där. Letade lite bland andra stenar men fann inget.
Fick tillbaka känslan av det idiotiska i denna fritidssyssla, då man går och vänder på stenar eller tittar in i olika stenhål, när det finns massor av dem. Nä, stencacher, det gillar vi inte... även om det absolut passar här vid Sten Sture monumentet i sten.

Njöt av utsikten i stället, vid denna vackra plats. Nostalgin infann sig då jag tvärs över sjön såg Ekeredsbergen. Där hade min pappa  vuxit upp, som statarbarn under Stora Ekered. När jag var barn, så tog han oss ofta sin lilla familj med sig i grå Volvo PV, senare ljusblå puttrande SAAB, för att bada där vid hans barndoms badplats, vid klipporna på andra sidan Åsunden.

Vid Lassalyckans fina friluftsområde har vi/jag letat burkar flera gånger tidigare.  Men vi hade några kvar.... och har fortfarande, efter dagens resa. Bra, för hit återvänder jag/vi så gärna.

Här hittade C-E sin första burk som magpåsbärare..... Förhoppningsvis ska det bli många framgent....

Lisleby17 hette cacheutläggaren. Han var campingvärd på Lassalyckans speciella plats för hus på fyra hjul.
Kul att få en pratstund med den göteborgsbördige geocacharkollegan. Gömman var kreativ, och eftersom jag  har några favoritpoäng till övers, så får det bli en här.

Ytterligare en tämligen enkel gömma fanns i närområdet, i närheten av det nya Kurhotellet.
Här skulle jag kunna tänka mig att bo några dagar i höst.... det fanns massor av fina vandringsleder att ta sig runt på. Och, som sagt, ytterligare några burkar att leta reda på.

Här,  bland alla stenar, skulle det finnas en gömma. Vände och vred på stenarna, men fann ingen nano instucken i någon sten. För det är iallafall så jag tror att gömman ser ut.
Svor lite inombords över den som gömmer småburkar i en massa sten.
Ska försöka läsa på lite bättre i fortsättningen, och låta bli alla gömmor som finns där det finns mycket stenar... för dom är bara geocaching-själsdödande.

En gömma till tyckte jag att vi kunde ta innan vi åkte hem. En säker drive-in-gömma, vid Åsundens kant, inne i centrala Ulricehamn.

Det är en gömma som också är värd en favoritpoäng, dels för att den var alldeles lagom svår, hade en fin loggbok och för att platsen i sig var ett litet paradis i sig.

- Är dom homosexuella? undrade C-E.
Jag kunde ju inte veta, men hade tre olika förklaringar till gräsandsparets nära varann-skap.
Man kan faktiskt ha vänner av samma kön, kanske även som gräsand.
De unga gräsänderna ser likadana ut, oberoende kön, och får han/hondräkter först när de blir vuxna.
Så detta kanske är en tonårsförälskelse.
Hona/hona- hane/hona, det spelar ingen roll, för så här års så är det ingen som funderar på kärleksliv i fåglarnas värld....

Vi mötte regnet ganska snabbt på vägen hemåt.
Få se om C-E fick mersmak på geocaching och vill ut och åka i baksätet igen, redan i morgon. Det gäller ju att passa på när jag är ledig. Nästa helg lutar det åt bilcaching av forjoi-gömmor i utkanten av Forsheda.....