Halmstad

Kom på det, då jag räfsade i hop gräset utanför vår gamla stuga i Halmstad igår; 

I år är det fyrtio år sedan som svärfar Holger kom hem till mig och C-E i vår tranemolägenhet, och frågade om vi ville vara med och köpa en stuga i Halmstad.

Man skulle dela det "vita" priset på svärfar och hans tre barn. En stuga för alla att dela på alltså.

Svärfar skulle betala de "svarta" pengarna.

Det var så man gjorde för fyrtio år sedan. Betalade en redovisningssumma "vitt" och sedan ett antal svarta pengar. Köparen fick ner det totala priset, säljaren  fick en större vinst, på  pengar som inte blev redovisade för beskattning.

Kommer ihåg att det funkade på samma sätt, då vårt Stockremmahus blev byggt, 1979.

Kanske det är så det går till även idag,jag vet inte.....

Den ekonomiska brottsligheten vi medverkade till på sjuttiotalet, är iallafall preskriberad.

12 500 kr, det var en fjärdedel av det "vita" beloppet 1977.
Ganska svårt att förstå idag, då  det reeela värdet på det gamla huset med tillhörande tomt, sannolikt skulle kunna generera en miljon kronor. Betydligt mer än vad vårt fortfarande ganska så fräscha hus härhemma, skulle kunna säljas för.

Jag hade bara gjort ett besök i Halmstad innan dess som vi blev fjärdedelsägare till en sommarstuga där. Det var midsommaren samma år, då vi tillbringade helgen i husvagn ( har bara "bott" i husvagn två gånger i nmtt liv... inte riktigt min grej...) på Hagön, campingplatsen ett par kilometer från Knipans stugområde, där var stuga var belägen.

Det har varit många roliga tillfällen i den gamla stugan under de 40 år som vi varit delägare eller helägare till den. Stugan har varit en plats att träffa vänner och släktingar, en ställe att umgås på under betydligt enklare former, än vad ett "bjudning" här hemma inneburit.

När den äldre generationen gick bort och när övriga delen av familjen växte åt olika håll, så ville två tredjedelar av syskonskaran sälja huset. Vi fick köpa ut det, för ett humant pris.  Dock hade de 12 500 kr som man satsat mer än trettio år tidigare "förräntat" sig  bra.

Jag är glad att våra döttrar framhärdade att vi skulle behålla huset.

Sen kan man ju tycka att det vore läge att göra som så många andra på Östra strandens olika fritidsomåden, riva det gamla och bygga nytt. Men när jag satt inne i det gamla huset igår, så insåg jag att  vår sommarstuga är perfekt för oss. Vi behöver inte mer, eftersom ingen av oss stannar några längre perioder. Det är en vackerväderstuga för en övernattning, eller möjligen två. Sen blir det ett antal resor fram och tillbaka varje sommar, men faktum är att med kortare restid än tre timmar tur och retur, så funkar det bra med både dagsresor och tvådagsresor.

Det var ganska tomt i området igår, trots vackert väder.

Vi skulle kolla så inte vattnet i ledningarna hade frusit, då det blev frost ända ner i kustlandet förra veckan. 

Det hade klarat sig!

Dessutom behövde gräsmattan en frisering, och  lite blommande växter planterades i rabatten på husets framsida.

Vi tog förstås en promenad på stranden. Några modiga hade lagt sig för solbad, några andra modiga badade faktiskt i havet.

Stranden har förändrats enormt mycket under de senaste åren.  Det område som tidigare bestod av sanddyner, är numera nästan helt bortspolat. Det är bara några tiotal meter kvar, innan stranden, och  i storm uppiskade vattenvågorna, når fram till husen.

Känns bra att ha sitt hus beläget på 300 meters avstånd från det hotande vattnet!

En annantanke med gårdagens resa till Halmstad, det vara att fira C-Es jämna ( 64 är väl jämnt?) födelsedag, med att äta fiskplanka på resturang Pio.

I väntan på att restaurangen skulle öppna, så åkte vi till rhodedendronparken i Tylösand, för att njuta av blomsterprakten där.

Nu hade inte rhodedendronen kommit längre där, än vad de har gjort här hemma. Detta, trots att det fanns blommande praktbuskar i trädgårdarna i Tylösand. Parken ligger i en dal, det är mycket skugga, så blomsterprakten kommer sannolikt att vara som störst om två veckor.

Vi tog den korta promenaden ner till Tjuvahålan i stället, och fann att just där var det rena paradiskänslan,

... med blommande körsbärsträd och blommande spirea.

Just där och då sände jag en tanke till min hädangågne svärfar..... Varför kunde han inte hittat en stugai trakterna av Tylösand i stället ? Naturen  är så annorlunda, jämfört med naturen på Östra stranden. Klippor, sand, skogar och hedar avlöser varann.... och varje årstid har tokblommande växtlighet. Om ett par månader är det kaprifolens tur, det blommar och doftar  på alla upptänkliga ställen.

Pios fiskplanka smakade, som brukligt, alldeles utmärkt. Förhoppningsvis blir det fler besök på Pio i sommar.

40 år i Halmstad! Inte konstigt att man är "gammal".
Så bra att svärfar Holger fixade oss en sommarplats, och så bra att vi kunde bli ensamma ägare och slapp dela den med många andra.
Hoppas att den nya generationen, 2017-barnen, också får möjlighet att få uppleva fina och roliga stunder vd Kattegatts strand.