Oförstått

Det är mycket som man inte riktigt förstår. Mer och mer blir det, ju flera dagar och år som man lägger bakom sej.

Vitsen med massor av snö, då vi trodde att vintern var över, och att våren väntade bakom februarislutet ... ja, den förstår jag inte alls.
Det är inget som vi kan påverka heller, någon av oss.... men att tycka hjärtligt illa om allt det vita, det har man all rätt att få göra.

Lite glädjande var det dock att hitta en plogad skogsväg att ge sig ut på, när det var dags för den dagliga promenaden.  Promenaden kunde på det sättet bli en runda på dryga sex kilometer, härligt att kunna gå runda i stället för att gå fram och tillbaka...

De där dagligen pockande tiotusen stegen, det är jag lite oförstående till,  hur olika de ter sig. Under en skoldag, så blir det upp emot femtusen steg... och de resterande lika många stegen, dem fixar man på en bra halvtimme på byvägen.
Men att få till tiotusen steg från schratch, det tar lång tid och sju och en halv kilometer ungefär.

Så idag var det bara att passera det egna hemmet efter genomförd runda och gå en dryg kilometer till, innan både jag och aktivitetsbandet var nöjda.

Tänkte på det, under det att jag gick förbi platsen på bild nummer två; Här cyklade jag flera gånger i somras och fick helt otroligt vackra bilder på mängder av blommande lupiner. Känns lite svårt att förstå att det ska komma en cykelnjutningstid och en blomsternjutningstid, inom kortare tid än vad som passerat sedan jul.

För att gå över till ett betydligt allvarligare ämne, så är det ett år sedan den förskräckliga bussolyckan i Härjedalen ägde rum .En fruktansvärd händelse, där (tror jag) fyra unga människor omkom.

Den stackars olycklige chauffören har varit misstänkt för vållande till annans död i ett år nu. Undrar hur han mår? Inte så bra, kan jag tro. Det jag inte för mitt liv kan förstå, det är hur man kan lägga ansvaret på en ensam chaufför! Bussbolaget har definitivt ett ansvar som inte såg till att man hade två chaufförer för en nattlig resa. Skolans reseansvariga bär också ett stort ansvar, då man påbörjade en lång resa klockan tio på kvällen. Hade man åkt på eftermiddagen, så hade man kommit fram före midnatt....
Nej, jag kan inte fatta varför den stackars chauffören ska bära hundhuvudet när det är andra som gjort fel! Kan någon förklara!

En annan sak som jag inte förstår, det är det där med rättegångar och domar vad det gäller grova förbrytare. I fallet med mannen som körde ihjäl människor på Drottninggatan i Stockholm i våras - eller Madsen med ubåten i Danmark... Jag begriper inte för mitt liv varför man ska kosta på dessa människor långdragna, svindyra rättegångar med FÖRSVAR. I min värld så behövs bara en sittning där man dömer dessa människor till livslånga straff.... och då inte i bekvämlighet, utan i sämsta möjliga miljö.
Men så får man väl inte tänka i ett civiliserat samhälle....

Börjar bli lite imponerad av den där Trumpen i Washington. Att få till ett möte med Nordkorea, det var inte väntat. Hur bar man sig åt? Och det där med tullar.... ja, han är ju affärsman så han bör väl förstå hur man bör tänka.

Nä, det där med världspolitik - eller politik överhuvudtaget- det är inte helt enkelt att förstå.
Inte heller vad som är rätt eller fel ... i andras ögon sett....

Får väl känna mig nöjd här i min lilla värld, där min stora fråga inför morgondagen är var jag ska gå för att få till mina tiotusen steg. Och undringen.... vart tog mina trogna kommenterare av bloggen vägen...