Grattis och hipp hurra på din da, säger vi till yngsta dottern!
Det var tänkt att vi, far hennes och jag, skulle åkt ner till Malmö över dagen och bjudit hennes lilla famillj samt bästa vännen på restauranglunch idag. Men så var det det där med förkylningarna..... vi bestämde att vänta med firandet ett par veckor, och hoppas att alla är friska då....
Det känns helt sjukt att det är fyrtio år sedan ( !!!) som Karin, sent omsider, bestämde sig för att se dagens ljus. Fyrtio år!!! Inte konstigt att man ibland tycker att man är gammal..... eller ser gammal ut, när man tänker på att ens båda döttrar, ens båda barn, har passerat fyrtioårsstrecket! Förundrar mig mer över att jag fortfarande känner mig rätt pigg och stark, trots att barnen blivit medelålders.
Att Karin, till skíllnad från sin nästan två år äldre syster, inte skulle bli någon landsbygdsbo, det förstod vi ganska tidigt. Hon har velat vara där det händer saker....
I halva sitt liv har hon bott i Skåne! Efter en termins jobb som vikarie i min dåvarande skola, hade hon insett en sak... mammas yrkesval, det var inget för henne. Några månader före sin tjugoårsdag, så körde vi ner henne till Lund, Där studerade redan syrran sedan något år, och i närheten av Lund gick hennes dåvarande pojkvän på folkhögskola. Så det kändes som ett självklart val.
Smålands nation ( trots att hon faktiskt är västgöte, om än gränsfall) var adressen för något år, under det att hon läste några olika kurser. En dag, jag kommer ihåg det så väl, så ringde hon till personalrummet på skolan. Det var inte självklart att gå med mobilen i fickan, under tjugohundratalets första år. Trodde ju att något allvarligt hänt, när hon ringde till arbetsplatsen. Men det hade det inte. Glad i hågen berättade hon att hon fått ett rum i ett kollektiv i Malmö. Vid Gustav Adolfs torg, alldeles mitt i stan.
Jag fattade inte det stora med att byta Lund mot Malmö, men det måste hon ha gjort. Hon har blivit kvar i stan sedan dess, på ett antal olika adresser. Ganska snart flyttade hon ihop med dåvarande pojkvännen i en lägenhet på Möllan. Några olika adresser har det allt blivit, på Möllan, i centrala stan och nu på Sankt Knut, ett stenkast från Möllevången. Och modern och fadern hittar rätt bra i centrala Malmö numera.
Grattis till både Karin och föräldrarna!
SvaraRaderaHörde på radion igår att medelåldern var 40-65 år. Då insåg jag att jag är jämnårig med mina två äldsta barn😉
Du fick ju barn när du var riktigt ung!! Jag var 26..och då ansågs man som "äldre förstföderska"....skillnad mot nu.
RaderaDet har verkligen ändrats. Jag fyllde 20 två månader efter att Äldsta föddes. Sen kom Sonen 16 månader senare.
RaderaNu är 26 år ungt att få barn.
Jättekonstigt att det är så stor skillnad. Våra döttrar fick, av olika anledningar, sinaxbarn då de var 35 resp. 36 fyllda. Inte alls ovanligt idag ju...
RaderaMen att insemination sig vid 52, som Petra Mede... det är bortom min horisont... Fram till 45, om det funkar... Så kan det säkert bli bra... tror ja! Ha det fint!
Instämmer…52 år. Då är man redo att bli mormor/farmor
RaderaStort GRATTIS till fina dottern:-) Å vilken hyllning till henne! Så fint skrivit. Det känns att du är mäkta stolt över henne. Ja, med dessa gener så... Kul att hon följde sina känslor och flyttade till en storstad. Hon gjorde precis som jag. Klarade heller inte av livet på landsbygden;-)
SvaraRaderaSå olika; Den ena blir "hästbonde" på deltid... Den andra storstadsbo...
RaderaKarin tycker om att komma på besök till landet.... och jag gillar att besöka storstaden. Småstadsbor är vi inte någon av oss!
Jättefin bild på en söt tjej ,-)) Ja åren går, men det får mig bara att känna mig ung ,-) Vår äldsta fyller snart 50. VA!?
SvaraRaderaLika bra att vänta så alla är friska. Då gör vi det....GOTT NYTT ÅR!....... det kändes himla bra!
jättefina ord om Karin ,-) Och så blir det ofta att man inte gillar precis likadant,-))
Ja 25 mil är 25 mil, men det kunde varit en etta före, och bra vägar, kanon!! Det viktigaste är att man hittar rätt och det har tydligen Karin gjort ,-)
Så ett GRATTIS ifrån mig ,-)
Ha det gott . KRAM Primrose ,-)
Tack för ditt grattis!
RaderaNi var unga föräldrar! Det var många i vår generation!
Vet att det finns många som har sina barn på betydligt längre avstånd! Tack och detsamma och kram!
Så fint skrivet! Ja, olika tider och olika "modernt" att föda tidigt eller sent.
SvaraRaderaMin mamma var 38 när hon fick mig. Jg var 22 vid äldste sonens födelse. Min make föddes när hans mor var 19, de fick skriva till kungs för att gifta sig.
Mitt första barnbarn fick jag när dottern var 26.
En Guds gåva är alltihopa!
Kram!
Precis, en gåva är vi alla. Mitt enda syskon, min bror, föddes när mamma var 40. Jag var 8..Min mormor var 41 när mamma föddes... Och visst ångrar jag ibland att det inte blev en "sladdis" i fyrtioårsåldern...Men är så tacksam för de gåvor jag fått...
RaderaGrattis till Karin! Så fint namn, om vi hade fått en dotter så skulle hon få heta just Karin, efter min mans mamma som jag aldrig hann träffa.
SvaraRaderaSå kul att få läsa om Karin, och visst kan man kalla denna dag Gott nytt år, allt lever ju upp igen!
Ha en fin start på veckan!
Karin är ett gångbart namn. Finns i alla åldrar.....fast de senaste åren så tycks det ha tappat i popularitet.
RaderaDetsamma!
Hipp,hipp, hurra säger jag också.Stort grattis till Karin. En dag sen. Men jag befinner mig till havs och hade igår ingen internetanslutning så kunde inte då läsa eller kommentera.
SvaraRaderaSå fint skriver!
Ja, visst går åren fort. Är tvillingmamma till döttrarna som fyllde 41 år i januari och som både gett och berett mig/oss så stor glädje.
Hoppas ni snart kan ses och fira tillsammans.
Tack för en skön promenad och fina bilder Ler när jag ser ordet Hestra och minns när vi i höstas, på väg till Ullared passerade dina fina trakter.
Kram
Hestra besöks ofta. Oftare än kommunens centralort, Tranemo. Ett bra litet samhälle, som har det mesta man behöver till vardags.
RaderaJa, barnen växer upp. Man får vara tacksam så länge man får vara med och följa dem och barnbarnen. Kram
25 mil... det är inte så långt ändå, tycker jag. Jag har längre till några av mina barn och barnbarn,och jag brukar trösta mig med att de i alla fall bor i Sverige. Jag skulle tycka att det vore besvärligare om de bodde längre bort, kanske utomlands.
SvaraRaderaGrattis!
Makens kusin och hennes familj bor i England. En bit att åka... Inget man gör över dagen. Och ändå känns det ganska nära om man jämför med USA....Australien.... Tack, hälsar Karin!
RaderaVilket trevligt inlägg om din dotter. Ett försenat grattis till henne och till er som stolta föräldrar. Och vilken härlig vårpromenad i den sköna marssolen. Och vilken bra idé, att utropa gott nytt år på självaste vårdagjämningsdagen (vilket långt ord jag fick till där).
SvaraRaderaKram och fortsatt fin vår!
Nu är det verkligen nytt år. Något nytt händer i naturen dagligen! Gott!
Raderatiden går fort, bara barnen som blir äldre :)
SvaraRaderaLiksom vi.... och vi får vara tacksamma över att få hänga med...🙂
RaderaSå fint du skriver om en älskad dotter! Ja, tiden den går och vi får bara hänga med i svängarna. Det är en bit till Malmö men inte värre än att man kör dit relativt snabbt på bra vägar. Vi har ju sonen i Stockholm och det är inte lika tillgängligt fast visst, det var svårare när han bodde i Brasilien.
SvaraRaderaKram och god måndag!
Brasilien... det är långt borta.
RaderaVägen till Malmö känns inte så lång längre. Om vi tar vägen över Värnamo, så åker ju Johanna och killarna med och tar vi vägen över Halmstad, brukar vi titta till stugan. Så det blir ett litet avbrott på resvägen... och det känns som om det förkortar. Kram