Möten

Britt stod och väntade på sin man i ICAs förbutik. Jag kom ut med en halvfylld kundvagn, betingande ett värde av en tusenlapp. Pensionärsrabatt inkluderad. Fy tusan, vad allt blivit dyrt!!

Har inte träffat min goda barn och ungdomsvän, på mer än ett år. Julkort utväxlas. och så tänker man att man ska ses... men det har ju så svårt att bli av.

En trevlig pratstund blev det i alla fall. Och nu får jag se till att få tummen ur! Vi är fem "gamla tjejer" från Rångedala,  födda 53 -56, som hamnat i trakterna av Tranemo. Fem-sex mil "hemifrån. Visst har vi mycket att prata om...

Vännen Ingela dök också upp i förbutiken. En lite kortare pratstund.  Lika trevlig den. skillnaden är att vi båda "pokerdamer" ses rätt så ofta.

Jag hade ett "bokat" möte i Tranemo. Med de gamla kollegorna från tiden i Dalstorpsskolan. Normalt träffas vi bara ett par gånger om året, men nu har vi bestämt oss för att få till ett lunchmöte varje månad.Den här gången träffades vi på Fridas bistro, i bibliotekshuset. 

Hade lite tid på mej innan jag skulle träffa kollegevännerna. Tog en liten sväng ner mot sjön.

Måste medge att jag tycker att det är härligt med öppet vatten. Även om det vore normalt med is så här års.  Gräsänderna uppskattade nog den isfria sjön ännu mer.

De tycktes vara på väg ut och kolla upp om något hade hänt med den gamla ekan, som legat på grund i flera år. 

Kollege-vännen Carina undrade om någon var intresserade av att ta över hennes ( för flera år sedan) framlidne mans målargrejer. Nya grejer, olja och akryl. Och pannåer. Är absolut intresserad. Jag är inte bra på något, men vågar mej på allt... och det är så rogivande och avkopplande att måla.  Den här bilden skulle jag vilja avbilda. Men, det är förstås enklare att förstora ett foto och sätta i ram. 

Mycket vatten i sjön.  Även om det har runnit undan en hel del, sedan de  stora översvämningarna , för några veckor sedan.

Jag var inte ensam fotograf där nere vid sjön...

Var lite förundrad över skatan som hade möte med gräsänderna. Den verkade också ha lust att ge sig ut i vattnet, men tycktes bli avrådd. Efter några varv längst ute på udden, så vände den på sig och lämnade vattnet.

Det blev en mycket trevlig lunch. Gamla kollegor känner varann så väl, och har så mycket att prata om.

Valde pasta med ostsås och kyckling. Två av damerna valde den stekta fisken. Allt smakade utmärkt. Till kaffet fanns det blåbärspaj och vaniljsås. Pricken över iet, det är viktigt!

I måndags hade jag ett riktigt härligt möte. i det nybyggda hyreshuset alldeles bredvid sjön och restaurangen. Jag träffade min bloggvän sedan flera år, Barbro, som tillsammans med sin bloggande man Tony, flyttat in i huset vid årsskiftet. 

Bloggvänner "känner" också varann ganska så bra.  Man kan liksom fortsätta ett redan påbörjat samtal.

Så härligt att träffa en person som man verkligen kan prata om allt med. Och som dessutom kan hjälpa en att förstå sig själv. Ett mer givande samtal, det har jag sällan haft.

Såväl Barbro som Tony är riktiga mästerfotografer. På Instagram visade hon en bild på mej, där jag ser ut som jag känner mej. På de flesta bilder så är jag så ful... enligt mej själv. Tyvärr fick jag inte till någon bra bild på min bloggvän.... som nu också känns som en riktig vän.... Men en bild från och genom ett av vardagsrumsfönstren blev iaf ok. 

Två snoriga och hostiga killar möttes vi av på " mormorstisdagen" igår. Pigga, men förkylda. 

Tog en egen promenad medan killarna byggde de legomodeller, som var sista födeledagspresenterna för denna gång. ( K-P fick också ett små-lego, som han fixade bra, med lite stöd från morfar)

Lite vårkänsla gav solen som lyste över de tre hemmavarande hästarnas möte.  Med stängsel emellan.

Konrad är naturintresserad. Frågade om han ville gå med till grannstället, ett sommarställe, och kolla om vintergäcken kommit upp. Vi möttes av ett antal gula blomhuvuden. Ett härligt och efterlängtat möte.

I morgon ska vi möta upp killarna och mamman halvvägs till Värnamo. Morfar fska vabba, under det att jag jobbar några timmar och sedan åker på teater på kvällen. Vi ska ändå ha killarna fre- lö, och morfadern är omtänksam mot okända människor. Synd om pojkarnas pappa skulle behöva vabba...mamman gjorde det idag.... för då skulle ett antal ortopedpatienter få skjuta på sitt efterlängtade möte med doktorn, som äntligen kunde hjälpa dem att få rätsida på sitt problem....

Snällt av morfar, tycker jag.