Selfie om namn

Dags för veckans egenterapi-sejour hor Klimakteriehäxan. Denna vecka handlar det om namn.  

1. Är du bekväm med namnet dina föräldrar valde att ge dig? 

Absolut! Mamma hade läst en följetong om en flicka som hette Anna-Lena, långt innan jag föddes. Hon tyckte att namnet var så vackert, så att hon skulle ge det till sin dotter, om hon fick någon. Och det fick hon ju.

Pappa bidrog med andranamnet Britt. Ett namn som jag inte alls gillar. Det låter så vasst. ( Borde kanske egentligen passa mig...) Så konstigt då man suttit i väntrum och blivit uppropad med Britt. Det har tagit någon sekund innan polletten trillat ner.  

Funderar f.ö. varför man i de selfies som jag hittills läst, inklusive terapeutens,  inte uppger sitt förnamn i samband med frågan. Trots att man inte skäms för det.... 

2. Om du har barn, vad avgjorde i valet av deras namn?

Johanna fick sitt namn efter en jättemysig tjej, som fanns i min klass, då jag gjorde praktiktermin under lärarutbildningen. På sjuttiotalet, så hade man en hel termins praktik i en och samma klass. Handledaren hade hand om två klasser. Vi som gick ut 1975, fick dessutom betalt under den praktiken. Efter vår årskurs togs lönen bort. Men hel praktiktermin, det fanns ytterligare bortåt tio år.

Lillasysters namn fick maken bestämma. Det blev Karin. Ett väldigt bra val. Ett namn som höll under nästan hela nittonhundratalet. Numera döps inga barn till Karin. 

( Och nu outade jag mina döttrars namn... men det har jag gjort i andra sammanhang. Tycker att det ingår i frågan.... )

 3. Vilket är det otrevligaste kvinno- respektive mansnamn du vet?  

Kommer inte på något otrevligt namn. Men det finns många av de nya namnen som jag inte gillar. Tindra t.ex. Så heter dotterns häst och min brors fina katt. För mej är det omöjligt på en människa. Har haft två jättefina tjejer i mina klasser med det namnet. Jättebra tjejer med ett omöjligt namn

Tuva är också ett namn som jag haft svårt för. Trots att jag känner många fina Tuvor.

Liam och Lias är pojknamn som jag inte gillar. Liam är ett av de populäraste namnen. Jag fattar inget. Vill gärna ha svenska namn på svenska barn.  Eller... det kanske är fornsvenskt... 

Tycker att det är intressant med namn på barn från andra länder. Finns många fina namn passade för barn från olika kulturer. 

4. När folk gifter sig – tycker du då att makarna ska ha bådas efternamn eller ska en av dem skala bort sitt? Hur gjorde du?

Upp till var och en. Två son-namn, som jag då skulle haft, det är bara fånigt. Att ta ett helt eget namn efternamn, då båda byter, det är ytterligare ett alternativ.  Behöll faktiskt mitt sonnamn, men bytte efter ett tag. Döttrarna undrade varför vi inte alla kunde ha samma efternamn...

5. Bästa hundnamnet? 

Akita hette en schäfer som vi hade i mitt hem. Snällaste finaste hunden. Ser att Akita är en hundras i sej. Men för mej är det också ett fint hundnamn.

6. Ska bilar och andra ägodelar "döpas" och i så fall varför?

Det är klart att alla gör som de vill med det. Men i vårt hus eller garage så finns inget som har andra namn, än det de är. Eller det märke de har. 

Inget blogginlägg utan en bild. 

Hittade en selfie... nä, ett foto, från den tiden då ordet selfie inte fanns. Då kallades det att man tog kort.

Här är jag och Akita hemma i Rångedala. Antagligen drygt femtio år sedan fotot togs....

Spa' t

 Fem tanter, varav fyra pensionärer och en 60+are, som kunde styra sina arbetstider utifrån behov, träffades för en trevlig kväll, i adventstid. Vi bestämde oss för att tillsammans besöka det relativt nybyggda spaet på Hestraviken. En måndag skulle passa bra. Men vi kunde ju vänta ett tag... tills i februari. Vi bokade in den 26 februari i våra kalendrar. En av damerna åtog sig att boka. Man skulle betala in hela spa-avgiften i samband med bokning. 600 kr och då ingick frukost eller lunch på restaurangen.  Eller så kunde man boka pensionärsförmiddag. 425 kr. Kaffe och fralla ingick. Vi valde det senare. 

 På morgonen den 26 febr kollade jag på nätet vad jag kunde utsätta en streptokockdrabbad, på bättringsvägen,  tack vare antibiotika, hals för. 

Bastu? Nej!

Kallbad i Nissan? Nej

Varmt bad? Ja

Beslöt mig för att åka med, trots att jag inte var helt hundra. Jag var ju nyfiken! Och de där 425 kr som var inbetalda, de fick man bara tillbaka om man avbeställde senast 48 timmar före bokad tid.

En av damerna var redan avbokad. Hon hade alldeles nyss haft influensa med hög feber. En annan av damerna meddelade på morgonen att hon blivit förkyld under natten.

Jag valde att ta egen bil. Spaet var bokat från kl 9 till klocka än 13. Så länge insåg jag att jag inte skulle vilja stanna.

Tre andra pensionärsdamer var redan på plats då vi anlände. Alltså sex tanter på hela spa't. Hade väl gått plats med några till..högst tio sammanlagt.

Jag blev rätt förvånad över hur litet spaet var. Beläget i källarplan på en nybyggd hotelldel på anrika Hestraviken.

Två lika stora, bassänger fanns det. Samt en bubbelpool med plats för fem personer.  Därutöver en stor bastu med utsikt över och trappa ner till Nissan. En relaxavdelning samt en lounge fanns. Kaffe, frukt och vatten ingick på båda ställena.

Gott och varmt var det i bassängen. Utsikten över den mörka floden... Nja... 

Efter en bra stund i den 37 gradiga?? poolen  så var det dags för en stund i bubbelpoolen.

Blev lite besviken över att man inte alls kunde styra bubblornas intensitet. De var lite i svagaste laget, tyckte jag. Gick automatiskt på och av, då man gick i och ur den lilla pölen.

De båda andra damerna skulle förstås besöka den fina bastun...och gissningsvis även ta ett dopp i Nissan, men jag var nöjd efter närmare en timme i varmt vatten.

Fikade tillsammans, det gjorde vi, innan jag avvek.

Sammanfattningsvis; Tja, vad får man för 425 kr idag? Inte så mycket. Så priset är väl inte något att gnälla över. 

Frallan kunde varit lite bättre. En ganska intetsägande ost och skinkmacka kunde ha gjorts riktigt välsmakande med lite mer saftighet. Mer grönsaker... eller en legymssllad....

Vad som irriterar mig är att man måste planera att sjukdom ska inträffa senast 48 timmar innan det man bokat.  Klart oschysst!  Här borde man iaf ha en möjlighet att köpa till ett avbeställningsskydd för 50 kr. Då har man möjlighet att bestämma över sina outnyttjade pengar.

Det fanns förstås några behandlingar som kunde bokas. Både massage och ansiktsbehandling.  Svindyrt, förstås. Kändes heller inte för någon kroppbehandling när man inte är fullt frisk.

Ett trevligt sätt att omges med väninnorna, absolut. 

Nyfikenheten är stillad för denna nyfikna tant. Inte så flådigt som jag förväntat mej .. men helt ok 

Tog en tur bakom den nybyggda hotelldelen med spaet längst bort. Vatten i all ära... men ingen toppenutsikt.

Fick iaf en väldig energi, då jag kom hem. Bytte sängkläder, dammsög, fixade toaletten på nedervåningen, satte på en tvättmaskin. Så det där varma vattnet var säkert bra! Nu får det bli ett halvtimmes promenad. För frisk luft, det är en nödvändighet.

Det blåser

 

Det blåser därute. Var utanför dörren ett slag och konstaterade att det var rätt ljumma vindar. Kunde varit värre. Det är säkert värre närmre kusten och längre norrut.

Funderar på om det sista av dynerna längst norrut på Östra stranden försvinner nu. Det var inte mycket kvar, då vi gick där för ett par veckor sedan. I såfall ligger det ett antal hus helt utan skydd från havet. För tio år sedan var det höga dyner i vägen. 

Hittade den här bilden i minnen på Facebook.

Det var den 22 febr 2010. Vi var i Malmö och hälsade på Karin, lö-sö.. Kommer ihåg att man kunde njuta av lite tidig vårsol i Malmö. När vi kom hem på söndag eftermiddag så var det 80 cm snö. 

Jag föredrar dagens väder. 

Veckan "blåste" förbi snabbt som tåget. Bilden tog jag i söndags, då det blev lång promenad. 

Såg de första vintergäcken i tisdags, utanför Värnamo, hos dotterns granne. Absolut vårtecken. Även våra snödroppar har börjat titta upp under veckan. Fast det är ett tag till blomning ännu.

I onsdags var det PRO-möte. Vilket innebär att den som är med i styrelsen ska ställa fram stolar och bord och duka, på förmiddagen. 

Tre män från vår styrelsen berättade idrottsminnen från sin aktiva karriär. Inte visste jag att de hade stora meriter från både fotboll och bandy. Har man spelat i Grimsås, div 2 under många år, så har man mött många av de "stora" lagen  från södra Sverige; Örgryte, IFK Göteborg, Malmö FF.

Och tänk, för några decennier sedan, så finns det naturfrusen bandyplan i grannsamhället. På andra platser i trakten spelade man bandy på sjöar.

Funkar inte idag. Så mycket som har förändrats, vad det gäller klimatet,  sedan förra seklet!

Vi är nog ganska bra på att ta fram det enkla och samtidigt intressanta och uppskattade, då vi gör program för vår resp. höst i vår PRO-förening. 

Arbetsveckan  är kort. En dag. Passar ju mej så bra. En kille i fyran kom på rasten och sa att musik är det roligaste han vet. Det finns ingen lektion som hår så snabbt.  

Vi har flera riktigt duktig musiker på skolan. Elever som inte är så framgångsrika i teoretiska ämnen. Kul när man hittar sin egen grej.

Har fått del av värnamofamiljens bakterier. Tror att det är streptokocker. KP hade några konstiga sår runt näsan och resten av hade familjen ont i halsen. Inget som behöver åtgärdas, sa pappa doktorn. Nu är de i det närmaste friska, men lyckades skicka över en ranson bakterier som invaderat min hals.  

Hade tänkt baka morotskaka idag. ( Det finns alltid en mjuk kaka till förmiddagsfikat i vårt hus). Insåg att det var onödigt att klabba med garnering som inte ska in i ugnen, med tanke på de små liven som gästar min kropp.Så det blev toscakaka i stället.

Får bli en stillsam fredag.  Stickning i eftermiddag.  Och hoppas på att bakterierna åker på en snabb blåsning från immunförsvaret. Är nog bra för tant att ta det lite lugnt!

Selfie om tårar

Den här veckan handlar klimakteriehäxans Selfieutmaning om tårar.

För egen del så tycker jag att det är betydligt längre till tårar nu när man är gammal, än det var då man var ung. Gissar att det är individuellt. Eller så är det så som min mamma sa: - Du är så hård, Anna-Lena. Och att jag blivit ännu hårdare. 

Till frågorna: 

1. Den boken fick mig att gråta 

Jag har gråtit till många böcker då jag var ung. Mest sådana som handlar om barn och djur. Men den mest nedsölade boken, det är denna.

Det är nog den enda bok som jag läst om. Med tanke på att den finns kvar i hyllorna här, så borde jag läsa om den en gång till. Och kolla hur det funkar med tåraflödet hos den gamla.

 2. Den filmen fick mig att gråta 

Här får jag svara Törnfåglarna också. Vet att jag var alldeles blöt på tröjan, efter vissa avsnitt av serien.. "Borta med vinden" rörde också till tårar. Samt Lassiefilmer. 

3. Den nyheten fick mig att gråta 

Har aldrig gråtit över en nyhet. Har mest blivit rädd eller arg. 

 4. Den sporthändelsen fick mig att gråta 

Det har hänt att ögonen blivit lite fuktiga då en svensk/svenska har kommit först över en mållinje. Eller ännu oftare, då nationalsången spelats i ett stort mästerskap.

 5. Den låten fick mig att gråta 

Gråtit har jag aldrig gjort. Men  Bach "Air", som framfördes på såväl mammas som pappas begravningar berör mig in i själen.

 6. Den kaffetåren är den bästa

Den kaffetår som serveras i samband med att man äter något sött.  Då behövs det dessutom många tårar kaffe.

Tack Klimakteriehäxan för denna veckans selfie. Anser att de funkar utmärkt som egenterapi. 

Nöjesweekend

 Igen!

Man kan definitivt undra vad det är för fel på mej, som far och flackar omkring för att få lyssna på sång och musik. Och en del komik. Ibland undrar jag själv. Vad är det jag är ute efter? Ja, det vet jag ju. Jag tycker att en konsert, musikal, revy, musikevenemang är det bästa jag vet. Har ju alltid varit den största musiknörden. ( Fast numera har jag inte mycket koll på vad som produceras. Har nog med åldern att göra) Intresset delar jag till stor del med maken. Och med döttrarna. Framförallt Johanna. Det är hon som ser till att jag kommer ut på en hel del tillsammans med henne. När jag frågar maken om han vill följa med på något, så säger han oftast ja. Ibland så är både man och dotter/döttrar  med på evenemangen. så det är nog inget större fel på mej. Musik i olika former är ett gemensamt intresse. Komiken, den är det väl bara vi båda gamlingar som uppskattar.

I fredags blev det musik och komik i Falkenberg, tillsammans med maken och 48 andra pensionärer från vårt PRO. Igår blev det musik i Växjö, tillsammans med Johanna, Konrad och Karl-Petter.

Falkenbergsrevyn, den har vi besökt av och till under många år. Sveriges bästa revy. Musik och sketcher varvat, som sig bör i en nummerrevy.  Jag är ju en sådan där tråkig människa som fnyser åt skämt "under bältet". Och fnyser åt folk som skrattar åt dem. Så visst fick jag fnysa några gånger även i fredags. Men det allra mesta håller sig på ok "Anna-Lena-nivå". Några av sketcherna bar riktigt, riktigt bra. Nästan så att jag skrattade. ( Jag hör inte till storskrattarnas skara. Jag ler, då jag blir road. Oftast)

Storheten med Falkenbergsrevyn, det är sångtexterna, sången och musiken. Samt imitationerna. Alla medverkande kan sjunga, Bra. Nästan alla spelar något eller några instrument. Man går från sketcher till att ta sitt instrument och utgöra orkester eller till ett sångnummer.  Sångtexterna är rappa, och det är i dem som mycket av årets händelser tas upp.

Man fixar det där med danssteg ganska så bra också.

En kavalkad av årets populäraste låtar och artister. Snabbt tempo. Kloren framför sin låt. Med text som handlar om det starka rengöringsmedlet. Sångtexterna skulle jag vilja ha på pränt. Man hinner inte uppfatta allt under låtens gång. 

En sketch där A-traktorn kommer i centrum.

Final uppklätt och glittrigt, som sig bör.

Sverige fyllde  500 år, 2023. En riktigt bra rocklåt, som nya killen från Gotland, levererade. Favoritnummer! Mannen på gitarren, Bertil Schough, har varit med i revyn i alla år. Multiinstrumentalist. En av hans döttrar heter Olivia Schough, och är landslagsspelare i fotboll.

Antikrundan. Anna Carlsson, också del av revyn sedan många år, är en suveränt bra imitatör. 

Scenografi och kostym är av högsta klass. Men det kan man kosta på sig, då man kör sex föreställningar per vecka ( två på fredag och lördag), från januari och en bit in i april.

Tänker att det måste finnas ganska många välsynkade människor bakom scenen, som ser till att kostymbyten sker på nolltid, och att prylarna som ska ut på scenen kommer in som de ska. 

Bra och tydligt ljud är ett plus och ett måste. Revypubliken består till stor del av pensionärer. Tror att den yngre generationen uppskattar standupkomik mer. En underhållningsform som jag har lite svårt för. Med några undantag. Ett av dem är Johan Glans. Claes Malmberg gillar jag också.

Från västkust till inland. Genrepet startade kl 14. Då jag åkte mot Värnamo vid halv elva, så var det glashalt första biten. Kändes otäckt, trots stor och stadig bil. Efter Gnosjö blev det bättre och sista delen av de sex milen bjöd på torr vägbana. 

Serverades tidig lunch i Värnamo, och sedan blev det ytterligare en sexmilaresa, som passagerare, till Vida Arena. Har ju fattat att "Mello" handlar om glitter och boor, men inte trodde jag att det skulle vara en massa sådant på genrepet också. Nu äger jag inget glittrigt alls, och har inte haft någon boa sedan jag själv stor på revyscen för ungefär trettio år sedan.  Killarna hade iaf fått lite färg i håret.  Och solglasögon på. Coola killar.  Var sin skylt med Cazzi Opeija hade också tillverkats.

Vi har varit på några tillställningar som haft väskförbud tidigare. Det har framgått på biljetten. Exempelvis hade konserthuset i Jönköping väskförbud, medan vare sig Göteborgsoperan eller Falkenbergs teater hade det samma.  

Vi parkerade ett par hundra meter från Vida Arena och lämnade ytterkläder i bilen. Var sin liten väska hade jag och Johanna. Och killarna hade vattenflaskor med... 

- Det är väskförbud! sa en vakt, en relativt ung kvinna, då vi kom fram till entren.  

Johanna påpekade att det hade inte framgått via biljetten.

- Men det är lag på det, fortsatte kvinnan. Man får läsa lagarna.

- Var ska vi göra av våra väskor? undrade jag. ( Hoppades på att det fanns ett inlämningsställe i garderoben) 

- Lägga dem i bilen eller slänga dom, sa kvinnan.

Oj, där jag gick jag i taket. Johanna också. Talade om för henne att vi förväntade oss ett trevligare bemötande och att hon skulle lägga av med den attityden. Kvinna fortsatte med lag-snacket och att hon inte alls hade attityd, bara meddelade fakta. 

 Inget att göra. Johanna tog sig fram och tillbaka till bilen med väskor, och vattenflaskor. För det fick man förstås heller inte ha med in på arenan.

På väg ut, så stod vakten inomhus och kollade med tämligen vänlig blick på alla som gick ut. När hon fick syn på mej ändrades hennes ansiktsuttryck. Till surgurka. Jag undanhöll vidare kommentar. Fanns ju ingen anledning att "reta" henne mer.... ( Även om det var lite lockande...)

Själva musikevenemanget då?

Ja, det är ju annorlunda mot att se det i TV.  Ljudet var dessutom riktigt dåligt. så det hördes inte mycket av av vad artisterna sjöng.  Musiken var hög. Kändes understundom inne i kroppen. Trode att det var hjärtflimmer. Av värsta sort. Eller att musiken skulle sätta igång detsamma. Flimmer alltså.

Jag tycker att artisterna gjorde bra framträdanden. Gillade alla utom Klaudy.  Gunilla Persson lät var bättre på arenan än i TV. Var mer ös i musik och röst.  Cazzi Opeja var bättre i Tv. Där hördes texten. 

Som vanligt gillar jag de låtar som blir sist i omröstningarna allra bäst. Gillade Kim Cesarions soullåt blev min favorit.

Kul att se alla kameramän som rör sig kring scenen och på scenen. Tror att det är män. Det måste krävas en hel del styrka att bära omkring på de stora kamerorna. Kul att se scenbyggena och scenarbetarna, som rengjorde scenen mellan varje bidrag. Förstår att dansarna kräver ett halkfritt underlag. Är f.ö. mest imponerad av dansarna. Vilket jobb de gör. Tycker, som vanligt, att sångartister får för mycket cred. När de är så beroende av musiker, kör och dansare för att ett framförande ska bli bra.

Programledare Berg gillar jag inte. Fast det är väl inte hon som skriver manus till mellansnacket. För det är under all kritik. Så otroligt dåligt. Och igår, då kompisar Gynning och Meltzer var inbjudna, blev det, om möjligt ännu sämre. 

Björn Gustavsson hade ändrat sin monolog till TV-framträdandet jämfört med genrepet. Han hade tagit bort den roligaste delen ( enligt mej) Tidsbrist kanske:

Då det fanns en scen bakom oss precis, hade jag möjlighet att studera bakdelarna på de tre programledarna. Bergs klänning var väldigt snygg. Meltzsers ben var extremt smala .Gynning var mycket mindre och kortare än vad jag  ( möjligen) föreställt mej.  

Konstaterade också att 60plussare Persson hade svårt att gå i trappor. ( Jo, jag har läst om hennes yrsel).Hon stod hjälplös kvar två trappor upp på sin lilla scen, efter framträdandet. Scenpersonal tog hand om henne. Konstaterade att hon hade både mormorsrumpa och mormorsmage under den glittriga klänningen.  ( Vet att det är dumma saker jag kollar på, men det är typiskt mej att kolla ovidkommande saker)

Mängder av folk i produktionen, förstås. Inte många av dem som får stå i centrum. Mängder av pengar som spenderas på scenografi och kläder, för såväl artister, programledare som dansare. Vilket stör mej en del. Återanvändning anbefalles.

Något överreklamerad, om jag får säga vad jag tycker. Vilket jag ju  oftast gör.

Berg hade hunnit få på löshår tills tv-sändningen.

Klara för Klingenströms nummer.  Killen med uppsatt här, sprang fram och tillbaka över scenen för att få till närbilder i fart. 

Inledningsnumret, Calleth you Commeth I, överssatt till Ringer du, kommer jag.  En hyllning till Växjösonen Salo. Utspelades alldeles bakom oss. Bra grej att att göra flera scener på den stora arenan.

Hade aldrig hört atlas om killen Kim Cesarion tidigare. Men gillade hans låt.

Gunilla Persson har fått hjälp att ta sig två trappor upp. Låten var trallvänlig. 

Gillade Cazzi, hennes dansare och låten.

Kul dagar! Nu får det bli vardag ett slag. 

Värdefullt?

 Från mitt hem finns det en del prylar, som jag tog över, då mina föräldrar var borta. Min bror behöll en del. Annat såldes på lösöresauktion. Blev inga större summor.Men jag/vi hade ju tagit hand om det som vår mamma ansett vara värdefullt, så det var ju inte konstigt. Tänkte jag.

Det finns ju flera olika värden. Penningvärde och affektionvärde. Det senaste är nog så viktigt.

Maken har ännu fler ärvda prylar. Värdefulla sådana. Trodde vi....

Idag var ägaren till antikvitetsaffär och auktionshall, från antikvitetsmeckat Limmared, inbjuden till Ledighetskommitten.  Det ville jag/vi inte missa. Man kunde ta med sig något föremål och få värderat. Jag funderade på vad som jag skulle ta med. Något av det som min mamma ansåg vara värdefullt.

Tänkte att jag skulle börja med att bildsöka på Google. Så att jag inte tog med något värdelöst.

Tog en bild på koboltkannan, som min mor var så rädd om. Den var SÅ värdefull.

Fick träff direkt. Värde: 400 kr

Det är mycket möjligt att den hade ett större värde då jag var barn och ung. Efterfrågan på gamla saker, är ju det som sätter värdet.

Den här skålen har sin speciella historia. Den tillhörde min mammas ogifta faster. När arvet efter henne skulle skiftas och alla brorsbarn skulle ha sitt, så ansåg min mamma att hon skulle ha skålen.  Hon var ju den som tagit hand om och brytt sig om "faster Maria". 

Det fanns en annan brorsdotter, en som min mamma inte tyckte om, var avundsjuk på, och som gift sej "rikt" och bodde i ett fint hus i Borås. Denna kvinna gjorde också anspråk på skålen.

Det hela slutade med att mamma tillkallades pappa. Han kom och talade om för den fina frun att det var min mamma som var den rättmätiga arvtagare till skålen.

Värde: 200 kr!

Mycket vanlig. Tillverkad på 1920-talet.

Tänk om mamma vetat. Så besviken hon hade blivit! Även jag kände mig lite lurad. 

Fick lite blodad tand och tog en bild på makens vackra silverservis.

Jag har alltid trott att den var värd ett antal tusenlappar. Har också trott att det varit äkta silver. 

Fick träff direkt på Google bildsök. Oj, vad jag blev förvånad. Nysilver.Värde: 500 kr!

De här hittade jag inte på Google.

Öronringar i silver. Min mor påstod att de är från 1700-tal. De fick åka med till bygdegården i Grimsås, där antikvitetsspecialisten, Tomas, gjorde sin värderingar.

Det var säkert 50-talet pensionärer på plats i bygdegården. Tio-femton stycken hade med sig något att värdera. Det var inga dyrgripar som visades upp. Det mesta värderades till under 500 kr. Något guldföremål värderades högre, men bara enligt rådande guldvärde.

Örhängena visade sig vara från 1840. Värde: 600 - 800 kr.

Bra att veta att man sannolikt inte har något av större värde i sina gömmor. För mej har såväl koboltkannan som de⁸n gula skålen ett affektionsvärde. Jag tror inte att döttrarna kommer att vilja ha dem. Tror inte att nästkommande generation överlag, sätter så mycket värde i prylar.

Jag frågade Tomas vad dom är mest efterfrågat på auktioner och i antikvitetsaffärer idag. Det är saker från 50-60-70-tal. Det är det dagens yngre generation är intresserade av. Rätt sunt egentligen, det är ju saker som fortfarande kan ses som bruksföremål.

En intressant eftermiddag. Som känns lite befriande. Våra gamla saker behöver jag inte tänka på, de är ändå inte så mycket värda. De efterkommande kan göra vad de vill med prylarna  

En mäktig, men ganska god, semla serverades.  Kändes också befriande denna dag, då alla hjärtan står mej upp i halsen.

Någon längre promenad blev det inte efter kaloribomben. Grusvägen är en sörja av snö, vatten och is. Svängde in på en väg med orörd snö i mitten. Kändes bättre, men gav ändå ingen njutningsfullt promenad.

Frisk luft känns ändå värdefullt! Och av största värde att få en daglig dos utav.

Mormorstisdag

 

Kändes lite "konstigt" att ha Konrad hemma redan från morgonen. Numera är man ju van att det bara är en kille hemma, då vi kommer vid niotiden på tisdagsmorgonen

Det var heller ingen "stress" vid lunchen. Normalt behöver jag... eller morfar... ha ätit klart vid tjugo i ett, för att vara på plats utanför Konrads klassrum, då han slutar kl ett 

Det blev mycket kortspel. Här spelar han poängpoker med sin ljusskygge morfar. Mest spelade vi SVEN. Ett kortspel som Ava och Karin lärde oss i söndags. Superbra matte, både på plus och minussidan, för den duktige mattekillen. Som vann en omgång. Mormor vann den andra.

Förra tisdagen noterade jag att det fanns flera paket jäst i kylskåpet. Utgången datum.. men såg fräscha ut. Bäst före  28 december.  Kanelbullarna, som Karl-Petter kavlar ut så fint, blev jättegoda. Foccacian, som vi också bakade,  passade utmärkt till den goda champinjonsoppan som mamman fixat till lunch.

Konstaterar återigen: bäst före handlar inte om datum, utan om  att lukta/smaka/kolla konsistens...

Snön från igår och i natt hade övergått till kramsnö. En snögubbe blev snabbt tillverkad. Roligast var att kasta snöbollar på morfar.

Mamman, som jobbat hemifrån under förmiddagen och del av eftermiddagen, passade på att följa med ridtjejen Tuva ut på en tur.

Hönorna gick par om par och letade efter något att krafsa i sig. Inte de bästa förutsättningarna, just nu. Men ändå gott att komma ut från hönshus och hönsgården en stund.

På sen eftermiddag, var det dags för ridlekis igen.  Det är nya banor gör varje gång. Först går man några rundor i skritt, och sen är det trav dom gäller, innan det är fyrtiominuterslektionen avslutas i skritt. 

Var nästan lyrisk, då jag insåg att lektionen, med start kl 17.10, började i dagsljus. Länge sedan senast.

Morfar hade kvällsmaten klar då vi kom tillbaka. Vi sjutiden var det dags att säga tack för idag. En tolvtimmarsdag, inkluderande restiden,  blir det. En kul dag är det.

Söndagautflykt

 

 

Helt ok väglag, men det var ett snötäckt landskap som vi lämnade vid åttatiden. Glest med trafik på söndagsmorgonen.

Snö i Halmstad också. Stugan var sig lik, men då vi gick runt omkring den insåg vi att fönstren behöver målas.

Helst skulle hela rasket rivas och ersättas av något nytt. Men det är det bara jag som tycker. En gammal stuga inger en speciell sommarstugekänsla/ semesterkänsla... det kan jag hålla med om.

Måste förstås ta en promenad till och på stranden.  Isgata på " vår" gata. Men snöfritt på gångbanan utmed gatan.

Någon har tappat ett musselskal på snön.

En fiskmås kanske? Fanns gott om dem.

Lågvatten och en snöfri strandresa.  Härligt att se havet!

Höstens och vinterns stormar har gått hårt åt det som rn gång var höga sanddyner. En del hus ligger risigt till inför kommande stormar. 

Mot Malmö. Den beställda tröjan skulle leverans.  Alltid lika kul att träffa malmöfamiljen, även om mötet med söndagsjobbande pappan blev kort.

Vi tog en titt på vindsbygget! Oj, så mycket man hunnit med på en dryg månad. Kommer att bli superbra.

Spelade Yatzi. Samt nya ( för oss) kortspelet Sven. Ava vann allt!

Vi tog den välbekanta vägen genom Folkets Park...

.. till den välfyllda godisaffären på Nobelvägen. Mormor ville passa på att köpa mandeläggen med olika smaker. Favorit godiset. Ava fick 15 godisar... trots att det var söndag. Man får passa på när morfar bjuder...

 

Tillbaka igen till familjens lägenhet.  I den stora trädgården blommade snödroppar..

...och vintergäck.

Även det var lite blåsigt, så var det vårkänning i Malmö. 

En superkul dag! 

Fast lite mindre kul att komma hem till snö och vinter igen. Med mer snö på ingång.

Skillnad på klimat på dryga 20 mil! Förstås! Våren ska väl komma till oss också. Glad att fått känna på den, om än bara för en stund!