Igen!
Man kan definitivt undra vad det är för fel på mej, som far och flackar omkring för att få lyssna på sång och musik. Och en del komik. Ibland undrar jag själv. Vad är det jag är ute efter? Ja, det vet jag ju. Jag tycker att en konsert, musikal, revy, musikevenemang är det bästa jag vet. Har ju alltid varit den största musiknörden. ( Fast numera har jag inte mycket koll på vad som produceras. Har nog med åldern att göra) Intresset delar jag till stor del med maken. Och med döttrarna. Framförallt Johanna. Det är hon som ser till att jag kommer ut på en hel del tillsammans med henne. När jag frågar maken om han vill följa med på något, så säger han oftast ja. Ibland så är både man och dotter/döttrar med på evenemangen. så det är nog inget större fel på mej. Musik i olika former är ett gemensamt intresse. Komiken, den är det väl bara vi båda gamlingar som uppskattar.
I fredags blev det musik och komik i Falkenberg, tillsammans med maken och 48 andra pensionärer från vårt PRO. Igår blev det musik i Växjö, tillsammans med Johanna, Konrad och Karl-Petter.
Falkenbergsrevyn, den har vi besökt av och till under många år. Sveriges bästa revy. Musik och sketcher varvat, som sig bör i en nummerrevy. Jag är ju en sådan där tråkig människa som fnyser åt skämt "under bältet". Och fnyser åt folk som skrattar åt dem. Så visst fick jag fnysa några gånger även i fredags. Men det allra mesta håller sig på ok "Anna-Lena-nivå". Några av sketcherna bar riktigt, riktigt bra. Nästan så att jag skrattade. ( Jag hör inte till storskrattarnas skara. Jag ler, då jag blir road. Oftast)
Storheten med Falkenbergsrevyn, det är sångtexterna, sången och musiken. Samt imitationerna. Alla medverkande kan sjunga, Bra. Nästan alla spelar något eller några instrument. Man går från sketcher till att ta sitt instrument och utgöra orkester eller till ett sångnummer. Sångtexterna är rappa, och det är i dem som mycket av årets händelser tas upp.
Man fixar det där med danssteg ganska så bra också.
En kavalkad av årets populäraste låtar och artister. Snabbt tempo. Kloren framför sin låt. Med text som handlar om det starka rengöringsmedlet. Sångtexterna skulle jag vilja ha på pränt. Man hinner inte uppfatta allt under låtens gång.
En sketch där A-traktorn kommer i centrum.
Final uppklätt och glittrigt, som sig bör.
Sverige fyllde 500 år, 2023. En riktigt bra rocklåt, som nya killen från Gotland, levererade. Favoritnummer! Mannen på gitarren, Bertil Schough, har varit med i revyn i alla år. Multiinstrumentalist. En av hans döttrar heter Olivia Schough, och är landslagsspelare i fotboll.
Antikrundan. Anna Carlsson, också del av revyn sedan många år, är en suveränt bra imitatör.
Scenografi och kostym är av högsta klass. Men det kan man kosta på sig, då man kör sex föreställningar per vecka ( två på fredag och lördag), från januari och en bit in i april.
Tänker att det måste finnas ganska många välsynkade människor bakom scenen, som ser till att kostymbyten sker på nolltid, och att prylarna som ska ut på scenen kommer in som de ska.
Bra och tydligt ljud är ett plus och ett måste. Revypubliken består till stor del av pensionärer. Tror att den yngre generationen uppskattar standupkomik mer. En underhållningsform som jag har lite svårt för. Med några undantag. Ett av dem är Johan Glans. Claes Malmberg gillar jag också.
Från västkust till inland. Genrepet startade kl 14. Då jag åkte mot Värnamo vid halv elva, så var det glashalt första biten. Kändes otäckt, trots stor och stadig bil. Efter Gnosjö blev det bättre och sista delen av de sex milen bjöd på torr vägbana.
Serverades tidig lunch i Värnamo, och sedan blev det ytterligare en sexmilaresa, som passagerare, till Vida Arena. Har ju fattat att "Mello" handlar om glitter och boor, men inte trodde jag att det skulle vara en massa sådant på genrepet också. Nu äger jag inget glittrigt alls, och har inte haft någon boa sedan jag själv stor på revyscen för ungefär trettio år sedan. Killarna hade iaf fått lite färg i håret. Och solglasögon på. Coola killar. Var sin skylt med Cazzi Opeija hade också tillverkats.
Vi har varit på några tillställningar som haft väskförbud tidigare. Det har framgått på biljetten. Exempelvis hade konserthuset i Jönköping väskförbud, medan vare sig Göteborgsoperan eller Falkenbergs teater hade det samma.
Vi parkerade ett par hundra meter från Vida Arena och lämnade ytterkläder i bilen. Var sin liten väska hade jag och Johanna. Och killarna hade vattenflaskor med...
- Det är väskförbud! sa en vakt, en relativt ung kvinna, då vi kom fram till entren.
Johanna påpekade att det hade inte framgått via biljetten.
- Men det är lag på det, fortsatte kvinnan. Man får läsa lagarna.
- Var ska vi göra av våra väskor? undrade jag. ( Hoppades på att det fanns ett inlämningsställe i garderoben)
- Lägga dem i bilen eller slänga dom, sa kvinnan.
Oj, där jag gick jag i taket. Johanna också. Talade om för henne att vi förväntade oss ett trevligare bemötande och att hon skulle lägga av med den attityden. Kvinna fortsatte med lag-snacket och att hon inte alls hade attityd, bara meddelade fakta.
Inget att göra. Johanna tog sig fram och tillbaka till bilen med väskor, och vattenflaskor. För det fick man förstås heller inte ha med in på arenan.
På väg ut, så stod vakten inomhus och kollade med tämligen vänlig blick på alla som gick ut. När hon fick syn på mej ändrades hennes ansiktsuttryck. Till surgurka. Jag undanhöll vidare kommentar. Fanns ju ingen anledning att "reta" henne mer.... ( Även om det var lite lockande...)
Själva musikevenemanget då?
Ja, det är ju annorlunda mot att se det i TV. Ljudet var dessutom riktigt dåligt. så det hördes inte mycket av av vad artisterna sjöng. Musiken var hög. Kändes understundom inne i kroppen. Trode att det var hjärtflimmer. Av värsta sort. Eller att musiken skulle sätta igång detsamma. Flimmer alltså.
Jag tycker att artisterna gjorde bra framträdanden. Gillade alla utom Klaudy. Gunilla Persson lät var bättre på arenan än i TV. Var mer ös i musik och röst. Cazzi Opeja var bättre i Tv. Där hördes texten.
Som vanligt gillar jag de låtar som blir sist i omröstningarna allra bäst. Gillade Kim Cesarions soullåt blev min favorit.
Kul att se alla kameramän som rör sig kring scenen och på scenen. Tror att det är män. Det måste krävas en hel del styrka att bära omkring på de stora kamerorna. Kul att se scenbyggena och scenarbetarna, som rengjorde scenen mellan varje bidrag. Förstår att dansarna kräver ett halkfritt underlag. Är f.ö. mest imponerad av dansarna. Vilket jobb de gör. Tycker, som vanligt, att sångartister får för mycket cred. När de är så beroende av musiker, kör och dansare för att ett framförande ska bli bra.
Programledare Berg gillar jag inte. Fast det är väl inte hon som skriver manus till mellansnacket. För det är under all kritik. Så otroligt dåligt. Och igår, då kompisar Gynning och Meltzer var inbjudna, blev det, om möjligt ännu sämre.
Björn Gustavsson hade ändrat sin monolog till TV-framträdandet jämfört med genrepet. Han hade tagit bort den roligaste delen ( enligt mej) Tidsbrist kanske:
Då det fanns en scen bakom oss precis, hade jag möjlighet att studera bakdelarna på de tre programledarna. Bergs klänning var väldigt snygg. Meltzsers ben var extremt smala .Gynning var mycket mindre och kortare än vad jag ( möjligen) föreställt mej.
Konstaterade också att 60plussare Persson hade svårt att gå i trappor. ( Jo, jag har läst om hennes yrsel).Hon stod hjälplös kvar två trappor upp på sin lilla scen, efter framträdandet. Scenpersonal tog hand om henne. Konstaterade att hon hade både mormorsrumpa och mormorsmage under den glittriga klänningen. ( Vet att det är dumma saker jag kollar på, men det är typiskt mej att kolla ovidkommande saker)
Mängder av folk i produktionen, förstås. Inte många av dem som får stå i centrum. Mängder av pengar som spenderas på scenografi och kläder, för såväl artister, programledare som dansare. Vilket stör mej en del. Återanvändning anbefalles.
Något överreklamerad, om jag får säga vad jag tycker. Vilket jag ju oftast gör.
Berg hade hunnit få på löshår tills tv-sändningen.
Klara för Klingenströms nummer. Killen med uppsatt här, sprang fram och tillbaka över scenen för att få till närbilder i fart.
Inledningsnumret, Calleth you Commeth I, överssatt till Ringer du, kommer jag. En hyllning till Växjösonen Salo. Utspelades alldeles bakom oss. Bra grej att att göra flera scener på den stora arenan.
Hade aldrig hört atlas om killen Kim Cesarion tidigare. Men gillade hans låt.
Gunilla Persson har fått hjälp att ta sig två trappor upp. Låten var trallvänlig.
Gillade Cazzi, hennes dansare och låten.
Kul dagar! Nu får det bli vardag ett slag.