Inspirerad

 

Svärsonen skickade denna bild via Whatsup, på förmiddagen. Han och sönerna var ute på cykeltur!  

Oj, vad jag blev cyklingssugen!  Har inte blivit så mycket cykling denna vår. Har helt enkelt inte funderat på att ta en cykeltur, i stället för att ta den dagliga promenaden.

Elcykeln står i källaren. Med oladdade batterier. Egentligen är jag inte så förtjust i att cykla på den, gillar min treväxlade Monark bättre.

Så fick det bli.  Den röda Monarken fick komma ut på tur.

Mörka moln tornade upp sig i sydost, då jag påbörjade turen. Var på väg att vända. Inte för att jag har några problem med regn. Men åska har jag respekt för.  Såg regnet på håll, men fick bara några droppar på mej. Någon åska hörde jag inte.

Tänkte ta den "vanliga" rundan. Över alla byarna som slutar på -bo. Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo. Konstiga namn. Undrar vad de egentligen betyder...

Ett årsföl fanns bland de nordsvenska hästarna. Jag har alltid känt en sådan samhörighet med denna ras. Storvuxna hästar med hårman som hänger ner över ögonen...

Jag vet att man ska tycka att det är förfärligt med dessa vägrenar. Jag tycker det är jättefint! Men... under den minst 500 meter långa allén av lupiner, så hann jag också tänka att jag inte skulle vilja en sådan i vår by. Variation av arter är att föredra.

Prästkragar finns det gott om i år. De blommar lite överallt.

En annan art som det är gott om, det är denna fridlysta växt. En orkide. Nattviol. Var ovanlig förr, men nu finns den i mängd. Vilket ju är glädjande.

För att slutföra den "vanliga rundan", så ska jag ta vänster, då jag kommer till landsvägen. Jag valde att svänga höger.. och sen höger igen, in på en annan byväg. Det är helt ljuvligt att, i sakta mak, insupa all vackerhet och alla varierande vyer som finns längs grusvägar.

Alla fem kreaturen låg ner då jag kom cyklande. Det sägs att när korna ligger ner, så ska det snart bli regn. "Snart" tycks inte stämma, för än har det inte kommit någon nederbörd idag. Vilket är tacknämligt! Det känns som om det inte behöver komma mer regn på ett tag...

Backen upp mot Hornhult, den är lång och brant. Inget som jag cyklar uppför med mina tre växlar. Gott att gå lite också.

Backen nedför är nästan lika brant. Och ännu längre. Plus att det är en del lösgrus. Jag bromsade så att det gnisslade ljudligt.  Lät som en människa eller ett djur i nöd. Behöver smörja bromsarna!

Tog en avstickare upp till detta vackra gamla hus. Tyvärr i gravt förfall. Ledsamt.

Såg årets första kantareller längs vägen upp till den  gamla gården.  Lite för små för att plocka.

Efter att ha passerat ännu ett ödehus, ett riktigt kulturminne, så var jag snart nere i samhället Nittorp.  Tre kilometer asfalt. Ganska tråkigt...men lättrampat. Sista etappen hem, fyra kilometer grusväg och med en stigning på 60 m. Jobbigt! Men nyttigt! Och roligare än landsväg.

En fin runda blev det! Får tacka svärsonen för inspirationen till att ta en cykeltur.