Funderar på när det började. Gissningsvis i början av seklet. Naturligtvis var det större genomslag i en del områden än i andra, och på en del platser märkte man nog av förändringen redan på sextiotalet.
Men inte jag, lantis, som jag var. Gick mina första sex år i en skola med B-form. Alltså 1-2, 3-4, 5-6. Där fanns det inte någon med ett utländskt efternamn. De flesta hette något sonnamn. Vi var två som hette Jonsson...och så fanns Gustavsson och Göransson och Martinsson. Samt några icke son-namn.
I sjuan fick vi börja i centralorten. I min klass fanns det några icke-svenska efternamn. Till det stora textilföretaget hade man fått arbetskraftinvandring från Finland .
I gymnasieklassen i Borås, så fanns det också några finska efternamn. Tänkte förstås inte på det, alla såg ut som vi andra, och pratade samma språk.
Under alla mina år i min första skola, där jag vikarierat i vår, där var det likadant. Svenskklingande efternamn och en del finska. Det var först när jag bytte skola, till den skola som jag aldrig kunnat slita mig helt ifrån, som det fanns efternamn från andra språk. Spanska efternamn, ( flyktingar från Chile), ungerska efternamn och albanska efternamn. Dessutom såg dessa barn lite annorlunda ut vad det gäller hår och hudfärg. Några hade även svårigheter med språket. Och jag fick en chans att gå på kurs på universitetet ( lördagskurs) i Göteborg för att läsa Sv2. Som senare ändrades till SvA. Svenska som andraspråk. Kul, lärorikt!
Det fanns ett aber; hur skulle vi göra på skolavslutningar?Av tradition har vi haft dem i kyrkan, med sång, rektorstal och präst. Men hur skulle vi göra med dessa muslimska elever?
Det fanns väl någon enstaka som inte fick gå till en svensk kyrka. Men det var ett fåtal. Det visade sig att hela familjer, som bekände sig som muslimer, kom till kyrkan då det var avslutning.
Mycket har hänt under de senaste tio åren. Numera finns det elever med bakgrund från många länder, både inomeuropeiska och inomeuropeiska, i alla skolor. Kollar i "min" skola med 49 elever. Där finns barn som har bakgrund i minst tolv olika länder, och efternamn som härrör från landet.
Igår var jag på avslutning i "mina" två olika skolor/kyrkor. Sammanlagt 160 barn stod i koret och framträdde med sång och musik. Så många olika hår och hudfärger och olika efternamn, med ursprung från olika länder.
En sådan skillnad på mindre än ett kvarts sekel. Och en sådan skillnad på "publiken". Många olika nationaliteter... och många muslimer som gärna går till en kyrka. Enkelt och bra.
Det är skillnad på avslutningarnas innehåll, jämfört med bara för några år sedan.
Traditionen med att ha avslutningen i kyrkan, fortsätter. Testade ju med skolgårdsavslutning under pandemin, men insåg fördelarna att vara inomhus, i en stor vacker lokal.
Under de senaste åren har vi inte haft någon präst med. Bara sång och musik och tal av rektorn. Blandad reportoar vad det häller sångerna. Grannen Måns "Sommarlov" framfördes vid båda anslutningarna i går, liksom "Guld och gröna skogar". Personligen så tyckte jag att min "musikskola" hade en mer passande sommarreportoar än min "vikariatsskola", medan jag saknade de gemensamma sångerna, som alla elever sjunger, vänd mot "publiken" i min "musikskola". Gåshud! Får ta och återinföra den traditionen nästa år igen .
Hade en lunchdate med min gamla väninna igår. Vi har varit vänner sedan vi gick i sjuan. Även om vi bara ses ett par gånger per år, så är det absolut ingen skillnad på hur mycket vi har att prata om varje gång. Började med en promenad på en av Hofsnäs vandringsleder och åt sedan lunch på herrgårdsrestaurangen.
Skolavslutning i kyrkan var första gången när Yngsta hade sin första avslutning. Vi hade alltid vår avslutning på Fredriksdals friluftsteater. Det var jättebra. Minns en skolavslutning på skolgården, det var för att kunna hålla till inne i gympasalen om det regnade. Mina tre äldsta barn har haft sina avslutningar på skolgården.
SvaraRaderaPå avslutningen här igår var prästen med, men han pratade ytterst lite.
I eftermiddag har vi regn här. Rätt rejält regn. God kväll! Eval8
Olika på olika ställen. Utomhus gillade inte jag. För mycket som stör. Fina sommarsånger är viktigt !
SvaraRaderaSå fint med skolavslutning i kyrkan.
SvaraRaderaVarken Stefan, jag, Therese eller Sofie hade några invandrare i skolan, utan det var många son-namn. Som ogift hette jag Sjöqvist, men bytte till Karlsson då vi gifte oss.Vilket även Therese och Sofie gjorde. Då Therese gifte sig bytte hon efternamn till Ahlqvist. Och innan Sofie gifte sig bytte hon till Sjöqvist, inga problem eftersom hon hette det innan Stefan och jag gifte oss. Sofie och Fredrik ville inte heta Karlsson eller Johansson, Och jag är så glad att de tog mitt och Sofies flicknamn.
Ha en fin kväll! Kram Lisa
Är inga problem för mej med sonnamn. Vad jag reflekterade över är att det i vissa klasser numera är mer vanligt med utländska efternamn än svenska. Stor förändring på mindre än tio år...
RaderaDet har slagit mig några gånger att du och jag verkar ha växt upp i ungefär samma miljö, trots de många milen mellan oss. Jag har också gått i en B-skola i byn under de första 6 åren. Alla barn hade svenskklingande namn. Men de hade de även när jag gick i centalskolan inne i samhället. Vi hade inte så stor arbetskraftsinvandring i norra Sverige.
SvaraRaderaDet är konstigt, men jag minns inte var vi hade våra skolavslutningar. I låg och mellanstadiet var det nog i klassrummen. För långt till kyrkan...
I högstadiet borde det ha varit i kyrkan. Den låg ju alldeles intill. Men jag är osäker. Måste fråga mina syskon.
Jo, jag känner också, att trots vi har haft olika vuxenliv, så har vi mycket gemensamt. Både i bakgrund och tankesätt...
RaderaJapp, visst är det stor skillnad mellan skolavslutningar då och nu. Personligen har jag alltid varit totalt emot att blanda in präster och kyrkor, de har liksom ingenting med en skolavslutning att göra.
SvaraRaderaPositivt är nog att även muslimer "går i kyrkan", även om det ju inte har så värst mycket att välja på om de vill följa sina barns skolavslutning.
Tycks inte vara några stora problem för de en muslim att gå in i en kyrka Var en så stor grej på landet, då det ganska snabbt kom många med muslimsk tro till våra samhällen. Vilket det inte behövde vara, visade det sej.
RaderaJag vet PRECIS vad jag gillar när det kommer till promenader. Mjuka skogsstigar är min absoluta favorit. Ger mig inte gärna ut i terrängen p.g.a. att det är så lätt att trampa snett.
SvaraRaderaSten gillar jag verkligen inte och tyckte förr att det såg så trevligt ut att vandra i fjällen, men efter att ha sett många av andras bilder på underlaget så tror jag inte att de lederna är något för mig.
Asfalt är heller ingen höjdare tycker jag - näe, skogsstigar får det bli. :)
Ha det gott!
Så tråkigt när man inte röjer undan riset utan bara låter det ligga.
RaderaTyvärr är det mycket sten på vandringsleder i fjällen.
Jag använder alltid stavar i terräng.Underlättar .Men föredrar också mjuk mossa!
Ha det fint!
Det fanns många olika nationaliteter i den skola jag jobbade på med och det var aldrig några problem vid skolavslutningarna. Är vädret fint så föredrar jag avslutningar utomhus, men det är lite vanskligt att bestämma det. Givetvis måste det finnas en reservplan, men alla skolor har ingen jättestor gympasal och kyrkan måste bokas i förväg. Jag har den erfarenheten att barnen är inte så noga på var avslutningen hålls....deras fokus är sommarlovet. Kram
SvaraRaderaDet haft du säkert rätt i. Det är vi vuxna som vill ha det bekvämt och bra. Är säkert lättare för småäter att hitta lokaler. Vi har ju bygdegården oxå. Men den både kostar och måste ställas iordning. Kyrkan är väldigt bra för avslutningar. Tycker jag. Kram
RaderaInte småäter. Små ställen...
SvaraRaderaInte småäter. Små ställen...
SvaraRaderaJa, nog har det ändrats under resans gång. När jag började ettan var det bara svenska elever. Under mellanstadiet anslöt några och då handlade det om arbetskraftsinvandring från bland annat forna Jugoslavien, Tjeckoslovakien och Ungern. Under gymnasiet anslöt några fler bland annat från Turkiet.
SvaraRaderaI min första egna klass var det två flickor men utländskt påbrå. När jag sedan bytte till hemkommunen var det noll. Vår kommun vägrade länge att ta emot flyktingar men sedan tog Stockholmsledningen dem i örat och numera ser det helt annorlunda ut. Våra muslimska elever har aldrig haft problem med att besöka kyrkan. Den enda som inte följde med var en pojke som tillhörde Jehovas vittnen. Suck säger jag bara för sektliknande samfund är inte min grej och det står jag för till 100%.
I år blev det ingen avslutning här och det kändes tomt men det gick det med.
Önskar en god söndagskväll!
Kram
Har samma erfarenhet. Inga problem med muslimer. Men med Jehovas. Inte klokt att en personal skulle vara kvar på skolan vid avslutningar eller andra besök i kyrkan, och "ta hand om" dessa elever. Har dock inte haft någon från "sekten" I skolan på många år. Kanske inte så många dom bor på landet...mer stadsbor.???
RaderaJa, numera så finns det "nysvenskar" I alla kommuner. Bra tycker jag.
Ha en fin kväll!
Många minnen du har, förändringar självklart, världen inte sig lik. Våra barn hade Jehovas vittnen som granne, de lekte mycket tillsammans, men barnen fick aldrig fira födelsedagar, jul eller annat, så annorlunda, ledsamt.
SvaraRadera