Staket, storvuxenhet, sädesärlan samt skolutveckling

Staketet behövde en ommålning. Tog mig an det under tidig förmiddag. Efter halva staketet och ett par tre timmars arbete - med fikarast - så kändes det som koncentrationen och noggrannheten mattades betänkligt.

Dags att byta arbete, alltså. Rabatterna behövdes ses över och framförallt så behövde de storvuxna örterna göras mindre omfångsrika. En skottkärra fylld med prästkragar, jättedaggkåpa, hosta och vit jättenäva körde jag i väg till naturkomposten. Ett slöseri med vackra växter - MEN, de andra måste ju också få lebensraum.

Nya arbetsuppgifter behövdes för att tidigare nämnda noggrannhet och koncentration skulle bestå. Fönstren behöver få större klarhet - jag började på ovanvåningen, och efter det så kände jag att det fick vara nog med några mer avancerade projekt än de dagliga.

Under min arbetsdag tänkte jag flera gånger på arbetstagare med monotona arbetsuppgifter. Jag tror nog att man växlar mellan olika arbetsmoment med jämna mellanrum inom tillverkningsindustrin - men är det tillräckligt ofta - jag tappar ju koncentrationen och behöver byta efter ett par timmar. Förhoppningsvis håller man ut längre när man vant sig.....

Sädesärlan har följt mina förehavanden hela dagen. Hannen har gått där på några meters avstånd, hela tiden ätandes stora, svarta, äckliga insekter..... Blä! Men vi har ju smak för olika saker, vi varelser i vår Herres Hage! Jag undrar så vad som har hänt med sädesärlans fru och två ungar. Ungarna var klara att flytta hemifrån, det stod klart i förra veckan... men frun... vad har hänt med henne .... tycker hon att det räcker med en häckning i sommar ... eller - VE och FASA... har hon träffat en ny.... De finns gott om sädesärlor i grannskapet!

Fritz - the cat- har också suttit på de anklagades bänk - han har fångat och ätit fåglar tidigare ... men sädesärlorna har han inte alls brytt sig om.... Och Fritz brukar dessutom lämna fjädrarna väl synliga, när han tuggat i sig det han vill ha....

Brukar dagligen kolla min blogg-introduktör Öpedagogens blogg. Under några dagar har hon, med stor entusiasm, beskrivit de olika föreläsningar och seminarier inom skolutvecklingsområdet, som erbjuds i högdosering under Almedalsveckan. Jag hade inte en aning om dessa föreläsningar, jag trodde att Almedalsveckan var entydigt med partiledartal. Var inne och tittade på evenmangets hemsida. Det fanns hur mycket som helst att välja på, vad det gällde pedagogiska föreläsningar. Synd att denna möjlighet inte ges i Göteborg....

MEN jag har fått en VISION ... att ( om livet fortsätter att vara vänligt) jag tillsammans med några andra pedagoger åker till Gotland nästa sommar, för att träffa Öpedagogen igen, uppleva den mysiga staden Visby ... och verkligen FROSSA i pedagogiska föreläsningar!

Jaja, ja har semester......men så här är det väl när man är skolnörd. Vem hänger med till Visby vecka 27?

Mattläggare M möjliggjorde möte med mej

"Möt den mest intressanta människan i ditt liv, möt dig själv! " Så stod det på ett kuvert som kom förra veckan och som gick direkt ner i papperskorgen. Jag såg att det var reklam för en bokklubb. Lika bra att inte öppna, det är så lätt att bli frestad....


Idag har jag haft möte med mig själv. En ny matta skulle läggas i vår hall och mattläggare M ville komma på morgonen och slipa och spackla. Hallen är navet i huset - och jag skulle inte komma varken till toalett eller till kök om jag stannade hemma = utomhus i vädret, under tiden som arbetet höll på.


Varvid jag bestämde mig för att åka till Rångedala och promenera bland min barndoms stenar. Rena retreaten (igen) att vandra i behaglig takt på kända vägar och stigar. Naturligtvis går tankar tillbaka till barndom och uppväxttid.


Kring det gamla huset från 1800-talet, numera i min brors ägo, finns en jättestor, välskött gräsmatta. Jag har undrat varför min bror anlagt denna jätte-green kring sitt fritidshus.

Han förklarade att det beror på att han alltid skämdes så, när vår far tjudrade ungdjur alldeles utanför fönstren, för att de skulle beta gräset. Något tal om gräsklippning var det inte på den tiden, och det har min bror nu tagit revansch på. För mig, åtta år äldre, var det en självklarhet att gräs skulle betas.....


Min pappa plockade alltid nattviol till min mamma på hennes födelsedag, en 6 juli. Orkidéerna var väl fridlysta redan då, men det brydde han sig inte om, de fanns i rikligt antal och de växte på hans mark. Jag såg några stycken i dag, på min promenad. De blommar tidigt, precis som allt annat.




Jag promenerade ganska långt utmed Viskan. Jag passerade över den två gånger på min två-timmars vandring. När jag var ung, så fångade vi kräftor utmed vår Viskanstrand. Det fanns år då vi lyckades få upp ett antal tjog av de svarta, hårda bakåtsträvarna. Mamma kokade vatten i syltgrytan. Salt och socker i och sen svarta kräftor som blev snabbt röda...... Grymt! Ändå vet jag ju att samma öde drabbar mina favoritskaldjur, räkorna. Ja, egentligen skulle man bli helvegetarian, när man tänker på hur vi behandlar levande varelser.....




Min barndoms badplats besökte jag också. När jag var liten, så hade vi inte vatten inomhus, så på kvällarna i höskördstid, så gick jag och mamma till ån för att svalka oss och för att få bort lite av ofräschheten som det ansträngande slåtterarbetet förde med sig.


- Det känns som man tappat något, sa alltid min mamma, när vi gick den dryga kilometern i uppförbacke för att komma tillbaka hem.
Idag förstår jag inte att man kunde gå ner och bada på Viskans dybotten. Men det var fortfarande vackert vid den gamla badplatsen.


Vacker är också utsikten som man nästan ser från barndomshemmet. Det tänkte man inte på då - nu njuter jag alltid lika mycket av den vackra vyn.

Mattläggare M var kvar, eller hade rättare sagt kommit tillbaka, när jag kom hem. Han höll på att lägga in mattan. Mattläggare M var elev i min allra första egna klass. De tog en bra stund att gå genom alla i klassen, den ena eleven efter den andra. Jag var 22 år och de började femman, när vår tid tillsammans började. Två år senare skildes vi. Så roligt att träffa M och att höra om alla gamla elever, som blivit medelålders och som hade fått ett bra liv. Många bodde kvar i kommunen, eller hade återvänt, och M hade kontakt med många av dem.


Så intressant för andra är förstås inte mitt liv.... men för mig själv, när jag möter mig själv på olika sätt, så vete sjutton om jag ändå inte är mest intressant av alla.....

Bad, bok, blommor och bondgård

Premiärbadat! Var väl inte det varmaste havsvatten jag känt, men klart uppfriskande.

Mycket folk på Östra Stranden under den vackra sommarhelgen - men fåtalet vågade bada. FEGISAR!

När jag kommer till Halmstad, så gör jag inte mycket mer än läser. Pocketböcker i synnerhet. Igår läste jag Karin Fossums "Den som älskar något annat". Denna norska deckarförfattarinna är fenomenal på att låta läsaren kliva in i förrövarens tankevärld. Och låta läsaren förstå att det förskräckliga mordet har en bakomliggande orsak - det finns nästan alltid skäl till att mördaren blivit den han/hon blivit. Vilket gör dådet dubbelt värre - den utsatta har av en slump eller på oavsiktligt sätt blivit berövad livet.


Det blommar för fullt vid kusten, precis som här inne i landet. De allra flesta växterna är de samma, men naturligtvis finns det, framförallt hallänska trädgårdväxter, som inte passar i vår växtzon - växtzon V. Liknande rosor som halmstadgrannens finns här omkring också, men inte lika rikligt blommande. Visst är de helt underbara, Ms röda rosor.

Efter lunch dag 2, så börjar vi alltid längta hem, jag och C. Idag tog jag med maken till Wapnö på hemvägen. Det kan vara bra för två bonnungar att andas lite ladugårdsluft i bland. Vi tittade med intresse på mjölkningen, där korna går och ställer sig på en karusell. De åker sedan runt ett varv, under tiden de blir färdigmjölkade. Ganska fascinerande!

I babyavdelningen fanns det tre nyfödda kalvar och ett antal högdräktiga kor, med enorma juver. I kalvstallet fanns det hundratals kalvar i olika storlekar.

Vi passade också på att titta in i mejeriavdelningen, men där var det ingen verksamhet igång. Så vi gick till den lilla gårdbutiken och inhandlade youghurt och färskost. Det lilla mejeriet har väldigt goda produkter, som jag tror kan köpas i ett område Halland, Gislaved, Värnamo....


Ett besök på Wapnö kan rekommenderas!

Holgers hosor

Min gode svärfar gick bort för mer än sex år sedan. Det var mycket sorgligheter kring hans död, men de tänker jag lämna därhän.

Efter en tid så rensade vi bland Holgers kläder och delade dem i tre högar, till Myrorna, användbara kläder, slänghögen.

I min användbarhög hamnade tre av svärfars gamla shorts. Ett par gröna, helt underbara i passform och kvalitét, ett par "finshorts" i garbardin och så Holgers egna favoriter, Benettonshorts med resår i midjan.

De gröna shortsen överlevde inte ens den första sommaren, dragkedjan gick sönder, och med tanke på mitt och dragkedjors sätt att interagera vid försök att sy i ny, så var det bara att skicka shortsen för transformering till ett annat kemiskt tillstånd. Aska och rök....

Garbardinshortsen har alltid varit lite trånga runt ändan, så de ligger i klädkammaren och väntar på att rumpan ska få bättre passform.....det tycks dröja....

De blå Benettonshortsen har jag verkligen använt, sommar efter sommar. Jag har tvättat dem bleka och jag har färgat på nytt, och återigen har shortsen blekts....Shortsen har varit vid medelhavet och på västkusten.

För några månader sedan, så köpte jag ett par likande shorts på Team sportia. Jag kände det som om Benettonshortsen gjort sitt - att jag dessutom blivit för tjock för dem...

Första dagen på sommarledigheten, så var det stor röjning i garderoberna och Holger hosor förpassades ner i en sopsäck, för vidare transport till kommunens förbränningsanläggning.

Vi ska måla om staketet. Jag tänkte grundmåla idag. Då behövdes ett par oömma shorts. Jag saknade mina gamla blå..... Sopsäcken fanns kvar, shortsen lika så. Nu har jag inte blivit tjockare sen förra sommaren, det är status quo... så shortsen kändes lika bra som vanligt.... De kommer inte att få åka med till Halmstad i morrn, sådana äventyr är de pensionerade i från. Men de är lagda i tvättkorgen och de kommer att få vara med om både långpromenader och cykelturer här i trakten i sommar - jag lovar.

Idag tog jag en riktig lågintensiv långpromenad på två timmar och 8-9 km. Njöt av missne, en av de vackraste och mest fulländade blommor jag vet. Vad jag hade på mig? Makens avlagda shorts.... de fick jag ta ut i förtida arv för snart tio år sedan.... Bilderna visa den vackra missnen.

Klippklyverier

Denna dag är en klippdag. Jag har blivit klippt av min vanliga frissa och gräsmattan har blivit klippt av sin vanliga gräsklippare. Några klipp vet jag inte om jag gjort, om man undantar att jag köpte jordgubbar för enbart 25 kr litern i Sveriges billigaste matvaruaffär, Ica i Tranemo....

En frissa/frisör är ju även terapeut och diskussionspartner. Tänk, vad mycket en frissa får höra i förtroende. Säkert skulle de ibland behöva ha en egen terapeut för att själva kunna prata av sig allt vad de tvingas bära. För i hårfrisörskans profession ingår inte bara hårologi, utan även det goda omdömet att kunna låta förtroenden och öppenhjärtliga samtal få stanna vid det och inte utvecklas till skvaller. De frissor jag träffat, har klarat detta utmärkt.

Oftast blir det ju att man pratar semesterplaner, så här års, och det gjorde vi. Plus lite annat småprat. Mina nya bruna slingor var folieinpackade, och infärgningen fick verka medan en ung tjej blev klippt. Hon var pratsam och pratade om allmänna saker, där jag också ibland kunde kommentera och ställa frågor. Rätt som det var sa hon:

- Det är den 26 idag. Hjälp, då blir det tufft på jobbet.

- Var jobbar du då, undrade jag.

- I den stora matvaruaffären, sa hon. Och det ska ni veta, att den dagen löningen kommer, då handlar folk som tokiga. Man är precis slut efter en så´n dag.

Jag och frissan tittade på varann och sa samtidigt:

- Men mat, de måste man ju alltid ha, kan det verkligen vara någon skillnad?

- Oja, i skulle bara veta. Handla inte i eftermiddag, om ni inte måste!

Detta var en absolut nyhet för mig, och väldigt konstigt att förstå..... Är inte de dagar förbi, då man festar vid lönetid och suger på ramarna dagarna före....? Speciellt så här i kontokortstid, då många bara betalar sina samlade matinköp en gång i månaden....

Så var det dags för sköljning och klippning. Av någon anledning kom vi att tala om de svarta ungdomarna. De som färgade håret kolsvart, sminkade sig hårt och skrämmande, bar svarta kläder och hade ett antal piercingar. Vi kom fram till att dom är borta - åtminstone i våra bygder. Vi diskuterade vart de tog vägen.... var det bara så enkelt att de lät håret bli brunt, började använda ljusare smink, tog bort sina ansiktssmycken, skaffade lite färgglada kläder -och lämnade den långa ungdomstiden, som varit fylld av osäkerhet, och blev unga vuxna. ?

Eller finns de svarta människorna kvar i större städer - det skulle vara intressant att få veta.

Nästa hårklyveri kom att handla om vad det är för trender som gäller idag.... nu när det svarta försvunnit... vad har kommit i stället. När jag var ung var det ju mods som gällde - jag försökte hänga med så gott jag kunde i deras uttryckmedel - men mamma stoppade de allra värsta... armejackor och byxor inköpta på överskottslagret, det gick inte för sig....

Sen kom punkarna och skatarna och grungarna.... vad är det som gäller idag om man vill sticka ut lite, och på det sättet tala om att man finns? Skulle någon trendkännare (kanske K) vilja kommentera och förklara för mig och min hårfrisörska.....

Gräsklippningen gick snabbt och enkelt med vår lättkörda maskin. Gräset växer så det knakar, och har på de flesta ställen besegrat vårens tråkiga mossmatta.

Efter väl förrättat värv tog jag en stor tallrik jordgubbar. Jag ville ha mjölk och socker till. I vår familj dricks aldrig någon mjölk, ja, om man undantar katten då. Mjölk används enbart i matlagning och till bakning. Ibland blir mjölken gammal innan des används. På dagens mjölkpaket stod det bäst före den 11 juni. Jag luktade och smakade och se, den exakt två veckor för gamla mjölken, var det inget fel på.

Varvid jag återigen ställde mig samma fråga: Hur ska vi bära oss åt för att förhindra att tonvis av UTMÄRKT mat KASTAS, bara för att det står ett speciellt datum på förpackningen.

Bilden är tagen i Svenljunga - jag tog en halvtimmes promenad där på morgonen - mellan gräsklipparhämtning och frissa. Bilden tog jag på en gångbro över Ätran.

Solsemester

Jag har semester! Idag är jag inne på tredje dagen av min 32 dagar långa semester. Den började alltså i måndags och kommer att vara till och med den 4 augusti. Därefter tar tre ( ja, ynka tre) dagars ferie vid. Och alla som avundsjukt pratar om lärares långa SOMMARFERIE!!!!
Under mina trettiotvå dagars semester uppbär jag, som alla andra arbetstagare, förutom min månadslön ytterligare ca 120 kr per dag. Pengar som jag bara ska ha KUL för!
Visst har jag vetat att jag har både semester och semesterersätning, MEN jag har aldrig haft klart för mig hur det ligger till. Detta trots att jag under sju år var med i Läraförbundets lokala styrelse....
Men idag fick jag klarhet, tack vare dagens trevliga lunchträff. Min vän från tiden på lärarhögskolan, har under många år arbetat heltid med fackliga frågor.
En gång på förra seklet, då vi började vår utbildning, så avråddes man att utbilda sig till lärare. Det skulle inte finnas några jobb för oss när vi kom ut. Tre år senare fanns det massor av jobb, man kunde i stort sett välja och vraka, om man inte ville vara kvar på högskoleorten.
För fem-sex år sedan gjordes det stor reklam för läraryrket som ett säkert framtidjobb. Hur blev det? Ja, min fackligt insatta väninna var väldigt bekymrad över de nyss utbildades möjligheter till att få behålla sina jobb. För att inte tala om dem som nu utbildar sig....
Vi märker av det i vår kommun också. Det finns ett antal som lagt ner lång tid och mycket pengar på att bli lärare - och så finns det inga jobb för dem. Känns inte alls kul - och jag vet inte vad man dagsläget skulle kunna göra för att hjälpa dem in i verksamheten..... Använda A-kassemedel för att betala dem somextra resurser i skolan? Vilket verkligen behövs! Men det finns ju så många OM och MEN och GÅR INTE idag, flexibilitet och möjlighetisering --- det är svåra ord att ta till sig, bland dem som makten har.
Solen sken på altanen när jag läste klart Marklundsboken ( lite otrovärdig --- men visst, jag TYCKER om hennes böcker), solen sken på piren i Jönköping, där jag njöt av en stor grillad kycklingfilé och solen sken när jag gick min sen eftermiddagspromenad och plockade en riktig sommarbukett av prästkrage, blåklocka och rödklöver.
Om livet fortsätter att vara vänligt, så kommer jag att få en solig arbetssemester i september. Fick besked om att både jag och kollega K från min gamla skola, har beviljats EU-pengar för Comeniusutbildning i drama, på ön Hydra i Grekland i mitten av september. Så jättekul att vi båda, som på olika sätt tidvis delat ett "dramaliv", får möjlighet att förkovra oss, trots att vi båda är 55+.
Samtidigt som jag tycker att alla skulle få möjlighet till en sådan resa, som en liten extra kick och uppmuntran, efter mer än 3o år i kommunen.

bilden på piren i Jönköping tog jag från Sveiges vackrast belägna parkeringshus

Altan avslappning

Det blev en riktig sommarlovsdag, den allra första för denna sommaren.

Solen har skinit av och till på vår altan i söderläge. Altanen kommer aldrig att förvandlas till pensionärskuvös. Utrymme har vi ju i huset ändå, nu när det bara är C och jag.

Har suttit och njutit av solen, rensat lite i rabatterna, njutit mer av solen och med förtjusning tittat på ärlorna och deras två ungar. En av ungarna är lite busig. Den ger sig på sin förälder, pickar på den, flaxar - men blir bestämt ivägkörd. Jag tror absolut att det är en kill-ärla, tjejer är betydligt lugnare. ( Jaja, jag vet GENUSPERSPEKTIVET - men ni får säga vad ni vill, tjejer och killar är olika på mer än ett ställe - killar har en helt annan rörelse-bråk-lust-- det syns på så många djur.Och människor...)

"Tjej-ärlan" har hållit sig lite på avstånd, men så fort föräldern fångat en insekt, så har den skyndat fram och sett till att få sig en munsbit. Detta trots att jag sett båda ungfåglarna fånga sin egen mat.

Och då tänker jag på hur vi människor gör med våra barn - visst ger de allra flesta av oss våra barn en hel del förmåner, trots att de sedan länge är självförsörjande. Det är väl det som är att vara förälder????

Vi lånade en gräsklippare igår kväll, och jag gick över gräsmattan. Alla fyra ärlorna tackade mig!

Idag ringde man från gräsklipparens serviceställe och berättade att man bytt en startspole.Snabbt fixat!

Från dataservicen hörde man av sig om den gamla datorn. Den behövde bara installeras om för 400 kr, och då är det klart att vi gör det....den var bra... och framförallt så har den en mycket mer sympatisk Spindelharpa än den här datorn. Rent layoutmässigt och dessutom vad det gäller "utgångsfrekvensen". Jag lade säkert patiensen 10 gånger i går kväll. Tror ni den gick ut? Nej! Dessutom kom det efter varje misslyckat parti upp en ruta där det stod att min misslyckade omgång påverkade statistiken negativt. Varvid jag undrar - Kan man ha mer negativt än 0 i Spindelharpestatistik???

Har suttit på altanen, på en plats i solen - och läst en Liza Marklund -pocket med just titeln "En plats i solen". Jag gillar Liza Marklund, hon skriver naket och skildrar en krass verklighet utan en massa extrasnack. Har bara läs en fjärdedel av boken -så jag har MYCKET njutning kvar...

Behövde röra på mig och gick en halvmils promenad - landsväg/skog och lite öppet landskap. Det var inget vidare driv i stegen i dag... förkylningen finns kvar, om än i "utspädd" form. Funderade mycket på personen som "ville sätta dit" mig, i samband med mitt otillåtna skriveri i februari. Blev lite förbaskad - för även om personen måste haft skäl att ge mig en näsbränna, så borde den tänkt på att hela proceduren kom att beröra ett antal personer. Och dessa personer var faktiskt mycket mer värda än att behöva ta av sin arbetstid, och även tid för funderingar under ledig tid/nätter för denna sak, som kunde varit ur världen genom bara ett (välvilligt) telefonsamtal eller mail.

Gick förbi stenmuren, som varit med i TV, på film och i böcker/tidningar ... och tänkte att när Robert lade den muren, med mycken möda och stor noggrannhet - då var det ingen som kollade upp varandras förehavanden och sätt att uttrycka sig - varken i tidningar, Tv eller på Internet. Jag tror inte det var bättre förr - ej heller sämre. Det var helt enkelt en helt annan tid. OCH jag, som är född 1953, har faktiskt lite av den gamla tiden i mig - därför kanske det är lite extra svårt att möta och vara så stor del av den nya tiden som jag är. Och så blir det FEL ibland...

Absolut slutsnackat om mina blogg-blamager. Nu gäller nutid, den tid som nyss var och den nära framtiden. Ältande och lång-planeringar - det ska det inte bli mer!

Nära framtid: I morrn ska jag träffa en kollega och kamrat sedan tiden på Lärarhögskolan i Jönköping. Vi ska äta lunch på piren i vår gemensamma utbildningsstad. Det ska bli KUL!

Kommunikation krävs!

Idag har jag gjort två bra saker. Jag har köpt en ny dator - en laptop. Den ville gärna kommunicera med den digitala världen via zyxel-modemet... bredbandet gick i gång direkt. Datorn ha en inbyggd webbkamera markte jag - fick igång ett program där jag såg mig själv i flera versioner. Så nu kan jag kommunicera med mig själv ... och det behövs för jag är en sådan där bokstavsmänniska, en del har ju ADHD eller AADD ... jag har bokstäverna DUM!

Behöver ladda ner Photo Filter igen - för något så bra och enkelt fotoprogram tycks inte finas med....

Kameran och laptopen kunde kommunicera - nya snygga bilder är inlagda. Fast idag blir det bara en bild på datorn, behöver ett bättre bildbehandlingsprogram till de övriga bilderna.

JAG behövde öppna en kommunikation med en person, som jag kommer att ha en hel del att göra med framledes. Idag har vi PRATAT. En sådan massa missförstånd det kan bli när man har diagnosen DUM! Det känns så BRA att ha fått lyssna på varann. Det enda som gör mig lite ledsen är att det finns NÅGON därute, som tidigt var läsare av min BLOGG, som har velat göra livet lite surt för mig..... Men sånt är väl livet .....eller som min kommunikatör påpekade: Jag är så ärligt uppriktig och dessutom så spontan, så mitt skrivande kan uppfattas fel, och att jag på så sätt biter mig själv i svansen.

Jag önskar verkligen att jag fick veta vem och varför någon velat göra livet lite surt .... bara för att kunna förstå.....

Iallafall så kom jag och min kommunikation fram till att vi ska och behöver kommunicera i framtiden - och att vi ibland kommer att tycka olika - men det måste man ju få och kunna göra - bara man kommunicerar med varann och inte förbi varann... eller inte alls....

Gräsklipparn är inlämnad - ska bli klar framåt veckan..... jag tycker lite synd om ärlan och koltrasten.....

Åsk åsamkan

Igår var Tor ute och körde med sin vagn. Vi hörde när han kastade i väg Mjölner - och det var långt borta. Trots avståndet, så slogs strömmen ut under någon minut, och i samband med strömavbrottet, så gick något sönder i datorn.... den vill inte gå igång....

Man känner ju sig lite knäckt - man är ju så beroende av den där digitala tingesten. MEN snart går det upp för en att det är ju BARA en dator - och den går att ersätta.
Så nu sitter jag vid skolans dator för att se till att det finns lite pengar på kontokortet - för i morrn åker jag till Gsilaved och skaffar en ny maskin.

Gräsklipparn vill inte starta - och det har inte med åska att göra - så den ska få åka på undersökning. Och tills den är fixad, så får väl ärlorna och koltrasten titta både bedjande och snett på oss....

Förkylningen kom som ett brev på posten. Det brukar den göra när skolan är slut för året. Min gamla kropp vet hur besvärligt det är att vara förkyld under skoltid, så den väntar snällt till midsommartid.

Annars har midsommaren varit bra - iallafall när man haft tak över huvudet och torra kläder att byta till. Har spelat spel av olika slag - rappakalja ( kul) ,geni ( kul), disney-TP ( kunde inte svara på en fråga), vanlig TP (kul), poängpoker ( kul) och tankespelet Rush hour. Finns på nätet dessutom - och så känns det så bra när hjärnan får träna på planering och logiskt tänkande ibland.

Inkomstiniterande ICAinitiativ

Jag är ingen köptrogen kund. Vi handlar där vi råkar befinna oss - och ganska mycket på Willys, eftersom de har snus i stock, och det är C storkonsument utav.

I Grimsås finns en liten ICA-butik. Visst har jag "småhandlat" en hel del där under de sex år som jag jobbat i samhället. Men jag har aldrig veckohandlat, och trots att Grimsås är vår närbutik, så har jag bara ryckt på axlarna åt snack om att man faktiskt behöver handla där, för att butiken ska kunna överleva.....

"Jag handlar väl var jag vill...."

I veckan fick vi ett brev från ICA, Grimsås. Det innehöll en värdescheck på 100 kr att använda i butiken. Denna enkla gest fick mig genast att omvärdera den lilla affären i Grimsås. Bjuder de mig på 100 kr, fast jag handlar så lite åt gången, så är klart att jag måste handla där mer....

Det är väl konstigt hur hjärnan reagerar.... tack vare detta 100 kronors- initiativ från deras sida, så höjdes affärens värde i min tankevärld, med ett antal hundra procent....

Jag var nere och handlade på förmiddagen. Checken betalade midsommarens jordgubbar och grädde därtill. Det tackar vi för .... och återkommer med säkerhet nästa vecka!

Vi har varit ute och plockat en midsommarbukett, mellan regnskurarna. På midsommarafton är det härligt att sitta inomhus och ha det varmt och ombonat - annat var det på påskafton - då var det soligt och skönt och läge att vara ute! På julafton var det kyligare än idag -- och framförallt mörkare!

Bli betapet beroende? Bättre bokstavsblandning behövs....!

"Betapet" stod det som tillägg på Ks MSN-konto här om dagen.

Jag blev nyfiken, och ville undersöka vad det var för ett kul spel som dottern införskaffat.

Så lite en "gamling" vet - betapet är ju alfapet - fast på nätet.

Naturligtvis öppnade jag ett konto igår. Det var bara att gå in ett rum och vänta in motspelare.

Nu har jag lite dåligt tålamod, så efter en minuts väntan, så startade jag spelet och kom på så sätt att spela mot mej själv. Vilket visade sig vara alldeles utmärkt, för jag VANN!

Idag har jag suttit mycket framför Betapet - jag har spelat fyra spel mot motspelare och ett mot mig själv. Det enda jag har vunnit, det är mitt eget man mot man spel.

Två gånger har jag GETT upp spelet - det skäms jag över. Det är dåligt förlorarskap - och det visste jag faktiskt inte att jag har. Två gånger har jag förlorat på riktigt - jag är så stolt över mina poäng under spelets början - men mina medspelare är antingen mycket smartare än jag - eller så har de tränat.... för snart utnyttjar de mina långa fina ord, och samlar massor av poäng genom att få många ord, av ett par bokstävers utlägg.

Nu har jag varit ute och gått en sväng, tillsammans med C. Vi har rastat Rs hundar och så har vi haft närkontakt med Ps kor - fast dom var lika snälla som P- och anföll varken oss eller hundarna. ( Det är konstigt att en bonnunge kan lida av ko-skräck --- men det gör jag!)

Det blåser ute - jag har inget måste att göra - så jag ska nog gå in på betapet en stund igen. Undras om jag ska vinna över mig själv eller förlora mot någon annan? Och jag ska bara be att få tala om - det är riktigt svårt att bilda ord, när man bara har vokaler - eller konsonanter. Jag är säker på att alla mina motspelare har fått mycket bättre blandning på sina bokstäver.

Visionsvidgande Vegbyvy

"Människor har i alla tider haft visioner och drömmar. Titta in i stenens öga, låt ditt eget öga gå mot horisonten och öppna dej för dina egna visioner".

Ungefär så stod det på ett anslag vid stenen, med det utborrade ögat. Jag lät både mitt öga och kamernas öga försöka hitta horisonten och de egna visionerna.

JAG KUNDE INTE HITTA NÅGRA DRÖMMAR ELLER VISIONER!

I tanken började jag leta efter tidigare visioner.....

jag hittade

.....lärardrömmen... jodå, den var infriad vid nyss fyllda 22.

....drömmen om någon att dela livet med ...det har väl alla .....infriad strax efter 20.....

.... hus ..... klart för inflyttning på 26-årsdagen...

... resor..... ja, det har det blivit många

... att bli lärarbibliotekarie ..... infriad för före 30 års ålder

... i 35 års åldern hade jag visionen att bli skolledare nå´n gång i framtiden ..... så blev det ej

... några år senare hade jag en stark dröm om ett tredje barn ... av det blev det heller inget

Jag blir lite rädd när jag märker att mina visioner och drömmar slutade för så där 20 år sedan....

Parken vid Sämsjön i Vegby är helt underbar - det tyckte både jag och Svea, 89. Perfekt för alla, det finns något för både barn och "gamla". Ett mysigt litet fik finns där också, och där kan man sitta i en "pensionärskuvös" och njuta av utsikten över parken och sjön.

Får fundera vidare på det där med visioner - eller är det kanske bra att man är nöjd som det är, och att det enda som betyder något är att en själv och ens närmaste får vara friska, att man har ett arbete som man trívs med och att man kan njuta av en helt underbar natur....och att man dessutom ibland kan glädja sig åt en riktig god fikastund..... ?

Fattigt fika

- Nu går vi och fikar, sa kollega 1 efter ett par timmars uppackande, nedpackande, slängade, hämtande och flyttande.

- Finns det något fika då? undrade jag.

- Det finns väl kaffe, sa kollega 2.

- Det är väl inget fika, konstaterade jag. Ganska surt. ( Jag är sur idag, kan inte begripa varför. PMS kan man ju inte skylla på längre - och inte har jag dålig mage heller.....)

Nu fanns det en lite bit "Herman" kvar. Jag hade med den igår, och nu försåg jag mig ogenerat med hälften av den lilla bit som fanns i plastpåsen. Kollega 3 tog sedan hälften av kvarvarande bit... och den pyttebit som blev kvar, ja, den lär nog ligga kvar på bordet vid skolstart också....

Nä, fika är för mig kaffe/ te/saft/ choklad + något att äta därtill. Finns det inget att äta, så är det en kopp kaffe/te, ett glas saft, en mugg choklad. Punkt slut.För mig är det helgerån att kalla en "plain" kopp av något för fika.

Det behöver inte vara något stort för att förvandla en kopp kaffe till fika.... det räcker med ett kex eller en skorpa. Bara det är något att tugga på.

- Jag försöker att välja bort doppet till kaffet, säger nå´n. Jadå, det är helt OK.

Jag väljer att äta något till kaffe, och fortsätta vara en tjockis. Det är MITT val. För mig är det en njutning att äta, varför ska jag då avstå????

Var och en gör sitt val - MEN SNÄLLA, KALLA INTE EN KOPP KAFFE FÖR FIKA!

Om en stund ska vi åka till Hofsnäs och äta grillbuffé. Det blir vår gemensamma sommaravslutning, alla vi som jobbat på Grimsåsskolan under året. Och så ska vi fira en 50 åring, avtacka en tjej som flyttar från förskoleklass/fritids till dagis ( jag vet att det inte heter dagis längre, men jag kallar det så, så vet jag vad jag pratar om), avtacka en tjej som inte har rätt utbildning och därför måste sluta :-(, avtacka vår godhärlige ( kollegas 2s uttryck) vaktmästare

:-( ( han ska omorganiseras till ålderdomhemmet -ja, jag vet att det inte heter så heller, men jag vet vad jag menar) och så ska vår rektor, som har varit en trevlig och förnuftig man, sluta. :-(. Alla ska få mat, sång och blommor.....

Nu vet jag varför jag är sur ..... det ser ni också............????

Varsin kopp kaffe drack jag och C-E i Brela Kroatien - jag tror det är fyra år sedan jag tog fotot. Rekommenderar f.ö. resor till Makarska rivieran - superfint.... bra bad... vackert .....god mat ... och gott kaffe.

Vaksam vägavandring

Idag gick jag hem från skolan. Det var inte tänkt så, och jag hade egentligen inte rätt skor för 3,5 km promenad, men det visade sig att det gick bra att gå i tofflor också. Det gjorde man ju alltid förr, det är på gamla dagar man blivit så noga med att ha rätt fotbeklädnad -- kanske är det bra att variera.

Bloggandet har ju absolut sina fördelar, idag var jag väldigt vaksam på vad jag såg längs vägen. ( Vilket jag säkerligen inte varit, om jag inte förra veckan noterat att jag egentligen inte alls noterar något mer än blommor och medelålders kroppskonstitution...)

På min vandring från skolan, så passerar jag först ett åkeri. På helgerna står där säkert 15 likadana långtradare, snyggt parkerade i en lång rad. Klockan halv fem idag var det inte en bil hemma. Funderade på långtradarchaufförers arbetstider - de kan ju inte ha 7-16 -jobb, de kan ju inte veta hur lång tid en resa tar..... Hur gör man där, samlar man på sig komptid eller får man ta ut övertidslön, har man långtradarvikarier när nå´n är ledig ... och vad tjänar en långtradarchaufför? Jag har inte en susning.....

Man lämnar så Grimsås samhälle och vägen går genom ett litet skogsparti, innan man kommer ut på ängarna. På ena sidan betade och vilade ett antal nötkreatur, ras: köttdjur. Jag tycker att det är så VACKERT med kreatur i sommar-Sverige. I vårt land skulle vi kunna hysa betydligt fler nötkreatur än vad vi har - vi har massor av fri luftvolym att ta upp deras klimatvådliga metangaser. Jag tror att det finns betydligt större klimatbovar än kossor! Jag stannade och tog en bild på de angenäma djuren.

Vår närmsta granne i sydlig riktning ( ca 2,5 km bort) har anlagt en damm. Man har sett den växa fram under de senaste veckorna, och nu kunde jag passa på att titta på närmre håll och få en pratstund med dammägarna. Det var en stor damm och de hade grävt djupt, dammen skulle klara vintern utan att behöva tömmas. De hade ett pumphus och vatten porlade ner för en anläggning av olikfärgade stenar. Man hade planterat växter i dammen och kring dammen, och man hade stenlagt för en uteplats alldeles bredvid. Om jag blev avundsam - ja, vad tror ni?

När bebyggelsen tar slut, så går man en liten bit genom blandskog,innan mossmarken tar vid. Jag noterade att tuvullen i det närmaste var överblommad. För några veckor sedan var mossarna helt täckta av ullbollar. Långt tillbaka i tiden, så använde man dessa "ullblommor" som stoppning i kuddar. Då fick man ha gott om tid, när man skulle plocka ulltott för ulltott, för att fylla örngottsvaren. Det måste ju ligga i sakens natur att det snabbt blev tillplattat - och hårt att ligga på. Men kraven var lågt ställda förr itiden, och säkert njöt man av den första tidens komfort.

Från mossen, på vägens lägsta nivå, så leder ett svagt motlut upp till ett barrskogsområde. Här finns storskog, här finns en fin tallplantering och här finns ett område som har härjats av både Gudruns och Pers framfart. Där ligger en del nedblåsta träd kvar, och där det kommer nya små plantor, gran, tall och björk.

Tallplantornas skott är långa och kraftiga och reser sig manhaftigt mot skyn, medan granplantornas skott har varit finfrökenkänsliga och frusit under de senaste frostnätterna. ( Om jag har problem med genustänket .... tror jag inte ... för visst kan kvinnor vara manhaftiga och män finfrökenaktiga. Alla vet ju vad man menar...... :-) )

En lång raksträcka, där man kan skönja ny mossmark, men som i övrigt är skogsinklädd, leder fram till vår avtagsväg. Det är en grusväg. Här stod tills för några år sedan riktigt tät granskog. Den var så tät och isolerande att tjälen gick ur marken, långt efter det att övriga delar av vägen tinat upp. Så började man gallra bland granarna, strax därefter kom Gudrun, året efter kom Per och sen kom barkborrarna. Numera är det ett stort kalhygge på båda sidor vägen. Starren har börjat växa i dikena och på hygget breder darrgräset ut sig. Ser riktigt tråkigt ut, och man hajar fortfarande till när man kommer fram till det karga området. Kanske skulle det också sett ut så här, om bomber slagit ner och orsakat förödelse...

I trädgården har prästkragarna spridit ut sig, Det är OK och jättevackert - men till hösten får det bli prästkragsbekämpning. Inte ens de vackraste växter kan få breda ut sig och ta kål på andra arter....

Jag tänkte inte alls promenerat hem idag, men det blev så, och det blev en riktig retreat-vandring. Det ska jag göra fler gånger....

Rådjursrestaurang

Det finns mycket i vår natur som går att äta, det vet jag - och de växter som djur äter, de innehåller ju inga gifter. Sen är det inte säkert att djur och människor tycker om samma slags föda....

Rådjuren äter gärna sallad av olika slag, det har vi fått erfara under årens lopp. Sallad är ju gott... Egentligen borde vi också pröva att äta höstflox, för det tycks vara favoritmaten i rådjurens självvalda restaurang i vår trädgård. Kärleksört och näva tycks också smaka bra.

Vi har haft rådjursrestaurang i vår trädgård i många år - av och till. Det har blivit några perioders uppehåll, framförallt för att våra matgäster blivit påkörda ute på vägen, 2-300 meter bort. Sanningen att säga, så har vi aldrig sörjt över några förolyckade rådjur .... det händer ju att man blir lite besviken över deras sätt att ta för sig av det vi odlar. För några år sedan sådde jag en rad solrosor längst nere vid skogskanten och de växte sig större och högre för varje dag.

"Det blir en vacker kuliss framför skogen" tänkte jag när knopparna var på väg att slå ut.

Det blev en väldigt ful kuliss, för någon morgon därefter stod 20-talet kala stjälkar och pekade långt finger år oss. De välutvecklade knopparna hade säkert smakat ljuvligt i en rådjursmun!

Årets gäster består av en mamma med ett litet sött kid....

Än så länge står jag ut med att de förser sig med mat från perennlandet - fast jag vore väldigt tacksam om de lät bli de få grönsakerna som är sådda - och som nu kommit långt.

I grönsakslandet har det varit myr-matsal .... konstigt nog gillar de svarta små myrstackarna kryddstarka grönsaker allra bäst.... de har försett sig rikligt i från såväl rocculasalladens som rädisornas spröda blad.... Har sett riktigt tråkigt ut, med små vita fläckar av utsugen växtsaft... men både rädisor och roccula tycks tåla detta.

På gräsmattan har ärlorna sitt ätförråd - och det går åt mycket mat nu, ungarna tjatar efter mat hela tiden...

Koltrasten har också sin kantin på vår gräsmatta - de sitter på staketet och tittar uppfodrande på oss, när gräs/mossmattan inte är tillräckligt kortklippt.

Visst är det kul att det frodas av liv i trädgården - det är bara en sak jag funderar över - varför gillar ingen av dessa varelser kirskål? Det är ju det vi allra helst delar med oss utav!

Lite låg, lite ledsen....

... har jag varit det sista dygnet. Men det är bättre nu, ja, nästan helt bra. Efter en promenad på en halvmil, så har jag fått så mycket stimulans under fotsulorna, att tänket kommit igång lite bättre.

Under flera veckor har jag, parallellt med andra böcker, läst en bok om SJÄLVKÄNSLA. Jag har kommit fram till att jag är ett typiskt exempel på att jag är en person med HÖG , men ÖMTÅLIG självkänsla. Tycker ofta att jag gör saker rätt bra, men faller ner i djupa hål när jag kan skönja eller uttolka någon form av kritik.

På tisdag ska vi ha avslutningsfest. Vi ska äta gott och vi ska fira en femtioåring och avtacka några, som ska lämna oss.

- Du kan väl skriva en vers till var och en, sa kollega K.

- Jag ska försöka, sa jag. Jag lovar inte. Inombords lovade jag - jag kan ju inte säga NEJ!

Igår undrade K om jag var klar med verserna. Jag hade ju inte ens börjat, jag har inte haft tid och inte inspiration - och det var mer än fyra dygn kvar till festen. Jag blev ledsen och arg, jag tog frågan som kritik, fast det säkert inte var tänkt så.

Nåja, under promenaden växte verserna fram - och nu är sången klappad och klar - och jag blev ganska nöjd med den - SJÄLVKÄNSLAN växte sig HÖG igen.

Efter avslutningskaffet igår kollade jag mailen. Kommunen / bildningsnämnden, ja, nån är det i allafall, som gör en årligen återkommande enkät bland föräldrar till elever i några utvalda årskurser. ( Min klass har inte varit med)

Resultatet av enkäten hade kommit och låg på mailen. Jag kollade på de olika stapeldiagrammen, och konstaterade att i Grimsåsskolan trivs eleverna bra.

Så kom jag till sista frågan - Följer alla skolans lärare samma regler och normer? -

Där var det en jättestapel på "håller inte alls med". Jag tog åt mig direkt och den ÖMTÅLIGA SJÄLVKÄNSLAN gick i kras. Jag vet att jag tänker annorlunda än de andra lärarna - eller som J säger, jag lever med skolan. Det är mitt enda intresse..... ( Vilket inte helt stämmer, men delvis...)

Jag tog, som sagt, åt mig direkt, tänkte att nu kommer jag att få på pälsen igen, när vi träffas på måndag. (Att jag fick en rejäl skopa ovett och ingen förståelse, när jag blamerade mig på bloggen under bloggvecka nummer två, mår jag fortfarande dåligt av......)

Kände mig riktigt ledsen, och tänkte - nä, nu lägger jag av det här jobbet, om man vill att alla ska vara stöpta i samma fyrkantiga form....ja, då är det inget för mej!!!!!

Idag har jag tänkt lite annorlunda. Naturligtvis följer jag alla officiella regler som finns på skolan. Däremot följer jag inte de oskrivna reglerna. Jag har alltid min klassrumsdörr öppen - jag tycker att varje elev ska ha tillgång till sin arbetsplats. Dessutom vill jag inte ha uppställning i LED i korridoren - det är otidsenligt och ger upphov till småkonflikter bland barnen. Den allra största fördelen är att elevrna ofta har påbörjat lektionens arbete, när jag kommer! Snacka om möjlighet till eget ansvar!

Tidigare läsår har de elever som inte haft internet hemma, kunnat komma tidigt till skolan och få använda nätet. Inte detta läsår, nu har alla en internetuppkoppling hemma.

Mina elever fick under tre veckor göra ett försök med mp3-spelare under eget arbete på lektionstid. Detta efter ett förslag från elev. Försöket slog väl ut - men efter de tre försöksveckorna var det sällan någon som lyssnade på musik under det egna arbetet. ...

Jag försöker - med hjälp av föräldrar- att ta med eleverna ut i verkligheten, så ofta det går....

Jag jobbar helt enkelt annorlunda - jag har glada barn och hjälpsamma föräldrar, som uppskattar det jag gör. Mina elever uppnår de mätbara målen i basämnena ( de ämnen som inte har nationella prov, har jag ju ingen riktig koll på hur det r med kunskapsmålen) ... de gör det inte så mycket genom läroböcker och stenciler, utan mera via nätet och genom faktaböcker...

Jag vet att det sticker i ögonen på andra elever - de får inte göra samma saker - och därför så blev statistiken så negativ.....

Jag tycker att jag gör rätt - jag tycker inte att mina kollegor gör fel - de väljer också att arbeta på det sätt som de tror på...........och som passar dem.

Jag har känt mig låg och ledsen inför den kritik som min ömtåliga självkänsla har tolkat att den kommer att få på måndag.......... Få se hur det blir....

Igår fick jag en fin "Tack för den här terminen" bukett. Alldeles, alldeles lagom frökenpresent - jag blev så GLAD!

Olika observationsobjekt

- Jag vill nog ha de gröna hurtsarna, sa kollegan när det var dags att byta klassrum. De blå passar inte ihop med gardinerna.

- Gardiner och hurtsar, sa jag. Ska de passa ihop?

Hoppsansa - så kan det va!

Jag har tillbringat två läsår i mitt nuvarande klassrum - och när vi började prata gardiner, så hade jag inte en aning om vilken färg de har. Jag hade en svag aning om att det var något blommönster på långgardinerna och en enfärgad kappa. För att vi har gardiner i klassrummet, det vet jag, och att det är en kraftig kappa och långa gardiner på minst tre ställen.

Jag kollade förstås när jag kom till klassrummet i morse. Blommigt - yes - rätt!

Kappan var GUL - det hade jag aldrig gissat - jag hade trott grön eller blå ....

Visst är det konstigt att man kan gå omkring i en omgivning i åratal, utan att notera saker. Men jag tycker sannolikt att gardiner inte är så viktigt, trots att det händer att byter här hemma....

Jag har aldrig likadana kläder två dagar i rad - vem noterar det ??? Troligen bara jag själv....

Men jag gillar att använda alla kläder som jag inte kan låta bli att köpa ( fast just nu har jag köpstopp - iallafall fram tills det att jag ser något jag bara MÅSTE ha) så det gör inget att ingen noterar - jag använder olika kläder för min egen skull.

Vad noterar jag då? Jo, jag kan tala om var olika blommor finns längs vägkanterna i vår by. Sån´t SER jag när jag är ute och går. Det intresserar mig uppenbarligen.

Jag SER och NOTERAR att människor åldras och tjocknar till.... det ligger tydligen i mitt intresse att se att det inte bara är jag som drabbas av den åldersåkomman....

Jag SER och NOTERAR det som förändras - jag skulle säkert se om gardinerna i mtt klassrum var utbytta.

Och även notera hur de nya ser ut....

I eftermiddag var jag i blomsteraffären och köpte en fin, gul studentbukett. Det slog mig att det är fantastiskt att lilla Grimsås har blomsteraffär, bilhandel, bensinmack och ICA-affär. Och att vi behöver värna och stödja dessa företag, så gott vi kan.

Jag träffade en gammal elev i blomsteraffären. K går ur nian i morrn och skulle hämta trettio rosor att dela ut till sina klasskompisar och några andra vänner. Rosutdelartraditionen uppstod mellan det att våra båda döttrar slutade nian - när J slutade 1996 var det inga rosor - medan det var stor rosutdelning två år senare, när K slutade. Fast det var nog ingen som delade ut 65 rosor på nittiotalet - det fanns det sådana som beställt idag. Detta faktum NOTERADE jag och skakade lite på huvudet.... Jag SÅG och NOTERADE att det var 65 röda rosor, medan K hämtade 30 stycken gula. Ett trettiotal rosa rosor väntade också på att bli avhämtade.

- Vad kul att se dej, sa jag till min gamla elev. Det var länge sedan jag träffade dej. De andra i din gamla klass kommer ju och hälsar på ibland, men du brukar aldrig vara med.

- Det beror nog på vad man tyckte om dej, sa K, på sitt härligt uppriktiga sätt ....

Jaja, så kan det va´- jag kände inga vassa taggar i hjärtat av det uttalandet - jag kände mig mest glad över att känna igen min gamla elevs sätt att uttrycka sig!

Röda Rångedala rosor

Rosenbusken växte vid förstugaveln i mitt barndomshem. Det var en växt som engagerade samtliga medlemmar i tregenerationshushållet. Mormor och morfar tittade till den varje dag på försommaren, pappa undersökte hur långt knopparna kommit och mamma tog in de doftande rosorna, så fort den första knoppen var utsprungen.

Minnet av sommarens nystädade fredagshus och doften av ROSOR, finns fortfarande i min känslofyllda luktsinne. Jag minns att rosorna blommade under en lång tid, ja, som jag kommer ihåg så var barndomens somrar långa, varma och rosendoftande.

Och så hö-kliande - men det är en annan historia.

Vi byggde vårt Stockremma-hus för trettio år sedan. Ganska snart tog vi ett litet skott från Rosenbusken och planerade vid vår gavel. Idag är den hög och bred, mycket större än Rångedala-busken.

I flera veckor har jag gått och spanat efter rosenknoppar. De har funnits några veckor, och nu har många slagit ut till väldoftande röda blomkronor. Det händer ofta att jag sticker näsan djupt ner i dem, och i minnet återupplever minnet av barndomen.

Men rosor kan också stickas. Det gör riktigt ont när man får in en tagg i fingret. Därför plockar jag sällan in de väldoftande blomstren - det gör för ont, och det blöder så ymnigt, när man blir stucken.

Idag blev jag stucken av en vass tagg i hjärtat. Det gör också ont. Speciellt när man inte förväntar sig att få höra något som gör ont. Jag har stuckit många också, under tider som varit. Säkert gör jag det än....

Min bästa kollega K, sa en gång till mig - Vad du är vass, Anna-Lena!

Jag är väldigt glad att hon talade om hur det var, för jag fick mig en verklig tankeställare. Samtidigt vet jag varför jag var "vass" - jag mådde inte alls bra psykiskt.

Och det är väl så man får tänka, när man blir stucken. Det är synd om personen som sticker, hon vill - mer eller mindre omedvetet - att någon annan ska må lika dåligt som hon/han själv.

Idag kom flera av mina gamla elever och hälsade på i skolan. De ska sluta nian nu! En del av dem hade det lite jobbigt under sin tid på mellanstadiet. De kunde glädja mig med att alla kommer att få godkänt i basämnena, så att de kan börja på gymnasiet.

Jag blir så GLAD att träffa gamla elever, få höra att de lyckats på högstadiet, trots att oddsen ( om man utgår från femmans nationella prov) inte var så bra.Och jag är så glad att jag aldrig tagit till mig pratet om godkänt eller inte godkänt - utan försökt hjälpa dem utifrån ders behov. De slapp bli knäckta - och därför var det mycket lättare för dem att växa sig starka.

Grannlandsgrodda granar...

.... har vi planeterat en stund i kväll. Det är absolut inget roligt arbete, att med hjälp av ett rör sätta små estniska granplantor i den markberedda jorden. Men man får frisk luft och man får en smula styrketräning - och det är minsann inte fel.

Det enda riktigt störande är alla små irriterande knott, som hittar vägar långt in i ögon, öron och näsa. Varje sommar har vi ställt frågan, jag och C - vad är egentligen knott bra för? Är dom till någon som helst nytta - finns det så mycket så att det kan bli fågelföda - eller är de bara till förtret för djur av alla de slag?

Jag har varit med och satt åtskilliga skogsplantor, sen jag flyttade från de öppna markerna längs Viskan, hit ner till skogsbygden. 70-80 år tar det för skogen att växa sig klar för skörd - så det är ju en process över generationer det här med att odla skog.

Men det är kul att se hur det växer, det som sattes för 25 -30 år sedan har ju redan gallrats.

På den tiden planterade man med hjälp av hacka - det var riktigt slitsamt. Så det är verkligen roligt att se, att jobbet man har lagt ner på de olika planteringarna har gett resultat.

Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka, när jag gick där bland knotten idag, hur det är när de här granarna är färdiga för skörd. Omkring år 2090. Hur ser världen ut då? Hur såg världen ut för 70 -80 år sedan - ja, inte kunde väl någon då förutsäga hur det skulle vara idag....

När jag var ung, trodde jag på turistresor ut i rymden under min livstid. Nu tror jag inte längre på det..... men kan det ha blivit någon form av verklighet när mina estniska granbarn är gamla nog för skörd......?

I morrn blir det antagligen ett par timmars plantering igen ... inget att se fram emot ... men ibland måste man göra saker som inte är kul!

Eleverna mina fick lite "vettigt" EU-arbete, så här i terminens sista skälvande dagar. Från Ingrid, min e-twinningvän i Slovenien fick jag en bra länk,//http//europa.eu/abc/. Jag gjorde ett antal frågor som eleverna fick hitta svar på. Fungerade väldigt bra - och många blev förvånade över hur många vi egentligen är i EU. Drygt 30% fler än invånarna i USA!

Det fanns också bra diagram på befolkning och area vad det gäller EU-länder. Oj, vad få vi är i stora Sverige.

Man kunde lyssna på EU-hymnen och barnen kände igen melodin som "Januari börjar året...."

Kändes jättehärligt att få igång så mycket entusiasm så sent på terminen!

Träffade två av mina gamla elever som ska sluta nian. Det är alltid lika roligt att träffa sina goa gamla ungar - som man delat både positiva och negativa stunder med.

-Oj, vad tre år går fort, konstaterade de.

Tänk vad tiderna ändras.... när jag gick på högstadiet, så tyckte jag att tre år var en evighet!

Nationalist? Nej!

Satt i min och kattens gemensamma favoritfåtölj och slötittade på gårdagens fotbollslandskamp. Sverige fick stryk av Danmark på självaste nationaldagen, och det bekom mig inte det minsta. Är man som synnerligen välbetald yrkesman så klumpig att man tränger sig fram för att lägga en straff, utan att kolla det är OK - och sen MISSAR - eller som han Nilsson, göra ett så fatalt fel framför mål - ja, då kan det bara gå på ett sätt..... och så allt Zlatan-snack - han är säkert bra , MEN han måste ha riktigt bra medspelare också, för att komma till sin rätt!

Robin Söderling förlorade finalen i tre raka set - inget att sörja över - killen har ju ändå gjort en bedrift utöver det vanliga - och Federer spelade i en annan klass idag!

När Elfsborg förlorar, så blir jag lite ledsen i hjärtat....det är mycket, mycket viktigare att de vinner än att landslaget gör det. Nu har ju Elfsborgshjärtat fått må rätt bra i år, inte en enda förlust!

Nä, jag är ingen nationalist - har aldrig ägt en flagga eller flaggstång - varken som barn eller vuxen. Skulle aldrig få för mig att hålla högerhanden på hjärtat och sjunga "Du gamla du fria".
Fast jag tycker att det är en rätt OK låt, som skulle vinna på att rockas upp lite.....

Undrar vad det beror på det här med att inte vara nationalistisk? Jag tror att det dels är ett medfött sätt att vara, att vara otraditionell och kanske lite "utstickande" + att det har med uppväxtens traditionsobundenhet att göra....

Idag har jag röstat - för miljöarbete och jämställdhetsarbete, hoppas jag. Nu är ju min röst väldigt lite värd, i det stora Europa. Sverige har 19 delegater, av 750. Hade jag röstat i Tyskland, så hade min röst kunnat påverka fem gånger så mycket.
Men visst ska man rösta - och välja-det är ju en av de rättigheter som man har i en demokrati!

Demokrati i all ära - men två partier kunde vi väl ändå ha sluppit. Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Det förstnämnda är inte ens värt att kommentera - och det andra, hur tusan kan man göra en enda fråga ( vilken man verkligen kan diskutera innehållet i) till en fråga för att ta sig till EUparlamentet. Jag tycker att det är som att försöka ta sig in på en avancerad högskoleutbildning, med ett enda godkänt betyg. Och hur det går, det vet ju alla, det går inte för sig....


På eftermiddagen har jag varit i Gnosjö och sett amatörer spela "Änkeman Jarl" på en paradisiskt vacker utomhusteater. Jättebra skådespeleri och en i allra högsta grad mänsklig historia, berättad av Vilhelm Moberg och framfört på hans eget smålänska tungomål.

Har du möjlighet - åk till Gnosjö och njut - av skådespeleri och natur.http://www.gnosjo.se/

Nu är det två små fina föl i Ks stall. Det är sommarkänsla om något!

Och trots att jag inte är nationalist - så är jag så nöjd med att vi inte har mer än några dagars utlandssemester planerad inför semestertiden, C och jag......

FÖR

Sverige är ju vackrast av alla länder när det är sommar!

Mening med märkesmani?

I brevlådan låg en liten brun påse.

Vad hade jag nu beställt? Jag hade ingen aning.

Jag öppnade påsen och fann ett vackert armbandsur.

Javiist, när jag sommarprenumererade på en veckotidning, så skulle man ju också få en premie - det hade jag alldeles glömt bort.

Jag blev glad för den nya klockan, och satte den genast på armen.

Det var inte den första premieklockan, men klart en av de bättre.

Väskor är ju annars en vanlig premie, speciellt vad det gäller bokklubbar.

Jag har nästan bara använt bokklubbsväskor i mitt liv. De allra flesta har varit jättebra och hållit långre. För några månader sedan KÖPTE jag en väska, i Ullared för knappa 150 kr. Den är superbra.

En del människor fnyser åt billiga klockor och väskor. De vill ha märkesvaror. Jag vet några som har flera dyra klockar, av kända märken. Jag förstår inte varför man lägger ut dessa pengar - för jag ser ju inte skillnaden på klockorna. Fick f.ö. en klocka i julklapp för några år sedan, a pris över tusen kronor ( och det är ju billigt - för det var ett speciellt märke på den) och ingen av mina premieklockor har det varit så många fel på, som på denna "halvmärkesklocka".

Jag läste nyss om en kvinna som vunnit mycket pengar.

- Vad ska du använda pengarna till, undrade reportern,

- Nu kan jag äntligen unna mig en ? - väska. ( Jag kommer inte ihåg märket)

En handväska för 10000-tals kronor . Kan någon förklara vitsen med det?

En gång var jag med en vän i en av Gamla stans mäsrkes affärer. Hon skulle köpa Armani-jeans. Hon betalade en bit över 1500 kr för ett par byxor med lite glitter i ändan. Jag fattade aldrig varför - mina jeans brukar kosta högst 500 - och håller länge, länge.

Nu är det här med Armanijeans inget problem för mig - för dom tillverkas inte för stora ändar.

Så kanske är det där med märkesvaror bara för det vackra folket -- och då behöver jag inte lägga energi på att fundera över deras vanor... fast det skulle vara intressant om någon ville berätta vad det är för mening med att köpa dyra märkesvaror - när det finns lika bra som är mycket, mycket billigare.

Fotförflyttning förbi Fiås

Idag har vi haft friluftsdag med en knappt halvmillång fotvandring. Sexorna hade traditionsenligt ( för andra året) gjort tipsfrågor och funderat ut stationer, där vandrarna ställdes inför skilda uppgifter.

F-klass till femmor gick sedan i blandade grupper. Till de allra flesta grupper var dessutom en vuxen knuten. Jag har väl varit lite tvehågsen kring detta, vilket ansvar tar femmorna som ska vara gruppledare, om det finns en vuxen med....?

Jag höll mig i början lite bakom "min" grupp, så att D verkligen hade möjlighet att vara ledare. Det var han med den äran.

Under andra halvan av promenaden, då allt gick mycket långsammare än i början, var jag en av gruppen. Det är väldigt kul för en gammal mellanstadielärare att träffa de små barnen från F, 1, 2 ibland. Eleven från ettan träffade jag i ett OS-tema i höstas, och då kunde han inte sitta stilla, än mindre läsa. Idag läste han alla tipsfrågorna högt, tydligt och med flyt.

Det tycker jag är bland det mest fantastiska som händer, när ett barn helt plötsligt LÄSER! Det är ju någon man väldigt sällan får vara med om, det har hänt mig några gånger när jag har jobbat med en trea....och det är en obeskrivlig känsla att få vara med om denna metamorfos....

Min egen elev ska blogga i morrn och hade "bloggkameran" med. Han hade verkligen tagit till sig det här med blommor, och fotograferade den ena blomman efter den andra. Och det var snygga bilder han tog, klara, snygga närbilder.

Eleven från F-klassen följde ivrigt hans fotograferande. Vi började tala om blommors namn, och vi hade snart funnit två blommor som passade henne, MM, maskros och mormors glasögon.

Eleverna från tvåan och trean plockade massor av blommor till mig - jag kom tillbaka till skolan med famnen full av klöver, hundkäx, lupiner och rödklöver.

Alla barnen i gruppen förundrade sig över det vackra helt smörblomsgula ängen högt uppe vid Fiås -

"den måste du ta kort på" ... och det gjorde både jag och D.

När vi kom tillbaka, efter närmare två timmars vandring i kyla och blåst, så var det gott med hamburgare och bröd. Som avslutning på dagen sjöng 4or och 5or ( också traditionsenligt för andra året) en egenkomponerad text, tillägnad var och en av sexorna - och sen fick sexorna frossa i jordgubbstårta.

Barnen slutade redan klockan ett och då passade det bra att vi lärare åkte till Mediapoolen i Borås, för att lära oss mer om medial utveckling. Stömmande film och strömmande ljud, hade bara någon av oss prövat på. Smartboard hade vi hört mycket talas om, men aldrig sett eller prövat.

Det uppstod ingen ögonblicklig förälskelse mellan någon av oss och Smartboarden. Vi känner att vi skulle vara mycket mer betjänta av att för samma pris, få fyra projektorer uppmonterade i olika klassrum i skolan. Då kan man verkligen använda sig av strömmande media och enkelt ge eleverna möjlighet att visa olika presentationer m.m.m.m.

Vi kunde inte se att vi skulle ha så mycket mer nytta av Smartboarden, så att det är värt det pris som en sådan fortfarande betingar.

En videokamera önskar vi också - så vi kan göra riktiga filmer - inte bara digitalkamera film....

Hoppas, hoppas att det finns de här pengarna, det handlar om drygt tjugotusen kronor.

Vi behöver ju de här sakerna för att undervisningen i det globala klassrummet ska fungera.

Klok kvinna

En del människor är morgonmänniskor och en del är kvällsmänniskor. Jag är varken eller. Helst vill jag inte gå upp före klockan åtta och klockan tio på kvällen, ja, då är det dags att sova.

Precis som min februari-nyfunna vän, öpedagogen sa, så får man nya vänner när man börjar blogga. En av mina blogg-vänner är kvällsmänniska. Jag brukar kolla om hon har något nytt inlägg, i samband med att jag kollar mailen varje morgon. Jag har hittat många kloka och fina tankar på Ingas tankställe - hennes blogg är verkligenett själsligt tankställe.

Idag var det helt underbara ord som mötte mej - de gick direkt till mitt hjärta, och jag kände tårar bränna bakom ögongloberna. Jag läste om mig själv, när jag läste liknelsen med nässlorna.

Jag skrev ut Ingas tankar och satte upp på toaletten i peronalrummet. Det är ju bara där man har tid att läsa om man jobbar i skolans värld!

På eftermiddagens konferens, tackade en av kollegorna mej, för det hon själsligen fått med sig från sitt toalettbesok, i form av Ingas ord. Jag vill att du också ska läsa!

Och en vacker blomsterskål vill jag förära den kloka kvinnan!

http://tankstallet.blogspot.com/2009/06/grasstran-och-brannasslor.html

Blommor, Bing och barn

Artkunskap är kanske inte det mest populära ämnet hos elever i gemen. Förra veckan införde jag "Dagens blomma" - och presenterade etymologi och livsbetingelser för ett antal växyter. Borde varit fem - med tanke på skolveckans dagar - men det blev sex. Jag har ju lite svårt att räkna. ( Se vidare gårdagens inlägg)

Klassen fick bekanta sig med bl.a liljekonvalj, hundkex, styvmorsviol och maskros. Alla blommorna stod kvar i sina vaser i fredags, och när skoldagen var slut frågade en liten kille om det blev en ny blomma på måndag. -Jo, det skulle det nog bli, lovade jag.

Men det växer så det knakar, jag har aldrig sett så många växter i blom samtidigt, så jag nöjde mig inte med en blomma igår, Det blev ett antal - och några av eleverna suckade lite trött - det blev för mycket!

Men skam den som ger sig! I går kväll var jag ute och plockade ytterligare ett antal blommor - bl.a. rölleka OCH hundkex - dem har jag aldrig sett tillsammans tidigare - och det gav en möjlighet att visa elevrna skillnaden på dessa båda blommor.

Idag stod det många olika blomster i grupprummet. Efter barnens slöjd plockade jag in alla.

-Vems blomma är det här, undrade jag, och visade humleblomster.

Barnen tittade på mig.

- Vad är det för blomma?

Jo, det visste barnen.

- Finns det någon som har ett namn eller efternamn på H?

Jo, det fanns det.

H-man.

-Detta är din blomma, sa jag till RH. Vems är den här då? undrade jag och visade förgätmigej.

-Det är Fs.

- Det står ju en blomma till i vasen. ( det var blommor sen igår)

- Skogsstjärna.

-Passar väl bra till FS, sa jag och ställde vasen på elevens plats.

Så höll vi på, tills alla tolv närvarnde eleverna fått sina egna blommor. K fick vänta länge, och han var alldeles säker på "att till honom fanns det minsann ingen blomma". Jodå, kärringtand.

Teveronika kunde ges både till T och M - för den kallas ju också mormors glasögon.

Problem uppstår för den som döper sitt barn till CQ. Någon cikoria växer inte här -och blommar väl kanske heller inte ännu. Problemet löstes genom att eleven fick en av de vackraste blommor som finns -Convallaria majalis- liljekonvalj.

När alla hade fått sina blommor, så ville EA komplettera sina ekorrbär med APs akleja, och AP ville hämta en prästkrage hos PK, som i sin tur hämtade en käringtand hos KL....och RH delade rölleka med RD som delade daggkåpa med DM.....CQ satte sig vid datorn och sökte fler blommor med latinskt namn som börjar på C - eller Q.....

Det blev rena blomcirkusen ett tag, men när klassrummet var tömt på barn, så stod det en liten bukett blommor kvar vid varje elevplats. Vi repeterar i morrn - sen ska inte den som är lite allergisk behöva sitta mitt i smeten längre. Men jag är övertygad om att varje elev har lärt sig namnet på MINST två blommor --- och roligt hade vi....

Kollade nya sökmotorn Bing idag. Visade den för eleverna när jag hade "kanonen" ihopsatt med den bärbara datorn. ( ja, så har vi det - hämta en dator på ett ställe, projektorn på ett annat, byt kabel i ett skåp, och hoppas att allt funkar. Idag gjorde den det) Bing ska ju vara en intelligent sökmotor - men än så länge bara intelligent i USA. Det tycks som om Google indikerar betydligt fler träffar när man söker på ett ord, och att Bing sållar bättre.

Bildsöket och bildmöjligheterna på Microsofts nya sökmotor var imponerande. Både jag och eleverna satt storögda och sa "Åh" gång efter annan, när jag bläddrade med bildsökmotorn. Jag är ju fortfarande lättimponerad i datavärlden - barnen är ju inte det.... men de tyckte att Bing hade nå´t extra. Kolla själva!http://www.bing.com/

IT-mamman hade PIM som rubrik idag, så jag kollade vad som var på gång i min favoritkompetensutbildning. Jo, i fliken kommunikation http://http//www.pim.skolverket.se/xp/handledningar/kommunicera/ kan man numera lära sig om både e-twinning och bloggar. Det föreslog att man i klasserna skulle använda bloggar och låta eleverna turas om att skriva. JAG KÄNDE MIG SOM EN VÄGFINNARE!

Man blir glad åt ett självstudieupplägg som utvecklas hela tiden och som (nästan) håller sig ajuor med utvecklingen.

Apropå e-twinning - idag har jag fått bekräftat att såväl Schoolovision som Question of the week har fått utmärkelsen Quality Label- och det tackar vi för.

Blommorna -tagna i dagens mulenhet - skulle ju kunna passa för Gunnar Mattson - eller Teofil Gullberg - eller Maria Gustavsson.....eller....Greta Tornäng.....

Rätt räligt räknat

Regnet hade öst ner hela förmiddagen. Lagom till eftermiddagens konferens, så höll det upp, och fem lärare och en vaktmästare kunde planenligt ge sig ut för att sätta upp stolpar. Det var den första onsdagen i maj - stolparna var (ungefär) 3x3 tum och av impregnerat trä.

Man utrustade sig med tolv pålar, järnspett och träslägga. Det hade sagts att man tillsammans, på bästa konferenstid, skulle sätta ut stolpar, där man kunde sätta upp tipsfrågor eller andra frågor - och skolans elever skulle ges tillfälle att kombinera frisk luft, motion och kunskapsinhämtande/kunskapsredovisning.

Det visade sig att lärarna som planerat , hade tänkt sig en 2,5 - 3 km lång runda och sammanslagt 12 pålar på denna runda. Efter tre stolpars isättningsarbete - utfört av vaktmästaren, så kom man på att man också borde ha en kort runda. Läraren, som genom makes försorg införskaffat trästolparna, meddelade att hon hade ytterligare två pålar i bilen.

Denna upplysning mottogs med glädje.

Man lämpade av en stolpe vid små-runde-stigen och fortsatte sedan sitt uppdrag - lärarna fick allt färre pålar att bära och vaktmästaren blev allt tröttare i sina armmuskler.

Två av lärarna gick till stolpinförskaffarens bil för att hämta återstående stolpar och mötte sedan resterande stolpnedsättare och stolpbärare ( numera var enbart vaktmästaren i aktiv tjänst) längs små-runde-stigen.

Den korta rundan har utnyttjas en hel del under de tre och en halv vecka som stolparna suttit uppe, där har funnits engelska förhör, artkunskap, läsförståelse....

Kollegiet hade bestämt att den första juni skulle vara dagen för den officiella invigningen av stolprundorna. Några hade bakat rulltårta, andra gjorde bakelser av dem, på elevens val hade en tipspromenad-grupp framställt 2 x12 tipsfrågor. 12 frågor till korta rundan, avsedd för eleverna i F-2 och 12 frågor till den långa rundan, avsedd för eleverna i klass 3 -6.

Solen hade vaknat på sin bästa sida, och strålade redan i arla morgonstund denna dag, den första dagen i juni. Läraren som hade haft hand om tipspromenadsgruppen gick de sammanlagt ca 3, 5 km för att sätta upp frågorna, och detta trots att hon av princip ( eller är det mer morgontrötthet) aldrig annars skulle ta en promenad vid denna tid på dygnet.

Hon satte upp 12 frågor för små barn, men fick använda sig av några träd också, 6 stolpar är hälften av vad som behövs för 12 frågor. Efter detta påbörjade hon den längre rundan, kände att morgonen redan var varm, njöt av den milsvida utsikten högst uppe på åsen. När hon hade två stolpar kvar, så hade hon tre frågor över i sin lilla tygkasse. Hon suckade inombords - och tänkte - "Ännu ett tecken på annalkande demens" - missa en stolpe !!

En aspstam löste hennes problem - ja, inte med demens, men med frågan som blev över....

Under förmiddagens lektioner kände hon sig lite nedslagen över detta faktum - vad det gällde demensen - men beslöt sig ändå att efter festlig invigning med applåder och hurrarop - och efter det att alla barn gått tipsrundan och svettiga och törstande efter vatten och skugga kommit tillbaka till skolan, erbjuda sig att ta ner tipsfrågorna och samtidigt försöka hitta den gömda stolpen.

Denna gång gick hon i motsatt riktning. Stolparna var de samma som tidigare - varken mer eller mindre.

Högst uppe på åsen kom hon att tänka på något -

Hon mindes att det var sammanlagt fjorton stolpar som satts ut - och av dem hade två varit av en sämre sort - och dem hade hon burit och fått tre flisor i händerna. Hon var också nästan säker på att den korta rundan bestod av tre stolpar + de tre som hörde samman med den längre slingan. Hon tänkte...

3 + X = 14

X = 11

Hon gick försäkerhets skull den lilla rundan på vägen hem. Där fick hon sin teori bekräftad. Fem lärare och en vaktmästare hade tänkt alldeles galet - eller så hade de pratat för mycket. Det behövde de säkert göra....

Lärarinnan kände att hon tog ett litet steg bakåt i sin befarade vandring mot demens....