Värre än värst

Vad är det värsta som kan hända en människa? Visst funderar man på den frågan ibland.

För mej har svaret under många år varit "Att något allvarligt händer ens barn."

När min farmor var i sjuttiofemårsåldern så miste hon sin dotter. Dottern var femtiotvåJag undrade hur det kändes för farmor Berta. Man ställer inte en sådan fråga, trots att jag hade tillfälle under ett antal år. Men jag tror att det, trots att dottern var medelålders, var det värsta som hänt min farmor.

Många familjer får uppleva det näst värsta; att barnet blir allvarligt sjukt. När det näst värsta vänder till det bättre igen, så är det precis som ordspråket säger "What doesn´t kill you, make you stronger". Och gladare, mer positiv till livet och bortseende från struntsaker.

Många överlever svåra sjukdomar idag. I morgonnyheterna kunde man höra att allt fler barn blir friska från cancer. Detta tack vare forskning och utvärdering av behandlingar. Glädjande.

En avlägsen bekant är mamma till en ung person som drabbats av hjärntumör. De har de värre än värst, men om de orkar ta till sig informationen, så kan de höra att finns det många unga som blivit friska efter genomgången behandling. Med tid framkommer nya rön och nytt hopp skapas. Forskningen går framåt, jag betalar med glädje ett antal hundra per månad till Cancerfondens lotteri. Det gör inget att jag inte vinner - för det gör alla som botas genom forkningsframsteg. Och vem som drabbas och får livet i vinst via forskningsresultat, det vet man inte förrän sjukdomen redan finns där.

En annan avlägsen bekant är mamma till en person, som har fått livhotande skallskador genom en misshandel. Vi har en massa, massa kurser i värdegrund i skolan - men de tycks inte ha så stort genomslag utanför skolans dörrar. Våldsövergreppen har eskalerat under senare tid- både flickor och pojkar har blivit utsatta- och det allra värsta har blivit verklighet i många familjer.

En nära släkting blev offer i somras, men för hans del slutade allt väl, några dagar på sjukhus, ärr i ansikte och själ - men samtidigt en mer ödmjuk och tacksam syn på livet, det blev följden av hans misshandel - som om sparkarna träffat några centimeter annorlunda hade slutat på ett helt annat sätt.

Vad är det som händer? Jag har inga svar....men tankar. Föräldraansvar! Föräldrabrysigom! Föräldraföredömen! Inga negativa, utmanande, segregerande föräldravärderingar.

Många föräldrar lägger ansvar på samhälle och skola - men jag bollar tillbaka - föräldrarna har uppfostrans och värdegrundsansvar... skolan ska stödja föräldrarnas arbete, men skolans uppgift är utbildning!

Jag tänker mycket på två ungdomar som jag aldrig har träffat - och deras familjer. Min önskan och min bön är att det som är värre än värst ska vända och ge ljus åt en framtid, som absolut borde vara en självklarhet för dessa unga människor.

Post prestationspålaga- period?

I dagens GP, söndagsbilagan, kunde man läsa om unga kända personer och deras prestationsångest.

-Så skönt att ha lämnat den perioden bakom sig, tänkte jag. När man var yngre så hade man ju hur många måsten som helst. Man skulle vara duktig husmor, baka, städa, sylta, safta, sy ... Man skulle vara god maka och god mor..... ställa upp på sin man och på sina barn. Helst skulle dessa barn vara med i ett antal utvecklande fritidsaktiviteter och väldigt gärna skulle dessa barn vara riktigt duktiga i skolan - och i båda fallen behövdes föräldrars delaktighet. Man skulle ha bjudningar för släkt och vänner, man skulle delta i egna fritidaktiviteter, man skulle göra ett bra jobb, man skulle se bra ut ------

Visst är de flesta av post prestations pålagorna borta - barnen har vuxit upp, släktingarna är också till stor del borta, vännerna har sitt eget, fritidssysselsättningarna är nästan helt borta (därför att jobb och blogg tar tid), bakar gör jag ibland för att det är kul, och när man är 55, ja, då är det OK att vara lite tjock....

Är jag fri nu - fri från prestationskraven?

Har funderat på detta under det att jag gjort Photo Story-film, fixat med tvätten ( tvättad i nya nötter), lagat kålpudding och klippt gräset....

Nä, det är nog inte så lätt att frigöra sig från de självpålagda förväntningarna. Visst känner jag prestationskrav vad det gäller bloggandet, samtidigt som jag tycker att det är så kul och självutvecklande. Jag har krav på mig själv att det ska vara med en bild på bloggen - annars blir den så tråkig.

Jag har jättehöga krav på mig själv att vara en god pedagog/lärare/medmänniska- och förbannar mig själv när det inte lyckas. Utseendet? Inte heller där är jag renons på egenanspråk. Visst beställer jag olika naturläkemedel för att bli lite mindre stor - och visst är jag noga med klädseln.....och att få lite solbränna på mig när det är möjligt. Motionskrav har jag också, på torsdag börjar gympan igen.

Trädgården ska se bra ut, krukväxterna likaså....

Jag skulle nog kunna hålla på ett bra tag med att radda upp fortfarande existerande prestationspålagor. Men numera har man ju bara sig själv att leva upp till, tiden med hemmavarande barn är över. Karriärsmöjligheterna känns inte heller så stora längre, ibland kan jag känna mig lite besviken över att jag bara "blev" en "sketen mellanstadielärare".

Jag tror att det är bra att ha lite krav på sig, utbrändheten känns avlägsen. Och det går inte att förneka, lärarjobbet är ett av de allra viktigaste arbeten som finns. Det är vi som till stor del lägger grunden till hur framtiden ska te sig! Den tanken kan nog framkalla ångest - men fungerar bäst om man ser den som en utmaning.

NU MÅSTE JAG GÅ UT OCH FOTA EN BILD TILL DETTA INLÄGG!!!!

Astrakan-äpplen i sensommarsol får bli en symbol för all glädje man får skörda i det "sketna" och lågstatusfyllda lärarjobbet.

"Sten A Olssons Companys" sponsring skapade söndagsstämning

Denna dag har känts som en söndag. Ren bonus alltså, att ha en helgdag kvar.

Igår var en rolig dag, och detta trots att jag jobbade - och till och med jobbade ordentligt på övertid - utan ersättning.

Jag vet att många lärare inte gör några extra timmar - och jag hade väl lite känslan i torsdags "Nog hade jag hellre varit i skolan än gått upp klockan halv fem, för att fara fram och tillbaka till Danmark".

Vi är så korkade vi människor, så uppfyllda av principer och besvärlighetstankar.

I maj, så vann min klass en tävlingsklass i den stora Snilleblixttävlingen i Göteborg. Priset för klurigaste uppfinning bestod i en check på 3000 kr och en resa t o r till Fredrikshamn för eleverna och tio vuxna. Frukostbuffé och lunchbuffé ingick i priset.

Vi bestämde resdag och kollade föräldraintresset. Föräldrarnas intresse för att åka med sina barn på en Danmarksresa var stort. Vi var fjorton vuxna och tretton elever. Samtliga blev bjuda på resa och mat av Stena Line. Storstilat!

Så roligt det var! Alla hade ju föräldrar med, så jag hade inget barnansvar. Jag kunde njuta av resan och umgås med mina fantastiskt trevliga elever och deras minst lika trevliga föräldrar.

Tiden på sjön tillbringades till stor del i spelhallen. Dit hittade barnen före frukosttid. Jag trodde inte att det var tillåtet för barn att spela på spelautomater - men det fanns inga anslag om sådant förbud. Och det var underbart att ha föräldrar med - de tyckte att det var helt OK att deras barn fick roa sig med att spela på en-kronasautomater.

Varvid jag idag funderat på: Fram till klockan 13.20 är det skoltid. Mina elever tilläts spela på ev. förbjudna automater under skoltid. Vad säger prelaterna om detta - har jag begått tjänstefel? Vem har bestämmanderätten över eleverna under skoltid - jag eller föräldrarna? Man undrar ju, eftersom inte föräldrar längre har rätt att bestämma att deras barn kan resa med andra föräldrars /lärares bilar under skoltid. Igår åkte vi buss. En förälder körde. Denna förälder är yrkeschaufför ( jag har f.ö. sällan åkt med en så bra bussförare) men inte anställd på bussbolaget, där vi hyrde bussen. Var det också fel enligt de förordningar som gäller ? Skulle vi i stället betalt tre gånger så mycket och fått en anställd chaufför.

Ja, ni märker själva hur förståndshandikappat det regel -och kontrollstyrda samhället/skolan är. Jag tror att borttappat förnuft är farligare än svininfluensa!!!!!

Och tack vare vinster och förluster (mest) på spelautomaterna, så kommer vi naturligt att ägna lektionstid åt det här med spelmissbruk. Varvid vi också kommer in på annat missbruk!

Idag ( på min tänkta söndag) har vi varit i Hjälshammar - varit på cykeltur med Tindra och J - och hämtat mer tvättnötter. Alla kollegor blev nyfikna och ville testa det miljövänliga rengöringsmedlet.

Nu tänkte jag sprida tvättnötsinfo till föräldrarna ( jag började igår) och ev. låta eleverna bilda ett "Framtidsfröföretag" för att sälja de rengörande nötterna. Vore väldigt kul om man kunde involvera femman också - och låta detta bli en del av den (förhoppningsvis inom detta läsår) grönflaggade Grimsås skolan.

I morrn hejar vi på Elfsborg i mötet mot Blå-vitt. Tyvärr var biljetterna slut - så det blir till att bänka sig framför Canal+TVn.

Tidningstid

.. det tror man att man ska ha, åtminstone när det är sommarlov, men så blev inte fallet. Varje vår, alldeles före lov, så faller jag för frestelsen att prenumerera på olika vecko/månadstidningar via förmånliga prenumerationsmöjligheter. Vilket betyder att jag fortfarande får HJ ( för korsordens skull), Amelia ( för att man skulle få presentkort på spabehandling), Kom i form ( för att man skulle få en "avancerad" stegräknare -tror jag-) och ICA-kuriren ( för intressanta reportage och bra recept).

Korsorden har det inte blivit så mycket med i sommar. Det räcker med Aftonbladets fredagskryss, BTs söndagskryss och GPs söndagskryss. Oftast löserman inte ens alla dem - men de räcker gott och väl till att tillfredsställa korsordbehovet.

Aftonbladet köper vi f.ö, väldigt sällan - men ibland på fredagar - GP har vi söndagsprenumeration på.

Amelia - helt felriktad. Inte är den för en 55a inte! Riktigt otrevligt med tidningar som är så åldersriktade. Målgrupp? 30 - 45? Jag kännr mig helt utanför i allt.

Kom i form - den är värre än svininfluensa. Ja, vad det gäller mani - på träning, träning - helt sjuk!

ICa-kuriren är en trevlig liten tidning - snabbläst. Idag hittade jag äntligen ett recept som jag fastnade för. Äpplekaka - det är lika gott som det är onyttigt. Men något ska man ju använda de goda astrakanäpplena till.... Fast visst är det tokigt - de skulle göra bättre nytta som fågelföda än som påbättrare av mitt redan väl tilltagna höftmått.

Men nu är det som det är - kakan är klar och snart är det dags för avsmakning.

Nej, någon tidningstid har jag inte - det handlar väl också om ett icke prioriterat område - och eftersom förmånsprenumerationerna aldrig förnyas, så lär väl snart strömmen av tidningar ebba ut. Fast jag vet hur det är - det är så lätt att bli frestad - Illustrerad Vetenskap brukar också ingå i den årliga tidningscykeln. Företrädesvis vintertid.... tillsammans med någon användbar premie.

Bild är ett trevligt skolämne. Många gånger, av lite för okunniga klasslärare, förpassat till ett pyssel och mysämne. Under årens lopp har den undermålige bild-bildsläraren (jag) upptäckt att ämnet har så många andra ingångar, förutom den rent bildliga. En tredjedel av bildtiden använder vi till att prata om bilderna som skapats. Få gånger är barnen så stolta som när de får berätta om sin bild, och när andra elever också har åsikter och tolkningar om målningen. Kreativt tänkande vad det gäller tolkning, uppkommer i många hjärnor. Bildlektionen blir understundom en utmärkt språkträningslektion. Ofta kommer man in på de naturorienterande ämnena - ibland också på so. Idag blev det läge för att tala om- och göra syn-försök vad det gäller kontrastfärger.

Planerar ett e-twinningsprojekt vad det gäller bild/konst. Har redan fått med mig skolor från några länder. Ska bli intressant att jämföra bilder som är gjorda t.ex i Rumänien eller i Skottland, med de bilder våra elever framställer. Förhoppningsvis får vi till en gemensam konstutställning, länder emellan, till våren. Med hjälp av välladdade färgskrivare.

C-E är i Bs och hejar på Elfsborg. Jag är väl en dålig supporter som inte var så sugen på att se mitt favoritlag, när det redan är ganska chanslöst i Europakvalspelet, mot romska Lazio.

Idag känns det mer relevant med äppelkakeavsmakning.

Den smakade gott - riktigt gott. Har just kommit på att det går alldeles utmärkt att fika och skriva blogg samtidigt.

Skoskav och skolstress

Tror ni inte att jag fick ordentliga skoskav efter att ha använt de rullande skorna. Det är väl så, att dylika fotbeklädnader behöver en tillvänjningsperiod. Jag började med korta promenader förra året, då jag använde dem ofta. Nu har jag sår både på häl och tår - vilket begränsar möjligheterna till långpromenader. Dessutom känner jag mig sur av att ha ont i fötterna. Tänk, vad viktigt det är för humöret att må bra!!

En vecka med elever i skolan, och de flesta av oss som jobbar där, känner oss redan trötta och stressade. Det är skillnad på att ha 25 elever, jämfört med 14. Man vill räcka till för alla, men man klarar det inte. Dessutom ska man skriva dubbelt så många bedömningar, så småningom, bara det är stressande i sej - för man vet att man inte orkar hålla så bra kvalitét, som man kan göra när man skriver färre. Det roliga vill man fortsätta med - e-twinning och nationella kontakter. Med lagom ambitionsnivå, ska det förhoppningsvis gå.

Jag är glad att vi fått en förstående och välvillig chef. Hans positivitet kan säkert hjälpa när det blir tungt. Likaväl som det är viktigt för humöret att må bra, så inser jag mer och mer hur viktigt det är att man har en bra chef, för att det ska fungera på arbetsplatsen. Likadant är det i klassrummet - för att klassen ska fungera, så måste läraren vara tydlig och ha en positiv inställning och bedriva arbetet i en positiv anda.

Det märks att vi blivit färre vuxna i skolan. Som tur är, så har vi jättebra barn. Hoppas bara att de orkar med oss lärare, allteftersom terminen går och vi blir alltmer trötta och konfysa.

Hoppas att skoskaven snart läknar också - för sen går det mesta lite lättare.

Måndagsmatte, musikmotivation och MBT.

- Jag tänkte att vi skulle spela olika logiska spel en gång i veckan, sa jag till mina sexor. Vilken dag blir bästa speldag, tycker ni?
Eleverna var ganska överens om att måndagen skulle passa bra - det är en så tråkig dag i sig...
Så fick det bli ... och snart var logiktänket i full gång. Rush hour, (på spelplan och på nätet), Chocolate fix, logikpuzzel och logik/matte-träningsportalen Lumosity.

När man går omkring och lyssnar på elevernas tänkande, så blir man högst imponerad. Oj, vad lätt en del ser lösningarna.... sån´t som en annan inte ser så lätt.

Och så påstår man att våra elever har en låg kunskapsnivå i matte. Ja, kanske i det som vi var så bra på - att göra korrekta uträkningar i algoritmer. Det blir inte alltid rätt... Men vad spelar det för roll - hur många kommer att använda algoritmer i sin verkliga värld - det är ju miniräknarfunktioner som räknar åt dem ... och vad vi behöver ägna vår kraft åt i skolan är att utveckla mattetänket, så att man slår rätt tecken på räknaren.....

Är det OK att börja använda miniräknaren helt och fullt i sexan???? Jag tror ju det ... men hur är det med högstadielärarna. Hänger de på????



Musik i en 25 elever stor 5-6 är inte alltid lätt att få till. Speciellt som man inte har riktig koll på ungdomarnas favorit musik. Det tycks i allafall vara så att färre barn har musik, olika artister och musikstilar, som intresse, än vad de hade bara för några år sedan. Det tycks också vara enkel musik som går hem... och då kan jag ju faktiskt spela den på pianot - eller gitarren.



"Fairytale" tycker barnen är BRA. Noterna till den kunde jag köpa i direktköp (bara att skriva ut) från Notpoolen. Dyrt, i och för sig, 35 kr för två notblad - men en bra möjlighet.


En annan toppenmöjlighet är att ta hjälp av Youtube i musikundervisningen. Idag fascinerades vi av Für Elise på gitarr ( helt otroligt bra) och av Cornelis, sjungande "Brevet från kolonin." Eleverna tyckte att det var mycket roligare att sjunga tillsammans med Cornelis, än till mitt gamla vanliga pianoklink.


Jag tror att musikundervisningen i 5-6 ska bli riktigt bra detta läsåret - tack vare att olika slags musik är så lättillgänglig!


När jag kom hem var det dags för promenad. Det var längesedan jag använde MBT-skorna. Det är riktigt tokigt att jag glömmer av dem så ofta, för när man "rullar" fram på de rundade sulorna, så får man en riktigt snygg hållning. Huvudet högt, magen inåt ( så långt det nu går) och bröstet utåt. Nackdelen med MBT-skorna är att de inte fungera så bra i ren skogsterräng - man vrickar sig lätt om underlaget är ojämt. Men en halvmil på grusväg går bra - och det var väl från v andringen på grus och sand som tekniken utveckalades. Masajernas barfota teknik.

Dyrt - men absolut bra!

Heureka - hittat

Det var länge sedan som jag höll jämna steg med den digitala utvecklingen och höll mig ajour med dess möjligheter .You Tube trodde jag i det längsta var en demoraliserande webbplats. En massa dåliga filmer, som barn inte borde titta på. Upptäckte så småningom att det finns en del roligheter och många goda föreläsningar på You Tube. Och idag har jag gjort ytterligare en upptäckt - efter tips från mina elever - jag har upptäckt att man kan hitta i princip ALL musik på You Tube.


Vilken jättemöjlighet - framförallt att hitta gamla godingar, som man bara har på vaxskivor i dåligt skick - och med urusla spelmöjligheter... den gamla skivspelaren har ju sett sina bästa dagar.



Den digitala världen öppnar så många nya möjligheter - verkligheten minimerar möjligheter. Jag tänker då på skolvärlden. Förr kunde man tillsammans med sin klass och barnens föräldrar planera skolresor, och på ett enkelt sätt samla in en liten summa pengar per månad. Visst, det fanns någon enstaka som hade svårt att få en femtiolapp över varje månad, och det fanns elever i klassen som bidrog med mindre pengar än vad de andra gjorde.
Det fanns för och nackdelar - och jag håller med om att skolan inte ska ta ut avgifter från barnen. MEN jag tycker att det är upp till föräldrarna hur de vill göra, och jag tycker att det är rimligt att elever kan betala en liten summa när det ger dem möjlighet att uppleva något utöver det vanliga, t.ex. teaterbesök eller badresa till äventyrsbad.
Att helt förbjuda avgifter gör ju att man begränsar elevers tillsammans -upplevelser.
Tidigare år har föräldrar kunnat godkänna att deras barn får åka bil med annan förälder eller med läraren. Detta har, trots pengainsamlingsförbudet, gett mina elever, att med intresserde föräldrars hjälp, möjlighet att se traktens alla fornminnen. Vi har också åkt bil till kommunens mest berömda byggnad ( omnämnd av Jan Guillo i "Sommar"), Torpa Stenhus och till ruinen av den medeltida befästningen Opensten. Vi har, tack vare intresserade föräldrar, som velat ge sina barn möjlighet att komma ut "i världen", varit med på "Rädda Ägget" på Chalmers.


Detta år kan inte föräldrarna godkänna att deras barn får åka bil under skoltid. I år är möjligheten borta. Vilket betyder att vi får stanna i Grimsås - och som längsta utflykt åka på simlektioner i Tranemo.


Jag undrar vad "de som bestämmer" är rädda för? Det talas om föräldrainflytande - här har ju föräldrar verkligen möjlighet att bestämma vilka möjligheter deras barn ska ha.....
Man tycks vara så oerhört förskräckt för att den lilla minimala OM-katastrofen skulle hända, så att allt blir förlamat tack vare det. Eller att det möjligen skulle finnas någon förälder som skulle sätta sig emot en insamling av tjugo kronor per elev, och vända sig till den farliga kontrollerande Katlalikande draken, Skolverket.
Det är min tolkning.

Vår skola har blivit erbjuden att få ta över äldre laptops, jag tror de kommer från gymnasiet. Det kan ju vara ganska OK , trots att de inte finns möjlighet att koppla in dem på nätverket. MEN då händer följande - man avinstallerar hela Officepaket - och datorn är utrustad med Wordpad och Paint. Snacka om möjlighet till användning av de datorerna.


Igår blev jag riktigt glad i hjärtat - samtidigt som det gjorde ONT. Lärarna i en av de lägre klasserna hade samlat ihop skolan båda bärbara laptops, de båda stationära som fanns i klassrummet OCH dessutom TAGIT MED SINA EGNA LAPTOPS. De behövde lite hjälp med att koppla in skolans enda projektor (det ska bli fler) och jag frågade vad de skulle göra. Jo, de skulle lära sina små elever att skriva veckobrev....
Vi blir fler och fler som försöker göra IKT som en naturlig del av undervisningen - problemet är att möjligheterna till en god undervisning är begränsade.


Nu ska jag lyssna på en av mina favorit klassisker http://www.youtube.com/watch?v=UmVkSEhVcuo.....


men hur gör man för att lägga in You Tubeklipp på bloggen. Kan någon berätta?


Har f.ö. läst ytterligare en utmärkt svensk deckare

---- Skumtimmen.

Theorins nästa bok, Nattfåk, ligger i hyllan och vänta på att bli läst. Tänk, vad många fantastiska författare det finns. ...


Snart ska ja se Arn-film nummer två på Canal Plus - hoppas att den är lika bra som den första!

Färg förändrar

Bild är ett tacksamt ämne att "undervisa" i. Jag skriver undervisa inom citattecken - jag är för dålig på bild för att säga att jag kan ge mina elever riktig undervisning. Ibland tror jag att det är bra att jag har ett bättre bildsinne än vad jag har förmåga att framställa en bra bild -ja, om jag inte ha en kamera till hjälp förstås, för då kan det med teknikens hjälp bli riktigt snygga bilder.


Terminens första bildlektion i den 25 elever stora fem-sexan blev till genom inspiration av en av mina bloggande elever. Hon hade lagt ut en fin bild, gjord i photoshop, på en glass. En enkel och tilltalande bild, som gav mig idén att låta eleverna använda olika slags färger; akvarellfärg, täckfärg, vaxkritor, oljepastellkritor, färgpennor, blyerts eller tuschpennor för att göra tre små bilder, föreställande samma föremål. Jag visade hur jag målat tre likadana glassar, där jag använt 1. täckfärg och tvättsvamp 2. oljepastell 3. akvarellfärg. Den tredje bilden var klart finast, den var jag riktigt nöjd med. På det sättet kom vi också att prata lite om att övning ger färdighet...

Sen samlade vi en antal sommasubstantiv på vita tavlan.

Alla eleverna tycktes ha förstått uppgiften och med stor iver, sittandes inomhus eller utomhus , målades solar, glassar, solglasögon, grillar, körsbär, flaggor, blåbär, fiskar mm. Tre stycken likadana små bilder. Efter ca fyrtio minuter arbete var de dags för redovisning av resultaten. Jättefina konstverk. Många av elever tyckte allra bäst om oljepastellfärger - kritor som sällan används i skolan numera - det blir så kladdigt. Ingen elev hade använt sig av tuschpennor.... också en intressant iakttagelse, eftersom de gärna använt de stela färgpennorna under tidigare år.

En elev hade missuppfattat uppgiften. Han hade gjort tre bilder; Ett träd som växte i gräset, framför en blå himmel. På nästa bild fanns samma träd, men gräset hade blivit blått och himlen röd. " Detta är domedagen" sa eleven, när han berättade om sina bilder. På den tredje bilden så var himlen och gräset i normal färg, medan trädet hade blå stam och rosa krona. "Framtidsträdet" förklarade eleven.

Nästa veckas lektion är klar. Alla ska få göra två likadana bilder och förändra färgerna - från bild nummer ett till bild nummer två!

Utveckling sker i kreativa missuppfattningar eller genom att våga gå egna vägar.

En gång, i min lärargärnings absoluta begynnelse, så satte jag betyg i sexan. En elev var outstanding på att göra vackra bilder. MEN han gjorde inte alltid som jag sa att skulle göra. 24 år gammal, med stor brist på erfarenhet och förnuft, så fick han BARA fyra i bildbetyg. För att han inte följde mina instruktioner....

Gissa vad han gör idag?

Rätt! Idag är han en framstående konstnär!

Glad stadpromenadrad

- Detta är ju riktigt dumt, sa jag för mig själv dagarna före. Man säger" ja"," javisst" till så mycket, utan att tänka riktigt på innebörden.

Precis före sommarlovet, så pratade vi som jobbar på Grimsåsskolan om att delta i Blodomloppet, 5 km promenad i Jönköping. En kollega hade under sommaren anmält alla som sagt sig vara intresserade , så när terminen började, så var det bara att acceptera. Jag hade anmält mig att åka till Jönköping för att promenera fem kilometer - en sträcka som jag promenerar flera gånger i veckan här hemmavid... Förr i tiden, och nu talar vi åter igen om ett annat sekel, så åkte jag både till Borås och till Göteborg för att vara med i olika Tjejlopp. Men inte för att promenera, utan för att springa så stor del av sträckan som möjligt. Man tränade flera månader före, och loppet var målet för träningen.

För att promenera fem km, så behöver man knappast träna.....

Tio damer, två bilar, tid, pengar och onödig miljöpåverkan. ( Jag har nog blivit lite för nördig vad det gäller miljötänk...)

Fullt med folk på Ryhovs idrottsplats, belägen mellan A6 och sjukhuset. Glad stämning, liv och rörelse. Ett antal energiska personer värmde upp och sprang ut på tiokilometersbanan, fem kilometerslöpare och promenerare startade en kvart senare. Det var trångt, men med lite jäklar anamma, "jag ska åtminstone promenera snabbt" så kunde man ta sig framåt i den långa raden av promenater (vad heter det egentligen?) under det att man passerade A6, över motorvägen, genom bostadsområden, genom en vacker park och så småningom tillbaka till idrottsplatsen. Vi hade trevligt under tiden vi gick, pratade om sån´t man inte hinner i skolan... ja, det var faktiskt kul. Efter promenaden så hämtade vi en picknickkasse med rikligt innehåll. ICA presenterade nya varor, whiskyädelost på tub, hummus, hällakullor (bröd) en ny salami m.m. m.m. Sällan har mat smakat så gott.

Idag hade alla "fröknarna" på sig likadana lilafärgade T-shirts. Alla barn blev också engagerade i vårt kvällsäventyr - och det blev läge att prata lite om att ge blod.....

Det var kul - ibland måste det få kosta både tid, pengar och försumbar miljöpåverkan - det är viktigt att göra något roligt tillsammans med sina arbetskamrater. En gammal kollega sa en gång: - Att man trivs med arbetskamraterna är nästan viktigare än att man trivs med den man är gift med. De är ju dem man tillbringar den största delen av tiden tillsammans med.

Det ligger något i det hon sa....

Gårdagskvällen bjöd på ett underbart väder. Detsamma har gällt idag.

Solen stod ganska lågt över altanen framåt seneftermiddagen.

Vi har burit ner två pallar pellets till pannrummet .....

Det går mot höst -- och det är ju så det är.....Fast nog är sommartiden den allra, allra bästa...

Totalt tanklöst...

... tycker jag att utskicket om val av vårdcentral är.

Första dagen på terminen pratade vi om hur viktigt det är att vårda livsmiljön. Eleverna ville gärna vara med i "Grön flagg"projektet för att lära sig mer om hur man kan dra sitt strå till miljöförbättrar-stacken.

När jag kommer hem ligger det två färggranna kuvert i A-4-format i postlådan. Ett till mej, ett till C. I varje kuvert finns fyra olika papper ( varav ett är fyrsidigt). Dessutom innehåller brevet ett svarskuvert.

Vad vi ska svara på? Ja, ni vet säkert, ni har väl fått samma post? Vi ska välja vårdcentral. I Tranemo kommun bor drygt 12000 personer. Kanske någon har närmre till Ulricehamn eller Svenljunga och vill åka dit när de blir sjuka. Men de allra, allra flesta av oss har inget ordentligt alternativ - vi är hänvisade till Tranemo Vårdcentral.

I åtta av tio familjer ( eller mer) går (förhoppningsvis) pappersarken till pappersåtervinning. De två kuverten går inte att återvinna- det är sopor. Jag vet inte om valförfrågan går ut till barn- men säg att så är - då blir det uppskattningsvis mer än 20 000 kuvert i soporna och ett antagligen antal papper dessutom. Bästa miljövården är att använda så lite resurser som möjligt - det är bättre än återvinning.

Hur skulle man kunna göra detta val utan papper?

Jag tycker ju att valet skulle vara ett aktivt val. Det betyder att alla som bor inom ett visst område är knutna till en vårdcentral, och vill man byta så får man själv ordna det. Det skulle vi nog kunna klara, de flesta av oss. Eller få hjälp med.

Ett annat - och mer tidsenligt alternativ - är att alla medborgare är knutna till en e-mailadress, och får alla dokument elektroniskt. Jag tror absolut att vi är på väg dit, och en myndighet som Västra Götalandsregionen borde varit med på det tåget för längesedan.

Det finns de som inte har internet eller e-post. Naturligtvis ska detta fåtal av den svenska befolkningen då få ett stort fint brev, innehållande all information och ett förfrankerat svarsbrev.

Västra Götaland har 1,5 miljoner invånare. Säg att 1,4 miljoner har tillgång till internet. 1,4 gånger 5 papperssidor - det är 7 miljoner pappersidor. Om man räknar på 80 g papper, så blir det 200 000 A4 papper av ett ton. Det behövs alltså 35 ton papper. Till ett ton papper går det åt 12 -14 träd. Till hela pappersutskicket, till 1,5 miljoner invånare, går det år minst 400 träd. Sen tillkommer kuverten - och de är av tjockare papper....

Skogen måste avverkas, säger nå´n. Och massaved blir det en hel del av.

Man kan dividera hit och dit.... men jag tycker ändå att det hela är resursslöseri och dåligt miljöansvar.

F.ö. blir min räkneuppgift alldeles utmärkt på matten i sexan....

Sexan, skojig?

Snacka om att ha blivit begiven på Glogster. Men vilken grej! Här har jag, genom webbkameran på datorn, spelat in mig själv berättande om en riktigt rolig bok som jag läste igår. Tänkte att eleverna, både i femman och sexan, skulle få sin egen bok-blogg, där de ska berätta om böcker på detta sätt. Tar lite tid första gången, speciellt som jag inte kunde ta upp filmen jag gjort i digitalkameran... men det funkar med webbkamera också. Vi/Jag har iallafall en webbkamera i skolan. Man måste ju inte spela in film heller - man kan bara tala in ljud - lägga ut en bild på sig själv och boken och skriva i textrutan.

Skulle vara kul att vara flera skribenter på bokbloggen- kunna ge boktips från olika skolor -- och vips- nu har jag fått till ett nationellt projekt.

Om du vill vara med - skriv i kommentarer - eller skicka mail annalena53@hotmail.com. Skulle vara kul om vi vore halvdussinet skolor som kunde jobba tillsammans med att tipsa om böcker!

Läste på en av mina elevers bloggar att hon såg fram emot att börja skolan igen - "för sexan är det roligaste året". Det uttalandet gör att det känns som om jag som lärare har en del att leva upp till. Kom att tänka på min egen skoltid - vilka årskurser var roligast? Jo, alla avslutningsår - sexan, nian, trean på gymnasiet. Man var störst, man var sedd och accepterad och man var på väg in in något annat spännande. Ettan på gymnasiet var ganska kul också - för då kom vi lantisar in till sta´n och fick lite andra infallsvinklar på livet. Lärarhögskolan - ja, då var man ju vuxen ( nästan iallafall) och den var inte skola på samma enkla sätt som de första tolv åren.

Hoppas att vi får ett skojigt och utvecklande år tillsammans. Det finns goda förutsättningar - vi har trivts bra tillsammans under tre år tidigare, sexorna och jag. Och att vi ska jobba tillsammans med femmorna under en stor del av tiden, ja, det ser jag som en extra bonus. I morgon börjar det riktiga allvaret - det ska bli kul!

Glogster

Ledig söndag. Vad gör man? Sitter vid datorn. Glogster var kul- och extremt enkelt. Kollade Schratch också - lyckades inte. Eleverna fixar det säkert - skulle kunna vara ok på bildlektionen...

Topptrimmat tidstempo

Sista veckorna har rusat fram snabbare än någon tid tidigare timat. Det blir ju så, när det är alldeles fullt upp..... Jag trivs när det är fart, absolut, men efter närmare två veckor utan paus, så känns det bra ha en helt oplanerad söndag framför sig.

Tvådagars terminsuppstart i Viebäck, visst var det trevligt. Många möjligheter till socialiserande, både med gamla kollegor från rektorområdets tre skolor och med de unga tjejer och killar som vi ska jobba tillsammans med under nästa läsår.


Hemlagad mat, länge och ofta, det var ju inte helt fel. Tur att man inte lever i folkhögskolans matkultur ( om den nu är på det sätt som vi fick erfara) under längre tid - för då finge jag nog skicka efter super-sized kläder från Amerikat.


Åtta timmar av resans trettiofem, användes tills skolarbete. Det är inte effektivt. Fyra timmar var restid - det är lite för länge. Gårdagens trötthet var av sällan skådat slag - jag stensomnade klockan halv tio och sov i tio timmar..... Är det åldern - eller blir jag trött av att vara social???

Under torsdagseftermiddagen hade vi ett pass där vi kunde utnyttja folkhögskolans lärare, för att få jobba med drejning eller akvarellmålning. Ett ytterligare alternativ var att ta en promenad i de vackra omgivningarna. Jag valde målning - jag vill ju utnyttja tiden till att lära mig något. Det är samma sak varje år under uppstartsdagarna - jag väljer att arbeta med att skapa bilder. Efter att ha sett hur mina målarkollegor får till sina bilder och dessutom sett prov på vackra lerskålar - så kom jag nu till insikt - det här med promenader är nog min grej ändå... så slipper man känna sig så urdålig i jämförelse med andra.

Varvid tanken går till eleverna ... de kan minsann inte välja bort det de ämnen som de inte har så stor talang i. Jag tycker - och har så tyckt under många år - att från femman till nian - så borde alla elever ha möjlighet att välja bort musik, bild eller slöjd..... eller välja till och få dubblera undervisningen i något av ämnena.....Visst ger träning färdighet - men då måste det finnas välutbildade lärare - och det har vi sällan, iallafall inte i bild eller musik ... och framförallt inte på mellanstadiet.




"Gällstaddagarna" är det tradition att besöka. Under senare år så består besöket av tre stopp. I Prästkvarnen i Boarp äter man våfflor och så köper man lotter i kaklotteriet. Våfflorna är sagolikt goda - gräddade i smör - likaså de hembakta kakorna.... både vad det gäller sagolikhet och smörinnehåll. I år fick vi ta ett antal lotter - först hittade vi bara blanka lotter - men tredje gången gillt - då vann vi hela tre kakförpackningar på dubbla antalet lotter. Besvikelsen hade varit stor om vi fått lämna Prästakvarnen kaklösa - det hade inte varit i enlighet med traditionen.

Nästa stopp är Boarps bygdegård. Där kan man köpa hemtryckta T-shirts och andra textilier, och där kan man köpa hemslöjdade träföremål. Försäljarna är hör till seniorgenerationen, de tar knappast alls betalt för sina alster - och så vill de gärna prata en stund. Jättemysigt!

Till sist parkerar vi bilen på någon av Gällstads stora parkeringar. Den yngre generationen går till Lager 157 och botaniserar bland deras digra utbud, och den äldre generation ( jag) går till 2xXL - butiken i hörnet - och letar efter fynd bland sommarkläderna och efter något snyggt bland de nyinkomna höstkläderna. Jag brukar ta god tid på mig, oc hitta både det ena och det andra, och gjorde så i år också. Halvaprisvarorna är nästan nere i Ullaredspriser - men har överlag en mycket högre kvalitét. Jag är mycket nöjd med inköpen - och nu har jag köpstopp igen - åtminstone fram till oktober.....


Den yngre generationen drabbades också av köpiver utöver det vanliga.... : ))

Gällstad är helöppet även i morgon, den 16 aug.

Så blev det äntligen tid för en långpromenad. Kantarellskörden utmed skogsvägen räcker till en "varmamackastuvning" till kvällsmat.

Korvstoppning och hästhoppning

... var det i går.


Hela arbetsdagen handlade om diagnosmaterialet "Nya språket lyfter". Det var inläsning, gruppdiskussioner, tvärgruppsredovisningar och på eftermiddagen föreläste en av författarna.


Så det materialet blev både hackat och malet. Jag tycker att det verkade bra - man får hjälp med att få till en varierad undervisning i svenska - så att man inte glömmer t.ex. argumenteringar, boksamtal eller att återberätta....


För något år sean så hade vi studiecirkel ( på kvälltid delvis) kring boken "God läsuveckling". De som bestämmer, bestämde att man skulle använda det diagnosmaterialet.


Det är en av skolans svagheter - att få bestämmer, i detta fall specialpedagogerna - utan att egentligen veta hur det är att ha klass.... de flesta kommer från annan verksamhet.... och det verkliga behovet av alla diagnoser. Visst behövs diagnoser för en del barn, för att hjälpa dem som har det svårt med läsning och skrivning - men diagnoser behövs inte för de duktiga eleverna, vi lärare är professionella nog att se att de följer en god språkutvecklingskurva, utan att ta tid till diagnostisering.
En annan svaghet är att man ( = de som bestämmer) aldrig ger oss en tidsbegränsad period - minst 3-5 år - för att jobba med ett material och sedan utvärdera det. I stället så är det en sak som gäller ett år, en annan ett annat och en tredje trend det tredje året. Det blir inte bra! Vi som jobbar i verksamheten daligen, vi borde få mycket större inflytande över skolans verksamhet.

Förr i tiden ( och det är inte länge sedan) så var det få diagnoser och knapphändig dokumentation. Vi gamlingar konstaterade under gårdagen, att många av våra elever som inte skulle ha nått målen i dagens diagnoser och prov, har lyckats väldigt bra i sitt liv. Goda företagsledare, framstående tjänstemän.... vad skulle hänt med dem om de blivit behängda med inte godkänt och åtgärdsprogram. Hade deras liv utvecklats i den självuppfyllande profetians rikting eller hade de ändå haft sitt jäklar anamma, och lyckats bra...?


Idag diagnostiseras och dokumenteras alldeles för mycket tycker jag .... vår kloke rektor ställde frågan: - Hur ser det ut om 20 år - och vad säger man om 20 år om den tid som idag är? Hoppas att man får vara med i diskussionerna som pigg pensionär...




Tindra gjorde sin första tävlingshoppning utanför klubbhoppningarna. Igår ställde hon och hennes duktiga ryttare upp i 90 och 100 cm klasserna i Gislaved. Eftersom det ligger på bra avstånd från G-s, och eftersom K kom "hem" igår och gärna ville se sin systers häst i aktion, så åkte vi dit. Tänk, vad hästar kan se glada ut när de kommer in på den granna hoppbanan och vet att de får göra något riktigt kul - hoppa högt!

Tindra fick rosett för felri 90 runda. Hon gjorde dessutom en utmärkt 100-runda, trots att det blev en vägran och en rivning.

<

Idag, på terminens tredje arbetsdag, kompar jag ut åtta timmars intjänad kompetensutvecklingstid. Vill gärna passa på när lilla dottern äntligen har tid att göra ett besök. På förmiddagen blir det den sedvanliga shoppingturen till Gällstad, Lager 157. På vägen hem tittar vi till farmor och Svea på Hjälmå, och sen ska vi nog hinna ta en promenad till K och titta på årets fölungar. I kväll är det dags att åka vidare till nästa semesterort - till J och M.
Och till Tindra och till Ks gamla katt Kitty, som numera bor i Hjälshammar.



I morrn åker jag till en folkhögskola som ligger på en plats som heter Viebeck.... för uppstart med övernattning. Jag har bestämt mig för att vara positiv i höst - inte gnälla eller dominera - MEN uppstart med övernattning skulle jag gott klara mig utan.... Vi är olika - en del tycker att det är jättekul.....som tur är så går det över på dryga 30 timmar.... Det är väl ett positivt sätt att se på saken...?

Överstökad övergång

Så var övergången till normaltillvaron överstökad. Utan elever i och för sig, men med minst lika tröttande övningar.


Navet i Borås ska hjälpa oss att utveckla vårt mattetänk och vår mattepedagogik. Under eftermiddagen var hela rektorsområdets pedagoger samlade på det naturvetenskapliga centrat i Borås, för att utforska deras nybyggda "Mattepalats".


Miljön var ljus, luftig och inbjudande. När man har matte på mattepalatset, så möter man praktisk matte, olika spel och logiska tänk.


Du har tre hattar, fyra kavajer och fyra byxor. På hur många sätt kan du kombinera plaggen. Mattepalatset ger eleven möjlighet att testa kombinationsmöjligheten på en provdocka, snygga hattar, roliga kavajer, häftiga byxor....


Svaret? Kolla längst ner på sidan....


Tangram, stora mjuka geometriska figurer, fick man pröva. Ett nytt tankesätt - man känner hur hjärnan behöver vänja sig, koppla in och koppla om, innan man kommer in i de rätta tankebanorna.


Spela blokus på papper - den tanken har jag aldrig tänkt! Fyra färger - fem rutor - eller kanske spela med tärning och måla en, två, tre, fyra, fem eller sex rutor. Billigt, bra, utvecklande... det gör vi redan första skolda´n.

"Glupska grisen" var också en nyhet för mig. En spelledare slår en tärning - antalet deltagare är obegränsat. Spelet kan spelas i 5-7 ronder. Spelledaren slår tärningen, du räknar ner antalet prickar ¨t.ex. 2 + 4 + 6 + 1+ 1 + 3.... Det gäller förstås att samla poäng, MEN det gäller också att stoppa i tid.... för kommer det en 5, så försvinner alla poäng... och omgången är slut.


Kul att se olika personligheter - en del stoppade efter 2+4 + 6 och fick sina 12 poäng - andra gamblade och fick idel nollor. Vet ni vem som fick mest poäng? Alldeles rätt - jag vann på 59 poäng - men endast en nollning. Vi spelade fem omgångar.

Den här enkla leken kan ju ligga till grund för olika diskussioner - sannolikhet är en - spelberoende en annan.


Det var en kul dag på Navet - i morgon ska vi övergå till att jobba med svenska.


Övertrött blir man lätt en sådan här dag .... men man känner sig övervägande och överhövan glad -glad över att man har ett roligt och viktigt jobb och glad över att träffa trevliga kollegor igen!


Utmaningen A-Ö övervunnen..... kännas övermaga ödsligt! Vad ska jag nu hitta på?

Klädkombinationen: 3 x4 x4 = 48.

Ändplats Ätran

Vid Ätrans strand satte jag ner min breda ända, denna söndagsäftermiddag som ändade den, från början, till synes ändlösa sommarledigheten. Vi var nämligen på vackra Vallarna i Falkenberg och tittade på friluftsteater.


Mikael Riesebeck, så heter byn och bygdens stora stolthet. Mikael är komiker, tecknare, skådespelare, dataanimatör, tv-stjärna, manusförfattare mm mm. Många känner honom som den grönklädde killen med kastrullen på huvudet, Kosmos, och ännu fler känner honom antaligen som en av huvudrollsinnehavarna i "Jonsson och Pipen."

Mikael har varit med i många av Vallarnas och 2entertains produktioner. En fars-"trilogi" från mitten av decenniet har nyligen visats i Tv (4?). Mikael har där spelat töntige Lennart och hans motspelare har bl.a.varit Annika Andersson.... Det har varit riktiga buskisuppsättningar i Krister och Stefan - anda. Inga "tunga" teaterföreställningar, om man så säger - utan väldigt billiga skratt - ibland riktigt dåligt, enligt min åsikt. Men publiken kommer tillbaka år efter år- det finns massor av folk som tycker om att skratta ut till buskis - och ingen skugga må falla över dem. Vi har kommit tillbaka till Vallarna alla år som Micke varit med - bara för det är kul att se bypojken göra bra ifrån sig på scenen.


Årets produktion har skrivits av två unga killar, Lars Classon och Per Andersson. Det var ett nytt och fräscht manus, där man inte kunde förutsäga vad som skulle hända i nästa scen eller skådespelet skulle sluta. Rollfigurerna var helskruvade, tempot var raskt och överraskningarna många. Det fanns ett djup i pjäsen, samtidigt som det också fanns möjligheter att tolka en del skämt ur buskisperspektiv.


Jojje Jönsson spelade en halvsenil pensionär, Claes Månsson en superstressad hemvärnschef, Siv Carlsson var en riktig bitch (fast godhjärtad) och Micke var en synnerligen korkad polis. Micke var lysande och pjäsen i helhet var en liten pärla, som jag gärna skulle le, skratta och bekymra mig till igen.
Ni som inte sett den, kan se den på Lisebergsteatern, start i slutet av september och med en spelperiod ända fram till lussetid.



Helgen har varit det ändlösa ätandets tid. Igår började vi äta och dricka klockan fem, och höll sedan på utan uppehåll till en bit efter midnatt. Dagens lunch avnjöts på Laxbutiken i Falkenberg, där vi försåg oss utav den härliga buffén, innehållande ett stort antal vällagade laxrätter. Otroligt gott!

Gårdagens fest var synnerligen lyckad. Sextiotalet personer i blandade åldrar trivdes i varandras sällskap och hade KUL tillsammans. Vädermakterna visade sin bästa sida - så stora delar av kvällen tillbringades utomhus - med god dryck i ena handen och godis/snackstallrik i den andra.

Så kul att träffa alla gamla vänner och bekanta och höra lite om deras liv och leverne.
Så tack I och P för en superkul fest!

Sommarledigheten är slut - det har varit en underbar sommar - och var vi än varit - så har vi haft tur med vädret!
Och tänk - ända sedan jag började på A-rubrik den 1 juli - så har varje bokstav passat så bra, dag för dag. Undrar om kan bli en Ö-dag i morrn. Och hur jag ska börja rubricera sen, det har jag inte bestämt än.... Har ni förslag?

Återkommande åtta

För ett år sedan var det triss i åttor. Om jag inte minns fel, så var det mängder av par, framförallt i Japan, som gjorde denna speciella dag till sin bröllopsdag. Åttor tycks vara magiska. Dubbelåttan återkommer varje år - och att varje dag har sin magi oavsett siffra - det inser man när man börjar blogga....
Nåja, denna dubbelåttadag, så slog jag upp mina grå exakt klockan 8 - så dagen skulle kunna räknas som trippelåtta....

På måndag ska vi var på plats klockan åtta - och varje dag långt framöver .... det blir en omställning - det är ju så gott att sova fram emot åtta tiden....

Idag är det halvårsdag! För bloggandet.... Första korta inlägget skrev jag den 8 februari. Känns som ett helt liv sedan. Tittade lite i taggarna och såg att åtta olika teman ofta återkommer i mina "Tankar kring vardag och arbete"...

Skolan - den har jag skrivit mycket om. Om arbetet och den frustration som man ibland känner, utifrån allt som ska göras, förutom det viktigaste - att undervisa. Det har också handlat om det alltmer ökande behovet av datorer och IKT-teknik/kunskap - vilket är långt ifrån tillfredsställande.

Döttrarna - jo, de är allt med här och där. Tänker på en gång då jag träffat en kollega och dotter J frågade vad vi pratat om. - Ja, det var väl mest om våra egna barn, svarade jag. - Men ni måste ju prata om något annat, sa J. Ni måste ju prata om er själva också, och vad som händer - ni måste skaffa er ett eget liv....
Visst är det så att många av oss bara pratar om våra barn ( och barnbarn). Synnerligen trist, om det blir för mycket........ Usch, vad många gånger jag irriterat mig på barn (barnbarn)-ältande personer... Familjen är ju de viktigaste man har - men de får ju inte överskugga ALLT!

Upplevelser - oj, vad man uppskattar både de små och de stora upplevelserna, när man kan bearbeta dem i skrivandet. Jag lever ett underbart kul liv just nu....och jag vet att jag uppskattar det på ett helt annat sätt, när jag också fått känna hur elakt livet kan vara. Och bloggandet har hjälpt mig till uppskattning, självkänsla och styrka.

Relationer - är viktiga... Har fått stöd av er, har fått skriva av mig och delvis fått hjälp att se mig själv ur ett annat perspektiv....

Bloggvännerna är också viktiga - jag möter några av er så gott som dagligen här ute på nätet. Ni ger nya tankar och mycket stöd. Underbart! Tack för att ni finns!

Elfsborg har fått en hel del utrymme. Jag som inte är så sportintresserad i allmänhet - även om jag har koll på mycket - för mig har mitt ungdomsfavoritlag fortfarande en stor plats i mitt hjärta. Vilket faktiskt också smittat över på döttrarna ( nu var vi där igen) och t.o.m. på deras respektive, trots att dessa unga män har rötter en bra bit från Knallebygden.

Naturen är min livslunga. Fåglar, fjärilar, djur och växter är mina stora fascinationsobjekt. Många blombilder blir det - och det beror mycket på att blommor är mycket mindre flyktiga än fåglar, vilda djur och fjärilar....
Ärlorna gör numera bara sporadiska besök i vår trädgård.... Förra gången jag klippte gräsmattan, så var de inte speciellt intresserade, utan flög sin kos. När ungarna var i uppväxtstadiet, så kom fågelföräldrana och kvittrade och kvattrade alldeles intill mig ( och även nära C) och höll på så, ända tills gräsklipparen kom fram.

Böcker slukar jag på sommaren - däremellan inte så ofta. Hoppas att jag gett någon inspiration att läsa en bra bok.

I går köpte jag stickor nummer åtta i Eks lilla bod. Det är ett härligt ställe, som ligger 3,5 km söder Värnamo, mot Tånnö. Vi körde tillbaka katten Kitty till sin matte och husse, passade på att bada ( från en privat brygga, bekanta till J och M) i Vidöstern. Underbart, mjukt, ljummet, vackert! På vägen hem bjöd C på glass i den lilla boden, belägen mitt i sommarstugeområdet, 500 m från Js och Ms hem. Förutom glass, så sålde man garn och tvålar av olika slag. Innehavarinnan satt och stickade på en disktrasa ( ja, just disktrasa) - stickor nummer åtta - tre trådar lin.... Blev nyfiken, förstås, inköpte garn till trasa till J, till K och till mig. Ks trasa är nästan klar - den ska hon få med sig när hon gör snabbvisit i mitten av veckan. ( Här blev det genusfel - naturligtvis är disktrasan till alla berörda herrar också!)

Tvättnötter såldes också - och vi diskuterade dess fantastiska effekt. - Jag tvättade elva tvättar på fem nötter, berättade fru Ek. http//ekslillabod.blogg.se/

Själv har jag hittills tvättat sex tvättar ( det sista en ganska hårt smutsad vittvätt) på sex nötter. Resultatet har varit över all förväntan.

Om åtta timmar så är 2x50 årskalaset i full gång. Jag tror att det blir kul!

Zuper! zmart?

Oj, vad det var kul att vara åskådare på Borås Arena i går kväll! Vilken Zupermatch elfsborgskillarna genomförde! Borås härligaste engelsman, James Keene, var uppskriven i tidningarna redan före match. Bragaspelarna hade stor respekt för honom, kunde man läsa. Den ständigt löpande mannen gjorde sitt livs match - med två mål. Tyvärr, så fanns det ingen storbildsskärm på arenan igår - alltså kunde man inte omnjuta de härliga målen.
Keene hade stora, positiva förväntningar på sig. Han stod upp för dessa förväntningar. Direkt gick tanken till våra elever. För att de ska göra goda (topp) insatser/resultat/arbeten, så behöver de också höga förväntningar, rimliga krav och att någon verkligen ser dem tror på dem och stöder dem. I min tankevärld rimmar det illa med betyg - och faktiskt också med åtgärdsprogram. IUP är ett synnerligen gott verktyg, där man som lärare kan styra elever i god utvecklingsinriktning, utifrån de krav och förväntningar som man kan ställa på var och en. Toppen, toppen! Betyg är helt förkastligt - i allafall i lägre årskurser. Även om eleven jobbar stenhårt och utvecklas optimalt utifrån sina förutsättningar, så kan betyget bli mediokert - eller dåligt. Hur bra är det för fortsatt uveckling???

Åtgärdsprogram gillar jag inte heller, för har man ett sådant, så är man inte med på banan, man är inte riktigt godkänd. Kalla det i stället IUP, och skriv ner samma mål som i det tänkta åtgärdsprogrammet - och du är inte på något vis stigmatiserad.....

Jag tänkte försöka träffa mina elever och deras föräldrar tidigt på terminen - i slutet av september - bara för att göra IUP, lägga upp arbetetstanken på rätt nivå. PODB - omdömena - de får bli en julklapp - tillsammans med utvärdering av IUP, och sen kan man fortsätta diskussionen kring dem i början på den nya terminen. Så var tanken, den har kommit till mig genom emperi....

Zmartboard har diskuterats mycket på bloggarna under de senaste dagarna. När jag för ett par år sedan fick höra om den digitala skrivtavlan, sa jag till rektor och kollegor - En så MÅSTE vi ha!

Jag har tänkt om - och tror inte det skulle vara så zmart att köpa in smartboarden till skolan. Det är dyrt - riktigt dyrt - alltså skulle bara ett klassrum kunna utrustas..... Man kan byta klassrum, visst, men man vet hur det är ... det är bossigt att flytta ett antal elever fram och tillbaka.

I stället vill vi ha projektorer i VARJE klassrum. Kostnaden är ungefär en fjärdedel av smartboardkostnaden - och, med tanke på att det tar ett tag att lära sig Smartboardtänket, så skulle projektorn användas i stort sett på samma sätt som smartboarden.

Drömmen är ju, vilket egentligen inte borde vara en dröm utan en realitét, att varje elev hade sin egen lap-top. Dagens grundskoleelever är födda in i datavärlden - och de lever i den. De allra flesta. De finns elever som är dataovana, och som fortfarande är inne i en grundläåggande lärandefas. Dessa elever kommer inte vidare i skolan, därför att de blockerar datorerna som finns, och stiger självmant åt sidan, för dem som behärskar mediet till fullo.

Tänk om vi skulle gjort likadant med de självklara böckerna. Tvinga de som inte kommit så långt i läsandet att med snabbhet läsa tjocka böcker - medan de som skulle kunna ägna sig åt "tegelstensböcker" inte skulle komma åt dessa, utan måste nöja sig med bilderböcker. Det skulle aldrig accepteras - men egentligen är det samma sak - fast på en annan- mindre kostsam-nivå.

Zykeltur till kommunens vackraste zand ztrand, Lagmanshaga, blev det igår...ÄNTLIGEN! En tur på ca tre mil...Så underbart vackert! Min dumma rygg har väl tagit lite ztryk av det, det molar fortfarande lite lagom .... men vad zpelar det för roll - zolen skiner, elfzborg vann och äntligen är det zizta dagen på ett fantaztizkt zommarlov!

Ytterligare yrke?

Konstiga morgonfunderingar man har så här på sommarens andra ( och näst sista ) feriedag. Semestern tog ju slut i tisdags.
Mina funderingar har gällt grundskollärare som måste lägga del av sin tjänst på fritids. Jag tror nog att det förekommer på antalet skolor. Att vara grundskollärare och fritidspedagog är ju inte riktigt samma sak - tycker jag. Att splittra upp sin tjänst på ytterligare yrkesverksamhet skulle kunna ge sämre kvalitét i undervisningsyrket. Dessutom är det svårt att bli en bra fritidpedagog, under några timmar i fridtidsgruppen.... Och den verksamheten får ju inte bara bli barnpassning.... tycker jag. Och om man nu måste ta av grundskoleresurser för att fritidsverksamheten ska vara fullt bemannad, är det då inte bättre att en person har en tjänst som innefattar övningsämnen ( t.ex) i skolan och sedan har stor del av sin tjänst på fritids. På så sätt jobbar man ju inoom näraliggande ämnesområden, och man har möjlighet att lära sig och göra ett bra fritidspedagogjobb också. Detta i stället för, som jag vet förekommer, ett antal grundskollärare går in på fritids under ett par timmar varje vecka. Det känns ju varken hackat eller malet...
Så gick mina tidiga morgonfunderingar.... vill gärna veta vad ni andra har för åsikt i detta. Jag må vara helt fel ute.....
Ytterligare ynnest vore att Elfsborg kunde slå Braga på Borås Arena i kväll. Ysterhet skulle då ytbryta.... eller heter det utbryta....?
Ha en bra sommardag och njut av blommorna vid Cramers perennplantering!

Xemplarisk xakthet

-Gör det ont att lämna blod? har en och annan frågat.

-Jo, det känns allt, har jag sanningsenligt svarat. När man sätter in kanylen, när den sitter på plats och ett dygn efteråt.

Så har det varit alla de tre gånger jag tidigare jag besökt blodcentralen för att tappas på en knapp halvliter av den livgivande kroppsvätskan.

Idag var det en ung tjej som tog emot mig, och som satte kanylen. Det kändes knappast någonting alls. Det gjorde inte alls ont under de tio minuter som blodtappningen tog och svidandet i såret är försumbart, nu ett antal timmar efteråt.

Tidigare har det varit ordinarie medelålders personal, och idag en tämligen nyutbildad sköterska. Och hon gjorde det mycket bättre - ur min synpunkt sett!

Varvid tanken har slagit mig ett antal gånger under eftermiddagen - Tänk, om det är så i vårt yrke också...... Här går jag omkring och tycker och tänker att med min ERFARENHET, så har jag mycket mer att ge, än vad de nya lärarna har. Och det kanske jag har också - MEN är jag en bättre lärare ur ELEVERNAS PERSPEKTIV?

Ja, där fick jag något att tänka på .... och också en INSIKT att man kan vara väldigt duktig i sitt yrke, trots att man inte har så lång erfarenhet. Man har andra kvalifikationer, som kan vara nog så bra....

Känns i allafall bra att ha gett ett bidrag till blodbanken. Man vet aldrig när man behöver ta ut.... och jag kan vara säker på att min lilla insättning, ger en möjlighet till ett fortsatt liv för någon medmänniska.

Xtremt mycket snygga överdelar fanns det på KappAhl, XLNT - för riktiga kvinnor. ( Ja, det står så på deras etiketter - och jag suger åt mig...... vilket är meningen.) Kunde lätt köpt fyra stycken olika, nu fick det inskränka sig till två stycken + två linnen till xtrapris ...jag ska ju till solen och värmen och dramakursen om en månad..... om livet fortsätter att vara gott....

Köpte ett XL-sizat grattiskort på Bokia (A4 -format). Visste inte att det fanns sådana....riktigt häftigt - och behovsuppfyllande.

Bilden---- boll-x, inköpt i bygdens bästa växtvaruhus - Cramers i Hillared.

Vid Vättern

Ett telefonsamtal på förmiddagen gladde mig. En oberoende person berättade spontant, att en annan person hade blivit mycket gladare och mera positiv. Det var en klar koppling till mitt försök att kapa en gammal förtöjning och ersätta den med en ny. Härligt, härligt!
Mina tankar kring relationer fortsatte vid min eftermiddagsvandring vid vackra Vättern. En anledning till att jag lite då och då promenerar på sjöns södra bankar, är en relation som inte fungerar. Och som aldrig försökts få att fungera.
En anledning till att jag inte kan se fram emot kommande festligheter, på det sätt som jag skulle vilja, är också en icke fungerande relation, där ena parten inte vill släppa den dåliga förtöjningen och skapa nytt. ....
Kallas det bitterhet, när man är ledsen och besviken ända in i själen.....? Jag vet inte, var och en tolkar laddade ord på eget vis.... Men det gör ont när det inte fungerar, när det egentligen skulle vara så lätt att prata, reda upp och förlåta..... Varför blir det så fel, för så många? Är det rädsla, är det hårdnackad stolthet???? Än värre är att det finns människor som underblåser de snåriga, ondgörande förtöjningarna och gärna ser till att det blir ännu värre .... i stället för att ge rådet om lossad förtöjning.... Hur är dessa människor funtade...?
Åh, vad jag önskar att alla kunde vara "glada i varann"!
Det var vad jag tänkte på när jag vandrade vid vackra Vättern!

Utmärkt underhållning

- Jag funderar på en sak, sa en av ynglingarna som passerade utanför anrika Parkteatern i Borås. Hans ton var helt allvarligt, utan inslag av försök till skämt eller till ironi. Den unge mannen vände sig sig till sina båda kamrater;

- Jag funderar på en sak. Jag undrar om det är PRO eller Föreningen för inkontinens som har möte....?

Jo, det kändes som om vi kommit fel jag och C - med nio år kvar till normalt gällande pensionsålder. Och det kändes jättekonstigt - lika knäppt som om vi kommit in i ett sammanhang med bara ungdomar... Äldre människor kommer ofta i god tid - och det hade vi också gjort - med fem -sex mil att köra in till Borås. Så när konserten började, så var vi inte ensamma icke-pensionärer - men jag är övertygad om att vi sänkte medelåldern...

Nåja, detta är synnerligen oviktigt - men det kändes konstigt - och, ni må tycka vad ni vill om min konstiga humor - men jag tyckte att pojkens notering hade en klar poäng.

Konserten var SUPERBRA! Sven-Bertil Taube, stilig, ungdomlig, med en härligt personlig röst, framförde tiotalet av sin fars visor. Kören Notknäckarna sjöng också ett antal Taubevisor - med eller utan Sven- Bertil - och den ( förstärkta) Salongsorkestern stod för kompet.

Förutom några timmar rysansvärt utmärkt underhållning, så gladdes jag åt och kände mig stolt över att en gammal musikelev till mig återfanns i orkestern ( numera bl.a. lärare på T-mo eminenta Kulturskola) , dessutom en gammal kollega - och som orkestermästare, en av de allra härligaste, spexigaste och trevligaste lärarna som återfinns inom ovan nämnda Kulturskola.

En helt underbart, jättebra, för sinnet glädjegörande kväll!

Förutom all underhållning, så fick vi också sjunga allsång - och jag kände att det var så kul att sjunga - i alldeles lagom tonläge - och jag blev bara så sugen på att börja sjunga i kör igen....Få se framåt hösten, om jag vågar ta steget....

Det är ett rikt utbud på underhållning just nu..... stora artister, mindre stora artister, lokal allsång, sommarteatrar... och så alla idrottsevenemang som också erbjuds, live eller på TV.

Elfsborg lyckades inte vinna i Kalmar - och jag, som inte förstår bättre, blir lite irriterad av alla utlandsmatcher, senast i Portugal - UEFA-cup - som sliter på spelarna. Nu gjorde Elfsborg en bragd i Braga, och vi har biljetter till returmatchen i Borås på torsdag....

Jag vet ju ocskå att ett bra resultat i mötet med de utländska topplagen, är viktigare än en vinst i den svenska fotbollsligan. Det gäller att placera sig bland de fyra i topp, för att få möjlighet till utlandsspel....

Böcker är utmärkt underhållning. Har fått en ny författarfavorit under sommaren - Mons Kallentoft. "Midvinterblot" och "Sommardöd", är utgivna i pocket, och sträcklästa av mig. En lite annorlunda prosa, med suggestiv laddning. Övergången till Jens Lapidus "Aldrig fucka upp" blev lite konstig - det är starka kontraster mellan de båda sätten av ordbehandling och läsarfångeri. Nu när jag kommit halvvägs in "Stockholm Noir"- boken, så har den blivit en riktig bladvändare - med lite ont-i-magen-känsla över vad som ska hända huvudpersonerna....

Underhållning kan vara mycket - tänkte ringa några av mina underhållande kollegor..... passar bra i den uschiga utgjutelsen av uteblöta.

Två semseterdagar kvar - sen är det bara tre feriedagar kvar....och tveklöst, så ska det bli kul att börja jobba igen!

Tack, Torpateatern!

Torpa slott har anor från 1400-talet. Från detta gamla stenhus, vår kommuns stolthet, hämtade Gustav Vasa sin tredje fru, Katarina Stenbock. Gustav var 56 år, Katarina var 17 - och trolovad med sin kärlek, Gustav von Rosen. Äktenskapet varade inte många år, och man kan ju fundera på hur "lyckligt" det kunde vara. I sextioett år levde sedan Katarina som änkedrottning på Strömsholms slott - och lär ha betraktats som en mycket vis kvinna.

Torpa Slottsteater ( tidigare Torpaspelen) har under tio års tid satt upp olika teaterföreställningar i den fantastiskt vackra slottsparken, nedanför slottet. Den första uppsättningen handlade om hur Gustav Vasa tvingade den unga Katarina att bli hans fru, mot allas vilja. En annan uppsättning handlade om den kloka Katarina, och hur hon hjälpte andra att lösa sina kärleksproblem.

På senare år har många Shaekspearedramer skrivits om av regissören Lena Fridlund, för att passa den stora amatörteatergrupp som utgör ensemblen.

I år var det "Så tuktas en argbigga" som nydanats¨och fått titeln "Systrar". Det hela går ut på giftermål - och det har nog alla uppsättningar som Torpaspelen genomfört gjort. Men det var /är kanske det viktigaste i livet - att bli gift/få ett fast förhållande....

Tidigare teatrar har framförts i dräkter som hört till 1500-1600talets klädstil. I år var det futuristiska kläder som gällde. Handlingen var också förlagd till nutid/framtid, och detta var ett positivt grepp. Föreställningen startade med fart och fläkt och man kom ganska snart in i handlingen. Första akten var lysande.

Torpa Slottsteater har enbart mer eller mindre erfarna amatörer som skådespelare. Alla deltagande aktörer ska få sin uppmärksamhet, genom att var och en ska ha en större eller mindre talroll. Det är synd, man kan hjälpa till att bära upp en föreställning genom att bara agera på scenen. Nu ska alla prata, och då måste manuset utvidgas med ett antal för handlingen ovidkommande sidoskeenden. På det sättet kändes andra akten lite seg och lång, och man fick lite träsmak på den enkelt uppbyggda läktaren.

Tidigare år har de medverkande varit i ålder från tidig skolålder upp till tidig pensionsålder. I år var det ett fåtal aktörer som var över trettio år. De var också synd, det blir mer dynamik i föreställningen när man är i olika åldrar och de olika livs- och skådespelarerfarenheterna kommer fram.

Men i stort - en jättebra föreställning. Dåligt med publik igår, på lördagskvällen, tyvärr! Har du möjlighet, så åk till vackra Torpa och njut av en "feel good" föreställning. http://www.torpaslottsteater.se/

Tack, säger jag,för alla trevliga sommarkvällar som den helt ideella teaterföreningen bjudit mig på, under ett helt decennium.

Tack är ett ord som man inte kan använda för ofta. Det var något min mamma lärde mig. Ibland blev jag irriterade på hennes evinnerliga tackande. Idag, när det är alldeles för få som kan frambringa det lilla enkla ordet TACK, så har jag tänkt om.

Jag märker att mina egna döttrar är bra på att säga tack. Det värmer mig. Jag hoppas att jag också är bra på det - men jag tror också att jag brister ibland.

I vår by är vi ett par damer/kvinnor/ tjejer som är bra på att fixa och ordna saker. Jag är den ena. Många gånger har det slagit mig, att knappast någon säger TACK. En gång fick jag en bukett tulpaner, när jag fixat en teaterresa - det levde jag på länge. Just nu är det en födelsedagsinsamling som gäller. I veckan fick jag ett mail, där det stod "TACK för att du tar hand om insamling och inköp av present. Kram M."

Det mailet har jag tänkt på många gånger under veckan- och varje gång har jag känt mig så GLAD.
Har funderat på hur viktigt ett TACK är för just mig - och samtidigt så har det slagit mig, har jag sagt TACK till familjen J, när de ordnat och fixat något......???

Men jag lovar absolut skärpning!

Vill avsluta med en textrad från "Systrar". En proffsig slutscen och en tänkvärd sångtext:

"Du måste orka att vara dig själv och vara den du är, annars förlorar du ditt hjärta."

Min absoluta önskan - visa dig som du är - med fel, brister och positiviteter. Det är vad jag skulle vilja se hos varje människa, för jag vet att det positiva överträffar och förlåter de fel och brister som alla faktiskt har....