fredag 30 april 2010

Fritt flygande fredagsfunderingar

Vinnarbild nummer två, Catherine Quassdorfs skateboardbild, passar bra till mina fritt flygande, fladdrande fredagsfunderingar.

Betalade in prenumerationsavgiften för en ny tidskrift -Om världen- för ett tag sedan, och har nu i rask takt fått två nummer. Det är en tidskrift som belyser den del av världen som inte övriga media fokuserar speciellt mycket på. Asien och Afrika handlar det allra mest om. Tänk vad lite man vet, och vad bra att man kan få lite objektivt vinklade fakta om de delar av vår runda jord där de allra flesta människorna bor.
Hade inte en aning om att Kina fortfarande inte ville offentliggöra antalet avrättningar eller att det fanns speciella salonger för Kabuls kvinnor, där de kunde ta av burkan, bli friserade och sminkade och umgås med varann.
En superbra tidning, rekommederas... men den är ju också helt OK som nättidning.
I det nummer som kom idag fanns det en annons för tvätnötter. Det var första gången som jag träffade på en sådan. Själv har jag använt nötterna i snart ett år och varje gång jag tar ut tvätten ur tvättmaskinen blir jag imponerad av nötternas tvättkraft. Detta trots att jag använder samma nötter för femte, sjätte gången. Avkoket, som ger flytande tvätt/rengöringsmedel är också väldigt bra. Tvättade bilen i söndags med avkok och den är fortfarande glänsande ren. Det är som om tvättschampot avstöter smuts. Har ett antal kilogram indiska tvättnötter hemma för den som vill ha.
C-E är den som brukar stå för fredagsmaten. Idag bjöd han på oxytterfilé späckad med fetaost och vitlök och till det kantarellsås och klyftpotatis. En riktig höjdarmåltid, och jag tycker det är synd att det bara är jag som får avnjuta C-Es fantastiska fredagsmåltider. Det finns fortfarande män som inte vill laga mat. Riktigt synd om deras fruar/sambos... för mat som någon annan lagat smakar alltid bättre än den egenlagade maten.
I dagens Aftonblad kunde man läsa att Kulturredaktionen gett ut ett T-shirt med texten "Ner med monarkin". Min första tanke var att beställa en sådan. Jag är republikan, har alltid varit, och mår mentalt illa av allt som media skriver om kungaamilj, bröllop och förlovningar. Jag kommer att vara en av de få som inte kommer att se på bröllopstv i juni.
När skulle jag använda tröjan? I skolan? Är det OK att försöka påverka mina elever att tycka? Kom fram till att det inte är det - coh varför ska jag skaffa en T-shirt - jag har min inställning klar, och har haft det i mer än fyrtio år. Det får räcka med det... om kungar får alla tycka precis som de vill....
En gång för många år sedan så var jag på jämnaårskalas hos en av mina dåvarande bästa vänner. Alla gäster skulle skriva en sida typ "Mina vänner". En av frågorna som skulle besvaras var vad jag önskade allra mest. Mitt svar blev "att mina döttrar lyckas i livet".
Många gånger har jag funderat på det svaret och många gånger har jag tänkt att jag skulle ha skrivit "att mina döttrar ska få ett lyckligt liv".
För vad är det där med att lyckas? Är det en fin universitetsexamen och en fin titel? Jag tänkte så förr, men idag har jag ett helt annat perspektiv. Att lyckas i livet är att finnas för andra människor, att vara lycklig och tycka om sig själv. Mottog ett mail där yngsta dottern skickade motiveringen för varför hon utnämnts till kvartalets medarbetare på det stora försäkringsboaget. Det var så att tårarna steg i ögonen när jag läste de vackra orden om hennes prestationer. Säkert har hon, precis som min bror, jämfört sig med det äldre syskonet som har en "titel". Men alla är ju lika bra, alla utför vi ett bra jobb som vi är respekterade för, oavsett vad vi har för utbildning och titelstatus. Jag önskar att alla skulle tänka så, att alla jobb är lika, och man är lika mycket värd oavsett yrke.
Har varit sanslöst sömnig hela dagen. Mina kollegor på M-stadiet vittnade om att de kände likadant. Är det vårtrötthet? Är det pollen? Fast trött är jag ju inte, bara sömnig. Hann förbereda nästa vecka innan jag gick hem och när jag kom hem så har det både blivit städning och tvättomhändertagning. Samt ny tvättnötstvättstvagning.
Somna gott lär jag nog göra ... två glas rödvin hjälper dessutom till.
Men först ska jag försöka mig på Aftonbladets fredagskorsord. Ibland går det bra... ibland är det omöjligt. Sådana korsord gillar jag.

torsdag 29 april 2010

Regionalradioreferat


Skickade bilderna från Snapshot igår kväll, samt information om projektet, till div. lokala tidningar, radio och TV.

Blev riktigt glad när jag fick ett svarsmail från nyhetschefen på radio Sjuhärad, där han meddelade att man lagt upp bilder samt info på hemsidan.Senare fick jag också ett mail, där samme nyhetschef berättade att uppgifterna om den stora triumfen även sändes i de regionala nyhetssändningarna. Jag hade själv tillfälle att lyssna på nyhetssändningen kl 16.30 och det var ett minst minutlångt inslag om grimsåsskolans duktiga fotografer.

Så roligt! Undrar hur tidningarna kommer att använda materialet... den enda som har hört av sig är Yvonne på Västboandan. I Gislavedtraktens gratistidning kommer man att kunna läsa något om projektet nästa vecka.

Var inne och kollade om det var något nytt på e-twinningprotalen. Hade fått ett mail från en kollega ( okänd för mej, så vitt jag vet) i Fristad. Hon hade läst om mitt e-twinningarbete och ville gärna ha kontakt och hjälp att starta upp ett eget arbete. Och jag hjälper gärna till, e-twinningarbete är det mest inspirerande som drabbat mej.

På bilden syns förstapriset i kategorin NATUR, Elin Adolfsson grässtrå. Taget med en vanlig digitalkamera. Sanslöst bra gjort!

onsdag 28 april 2010

Visst vann vi....


......igen.

Jag tror på den "självuppfyllande profetian". När jag började med bloggandet, så kallade jag mig själv femfemman och klassbloggen för superklassen.

I bloggandets barndom, så uppförde jag mig absolut som en femfemma ... men en femfemma som tog lärdom av misstagen.

Superklassen har verkligen blivit en superklass. Vinnare av deltävling i Snilleblixtarna förra året, nominerade och uppmärksammade i Schoolovisionsammanhang .... och nu var det vinst igen. Dessutom är superklassen en riktigt bra sjätteklass, världens bästa "ungar". Förståndiga föräldrar har dessutom tryckt upp en T-shirt till varje elev, och till mej, som det också står Superklassen på. Så har man den på sig, så har man mycket att leva upp till.

Som sagt.. idag var det vinst igen!

Det gällde ett e-twinningprojekt som heter "Snapshot of Europe". Trettio länder i Europa, med en skola per land, var representerade i projektet, som gick ut på att ta bilder från varje land och lägga upp på e-twinningutrymmet. ( Det var en hel del av deltagarna i Schoolovision som var med, men också nya skolor och nya deltagarländer). För ett pa veckor sedan, så var tiden ute för att ladda upp nya bilder. Då hade drygt en tredjedel av fem-sexans elever lämnat in foton.

För ca två veckor sedan valde vi ut ett bidrag i var och en av kategorierna människor, platser, natur och sport. Dessa foton lades ut på den öppna projektbloggen: http://snapshotofeurope.blogspot.com/

Sen var det dags att rösta på de fyra foton som vi i fem-sexan gillade bäst. Vi valde ;Platser: Lettland, Sport; Portugal, Människor; Österrike, Natur: Malta.

Idag var det sedan dags för videomöte med omröstning. Snacka om att det var spännande. Det började så där för Sverige, men snart hade vi riktigt flyt. Sammanlagt 26 röster av 116 möjliga gick till Sverige. Elins naturbild vann stort. Vad det gällde sport, så var det oavgjort, fem röster till vardera Sverige, Portugal och Italien. Så då blev det omröstning via omröstningsverktyget på Flashmeeting. Sveriges sportbild vann! Dessutom kom människobilden på andra plats efter Turkiet.
Även Tobias´vackra solnedgång fick röster och placering.



Catherine hade tagit både sportbilden och människobilden.
Kul, kul!
Åh, vad jag önskar att skolledningen på högsta nivå skulle uppmärksamma våra framgångar. ...

Kanske någon kunde närvara när vi får TVÅ pokaler skickade till oss..... Kanske kunde hela skolan få vara med och fira... och sedan med glädje delta i något roligt e-twinningprojekt.
Nu är - som tur är - långt ifrån alla projekt tävlingar. Men faktum är; att delta i ett e-twinningprojekt är en vinst i sig.
Tidningar ska iallafall få sprida det glada budskapet och möjlighet att publicera de vackra bilderna.....
Om tre veckor är det Schoolovisionomröstning. Det blir också spännande.


Bilderna: Superklassen fem-sexan
Bidragen som vann
Alla bidragen från Sverige
Bidragen enskilt kommer jag att lägga ut efter hand. De är så snygga att de måste ses ett och ett.

tisdag 27 april 2010

Brorsan bor brakbra bland blåsippsbackarna


Åkte direkt till Rångedala, efter det att jag gjort det som jag mår riktigt bra av, både fysiskt och psykiskt - nämligen lämnat lite av mitt blod til någon som behöver det bättre.

Att åka ner till till staden Borås, det lockade inte, även om jag har kommit så långt i min tankegång att jag vill byta min nuvarande mobil mot en iphone...men det får bli på sommarlovet ... för en gammal tant tar det ju några dagar att lära om till ny telefon, och den tiden fattas mig just nu.

Blåsippsbackarna lockade mycket mer än Boråsbasarer. Funderade också på om jag skulle träffa min bror därute, de skulle ju flytta ut till huset i månadsskiftet april-maj.

Min bror och familjens lilla hund mötte mig innan jag hunnit komma ur bilen. Det är ju så man gör på riktiga landet, man hör ett oväntat motorljud och går och kollar vad det är. Bror min med fru och lillson hade flyttat ut till Backgården redan vid påsktid... Usch, vad tiden går och vad det kan bli långt mellan telefonsamtalen ibland....

Huset kändes redan inbott och oj, vad fint det var. Högt till tak på ovanvåningen + snedtak, öppen planlösning på nedervåningen. Det finns numera bara ett enda rum som man (nästan)känner igen sedan vår mor bodde i huset och det är "stora rummet" på nedervåningen.

Från ovanvåningen så är det milsvid utsikt åt två håll ... åh, vad härligt. Och vad glad jag är att huset kommer att finnas där även för mina visiter i alla min levnads dagar....
Tog med mig hunden ( husse tyckte att hon skulle gå med på promenad) och gick till blåsippshagarna. Bitvis var det alldeles blått med blåsippor - ljuvligt!



Hunden var ju inte så förtjust att gå med mej, hon är lite feg, så de första femhundra metrarna fick jag dra henne efter mig. Rätt som det var så blev kopplet alldeles slakt och jag trodde att hon rymt. ( Hem) Men det var då hon gett upp och börjat gå fot. När vi så småningom kom hem igen så hade matte och lillhusse också kommit hem. Snacka om lycklig hund!

Blev glad när svägerskan berättade att hon också blivit blodgivare. Nu väntar vi bara att på att våra män ska hjälpa till att få en högre andel svenska blodgivare än ynka 4% . Kanske någon av er också har lite livgivande droppar att dela med er av.... Man mår så bra när man vet att man gett och gjort något som bara är av godo. Här är en bra början....http://www.geblod.nu

måndag 26 april 2010

Äntligen är ärlans ängslan ändad

Vilken väntan det har varit för ärlkillen. Han har gått omkring här och kvattrat sedan den sjätte april. Vi har tyckt så synd om honom. Hade hans partner förolyckats under vintern?
Idag fanns det en ärltjej på den stora gräs/mossmattan bakom huset. Om det är "gamla frugan" eller ett nytt ragg, det har vi ingen aning om. Men killen är nöjd och i full gång med att bygga bo, återigen på samma usla plats under skorstensplåten. En plats där man både riskerar att dränkas av häftiga regn och stekas levande om solen skiner för starkt. Men ärlkillen tycks tycka att det är en bra plats.

Jag tog en omgång mot kirskålen och drog upp stora rottussar som blev liggande på gräsmattan. Jättebra material, tyckte ärlkillen, tog näbben full och orkade precis flyga upp till nedre delen av taket. Sen sprang han i starkt motlut upp til skorstensplåten och kröp in där under, med sitt fina byggmaterial.
Ärltjejen är nog trött, eller också tycker hon att ärlkillen är för mycket på. Och jag håller med, så bråttom är det inte att skaffa ungar.

Men det är vårkänslor i fågelvärlden denna ljumma aprildag. Blåmesparet (som har funnits hos oss hela vintern) har satt igång med sitt bygge. De har sin plats på verandans tak. En mycket trevligare plats i mitt tycke, eftersom det är tätare under tegelpannorna än under takplåten och dessutom ligger boet i läge för kvällssol. Ingen stekande hetta, alltså.

Dagens bild blir en av alla strandskator på Östra stranden. De var i gång med uppvakting igår, de också, även om skatan på bilden ägnar sig åt att leta mat.

Någon som vet var strandskatorna har sitt bo? Det kan ju inte vara så kul att ha det på en överbefolkad strand iallafall.

söndag 25 april 2010

Malmö med mera

Trött, trött- men det har varit en kul, kul helg.
Lämnade Stockremma och Fritz vid lagom lördags-gåupptid och ställde kosan söderut. Sedvanlig skitdyr fika på Hallandsåsen och sen snabba motorvägen till Malmö. Lyckades hitta en parkering direkt, även om det innebar att vi fick promenera ett par hundra meter för att komma till K och Hs lägenhet.Vi hade förberett oss på en mycket längre vandring, eftersom det var Idoluttagning i Folkets Park och dessutom stor torglördag på Möllevångstorget.

Solen sken och det var vår även i Sveriges sydmetropol. Vi tog bilen med oss bort till slottet, promenerade i den stora härlig slottsparken, fikade, och gick sedan några timmar på Slottets alla museer och utställningar. Var kul att se denna jätteanläggning, som man skulle behöva en vecka för att gå igenom ordentligt.


H bjöd på middagslunch på mysiga Siesta och sedan tillbringade vi kvällen med att spela några olika spel. Vid pass för Millenium var jag så vårtrött att jag knappast orkade hålla ögonen öppna, men när jag sen slöt dem för natten i K och Hs nya soffa, så var det svårt att komma till ro. Det är så många ljud i en storstad - bilar som tutar, mcs som drar förbi, glada människor som oar halva natten. Lite skillnad mot Stockremma....

Efter frukost - och ytterligare ett parti "Kasta gris" - vilket jag aldrig vinner för det är ett slumpspel och inget "smarthetsspel" :)) - så lämnade vi dotter med sambo och vände den röda fronten norrut igen.

Passade på att "våldgästa" N och L i deras stuga utanför Råå. Många grimsåsbor har köpt stugor i f.d. koloniområden söder om Råå. Vi har hört talas om hur fint det är där nere, och nu passade vi på att kolla om det stämde. En jättefin stuga och tomt hade fam A. Dessutom nybakade wienerbröd och kakor - som Ns mamma Greta, 89, hade bakat. Så nu har jag varit på kakkalas två gånger denna vecka. Njutningsfullt!


Framåt lunchtid kom vi fram till Östra Stranden i Halmstad och till den gamla skruttiga stugan som syskonen L gemensamt äger. Stugan hade klarat sig helt utan fler skavanker än den tidigare hade, den vintiga vintern till trots. C-E satte igång vattnet , och alla rör var hela och varmvattensberedaren funkade.
Åt god pizza på nyrenoverade Restaurang Östra Stranden ...ett ställe som vi alltid tyckt sett synnerligen sunkigt ut, och som vi aldrig besökt på de 33 år som vi haft tillgång till stugan. Nu var den gamla byggnaden helt omgjord, det var jättefint därinne och pizzan var supergod.

Promenerade längs stranden. Tången låg tjock på sina ställen och snäckskal fanns i drivor på andra. Vattennivån var låg och mängder av strandskator gick i vattenbrynet.
Köpte årets första glass - lemoncurd . Den var god, men inte jättegod. Så snacka om att det varit onyttiga dagar.....Måste försöka skärpa mig lite och visa på lite karaktärsvilja.
Stora Maxi gör mig supertrött och huvudyr..... men vi handlade det nödvändigaste inklusive fröer och sättlök.
Vitsipporna stod i full prakt utmed Nissastigen och fartkamerorna stod där allvarsamt övervakande.
Elfsborg tog ledningen över Trelleborg innan vi var hemma ....
Bilen behövde en omgång tvättnötsavkokstvättning.... och det har jag fixat.
Fritz jamade anklagande på oss, förstås, men var säkert också glad att vi denna gång övergav honom bara för en natt. Som inte ens var särskilt mörk eller kall.

Vårtröttssömnig är jag även denna dag - efter en kul helg. Men än får jag försöka hålla mig vaken ett par timmar .... Ska bl.a. ringa till stora dottern och gratulera till stora framgångar inom dressyrsporten.
I morrn börjar en ny skolvecka.... och det känns roligt det också.

fredag 23 april 2010

Idel inspirerande /informativa individuella intresseidkanden

Det är väl konstigt att man ska behöva gå ut och gå, för att komma på en så lång allittererande rubrik som ovan. Sätter man sig bara ner, ja, då är det rena sirapen i huve´t. På promenad är tankeflödet som bäst, där har många goda - och en del mindre goda - idéer fötts. Har hänt nå´n gång på spinningen att jag försvunnit bort i tankar, så att jag missat hur många block vi trampat. På stepupen är det omöjligt att tänka på nå´t annat än stepup, för då blir det helt galet.

Idag hade vi en hund på besök i klassrummet. En blandrastjej vid namn Fiffi. Jättemysigt tyckte alla elever, medan Fiffi helst ville gömma sig i lill-husses famn.
Anledningen till detta hundbesök? Under senaste veckan, så har eleverna i fem-sexan fått berätta, var och en för sig, om sitt största intresse. Och gärna ta med något att visa, som hör samman med detta.
Engagemang och entusiasm har varit på topp, liksom koncentrationen och lyssnandet vid redovisningarna. Mycket fotboll och ishockey har det berättats om, på olika sätt och utifrån olika aspekter. Det är skillnad på att ha ett stort intresse i att se fotboll/ishockey än att själv idka det.
Hund var då ytterligare ett intresse, liksom dans, fiske, nitro-bilar, fotografering, friidrott, målning mm. En del visade saker de tagit med, andra visade You Tubefilmer.
Jag ställde frågan varför alla redovisningar blev så synnerligen lysande bra. Det var en enkel frågeställning för alla.
- Därför att vi tycker att det är roligt att berätta om det vi tycker bäst om, och det vi kan mycket om.
Naturligtvis. Vi kan inte alltid utnyttja elevernas inneboende motivation när vi planerar skolarbetet. Men så mycket som möjligt ska vi förstås göra det, vi ger ju också eleverna en chans att verkligen visa vad de kan - kunskaper och färdigheter blir imponerande. Jag har lärt mig massor under redovisningstillfällena, bl.a. en hel del om dataspel ... och om free-running.
Återkommer i tankarna till det delvis förmörkande ( attitydsmässigt) sambedömningsmöte (NP åk 5) som vi hade i veckan.
En uppgift i NP var att skriva en berättelse med rubrik "Kojan" och berätta om sin egen koja.
En grupp lärare visade på en skrivning där eleven gick in i sin koja, och där hade en tunnel, där han på ett dataspelliknande sätt kunde ta sig bakåt i tiden. Han berättade med god meningsbyggnad, god stavning, god variation i sitt uttryck och med en röd tråd i sitt berättande. Han slutade med att han återkom till kojan.
Vi diskuterade om denna berättelse hade uppnått kravnivån eller ej. Naturligtvis hade den det. I allafall i mina ögon. Men flera tyckte att man skulle "fälla" berättelsen ... eller underkänna som någon annan sa. Man hade ju inte hållit sig till ämnet. Varvid jag undrar vad som är viktigt ....är det hur man skriver eller är det om man ( enligt lärarens tolkning) håller sig till rubriken.....När man desutom bara går i femman....
Dessa lärare som vill underkänna, inte godkänna, fälla ... ja, de skrämmer mig! Inte konstigt att eleverna har attitydsproblem om de möter en lärare som har det samma......
Sju veckor till skolslut ... nu gäller det att njuta av de ibland provocerande och ibland lite inbundna sexorna .....de oftast helt underbara ungar som jag fått följa i hela fyra år. Är inte lärarjobbet världens härligaste yrke, så säj?

I morrn åker vi en sväng till Malmö, och på vägen hem på söndag, så ska vi öppna upp den gamla stugan i Halmstad. Om den nu står kvar efter den snörika vintern.....

onsdag 21 april 2010

Teaching Tomorrow Today

Hittade denna lilla video i Learning labbet, på en e-twinningkurs om kommunikations/samarbetsverktyg på webben. Tänkvärd.... bara det att jag tycker att detta inte alls är en bild av framtiden, utan en bild av den tid som är.

Var på sambedömningsdiskussioner ang. nationella prov idag. Många av kommunens 4-6 lärare var där. Jag blev lite förskräckt över hur många som tycker att det är bättre att UNDERKÄNNA ett prov än att anse att det har nått kravnivån. Så att man markerar...... det var så man kände sig mörkrädd inför vad framtiden har med sig.... för de flesta av oss gamla lärare tyckte att det är en klar vinning i att leta efter så mycket positivt som man någonsin kan.

Och den klart viktigaste med dessa prov är ju ABSOLUT att se dem som diagnoser och att använda dem för att utröna vad varje elev behöver träna mer på. Eller kanske t.o.m undervisas i mindre grupp... om man nu hade haft resurser för det.

tisdag 20 april 2010

Kakkalas

Lärares möjlighet att förlägga sin arbetstid till kvällar och helger har sina positiviteter. Som idag, när jag vid pass 14.20 frågade mina kvarvarande kollegor om det var OK att jag lämnade skolan, trots att jag hade fyrtio minuter kvar av min arbetsplatsförlagda tid. Det var det förstås.... och jag kunde åka på eftermiddagsfika hos en tidigare arbetskamrat, sedan någon månad mycket nöjd pensionär.
Roligt att träffa en gammal vän från tiden på Dp-skolan. Att jag sedan blev bjuden på tre olika sorters kakor gjorde att smaklökarna fick sig en rejäl njutningsstund. Kakor är nog det godaste jag vet, men det ska vara hembakta, utan för mycket kladd och bakade på smör. Min vän bjöd på en apelsinmuffins med blockchokladströssel, en trekantsskuren hård nötkaka och en potatismjölskaka, den som min mamma kallade gaffelkaka.
Så jag njöt av kaffe, kakor, sällskap och småprat. Tack, min vän för en trevlig stund. Vi ses när det blir sommarlov igen, förhoppningsvis tilsammans med många av det gamla Dp gänget.
Passade på att besöka Svea, när jag ändå var i Dp. Eftersom jag redan fikat, så plockade hon fram en påse marknadsgodis, inköpt på Gölingstorps marknad i lördags. De var en blandning av choklad och konfekt. Absolut inte speciellt gott, chokladen innehåller för mycket dålig blockchoklad och kokosfett, konfekten är florsocker och bittermandelessens. Men ändå, tror ni inte att smakade på fyra-fem olika små godisar.... trots att jag inte tyckte det var gott. Så dum man är ..... för nog är det som jag tidigare citerat, "Om man ska fortsätta att vara tjock, så ska det vara av goa kalorier" .... och dit hör alltså inte marknadsgodis.
Idag blir det ingen bild..... tänk er i stället ovan beskrivna kakor ..... så få ni smaken också....och doften av nybakat.

måndag 19 april 2010

Utan utrustning


Macken var platsen för dagen. Hämtade EU-volontären Coline på Kulturskolan i T-mo på lunchrasten. Coline hade med en CD, där Mackeninspelningen fanns färdig. Alla var nog imponerade över hur bra det lät. Juan är inte bara en supermusiker, han kan också det här med att mixa ljud.Sen bar det av till Macken, för att ta de filmsekvenser som ska utgöra delar av videon som Coline ska klippa ihop. Det sjöngs, dansades, agerades och spexades mellan bensinpumpar och uppställda bilar. Nu ska det bli enormt spännade att se vad det blir när Coline satt ihop alla filmsnuttar till en video.


Coline kommer från Rennes i Frankrike och drömmer om att bli filmare. Vilken tur att hon gjorde sin praktik och utbytesperiod i T-mo, just när hon behövde ett filmuppdrag och vi behövde en filmare. För att vara en ung tjej från Frankrike, så pratar Coline väldigt bra engelska. Jag frågade henne om engelskan är något hon utvecklat under sin tid i Sverige.
- Om, svarade hon. När jag kom hit så kunde jag knappast ingen engelska alls. Skälet till att söka mig till Sverige var att förbättra min engelska. Här pratar ju alla engelska, t.o.m. gamla människor!

Visst är vi bra på engelska är i Sverige, men eftersom man i många syd och mellaneuropeiska länder inte är det ....så behöver vi ju ut och lära oss ytterligare språk. Jag är inte speciellt väl utrustad att möta människor i Spanien, Portugal, Italien... hoppas våra ungdomar tar vara på chansen att lära sig använda ett språk utöver engelskan.

När jag kört tillbaka Coline till T-mo, bestämde jag mig för att köra en lite omväg hem. Jag åkte till naturreservatet i Skårtebo. Det blev aldrig någon resa till mina barndoms blåsippebackar under den kalla helgen, så jag tänkte tillfredsställa blåsippebehovet genom att vandra i Skårtebos naturreservat.


Det är säkert tjugo år sedan jag var där senast, det var medan döttrarna ännu var med i Mulleskolan. Det är häftigt att återvända till en natur som ser precis likadan ut som den gjorde då. Varken Gudrun eller Per hade lyckats rå på den täta storskogen, och i de betade hagmarkerna var det lika öppet som för en generation sedan.


Tyvärr hade jag lämnat utrustningen för att föreviga min halvtimmespromenad kvar i skolan. Så några bilder blev det inte... vilket retar mig förskräckligt.
Nära hasselbuskarna växte blåsipporna tätt ,och i storskogen, nära ravinen, så växte massor av olika mossor och lavar. Det fanns t.o.m ett fruset litet vattenfall i den mest skuggiga delen av den steniga branten. Hade blivit fina bilder!

Blåsipppor fanns det att njuta av, men riktigt tillfreds känner jag mig inte. Det var långt ifrån Finnekumlahagarnas blå täta heltäckningsmatta. Får ta en sväng dit nästa vecka, på tisdag är det blodtappardag igen.

Anmälde mig till ytterligare ett learning lab, via e-twinning i helgen. Det handlar om olika digitala verktyg för att kommunicera. Kursen ser mastig ut, så jag kommer nog inte att genomföra alla delar och få diplom på genomförd kurs. men jag ska kolla efter nyttigheter. Redan idag, första kursdagen av tio, så hänvisade man till en e-twinningverktygsplats, som jag tidigare inte lagt märke till. Och där kan man hitta inspiration och hjälp så det räcker för många samarbeten - hemmavid eller via e-twinning. Kolla själva ...det är rena guldgruvan.

Bild ... ja, dagens sådan är fotat i Hyde Park! Utan utrustning kan jag ju inte visa dagens vackra naturupplevelser.

söndag 18 april 2010

Tidningstankar

I dagens BT fanns en insändare där man diskuterade möjligheter för äldre personer att kunna vara kvar i arbetslivet. För egen del, så tycker jag att det är en tokig anordning, det där att man ska pensioneras vid en viss ålder. Det borde ju finnas ett ganska långt spann för pensionsavgångsålder, inte som det är idag 63-65 år. Men viss modifiering åt båda håll. Man får inte bortse ifrån den resurs som en 65+ person kan vara på en arbetsplats. Den (oftast) långa erfarenheten gör ju att personen skulle kunna fungera som handledare och rådgivare, förutom att personen helt eller delvis kunde arbeta kvar i sitt normala jobb.

Naturligtvis finns det personer som inte trivs på sin arbetsplats, har yrkesskador eller har rika fritidsintressen som de vill utveckla. Då kan det vara läge att pensionera sig redan i min ålder 55 +. ( Fast då behöver man en ytterligare inkomst, kanske utifrån fritidsgöromålen)

På torsdagens studiedag träffade jag en gammal kollega. Hon är 66 och jobbar 80%. Hon tänker fortsätta med det nästa år också, men sen blir det stopp, för efter 67 så är man passé enligt kommunal norm. Jag blev glad av att träffa min nio år äldre kollega, en kvinna som är en erfaren och erkänt god pedagog.

- Finns det ingen som säger att du borde gå i pension, och låta någon yngre få din plats, undrade jag.

- Det finns det säkert, men det bryr jag mig inte om, blev svaret.

Ett härligt svar, i detta fallet måste man få vara egoist . Man ska själv bestämma när man vil sätta punkt för sitt yrkesverksamma liv. Så länge man gör ett fullgott jobb, förstås.

En annan insändare irriterade mig en smula, då personen hävdar att inte lärare planerar ordentligt, och skulle kunna använda en semestertjänst till ordentlig planering under barnens lov. Nu vet ju förstås inte denna person hur vi jobbar, det var mycket tydligt, men jag tyckte att det fanns en klar poäng i insändaren: Om vi jobbar på barnens lov, så kan vi ge de elever som behöver extra stöd, den hjälpen under några sommarveckor. Det tycker jag skulle vara synnerligen bra. Tänkte också en egen tanke, att om vi jobbar några veckor under sommaren, så ska de elever som varit lediga under terminen, ta igen denna ledighet under dessa veckor. Plus att vi lärare kan ta semester nå´n vecka under terminen och också jobba någon extra vecka på sommaren.



Satte mig tillrätta framför TVn för att se IFK möta Elfsborg. Matchstarten var lovande, men så blev Covic utvisad. Och sen var det liksom kört. Hittade då äntligen en bra sak med ishockey: Om någon blir utvisad där, så kommer han in igen om motståndarlaget gör mål. Så borde det vara i fotboll också. Alternativt; Varning föregår alltid utvisning..... Ett mycket mer humant sätt att se på det mesta, tycker jag.


Bilderna: Blommorna från Kew Gardens (förstås), fotbollen från plastavdelningen i Science Museeum

lördag 17 april 2010

Arbetstidsanalys




Har alltid hört till dem som säger att om det är något som jag har gott om, så är det tid och pengar. Det som folk normalt brukar klaga på att de har för lite av.... Nu är väl allt relativt, och jag jämför nog bara med vad jag egentligen behöver.
Denna snålblåsiga dag, som egentligen var en dag utan "måsten" blev till en inomhusdag. Skolan blev - som så ofta - styrande, då jag passade på att skriva in omdömen i de ämnen som jag har i femman, i den databas som kommunen bestämt sig för -Infomentor PODB.
När jag var klar och eftermiddagen långt liden, så kom jag för första gången i mitt lärarliv att fundera på den tidsåtgång som jag - och sannolikt alla andra lärare - lägger ner på vårt arbete. Vi har ju 45 timmars arbetsvecka, och det är den jag vill ha bort ...jag vill ha 40 timmars vecka, med rätt till övertid och kompledighet. Denna vecka har jag lagt ner minst 48 timmar på direkt skolarbete. Skulle man dessutom räkna ob på dagens arbete, så skulle det bli 50 timmars arbetsvecka.
Denna vecka är inte ett dugg ovanlig.... så ytterligare abetsuppgifter kan absolut inte läggas på oss lärare. En del befarar ju att det blir så, nu när arbetsgivarna vill att vi ska vara 40 timmar i skolan och bara jobba fem timmar hemma. Men det är inte så jag vill ha det, jag vill inte ha 45 timmars arbetsvecka, jag vill ha 40 timmar och semester. Det där med lov, det är ju inte bara ledighet, jag använde sannolikt 20-30 timmar av påsklovet till skoljobb, mest till att läsa ungdomsböckerna som jag köpt in till skolbiblioteket.
Insåg förresten direkt hur positivt det var att kunna berätta om de nyinköpta böckerna för femmor-sexor och några fyror. De obligatoriska 20 minuterna morgonläsning är helt knäppande tysta, nu när alla har fått möjlighet att läsa en bok som de, genom mitt berättande, fått lite förförståelse för.

Tittar ut och ser svajande trädtoppar .... nä, det blir ingen promenad idag. Har ju faktiskt rört på mig ordentligt nästan varenda dag i flera veckor ... så nu tänker jag ta ett korsord och ett glas vin ... och koppla av. Det är mig väl unt.

Mer blommor från Kew Gardens. Jag njuter av alla blombilder som jag tog i London. Den här blommande busken var vanlig även i trädgårdar. Någon som vet vad det är för växt?
Det har f.ö. slagit mig, vilken tur det var för oss att inte Eyjafjallajökull började slunga ur sig aska några dagar tidigare ... Om så varit fallet så kanske vi hade varit kvar i London fortfarande. Det hade inte varit någon höjdare ... och framförallt inte för Fritz.
Måste säga att jag tycker synd om alla som är strandsatta på olika platser i världen/Europa ... samtidigt som två andra saker slår mig:

Jag har aldrig/sällan funderat på dem som alltid har det svårt - och som lever i ständig flykt ... undan krig, totalitära styrelseskick eller hungersnöd. De har ju det otroligt mycketvärre än de västlänningar som befinner sig på ställen där det både finns mat och tak över huvudet ... och som vet att de så småningom kommer att återvända hem igen... bara inte när.

Håller med Bodil, som i gårdagens kommentar ser positiva saker med att Vulcano ryter till....vi måste "slow down" och fundera på vad vi vill med vår jord. Och dessutom bli lite ödmjuka, för hur långt all teknisk utveckling kommit, så kan vi inte tygla de krafter som finns i Moder jord ... eller övriga Universum.

fredag 16 april 2010

Konstig känsla...


.. att inte ha sett ett "flygplansstreck" på hela dan.

... att vet att det finns inte ett flygplan i luften i hela norra Europa.

... att veta att hundratusentals människor inte kan ta sig hem.

... att det finns en massa farlig aska högt uppe i skyn, och man inte kan se den.

... att fundera över nästa termin, och eleverna som man känner så väl sedan fyra år tillbaka, inte finns med i de tankarna.

... att det redan är fredag och man inte riktigt vet vart veckan tog vägen.

... att det är ljust ända tills klockan nio.

... att det redan finns mängder av vitsippor, trots att det var halvmetern snö för en månad sedan.
.... att ha hela helgen ledig och veta att det enda "måstet" är att göra en skrivläxa i engelska.

torsdag 15 april 2010

Enade erfarna entusiaster


Där satt vi dryga tiotalet lärare och diskuterade nya kursplaner och bedömning. Vi var alla ense om att för mycket bedömning kan vara skadligt för många elever. För elever med stora svårigheter, slår den negativa kunskapsbedömningen undan benen och självförtroende och självbilden blir till ett intet.

För duktiga elever så blir kraven på de högsta betygen och de bästa bedömningstexterna så höga, att många (framför allt flickor) blir stressade och ångestfyllda.

För andra elever, som inte har så lätt för skolarbetet och hur de än kämpar bara får G, så känns det så frustrerande att inte nå högre betyg, att man struntar i alltihop. Och då blir det absolut inte bra.

Alternativ till bedömning fanns väl inte så många, mer än lämplighetprov. Vi var iallafall enade om att det inte finns någon anledning att börja med betyg tidigare än idag.

Är det inte frustrerande att erfarna professionella entusiatiska personer, som vill sina elevers bästa, inte ska kunna ha bestämmanderätten över skolans inriktning, utan att den ska styras av en okunnig politiker. Varför samlar vi oss inte och försöker agera?

Det var en bra studiedag, vi diskuterade många skolfrågor, men trängde inte speciellt djupt in i den nya kursplanerna. Det får komma tids nog....

Askmolnet som svävar uppe på hög flyghöjd fascinerar mig. Oj, vad världen är sårbar idag. Och vad kommer konsekvenserna av de begränsade kommunikationsmöjligheterna att bli? Kommer man att använda ICT ännu mer och hitta nya vägar till kommunikation den vägen, nu när man inte kan mötas IRL? För det kan ju faktiskt bli så att flygplanen får stanna på marken ett bra tag... Spännande, tycker jag ... och är glad att det inte var denna helgen vi skulle ut och flyga.

Bilden på rhododendronen i Kew Gardens kom hem via flyg..... Men den hade gått bra att hämta via webben också. Men det hade blivit en mindre intressant upplevelse för mig.... Det som händer IRL har förstås ett merväde....

onsdag 14 april 2010

Fullkomlligt felaktig föda för fysisk företagsamhet...


... är fläskpannkaka.

Både C-E och jag kom hem sent idag, och vid sådana tillfällen är ofta fläskpannkaka en lösning på kvällsmatsproblemet. Så en dryg timme före spinningpasset, satte jag i mej en ordentlig portion pannkaka. Vilket visade sig vara ganska osmart, ägg och mjöl hade blivit till en stor degklump i magsäcken, och det gjorde att det kändes ovanligt tungt att andas och ovanligt tungt att trampa. Nu gick förbränningen ganska snabbt, för i slutet på passet var jag i det närmaste tillbaka till den normala fysiska förmågan. Konditionen ökar med spinning, inte tu tal om saken. Dessutom tycks muskulaturen i rygg och mage påverkas, den dumma ryggen känns ofta mycket schysstare nu för tiden. Två gånger kvar av spinningterminen, sen får man ut och lufta den riktiga rullande cykeln. Ledaren "hotade" med att köra ett två- timmars pass sista gången. Undrar om jag fixar det?

Idag fick vi veta vilka som kommer att jobba på skolan till hösten. Att gamla jag, med 34 år i kommunen skulle få vara kvar på skolan, var ju ganska självklart. Trodde att jag skulle bli ansvarig för 3-4an och så blev också fallet. Känns både bra och inte bra! Tanken om att kunna utveckla barnen i tre-fyran på ett lika positivt sätt, som min nuvarande klass har utvecklats, känns som en klar utmaning. Potentialen finns definitivt. Det negativa är att gå ner till en så låg undervisningsnivå, som det blir med små barn. Jag njuter ju verkligen av att kunna undervisa intresserade sexor på en nivå, där jag kan hjälpa till att utveckla lite mer avancerade tankar. Tänkte idag att om jag skulle valt om lärarinriktning, så skulle jag gärna velat jobba som matte-lärare på högstadiet.Vi jobbade med formeltänk idag på matten.... vad det är roligt när barn förstår .....och då även de som inte har så lätt för den numeriska matematiken.

Retar mig på en del tokiga personalförflyttningar. Lärare A ska flytta från skola A till skola B. Lärare B ska flytta från skola C till skola A. Visst vore det mycket mer förnuftmässigt riktigt att flytta lärare B till skola B, i stället för att genomföra den planerade rockaden, som inte på något sätt är till gagn för eleverna. Om det är lärarfacket som står bakom förflyttningarna, så är jag glad att jag lämnat förbundet. Även ett fack måste se till eleverna bästa och inte bara till LASningar.

I morrn är det studiedag. För eleverna är det läxdag. Blomman är en "blomma för dagen" som blommade i Kew Gardens fuktvarma växthus.

tisdag 13 april 2010

Fullständig fokusering


Sexorna fick tjugo minuters lektionstid "över" idag. Normalt har vi en fast aktivitet tillsammans med femmorna på den kortkorta lektionen som föregår slöjden. Idag så skulle femmorna i väg på livräddning, så sexorna fick hitta på något annat.

Mattespel eller eget valfritt arbete förslog jag innan vi gick på lunch. Under det att vi åt maskinsmakande pyttipanna, föreslog min bordsgranne för dagen, att man kunde få spela tankespel på datorn, från en sida som heter Jesper. Bra idé, tyckte jag, då jag visste att nästan alla byggnadens datorer skulle vara tillgängliga.

Fullständig fokusering på hur geometriska uppgifter skulle lösas, rådde under tjugofem minuter drygt. Har sett denna fokuserade blick och hört de kreativa diskussionerna tidigare och då har det alltid varit när vi använt bildmedier.

Varvid jag funderar....

Hur kan vi använda elevernas kunskapsinhämtningssätt, deras normala kommunikations och problemlösningskanal - internet - på ett bra sätt? Ett riktigt bra sätt. Det finns säkert en hel del, att hämta därute, men det finns nog också mycket som skulle kunna tillkomma. Helst ska det ju vara interaktivt och kräva/ge kunskaper, insikter och utveckla problemlösningsförmågan.....

Tar med tacksamhet emot alla tips...

I engelska skolor är ju Espresso ett vanligt läromedel som är webbaserat och ligger på nätet. Liber marknadsför detta läromedel i Sverige på svenska, och en del skolor har anammat det. Försökte få till en demonstration i vårt rektorsområde, men det blev inget av med det, några med inflytande tyckte att det var för dyrt. Och jag som tyckte att det var billigt när jag fick höra att det kostade drygt 10 000 kr för F-6 under ett år. Jag var inte med på den konferens där diskussionen ägde rum, jag vet inte om jag kunnat påverka med min närvaro. Jag har god lust att satsa pengarna ur egen ficka, men så funkar det väl inte?

Iallafall tycker jag att det är tjänstefel att inte ta vara på tillfället till demonstration. Därefter får man ta ställning.

Har läst senaste rapporten från Skolverket ang. kursplanerna idag. ( Vi ska ha studiedag på torsdag och jobba med de olika planerna). Det är en rätt otäck läsning bitvis. Det centrala undervisningsinnehållet ska återgå till att bli obligatoriskt ( Låter som lgr 69). Vidare läser man:" I vissa fall rör sig kunskapsinhämtandet mindre om kunskapinnehåll, utan snarare om ett visst sätt att arbeta genom att använda vissa redskap, til exempel modern teknik." För mej för detta tankarna till en tid av blåkopior, svartvit TV och filmprojektorer. (Lgr 62?) Otroligt otäck bakåtsträvarläsning.... eller handlar det bara om okunskap från dem som skrivit introduktionen till kursplanerna? Fast det gör ju inte saken bättre.

Jag har varit kritisk mot Lpo 94 - och då vad det gäller uppnåendemålsskrivandet. Alla kan inte nå samma utveckling samtidigt. Intresse och fallenhet måste också styra. Strävansmålsdelen har varit rena poesin. Där uttrycks tydligt hur man ska förhålla sig till kunskap och färdighet.
Jaja. jag är väl så gammal så att jag vågar göra som jag själv finner bäst även i fortsättningen... det brukar funka ganska bra.

Trädgårdsmöblerna är ihopsatta, kirskålen har börjat spira ( dess existens hade jag förträngt), Fritz kom hem med fyra-fem fästingar på sig igår kväll och ärlan väntar fortfarnde på att frugan ska dyka upp.

Vår är det, och vårbilden här ovan är tagen i Hyde Park. Om en månad blommar sannolikt våra fruktträd lika vackert.

måndag 12 april 2010

Vår västgötska vår

Detta året har jag haft förmånen att uppleva vårkänning vid ett flertal tillfällen och på ett flertal platser.
Det började i London i mitten av januari. I sydvästra Västergötland var det kall vinter och en hel del snö, så visst kändes det som vår när man kom till London och kunde gå med tunna vinterjackan uppknäppt, kunde uppleva ett ordentligt vårregn och se blommande primulor.

Sen blev det Sevilla. Där var det grönt, blommor, kortärmsväder, ärlor och kuttrande duvor.

När snömassorna lamslog det västgötska hertigdömet, njöt jag av värmande februarisol och snösmältning i Malmö.

Efter varje resa, så har det känts lite surt att komma hem till snö och kall vinter.

Under senaste månaden så har våren så sakta smugit sig in även över västsidan av sydsvenska höglandet. Men en riktig vårchock blev ändå helgens Londonresa.

Ändå känns det absolut inte som något bakslag att komma hem till vårt västgötska väder och klimat, denna gången. Ärlan är på plats, duvorna kuttrar, orrarna spelar, grönskan börjar spira och blommorna sticker upp sin blå och gula kronor längs vägrenarna, i hagarna och på åkermarken. Alen blommar och viden är i vacker knopp.


Vi har så mycket av det vackra framför oss, så nu vill jag stanna i gränstrakterna mellan Småland och Västergötland ett tag, och bara njuta av allt som naturen har att erbjuda. För nu har verkligen vår vår visat sig!




Helt OK att komma tillbaka till jobbet. Positiva och arbetsvilliga barn, någon liten sjätteklassprovokatör - men den går snabbt att avfärda. En elev tyckte att jag såg ut som en hippie, när jag hade på mig randiga blå, turkos, cerise,vit londontröjan, jeanskjol, knallblå tights och turkos skor. Vilket gav mig tillfälle att berätta om hur riktiga hippies kan se ut, jag såg ju Hair i lördags.

Hade lite lätt "ångest" inför hur vi skulle få till den filmade delen av Schoolovision -Macken. Hade en idé till handling, för säkerhets skull. Nu blev det inte mycket kvar av den idén när eleverna kommit med sina tankar. Men det blev i stället en alldeles jättekul och oväntad minihandling. Var nere på macken och tränade lite. Nästa måndag kommer Coline från kulturskolan och filmar. Ska bli intressant och se vad det blir när hon klippt ihop alltihop hon filmat, från tårtkalas, studioinspelning och allt som ska filmas utanför macken och ibland de uppställda bilarna där.

Fritz har varit utekatt i fyra dygn. Han kom inte hem igår. Var det i protest mot att han var tvingad att vara ute under tre nätter eller hade han kanske blivit föda för en räv? Överkörd kunde han knappast ha blivit, han springer all världens väg så fort han hör en motor på långt håll. När vi skulle åka till jobb i morse, så stod han på verandan och jamade lite ynkligt. Han fick vara inne och sova hela den soliga dagen. Men nu kan han vara lugn, vi har inga planer på att lämna honom ensam de närmaste månaderna. I allafall inte mer än en natt åt gången.


Så länge våren varar vill vi vara där den är......








söndag 11 april 2010

Londonliv...





... är härligt.Fast kanske inte för fötterna.... Nu hade jag köpt bra gåskor inför resan, så det funkade ganska bra för de tungt belastade fotsulorna.
I London händer det något jämt! Om man vill ... och det vill man ju. Allting finns ju dessutom att tillgå, så det är lika bra att utnyttja så många olika saker som man hinner. Vila kan man göra hemma!
Shopping blev det, musikaler blev det, fotboll var beställt hemifrån, parker besöktes och så även ett museum.
Tre musikaler hann vi med: Oliver ( Byggd på Oliver Twist), We will rock you ( Queenlåtar blir musikal) samt Hair. Alla SÅ bra på olika sätt. London måste bara var världens musikalhuvudstad. Snacka om bra artister!
West Ham låg en bit från centrala London och visade sig vara en invandrarstadsdel. Lagom exotiskt ... och så är det verkligen kul att kolla fotbollspublik... och fotboll med för den delen.
Kew Garden hann vi med på underbara vårfredagen.Magnolierna stod i full blom. Ett ljuvligt ställe.
Hyde Park korsade vi från de flesta håll. Det är skönt för en lantis att vila sig lite i det vårgröna.
Blommande träd och buskar fanns det överallt. Snacka om att möta våren.
Museet vi besökte denna gång var Science museum. Där skulle man kunnat ha gått hur länge som helst, bara så roligt att se all teknisk historia. Stephenssons ånglok "The Rocket" var en stor attraktion. Men där fanns allt från Tupperwareprylar till månlandare. Besök rekommenderas.

Vädret har varit fantasiskt - och när vi kom hem så visade det sig att det spridit sig till Sverige också. Så ut i vädret tänkte jag mig nu. Kanske skulle fötterna bli glada av en grusvägspromenad.

onsdag 7 april 2010

Vårvandring

Tog en delvis ny vårväg, outforskad sedan vårens ankomst.
Vårtecknen voro många, bilderna talar för sig själva.













Eftermiddagens besök gladde. Min gamla vän var vid synnerligen gott mod och såg oförskämt pigg ut, trots tuff behandling.




Och ärlan, den bara väntar på sin fru. Hoppas hon har landat innan vi kommer tillbaka på söndag eftermiddag.Fast hennes flygväg är flera gånger så lång som vår tvärsöver Nordsjönflygning, förstås.....Dessutom måste hon flyga av egen kraft! Tur att inte vi behöver det...

tisdag 6 april 2010

Lärarlov


Tittade med ett halvt öga på Rapport, men kom att flytta över hela min uppmärksamhet dit för en stund, då man visade ett reportage om Karoshi. Karoshi är japanska och innebär att man dör av överarbete och man rapporterade om en ung man som jobbat som produktschef på bilföretag, haft hundra timmar övertid per månad och aldrig kunnat koppla av från jobbet. Han kollapsade och dog, 34 år gammal. Karoshi blir mer och mer vanligt i Japan.

Tänkte vidare på hur många lärare som, ja kanske inte ska få karoshi av sitt jobb, men bli tillräckligt sjuka för att inte orka jobba mer, med de nedskärningar som är på gång i landets alla kommuner. Finns där ingen som kan stå upp och tala om vad konsekvenserna av skolans pedagogiska nedmontering blir. Hallå, hallå lärarfacken.... är ni i koma eller var är ni.....?

Lärararbetstid har jag flera gånger skrivit om här på bloggen. När halva påskledigheten gått, alltså i kväll, så kan jag äntligen börja ägna mig åt att vara lärarledig. Visst har jag haft en massa tid som jag ägnat åt trevliga saker varje dag, ett fint påskfirande och idag en härlig eftermiddag IRL med de nära bloggvännerna Inga och Bodil.

MEN varje dag har jag använt ett antal timmar åt skolarbete. Planeringar har jag gjort, och så har jag i min roll som lärarbibliotekarie läst dryga tiotalet barn och ungdomsböcker. Man får passa på när man hinner göra det, det är svårt att få till det under skolveckorna.

Hittade några höjdare - bl.a Afroditeserien av Riita Jacobson samt Bengt-Åke Cras nya fotbollsserie. Det fanns några böcker som jag tyckte var lite väl magra, bl.a. den nya Kalle Skavank-boken.

Nu skulle jag hemskt gärna vilja ha tid att berätta om bra litteratur för någon mer klass än min egen 5-6. Men det är svårt att få till.... Ännu mer märkligt är att det finns tid att besöka bokbussen, som efter Gs biblioteksfilials nedläggning besöker skolan varannan vecka. Vad som är ännu mer tråkigt är att där kan barnen låna vilka böcker som helst, utan några som helst restriktioner. Jag har sett att det i de lägre klasserna läses böcker som inte alls passar till åldersgruppen, både vuxenböcker och böcker för äldre barn som faktiskt också finns i skolbiblioteket.

Man blir aldrig profet i sin hemstad, det är så sant som det är sagt!

Halva ledigheten sprang i väg hur snabbt som helst. Jag ska försöka låta bli skoltänk under de dagar som återstår .... det kan jag verkligen kosta på mej. I morgon ska jag besöka en gammal kompiskollega och tidigt, tidigt på torsdag morgon så bär det av till London.... Igen.

Och vet ni vem som anlände till Stockremma idag .... jo, någon timma före det att Inga och Bodil kompå besök, så anlände sädesärlan. Så nu är det vår....

måndag 5 april 2010

Prat, prova, procent


Funderade på följande när jag satt på spinningcykeln, med svetten droppande och stänkande:
För ett år sedan så sa jag:
- Spinning, så tråkigt! Hur kan man sitta där på cykeln och trampa en hel timme.... så enformigt!
Jag visste inte bättre ... och detta trots att jag varit på ett PRÖVA pass för ett antal år sedan. Tyckte inte att det var så tråkigt då, men bestämde mig för att det inte var lika roligt som step-passen.

Inflammationen i hälen fick mig att anmäla mig till spinning efter jul, och ju fler gånger jag suttit där flåsande på cykeln, desto roligare har det varit. Konditionen har dessutom förbättrats ordentligt, man kommer upp i mycket högre puls än på step-up. ( Mest för att det är lättare att fuska i step-up, och så gör det ju ont ibland)

Tänk vad ofta vi pratar och med bestämdhet anser att något är tråkigt, dumt, förkastligt, fel.... utan att ha den minsta egen erfarenhet av det vi pratar om.

En så´n sak är sociala medier.

- Facebook, nej, det skulle jag aldrig vilja ha. Lägga ut sig där och tala om vad man håller på med hela tiden.

Ditt val, käre användare. För mej är det ett utmärkt nätverk där jag kan komma i kontakt med människor ... rent socialt men också med erfarenhetsbyte, tips mm.

- En blog är något som gått mode i. Vem vill läsa alla bloggar? Folk som hänger ut sig helt, de har ju inget förnuft.

Likadant här ... bloggar finns inom de flesta (alla) ämnesområden. Kunskap, erfarenhetsutbyte, sociala kontakter, egenterapi.... ja för mej innehåller mitt bloggande allt det jag räknat upp.

Jag begär inte att alla ska börja blogga eller ens vara med på FB ... men snälla uttala er inte förrän ni skaffat er egen erfarenhet....

Surströmming är något som en del älskar och en del avskyr. En gång för många år sedan, så kände jag att jag ville prova vad jag tyckte. Svägerskan anmälde också sitt intresse och jag skaffade surströmmimg, tunnbröd, potatis, lök och öl att dricka. Vi dukade på altanen och C-E hjälpte oss öppna burken.

En illaluktande vätska sprutade upp genom hålet som konservöppnaren gjort. Då sprang katten i väg. Burken blev öppnad och vi gjorde våra surströmmingsrullar. Vad jag kommer ihåg, så åt svägerskan en halv, medan jag tjurade på och tvingade i mig två. Den andra rullen kunde ju smaka bättre än den första. Nu gjorde den inte det och slutet på historien blev att C-E grävde ner burk+innehåll en bit in i skogen, Katten kom tillbaka ... och jag vet vad jag säger, när jag påstår att surstömming är vidrigt.

På spinningen pratar ledarna ofta om procent. Vi lägger oss på 80 %. Vi ska ligga på 85 %. Det finns en stor lapp där det står hur man ska känna av varje procentsats. 85% är som snabblöpning, man ska inte kunna prata. Men vem av oss på cyklarna pratar på spinningpasset .. det är ju bara ledaren som gör. Så det där tycker jag är lite fånigt. Stundtals känns det som om man kommer upp i 100 %, man får dra efter andan... stundtals så är det knappt jobbigt... bara svettigt. Men bra är det!

Apropå procent så kommer jag ihåg en intressant diskussion som skedde flera år tillbaka i tiden. Ett äkta par i bekantskapskretsen hade diskuterat varför man dricker alkoholhaltiga drycker och kommit fram till att man gör det för att komma åt den GABA-stimulerande, avslappnande alkoholhalten. Jag protesterade vilt, jag dricker vin, öl, whisky, konjak för att det är GOTT. Faktum är att jag tycker att det är synd att något så gott som whisky är förenat med en så hög procent ren alkohol. Om så inte vore, så skulle jag dricka det ofta, ofta.

Följden av vår diskussion blev att vi nästan blev osams ... ingen kunde acceptera den andres slutsats. Idag tycker jag bara det är tragiskt om man tvingar i sig dyr alkohol bara för att få tag i "procenten".... man önskar att dessa människor kunde hitta ett lättare sätt att slappna av. Sova t.ex. :))

Varvid jag just kom på att jag faktiskt inte vispat någon äggtoddy ( med konjak ) i år. Får fundera på om jag ska avsluta påskfirandet med det.... och under tiden lägger jag ut årets sista påskkort. Påsken var superbra ... hoppas att er också var det!

söndag 4 april 2010

Kattkompisar...






... var det tänkt att de skulle bli, Fritz och Max. Två välmående detkatter i sina bästa år, sex-sjuårsåldern

J, M och Max anlände vid lunchtid på härliga påskafton. Katten gick husesyn direkt och tycktes känna sig hemmastadd från början. Om han anade att huset var en annans katt hemvist, det kunde vi inte tolka utifrån hans jamanden. Han struntade i så fall i detta och la sig till ro på mattan i hallen.

Fritz kom hem fram emot seneftermiddagen. Solen hade lockat ut oss alla, inklusive Max. Han leddes i koppel av sin husse. Intet ont anade kom Fritz fram till mej där jag satt på trappan. Han fick också syn på J och hälsade på henne. Men sen kom något obekant, en STOR vit katt, som han inte sett förut. Gutturala läten kom från båda katternas strupar. Fritz satte sig på brunnen, halvt gömd av den stora baljan där. Max rullade ihop sig till jättekatt och lade sig, till synes oberörd, en bit därifrån.

Det blev en annorlunda kväll för Fritz. Han ville ha människosällskap, och höll sig i säkerhet bakom mina stora rumpa hela kvällen. Max närmade sig med jämna mellanrum, framförallt fr att gå till matskålen, och då kom förskräckta ljud ur Fritz strupe. Men det var aldrig stridsläge, bara ljudligt konfliktläge. Men ut ur köket kunde Fritz inte gå, Max hade tagit kontroll över den enda vägen därifrån. Så det blev fem timmar på köksgolvet för Fritz, han som brukar ligga mjukt i soffa, fåtölj eller mjukt knä på kvällarna.

Nu fick han vänta tills alla i människosällskapet spelat så många spelomgångar av olika spel, som de orkade.

Fritz fick sova i källaren i natt. Han trivs bra därnere, så det kändes inte som om vi straffade honom för något han inte gjort. Max tog över den öppna delen av huset totalt. En gång när jag, nödd och tvungen var uppe på natten, låg han utsträckt i hela sin stora kroppslängd på kontorsstolen i arbetsrummet. Senare på natten vaknade jag två gånger av att han låg vid mina fötter....
Snacka om anpassningsfrmåga ... eller var det kanske härskarfasoner.

Max rymde från sin husse, som han med sitt bestämda jamande tvingat ut vid frukosttid. Nu är Max lite för tung för att orka springa så långt, så han blev infångad. Under vass protest.
När Max rört på sig några hundra meter, så blev han vansinnigt hungrig och rusade till matskålen när han kom in.

Max och hans husse och matte åkte hem efter lunch. Fritz kom hem efter sin förmiddagsvistelse utomhus. Han tittade sig försiktigt omkring, var verkligen på sin vakt, men blev lugnare när C-E berättade att den STORE, vite, hungrige härskarkatten farit hem till Småland igen.

Försiktige, fege Fritz och majestätiske, mästerkatten Max..... nja, kattkompisar blev de inte. Men de kommer sannolikt att träffas igen, och innan dess så borde Fritz skaffa sig en personlig kattcoach, som kunde jobba lite med hans självkänsla. För jag tror att Fritz kunde tala om var skåpet ska stå och vem som äger Stockremmareviret, bara han fick hjälp att förstå att han är en stor, stark katt - i betydligt bättre fysisk form, än tunge matfixerade Max.




På påskaftonspromenaden, så såg vi årets första tussilagon. Det är svårt att förstå att det för tre veckor sedan var så mycket snö att det fortfarande dolde största delen av staketet, Efter den långa vintern, har vi fått en jättehärlig, alldeles vårlik vår.






fredag 2 april 2010

Väl valt?


En del människor hävdar att man alltid har ett val. Jag håller inte med. Vissa av oss är så fega, så det mest utmanade valet är uteslutet från början. Vissa av oss är så spontana så valet är gjort innan vi överhuvudtaget tänkt. Förhoppningsvis finns det någon mer än jag som både är feg och spontan... och sådana som vi har inte mycket till val.... vår knäppa reptilhjärna fixar det mesta, och det utan att konsultera den mera utvecklade delen av centrala nervsystemet.

Idag hade jag ett val, och gjorde också ett sådant.

På långfredagarna brukar jag ofta gå i kyrkan. Jag är absolut ingen flitig kyrkobesökare, men långfredagens meditativa gudstjänst tilltalar mej. Kollade om det fanns någon passande gudstjänst, och fann en i Gällstad klockan elva.

Det var ett tag sedan jag besökte Svea ( 90 i juni). Tyckte att det skulle passa att hälsa på henne idag, speciellt som C-E jobbade. ( Multinationella företag ska ha sitt månads/kvartalsbokslut, oavsett vilka helgdagar som finns i det land där dotterföretaget finns.)


Det passade inte att besöka Svea på väg från Gällstad, för då äter man lunch på äldreboendet. Så det besöket var tvunget att bli en eftermiddagsvisit.

Att flänga hit och dit flera gånger samma dag, nä, det var inget alternativ....lite egentid behövs till promenad, matlagning mm.

Så jag var tvungen att välja. Jag valde Svea. Det känns som det var väl valt. Hon blev förstås jätteglad att ha någon att prata med under ett par eftermiddagstimmar. Som ofta, så återkommer hon till hur det var förr, på 40-50-tal. Jag tycker att det är roligt att lyssna på hennes berättelser, trots att jag hört dem flera gånger. Eftersom hon är C-Es faster, så handlar det ju också om min familjs rötter. Svea har tacklat av i vinter, absolut. Men det är svårt för henne att inse det, så länge hjärnan håller sig i god vigör.Svea är den sista länken till generationen som fanns före min och C-Es. Jag kommer att sakna den länken, när hon en gång lämnar oss.

Mitt val gjorde också att jag hann läsa tre barn och ungdomsböcker på morgonen, ta en dryg timmes promenad på en runda jag inte gått sedan juletid, sopa bort det värsta av all mossa som snömassorna dragit ner från taket och bära in en pall pellets. Kroppen mår så bra av all aktivitet... Pelletspall nummer två ska jag/vi försöka få in i morgon....

Ett av alla påskunder är den vackra julrosen, med tjogtalet blommor. Det fanns små knoppar före jul, men så kom snön och därefter all snö från taket. Över en meter snö har det säkert legat precis över julrosplantan. Under veckan har det vita våta försvunnit, och i stället finns där massor av vita vackerheter. Snacka om livskraft och anpassningsförmåga.

Gick en sväng i trädgården för en stund sedan. Koltrasten konserterar och luften är mjuk och ljummen.

En bra dag blev det. Det känns som jag valde väl.

torsdag 1 april 2010

Koltrastkonsert, klackkonsekvens


Intressant stavning det där.... klackkonsekvens.....

Har känt av det i eftermiddag...

När jag var i Malmö senast, så kunde jag inte låta bli att köpa ett par sköna snygga skor, med minst fem centimeters klack. Har inte varit läge att använda dem förrän nu, med tanke på att sulan är alldeles slät och inget för vinterväglag.

Så denna skärtorsdag, dagen för tiodagarsfrifrånskolan, så i klädde jag mig kjol, färgglad top, snygg tröja och mina nya skor. Kände mig jättefin!

När hade jag skor med ordentlig klack på senast?Tror inte att det var på detta seklet, möjligen precis i sekelskiftet. Kommer ihåg att jag köpte ett par korta stövlar med klack. När jag skulle gå över en gata i Dalstorp trampade jag fel, föll som en fura i asfalten, stukade foten och slog mig lite här och var. Plus att jag tyckte det var väldigt pinsamt - folk såg ju min blamage. Efter det har jag aktat mig noga för att bli högre än mina en och sjuttifem - det är svårt nog att hålla balansen med den längden....

Men Malmöskorna kunde jag inte motstå... de var ju dessutom så BILLIGA ... och sköna på foten. Gjorde att jag kände mig lite fin....

Balansen funkade bra, klackarna är ju breda ... det var bara vid ett tillfälle som jag vinglade till.

Men det fanns något som inte gillade skorna som jag stod i eller gick omkring i under 7-8 timmar. Det var rumpan och ryggen. Dom har talat om att där finns små fina muskeldelar som inte är vana att användas... de protesterar livligt att bli nyttjade på här på ålderns sensommar....
Det gör ont i rumpa, rygg och vad......

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig.... fortsätta att tjura, så att de små muskelcellerna vänjer sig ...även om det kan ta sin tid .... eller låta de små muskelfibrarna ta kommandot..... Får fundera på det ... jag ska iallafall inte ta med klackskorna till London.

Njuter varje tidig morgon när jag öppnar dörren och ska gå till tidningslådan. Jag lider av att vakna i denna sommartidsomställningsvecka - men tröttheten får sin lisa, när jag tidigt varje morgon möts av LJUVLIG koltrastsång. Finns det något vackrare läte ? Tror inte ens Ola Salos fantastiska stämband kan mäta sig med den öronfröjd som koltrasten frambringar. När jag kom hem vid halv fyra satt han också och sjöng. Ja, inte Ola Salo, utan herr Koltrast. Är glad att ha haft två koltrastsherrar och en tjej här under hela vintern. Dem har man verkligen matat med glädje .... när man får dubbel glädje tillbaka.

Mina elever frågade mig om jag skulle åka till Blåkulla. Jag svarade att han den där fule inte vill dansa med sådana gamlingar som jag. De unga tonåringarna nickade och förstod.

Här kommer en glad påskkäring..... Glad påsk..... och tänk på att det finns ett skäl till varför vi firar denna helgen! Och det är inte bara för att få äta godis och toddy!