tisdag 30 april 2024

Valborg

 


Valborg! Länge sedan det firades. Hör nog mer ungdomen till. Och då när jag var medlem av kyrkokören och sjöng altstämman på Vintern rasat ut. 

Vackert väder på Valborg, det hör inte till vanligheterna.  För mej är valborgsmässoafton och första maj mest förknippad med gråväder och kyla. Ibland snöblandat regn.


Finväder; sol, vind och närmare 20 grader, det passar bra på Valborg 
Tog en liten promenad och njöt av vitsipporna, efter det att jag hämtat Konrad på skolan. Det är ju "mormorstisdag"... Förskoleklasserna, fyra till antalet, hade sjungit vårsånger för åk 1-3. Konrads lärare hade lagt ut en ljudupptagning på Instagram. Det lät superbra. Mycket bättre än någon kyrkokörssång...😄


K-P och jag hjälptes åt att plantera om och plantera nytt. Ärtor och pumpor fick ny jord och tomatplantorna fick egna krukor. Och så sådde vi gurkfrön i krukor. De växer så snabbt och är sannolikt klara att sättas ut i växthuset samtidigt med tomaterna. Om en månad ungefär ..

 
Någon bild från ridträningen fick jag aldrig till. Där var det uteritt med teorifrågor som gällde.  Och trav på tillbakavägen. Så mormodern, tillsammans med en annan mormor och en farmor kom på efterkälken.

Nu är mormor trött. Speciellt dom hon ansåg sug vara värd ett glas vin så här på det tyska helgonets afton. På TV spelas det fotboll.  Det gör det nästan varje dag .. Konstigt att någon aldrig tröttnar...

Snart sovdags för en trött mormor.  Trots att det bara är skymning ännu. 

Glad Valborgskväll!

måndag 29 april 2024

Selfie om hundar

 Klimakteriehäxan inbjuder till måndagsnöje. Eller i mitt fall måndagsterapi. Idag handlar det om hundar. Rubriken satte igång massor av minnen hos mej. Minnen som inte är riktigt utredda. Minne av fina djur, men också av mina föräldrar /mamma som var ansvarlösa och omdömeslöas vad det gäller sina djur. Vilken "smittade " av sig på mej... Faktum är att det är så mycket jag skäms över från min barndom och ungdom, och även från den vecka som vi själva var hundägare.... Egenterapi blir det... även om jag inte "klarar" av att dela med mig av allt.,,,,

En titt i gamla album blev det också. Nostalgi.

Nä , nu börjar vi!

Mitt första hundminne: Det var Putte. Han fanns i huset när jag föddes. Självklar familjemedlem under mina barndomsår. En blandrashund, som åt alldeles fel och var alldeles för tjock....Man visste inte bättre på femtiotalet/sextiotalet.

Mormor och morfar bodde på ovanvåningen i vårt lilla hus.  Putte var allas vår hund. Kommer inte ihåg när Putte togs bort. Säkerligen skjuten, då han blev för sjuk.. Så gjorde man... och gör fortfarande bland jaktfolk. 

Putte och mormor och jag. Gissar att jag var sju år. Mormor var åttio. 

Filmhund som stannat kvar:   Det får nog bli Lassie. Farmor och farfar hade en collie, då jag var barn. Världens finaste hund.

Bokhund som stannat kvar:  En hund och hans pojke ( barn/ungdomsbok av Eva Ibbotsson) tyckte jag mycket om. Böckerna ( framförallt den första) om Alex Dogboy (Monica Zak) har hängt sig kvar. Handlar ju mest om Alex öden, men även hundarna har stor betydelse för  handlingen. Har läst den högt för många av mina elever.

Den hunden glömmer jag aldrig: Tipp. En cockerspaniel. Min mamma var om sig och kring sig, och då Putte blivit avlivad, så ville hon ha en ny hund. Men inte köpa... för det hade vi nog inte råd med. Så hon läste annonserna i Borås Tidning och där dök det upp en familj som av någon anledning inte kunde ha kvar sin cockerspaniel. De kostade inget, Den blev vår. En rätt bitsk hund i början. Tror att både jag och mamma blev bitna av den. Vi hade länge kontakt med Tipps familj. De kom på besök, och de båda barnen övernattade hos oss vid flera tillfällen. När de flyttade iväg till Malmö, så brevväxlade jag och tjejen. Har inte funderat på syskonen med det ovanliga efternamnet på femtio år, men sökte efter dem när alla minnena kom upp idag. Jodå, de lever och bor båda i Skåne. 

När jag började leta bilder på barndomens/ungdomens tre hundar, så föll ett litet häfte ut ur ett album. Det var en fotograf som åkte runt och tog bilder. Tipp kom till oss på sommaren innan min bror föddes. 

Tipp var med på alla sex bilderna i det lilla albumet. Viktigast i familjen. Ja, jag också, förstås.  Här är mormor och morfar med på bilden

Berätta en egen liten hundhistoria: Vi fortsätter med Tipp. Det var ingen större ordning på om hunden var ute eller inne under dagtid. Tipp gick inte långt heller. Och vi bodde vid vägs ände. Så det var ingen större fara. 

En gång då Tipp löpte, ja det var en tik... hon hade ett "riktigt" namn också, men det minns jag inte... så gick jag och mötte min mamma, som varit på kafferep hos någon tant i byn. Det var kväll. Och Tipp gick bredvid mej. Inga koppel där inte. Plötsligt så uppenbarades sig gråhunden, hanen som bodde en kilometer bort. Snacka om doftsinne! 

Det var snabba ryck. Hane på hona. Visste jag inte hur förökning hos djur gick till tidigare, så fick jag nu se det med egna ögon. 

Ett par månader efteråt kom det fyra blandrasvalpar. En granne vill ha en av dem. Den blev fin. trots konstig korsning. Som jag kommer ihåg det, så kom alla valparna att utplaceras hos olika familjer.



Måste bara lägga in en bild på min favorithund. Den som kom efter  Tipp. Även det genom en annons i Borås Tidning. En ung familj som inte hade tid med sin hund. Akita hette hon. Schäfer lät så farligt. Snällare hund fanns inte.  Och som ni ser på bilden... det där med koppel, det förkom nästan aldrig. Vilket ställde till en del... men det lämnar jag därhan.

OM jag varit en hund så hade jag varit en: Newfoundlandhund Stor, lufsig ,raggig, matglad, gillar att gå i skogen och att simma i öppet vatten. Ser ganska så skräckinjagande ut men är faktiskt en rätt beskedlig jycke.


Tack Klimakteriahäxan! Idag blev det verkligen egenterapi. och nostalgi. 


söndag 28 april 2024

Motsatt håll

 Vet inte hur många gånger jag gått någon av de lättvandrade lederna som utgår från Hofsnäs Herrgård och restaurang.  Har gått med maken, med vänner, har gått ensam. MEN alltid åt samma håll. Medsols! Nästan alltid så har vi kombinerat vandringen med att äta lunch på restaurangen. Kan påminna mig ett tillfälle, då jag gick mellanrundan ensam och avslutade med att fika.

Variation är inte dumt. Idag föreslog jag en tidig promenad, avslutad med fika. Jag har så många gånger suktat efter godsakerna som brukar finnas uppradade i kyldisken. Men efter en rejäl lunch, så orkar man inte en stor bakelse ... eller kanske är det så att man inte har "samvete" till ett sådant frosseri....

På vågen till Hofsnäs kom jag på: -Vi kan väl gå åt andra hållet idag. Motsols! Helt OK, tyckte maken.


Det var lite småkallt då vi påbörjade fem-kilometersleden. Hade tunn täckjacka på, och drog upp dragkedjan nästan upp till hakan. 
Tänkte att om vi gick åt motsatt håll, så skulle vi komma till vitsippshagarna på slutet av rundan. 


Nu visade det sig att det fanns nästan lika mycket vita sippor på  östsidan av det smala näset, som på  västsidan. 


Torpanäset är smalt, så de tre lederna faller in i varann. En kort slinga på en km, mellanslingan på 2,5 km och den "långa" rundan på fem km. Extremt lättgånget. Inga stenar eller rötter att snubbla på, inga branta backar. Lederna går längs sjön, Åsunden. Vattnet är nära, nästan hela vägen.


Kabbelekan stod i blom. Liksom svalört, harsyra och vårlök.


Kolla där! Där femkilometersslingan vände tillbaka, där fanns det en hel del blåsippor kvar.  

Medtagna, efter att ha blommat en månad och efter många frostnätter. Men ändå, jag blev glad... och samtidigt lite sorgsen, att få se min favoritblomma.  Blommorna hade tappat färg, de hade ett antal skavanker och var klart i nedgångsfas. 


Kunde inte låta bli att jämföra med en tant på sjuttio. Tycker nog att jag kan känna igen mig i sippan som har lite skavanker, men som ännu ser ganska pigg ut. Men hur länge....?


Kunde också identifiera mig med denna grupp av blommor... samma känsla...


Hej då och tack för i år, ni vackra blå. Nu är det vitsippornas tid, under ett par veckor.


Det kändes väldigt "nytt" att gå den välbekanta leden från motsatt håll. Andra perspektiv.

Tänkte på att man borde se saker från olika håll, lite oftare än vad man gör.  Både i verklighet och i tankar. Man får absolut syn på andra och nya detaljer. Inget är så självklart, som det tycks från en enda synsida...


Snart tillbaka vid utgångspunnkten. Stannade till och tog en bild, med stenhuset  där på andra sidan sjön. Torpa Stenhus öppnar nästa helg.  Kan bli en tur dit i år också, speciellt om barnbarnskillarna vill uppleva alla "hemska" rum som finns i slottet igen.
Läste i Borås Tidning att ägaren bygger upp ett nytt bostadshus, efter ritning från 1600-talet. 700 kvadratmeter stort. Dock inte i trä, som ursprungshuset var byggt i, utan i mer bestående och underhålllsfria material. 
Ägaren är årsbarn med mej! Härligt med folk som har framtidstro! ( Och sannolikt en uppsjö av pengar...)


Porsen blommar. Vattenståndet är fortfarande högt.  Vinden har lagt sig, och Åsunden är spegelblank,



Och maken tycker väl att jag stannar lite för ofta, för att fota. Men bra träning för mej, jag får går lite snabbt för att komma i fatt....



Herrgårdsrestaurangen har slagit  upp sina portar för dagen. 
Idag är det frosseri som gäller. Vad ska jag välja?


Det blev en marängbakelse med lemon curd. Utsökt! Mums! Maken valde kanelbulle och toscakaka med rabarbersylt i botten.   
Fortfarande lite kyligt! Hade blivit varm under promenaden och knäppt upp jackan. Nu åkte dragkedjan upp igen, under det att vi njöt av god fika och vacker sjöutsikt.

Körde vägen över ICA i Tranemo. Behövde kompletteringshandla . Det tar en kvart-tjugo minuter att köra mellan Hofsnäs och Tranemo. Under den tiden anlände våren. Nitton grader visade termometern. Tio grader mer än då vi körde till Hofsnäs strax för klockan tio. 

Rotade fram knälånga byxor och kortärmad T-shirt då vi kom hem och begav mig ut i trädgårdslandet. Lunch hade vi kvar sedan i går, så det var bara att värma, då vi kände för det. Noterade att nässlorna var i lagom storlek för att skördas, då vi promenerade på Torpsnäset. Så det blev en tur till mitt eget nässelställe, efter trädgårdsarbetet.
Nässelsoppan är just avsmakad. Supergott, tillsammans med ägg från Värnamodotterns utehönor. Och nyttigt.  

En härlig vårdag blev det! Kan inte säga det nog många gånger; är tacksam för att ha så mycket energi kvar, trots ålder och småskavanker. 


onsdag 24 april 2024

Stopp!

 Har inte gått "Stockremmarundan"  på minst en månad. Det är ännu längre sedan som jag gick den från detta hållet, med en och en halv km tråkig asfaltsväg i början, innan man kommer till skogsvägen.

Den gamla bommen, som skogsägarna satt upp för länge sedan, och som ska stoppa trafiken att köra rundan på vägen, den var nedfälld. 

En skylt var uppsatt. Måste gå närmare och kolla!



Jag blev riktigt förbaskad. Till den plats som planerats vara ett industriområde är det ungefär 800 meter. Detta är en  väg, dock breddad av företaget, som en gång var den enda väg som fanns mellan byarna och som nu används av skogsägarna och som väg för promenader, jogging, bärplockning för närboende. En riktig gammal kulturväg.


Vid flera tillfällen har jag skrivit om den planerade torvbrytningen i närområdet. Ett finskt företag, Neova, fick tillstånd att bryta torv. Det var mer än tio år sedan. Tillståndet gällde i tjugofem år. Mycket har hänt på de tio åren, vad det gäller kunskap om våtmarkernas betydelse för natur och miljö.
Det multinationella företaget, Nexans, har överklagat beslutet. Därutöver har ett antal namnunderskrifter samlats in från oss som bor i närområdet. Ärendet ligger nu hos regeringen. I väntan på beslut, så blev det ändå en delseger för oss som är emot brytningen. Miljödepartementet beslutade om stopp för vidare arbete på området, tills dess slutgiltigt beslut är taget.


Så nu är vi många som hoppas att regeringen gör något som är rätt och riktigt. Ser till att de diken som är grävda, för att avvattna mossen, och som nu försurar de vattendrag som ger samhällsborna vatten, fylls igen. 
Det ryktas att aktivistgruppen " Återställ våtmarkerna" inom kort ska dyka upp och börja fylla igen dikena för hand. Önskar förstås att jag hade lite mer mod och vågat protestera mot dumheter i handling. Många spadar och starka armar behövs för att fylla igen dikena....Går förstås inte... men markera, det är bra det också...

 
Trots att maskiner arbetat under flera veckor att ta bort de låga träden, att  ta bort ojämnheter på marken och att gräva diken, så finns det fortfarande ett område på mossen, som inte är förstört. Därifrån hörde jag fågelläten, från både spov och någon andfågel. Mossen har varit häckningsplats för dessa fåglar under många år. Det borde den förstås fortsätta få vara.

Hoppas, hoppas att regeringen vågar sätta ner foten och visa att de gör något positivt, vad det gäller miljöarbete och miljötänk!

Ute snöar det. Inte så det lägger sig, men det faller tunga flingor från gråa moln. April! Önskar förstås lite varmare väder. Men det kommer till helgen, det är så utlovat. Och löften måste hållas....


Våren tycks vädret ändå inte få stopp på. Trots att det varit flera minusgrader under nätterna, så tokblommar vitsipporna.  Vitsippsmattor, så vackert!


Killen som gillar rosa, han gör gärna sin mormor sällskap ut bland blomstren. Har ni känt hur vitsippor i mängd doftar? K-P vet. ( De två sista bilderna är från igår. )


måndag 22 april 2024

Selfie om krogen

Veckans Selfie från Klimakteriehäxan handlar om Krogen. Känns lite konstigt för en lantis, just benämningen KROG. Vi äter ute nästan varje vecka, men det blir då lunch på någon av våra närbelägna restauranger. När vi är i sommarstugan i Halmstad, så händer det att vi cyklar in till centrum, och går på krogen.... eller... även om det blir en öl eller ett glas vin till maten, så säger vi att vii cyklar till den eller den restaurangen. 

Jaja, alla vet vad som menas.  Till dagens frågor. 



1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Fiskplanka. Eller planka, överhuvudtaget. Gillar dock inte helt kött, och då får det bli fisk.

Bilden är från restaurang Pio i Halmstad. Två år gammal nästan. Under många år, så cyklade vi från stugan på Östra stranden in till centrum, för att äta just Pios fiskplanka. Så god. Plattfisk av något slag, räkor och spenat gömmer sig under mos och god sås. När maken fyllde sjuttio förra året, så var hela vår nio-personersfamilj på Pio och firade honom. Fiskplanka till de vuxna. Men den var inte lika god som tidigare. Man hade bytt ut den goda plattfisken mot SEJ! Usch, vad jag blev besviken. Sa dock inget på restaurangen/krogen, utan betalade... och gav t.o m lite dricks. Sen kom ett mail, där man skulle bedöma sin upplevelse från restaurangen. Jag skrev som det var. Hade dessutom lite klagomål på barnbarnens mat. Jag fick ett riktigt ilsket mail tillbaka från krogägaren ( se där använde jag ordet krog automatiskt... ) Sen har vi förstås inte besökt den restaurangen

2. Sån är jag som kroggäst: Är ju för feg för att påpeka något. Fick världens skosulor, då det serverades lövbiff till lunch, på en välrenommerad restaurang i närområdet. Tyckte inte att det var lönt att säga något, det var ju ändå "bara" billig lunchmat....  
Men som sagt, skickar man ut ett bedömningsformulär efter besöket, så "talar jag ut". Mycket sällan som vi äter på restaurang och beställer a la carte dock. 
Men oftast är jag nöjd. 

3. Den "importerade" maten är en favorit:  Förstår inte riktigt vad som menas... men sushi... det är en absolut favorit. Även om den är av väldigt olika kvalitet på olika sushi-restauranger... eller restauranger som kör lunchbuffé.

4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Lika oförstående här. Men jag gillar grytor från både Indien och Thailand. Upptäckte en suverän thairesturang förra gången vi var i Malmö. Så gott... och extremt prisvärt.

5. Favoritpizzan! Väldigt ensidig. Quattro Staggione. Har försökt med andra pizzor, men det "funkar" inte.... 

6. Så tänker jag kring dricks: Bra att vi nästan alltid äter lunch på restaurang. Där förekommer inte dricks, inte på våra närbelägna restauranger iaf. I annat fall brukar jag runda av till närmaste femtiolapp. Om maten varit god vill säga. Ogillar att man måste knappa in summan. Borde ingå i priset från början. Känns lite passé med dricks, faktiskt.

Tack för ännu en kul Selfie!

söndag 21 april 2024

Lördag

 Man hinner mycket på en dag. Vissa dagar.  Andra dagar tycker man att man inte får något gjort.

Igår hann jag med mycket.

Lämnade hemmet kvart över åtta. Maken skulle iväg och sälja lotter för sin Rödakorsförening, på närbelägna vårmarknaden i Gölingstorp. Vinster: Kakor, som jag bidragit med att baka dagen innan. (Apropå tidigare inlägg, så tyckte jag att det var värt ett tack. Men det var det inte. Hade blivit så nöjd med att få en hälsning där man tackade mej för det jobb jag lagt ner... Men det var nog bara dumt tänkt... )

Vi börjar från början och struntar i tack och kakbak!

Lämnade hemmet kvart över åtta. Hade en timma tidigare fått OK från Johanna att hennes förkylning inte var värre än att hon och killarna tänkte genomföra det hon - i samråd med alla inblandade- planerat.

Körde Nissastigen, mot Halmstad. Rätt gott att sitta ensam i bilen och skråla med i den musik som radion bjöd på. Och som man var bekant med.

En och en halv timme tar resan till Halmstad, Östra Stranden, Knipan.  Mycket folk på området. Det var årets första "arbetsdag". Vi har aldrig varit med på det. Är där för sällan. Har tidigare fått betala 600 kr per år för frånvaron. I årets "stugavgift" fanns inte den summan med. Karin visste varför. Man hade i deras bostadsrättsförening i Malmö,   tänkt införa en avgift för dem som aldrig var med på de gemensamma trädgårdsdagarna. Men det fick man inte. Olagligt!  Så vi har betalat många  års olagliga avgifter till stugområdesföreningen. Men strunt samma, det är ett bra sätt att känna att man kan strunta i att vara behjälplig  när föreningen kallar till arbetsmöte.


Tog en promenad i solskenet, bort från det arbetande folket. Körsbärsträden blommade.


Havet var lysande blått, och ute i Laholmsbukten kunde man skönja segelbåtar ute på premiärsegling 
( ?)
Satt på en av de sittplatser som är utlagda längs stranden och bara njöt. Så vårligt och härligt.... men kyligt.

Dags att dra vidare söderut. Stannade på Rasta på Hallandsåsen och drack en kopp kaffe och åt en , alldeles för torr, räkmacka.

Från Hallandsåsens topp tar det en timme till Karins bostad i Malmö.

Där serverades salladslunch. Orkade inte så mycket, hade ju nyss ätit. Men gott var det. Och sallad kan man spara till senare. Ingen skada skedd att jag ätit alldeles för nära lunchen.


Ava, med lördagsgodisklubba i munnen, visade sin blomnördiga mormor på alla utslagna blommor som fanns i den stora trädgården.


På lilla leksplatsen, nära hennes skola hade den rosa magnolian slagit ut. 


Magnoliablommor är kortvariga skönheter. Trots att de fortfarande var i tidig fas av att slå ut, så fanns et många kronblad på marken. 


Vi gick vidare mot den stora och vackra kyrkogården. St Pauli kyrkogård. 
Magnolian i minneslunden, den brukar jag titta till , om vi besöker Karin och hennes familj när det är vår. 


Lite längre bort, såg vi ytterligare tre magnolier i olika storlek. Här kompletterade med en nördig mormor och hennes dotterdotter....

Åh, vad det är fint i Malmö... nästan hela året om.


Vid halv tre-tiden dök de resterande barnbarnen och deras mamma upp. De hade varit på simskola på förmiddagen, och sedan tagit tåget från Värnamo- med byte i Alvesta- till Malmö. Därefter buss från centralen till hållplatsen vid Folkets park.
Lite fika smakade bra, och sedan var det absolut läge att ge sig ut och springa av sig lite tågsittar-rastlösa ben. Det var mycket folk i Folkets Park ( ja, det är väl där folk ska vara) med just vid den nyuppsatta lilla scenen var det rätt tomt.


Folkets park är ett superställe för alla åldrar. Att leka blir man aldrig för gammal för. 


Men för tunga och för stora för att klättra i nätet, det blir vi nog lite till mans. 

 
Glassätarsäsongen inleddes. Jag testade en ny variant från en av favoritleverantörerna, SIA-glass. Pistagepinnen var bra i såväl storlek som smak. Karl- Petter tyckte de samma om sin storstrut. Ava fick hjälp av isglassätande Konrad, att äta upp den stora skålen med mjukglass. 


Kunde gått länge och kollat på alla blommor i parken.  Men tiden går snabbt när man har kul.


Redan vid femtiden lämnade Johanna och jag de tre barnen hos Karin. Sambon hennes jobbade, så det var hon som skulle se till att de tre höll höll sams under fyra timmar. ( Lyckades bra, speciellt då de fått i sig lite mat, och fått upp blodsockret på bra nivå)

Tjugo minuter tar det att via Triangeln, gå till Malmö Opera. Mycket folk ute. Många som satt på uteserveringarna. Samt ett stort antal poliser. Det märks att Malmö håller på att rusta upp inför ESC. Karins kontor ligger i Hyllie, och de anställda på det stora försäkringsbolaget, har fått rådet att jobba hemifrån under hela ESC-veckan. Klokt! Man vet inte vad "stollar" kan ställa till med...


Malmöoperan ger just nu musikalen "Next to normal". En otroligt bra föreställning. Som handlande om något som finns på riktigt. Psykisk ohälsa. Johanna, sakkunnig inom området, tyckte att det var ett realistiskt drama som utspelades på scenen. 
Vi hade platser på rad två, längst ut på sidan. Scenografin var speciell , med en rund scen, där delar av den kunde vridas. På det sättet kom man väldigt nära skådespelarna. Sex skådespelare, sex musiker., superb föreställning. 

Precis innan förställningen började, och vi hade satt oss till ro på våra platser, så kände jag en hand på axeln. 

Vände mig om....


Där satt ju byns stora stolthet, ( ja en av dem, vi har ytterligare en skådespelare ( Peter Jansson) som är uppvuxen i vår by), Micke med fru Jeanette och dotter Gry.  Så kul att träffa dem. Hann prata en bra stund, under den 25 minuter långa pausen.  Micke heter Riesebek i efternamn, Nettan heter Cappocci, Jag har skrivit en del om dem tidigare, då vi brukar se dem i aktion på scenen då och då. Brukar synas i TV ibland, framförallt då man visar farserna från Vallarna i Falkenberg. Micke har dessutom gjort en massa scenografi för olika adventskalendrar i TV. Just nu håller han på att illustrera barnböcker, berättade han. En verklig mångsysslare. 

Nöjda med en föreställning som dröjer sig kvar i medvetandet och med ett trevligt och oväntat möte, så blev det tjugo minuters promenad tillbaka till Karins bostad. Tre pyjamasklädda barn väntade oss., Ett snabbt hej då, och så var det dags att bege sig hemåt igen. Kvart över nio var det fortfarande ganska så ljust. Härligt!
Johanna hade erbjudit sig att köra en bit, men när vi kommit in på E4an, så var det så lite trafik så att bilen nästan skötte sig själv, med hjälp av farthållare.  Så jag fortsatte att hålla i ratten. Karl-Petter somnade innan vi kommit ut ur Malmö, medan Konrad höll sig vaken och kollade på sin platta en timme. 
Strax efter halv tolv anlände vi till Ulås, Värnamo. Jag hade med mig utrustning för att stanna kvar där över natten, men kände mig så pigg att jag lika gärna kunde köra de dryga sex, välbekanta, milen hem. Körde sakta, det var många rådjur som rörde sig utmed vägarna. Det hade hunnit bli söndag då jag kom hem. Somnade gott i egen säng. Alltid den bästa sovplatsen.

En rolig dag. Tur att jag gillar att köra bil. Det känns inte jobbigt att köra Malmö t.o.r, när det är bra väglag.  Speciellt då man haft en riktigt rolig dag!




fredag 19 april 2024

Vår på sparlåga

 Ja, det känns lite så. Att våren stannat upp och går på sparlåga just nu. Det har varit en lång vår. Den började i slutet av februari, så jag förstår att våren behöver lite återhämtning. När den laddat batterierna igen, så tror jag att det kommer tillbaka med full kraft. Det brukar ofta vara så.

Hörde något på radio om att man längtade till sommaren.  Jag längtar inte till sommaren. Jag längtar nästan alltid till mars och april. Då när naturen vaknar, när ljuset kommer tillbaka, då de första vårblommorna tittar fram, då fåglarna börjar konsertera. Då när man har ett halvår av ljus, levande natur och mer eller mindre varma dagar framför sig.

Visst tycker jag om sommaren. Speciellt när solen skiner och man kan vara i och vid vatten. Eller promenera längs en solvarm grusväg, där fjärilar flyger från blomma till blomma, längs vägrenarna.

Nej, jag klagar inte på att det är lite kylslaget. Det är bra att skynda långsamt på våren.  Jag njuter av alla dagar, från mars till oktober.  

Om man frågar mig i november om jag längtar till sommaren, säger jag förstås ja. Avskyr ju de mörka månaderna, då naturen vilar.

Men det händer allt, att jag en varm julidag längtar tillbaka till mars-april, till det nyutsprungna och till känslan av att ha många ljusa månader framför mig.

Videblom. Mumma för insekter.


onsdag 17 april 2024

Vardag

 Nästan var dag tar jag bilder. På min vardag. Här kommer två vardagar bilder.


- Mormor, du kommer väl ihåg vad du har lovat!?

- Nää! Jo, jag kom ihåg, då när Konrad påminde mej... men jag kunde ju låtsas att jag glömt. Insåg förstås att den "nödlögnen" inte skulle hjälpa... Konrad glömmer inget!

- Du lovade mej, att när du hämtade mej på skolan nästa gång, så skulle vi åka till Hemmahallen och jag skulle få den största kulan.

Så fick det bli! Otroligt vilket intresse för kulor som barnen ( i allafall på en av F-3-skolorna) i Värnamo har. Kul att traditionen med kulor, på våren, lever kvar. Även om jag inte förstår vitsen med de jättestora kulorna. Fast de tycks förstås mest vara samlarobjekt och "statussymbol".

Lillebror fick en påse med mindre kulor. Han blev väldigt glad. Inget att ta med sig till dagis. Men han är rustad inför nästa år, då han går i F-klass.

En mormor lovar saker och skämmer bort. Det är så det ska vara. Tycker mormor!


Det är majblommetider. Jag vet att jag förra året ondgjorde mej över hur barnen numera säljer blommorna över nätet. Jag har inte ändrat mej ett dugg i frågan. Aldrig att jag skulle köpa en blomma, som barnets förälder säljer via sitt facebook-konto. Eller annat konto.
Jag må vara hur mossbelupen som helst, men jag anser att barnen ska anstränga sig själva. Igår träffade jag på en driftig kille, vid killarnas ridskola. Jag köpte en pin irl. Blev riktigt glad över att träffa på mamman som skjutsat sin son till ett bra försäljningsställen, så att killen fick sälja på egen hand.
Sen vet jag... majblommepengar går till "behövande" barn. Det är en annan sida av saken...


Stannade till vid en plats där det växer backsippor, på väg hem från dagens arbete/vikariat. De var inte utslagna än. Men en fin bild på en vacker plats, det fick jag.Tycker så mycket om den här kyrkoruinen.


Fint väder.  Fick bli en promenad. Det är högsäsong för påskliljor i vår del av landet. Brukar ofta vara så i mitten av april.
Nästa år lär påsken ligga i mitten av april.
Tänkte det när jag gick förbi fagerheten; med tanke på vårt sekulariserade länd, så borde man kunna fira påsk vid olika tillfällen i vårt land, beroende på när påskliljor blommar.

Men det funkar förstås inte med arbetslivet! Hm! Tänkte inte på det ...
 


Kollar just på rapport. Apropå politik-selfin i måndags, så sympatiserar jag helt med SD och KD... och modiga M respektive S-ledamoten, i dagens lagförändrade omröstning.  Så det kan bli! 
Vet inte om det är demokrati att tvingas vara lojal sitt parti, även om man har en helt annan uppfattning...

Och att tillåta koranbränning i samband med Eurovision-veckan. Helt sjukt! Det är en stor skillnad på yttrandefrihet och provokation.