lördag 2 augusti 2025

Vid sjön

 Ja, det vet ni nog... att vid en sjö, där skulle jag vilja bo. Inte vid havet, det nöjer jag mig att besöka då och då. Men tänk, så fantastiskt att bo vid en insjö och se hur vattenytan förändras efter väder och årstid. Och tänk att kunna ta ett dopp varendaste dag.


Nu är detta min utsikt. Inte ett vatten i närheten. Inte ens en bäck. Bara några torrlagda diken, i närområdet.

Nejdå, jag klagar inte. Det är fint att sitta här på altanen och titta på blommor och grönska. Solen skiner. Det är precis lagom varmt... 20 grader ungefär.


Igår var vi en tur till vår närmaste stad, Ulricehamn.  Det slog mig hur otroligt vackert den staden ligger, utmed sjön Åsunden. 

Det är en hel del pensionärer från närområdet, som säljer sina hus och köper en lägenhet i Ulricehamn.  Nästan alla nybyggda bostadsrätter ligger nära vatten. Gissningsvis får man betala en hel del för att bo nära sjön.


Strandpromenaden är populär. Både för folk och fä. 

Ulricehamn är verkligen en pensionärsstad.  Vi fikade på Gunnars, vid den lilla gågatan. Det var nästan bara pensionärer som passerade, där vi satt på uteserveringen, belägen ute på gatan.


Idag har jag också sett till att få se lite sjö. Rekade, tillsammans med väninnan  och styrelskollegan Margareta, inför PROs tipspromenad, nästnästa vecka. Vi ska utgå från badplatsen vid Lagmanshagasjön och gå en runda på 1,5-2 km. Det blev en ljuvlig promenad längs sjön.

Erikson Cottage ligger ett stenkast från badplatsen. Så lite god fika och en trevlig stund, det fick vi också. Dock utan sjöutsikt. 

Helt ljuvliga dagar har vi haft, under de senaste dagarna.  Läste just om störtregn och översvämning i Ulricehamn och tromber längs Västkusten. Hos oss finns det mycket blå himmel, och en del ulliga moln. Härligt!



torsdag 31 juli 2025

Sista juli

 Tycker att juli är en ganska lång  månad. Det känns länge sedan midsommartiden. Är lite förundrad över att kvällarna fortfarande är ljusa, ända fram till tiotiden. Det är ju 5-6 veckor sedan sommarsolståndet. Men nu går vi tveklöst mot augustimånadens mörka kvällar. Känns lite tråkigt! Men sommar, det kan vi ändå ha i minst en och en halv månad framöver.

Juli har varit bra vädermässigt. Varmt och gott och lite regn emellanåt.  Det blev en hel del baddagar.



Östra Stranden var ganska öde idag.

Har varit nere över dagen, för att göra klart den del av trädgården, där Martin sågat ner en massa buskar. Det fanns lite mer rötter att dra upp. Sen sådde C-E gräs och jag planterade några plantor av stockros. Få se om de tar sig.


Tog en promenad längs stranden. Vadade i vattnet. Det var varmt och gott. Lite grumligt dock.

Funderade på att gå hem och byta till baddräkt ändå. Men innan jag hann hem till stugan, så började regna.

Varför inte kolla om våra grannar hemifrån var kvar i stugan i Olofsbo, norr om Falkenberg? Vi ville gärna se hur deras nya hus blev. De rev sin gamla stuga i höstas, och i våras stod en ny fräsch sommarstuga klar på samma plats. 


Mycket fräscht och fint.  Det låg en hel del planerande bakom bygget. Så det gäller verkligen att fundera ut hur man vill ha det, om man ska göra något med vår gamla stuga.


Havsutsikt från övervåningen! Wow!

Var nere vid stranden och kände på vattnet. Långgrunt, precis som på vår Östra Strand. Ljummet. Och betydligt mera klart vattnet, än i Halmstad.  

Inget bad dock... lite kall kvällsvind.

Det var juli det. En bra månad. I morgon säger vi hej till sensommarmånaden  augusti.


onsdag 30 juli 2025

På tåget

 


Killarna i Ulås, de är vana tågresenärer. På smalsmårig järnväg, Ohsabanan. De har åkt  "tomtetåget" i december varje år, sedan de var riktigt små. De har åkt "glasståget" på försommaren under flera år.

Ohsabanan kör sitt tåg från Ohs till Bor eller Gimarp, flera gånger dagligen, under sommaren. Jag undrade om någon av killarna kunde ta med sig  mormor på en åktur. Karl-Petter ställde gärna upp.


Vi valde den korta resan. Tur och retur Gimarp. En resa  på sammanlagt knappa timman. Det räckte! Fy attan vad det hoppade och skumpade. Det var inte utan att jag blev lite illamående.

Medpassagerarna bestod av barnfamiljer av olika nationaliteter. Mitt emot oss satt en holländsk familj. Hann både prata tyska och engelska innan tåget satte sig i ljudlig rörelse. Tänkte att barnet, Mads 4 år, skulle förstå vad jag sa om jag pratade på tyska. Holländska är ju inte olikt det tyska språket. Nu fattade inte Mads någonting av mitt försök att prata med honom. Trevliga föräldrar översatte...

Jodå, riktiga biljetter fick vi. Och konduktören kom och klippte dem. Nästan lite nostalgiskt.  För även om jag inte är så gammal att jag åkt ånglok, så har jag varit med när konduktören handgripligen "klippt" biljetten.


I Gimarp bytte loket till andra sidan tågsetet. Vi skulle ju samma väg tillbaka. 

Gott att få sträcka på benen och andas frisk luft. Jag tror nämligen att illamåendet till största delen kom sej av diesellukten, som kom från loket, då vi körde söderut.


- Där är ju morfar! Och Konrad! sa Karl-Petter, då han såg perrongen i Ohs. Morfar ville gärna, om inte åka, så se det omtalade tåget.

 
En trevlig resa, trots hopp, skump och dieselodör. Bästa guiden, dessutom.


Fika blev det förstås i Jernvägcafeet i Ohs. Tyvärr fanns där alldeles för många getingar, för att det skulle bli ett riktigt trivsamt fikande. Vi stack iväg till ett ledigt bord i skuggan. Getingarna stack inte oss, och stack faktiskt inte efter oss heller.

En härlig sommardag var det. Sensommarkänsla. Klar luft. Växlande molnighet.









måndag 28 juli 2025

26 år

 Så länge har Torpa Slottsteater funnits.  Tänker förstås att det måste ha varit uppehåll under en eller två somrar, då det var pandemi. Tänk, så snabbt man glömmer, förresten. Pandemiåren känns som en suddig fläck i minnet. Trots att det var så nyss.

Jag har sett alla föreställningar, utom en och en halv. Den halva, det var en spännande föreställning som hette"Häxan". I mitten av andra akten, så kom det ett skyfall med tillhörande åska. Föreställningen fick avbrytas. På den tiden var det inget tak över läktarna, så även publiken blev genomblöt. Maken, som inte är väderbeständig, ville åka hem. Så hur det gick med häxan, om hon blev benådad eller ej, det fick vi aldrig veta.

Den hela gången jag missade, det var när jag väntade till sista föreställningen. När jag skulle beställa biljetter, så möttes jag av beskedet att föreställningen var fullbokad. Snopet... men en lärdom. Det gäller att vara ute i tid.

Årets föreställning "Gullivers resor", hade premiär i fredags. Tillsammans med vännen och kollegan, Kristina, samt två andra väninnor, Kerstin och Berit, såg jag gårdagens föreställning.

När Torpaspelen, som evenemanget benämndes under många år, startades år 1999, så var både Kristina och Kerstin med i ensemblen. Då handlade det om Gustav Vasa. Han hämtade sin tredje fru, Katarina, från just Torpa. Om jag inte minns fel, så var Katarina systerdotter till Gustavs fru nummer två, Margareta. Katarina var bara 17 år, när hon, trots att hon redan var trolovad med en annan, tvingades gifta sig med Gustav, 60 år gammal.

Under många år var ensemblen  väl blandad, både vad det gällde  ålder och kön. Åldersspannet sträckte sin från 10 år till 70.

Numera är det bara ungdomar i den ca tjuohövdade ensemblen. Från tidiga tonär till 30 årsåldern. Enbart tre killar var med i år. Det var väl det enda negativa med föreställningen. Nästan alla roller spelades av tjejer, som såg ungefär likadana ut.

Men det är säkert inte lika lätt att få killar till teaterscenen. Och jag tror att äldre drar sig för att söka, nu när Torpa blivit ungdomarnas scen. Lite synd!

Torpa Slotteater har f.ö. varit språngbräda för flera kulturarbetare. Simon Greger Carlsson, som hade en av huvudrollerna i Pirate Bay, var med på Torpa  sedan han var barn. Samma gäller väletablerade musikalartist Sofie Gunnarsson.



Manusförfattare och regissör Stefan Ring hade i år skrivit en samtida version av Gullivers resor.

Gulliver var läkaren som tyckte att han vare sej hann med sina patienter eller sig själv. Han ville se något annat och försöka förstå vad han var ämnad för.

I Lilleputtarnas land blev han anmodad att delta i kriget mot ett grannland, bara för en skitsaks skull. Det gjorde han, men när han ifrågasatte viktigheten i det man krigat för, blev han dömd till döden. Som tur var lyckades han fly.


I Fyrkanten, byråkratins land, var ordning, reda, struktur, jobb, stämpel och kontrakt det som gällde. Kärlek var också belagt med kontroll och godkännanden. Han lämnade sin älskade, efter att ha suttit i fångenskap för att han ifrågasatt och försökt göra på sitt eget sätt. 

 


I Academica fanns både flummiga filosofer och människor som jobbade för att utveckla... och rädda... vår jord. Men nog var alla ganska samhällsfrånvända, och såg inte hur världen egentligen såg ut och vilka behov som fanns.


I landet Estetia, slutligen, så fick Gulliver testa om han hade någon talang, vad det gällde någon estetisk gren. Det hade han inte.

Men slutet blev bra. Gulliver kom hem till sin mottagning igen och hade lärt sig att lyssna och förstå olika människor. Det var hans förmåga och uppgift i livet.

Fantastiska kostymer skapade av Moa Hartman, lyfte föreställningen rejält.. Och kommunens bäste musiker, Daniel Fält ( f.ö. en tid boende i vår by) hade gjort all härlig musik.

Absolut en sevärd föreställning, med ett klart och tydligt budskap. Dessutom förlagd vid den vackraste plats man kan tänka sig, vid Torpa Stenhus

söndag 27 juli 2025

Släktträff

 De kom från norr, söder, öst och nordväst. Rakt västerut, där var det ganska osannolikt att någon skulle komma ifrån. Bara någon mil bort ligger Kattegatt.


Det var kallat till kusinträff på makens sida. För fjärde gången på åtta år. Första gången inbjöd kusinernas morbror/farbror/far till sitt hem i Väröbacka. Efter det har träffarna varit i makens hem, en km från vårt hus, samt i trakten av Linköping. Denna gång var alla inbjudna till Våxtorp, söder om Laholm.

De första gångerna, så var vi nog närmare femtio personer.. Igår var det 35- 40 som hörsammat inbjudan. Ett antal barn har tillkommit under årens lopp. Några har så långt att resa, att de avstår träffen.

Osociala jag då? Hur går det ihop? Jag ska erkänna att jag känner mej orolig långt i förväg. Att kroppen reagerar. Tokigt. Mest beror allt på att det finns en släkting till maken, som avskyr mej. Hon blev arg på mej för mer än 20 år sedan. Tyvärr har det inte gått över än. Men det gäller att träna på att vara på samma plats som den som inte vill veta av en. Det har jag gjort lite då och då under många år. Men det känns alltid lite ångestfylld innan. Och efteråt funderar jag på varför man inte kan låta det som är gjort och har varit vara, och gå vidare.

Det allra tråkigaste i sammanhanget är dock, att jag en gång för 21-22 år sedan, gav en väninna ett "förtroende". Hon gick hem och berättade för maken, som sedan "skvallrade" och satte igång hela långa karusellturen.

Så det kan bli! Vi är olika.

Det är roligt att träffa barnen med familjer. Jag tycker så mycket om dem alla. Det blir ju bara på större släktträffen som man träffar dem, när nu allt är som det är.


Det bjöds, av tradition, på grillad korv på gården i Stackebo. Kaffe och kakor serverades också.

Därefter kunde man välja, rundresa på Hallandsåsen eller insjöbad i Sjöalt. Jag valde det senare. C-E valde bilturen.  Vi var ju förstås inte många vuxna som badade. De flesta barnen, tyckte precis som jag, att det var gott i vattnet.

Johanna och killarna var också med ( Martin hade jour). Karins familj kom också. Dryga timmend resa från Malmö. Trevligt för dem att träffa kusinerna, pappas kusiner och kusinbarn.




Ava badade mest av alla.



Dagens favoritbild. Karin fotade.



K-P vill inte vara med på bild. Men kommer inte riktigt undan.


Klockan sex var det beställt bord och mat på Rökeriet i Laholm. En väldigt mysig plats, som jag gärna återvänder till.


Fish och chips till hungriga killar.


Laxtallrik till hungrig mormor... och morfar. Otroligt gott!


Bästa sällskapet vid bordet, det hade vi bl.a. av makens näst yngsta kusin, Martin. Hans trevliga sambo heter Johanna och dottern heter Elsa. De vill gärna vara med på bild. Johanna har ett riktigt roligt Instagram konto, Flugan83, som är så kul att följa.

Det är väldigt kul att träffas över generationer, tycker jag. Och att träffa människor som lever helt annorlunda liv än   vad jag är van vid.

Egentligen är jag rätt social. På mina villkor kanske. Det ska vara enkelt då man ses. Inga krav på klädsel eller att man ska uppvakta någon... Inga långa middagssittningar... Gillar att prata med än den ena, än den andra. Att "vimla".

Helst ska man ju inte behöva må halvdåligt någon dag i förväg. Men det är ok. Jag vet ju att det oftast brukar bli bra. Som det gjorde igår.




Avslutar med några vallmobilder från vår rabatt. Ett tack till livet som låter mig vara med och känna och uppleva.


fredag 25 juli 2025

Sky-över-fall

 Det började med några enstaka droppar. Inget att bry sej om, tänkte jag, och cyklade sakta vidare, spejande efter gula färgklickar utmed skogsvägen.

Tyckte att det kunde vara gott med rostat bröd och stekta kantareller till kvällsmat. Det var ett par veckor sedan vi åt det senast.  Visst har vi kantareller i frysen, sedan förra året, men de duger inte till kantarelltoast.  Men funkar bra i pajer, grytor och även i stuvning.

Färska kantareller skulle det vara. Det finns mängder av den  varan just nu. Beslöt mig för att ta cykel och åka skogsvägen ut till mossen. Och kanske få en skymt av alla "bevara våtmarkerna" -aktivister som samlats där. ( Medger att jag är nyfiken). Det var faktiskt ett reportage i onsdagens Rapport om Grimsås Mosse och om dem som gör fredligt motstånd mot Neovas torvbrytning. Aktionen samlar folk från hela Sverige.


Nu vågade jag mig inte ända fram till samlingsplatsen för arbetsmaskiner. Fegis! 


Vände hemåt, plockade lite svamp och kom på att jag skulle gå en gammal, välbekant..men ganska igenvuxen.. stig ut till mossen. Blev rätt snopen, när den stigen visade sig leda just till platsen med maskinerna.  Kunde iaf få en bild över mossen, från närbelägen höjd. Snopet! Inte en aktivist i sikte!


Kollade  hur det ser ut med lingontillgången få jag cyklade hemåt.  Det blir nog en hel del lingon. Det är sämre beställt med blåbär. Lite finns det, men inte så man känner för att ge sig ut och plocka..


Ljungen är också på gång. Denna fantastiska växt som gör våra skogar så vackra, under sensommaren..

Det fanns fler kantareller att plocka på vägen hem.  Cyklade sakta, stannade till, plockade några gula små. Kände dropparna. Gick av cykeln i uppförsbacken. Stannade till vid ett ställe med svamp. Kände att dropparna tilltog i intensitet. Mobilen låg överst i cykelkorgen. Täckte över den med reflexvästen, som också fanns i korgen. Jag och svamppåsen, tog skydd under några träd.

Insåg snabbt att mobilen skulle bli våt genom västen. Bytte plats på mobil och påse. Inte så noga med den... och f.ö. så ska ju en avfallspåse tåla lite väta.

Mobilen behövde skyddas. Med tanke på att den hamnat i toalettstolen ett par gånger, så visste jag att den inte gillar vatten. 

Stoppade in den i byxorna. Hade fortfarande träningsbyxor på, efter förmiddagens besök på gymmet. 

Nu vräkte regnet ner. Jag kände hur allt jag hade på mej blev blötare och blötare. Framsidan på trosorna då ... ? I skydd av hängade utbuktningar både högt och lågt. 

Nu forsade vattnet fram i hjulspåren på skogsvägen. Uppifrån fortsatte det också att överfalla mig. Skyfall! Sky-över-fall.

Gav upp min plats under trädet. Var ju ändå genomblöt. Vadade, ledande cykeln, genom de små floderna och plockade renspolade kantareller längs vägen.

Hur hade det gått med mobilen? Det var det första jag kollade, då jag kom hem. Nästan urladdad... Vilket den var då jag cyklade iväg. Indikerade att fukt hade kommit in i laddningsuttaget.

Tog en lite varmare dusch, än den jag nyss fått. Torra kläder. Fyllde skorna med tidningspapper och ställde dem framför luftavfuktaren i tvättrummet.

Dags att kolla telefonen.  Ville den ladda? Testade.

Mobilen gav ifrån sig ljudliga signaler samt ett textmeddelande; Anslut ingen laddkabel!!!

Jaja, jag har ju varit med tidigare. Efter toalettbesöken, ( för mobilen),så har det tagit mobilen en natt att torka.  Lade den på fönsterbrädan. Halvöppet fönster. Fuktig luft. Tror ni att den hade torkat under natten? 

Den var förstås stendöd. När jag satte i laddningskabeln visade sig ett utropstecken i en varningstriangel. Den stackars mobilen försökte ge ifrån sig några halvkvävda varningsljud.

Jag kände mej tom, ledsen. Min bästa vän ... ja, nästan iaf... var illa däran. Kanske skulle den inte återhämta sig.

"Lägg den i ris" hade jag hört någon säga. Värt ett försök.

C-E och jag tog bilen ut till den egen ägandes skogen. För att kolla om det fanns kantareller där. Det fanns det. Gav upp efter att ha plockat 6 liter. Svampen ska ju rensas också! Får åka tillbaka en annan dag 

Jag rensade hälften av svampen. Sen tog C-E  över.  Jag lagade till en kyckling-grönsaks-currygryta till lunch.

Därefter närmade jag mig den risövertäckta mobilen. Med darrande hand( iaf själsligt) satte jag först laddkabeln i väggkontakten, sedan i mobilens laddningsuttag. 

Ingen varningssignal, inga ljud! 0 %. 1 %.

Det funkade! 

Nytt regn på ingång.  Åska på avstånd. Tar en kort promenad. Lämnar mobilen hemma. För säkerhets skull.

Och.... Just det... det var gott med kantarelltoast till kvällsmat. I kväll blir det nog varm macka med kantarellstuvning...


 

tisdag 22 juli 2025

Hav, land, sjö...

 .. och kanal. Det har jag hunnit med på två dagar. 


Karin hade hastigt och lustigt aviserat att deras lilla familj tänkte tillbringa några dagar i Halmstadsstugan. Ville vi också komma ner? Absolut! Toppen att kunna mötas på halva vägen.


Gårdagens bad var absolut årets bästa. Klart vatten. Över 20 grader. Fräscht.


En cykeltur tog jag, på egen hand. Hittade en  nedgång till havet, som jag aldrig tidigare sett. Trots 48 år i stugan.
Alltid kul med nya vyer.


I Köpenhamn har jag förstås varit förut. Ja, den här platsen heter så...


Molnen drog in på eftermiddagen. Varmt var det fortfarande. På måndagseftermiddagen har man tipspromenad på området.  Det passade bra att gå rundan.


Svåra frågor. Få deltagare.  C-E vann ( 100 kr på ICA) första pris. 10 rätt.  Jag kom trea ( 50 kr) 10 rätt. Marcus var närmast på skiljefrågan. Ett par fina grytlappar blev priset. Nästan storslam till stuga 15.


Kvällsmat på Timmerstugan passade bra. Och smakade bra. En toppendag!


Dagen idag var bokad sedan någon vecka tillbaka. Dalslands kanal. I sällskap med svägerska och svåger. 

Lite för mycket folk för min del. Men det gick faktiskt rätt bra. Jag vande mig vid trängsel. Bra att träna.


Start i Håverud, med sin berömda akvedukt.

Inget för oss. Men slussa, det fick vi vara med om.



Vackra mönster i berget, inne i slussen. Och en och annan  ormbunke, som klängde sej fast däri.


En mil grävda kanaler. Start 1868. Snacka om slitgöra!


En hel del av resan gick genom de olika sjösystemen i Dalsland . Det fläktade gott på sjön.

 
Båten kändes liten. Men tänk,  det fanns en matsal på undre däck. Jag tycker att lax är bra sommarmat. Men att äta den i en sardinburk...nja...


Unga kanotister på sjön. Med flytväst.


Strax dags för en ny sluss. Men först måste "systerfartyget" bli nedslussat.


Passagerarsätet Dalsland hade startat i Bengtsfors.


Snart uppe. I vilken sluss i ordningen? Nummer 10? 


Visst märktes det art båten hade några år på nacken. Imponerande att hålla i så många år...


Jag blev rätt trött  på slussandet, jag också.
Men snål som jag är, inte skulle jag ha råd att missa något, då jag betalt dyrt ... eller inte så värst dyrt... för resan. Det finns andra som är mindre snåla.

Vi hade valt "Halva kanalresan". Tre timmar på båt. Alldeles tillräckligt. Men en upplevelse.



Vi gick av vid Långbron. Där inväntade rälsbussen passagerarbåten. Bra samarbete. Lite kul att få åka tåg tillbaka till Håverud.


Helena hade kollat in ett stopp på hemvägen. Mäjens glasscafe i Grästorp.  Glass, kaffe. Gott! Surdegsbröd och jordgubbar fick åka med hem som kvällsmat.

Åkte småvägar hem. Genom Västergötlands slättbygder. 

En resa på 45 mil med bil. Någon enstaka mil med båt och tåg. En trevlig dag. Man hinner mycket på 12-13 timmar!

Det börjar skymma, där jag nu sitter på altanen. 20 grader minst. Björkfrön singlar ner över mej I blåsten.

Mobilen skriker "ladda mej". Det får jag se till att göra. Go kväll!