Liseberg

-Du måste åka Balder, mormor! Det tyckte båda killarna när vi pratade om det traditionella "Jul på Liseberg"- besöket, i tisdags.

Ok! Jag ska! 

Jag sov lite dåligt i natt. Vaknade varannan timme. För det kanske var min sista natt i livet! Jag kanske inte skulle överleva den våldsamma berg och dal-banan. 

Eller, våldsam och våldsam. Kollar man på hur värsting- berg och dalbanan, Valkyria, ser ut, så är väl Balder rena barnleken.

Pulsen gick på högvarv, när jag stod i kön till vagnen. Den äldste av killarna hade dessutom backat ur. Han hade åkt tidigare, så det kändes ju inte helt tryggt att han inte ville åka igen.

Träkonstruktion. Inbyggd bana. Brant uppför. Utplaning. Man lyfte där man satt fastspänd, när det gick utför. Backe upp och backe ner. Samma känsla av att lyfta varje gång det var nedförsbacke. 

Jag överlevde. Med råge. Kan absolut tänka mig en tur igen.

Nä, man ser inte speciellt vacker ut i brant nedförsbacke. Men jag bangade inte ur, trots ( mild) dödsångest..

Det var mycket folk på Liseberg. Visst är det lite mysigt att gå runt bland alla ljusen. Kolla i bodarna. Provsmaka.

Tomten fick förstås besök.  Önskelista lämnades in av Karl-Petter.  Konrad hade ingen lista med. -Tomten finns ju ändå inte, sa han. Iaf inte den typen av tomte. Möjligen en liten gårdstomte...

Killarna åkte tillsammans en del, jag åkte tillsammans med båda killarna och bara med Konrad. Jo, lagom snurrande tingest, på inte allt för hög höjd, det är allt lite kul.

Det är svårt att avbilda vackerheten på det julpyntade Liseberg. För vackert är det, med alla ljusslingor, så vackert och genomtänkt ordnade. Ett imponerande ljusbygge.

Dags att vila den trötta tanten. I morgon är det tidig uppstigning igen. Klockan 08 ska jag vara i kyrkan. Klink-kompa till min "luciakör", som ska framföra tre sånger 

Sen tar vi jullov!

Nöjda elever

 -Är ni nöjda med dagen, frågade jag 4-6orna, innan vi avslutade sista lektionen. Det var de. 

-Det var den bästa lektionen som jag haft, sa en av de lite "röriga" killarna i sexan, en stund tidigare.

Vad gjorde vi?

Jo vi gjorde en undersökning. Av sex sorters julgodis. Eller godis, snarare.  På skoltid. Jag har gjort samma typ av undersökande arbete, flera gånger tidigare. Även då jag jobbade "på riktigt". Jag har fortfarande inte blivit  kickad, eller ens ifrågasatt, för att ha utsatt eleverna för sockerchock.

Så här gick det till:

Vilka kriterier ska vi undersöka? 

Eleverna kom direkt med bra förslag;  Smak, utseende, konsistens, sockerinnehåll, varaktighet i munnen...

Bedömningsskala: 0 -10

Godis att bedöma; Tomteskum, året tomteskum ( apelsin-caramel), toffifee, knäck, ischoklad, Marianne.

De allra flesta grupper, blandade ur åk 4,5, 6, gjorde ett kanonbra jobb. 

Resultatet?

Toffife var knapp segrare, före vanligt tomteskum. Marianne kom på tredje plats. Många gillade  mintkaramellen, men hade också kommentaren att det var ett bra godis för gamla människor.😊

Knäck, köpeknäck, kom klart sist. Smakade papper. Det fanns någon kvar, så jag smakade också. Den var inte god...och dessutom helt "livsfarlig" för ev.plomber i tänderna. Kände att jag undkom med blotta förskräckelsen.....

Jag tyckte att årets tomteskum (fjärde plats)  var nog så god, som den traditionella. 

Kommentarer till varför ischoklad kom så långt  ner som på femte plats, var att den smälte bort i munnen alldeles för snabbt 

Lite sent kom jag på att ta en bild på test-godiset.

Det fanns en del kvar efter det att alla grupper redovisat. Alla 23 elever fick välja ytterligare en godisbit. Två valde knäck!!

Vi sjöng julsånger på musiken. "Last Christmas" var en riktig höjdare. Liksom den gamla barnvisan om de tre pepparkaksgubbarna. Kanske inget man ska sjunga nu för tiden heller...Någon kan bli kränkt. Men faktum kvarstår, pepparkakor är bruna...

Förr, tills för fem-sex år sedan, serverades julbord i skolmatsalen. Med tillhörande julmust. Något som eleverna såg fram emot. Numera är julbordet utbytt mot jullunch, bestående av kalkon, klyftpotatis och div. tillbehör. Samt chokladpudding till efterrätt.. Gott tycker jag. Betydligt bättre än julbordsblandningen. 

Julmust ingår inte längre. Men vi köper in,  med pengar från den skolkassa, dit bl.a. lucia-inkomsten går.

Kan ett glas julmust, en gång om året, glädja barnen, så ska de förstås få det.

Sockerchock idag alltså. Men nöjda barn 

I morgon blir det risgrynsgröt och skinkmacka. Rejäl julmat, tycker jag.

Ny plats

 Tallnäs, det låter som en plats i Dalarna. Är nog så att jag förväxlar med Tällberg. ..

Tallnäs är en stiftsgård, tillhörande Växjö stift ( tror jag). En stor anläggning med många hus. Hotell, läger, konferens, restaurang med daglig lunch, beläget mindre än en mil öster om Skillingaryd. 

Värnamofamiljen bjuder på julbord varje år. Under de senaste åren har vi varit på Toftaholm. Lite väl mycket mat där, tycker jag. Man måste inte ha 15 sorters sill och nästan lika många sorters lax. 

I år var vi då inbjudna till julbord på Tallnäs.

Ett "lagom" julbord. Fyra sorters sill, två sorters lax, sallader, kallskuret, varmrätter. Lutfisk fanns, men vi "slapp" dopp i gryta.

Jag har svårt med blandad mat. Det betyder att jag får hämta många gånger, för jag vill inte att två olika rätter .. inte ens olika sillar... ska blanda ihop sig.

Efter tre hämtningar hade jag smakat på det jag ville. Och med tanke på att det inte var så jättemånga olika rätter, så smakade jag på det mesta.

Efter sill, lax, ägg, lite pastej, lutfisk och Jansson var jag sugen på efterrätt. Det brukar vara så gott med lite grädde efter allt man blandat ihop.

Men det fanns ingen efterrätt!! Snacka om besvikelse. I övrigt har jag inget att klaga på vad det gäller maten. Den var god och vällagad.

Blir mer och mer arg då jag tänker på det! Man kan väl inte servera ett fullt julbord utan efterrätt! Skäms.

Kaffe/te, pepparkakor, skumtomtar och geléhallon  var det som fanns på "gottebordet". Samt en skål med frukt!

Mätt blev man. Lite för mätt! Det behövs ingen mer mat idag. Mer än lite frukt. Kanske lite glögg...

Förresten, det brukar serveras glögg på i samband med julbord...det fanns det inte heller...

Inget viktigt egentligen! Gnälltant! Fast... det där med efterrätten har jag svårt att komma över..😊

Ett fint och trivsamt ställe i övrigt! Fint adventspyntat.

Naturligtvis behövdes frisk luft när vi kom hem. Regn och gråväder. Skymning före solnedgången. Vilken sker på tidigast möjliga tid. Kl 15.20.  Om en vecka vänder det!!!

-Ska du skriva några julkort? undrade C-E. 

Jo hans få äldre släktingar skulle nog uppskatta det. Samt någon av min gamla vänner. Köpte frimärken på hemvägen från Tällnäs. Sju julkort blev skrivna... annat var det förr i tiden... då var det nog ett trettiotal. Nu skickar vi hälsningar via nätet i stället. Enkelt, bra... och billigt!

Luciadag

 Lucia blir jag aldrig trött på. Jag tycker att uppmärksammandet av det italienska helgonet, är det bästa med hela julmånaden. Så mycket ljus i mörkret, så mycket vacker sång och musik. 

Vårt luciafirande har fått mycket beröm. Det finns många otroligt duktiga sångare i fyran och femman. Så inte kan jag lämna skolans musikundervisning ännu....  Jaja, får jag bara vara frisk, så kan jag fortsätta att jobba några lektioner per vecka...

Streamade luciafirande i SVT i eftermiddags. Väldigt stämningsfullt. Mitt under det stämningsfulla ringde telefonen. Det var kollegan, aktiv i grannbyn damklubb, som ringde från deras luciafirande och meddelade att jag vunnit första pris i deras lotteri, ett julbord.

Under många år har jag brukat köpa lotter av kollegan i olika lotterier. Idag hade jag tur! Det är inte mycket som behöver kompletteras till det vi brukar äta på julaftons kväll. Grönkål, lax och västerbottenspaj...

Dagens höjdpunkt var luciakonserten i Värnamo. Anordnad av Kulturskolan, i samverkan med Lions.

Så otroligt bra.Det var närmare 100 barn och ungdomar i kören. En konsert där alla körer, från åk 2 till sista året på gymnasiet sjöng tillsammans. Så mäktigt, så vackert!

Konrad var med för första gången. Han hade full koll på alla tolv låtar som han skulle sjunga. Det är så roligt att jag har  så musikaliska barnbarn! Sång och  musik är ett av livets stora glädjeämnen.

Skulle tro att kören bestod av ca 25 % killar i olika åldrar. Några av killarna var också solister. Det gör mig glad att se att så många killar vill fortsätta att sjunga även när de blir äldre.

Och som inser att man kan både vara sångare och idrottare. Konrads lag hade fotbollscup I Växjö idag. Han hann med att vara med i två (av fyra) matcher. Två mål och fem assists fixade han. 

En härlig luciadag. En sådan som lyser upp i den mörkaste tiden.

Meningen

 

 

Lyssnade med ett halvt öra på den ständigt ljudande radion, under det att jag rörde ihop ett filmjölksbröd och en filmjölkspepparkaka.

Hajade till och började lyssna med båda öronen, då man pratade om uttrycken " Det var meningen att detta skulle hända" och "Det är en mening med detta". 

Personen, som jag uppfattade jobbade inom sjukvården, motsatte sig detta tänk å det bestämdaste. Jag kände  mig  så stärkt av det ställningstagande.

Så många gånger jag hört folk säga dessa uttryck, då när något sorgligt eller olyckligt hänt.

- Det finns en mening med att den skulle bli sjuk/handikappad/drabbas?

-Det var meningen den skulle gå bort ung...

- Vi har vår utsatta tid...allt är förutbestämt..

Jag tror inte ett dugg på sådant här. Ibland kan jag känna att folk tycker att jag är en kall och hård människa, som säger emot, då jag hör klyschorna.

Jag förstår, det är någon typ av tröst det handlar om. För ingen kan väl tro på det förutbestämda på riktigt...eller..?

Men aldrig hör man väl någon säga: - Det var en mening med att den skulle vinna två miljoner. -Det finns en mening med den personens framgång...

Jag tror på slumpen, otur, tur och eget engagemang och arbete.

Vore intressant att höra andras tankar om detta...

Så satt man där igen och klinkade...

 

Ja, så satt man där igen och klinkade på pianot.  Bakom luciaföljet. För vilken gång i ordningen? Har inte en aning... många gånger är det iaf.

Kan tyckas lite tidigt med luciafirande idag, den 10 dec. 

Det stora företaget i Grimsås, Nexans, kan aldrig ha luciakaffe för alla anställda på en fredag. För då finns där inget andraskift, alltså någon som börjar jobba kl 14. Och alla ska vara med....eller har möjlighet till...

Planen från Nexans sida var att lägga luciatåget som i morgon, men det passade inte skolans schema. Språkval för sexorna, "bad" för 4-6. Vilket tydligen inte kunde ändras. Men Nexans kunde ändra i sin planering.

Så där satt jag bakom pianot och tyckte, i vanlig ordning, att mitt pianospel är alldeles för enkelt. Samtidigt känner jag en mild form av "ångest"... Tänk om jag får en stroke, hjärtflimmer, illamående....förlamning...

Så varför utsätter jag mig för detta år efter år, och dessutom som extremt "överårig" i skolans värld?

Det är som en osynlig kraft som gör att jag inte kan hålla mig ifrån luciaframträdandena... Eleverna tycker att det är så roligt och pratar om lucia, långt  innan det är dags. Jag ger eleverna möjlighet att framträda, vilket jag vet är något som ger bra självkänsla. Det blir bra. Mitt enkla pianospel, utan virtuosiska utsvävningar, det är lätt att följa. Det vet jag... och ändå sitter jag där bakom pianot och tycker att jag inte riktigt  duger ... 

Skrev jag nyss något om självkänsla?

Tre framträdanden blev det på Nexans. Efter att ha gästat den stora fabrikens matsal vid tre olika tillfällen, så flyttade vi till bygdegårdens scen, för dagens sista framträdande. Längs de dukade borden satt 120 "kompisar" till mej.... Nexans pensionärer...

C-E var också på plats, i samspråk med sina gamla arbetskamrater på ekonomiavdelningen.

De drygt tjugo barnen i luciatåget var superduktiga. Klarade sina solon och den stämsång som fanns med, alldeles galant.

Så egentligen, trots all vånda där bakom klaviaturen, tycker jag att det är lika kul som mina elever.

På fredag kör vi två föreställningar i kyrkan. En för skolans övriga elever och en för allmänheten.

Ni är hjärtligt välkomna kl 9.30. 

Som tack fick jag ( och min kollega) var sin vacker adventsbukett från Nexans. Skolan får dessutom en ordentligt slant, att använda till resor för skolbarnens räkning.

Vart tog julen vägen?

 Inte ett dugg märkligt att man har julgranen framme på offentliga platser. Denna fina granen finns på Gästgivaregården i Värnamo. Det var där vi åt dagens lunch. 

Ljusklädda adventsgranar lyser på torg och i trädgårdar. Det hör adventstiden till. 

Jag må vara gammal och halvt  senil, men något som förvånar mig, det är att folk lägger ut bilder på att de redan tagit in julgranen i huset.  Mycket märkligt, tycker jag. Vart tog julen vägen? 

Nu har vi tyvärr ingen gran, för C-E tror att han är allergisk mot doften. Och en plastgran, det släpper jag inte in i huset.

För mej är själva julen förknippad med tomtar och julgran. Förberedelserna inför julen var många och tog hela december. Några dagar före jul kom tomtarna fram och på julafton, eller möjligen dagen innan, kläddes  julgranen.

Julkänslan infann sig.Julgransdoft. Juldoft. Det är jul!

Julgran och tomtar i huset redan från luciattiden, eller ännu tidigare.Kan man då verkligen få en känsla av jul, när det är jul på riktigt?

Vore kul att få höra hur andra ser på detta!

Visst är det så att juletiden genomsyrar hela december. Killarna ville ha både luva på hjälmarna och på ponnisarna huvuden, när de tog med mormor på en skogsrunda.

Och se där. Tomtarna hade redan fått kommit fram. Utomhus, längs ridrundan. 

Det var väldigt härligt med mycket utomhustid idag. 8 grader. Så gott med många plusgrader. 

De ridande tomtenissarnas julgran står fortfarande på rot ute i skogen. Mormor uppskattar att slippa se den inomhus,  före det att hon kommer på julaftonsbesök

För när granen står på plats inne i huset, och sprider sin speciella doft, då är det jul. För mej!