Föredömliga framtidsfunderingar

Vi pratade om klimatförändringar i klassen idag. Barnen har koll på mycket, och de har samtidigt många intressanta frågeställningar. Sällan har alla elever lyssnat så uppmärksamt, som när jag försökte svara på deras många frågor, och förklara utifrån mina kunskaper om vad som gjort att klimatet förändrats så, under de senaste 15-20 åren.

Vi kom förstås ganska snabbt in på bilars och flygplans förorenande effekt, och vi pratade om tågets klimatsmarthet. Elbilar var uppe på tapeten, liksom svårigheten att ladda dem.

- Men varför kan man inte bygga ut järnvägen och järnvägsvagnarana, och så låta bilarna åka långa sträckor med tågen, under tiden som deras batterier laddas upp, sa någon.

- Varför kan man inte sätta en generator i en elbil, så att energi från hjulens rullande, kan ladda upp batterierna, sa en annan.

En tredje elev hade förslag på hur man kunde magneter styra tåg direkt över vatten.

Även den tystaste av eleverna räckte upp hand och deltog i diskussionen.

Mina elever ger mig framtidstro. De är väldigt angelägna om att jorden ska vårdas för kommande generationer. Kanske kommer några av deras innovativa framtidsförslag att bli verklighet.

Klart kreativ klass

EU-flaggan vajar utanför skolan den här veckan. Jag måste erkänna att jag tycker väldigt mycket om att se den. En gång röstade jag, efter viss tvekan, ja till unionen - och jag har många gånger ångrat det. Men nu, när man efter lång tid - och genom bl.a. e-twinning- verkligen känner att man är en del av Europa, så känns det bra med Europas förenta stater. Det är mycket som bestäms centralt, det är mycket bestämmelser och krångligheter, men jag tror att vi svenskar är alldeles för bokstavsrogna och regelstyrda, och att man med lite eget förnuft, kan göra dessa förordningar till sina egna och tänja en del på dess gränser. Det är väl också så som utveckling sker.

I år är det Innovation och Kreativitetsår inom EU. För ett par år sedan lyssanade jag på en föreläsning med Fredrik Hären. http://www.talarforum.se/fredrik.haren

Han framhöll vikten av att våra barn och ungdomar ges tid och möjlighet till kreativt tänkande. Om vi inte lägger stor vikt vid det, så kommer de asiatiska länderna att ta över den tekniska utvecklingen inom en snar framtid. Och det vore inte bra för västvärldens ekonomi.

Snilleblixtarna arrangerar en mässa den 14 maj. http://www.snilleblixtarna.se/

Där får alla elever från år 1-6 (tror jag det är) ställa ut egna uppfinningar på Världkulturmuseét i Göteborg. Vår klass ska vara med, och eleverna håller just på med färdigställandet av sina kreationer. Härligt att se deras skapande tankar. Några barn kommer till skolan redan klockan åtta, och sitter sen och skruvar och pillar på sina saker, så att de ska bli riktigt bra. En så´n glädje!

Någon grupp har gjort en nalle som ska hjälpa barn att skilja på höger och vänster, och som dessutom kan ge lite ljus i mörka natten. En annan grupp har satt stegräknare på skorna och en tredje grupp har tagit fram en väckarklocka, där man måste knappa in ett svar på ett mattetal, för att den ska stängas av. Då har man fått tänka, och är definintivt vaken..... En grupp har gjort en godiskaka, med tillhörande nyttig saftdrink.....

Västtrafik sponsrar resan, ända hemifrån och tillbaka till Tranemo på kvällen. Förutom en timmes eget utställande, så får man gå runt och titta på vad andra elever har kommit på. Dessutom ingår guidning på Universeum, och inträde på Liseberg. En heldag alltså - och helt gratis - om man undantar matsäck och mat/attraktioner på Liseberg.

I eftermiddag, på konferenstid, har vi - med hjälp av vår härlige vaktmästare - satt ut stolpar längs två olika rundor i närheten av skolan. En kort, knappt en km och en längre, ca tre km. Där kan man tryggt skicka ut barnen på tips eller frågepromenader.

Genialt, tycker jag. Nu ska jag skriva tipsfrågor om London - och inviga den korta banan på engelskalektionen i morrn.

Fakta, fantasi, författarförmåga

... ja, det är vad som behövs för att kunna ge ut ungdomsbok efter ungdomsbok. Åtminstone om man får tro Åsa Storck. Hon gästade oss idag och berättade för alla skolans ( och rektorsområdets barn) om sina böcker och sitt författarskap.

Hon har, trots att hon ännu bara är 45 år ung, skrivit böcker i närmare 20 år. Hon berättade att hon redan som 26-åring bestämde sig för att förverkliga sin författardröm. Det har varit upp och ner, men nu är hon en så etablerad författare att hon skulle kunna leva på sitt skrivande om hon ville. Men hon väljer att arbeta deltid, som bibliotekarie. Närmare 40 böcker har hon skrivit, och under sitt timlånga framträdande i klassen, berättade hon att en verklig händelse - historisk eller egenupplevd, ligger till grund för varje bok. Utifrån denna grund broderar hon sedan med fantasi och så växer boken fram.... http://www.barnensbibliotek.se/Forfattare/Forfattarlista/asa_storck/tabid/309/Default.aspx

Jag blir så avundsjuk på alla som vågar och dessutom klarar att genomföra saker. Ja, jag har skrivit en bok också - om min mors liv och demens. Två förlag sa nej- sen stoppade jag undan manuset. Jag började på en barnbok, men gav upp när skrivandet inte flöt på längre.

- Du ger upp för lätt, kanske ni säger. Ja, så kanske det är..... Eller också så har jag inte så mycket talang som jag tror att jag har. En gång i tiden, slutet 80-tal, gick jag skolledarkurs på kvällstid, var säker på att rektor av något slag, det skulle jag vara när jag var 55.... Men icke, inte ens det lyckades jag med.... eller vågade .... eller trodde på mig själv....

Jaja, nu får det vara bra med självömkan!



Som en följd av Åsas besök fick jag ta gympan i fem-sexan idag. Det är inte min grej med gympa... Det är en för livlig omgivning, för att passa mig, och detta trots att jag trivs bäst med en levande, talande, lagom ljudlig klassrumsnivå. .... Kanske måste jag ta någon gympalektion nästa termin ... stackars elever ..... jag är ingen bra gymplärare- och jag har, som gammal mellanstadielärare, heller ingen utbildning för detta. Jag valde musik redan från början, och det byter jag så gärna mot gympa.....



Den ende kvarvarande bonden i vår by, har kört ut gödsel idag. En del tycker att den doften är doften av vår. För min del tycker jag bara att det luktar skit!

E-twinning eftermiddag

Ann-Marie Degerstöm hade kommit ända från Stockholm, för att berätta om e-twinning. Jag tycker att det var strongt gjort av vår EU-samordnare att få henne till lilla Tranemo. A-M kunde konstatera att aktiviteten, vad det gäller ansökningar till kurser, inom pedagogisk EU-sfär hade ökat dramatiskt under de senast två åren. Tacka sjutton för det, med en EU-framåt kommun, och så Karin.

A-M skickar med jämna mellanrum ut informationsbrev från program-kontoret i Sthlm. Dessutom hade jag en del kontakter med henne, innan jag åkte till seminariet i Amsterdam. Under denna tid har jag då gjort mig en bild av A-M. En stor, stark, stilig kvinna i 35 år-åldern trodde jag. Jag undrar vad man bygger sina föreställningar på för teorier.... Är det ett sätt att projicera sina egna omedvetna önskningar???? Mina egna bilder har aldrig gått ihop med verkligheten. Ej heller nu. A-M var en kvinna som antagligen var omkring de 50, och som såg ut som de flesta i den åldern. Kunnig var hon, lättlyssnad och inspirerande.

Efter A-Ms halvannan timme långa föreläsning för drygt 30 personer, så skulle jag berätta om mina erfarenheter för mindre än hälften av dessa åhörare. Tänkte förstås - tänk den som vore så klar i sin framställning, som A-M, ändå.

Nu gick det nog bra - och man känner ju sig så glad och nöjd, ja, rent euforisk, när man kan fånga ett antal lärare under en knapp timme. Det kändes som om även A-M var imponerad över klassens arbete med e-twinning. Tyvärr så avvek skolledarna, när jag skulle prata. Jag blev lite besviken över det, det skulle ha varit kul att delge dem, vad vi jobbar med..... Och ännu mer synd är att inte detta låg som en studiedag/halv studiedag. Det finns oanade möjligheter i det digitala Europaklassrummet, och detta borde alla som jobbar i skolan ha rättighet att veta om....

På förmiddagen spelade vi äntligen in "Diggelo, diggeley". Den blev riktigt bra - med tanke på att jag bara använt en vanlig digitalkamera. Alla var nöjda. Gå gärna in och kolla på http://schoolovision2009.blogspot.com/. Själv är jag synnerligen imponerad av Estlands bidrag. Den kommer vi med all sannolikhet att ge en hel del av våra röster i vår klass.

Skönt att vara klar med Schoolovisionbidraget, det har tagit en del kraft. Hoppas att projektet finns kvar nästa år också, då tänker jag lägga det arbetet på Elevens Val.

A-M tog en bild på mej till sin blogg, och då kunde jag ju ta en på henne.

Stegande söndagssocialisering

Det var nå´n gång vid sekelskiftet som vi började med söndagspromenaderna. Vi var ett antal damer som tillsammans åkt på gympa två gånger per vecka, och vi tyckte att vi saknade varann under sommaruppehållet. Då kom någon av oss på det här med söndagspromenader - och även herrar, hundar och en del ungdomar hängde med på våra vandringar längs sommarfagra stigar och skogsvägar. Så småningom började vi åka till andra platser, för att vidga vyerna och promenera på andravandringsleder, några gånger per sommar. Förra sensommaren var vi ända uppe i Tiveden och vandrade i riktig urskog. Fast vi blev genomsura både utifrån och innifrån, så var det en härlig upplevelse.

Idag var det start för vandringssäsongen. Ingen kunde komma på när vi började det gemensamma promeneradet. I stället kom någon i håg våra löparrundor, som vi tog tillsammans varje vecka på 80-talet. Det var under tjejloppens tid, vi var med i några sådana också.

Då kom jag att tänka på en trend i skolan, som var stark för fem-åtta år sedan. Då uppmanades man gå ut och gå med eleverna varje dag. Olika skolor gjorde på olika sätt, en del "vandrade " genom hela Sverige - en del ut i Europa - genom att lägga ihop det sammanlagda antalet km varje klass gått. Jag var aldrig med på det tåget - tyckte att fanns annat man kunde ägna sig åt i skolan. Och att en del ansvar måste man lägga på föräldrarna. Dagens tanke på utomhuspedagogik ligger på ett annat plan, man får frisk luft, man rör sig en del och man tillägnar sig också kunskaper och färdigheter under denna tid.

Suck, suck --- tänk vilka mängder av olika trender man sett genom sina skolår ---- suck...

Våra söndagspromenader är iallafall förträffliga. Man rör på sig, och man idkar social samvaro, utan några krav. Nästa söndag åker vi till Rya åsar och upplever nya vyer.

Tjejloppens tid är inte längre, och något Göteborgsvarv, det lär det aldrig bli. Det skulle man tänkt på för tjugo kilo sen.

Konst, knuttar, kändis = kurage?

Äntligen blev det av att titta in i konstnärsgruppens lokaler i Tranemo, när jag för en gångs skull råkade befinna sig i centralorten på lördagsförmiddagen. Imponerande lokaler, imponerande att en så liten ort kan ha nya utställningar varje månad. Däremot blev jag inte så imponerad av den konst som idag behängde väggarna, det var till stor del icke föreställande konst. Jag tycker att sådan konst är svår att förstå...
Iallafall så blev jag inspirerad, och letade fram färg och akvarellblock från döttrarnas lämningar.
- Det kan väl inte vara något att måla ickeförställande eller halvkladd, tänkte jag. Men det var det!
Men jag tänker skriva ut en av mina målningar i färg till veckans bildlektion och låta eleverna analysera bilden. Säga att det är en kändis som målat - och då ljuger jag ju inte. Jag är ju kändis för dem.... Förhoppningsvis vågar de också kladda fram något, som säkert blir jättebra, när jag sätter fram akvarellfärgerna..... Ska bli väldigt kul att höra tolkningarna av bilden med fyra färgställningar....

Närmare hundra motorcyklar brummade förbi, när jag tog långpromenad och gick en bit längs länsvägen med fyrsiffrig beteckning. Vad det gäller att köra/åka MC så handlar det också om att våga - och det gör varken jag eller C. Åkte en gång med min bror på hans lätta MC, och skrek mej hes av förskräckelse, bara han överskred normal cykelhastighet med sitt vidunder. Fyra hjul känns säkrare för mig, eller trampcykeln, som jag ju har kontroll över sen barnsben.

Byns mest kända person var hemma på besök. Jag träffade honom, fotograferades alla underbara växter som blommade i hans mammas trädgård. Jag tror inte M blir arg, för att jag hänger ut honom lite här.... för när jag gläds åt hans framgångar i TV, film och på scen, så blir jag samtidigt betänksam över hur dagens kontrollskola/samhälle kan påverka ett barn som idag är som M var... Han och skolämnena kom inte riktigt överens. M var konstnär, komiker och retoriker när han var barn. Och det räcker ju inte för att bli godkänd idag.....
För M har kurage, självkänsla, positiv livssyn, konstlinje och folkhögskola tagit honom in i Sveriges kändisvärld.
Och då tänker jag: Hur mycket av självkänsla och positivitet tas bort när man får veta att man som elev inte nått "målen" - och detta redan i tredje klass.... Jag tycker att skolans uppnåendemål i basämnena är jättebra, men det finns de som inte klarar dem.... och då måste vi som pedagoger möta dem där de är och försöka vara lyhörda för deras kvalitéer och hjälpa dem till självkänsla och framgång inom detta..... utan att ens andas något om "inte godkänd".....
Förhoppningsvis kommer snart nya betygsbenämningar - när jag själv gick i skolan och hade tvåa i fysik, gympa och slöjd, så såg jag aldrig det som om jag inte var godkänd, det skulle jag inte ens ha gjort om jag hade haft etta. Jag bara konstaterade att jag inte var så bra och/eller så intresserad av ämnena och att den låga siffran skulle dra ner medelbetyget ... men det hade inget med godkänd eller inte godkänd att göra! Det var ett mycket mer sympatiskt och självkänslebefrämjande synsätt.

Idag blir det en "film" i superenkla Photo Story ... som dessutom ser så proffsigt ut när man visar resultatet!

Förstamajfunderingar

Trots att jag aldrig röstat på något borgerligt parti, så har jag inte någon gång deltagit i något första maj- tåg/demonstration. En gång i tidernas begynnelse, under gymnasietiden, så gick jag med i några FNL-tåg, och det var lika mycket för att det var ett antal intressanata pojkar som också var med där, som för min övertygelse att USAs sätt att agera i Vietnamkonflikten var vidrigt.

Nej, borgerlighet och USA, det har jag aldrig haft något till övers för, även om jag idag måste erkänna att mitt förtroende för Fredrik Reinfeldt som person, är mycket större än det förtroende som jag har för Mona Sahlin. ( Men å andra sidan så är förtroendet för henne obefintligt-och har så alltid varit.)

Jag måste också erkänna att jag tycker att Barack Obama verkar förnuftig, men jag är rädd för att han tvingas att delvis ändra riktning, nu när han nått den högsta position man kan nå. (?)

Naturligtvis har traditioner och vanor från barndomen stor betydelse vad det gäller att delta i förstamaj-demonstrationer. Min mamma var med i centern - vad min pappa röstade på, det förstod jag inte. När jag första gången skulle rösta, så skaffade jag ett märke med sossarnas emblem och bar på jackkragen. Min mamma var mycket bekymrad över detta tilltag, och hon kom hem från ett möte med sina centervänner och berättade att man diskuterat mig.

- Dom sa allihop att du inte förstod ditt bästa, hävdade min mamma.

Så jag har minsann inte någon förstamaj -tradition, och eftersom mina föräldrar var bönder, så var första maj en vardag som alla andra.

Jag har sått grönsaker och klipp grästussar idag och under tiden har jag funderat på vad det skulle stå på mina demonstrationsskyltar - om jag nu hade haft möjlighet att tycka på alldeles egen hand, utan att ta hänsyn till kollektivt tänkande.

- Släpp tankarna fria - skulle det stå på en skylt. Idag är det alldeles för många som tycker om vad andra tycker - och man får inte tycka vad som helst. För mig är det skrämmande!

- Inflytande och maktfördelning - skulle det stå på en annan. Idag är det ett fåtal människor som har hur stor makt som helst, och som kan använda den som det passar dem och deras "edsvurna" gelikar. Ta bara major Björklund, vilken makt han har över skolpolitiken. Ändå har han ingen erfarenhet av skola, han bryr sig inte ens om skolforskning - om det inte passar hans ändamål. Vi lärare på "gräsrotsnivå" har inget ( eller litet) inflytande, inte ens i den organisation vi är en del av. Så var det inte förr, då blev man lyssnad på, idag är det de som sitter i höga positioner som hela makten tar. Jag har lite svårt att förstå hur man kan säga att vi lever i ett demokratiskt land.....

- Höj skatterna - återinför förmögenhetsskatten - ja, det skulle det också stå. Det är väl självklart att man måste ta från dem som har och omfördela till de som är mindre bemedlade. Naturligtvis måste vi höja skatterna, så att vi inte utarmar skola, vård och omsorg. Vad det gäller skolan, så måste man ju se långsiktigt, det som man försummar att åtgärda idag - det får man betala mångdubbelt för i en framtid.

- Mer ansvar - mindre kontroll - det får bli min näst sista skylt. Jag läste i GP, i söndags hur en polisstyrka, större till antalet än antalet ungdomar, förde IFKs "huliganer" genom staden, fram till Ullevi.

Sluta! Ge ungdomarna ansvar i stället - de skulle kunna vara matchvärdar, sälja program.... och säkert mycket annat .... men släng inte ut en massa pengar på att bara bereda väg för dem, utan några motkrav.Det är samma sak i skolan, vi måste lita på eleverna och ge dem ansvar, i stället för att kontollera dem hela tiden - och ge dem bannor om de inte motsvarar våra förväntningar.

- Fler mål till Elfsborg - det får bli min sista skylt. I skrivande stund, så har James Keene äntligen gjort sitt första mål för säsongen, i matchen mot Brommapojkarna. 1-1 står det i halvtid - så jag önskar -- FLER MÅL ÅT ELFSBORG!

Förresten en skylt till får det bli -- STIGMATISERA VARKEN TJOCKISAR ELLER MASKROSOR!--