Under många år, åkte vi regelbundet till London. Minst en gång varje år. För att se musikaler och gå på fotboll. För att gå på museer och parker. För att uppleva publik och storstadspuls. För att köpa "roliga" kläder. Vi brukade åka i anslutning till höstlov eller påsklov.
Gissningsvis var det någon gång kring millennieskiftet, som vi såg de häxklädda tjejerna på tunnelbanan under någon av oktobers sista kvällar. Skelett i skyltfönstret. Pubar pyntade med spindelnät och fladdermöss
Det tog några år innan fenomenet visade sig på den svenska landsbygden.
Halloween. Den irländska skördehögtiden. Som i sin tur härstammar från Samhain, det keltiska nyåret, då "ridån" mellan de levande och dödas värld, var extra tunn. En högtid som går flera tusen år tillbaka i tiden.
På ett sätt är det ju bra att vi tar till oss kultur från andra länder. Den tanken gillar jag. Men jag behöver ju inte tycka om högtiden för det. Tror att det mest är det våldsamma, blodiga, skrämmande som jag inte tycker om. Liksom "tiggandet". Trick or treat.
Nu är jag ingen firarmänniska, så vi har inget som helst halloweenpynt i eller kring huset. Fast egentligen tror jag att det är mest en generationsfråga. Många i min generation pyntar inte alls, medan våra medelålders barn gör det.
Vi hade inget för oss, så vi tog med oss lunch till alla, och åkte till Värnamo.
En ljuvlig dag idag igen. Krattade löv i den lövträdsrika trädgården. Satt i solskenet och njöt. Tog en egen promenad runt dammarna.
Och kollade med ett öga på matchen mellan Värnamo och Norrby, och såg Värnamolaget slå Boråslaget och säkra sin plats i Superettan, medan barnen löste kluringar som Martin fixat och som ledde till en skatt. ( godis +tandborstar)
Vi åkte hemåt då barnen begav sig ut på sin tiggerirunda De hade fått massor av godis, informerade Johanna om. Kul att grannarna tycker att det är kul när trion dyker upp på Halloweenkvällen.
Allahelgonsdag är det också idag. En annan sida av samma slags högtid som Halloween. Levande och döda.
Bror och svägerska sköter gravsmyckning på våra föräldrars grav, C-Es syster sköter deras gravar. Ibland har vi åkt ner till kyrkogården. Dock ej idag. Och nåt fel är det väl på mej... är ingen tillbakatittare heller..Ibland händer det att man minns, men inte speciellt på allahelgonsdagen. Men det är fint med alla ljus på kyrkogårdarna.
Kan också vara en generationsfråga. Men till den generationen som uppmärksammar allahelgonadagen, borde jag höra.
En fin dag har det varit i alla fall.
Som finsk som aldrig "tiggt" godis på påsken i Finland har jag haft svårt att se skillnaden till Halloween.
SvaraRaderaI Sverige har jag klätt ut mina barn till påsk, men deras finska kompis fick inte vara med.
I Sverige har jag haft amerikanska vänner och kollegor och deltagit i Halloweenfester för vuxna.
Hösten är lång och mörk, skadar inte hitta på något roligt.
Gillar absolut inte påskkärringstiggeri heller! Kratta löv är kul. Det blir så fint efteråt!
RaderaIngen grav ska jag ha, ingen ska åka runt land och rike och smycka min grav.
RaderaVi ska umgås när vi lever.
Det håller jag helt med om. Men den som vill kan tända ett ljus i minneslunden.
RaderaHalloween kan jag vara utan. Visst är det kul att skära ut en pumpa, men då får något barn vara med. Här har inga barn knackat på ikväll. Kommer inga på påskens tiggarrunda heller.
SvaraRaderaI år sammanfaller ju Halloween och Alla helgons dag på samma dag. Har sett att vissa stör sig på det, men det ena behöver väl inte ta ut det andra. Tycker inte det handlar om respekt eller inte.
Men nog är det så att det är en generationsfråga, vilket man ”firar”. Om man firar. Jag minns de jag saknar de flesta dagar, inte speciellt idag. Det är annat än en dag i almanackan som väcker minnen och tankar hos mig.
Vilket fint väder ni hade i Värnamo! Här har vi inte haft någon sol idag.
God kväll! Eval8
Inte långt mellan Värnamo och Markaryd. Konstigt att inte dimmorna slingrade sej hos er. Ogillar påsktiggeri också. Känns som om åtta-nioåringar vuxit ifrån påsktiggeriet. Tror stt de inte klätt ut sej sedan de var förskolebarn. Och då kan det vara lite gulligt med påskkärringar. Men bus och godis, det hänger i. Betydligt mer "scary" än söta påskkärringar...Go natt!
RaderaHalloweenfirandet tror jag med är en generationsfråga. Barnen har anammat det fullt ut. Mina amerikanska barnbarn är uppväxta med firandet och gillar det skarpt. Jag är tacksam att det ännu inte blivit så stort i Sverige. Kram
SvaraRaderaDet räcker gott som det är hos oss. Är kanske så att allahelgonadagen kommer att "glömmas" av barnbarn...God söndag! Kram
RaderaJag bryr mig inte heller om halloween. Men mina barnbarn gör det. De går ut och tigger godis, och det är väl ok. Men det är inte klokt så mycket de får. Ett överflöd utan dess like!
SvaraRaderaVi fick med oss två av barnbarnen till kyrkogården igår. Jag tror att de gillade det. Främst för att det var så vackert. (De har inte så många att minnas, främst två hundar och det räknas också).
Tror att minnen av husdjuren är nog så viktiga. Och bra för barnen att komma i kontakt med döden på det sättet.
RaderaDet är helt klart en generationsfråga om man firar Halloween eller inte. Hos barn och ungdomar är det stort i dag. Även vår yngsta dotter hade ett Halloweenkalas tillsammans med en kompis när de fyllde 12 år. Vi kan konstatera att traditionen är här för att stanna. Sedan är det upp till var och en vad man vill anamma. Jag såg att många barn var ute i går men ingen ringde på hos oss. Att besöka graven på alla helgons dag och tända ett ljus det hör till för mig.
SvaraRaderaÖnskar en fin söndag!
Kram
Tycker att det är bra om man har den regeln att det är ok att knacka på, på ett halloweenpyntat hus. Och låter bli de som inte har pyntat.
RaderaFå se om vi åker ner till kyrkogården i kväll. Kan känna att jag egentligen skulle vilja åka till mina föräldrar och morföräldrars gravar, sex mil bort, istället för att gå till makens släktingars gravar. Fånigt i tanken, jag vet. Men ändå en känsla från hjärtat. Och ingen som hindrar mej att göra den resan... men jag vet att den inte blir av. Kram
Instämmer i allt du skriver om Halloween och Alla helgons dag och det där med tillbakablickandet.
SvaraRaderaKanske har mitt livsfokus alltid varit nu och framåt, men jag är nog mer medveten om det på äldre dar.
För mig/oss känns det allra bäst att tända ljus här hemma för dem vi saknar.
Vi tänker på dem ofta och skrattar då och då åt olika situationer som vi upplevt tillsammans med dem.
Skön söndag!/Barbro
Jag tänker nog mer på alla dem dom inte fick bli så gamla. Vänner som gått bort för tidigt. Elever som jag haft i skolan.
RaderaSå orättvist att de inte fick uppleva saker som jag fått göra...
Min far blev 70. På gränsen till "för tidigt" att gå bort. Mamma och mor och farföräldrar blev 80 eller mer. Gamla människor ska dö...det är ju livet. Visst saknar man dem under de första åren...men jag kan inte säga att jag kan sakna mina föräldrar idag. Orimligt! De skulle ju varit över 100 år.
Ha det fint!
Det är nog definitivt en generationsfråga. Hos oss firas ingen Halloween. Däremot brukar det komma grannbarn både på skärtorsdagen och halloween (dock inte i år). Men, det är inte bara tiggeri här utan de har ofta med sig egentillverkade presenter som de överlämnar när de ringer på. Till påsk fick jag t.ex ett jättefint pärlarmband. Igår kom det inga så kanske de blivit för gamla. Vi fick äta upp godiset hemma vilket inte var några problem alls :)
SvaraRaderaVi besökte två närbelägna kyrkogårdar. För mig känns det fint att tända ljus och smycka gravarna. Men vi tänder även ljus här hemma för de som finns "långt bort".
Kram
Påskkärrings-tiggeriet har inte barnbarnen gjort på flera år. De slutade nog redan innan skolåldern.
RaderaTycker att det är bra om man tar kontakt med dem som ska få besök i förväg, och kollar om det är ok. Eller bara knackar på hos dem som har halloweenpyntat.
Barnbarnen hade gjort tack-teckningar att dela ut i år. Men ett armband var ju riktigt fint!
Ska föreslå dem det, om de ska ge dig ut nästa år. Eller något dom de pärlat...
Kram