Man vill inte gå in!

 

Den numera vissna blåklocksplantan vid avloppsgallret utanför gym-dörren, hade fått sällskap i grönt och gult. Vackert! Men ändå lite smärtsamt senhöstigt.

Idag fick det bli gymmet i stället för postural träning. Har inte hunnit besöka muskel-träningsstället på hela veckan. Bra att man känner att man verkligen vill och "behöver" träna musklerna någorlunda regelbundet.

När jag kom ut genom dörren strax efter tio, så lyste solen. Lika bra att ta tag i den lövövertäckta gräsmattan, när jag kom hem. Musklerna var redan uppvärmda ju.  Solen stod fortfarande lågt mellan träden, men då och skickade den sina strålar mot mej, mellan de avklädda trädgrenarna. 

C-E kom ut och tog hand om skottkärrejobbet. Ryggen är väl inte helt förtjust i att kratta löv, men den gillar absolut inte att köra skottkärra.

Fixade en snabb, god och enkel lunch, utifrån råvaror som behövde användas.

https://www.ica.se/recept/kassler-hawaii-med-ananas-och-chilisas-722382/

Efter lunch fick det bli en promenad.  Tolv grader varmt, strålande sol, vindstilla. Helt ljuvligt väder.

C-E skulle åka till skogen och leta trattkantareller. Ingen aktivitet som jag kände för. Trattkantareller växer där det är både blött och rätt otillgängligt. Och där solen absolut inte kan tränga igenom. Men jag kunde åka med genom den solbelysta byn och ta en promenad hem. 

Det blev en både härlig och trevlig promenad. Det var fler än jag som ville vara ute i det soliga vädret, så det blev två pratstunder med olika grannar. Alltid trevligt att mötas och byta några ord.

Under vännen Karlas enda bok, hänger en gunga, där den nya familjens ettåriga dotter  kan få känna lite kittel i magen. 

Karla har varit borta i sex år.  När jag passerar hennes hus, numera ommålat från glatt gult till trist grått, så känner jag att jag fortfarande saknar möjligheten att gå i in till henne och prata en stund.

Men sådan är tidens gång... 

Nu var det inte riktigt läge att falla ner i döds-ångest-träsket.  Eller "allt var bättre förr"- funderingar.

Dagen var så härlig, så idag var det vädernjutning som gällde.

Hoppfull grönska från höstsådden. Den ska skördas när det varit sommar igen.

Och än finns det några eftersläntrare som låter sina kronblad vända sig mot solen.

 Men de flesta lövträd, de är kala. 

Brytningstid. Absolut. 

Stannade upp flera gånger längs vägen, och bara njöt av att låta solen värma ansiktet.

Och inte ville jag gå in, när jag kom hem. Trots att största delen av trädgården låg i skugga, så var det ändå så skönt att vara ute.

Kanske kunde jag plocka ihop en bukett blommor?

Jodå, än finns det lite kvar att plocka in.

Buketten må se lite trött ut, men den pryder sin plats på köksbordet.

Mörkret har fallit. Temperaturen faller också snabbt, när solen försvinner. Det har varit en fantastiskt fin höstdag. En sådan då man vill vara utomhus hela dagen.