onsdag 7 december 2016

Löjligt om lucia



- En kille säger att han vill vara lucia i vår skola, sa en grannskolekollega för några veckor sedan. Vad tycker du om det?
- Dumheter, sa jag. Lucia är en tjej!'
- Jag vill vara lucia i år, sa en kille på vår skola. Halvt på skämt, halvt för att utmana.
- Dumheter, sa jag. Lucia är en tjej!

Ett kille bar luciakläder i Åhléns reklam.  Dessutom hade han lite mörkare hudfärg,  än vad många av de barn som bor i Sverige har.
Det hade visst blivit ett ramaskri på sociala medier. Eftersom jag inte själv läst några kommentarer, så vet jag inte vad som är skrivit, men det påstås att det ska vara rasistiska kommentarer. Märkligt, tycker jag om det handlar om hudfärg, men inte alls konstigt med negativa kommentarer, om det handlar om kön.
Lucia är en tjej, varför i hela friden då lägga ut en  bild på en kille som lucia? Så fruktansvärt dumt och ogenomtänkt.

Så var debatten på sociala medier igång  I morse fanns det två olika inlägg på facebook, en för  att vi ska bibehålla vår fina tradition med en feminin lucia, ett annat som hyllade Zlatan i luciakrona och som tyckte att visst kan alla, både killar, tjejer, bleka, röda och bruna var lucia.

Ja, det sista håller jag helt  med om, det är det t.o.m löjligt att nämna. Naturligtvis har hudfärgen ingen betydelse. Jag har haft flera mörkhyade tjejer som lucia under min långa tid som luciafixare. Ingen har ens funderat på hudfärgen. Förstås!
Men en kille som Lucia, herre min je, så löjligt!

Anledningen till att killar skulle vara lucia, det skulle utgå från ett feministiskt synsätt. Förstår inte det... ska inte tjejer få ha kvar sin sista lilla rest av tjejgrej?  Är inte det antifeministiskt?  Eller?
Ett annat argument var att det finns de som inte trivs i den kropp som de är födda med, och att de då skulle må bättre av att bejaka sin kvinnliga sida.  Jag trivs heller inte i den kropp jag föddes till, den  var försedd med alldeles för många anlag för att bli tjock och fet.... : )
Skämt å sido, jag tror att det finns andra sätt att få känna sig kvinnlig, för den som vill,  än att en gång per år klä sig i vit särk och ljuskrona.

Legenden om Lucia, den är sannolik ganska så fejkad. Men trots allt, så var det  en tjej som det handlade om,  när vi tog legenden till vår svenska tradition.

Sen blev det ju tokigt under lång tid, då lucia skulle bli en skönhetstävling, när lucia röstades fram. Även i skolans värld! Hu, så hemskt! På de flesta håll gör man som vi nu gör i skolan värld ( jag hoppas att det är så överallt) och drar lott om vem som ska vara lucia.

Jag är absolut ingen traditionsbunden person, men jag kan inte förstå varför vi måste förstöra en fin tradition, genom att uppmuntra killar att ta över en av få tjejgrejer som finns. Män/killar har ju som bekant ett ganska stort övertag vad det gäller det mesta.

Det här med jämlikhet är jättebra, det är jag den första att tycka. Men det är skillnad på tjejer och killar, och det ska det ska det få vara. Det skulle bli en förskräckligt tråkig värld annars. Den dag som även killar har möjlighet att bära fram och föda ett barn, så kanske vi kan prata om den totala jämlikheten.... och tycka det är ok med vilket kön som helst på en lucia.

tisdag 6 december 2016

Mörker, marknader, märkligt, mysigt


Det blir inte så mycket bloggat så här års. Den största anledningen till det,det tror jag att mörkret är.
Mina bidrag i den offentliga dagboken, de beror till stor del på hur det är med fotograferandet... det är fotona som inspirerar till att skriva mer eller mindre genomtänkta sanningssägningar.
Vintertid, det är  inte mycket till fototid, anser jag.... Speciellt så finns det alldeles för lite tid för att leta något att fota.... det är ju mörkt när man åker till skolan på morgonen och mörkt de allra flesta dagar då man kommer hem.  Ibland känns det som det dessutom är mörkt dessemellan också, trots att det mesta just nu känns ganska så ljust.


Julmarknader hör adventstiden till. Var på två marknader i helgen. På lördagen så var det den lilla mysiga marknaden i Mossebo som var målet. En riktigt fin liten julmarknad, där det både fanns julgrejer och sådant man hade nytta av.  Honung, bröd, stickat... menar jag med det. Julgrejer har vi ingen nytta av, vi har redan mer än vi nyttjar.



Traditionsenligt besökte vi julmarknaden i Apladalen, den andra advent.
Tradition med luciatåg var sannolikt bruten. Tydligen är det svårt att få tag på villiga luciasångare, och kanske ännu svårare att få tag på någon som vill ta sig an sångträningen, på många ställen.
Luciaföljet i vår skola, sjunger bättre än någonsin... premiär på lördag...

Det var lite färre "knallar" ( har man sådana i Småland) än vanligt i Apladalen. Det  var ganska mycket presumtiva köpare, men de flesta tycktes vara mera intresserade av att titta på det som kunde köpas, och av att insupa den mysiga atmosfären.


Tunnbrödsstugan drar alltid många kunder. Även fantastiska Irén, 81, fick sälja mycket av sin hemmagjorda, supergoda, choklad - praliner och chokladkakor. Ostmannen, längst ner i dalen, var också intressant för många. Några som fick slutsålt, det var de som sålde julkransar att hänga på dörren. Vi hade tur som fick tag på en grann krans, innan de var slut.
Ja, Apladalens julmarknad, den är mysig.


Gjorde första besöket i dotterns och svärsonens nya hus. Ingen bild på huset ännu, men väl på den fina mysiga hunden, som var med sin husse då han jobbade med att renovera Tindras och Buller nya bostad.
Märkligt rogivande att komma in i det mysiga boningshuset. Där kommer att blir jättefint och hemtrevligt.

Förhoppningsvis ska både hästar och katter finna sig väl tillrätta på det nya stället.


Märkligt att det kan vara så roligt att vara obehörig lärare. Vilket jag är i teknik. Har ingen legitimation i det ämnet. Tog en planering direkt från Skolverkets hemsida, och lät eleverna göra modeller av glasögon. Eleverna har jobbat självständigt och målinriktat. Resultaten blev jättebra. Så nu har vi bara lektionen om framtidens glasögon kvar.... Ska bli spännande att höra idéerna som finns.


PISA-undersökningen gav ett positivt resultat. Det bästa med offentliggörandet av resultatet tycker jag är, att man nu äntligen vågar prata om ojämlikhet - mellan skolor, mellan sociala förhållanden. Kanske det kan bli mer resurser där det behövs, på det sättet. Samtidigt måste vi få ha den olikhet vi har, förmågemässigt sett. En del är praktiskt lagda, en del empatiker. Det finns det inga mätningar på. Det borde det göra. Liksom att man ska kunna få högt betyg i ett praktiskt ämne, utan att kunna formulera sig på A-nivå, muntligt och skriftligt.

Lite mysigt är det i adventstider. Ljus som lyser i alla fönster  och i många trädgårdar. Ljus som brinner inomhus -  och mycket tid över,  för att sätta sig i skönaste fåtöljen och koppla av med en stickning. Märkligt att mörket kan vara både ljust och mysigt.

onsdag 30 november 2016

Ler lite


För ett och ett halvt år sedan genomförde mina elever TIMMS. Då var det vår och eleverna gick i fyran.
Det var en dags information i Göteborg, för oss lärare, inför den stora undersökningen av elevernas kunskaper i matte och no. Lite kul var det allt att åka tåg ända till storstan, det är ju inte så ofta man gör det. Biljetten fick jag  skickad till mig, jag beställde den via en viss kod... skolverket betalade förstås resan.
Det var mycket hemlighetsmakeri med testet, det var också kodat.Eleverna skulle inte ha samma prov, tror att det fanns sex-åtta olika versioner.... man skulle inte frestats att kolla på varandras lösningar.
Det var ett matteprov och ett no ( fysik, kemi, biologi)  prov, på samma heliga datum. Om jag inte minns fel, så skulle elever från 60 olika länder delta i provet... som det hade tagit år att ta fram, för att samma uppgifter skulle passa elever från hela världen.
36 minuter skulle man få jobba med varje prov. ( tror att jag fuskade lite med tiden...jag är synnerligen emot tidsbegränsade prov, de visar inte rättvisa kunskaper, eftersom vi är lite olika snabba i tanken vi människor. Och det är inget fel att vara lite mera långsam...)

Naturligtvis har det  här provet fallit i glömska, tills jag för några dagars sedan fick ett mail: Nu skulle resultatet på TIMMS tillkännages, genom en presskonferens på skolverket kl 10.00 den 29 nov.

Oj, vilket pådrag det blev. Våra fyror har förbättrat sina matteresultat med femton enheter (  vet inte vad en enhet betyder.... kan knappast vara antal rätt iallafall...) medan no-resultatet ligger kvar på samma nivå som tidigare.
Politiker slår sig för bröstet, både nuvarande och tidigare utbildningsminister. Mattelyftet lyfts upp till stjärnstatus... och media skriker ut : ÄNTLIGEN PÅ RÄTT VÄG IGEN!

Jag ler lite överseende. och känner mig samtidigt rätt förbaskad. Fakta framgår inte, och absolut inte i fetstil.

  • Det är inte årets fyror som har kollas, det är elever som nu går i sexan.
  • Vi ligger fortfarande under de sextio ländernas medelresultat i matte.... och det är riktigt allvarligt!
  • Vad det gäller no ligger vi något över medel.... men visst borde vi ha ambitionen att komma ännu högre upp?
  • Vad innebär begreppet "enhet" vad det gäller TIMMS-bedömning.
  • Mattelyftet var under sitt genomförande i de flesta skolor, då TIMMS-undersökningen gjordes i april 2015.  Det var en bra fortbildning på många sätt, men lämnade de elever som inte har det så lätt för matte tämligen utanför. Det var och är en jättebrist.
  • Politikernas påverkan... nja... en tämligen ny läroplan visserligen... men knappast speciellt påverkande för resultatet. Vi borde ju ha kommit över nationernas medelvärde om vi nått stigen till den rätta vägen.
Inte mycket att fira alltså, eller ens bry sig om. Precis som det var med PISA-undersökningen för några år sedan.  Media och politiker - och Skolverk - tar alla dessa tester på alldeles för stort allvar, anser jag.
Massor av pengar läggs ner på TIMS, PISA, PEARLs och vad alla undersökningar heter. 
Jag önskar att dessa pengar kunde läggas på de elever som behöver extra stöd i skolan,  i stället. Det tror jag skulle vara det bästa sättet att förbättra elevernas kunskaper.



söndag 27 november 2016

Ännu äldre

,,, har jag blivit sen senast..

Jovisst, alla åldras en vecka på en vecka... men jag har  blivit ett helt år äldre....


När årshjulet har fullbordat sitt varv, då går det inte att komma undan längre. Då kan man inte säga att man är 62.... vilket jag kunnat göra ett helt år bakåt i tiden.

Ålder, är det viktigt?
För många är det nog det...eller  är det kanske förmodad ålder som är viktigast?


Vi har en kultur som är både åldersfixerad och utseendefixerad. Helst ska man inte vara gammal och skulle man nu vara det, så ska man inte se så gammal ut som man är.
Inte lätt, bara att göra som grodkungen... vända ryggen åt alltihopa.. och inse att åldern kommer ingen ifrån... och inte heller genetiken. För trots allt, så är det väl den som styr en hel del hur man åldras.



Men visst har jag både åldersångest och åldersnoja. Av och till. Mest när det nya åldersåret inleds. Det sextiofjärde.
Kommer ofta på mig själv att på något sätt framhäva att jag är gammal. Tanten, den gamla, åldern till trots... På födelsedagsdagen var jag på två olika möten - IKT-möte och förstelärarmöte..... Visst nämnde jag min ålder ( ja, inte att jag fyllde år, utan att jag är gammal) i samband med att jag uttalade mig på båda mötena.
På seneftermiddagen gick jag på Spinmix ( spinning och styrketräning) och använde de tyngsta vikterna.


Det här med ålder är knepigt. Man kan vara i ganska bra form, trots att man har kommit en bit upp i årsräkningen och fått en del yttre skavanker.
Faktum är jag är mera uthållig styrkemässigt i dag, än är jag var ung.Spänsten har försvunnit,  men den fysiska styrkan tycks inte ha minskat alls lika mycket. Sen tror /vet jag att det är bra att träna sin kropp, så länge den ställer upp på att bli tränad.


Man pratar sällan  om det här med att bli äldre. Hur det känns psykiskt... och ter sig fysiskt.
Många påstår ( har jag läst i tidningar)  att man har alla åldrar i sig. Jag håller inte med... barndomsåldern har jag inte kvar. Däremot den rebelliska tonårstiden.... och den tycks jag aldrig bli av med... på gott och ont.  Den oroliga hönsmamman, en tid som spänner från det att barnen var små och framåt, tycks också bita sig fast.
Tänk, så mycket mindre oro de känner, de som inte har några barn... men tänk så mycket tråkigare deras liv är.... fast det vet de förstås inte om....


Det gäller förstås att göra det bästa av varje dag man har. Vad man tycker det bästa är, det är  ju olika för var och en.
Jag mår bra av att göra saker, att vara utomhus och röra på mig, av att jobba.....
Andra mår bra av att inte göra så mycket....Inget är fel, bara olika.


Ibland önskar jag att jag kunde stanna upp, ta det lite lugnare...
Men då börjar jag bara fundera, oroa mig, låta negativa känslor ta över. Så det bästa är att se till att fylla dagarna med roliga och för mig meningsfulla saker.

Under veckoslutet har jag lyckats bra med det, tycker jag själv. Quiz i Limmared ( glasets hus)  med superallmänbildade svåger och svägerska.  Och visst vann vi, bland fyrtiotalet lag....  Vi får tacka Helena för det, hon bestämde svaret på skiljefrågan och skiljde oss på ett positivt sätt från det andra lag som också hade femton rätt ( av sexton).
I lördags var det lussebullsbakning, promenad, resa till Hjälshammar, promenad där, hästinsläpp, mat på Rosegarden, spela nya födelsedagsspelet med C-E, kolla "Så mycket bättre" och sticka på strumpa.


Idag var det att vakna i detta  röda hus, ( C-E skötte morgonens stallsysslor) , tvätta den superskitiga bilen när vi kom hem till Stockremma, ta promenad, åka en kort tur till julmarknaden på torget där sexorna hade kaklotteri ( lyckades efter många försök vinna ett fat kakor) och så hamna här framför  datorn.


En sak känns lite bra för den som har lite åldersnoja.... nu är det nästan ett helt år tills jag blir ännu äldre.

En fin adventstid önskas alla. Tycker att det är en fin tid, med ljus i alla fönster.

Lite stickningsarbete väntar,  efter avsmakning av vinstkakor tillsammans med en kopp kaffe. Babyfilten är klar, så nu tänkte jag försöka mig på en babytröja, modell liten. Riktigt roligt arbete.

tisdag 22 november 2016

Pedagogpåverkan


- Va, ska vi inte hålla påmed kemi mer än nästa vecka också! Varför är roliga ämnen så korta?
Det var en elev som undrade. Han fick medhåll av sina klasskamrater.
Kemi är elevernas favoritämne - vad det gäller teoretiska ämnen. (Idrott och bild går före i favoritskap, för de flesta)
Varför är det så? Jag tror att jag vet svaret. För att läraren tycker att det är så roligt, och är relativt bra påläst.
Biologi är också kul.... tycker vi alla.
- Märks det att jag gillar ämnet? Jodå, eleverna tyckte sig förstå detta.

Inser att det finns några ämnen som den gamla mellanstadieläraren skulle välja bort om hon kunde. Samhällskunskap och religion. Dötråkiga ämnen, tycker jag.... synd att jag sannolikt påverkar eleverna att känna detta också. Det blir inget liv i ämnet när jag ska försöka undervisa i något som jag både är ganska ointresserad av och oinsatt i.

Hoppas att denna mellanstadiea pedgogiska påverkan inte förföljer eleverna längre upp i skolan, utan att man får lärare som kan göra ämnet kul och intresseväckande.


Idag har den gamla lärarinnan lärt sig något nytt. ( Händer rätt ofta egentligen)
De petrör som geocachare så flitigt använder för att gömma på mer eller mindre lätthittade platser, det är faktiskt PET-flaskans lilla baby. PET-röret blåses hastigt upp under (lagom) hög värme, och blir till en petflaska.
Häller man kokande vatten på den uppblåsta flaska, så minns den sin barndom, och krymper ihop igen.
Häftigt nytt vetande för vetgirig tant!

I övrigt känns det bra att Angela Merkel, dryga halvåret yngre än vad jag är, tänker ställa upp i val för ytterligare en fyraårsperiod. Känner att jag också vill göra likadant! Vi tycks ha lika roliga och spännande jobb, Angela och jag.

lördag 19 november 2016

Sällsynt solsken


Plötsligt blev det ljust därute.  Ljusare än på länge. Solen, det var solen som visade sig . En sällsynt gäst så här års. Det fick bli ett snabbt avslut på innesysslorna för att komma ut och njuta av det välbehövliga ljuset.
Det blev en runda på byväg, skogsväg och blöta skogsstigar, En sällsynt solrunda, som inleddes med ett foto av soloäpplet  på trädgårdens äldsta träd.


Det är inte så mycket som är direkt fotogeniskt utmed skogsvägarna så här års.
Gamla halvt förfallna hus är fascinerande, tycker jag. Lite som en själv,då man kollar sig i spegeln. 
En själv kan ändå påverka sig själv lite grann. Stunder med solskensglada uppåtdragna mungipor hjälper en del mot åldersförfallet. 


Det har varit mycket uppåtdragna mungipor på sistone. Kommer på mig att ha dem sittande långt uppe vid öronen, då jag är med om roliga, inspirerande, njutningsfulla saker.
Mikael Wiehe på Åhaga igår, var en sån rolig njutningsfull grej. Även om det blev lite träsmak efter ett par timmars sittande, så önskade man att man aldrig skulle behöva lämna rummet, där ljuva toner, uppmärksamhetskrävande harmonier och eftertänksamma ord, rörde sig  fritt bland de ålderstigna åhörarna.
Det var en hel del gamla kända melodier som framfördes, men också en hel del nya. De flesta var Wiehes egna låtar, men det fanns också Dylan, Cohens och Guthrie-kompositioner som Wiehe gjort svenska texter till.


En toppenkväll, som inleddes med buffé på Lokstallarna, en restaurang belägen vägg i vägg med konsertlokalen.
Synd bara att inte lokalen var helt fylld (gäller såväl restaurang som konsertlokal) ... men kanske är det så att det här med att gå på Wiehe-konsert är förbehållet en viss typ av människor. Lite rebelliska typer.... ja, iallafall inte de som är "mainstream"... vad det skulle kunna innebära....det kan ju också diskuteras.


Förra helgen var vi på Laleh-konsert. I Jönköping. Även det en mäktig, mungipeuppdragande tillställning. En sådan tjej! Liten tjej med stor röst. Ung kvinna med en åldrig kvinnas visdom.
En enkel tjej med stor musikalitet..... Gillar verkligen hennes senaste slagdänga (också) "Bara få va sig själv" ... En självklarhet som inte är en självklarhet för många... under stundom inte för någon av oss.... man måste göra våld på sig själv för att passa in... 


Navet levererar alltid numera.  Det fanns en tid, då jag tyckte att ett besök med skolklasser där, inte var så mycket att ha. Men det har förändrats. Eleverna skiner som solar, och det gör även den gamla lärarinnan ,då man får komma  till ett kemilabb och göra försök med "riktiga" grejer. 
Programmering är ju innegrejen just nu, och ett sådant pass hann vi också med. Till allas förnöjelse.


Luciaförberedelserna är i full gång. Vilket C-E märker och kommenterar, då jag kommer hem, mer eller mindre falskt nynnande på de glada sångerna som hör tiden till.  Det blir en stor kör i år, och det blir en bra kör i år. Synd bara att de inte har en bättre  pianist.
Nä, skärp dej nu Anna-Lena! 63 år gammal behöver du inte undervärdera dig... du duger!

Är det inte konstigt, att man aldrig blir tillräckligt gammal för att inse att man duger.... som den man är, för det man gör och för det  man tycker.....

Gillar förresten att några rebelliska politiker i kommunen, under veckan bytte sida och såg till att det blir nytt styre i vår lilla del av världen. Det kanske inte betyder någon större förändring, sannolikt inte... men det var tufft och föredömligt att en liberal och två kristdemokratiska politiker bestämde sig för att samarbeta med s, v och mp och lämna den gamla blockpolitiken, där  m och c inte lyssnat på de båda småpartierna. En sällsynt solskensaktig historia, som visar att den lilla människan kan göra förändring, ja, en riktig David och Goliatgrej.


Dagens taggtråd går till migrationsverket. Kollegan berättade om den somaliska familj som bott i Limmared i sju år, en familj som verkligen var etablerad  i samhället, som blivit hämtad och satt på ett flygplan till sitt gamla land.
Liknande berättelser hör man allt som ofta.
Så gör man inte! Människor som har bott här i flera år, och som skött sig bra och försökt komma in i samhället, de ska få bo kvar. Vi vill ha dem här hos oss.  Förstår inte hur en sådan utvisningar kan vara förenlig med mänskliga rättigheter eller barnens egen konvention.
Har en absolut klar åsikt i detta. De människor som av någon anledning flytt till vårt land och som har varit här ett år eller mer, de ska få stanna. Däremot ska vi inte ta in nya flyktingar, förrän vi lyckats ta hand om dem som redan är här. 

Har man bott i Sverige i flera år, ja, då borde det vara så här för alla....



Solen var en sällsynt gäst idag. Nu har mörkret fallit. Nästa helg kommer adventsljusen att lysa upp. Alltid lika mysigt med alla decemberljusen, alltid lika härligt att plocka bort dem efter nyår. Hoppas på mer solsken under de korta dagar som vi fortfarande har framför  oss.

söndag 13 november 2016

Citerar C-E


"Det är tur att mitten finns", sa C-E.
Visst är det så att allt har en mitt, det har ju även en ytterlighet. Men nog är mitten, alltså mitt-mitten, om än bekväm, så ganska tråkig.
Ibland väljer man det enklaste. Det är mycket lättare och mycket tryggare att gå i mitten av den is-spåriga byvägen, än på de halkiga sidorna. Fast det är onekligen mer spännande att se hur man klarar sig  på det hala. Nu var det inte spänning som jag var ute efter idag, utan att komma obruten hem från promenaden. Man kan förstås försäkra sig och använda broddarna, men tänk, det har hänt att jag halkat även med dem. Mitten är säkrast.


I veckan, blev jag av min betydligt yngre kollega, kallad "skolans lilla rebell". "Lilla", det kan väl vara ett felvalt ord på mig, men att bli kallad "rebell", det är något som jag blir glad över. Visst går jag ofta på den säkra mitt-vägen, men jag känner mig mycket mera nöjd om jag lyckas ta mig över till den ena eller andra sidan och skilja mig från mängden.
I detta fallet gällde det en väldigt bagatellartad sak: Vi fick klart för oss att det inte var ok med levande ljus i skolan.  Naturligtvis en av de dummaste propåer jag hört, i fyrtioett lärarår och ett antal egna skolår dessförinnan, så har vi tänt ljus i advent. Dessutom förekommer brinnande ljus ganska ofta i olika experiment på mellanstadienivå. Ska vi inte kunna göra dem längre heller?
Skitsnack! Det är klart att jag fortsätter tända ljus i juletid....och i fysik/kemisammanhang. Undrar hur många bränder/ större olyckor som hänt p.g.a av levande ljus i skolan?  Säkerhetstänket idag har helt enkelt blivit dum-fånigt.
Rebellen kommer dessutom att låta tärnorna bära levande ljus i luciatåget och vad det gäller skolans/samhällsföreningens uppträdanden, så får lucia själv välja om hon vill bära ljuskronan med levande ljus... och riskera att få varmt stearin i håret.
Från det stora företaget fick vi veta att det inte var ok med levande ljus i förra årets luciatåg.  Man köpte in långa fina ljus och en krona att bära dem i. Bra tycker jag, för det där med stearin-rinn gör ont på  lucia. Men jag talade om att jag inte kommer att medverka om tärnorna var tvungna att bära batteriljus. Det fick bli som jag ville....och samma kommer att gälla så länge jag har hand om luciafirandet i skola och samhälle.  Lite rebellisk är det bra att vara, tycker jag.


Tycka vad man vill, det får vi enligt lag göra i Sverige. "Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser". Detta gäller såväl i den svenska grundlagen som i den europeiska konventionen till skydd för mänskliga rättigheter. En självklarhet i en demokrati, dessutom.
Ändå så är det fult att tycka vissa saker. Så fult att man får schavottera medialt, gång efter annan, och detta beroende på att åsikterna inte passar i mittens lilla land, Sverige.
I första hand tänker jag på Sverigedemokraterna.  Jag är inte anhängare av deras parti på något sätt, men jag tycker att det är ett parti som blir väldigt felaktigt behandlat i ett land som säger sig vara demokratiskt.
Nu senast så hade SD något större möte på Grand hotell i stora stan.  Hotelledningen fick be om ursäkt för att de tillåtit SD att hyra in sig på hotellet.  De betalar väl hyra ( ordentlig sådan) som alla andra, närmare en femtedel av Sveriges befolkning röstade på SD i förra valet, alla får tycka vad de vill, vad är problemet?
Även i riksdagen tycker jag att man beter sig väldigt fel mot SD. Rena diskrimineringen. Vad rebellen önskar, det är att man i stället för söndring skulle försöka få till ett samarbete.


I mittlandet Sverige, så måste man vara väldigt försiktig med vad man säger.Inte hänga ut någon men samtidigt då  låta grupper av människor vara utanför.
I många städer, bl.a. i Borås, så är detvanligt med bilbränder. Bilar som någon/några tänder eld på, för att jäklas, för att tala om att man finns. Vilka är det som anlägger dessa bränder?  Det framgår aldrig i nyhetsrapporteringen. Jag tror att det är andra generationens invandrarungdomar.  Av den anledningen att de är övergivna av både sina egna föräldrar, utifrån deras traditioner och konventioner, och det svenska samhället. 
Jag tycker att det vore förskräckligt om jag/många misstänker något som visar sig vara fel. Därför vore det väldigt bra att få svart på vitt. Och att samhället tar sitt ansvar för dem som kommit  fel, istället för att blunda och låta dem som egentligen styr i samhället, och som struntar i både invandrare, sverigedemokrater och "vanliga" människor bli mer och mer förmögna och inflytelserika.
Tycker jag. Och jag får tycka! Enligt lag!






















Att det blev som det blev i Trump-landet, det var det inte många som kunde tro.
Nej, jag hade inte röstat på Donald om jag haft rösträtt over there. Visst hade mitt-spåre-hållande Hillary fått min röst. Samtidigt är det lite spännande att se att så många vågade ge sig ut i det halkiga Trump-spåret, för att kanske få till lite ändring. Illa är att så många blev trumpna över valresultatet och i stället för att ge den "osympatiske" en chans, ställa till en massa oreda, genom olika slags demonstrationer.
Ska faktiskt bli lite spännande att se vad som händer....


Min alldeles egna konklusion av mitt offentliga tänk: Det är tryggt och säkert i mitten, men väldigt mycket mera spännande i de isiga spåren.