lördag 20 augusti 2016

Tre toppar


Under de senaste veckorna, så har det kommit ut tre nya cacher, i området nordöst om Gnosjö, i Marås.

Denna lördag var det läge att ge sig ut att försöka hitta dem, med tanke på perfekt geocachingväder och med tanke på att det faktiskt skulle vara ett bra sätt att fira den internationella geocachingdagen.

Första gömman blev en bra uppvärmning för vad som skulle komma. En kort "bergsklättring" längs en stig som visade till en kallkälla.



Källan hittade vi inte, men en burk i format större, det fann vi.
Ljungen blommar som mest och bäst nu, vilket gör att skogens öppna platser är extra  vackra.

Nedfärden från den lilla branten togs delvis på  rumpan


Skyltcacher brukar inte vara så roliga, inget som man åker extra för att logga.
Nu passerade vi på tre meters avstånd, och då är det klart att man stannar.
Extra roligt då, att cachedesigner Hembygden ( vackert alias tycker jag...) gjort sig lite möda med skyltgömman. Den var inte som dem man är van vid, sådana där som man lyfter upp eller plockar från magnetfastsättningen, utan detta var en arbetad gömma.
Det tackar vi speciellt för!


Den tredje gömman i Maråsområdet, det var den som lockade mest. Det var en liten bit att promenera till gömman, 5-700 meter, och det skulle gå uppför, det förstod vi. Vi skulle upp på en höjd, varifrån man skulle kunna se sju kyrkor.

Vid anvisad parkeringsplats fanns det ett stort björnbärssnår. Ovanligt i våra trakter, antagligen inplanterat. Frisk och god smak hade de mogna bären. Inte är det många gånger man har möjlighet att smaka.


Uppåt, neråt och uppåt gick det på väg och stig.
Visst fanns där utsikt över både sjö och mosse,där uppe på toppen, men några kyrkor fanns inte i sikte. Kanske vi sett någon om vi haft kikare med.


Kaffet, som var bryggt här hemma, och kanelbullen, inköpt på Bernts konditori i Gnosjö, smakade alldeles utmärkt,


Store Mosses norra område syntes i hela sin prakt, däruppe från Granåsens ( området där vi började vår vandring hette så) östliga topp.
En kvalitétcache, en  burk som är lätt att hitta och som har något att visa.
Första favorittoppen!


Dagens andra topp, det blev en ännu större favorit.
Skylten till Rudö, den har jag tittat lite extra på, under alla de resor som jag/vi gjort längs länsväg 151.
Rudö Alpin är cachenamnet på den gömma som jag många gånger tänkt att jag skulle svänga av mot, men som aldrig blivit av.
Förrän idag.
Då vi om tre veckor ska bege oss mot de italienska alperna, Dolomiterna, för att vandra, så kunde säkert en tur i smålänska alpin miljö vara en bra träning.

Det var fanns bra körväg ända tills man kom ca 600 meter från gömman.
Där vi parkerade bilen, fanns en välmarkerad vandringsled, och den kunde vi följa, ända tills vi var 30 meter från gömman.

Uppåt gick det hela tiden, bitvis var det ganska så brant backe.
Suverän träning, alltså.


Lön för mödan...  nu var den korta uppförsvandringen mer  njutning än möda... fick vi flerfaldigt.

En älg sprang över vandringsleden på nära avstånd, och vi kunde också lokalisera det mäktiga djurets senaste lega och senaste "bajsplats". Häftigt!

Utsikten, vid den lättfunna cachen, var suveränt fin.
Sjön nedanför oss, det är Flaten.
Store Mosse och Kävsjön, syns också tydligt från toppens högsta punkt, markerad med ett T inhugget i stenen, där gömman också fanns. 305 m över havet befann vi oss, enligt cachebeskrivningen. På samma höjd som Isabergstoppen, alltså.


Kantareller, lagom att göra kvällsmackastuvning på, fanns på vandringsledsstigen.
Ögontrösten blommade rikligt på sina ställen.
Ja,det var en riktig favoritcache.
Glad att jag hade tre favoritpoäng att tillgå. Det blev två topputdelningar.


Den tredje toppen, den tog vi bilen upp till.
Hade ett ärende i Jönköpings södra storhandelsområde, så vi passade på att fixadet också, när vi ändå var ute och körde.

Omsvidning till mera lämplig stadsklädsel gjordes, ärendet uträttades och därefter begav vi oss upp till en av mina favorittoppar, Tabergstoppen.

Här är cacherna redan loggade, och hade de inte varit, så hade de fått anstå, för nu var vi presentabla vad det gällde klädsel och syftet med den branta färden upp till toppen, det var att äta lunch.

Någons veckans lunch finns ju inte på lördagar, men utbudet av rätter var ändå bra, även vad det gäller pris. Saknade dock det salladsbord som finns uppdukat under veckans arbetsdagar.

Både jag och C-E valde kåldolmar. Den var jättegod, smakade verkligen hemlagat, och fick mig att tänka att jag nog borde laga en laddning kåldolmar, det är ju egentligen rätt så enkelt.... och väldigt bra "frysa-in-mat".




Över Månsarp, Bondstorp och Norra Unnaryd gick hemvägen.  Sannolikt den närmaste vägen till Jönköping, och helt klart mycket roligare att köra/åka än den vanliga vägen - rv 26 + 40.



Och kolla ... en souvenir det fick jag också..... tredje året i rad. Nästan så det blivit tradition....




måndag 15 augusti 2016

Skolstart, sexton-sjutton


Det känns alltid lite spännande att börja ett nytt läsår.
Der är spännande och utvecklande att få möta nya kollegor.

Kommer eleverna att vara lika fantastiska som de var när vi lämnade dem i juni, eller har de naturligt förändrat sig, kommit in i puberteten, blivit trotsiga och utmanande?
Kommer alla elever ta skolarbetet på allvar, göra sitt bästa?

Kommer arbetet i lärargruppen, arbetslaget, att fungera bra även detta år?
Kommer vi alla att orka göra vårt bästa?

Skolåret sexton-sjutton tycks långt och är alldeles outforskat.
Man lär snart upptäcka att sexton- sjuttonskolåret kommer att ta en ordentligt fart, och att det bara rusar iväg mot jul och juni....


Konstaterar att jag är inne på mitt fyrtioförsta år som lärare.
En lång tid. Ändå tycker jag att det fortfarande är ett fantastiskt roligt arbete. Det känns så bra att vara igång igen. För mig känns det helt främmande att det ska komma en dag, då jag inte ska gå till jobbet mer.   Har lite svårt för att vara ledig.....


Vi är olika. En del njuter av ständig ledighet från sextioårsåldern. Man tycker att det är jätteskönt att göra vad man vill, eller ingenting.
En del av oss tycker att jobbet är  en positiv del av livet. Vi måste få tycka så, utan att få en massa tyckande om att vi inte tar tillvara våra liv ordentligt.
Man kan ta tillvara och njuta av sitt liv, även då man jobbar....


Eleverna börjar ännu inte på en vecka. Det är ovanligt långt sommarlov i år, åtminstone i vår det av landet.
De allra flesta elever brukar tycka att det är rätt roligt att komma tillbaka till skolan. De allra flesta föräldrar tycker också det är skönt när terminen börjar igen, när kommer in i normala arbetsrutiner.

Jag ser verkligen fram att möta eleverna på måndag.
Innan dess så ska jag bl.a. lära mig lite mer om hur man hanterar Crome Books ( datorer som jobbar direkt mot nätet och google) och hur man lämpligen jobbar som ledare för läslyftet.


Sommaren har varit toppenbra, innehållit massor av glädjefyllda saker. Jag är så tacksam för den lediga tiden, då jag hunnit träffa många vänner och nära kära.
Tänker tillbaka på allt roligt jag gjort och kommer fram till att i en fantastisk sommar, med massor av aktiviteter, så var nog den rofyllda utflykten på Algutsstorpssjön vatten, den allra bästa upplevelsen.


Skönt är att ännu under någon månad kunna njuta av fin natur, efter skoldagens slut.
Det gjorde jag idag, och tänk, trots att skolan startat igen, så kändes det som riktig sommar.

torsdag 11 augusti 2016

Tre trevliga till

Oj, då ... det var inte ett dugg trevligt... där försvann allt jag skrivit. 
Shit, shit, shit...då gör jag väl ett nytt försök.


Tre trevliga dagar var det fråga om...så här i sommarledighetens sista skälvande minut....


En trevlig ny geocachingrunda i trakten av Hjälshammar, det var tisdagens höjdpunkt.

Ibland så kan en gömma vara så här enkel, liggande fritt på marken.
Eller också var det ett utbrytningsförsök ur stenröset. Bra i så fall, jag gillar inte rösen.


Två multigömmor, alltså gömmor i flera steg, en vanlig gömma och två mystar var det. Till den ena mystens koordinater skulle  man samla siffror i de övriga burkarna... den andra mysten var en "frågesport" som jag hade löst här hemma.

Jättetrevlig cache-serie!


C-E kör som en biltjuv med sin vita van. Ibland är det svårt att få stopp på honom i tid. Då får man göra så här, gå över bron efter vatten.... nä, efter cachen....


Efter avslutad cacheserie, fortsatte vi mot och förbi den gård som vi förhoppningsvis får anledning att besöka ofta när det nya året kommer,  och sedan mot Näsudden.
Döm om min förvåning, då jag fann att man kunde köpa glass i en kiosk, alldeles vid vägens slut.
Jag kunde inte låta bli att inhandla en onyttighet... bara för att jag kunde.

Varför kan man inte sälja äpplen i kiosker i stället... eller bananer? Mycket nyttigare....


Inte var det något glassväder direkt, det blåste ordentligt och det var inga varma vindar.
Kaninen är kanske också väderkänslig och deppar med ena örat.... eller är den möjligen en vädur.... eller  väderur?

 Näsudden var annars en imponerande badplats, ett Värnamos riviera. Bara det att rivieravärmen saknades.


Saknades gjorde också cachen, som vi letade efter,  långt ute på uddens näsa.
Lång näsa fick vi.... tji, tji.... men det kunde varit värre... vi fick ju både glass och vattenspegel.


Gårdagens höjdpunkt, det var mötet med min avlägsna släkting Andrew och hans fru Christina.
De var på några dagars besök, en ett år försenad "honey-moon", i Sverige och Göteborg.


Christina har en fjärdedels svenskt blod i sina ådror, precis som Andrew. Det svenska blodsbandet kanske kan förklara hennes stora förtjusning i meatballs.

De amerikanska ungdomarnas måltids-dryckvanor var besynnerliga, tyckte jag. Medan det för oss svenskar är naturligt att ta ett glas vin eller  en öl till lite "finare" mat, så drack Andrew och Christina vodkadrinkar.  Konstigt, tänkte jag.....


Filét Mignon, black and white, det har jag inte ätit på många år. Det är en 70-tals-restaurangrätt för mig.
Minst lika gott smakade det nu som då. Kanske beroende på att smaklökarna faktiskt är bättre nu än i ungdomens dagar, då jag bedövade dem genom att röka Philip Morris eller Marlboro.


Släktskapen med Andrew är så avlägsen att det inte finns någon benämning för den. Tur att amerikanare envisas att kalla alla med någon form av delad genetik för cousins.

Kom i kontakt med Andrews farbror efter ett släktmöte och en bok om Ingelsbosläkten, redan på sextiotalet. Jag skrev helt enkelt ett brev till en av de amerikaner, vars namn och adress fanns i släktboken, och som var i någorlunda samma ålder som jag.
Svar kom snabbt, och sedan  ett antal besök av flera av de amerikanska familjerna. För ganska exakt tjugo år sedan, så gjorde vi ett "återbesök" i USA.
Det visade sig att det är 18 år sedan vi träffade Andrew senast, och nio år sedan som hans föräldrar var i Sverige på besök. Tack och lov att facebook finns, så man lätt kan hålla kontakten, även om man sällan ses. Speciellt som jag är mycket sämre på att skriva julkort än vad Andrews föräldrar är...


Sa hej då, och på återseende till det unga paret vid en av Göteborgs med mest avbildade plaster. Götaplatsen.

En trevlig kväll!


Dagens trevlighet, det var en geocachingtur med Inga.
Vi åkte till trakten av Vrigstad och letade fina cacher på en slinga som kallades Virstorpsrundan.


Åska, regn och hagel fick vi uppleva, som tur var i skydd, i bilen.
Gårdagens seneftermiddagstemperatur var 9 grader, trodde inte att den låga temperaturen skulle kunna understigas, men det kunde den, då regn och is kylt ner luften ordentligt.


Det kändes mer som en jullovsdag, än en sommarlovsdag, med snö på backen och med ånga från andedräkten. Men gömman hittade vi = Inga.


Efter regn, så kommer sol. Det gjorde det, även om den var en sällsynthet under dagens utflykt.

Men när solen lyser på det gröna blöta, ja, då blir det riktigt vackert.


Många roliga gömmor var det. Är imponerade över kreatörernas uthållighet, ambition, fingerfärdighet och kreativitet. Det var inte många gömmor som bara var ett plaströr.
Arton burkar blev dagens skörd. Slingan har ytterligare ca 40 burkar i sina gömslen. Så det är bara att återvända, om man så vill.
Här poserar Inga i sin fina hatt i Hattmakarens hus.


En sjöcache ( eller kyrkoanknytningscache) vill jag gärna ha. Vackerhetsgömmor, visuellt eller andligt.
Idag blev det en visuell, vid den lilla sjön.

Jag har ett tokigt geocachingsmål; en gömma om dagen i snitt över året.
Så barnsligt lite, tänker den som är storcachare och den med jag-vill-ha-många-burkar-inställning.
Så barnsligt att ha ett mål överhuvudtaget, tänker den som letar burkar lite grann, och ibland med långa mellanrum.

Jag kanske blir klokare nästa år, och slutar med en-burk-om-dagen-tramseriet... men i år, så har jag/vi bara femton kvar. Känns lite bra att nästan ha fixat det man föresatt sig...


Inga bjöd på god pizza i Vrigstad.
Därefter styrde vi västerut igen. Det var tur det, för bakom oss kom det riktigt mörka moln. Sannolikt nya åskskurar. Dem körde vi ifrån.


Trevliga dagar går så fort. Men hellre det än långa tråkdagar.
På måndag börjar skolan igen. Det känns trevligt det också.

måndag 8 augusti 2016

Sen sist....


... har det som vanligt varit full fart. Inser att jag ska vara tacksam för att kunna orka/ha möjlighet att ha ett så aktivt liv. Det är ju absolut inte alla sextio plusare förunnat....eller en självklarhet.

Någon geocaching har det inte varit fråga om sedan långpromenaden förra måndagen. Det tog ju över sex timmar att gå en dryg mil.... och jag var skittrött den sista biten och en bra stund in på nästa dag.
Nu var det nog inte en-milen som var tröttande, utan letandet efter fyrtioen burkar. Det var ju det som tog huvuddelen av tiden, och det var det som var det jobbiga.
Lite ambitiöst att lägga ut 40 geocacher på en runda.... och enligt mig, tjugo för mycket...
Mätt på burklet blev jag iallafall... men aptiten ska snart komma tillbaka, det tror jag.


Var bara tvungen att kolla upp min ork lite bättre... vi ska ju åka till Dolomiterna och gå vandringar på ca en mil per gång, om en månad ungefär. Tog den åtta kilometer långa promenaden runt Kroken...  Den tog drygt en och en halv timme och jag var helt opåverkad efteråt.
Så det är nog geocaching som är mest utmattande.... inte promenerandet.... Kan dock tänka mig att det tar ett antal timmar att ta sig en mil i bergen, och att det är den långa tiden på vandring som också gör en extra trött.


Den gamla Halmstadsstugan fick besök i lördags.
Blev en liten utflykt till Halmstad city också.... och en sådan utflykt är ju sällan gratis. Men visst är det kul med lite nya kläder.... om än onödigt.
Insåg att vi inte hade kaffe i stugan, så jag gick till the och kaffeaffären och köpte nymalet "specialkaffe". Bara att konstatera att oj, vilken skillnad det är på sådant kaffe och Gevaliakaffe. Specialkaffe kan man gott unna sig ibland, bestämde jag.


Johanna och Martin gjorde också en utflykt över dagen till den gamla gemensamhetsstugan. Promenad  längs havet ( det blåste rätt rejält) och minigolf på "berömda" Japan stod på programmet.
Jag anser mig vara helkass på allt vad det gäller bollar och sporter, men  i lördags gick det riktigt bra. Tanten slog sitt rekord med marginal, 52 slag på de arton banorna. Johanna vann med enbart 41 slag och Martin spelade som vanligt bra, och behövde bara några få slag mer än sin fru för att nå alla de arton bollmålen.

Relativt bra väder var det .... helt ok för att vara sensommar.


I går, söndag, så kom tre härliga- men rätt trötta tjejer - på besök. Det var Karin och två av hennes vänner som var ute på en road-trip. De hade besökt vänner, syskon, föräldrar, musikfestival... och nu var turen kommen till oss, och ett besök i Karins barndomshem.
Kul att träffa de härliga tjejerna som man hört talas om så ofta, men som man bara sett på bild.

Trevligt också att  Karin kunde bjuda på finkaffe i sina egna kaffekoppar.... som tyvärr tycks få stanna kvar i Stockremma, i stället för att följa med sin ägare till Malmö.

Måste bara dela med mig av receptet på blåbärspajen som jag bjöd på till finkaffet. Godaste och enklaste bärpajen jag någonsin gjort. ( Tack Annki för receptet)

Bärpaj

Blanda 
2 dl mjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
150 g smält smör eller margarin

Häll ut smeten i en pajform

Blanda

2 dl creme fraiche
1 ägg
1/2 dl strösocker
4 -5 dl bär 

Häll bärblandningen  över kaksmeten.

Grädda i 200 grader ca 30 minuter



Lite blåbär ville tjejerna ha med sig hem tills storstan.
Det blev en olaglig resa på by och skogsväg ut till skogen. Karin passade på att guida sina vänner genom sin barndoms speciella ställen, farmors och farfars hus, stallet som var fullt av hästar...med de inridna favoriterna Ronja, Athena och Corina....



Helt sjukt mycket blåbär finns det i skogarna just nu. Stora fina blå bär... det tycks som varje blomma som fanns i maj,  lyckats sätta frukt. Nog är det kul att plocka några liter bär, när tillgången är så stor.


Kantarellerna har också fått ordentlig fart på sitt fruktbärande.
Det visade sig att man kunde få såväl bär som svamp med sig från skogen.

Kul besök. Lämnade Stockremma före våra gäster,  för jag skulle träffa....


... Christina.
Christina är en vän sedan lärarhögskoletiden. Vi har träffats lite av och till under årens lopp. Under ett antal år fick vi till en träff varje sommar, men nu är det tre år sedan det begav sig senast. Så  kul med vänner som man kan fortsätta samtalet med, där man bröt senast... men det är kanske det som vänskap handlar om...

Denna gång var det Christina som fick åka den längre vägen, eftersom vi bestämt oss för att träffas på Torpa café och äta lunch och sedan gå med på en guidad visning genom det gamla stenhuset, med anor från 1400-talet.


Jag har nog besökt slottet bortåt tiotalet gånger, men det är lika nytt och spännande varje gång, för guiderna berättar hela tiden nya fakta. De gamla spökhistorierna om Grå damen och om Gustaf Stenbock, formuleras på olika sätt utifrån vem som är berättaren.

Tranemo kommuns mesta sevärdhet, det är verkligen en plats att besöka ofta.

Köpte dessutom en stickad "hatt" i hantverksboden.  Provade hatt-mössan bara som en ploj.... men när jag såg mig i spegeln, så tyckte jag om det jag såg.... och det är inte så ofta jag gör det....så då gäller det att passa på.


Efter att ha beundrat slottet från alla ( ja tre) sidor, så avslutade vi eftermiddagen med att fika på Hofsnäs.

Kul har jag haft i dagarna tre. Tack alla ni som hjälpt till med det!

Sista lovveckans första dag är det, hösten börjar närma sig. Det märks att dagarna kortats ordentligt, augustinätterna är mörka.  Har bokat in mig på höstens spinmix-pass i kväll. De börjar om två veckor, samma dag som eleverna har sin första skoldag. Ska bli bra med lite mera allsidig träning igen, inte bara promenader och cykeltrampningar.