Möjligheter

Kollade https://ankisbildblogg.wordpress.com/ och blev så imponerad. Vilka bilder! I dessa tider. Jag hittar inte mycket att ta bilder på, trots att jag känner mig som en van fotograf. Sommaren erbjuder hur mycket motiv som helst, men senhöst/vintermotiven... nej, de är svåra att hitta. Blir åtminstone väldigt enahanda genom mina begränsade fotoögon.
Får bli en bild på trädgårdsårets sista blomma.
Eller vänta! De här skönheterna, de har ju precis börjat blomma.

Man glömmer dem så lätt, ändå är de de mest fascinerande av alla trädgårdens växter.
Julrosen.
De tre plantorna har just slagit ut sina första knoppar, och flertalet väntar på att veckla ut sina kronblad.
Otroligt egentligen, att välja att sätta blom i mörker och  kyla.
Visar också på att det finns möjligheter att anpassa sig till tristväder i november-december.

Den vita blommar håller hov ända in i vår,  då den fram i april övergår i en rosa nyans och, under goda förutsättningar sätter frön.
Om det blir 10 - 20 grader kallt, ja, då tycks den gå in i ett viloläge, blir lite frostnaggad i kanterna, men fortsätter sin blomning, då det blir milt igen.

Funkar också som glädjegörande snittblomma vintertid, håller sig länge i sin lilla låga vas.

Snötäckta fröställningar är också fina, om man bara ger sig tid att se dem.  Oftast skyndar man förbi det bruna, fula ( fast brunt är faktiskt en av mina favoritfärger) utan att se vilka möjligheter till vackerhet som  faktiskt ges.

Snön föll under natten och lade ett tunt täcke snökristaller över ljungen, också det en tacksam växt som ger möjlighet att ge liv till trädgården under hela hösten.

Ursäkta, trogna trädgårdsvänner att jag glömde er, då jag ansåg att den snabbt vissnande höstastern är trädgårdsårets sista blomma.

Inomhus börjar många växter  se trötta och rangliga ut, nu när den mörka delen av dygnet är betydligt längre än den ljusa.
Men då är det novemberkaktusens och julkaktusens tid.

En märkligt konstruerad blomma,  färgrik som få, ger oss möjlighet att uppleva blomsterglädje i mängd.
Och mellan blomningsperioderna, så återgår den till att bli en dammsamlare....

Gårdagen gav möjlighet till  roligheter. Beställde biljetterna till "Spelman i taket" på Spira i Jönköping redan i våras.
Det visade sig att det var premiären som vi köpt biljetter till. Det gav de tre skönheterna och odjuret möjlighet att få ett glas premiärdricka ( äppelmust från Rudenholms) och bli premiärfotade.
Man är ju aldrig/sällan nöjd med sig själv på bild. Dotter, svägerska och makens systerdotter ser ju jättebra ut... som de brukar... och ve och fasa, jag ska inte försöka mig på ett stort leende,  det blir  rent skärckinjagande.
Men ändå, bilden ger mig en viss möjlighet att förstå, varför en del människor tycks vara rädda för mig, tycks ogilla mig.... Så kan det vara.
Tyvärr fick man inte ta bilder på föreställningen. Vilket också kan förstås. Ingen höjdare med blixtrande i salongen.
Jag tyckte att det var en bra tolkning av "Spelman på taket", med såväl allvar som humor... och vacker sång och dans.  Dessutom gillade jag den superenkla scenografin, en scenografi som bestod av fem , kanske sex, breda bjälkar som sänktes och höjdes och vinklades på olika sätt.
Kula att komma ut på teater, och få en möjlighet att både vara lite social och få en upplevelse.

Innan föreställningen åtnjöt vi "Afternoon tea" på Grand i Jönköping. De tre skönheterna är lite av "Afternoon tea"-nördar, medan Odjuret aldrig har varit på "riktigt" afternoon tea. Bara på  buffé -eftermiddags tea.
Gillade inte buffé-varianten, och kan inte säga att jag blev så förtjust i den riktiga varianten heller. Vill hellre ha en ordentlig macka till teét. Torra snittar, nä... det var inget gott... scones med sylt, lemoncurd och grädde, det var gott... de små kakorna, de var lite väl söta.... fast, ok ganska goda. Var nog snittarna som jag var mest besviken på.... samt kombinationen. Jag gillar inte ihoprörd mat,  gillar inte julbord heller.... mycket godare med bara en rätt.

MEN, jag testar gärna afternoon tea igen, på något annat ställe. Det är en så bra möjlighet till att umgås med människor som man gillar.

En kille som jag gillar, fick möjlighet att ta den här bilden, då han fick låna min kamera, på mormorsdagen i tisdags. Han behöver jobba lite med skärpan, annars är den bra.

Snön har nästan smält undan. Ljuset finns kvar i några timmar till. Det ger möjlighet till en promenad. Tar med kameran, så att möjlighet finns, att föreviga det som jag möjligen ser med mitt begränsade fotöga.

Veckan

Halloeweentider. Spöktider. Förgänglighetstider .
Allahelgonatider, minnestider, tacksamhetstider.
Jag föredrar det senare.
Tycker extremt illa om halloween-traditionen.
Har inget med Sverige att göra.
En gammal irländsk högtid, som till viss mån likar allahelgona, men med ett stort mått av övernaturlighetstro.
Så blev det amerikaniserat, och kom över Storbritannien, i amerikanskt skick till oss.
Jag ogillar verkligen spökklädda, skelettprydda, blodig-gjorda barn.
Nej, nej, nej- finns inget positivt med amerikanska halloween-traditioner, enligt mig.
Man tycker olika. Det får man göra, förstås.

Är dålig på minneshögtiden också. Har inte besökt någon kyrkogård under helgen.
Kan bero på att det är sex mil till den kyrkogård, där mina förfäders  kvarlevor finns.
Känner tyvärr ingen samhörighet med den kyrkogård där min urna ska grävas ner.
Kände mest trötthet denna lördagskväll.

Men det är bättre idag.
Tog en långpromenad efter det att planeringen av nästa område i no ( el och magetism) var gjord.
Mår bra av att jobba med skola. Mår bra av att gå ut och gå.
Ger positiv energi.
Funderade igenom veckan som gick.
Tog bilder som jag själv gillar...
Förgänglighetsbilder kan också vara vackra....

Tantträffen gick av stapeln, kvällen efter förra blogginlägget.
Trevligt? Jodå! Javisst!
För många runt ett bord bara. Tolv tanter... en del fortfarande tjejer.
Blev inte möjlighet att prata med alla.  Man borde ha ett roterande system vid sådana sammankomster...
Sen finns det en som inte pratar med mig.... Gör mig så ledsen.... fast jag inte borde bry mig.

Två fina dagar i Malmö, lördag- söndag, med de båda "stora" barnbarnen.
Även vädret var helt otroligt fint, där nere i södra Sverige. Soligt, varmt och gott.....
Tid för både utevistelse, bus inomhus och bokläsning med morfar...

Måndag var det studiedag. En enda dag behövde jag jobba under veckan. Inte allt för betungande att lyssna på föreläsning och att gruppdiskutera med kollegorna.
Höll inte med föreläsaren i allt. Naturligtvis vinklas det utifrån vad man vill ha fram.
I detta fall att våra skolbarn har så mycket olikheter och måste bemötas på så många olika sätt.
Ja, barn med olika funktionshinder behöver man ta speciell hänsyn till förstås, man måste skapa relationer med olika barn på olika sätt, men man måste också kunna ställa krav.
Jag känner mig som expert, jag har faktiskt 44 år i yrket.
Nu är föreläsaren i nästan samma ålder, också expert, men har jobbat med de barn som har diagnoser, som specialpedagog och på BUP.
Så vi ser på eleverna från två olika håll.....

Tisdag- mormorsdag i vanlig ordning.
Mormorstisdagarna går in i varann, det är ofta tisdag.
Barnpasserska och hushållerska, så att "frun i huset" kan ägna sig åt sina hästar .... och även umgås en del med sina föräldrar.
Ja, det är en rolig dag... men man blir trött av den.

Onsdag: Begravning.
Vaktmästaren på min gamla skola, en god vän till oss alla som jobbade på skolan på den tiden, hade hastigt lämnat jordelivet.
Det var många som ville visa en sista uppskattning för honom, Kyrkan i Dalstorp var i det närmaste fullsatt.
En vacker begravning, och ett berörande avsked.
Det kändes som om en stor del av mitt liv passerade revy där i kyrkan. Så många bekanta ansikten, åldrade men ändå lätt igenkända.  Bekantskaper från tjugofem års lärarliv och från den nästan decennielånga perioden i Dalstorpsrevyn....

Torsdagens promenad ( ja, det har blivit en ordentlig promenad alla dagar- aktivitetsklockan är nöjd) gick till Kroken. Pratade en stund med Anders och var inne hos Karla en liten stund.

På eftermiddagen kom Johanna, Konrad och grannen deras i Ulås, Maria.
Konrad stannade hos morfar, medan vi andra begav oss till Göteborg.
Hade lite ångest för att köra ända till Operan. Tidigare har det varit lätt att hitta till Lilla Bommen, men med förra årets besvärliga resa i gott minne, så kändes det lite oroligt.  Förra året missade jag den nya avfarten och hamnade i tunneln under stan.  Vände när vi kom ut ur tunneln, någonstans i trakten av Masthugget och hittade sedan rätt väg.
Vägen ut var desto mer besvärlig, det var många kringelikrokar och många rondeller innan vi kom ut på riksväg 40 igen.

Hade kollat kartan ordentligt inför torsdagens resa, hade koll på vilken rondell jag skulle svänga av i.
Men icke, det var avstängt en bra bit innan den rondellen, så vi hamnade fel den här gången också.
Tack vare Marias gps-ledning, kunde vi ta oss till Operan på öppna vägar.
Puh! Jobbigt!

Musikalen "Oliver" var jättebra. Så många duktiga barn -ungdomar i många av rollerna.
Skönt med en historia som fick ett lyckligt slut.... till skillnad mot förra årets föreställning " Ringaren i Notre Dame".

Att köra från Operan till riksväg 40, det var betydligt enklare denna gång.  Nästan raka - gamla vanliga vägen....

Roligt att komma ut och se på god underhållning....borde man göra oftare.... fast ... på lördag är det ju dags igen.... "Spelman på taket" på Spira i Jönköping.

Konrad stannade hos morfar och mormor under fredagen.
Det blev besök på den helt otroligt fina lekplatsen i Limmared. Jistanes, vilket bygge! Där finns saker att göra för alla från tvåårsåldern ända upp i tonåren.
Fika på Glasets Hus, besök i Pers maskinhall... ja, det är roligt att ha barnbarnsbesök.

Ulåsdag, med återförande av "stora" pojken hem till mamma och lillebror, stod på lördagens agenda. Pappan jobbade, så barnpassning togs tacksamt emot av mamman.

Blev extremt trött. Det hade varit en jobbig vecka för en tant som inte är ung längre.

12 timmars sömn i det närmaste. Länge sedan sist. Men behövdes tydligen.
Skolarbete och långpromenad med kameran i fickan. Det är energigivande.

Tror att det kan vara sju veckor kvar till jul. Lite naggade i kanten av olika före-jul-aktiviteter.
Beredd att ta mig an de sista veckorna före sista jullovet, det känner jag mig. Trots tröttheten igår. så känner jag mig rätt så utvilad och jobbtaggad.

Blodtryck

Fredag.
Ledig dag.
Blodtryckskollardag.
Ont i magen redan i förväg.
Provtagning. Två rör vackert mörkrött blod.
Nä, blodvärdet tror jag inte det är något fel på.
Var blodgivare innan blodtrycket började bråka.
- Jag ska ta ditt midjemått också, sa den lilla späda kontrollanten.
- Måste du det?
- Ja, sa hon och tog resolut fram ett måttband.
Resultatet antecknades, men utsades aldrig.
- Men det finns mängder av människor som är tjockare om midjan än jag, ville jag försvara mig med.
Sa inget, för det hjälper ju inte mej. Det är ju deras problem.

Vid blodtrycksmaskinen satt en bekant person.
Tranehälsan tycks ha lockat till sig alla trakten goda sjuksköterskor. Eller, ja, de som jag vet är bra. Det finns säkert andra "duktiga"sköterskor också, sådana som jag inte är bekant med.
Småpratade en stund.
Sen sattes maskinen igång.
Aj!
Resultat... nja, så där. Kunde varit bättre. Sämre också för den delen.
Kom tillbaka om tre veckor, så kollar vi igen. Är det på samma nivå då, så blir det annan - mer medicin.
- Promenerar du mycket?
- Ja, jag anser mig som byfånen som går fram och tillbaka i byn.
- Det är bra ! Minst 20 minuters promenad varje dag!
Undrar vad mina blodkärl vill ha, då de inte blir nöjda med i snitt drygt 10 000 steg varje dag.
Bra iallafall att man har koll på blodtrycket, det finns mediciner att få för att ställa det på rätt nivå.

Och jag begriper inte varför jag alltid ska vara så orolig- ända in i magen - för att kolla det där förbaskade trycket.

Promenaden, denna blåsiga fredag, blev en geocachingrunda.
Hanssons hade lagt ut en  ny runda, passade  bra att ta den som  del av dagens 10 000.
2,7 km skulle den vara.
Fina skogsvägar.
OK cachegömmor.

Nästan kalt i den lövburna naturen nu.
Lite grått blir det allt.
Lite trist.
Just här högg vemodet till i den redan, av blodtryckskontroll-oro, sargade mag-hjärnan.  ( det påstås ju att en del av hjärna finns i magen... och det tror jag på... iallafall i min mage... kanske därför som omfånget är onödigt stort....)
Tänkte på hur vackert här skulle vara vid vilken tid som helst, utom den ( LÅNGA) mellan slutet av oktober och slutet av april.....

Ett  fint gammalt hus passerades.
Byggdes 1830, enligt geocachinginformationen.
Har stått sig bra.... ett sådant som man skulle vilja ha.... undrar vem som äger det ..

Sista cachen på rundan ( nummer 8) fanns vid de här båda figurerna.
En så häftig installation, där utmed skogsvägen/byvägen.
Babar är också lite rund kring magen, tänkte jag.

Lunchen intogs på Glaset hus i Limmared.
Oftast god mat där.
Idag serverades en väldigt god fiskgratäng.
Woken som fanns som alternativ, den var väl ok, men den som C-E brukar göra, den smakar mycket bättre.

Ett ungt par kom till restaurangen, då vi börjat äta.
Kollade på tjejens midja. Den  buktade utåt. Ordentligt.
Det var ingen graviditetsmidja.
Tänkte på att unga människor oftast inte behöver tänka på blodtrycket.
Tänkte också på att ibland får man vara nöjd med det man har. Eller det man inte har. som rejält utåtbuktade midja.

Snart är det dags att gå på tantträff... eller var det kanske tjejträff. Med en i "gänget" under 50, och alla andra utom en på 60 +, så tycker jag nog att det är tanterna som träffas.
Men det kan vara skönt att se sig som tjej ändå.
Tror absolut att blodtrycket blir lägre och mag-hjärnan mera avslappnad i trevligt sällskap.

Höstat

Det känns som om jag höstat färdigt för i år.  Lilla växthuset är tömt och rengjort, grönsakslandet/ är blomsterlandet renplockat så när som på lite morötter och idag har även perennrabatterna blivit genomgångna och till stor del nedklippta.
Trädgårdsmöblerna är inställda och några av blomkrukorna har blivit fyllda med köldhärdig ljung.
Så nu är det bara att sätta sig ner och invänta mörkret och kylan.
Hörde just på radio att man ska försöka se det positiva med hösten, för att undvika höstdepression eller moll-stämningsläge.

För egen del så känner jag mig mer vemodig än nedstämd, då det blir höst.  Vemodig över att den vackra sommartiden är över för denna gång, vemodig för att så många somrar passerat, att man börjar bli gammal. Vemodig över och kanske lite besviken på mig själv, att jag inte vågade göra  saker medans tid var. Eller är det ännu inte för sent...?

Det är ju som det är med hösten, precis som man sa i radioprogrammet. Det blir mörkare och kallare, naturen har vilopaus.... kanske vi människor också borde varva ner en smula.
Kan gälla även mig, även om jag inte riktigt vet hur man gör då man varvar ner..... vill ju helst ha något att göra hela tiden....

Promenader är nedvarvning, absolut. Samtidigt som man gör något. Bilderna är från promenad och utevistelse i Ulås, på mormorsdagen denna vecka.  Ljuvliga färger i naturen, och allra mest i den lilla bokskogen , som är ett bra promenadmål i omgivningen.

Stickar gör jag mycket, och det är också nedvarvning. Må bra göra! Har ett antal sockar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, de är helt enkelt för fina att skänka bort ( vilket jag har gjort med många stickade sockar), men kan nog bli bra julpresenter....
Sticka tröjor till barnbarna, det är roligt....det blir färdigt så fort.
Ja, sticka är ett bra nedvarvningsgöra.

Så jag är nog bra på att varva ner, under det att jag samtidigt "gör" något. Faktiskt....

Läsa böcker och tidskrifter, det gör jag i perioder. "Problemet" med mig är att jag har så svårt att sluta, då jag fastnat i en fängslande berättelse. Samtidigt som jag har svårt att komma igång med vissa böcker, speciellt böcker som anses som "bra" böcker.
De senaste böckerna jag plöjt igenom, det är de tre första böckerna i en serie om  de sju systrarna av Lucinda Riley. Eftersom jag aldrig lånar böcker på bibliotek ( kan ändå aldrig hålla lånetiden)  utan köper allt i pocket, så får jag vänta lite på bok nummer fyra.  Den har inte kommit ut i pocketupplaga ännu. Men den som väntar på något bra....

Läsa är väl också nedvarvande, och något man vilar i, men eftersom jag sträckläser böcker, så blir jag trött av att läsa.  Har en tjock bok, nästan tusen sidor, av Anne Holt liggande. Har inte vågat mig på att börja på boken, känns bara för tröttande att sträckläsa tusen sidor.  Hälften brukar vara nog.......
Läsning hör f.ö. sommartiden till för min del. Att sitta/ligga vid sjö eller hav och läsa en bra bok, det är nog det bästa jag vet.

Varvid jag åter kände mig lite vemodig inför den stundade senhösten och vintern.  Får lite glädjefjärilar i magen, då jag låter tanken löpa vidare till tiden då det åter börjar grönska i rabatterna, då det är dags att förodla uteblommor i lilla växthuset,  då det är säsong för trädgårdsmöblerna igen.

Nu är det höst, det är en jättefin årstid. Det går bra att njuta av den också. Och lite tillfredsställd kan jag känna mig över att det faktiskt är färdighöstat i trädgården....och att ryggvärken från förmiddagens arbete, börjat ge med sig.

Helgen

Det blev en långhelg. Tvådagars jobbvecka. Känns lite. För lite. Tre dagars jobb är perfekt ju.
Nu behövde jag den arbetsfria torsdagen, det är tydligt. Förkylningen hänger i än, om än på klar tillbakagång.
Leukocyterna, de vita blodkropparna, har verkligen fått jobba.eller också vill de också vara med och höstfärga. Invärtes....

Kändes som lördag, då vi vid lunchtid i fredags, begav oss till Ulås för att vara barnvakter.
Bra att jag tydligen vant mig vid ledig fredag nu....
Nu var det fredag, och fullt upp som vanligt, när man är med pojkarna.
Är tacksam för att de bor på ett bra avstånd från oss och för att få följa deras utveckling. Superspännande när "stora" pojken kan berätta med tydliga ord och meningar och när "lilla" pojken tar sig framåt med väldig fart, krypandes och gåendes "utmed".
Är förstås lika tacksam för tjejen i Malmö, bara det att vi ses inte en-två gånger per vecka. Får vara glad om vi kan få till att ses nästan varje månad...

På vägen hem från Ulås, på fredagskvällen, så körde jag /vi på ett rådjur.
Inte alls kul att se det påkörda djuret lika skrikande på vägbanan, utan möjlighet att bruka bakbenen. Är ju bättre om smällen blir så kraftig, att det avlider direkt.
Ringde 112, som kopplade mig till polis i Jönköpings län ( olyckan skedde mellan Hestra och Grimsås). Den vänlige polismannen kunde informera om att fredagen 11 oktober inte alls var rådjurens dag, det hade bara ramlat in samtal om påkörda djur.
Polisen lovade ordna fram en jägare, och C-E märkte ut platsen där det förlamade djuret befann sig, bara en bit från vägkanten.
Fick besked via telefon i går morse att platsen lätt kunde hittas, och att rådjuret avlivats.

På bilen fanns inte en skråma, bara lite hår och smuts...

Usch, så snabbt det går när  djuret  springer ut precis framför bilen.Höll ändå bara tillåten hastighet, 80 km/h, men det är snabbt det också, när man behöver bromssträcka på bara några meter....

Nä, det var ingen rolig upplevelse....hoppas slippa vara med om det fler gånger. Kommer aldrig mer att köra över tillåten hastighet i mörker,  på väg utan viltstängsel.

Lördagen användes till att röja ut i växthuset och i en av rabatterna.

I det lilla drivhuset var luften unken av ruttnande tomatplantor, frusna omogna tomater och frusna,, ruttnande pelargonier. Skönt att få bort alltihop och att få rengjort väggar och tak. Tänkte på att jag sannolikt förstörde livsmiljön för en hel del insekter och spindlar. Ungar till insekter som hjälpt till med sommarens tomat- och gurk-pollinering , kanske.
Lät lite "skit" vara kvar i hörnen för deras skull.

 '
Att vara no-lärare, det kräver en hel del förberedelser. Hade fixat mycket inför kommande två veckor med kemi redan tidigare. Det är  veckor som jag är ansvarig för ( kollegan ansvara för so-ämnen). Var i väg och handlade sådant som behövdes i experimentväg ( bara sådant som finns i en ICA-affär) i går förmiddag. Idag behövdes ytterligare två timmars jobb på plats i skolan, för att jag ska känna mig beredd för den första veckans fem lektioner.

Tänkte på min gamla kollega, när jag gick omkring i skolan för att hitta det jag behövde, hon som absolut inte ville ha no, trots utbildning i ämnet, och som ändå framhärdade att det är lika mycket planering och förarbete i so. Det är det inte, kemi och fysik kräver mycket förberedelse. Men är tacksamt, eftersom det blir så elevaktivt.

Blev glad då jag såg en av mina tidigare elever på Facebook. Hon gjorde prao på det stora företagets lab, och uttalade sig om att hon gärna ville jobba med liknande arbetsuppgifter i framtiden.
Därför att hon gillar no.
Det är det jag verkligen försöker få mina elever att gilla, för jag kan inte annat än tro att naturvetenskp är viktigare än samhällsvetenskap, både nu och i framtiden. ( Sen sa jag inte att so är oviktigt, bara att det är mindre viktigt än biologi och kemi)

Tycker f.ö. att det är helt horribelt att man lyssnar på gamla stofiler som blir så upprörda, då man i kommande läroplan för historia, åk 7-9, ville ta bort den del som behandlar antiken. För att bättre hinna med resterande innehåll. Nu blev det kvar..... Anser att man bara borde ha historia från 1800-tal och framåt på högstadiet. Det är den historien vi ser konsekvenser av idag.......

Härligt söndagsväder lockade till utevistelse.
Föreslog - eller det kanske var C-E som föreslog - lunch på Hofsnäs. Ett sista besök där, för denna säsong.
Åkte först till vackra Torpa, för att leta upp en annorlunda typ av geocache, WherIgo. Tja, så där kul... man tar sig från plats till plats och svarar på en fråga innan man får gå vidare till nästa plats.
slutligen får man koordinaterna till en fysisk gömma.

Promenad på en av Hofsnäs naturstigar efter det och sedan dags för den goda fiskgryta/soppa som är en av herrgårdsrestaurangens ständiga rätter.

På väg hem letade vi upp två nya cacher som kommit ut i Länghem. en av dem var otroligt välarbetad och rolig.

Är ju lite si och så med et där med geocachandet numera. Bra att ha ett mål på 100 gömmor per år. Det har blivit några fler än så, så här långt. Hoppas på någon mer tur innan det blir nytt år.

I morgon är det dags att öppna grinden till en ny skolvecka. En ganska så skon känsla. Gäller att njuta av den känslan under det sista skolåret...

Förkylt

- Oj, igår var t.o.m Anna-Lena sjuk, hörde jag någon säga en gång då det begav si,  under förra läsåret.
Jag räknas sannolikt inte till dem som förväntas bli sjuka.
Idag var vi där igen. Anna-lena sjuk. Sjukanmäld i alla fall. Orkade bara inte med ytterligare en hostdag i skolan. Tror att musik på schemat gjorde att jag omedvetet tog beslutet att stanna hemma. Det är ingen hit att vara ledare för en musiklektion, då hostattackerna avlöser varann och då det inte finns mycket till röstkapacitet kvar, stämbandsmässigt sett.

Klart man ska stanna hemma när man är krasslig. Vi  är nog många som väntar in i det längsta med att stanna hemma från skola och annat "oersättligt" jobb. Igår kände jag att det inte funkade att sjukanmäla sig, flera av kollegorna skulle på möte med  högre skolledning ( jag är ju på utfas, så jag avstår allt sådant) så jag behövde ta hand om klass. Dessutom hade jag min fritidstid på eftermiddagen.
Idag vet jag att det finns uppbackning, att det finns någon som kan komma till ersättning.

Har tänkt sköta mig exemplariskt idag. Stanna inomhus. Vila. Tror att det är det som behövs för att få bort det envisa hostandet och kurera det igengrodda huvudet. ( Finns säkert någon som anser att jag alltid har igengrott huvud... men i detta fall så är det förkylningslem, och igengrodd av det, det är jag som tur är, inte så ofta)
Sticka går bra förstås. Läsa tidningar. Lyssna på poddar.
Tittar ut i den halvsoliga vädret, skulle vara gott med en promenad... men nej, idag får även den anstå.

Lyssnade på den här podden på för middagen  https://poddtoppen.se/podcast/1407535584/mellan-himmel-och-jord/66-att-leva-med-cancer
Vet att de där killarna fått pris för sin podd, Har annars mest kollat nittorpsbördige Lucas youtubeklipp, och slutat kolla dem, för jag tycker att han är rätt så tjatig. Generationsfråga.
Här hade killarna verkligen lyckats med Amanda som gäst.
Amanda, som jag hade som elev under mitt första år i Grimsås, har ett instgramkonto, värt att följas. https://www.instagram.com/amandascancer/
Hennes och poddkillarnas nystartade insamling till Cancer rehabilitering är verkligen en behjärtansvärd insamling. Stöd den om ni har någon hundralapp om ni kan avvara. https://se.betternow.org/fundraisers/jlc-och-amanda-for-cancerrehabfonden

När man lyssnar på Amandas berättelse, så är en förkylning som en spott i havet. Unga människor borde i behöva ha det som hon... men ingenting i världen är rättvist. Vi är många som önskar Amanda en god väg tillbaka till livet!

Lyssnade också på en podd från skolministeriet,utbildningsradion.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1361968
Log för mig själv då jag kände igen trenderna som räknas upp. Trender som kommit och gått, trender som fortfarande råder. Hattie heter "guden" just nu, har säkert varit det i mer än fem år. Han tycks vara genomskådad numera.  Kollegialt lärande är också undergörande. Visst, men inte för att skapa konformitet, utan för att vi ska ge varann idéer. Blev så glad när de sakkunniga som medverkade i podden var överens om att varje lärare måste anpassa sin undervisning till varje klass och delvis till varje person. För det är den här gamla lärarinnan också överens om.
Man tog också upp som exempel, den dummaste trend jag kan påminna mig. Åldersblandade klasser. Jistanes så ilsk rektorn blev, då jag ifråga satte värdet med att undervisa tre årskurser tillsammans. De stackars skolledarna är verkligen i trendsättarnas händer, och  måste hänga med på alla tokigheter.
 ( F.ö. den största anledningen att jag aldrig sökt tjänst som rektor... eller jag gjorde en gång... men den ansökan var så långt ifrån en seriös ansökan den kunde vara, så jag fick ingen respons alls...)
Idag vill ingen ha åldersblandning. Fast vi på landet, i de små skolorna, vi måste ha det i vissa ämnen.  En av nackdelarna med småskolor.  

Har nog varit nyttigt att ägna sig åt lugna aktiviteter idag.  Hostattackerna kommer alltmer sällan idag. Och huvudet, det är som vanligt nästan. säkert igengrott med en massa skittankar, men bihålorna gör inte ont längre.
Bra att tanten kunde komma överens med sig själv om en vilodag, så den gamla kroppen kunde ge sig på de invaderande viruscellerna i lugn och ro.

Stängt

Höstvemodet satte åt tanten idag.
Det gör det alltid, vid den tid på året, då vi stänger till den gamla Halmstadsstugan.
Det känns så definitivt, sommaren är över, nu har vi en lång, mörk vinter framför oss, innan vi kan öppna huset för användning igen.
De flesta stugägare ( tror jag iallafall) behöver inte stänga ner för vinter längre. De har moderna isolerade stugor. De behöver inte bekymra sig för sönderfrusna rör, och de kan utnyttja sitt sommarhus året runt.

På ett sätt så skulle jag också vilja ha det så, men tänker jag på ett annat sätt, så ser jag inte tjusningen att tillbringa helger i ett sommarstugeområde, när det är kallt och mörkt och havet är allt  annat än inbjudande.
Samtidigt så vet jag, det är många som lämnar sina hus i inlandet och flyttar till sina sommarhus, när barnen lämnat hemmet eller när man kommit upp i pensionsåldern.
I vårt hus kan man inte bo på vintern, det är byggt som ett sommarhus en gång för länge sedan, och det är så vi får använda det.
Någon gång på vinterm på väg till eller från Malmö, så brukar vi åka fram och titta till det. Det brukar bli en kort promenad på stranden också. Lockas till havet året om, det gör jag... men föredrar insjöbad. Sån är jag....
Årets Halmstadsommar har väl varit ganska normal. Ganska många besök i stugan, inte så många övernattningar.
Men nu är det slut, nu är där stängt för i år.

Dagens promenad på stranden var helt underbar.
Solen sken från en molnfri himmel och luften var ovanligt siktig. Man såg t.o.m Väderöarna, där utanför Bjärehalvön. ( Inbillade jag mig)
Spår av hästhovar visade att stranden tidigare idag, hade använts som en jättepaddock.
Hundar är numera tillåtna på stranden, träffade på ett par stycken tillsammans med matte/husse.
De sista veckorna i sommar var strandlinjen riktigt tråkig med massor av tång och sjögräs, som man fick vada genom för att komma ut till badbart vatten,
Idag var alla spår av den illaluktande sörjan borta, liksom massor av strandsand. Det har tydligen blåst stormbyar vid hallandskusten. Lite kallt att bada dock, men vattnet såg väldigt inbjudande ut.

En ensam nyponros var sent ute. Inte en chans till pollinering. Men en härlig påminnelse av den sommar som var, det var den.
Tänk om man kunde göra som många djur gör, gå i idé mellan november och febr- mars.
Visst skulle man, nu när man är pensionär - eller iallafall borde vara-  bosätta sig i Spanien/Kanarieöarna under några vintermånader.
Tror bara att jag skulle längta hem, något alldeles förfärligt.... till barnbarna.... och även till vintern i Sverige. Trots att jag avskyr den.
En vecka i solen i februari... det har vi ju unnat oss tidigare.... kanske  man skulle kolla den möjligheten igen.......

Nog stämmer det att äpplena blir fina när det är mycket rönnbär. Inga mängder med äpplen i år, men de är verkligen fina. Inga larvhål, inga bruna skorvprickar,  Har aldrig förstått hur det hänger ihop, mycket rönnbär, fina äpplen.Någon som vet?

Resan till Halmstad, det blev en tur på ungefär sex timmar. Halva tiden på vägen. En stund i Halmstad, med torgbesök och fika på  det anrika caféet Regnbågen.
Medan C-E såg till att tömma stugans alla vattenrör, så tog jag den härliga promenaden. Satt en stund i solen och njöt... sen var det dags att åka hem, för den som bestämmer ville hem till fotbollslördag framför tvn. Lite synd att inte ta tillvara det fina vädret....

Fick hem och lägga in gurka/göra bostongurka i stället. Fanns fina smågurkor på torget. Inte till samma pris som på Möllevångstorget i Malmö, men till väldigt fin kvalitet. Har aldrig gjort Bostongurka tidigare, men fann ett recept på https://fredriksfika.allas.se/ och resultatet blev riktigt bra. https://fredriksfika.allas.se/?s=bostongurka

Den här buketten plockade jag in i går. Idag har den vackra rosenskäran blivit helt förstörd av frosten.
Sommaren har definitivt stängt för i år. Jag längtar till det är öppningsdags och invigning av en ny sommar.