Blixtsnabbt

Blixtsnabbt rusar sommarlovet framåt.
Lite sorgligt att det går så fort, man vill ju att sommaren ska vara länge.
Det gäller att njuta så länge det varar, och det kan man ju göra genom att vara utomhus så mycket som möjligt. Jag störs inte av att det är ganska så svalt, tycker att det är skönt med en helt normal svensk sommar, faktiskt.

När blixten slår ner, så går det verkligen blixtsnabbt.

Var med om två blixtar som tog vägen in i huset i fredags. 

Ett snabbt ljussken från ( tror jag, telefonjacken... ) vid två olika tillfällen. 

Blixtbesök nummer två gav ett nästan öron bedövande sprakbrak....blixt nummer ett var lite mera medelmåttigt sprakande... 

Dom gick inte obemärkta förbi, blixtbesöken. Två modem, två tv samt frysen angreps och avrättades.

Dags att byta ut kyl och frys egentligen, de var 25 år gamla ... minst... men fungerade fortfarande bra.

Ena tvn kan vi klara oss utan.... 

Blixtsnabb service har vi fått uppleva.
Köpte nytt frys och kyl i Värnamo.. på Elon... i lördags. Apparaterna levererades i måndags, tidig förmiddag.
Wifi- router/modem levererades med posten idag.
Så nu är allt utom tv återställt. Finns ju ett litet modem där också, kommer väl i veckan. Stor TV får väl införskaffas så småningom... än så länge funkar platta och dator bra, även som tv-monitors.

Ingen större skada skedd, det var ju bara ersättningsbara materiella skador som uppstod.
Fast lite åskrespekt fick jag allt av sprakbrakandet och blixtskenet inne i huset.
Lite extra jobb blev det också... men nå´t ska man ju sysselsätta sig med...

Idag gick vi runt Dalstorpssjön.
Ett blixtsnabbt påkommet "vandringsalternativ".
Anser ju att man behöver röra på sig dagligen, och är lite/ganska trött på vandrings/promenadrundorna hemmavid.

Att gå den 7 km långa vandringsleden ( en vandringsled som sedan fortsätter i såväl nordlig som sydlig riktning och som sannolikt betingar en sträcka på 3 -4 mil) runt sjön, är den finaste naturupplevelsen man kan få här hemmavid.  Man har vattenkontakt i princip hela tiden. Landskapet är ändå skiftande, man går förbi ängar, genom skog, över spångbelagda våtmarker och i utkanten av det vackra samhället Dalstorp.

Det blir en nostalgitripp för den gamla lärarinnan som jobbade i Dalstorpskolan i 25 år.
Det fanns så många aktiviteter som man gjorde i anslutning till naturen kring sjön, under de åren.
Varje år gick alla elever runt sjön... jag vet att de fortfarande gör så.
På vintrarna åkte vi skridskor på sjön, det fanns vintrar då man kunde åka rakt över hela sjön.
Jag var livrädd, då det sjöng i isen.
Badade gjorde vi förstås när det var läge för det. Sjön var också en utmärkt plats för biologilektioner.
Vi fångade små lake-barn och vi fångade vattensalamandrar. ( Släppte ut dem gjorde vi också..)
Skidåkning på spåren som startade längs sjökanten och sedan svängde upp i skogen vid ett av samhällets forntida gravfält, var regel under många av förra seklets vintrar.

Hu, vad jag blev nostalgisk... och så blixtsnabbt alla minne uppenbarar sig, då man kommer till de platser som är minnens ursprung.

Den vackra kyrkan har jag också goda minnen av, från skolavslutningar och luciaframträdanden.

En promenad runt Dalstorpssjön, det rekommenderar jag till alla som orkar gå sju kilometer. Man måste inte alls gå blixtsnabbt, inte ens snabbt...man kan ta det väldigt lugnt, ta med lite fika, rasta vid hängbron, njuta av naturen.

Om någon skulle fråga mig vilket samhälle i vår kommun som är vackrast, så skulle jag förstås blixtsnabbt svara "Dalstorp".

Gunillaberg

Lite mer reklam...

Blev förresten jätteglad då jag fick ett mess från Joint Academy, där de ville dela mitt förra inlägg.
Häftigt att se att det där med att etikettera når fram till den man avser.

Idag blir det lite mer obetald reklam... reklam för Gunillaberg och reklam/förespråkande för att bibehålla gammal vänskap.  Vilket jag ju egentligen är dålig på. Glad att några står ut med mig, trots att jag sannolikt trampat dem hårt på tårna någon gång. Det är ju sådan jag är! Jag gör och säger/skriver fel saker... och så ramlar jag omkull i tid och otid, såväl rent fysiskt som på det mentala planet.
Igår var det dags igen, klumpiga tanten ramlade på och från broderns altantrappa och slog huvudet i hårt virke. Nu är det hårt virke i tantens huvud också, så skadan inskränkte sig  till ett litet sår i ögonvrån samt en ordentlig blåtira.
Tänker att det är så det är med mej; det blir blåtiror och sårskador både på kropp och i själ, för att jag är otroligt klumpig på alla vis.
Jag skäms så för min klumpighet och vad den ställer till...

Gunillaberg, var det , ja.
Gick runt ägorna tillsammans med femmorna ( som nu ska bli sexor), goda kollegan Ola och extra chaufför C-E i slutet av maj.
Tänkte att det nog inte var så mycket att ha, det som fanns i den vildvuxna trädgården och i det gamla gula trähuset, ett hus med anor från Sveriges stormaktstid.

Tyckte ändå att det kunde vara en bra plats för den årliga sommarträffen med goda vännen och gamla studiekollegan Christina. Hon nappade på förslaget, och idag var det dags att ses.

 Trädgården är, som sagt, helt vildvuxen. På sina ställen finns det lite blommor, men största delen av trädgårdsytan består av rödskimrande darrgräs.
Stora installationer fanns lite här och där, de var överraskande intressanta.
En stig förde oss nerför en brant backe ner till karpdammen. Där tycktes vita insekter... eller småfåglar... svärma över vattenytan.
Här fanns också ett lusthus,  inrett i naturstil..

Uppför branten igen, via trappsteg gjorda direkt i marken, till stenmonument som fanns långt innan konstnär Andersen köpte den gamla herrgården, som landshövding ( och även Nya Sverige- generalen) Printz lät  bygga i mitten av 1600-talet.

Mängder av liljor, och även pioner, var planterade mitt ute i hagmarken. Blir säkert fint om någon vecka...

... och lärkträden hade små fina nykläckta kottar.

Passionsblommor växte i två olika portaler...

 ... blomman för dagen kallas den också...

... och i gamla skändade päronträd fanns både "konstpäron"...

... och fåglar.

I dammen, anlagd för länge sedan, så var vattnet lite danskaktigt ( min tanke) smutsigt, men de ständigt prunkande blommorna som fanns där i var verkligen jättefina.

Höjdpunkten, för mig, det var orangeriet.

Mängder med växter från jordens alla hörn.

Trädgårdsmästaren... eller ja, han som skötte om växterna, berättade att man har jämn värme året runt, genom stora inbyggda element, som löpte från golv till tak.

Måste bli störmdyrt, tänkte jag, och förstod genast varför inträdet i konstnärsgården var ganska högt. 130 kr....Billigt för en, kan tyckas, men dyrt för en hel familj.

För trädgårdens del, så fanns ingen mästare.

Men mästerligt vacker var det ändå.

Hörde i radio, på den drygt halvtimmeslånga bilresan till Gunillaberg, att lärare är/kan vara exhibitionister.
Min enda bild från huvudbyggnaden, som idag inrymmer mängder med köpbar konst... och även inte köpbar sådan... är bilden på den gamla lärarinnan... i spegeln på toaletten.  Blåtiran är klart synlig på blundögat....

På terrassen till huvudbyggnaden växte de här vackra växterna. Jo, jag vet... jag är mycket mer intresserad av växter än av konst. Någon som vet vad växten heter?

Cafeét serverade god, men väldigt begränsad fika. Den  andra gamla lärarinnan, hon som har haft vett att gå i pension, och jag hade en god pratstund om livet, både under fikat och under vandringen runt de Andersenska ägorna.
Att ha kvar gamla vänner, det är verkligen av vikt, när man är äldre. Någon som man kan prata om både nytt och gammalt med, någon som minns och förstår.

Det blev en runda kring ägorna också.
Andersen lär ha importerat djur från Danmark, speciella raser, dessutom.
Vad den här varelsen ville säga genom sitt ständiga brölande, det förstod vi inte.
Kanske han också längtade efter en vän att prata med...

Getterna var inte ensamma,

.. inte heller de stora hästarna av nordisk ( ev också holländsk) ras.

- Kolla en sån massa larver, sa Christina.
Oj! Nässelfjärilslarver konstaterade vi, eftersom alla svartingar bara finns på nässlorna.

Vägrenarna var helt underbara...

Gunillaberg, absolut ett ställe värt ett besök. Absolut ett bra ställe för en god-vän-date.
Tack, Christina, för en trevlig eftermiddag.
Vi ses snart igen, nu när jag ska ha fredagar lediga, och tid för att göra mina alldeles egna utflykter...

Reklam

Det finns bloggare som kan leva på reklam. Jag har aldrig kommit på tanken att reklam skulle figurera ihop med mina fattiga inlägg. Tycker att det är ganska sjukt,  faktiskt.
Men reklam kan man göra ändå, utan att få betalt för den, om man tycker att något är bra.

Dagens reklaminslag blir dessa:

Joint Academy

Under många år har jag haft ont lite här och var. Rygg, höft mest och av och till ena knäet. Ryggen har jag fått god hjälp med av https://www.alezzokliniken.se/ iGislaved. ( Blev lite mer reklam än jag tänkt... ) Fungerar absolut bra, men jag tycker att det hutlöst dyrt, 600 kr, för en behandling som tar mindre tid än 15 minuter. Men visst är det  värt pengarna om man blir av med ordentlig smärta och besvär. Konstigt att inte kiropraktik ingår i sjukvårdsavtal, tycker jag, för vad de gör det, är är ju att vårda, lindra, bota smärta beroende på felställningar i kroppen.
Knäet blev riktigt tråkigt och dåligt i våras. Det var svårt att gå längre sträckor, och i nedförsbackar fick jag många gånger stanna upp ett tag, för det gjorde så ont. Artrosdiagnosen ställde jag själv, med hjälp av google... Det blev så mycket googlande att det kom reklam på skärmen från Joint Academy, reklam som lovade hjälpa mig med mina lite nedslitna ledytor. MEN inte vågar man tro på att direktreklam via appar är något att ha....
Såg vid ett tillfälle att Aftonbladet hade en bilaga om artros. Kändisar i olika åldrar berättade om sina led-krämpor och hur de gjorde för att det skulle bli bättre. En av dessa "kändisar" berättade att hon hanterade sin knäsmärta genom att göra några dagliga övningar som hon fick från Joint Academy.
Ojdå, så pass! Då måste jag ju också testa. Laddade ner appen, fyllde i det som behövde fyllas i och betalade via internetbanken 100 kr i patientavgift. Kvitto mottogs, för att användas ihop med andra utgifter inom vården, för att ev. komma upp till högkostnadsskydd.
Samma dag som jag anmält mig och skrivit ner om mina besvär, så ringde min fysioterapeut ( varför duger inte sjukgymnast?) och ställde ytterligare frågor. Han berättade att de sex veckor som mitt program skulle ta, skulle kosta sammanlagt 700 kronor, alla med möjlighet att ta upp i högkostnadskydd.
Därefter kom första övningen på appen tillsammans med de mål som var uppsatta för de sex veckorna. Den första veckan var det bara en enkel övning per dag, följande veckor har det varit två övningar. Det har handlat om fyra olika aktiviteter; trappträning, höftstärkare, tyngdöverföring och uppresning. Inom alla aktiviteter, förutom höftstärkaren så har svårigheten kunnat stegras under veckorna som gått. Tillsammans med övningarna har det kommit med information om vad artros är och hur man kan "egenbehandla" den. Dessutom ha det gått bra att kommunicera med fysioterapeuten via chatfunktionen.
I torsdags hade det gått fem veckor, alltså bara en vecka kvar av min behandlingstid. Fysioterapeut Christoffer ringde då och frågade hur det är. Det är nästan bra. Gör lite ont efter långa promenader, är lite stelt i trappor. Men, oj, vilken förbättring som skett, genom två  dagliga knäövningar. Bestämde att jag fortsätter med att få dagliga rörelser via appen, till en kostnad av 100 kr per månad.
Rekommenderar verkligen att få sjukgymnastik via app och Joint Academy. Bästa  möjliga utnyttjande av teknik, då jag även får personlig rådgivning för samma pris, som att gå till sjukgymnasten i Tranemo!

Nästa reklam:
Tranehälsan

Personligen är jag inte speciellt mycket för privata "välfärdsinstutitioner". Friskolor är en fasa i mina ögon sett, äldreomsorg i privat regi likaså.
Men till en privat tandläkare har jag gått i många år, och där är servicen otroligt bra. Lite dyrare i och för sig, men som sagt utomordentlig service. ( Lite reklam för Tandvärkstan får det alltså bli också)

Som tur är, så har jag varit förskonad från allvarligare sjukdom, och vid de tillfällen ja behövt läkarhjälp, så har jag vänt mig till Närhälsan i Tranemo. Flera gånger har jag blivit besviken på deras service... jag har blivit bortglömd i väntrummet.... har förvägrats antibiotika vid sårskada ( av en dansk hyrläkare ) en sårskada som sedan krävde dubbla omgångar antibiotika, då distriktssköterskan tittade på den.... och vid sista blodtrycksmätningen, där såväl blodtryckssköterska, som senare mycket erfaren distriktssköterska, tyckte att värdena var helt ok, fick jag påringning av en  gravt utländsk hyrläkare... som påstod att jag skulle göra ytterligare mätning och behöva mer tabletter. Vilket jag inte fick.... trots extramätning, hörde han aldrig mer av sig.
Långa väntetider i väntrummet, olika läkare varje gång... jag bytte till Tranehälsan.
Ett synnerligen lyckat byte! Direkt service, knappa väntetider, kunniga, erfarna läkare som pratar svenska, känns familjärt. Efter onsdagens tjugofyratimmarsmätning av blodtryck konstaterade sköterskan att undertryck var alldeles utmärkt, att övertryck var något i överkant. Ingen ko på isen, men hon tyckte att jag skulle byta medicin, att ta två tabletter, varav den ena jobbade mer på övertrycket. Återkommer va 29, då "min" läkare kommer tillbaka från semester.
Superproffsigt! Klart att jag ska ha behandling för det som behöver behandlas. Konstigt att man inte såg samma sak förra året på Närhälsan, då värdena var nästan exakt desamma som vid denna mätning.
Rekommenderar starkt den trevliga vårdcentralen, Tranehälsan.

Reklam nummer tre: Tempo i Hestra

De små butikerna är snart utdöda. Det är verkligen något som är riktigt illa. I Hestra finns den lilla personliga butiken kvar. Allt man behöver, och lite till, finns i butiken, samtidigt som man kan gå in och handla en korg matvaror på fem-tio minuter, och ändå hinna byta några ord med ägaren och/eller kassapersonal.
Stannade till och köpte lite bröd, lite grönsaker samt några liter jordgubbar när vi var på väg till Värnamo i går. Bad att jordgubbarna skulle få stå kvar i affären tills idag, eftersom de inne skulle  förrän då . Inga problem alls! Service!
Idag när jag var nere och hämtade den betalda varan, samt handla lite mer, så såg jag att många färskvaror hade tagit slut. Jordgubbar t.ex. Samt en del grönsaker. Brödhyllorna var ganska tomma. SÅ bra, tycker jag, att man säljer slut på matvarorna, innan nya levereras. Kommer man till affären på en söndag, så ska man inte kunna räkna med att allt finns inne.
Jämför med de stora mataffärerna, där det alltid tycks vara fullt i diskarna. Sjukt mycket måste bli dåligt, och slängas, om man bara fyller på och fyller på, för att det ska vara fullt.
Snabbhandlat är det som sagt, man hittar lätt... och inte att förglömma, den personliga kontakten med personalen är guld värd.
Måste göra lite reklam för ytterligare en butik i närområdet: ICA i Dalstorp Samma service, samma "lilla"/mindre butik som i Hestra.

Reklam fyra: Grimsåsskolan

Måste bara göra reklam för vår lilla skola, nu när jag är i reklamtagen.
I en skola som har 75 elever, så känner alla varann... eller åtminstone känner till. Små klasser gör att man hinner med eleverna.  Oftast har vår skola de högsta resultaten på nationella prov och på betyg i sexan. ( Betygen gör jag ingen reklam för, men NP är bra)
Så roligt att elever från andra skolor faktiskt söker sig till oss för att få lugn och ro, och för att bli sedda.
Är så glad att jag ska återvända till vår lilla skola ytterligare ett år, och jobba ihop med bästa eleverna och bästa kollegorna.

Gratis

Hur är det egentligen? Finns det mycket som är gratis... eller finns det någon kostnad i det mesta?
Vacker natur, det är gratis, iallafall i Sverige. Frisk luft kostar ingenting. Att promenera är gratis.
Geocaching, kan det vara gratis? Jo, när gps-apparat är införskaffad, så kostar det inget mer än den egna energin.
Och så resorna, förstås. Bensin, det är ju ingen lågprisvara direkt. ( Fast jag tycker ju att det ska vara ett högt pris på bensinen)
Funderar på om geocachare är miljöbovar? Jo, kan vara så.... speciellt som man får ta bilen ett antal mil för att komma dit man önskar. Till en fin runda, för vår del.
Sen finns det de som tar bilen även på rundan... om det går... och de är definitivt miljöbovar... tycker jag.
Begreppet bilåkarskam är inte  vedertaget ännu. Men visst kan man känna så, då man åker bil i onödan. Vilket man ju egentligen gör för att åka ut på geocachingtur. Ingen nödvändig resa, men en biltur med ett trevligt mål.
Visst får man unna sig en sådan resa ibland? Däremot kan de som åker en tur varje dag, för att hela statistik-matrisen i geocaching.com ska bli ifylld, absolut ha anledning att känna bilåkarskam.

Dagens geocachingtur kan anses vara i det närmaste gratis. Dock kan vi inte frånsäga oss miljöboveriet.
Vi har väntat på en ny bil ( en hybrid ... kanske känns lite bättre i miljösjälen med en sådan bil) sen i februari. I slutet av veckan ska den äntligen levereras.  Bensintanken på nuvarande bilen var lite för full för att det ska kännas bra att lämna över så mycket bensin till nästa ägare ( snåla på-gränsen-smålänningar), så det var helt enkelt läge att leta upp en geocachingrunda en bit bort, för att på så sätt förbränna en del drivmedel.
Yasjörundan nordväst om Ullared, i naturreservatet Åkulla bokskogar, blev valet.

Det var en runda som utgick från Åkulla friluftsgård.
En trevlig bekantskap i sig, denna fina gård med stor matsal, stor brygga och i vacker omgivning.
Från gården utgick diverse vandringsvägar.  Cacherna låg runt den drygt 5 km långa Yasjörundan.

Rundan gick längs gammal banvall, på skogsvägar, breda stigar, grusvägar och på asfaltsväg. Cacherna låg i nära anslutning till vandringsleden.

Det var en liten besvikelse att man inte såg så mycket av sjön, då det var mycket träd och buskar som skymde sikten.
Några vackra platser passerades iallafall. Denna fina stuga var rena drömboendet för denna tanten. Kolla den vita spannen till höger i bild. Där fanns också något som nästan var gratis, där fanns det tiotalet små vattenflaskor, med naturellt eller smaksatt vatten. "Är du törstig, ta en flaska och swisha 8 kr till ...... ".  Vilken service!  Nu var det inget törstbringande väder direkt, så vi avstod...

Sista delen av rundan gick genom helt otroligt vacker bokskog. Åkulla bokskogar är ett jättestort naturreservat. Här var jag med Inga, när det var påsklov, för fyra år sedan. Det var året innan hon blev sjuk, när det var ännu var full fart på henne. Vi gick en runda alldeles i närheten, tog även en runda i närområdet med bil.... och medan jag gick in Ullaredsaffären i tjugo minuter, så var Inga uppe på parkeringshusets tak och bytte loggremsa på en cache som en vän till henne hade där. Jisses, en sådan kvinna hon var... totalt orädd!

Kände hennes närvaro där i bokskogen. Just bokskogar var hennes favoritställen. Kände det som om hon skulle dyka upp där mellan träden i sin blå jacka och sin röda hemstickade luva, när som helst.
Kände för egen del lite dödsångest.... hon kanske skulle komma och hämta mig till sitt geocachingrike. Så intresserad av geocaching, det är jag inte...även om resorna skulle vara såväl gratis som miljövänliga.( Kanske)
En konstig känsla, det var det....

Åkulla har många vandringleder, tillika skidspår på vintern. Mittemot friluftsgården låg en stort hus, som var skidcentral. Där fanns också en bandyplan. Märkligt att ha en vintersportort så nära västkusten, bara två-tre mil till Varberg.
Fotbollen, den hade  man uppenbarligen lagt ner.

Sjutton gratis-cacher rikare åkte vi mot Ullared. Tänkte gå en liten runda, kring sjön alldeles bredvid det gigantiska varuhuset.
När vi körde in på den gula affärens parkering, så  började det störtregna. Vi väntade ett tag, medan bilar körde in och ut från parkeringen, men regnet bara fortsatte, så vi gav upp och körde hemåt.
Parkeringarna på Gekås var överfulla, denna lite kyliga julidag.
Jag har väldigt svårt att förstå tjusningen med att åka till Ullared. Och speciellt i semestertider. Allt som finns att köpa i det stora varuhuset finns att köpa på andra ställen. Till priser som inte skiljer sig nämnvärt mycket.
Det är inte gratis att gå in i butiken, för även om man köper saker som man behöver, så plockar man  på sig grejer som man inte kommer att använda, bara för att det är så billigt. För mig är en resa till Gekås en klar förlustresa. Sen kan jag visst tänka mig att åka dit någon gång vart tredje år, men då får det vara en eftermiddag i oktober, alldeles före löning. Då kan man gå i affären i lugn och ro, i stället för att, som i semestertider, trängas med tusentals andra.

Lunch blev det på Mandys i Älvsered. Där är hamburgaran långt ifrån gratis. Besökte en restaurang i samma kedja i Visby, förra veckan. Konstaterar att Mandys i Visby var såväl mer prisvärd, hade ett större utbud ( vilket är ganska självklart) och hade bättre service. Men hamburgaren var god. Synd bara att det serveras pommes frites bara.... jag gillar inte de där friterade potatisgeggepinnarna....

Några cacher i Överlida på hemvägen, bl.a vid denna märkliga kyrka.
Tjugotvå cacher sammanlagt, det var länge sedan vi loggade så många.
En trevlig gratis-resa ( ja, om man undantar Mandys då) .... vackra vyer... bra motion. och vädret.. ja,d et var alldeles perfekt för en geocachingrunda.

Gotland

Om vi ville åka med till Gotland? Naturligtvis ville vi det, då frågan ställdes. Dessutom med bästa tänkbara sällskap, bror och svägerska.

Måndagsmorgon. Avresa från Oskarshamn kl 10.05, betydde tidigt uppvaknande för morgon-sömntute- tant.
Fin båtresa, på tre timmar.  Blå Jungfrun och Långe Erik var synliga på överfärden.

Smultrondoften var överhängande utanför en av Scandic Visbys längor.  Smultronschersmin. Tänk, när jag kom hem, så upptäckte jag att även vår egen schersmin är av samma väldoftande sort.

Och så denna otroliga blåeld, som blommade överallt på ön.Tänkte tyst för mig själv, Undrar hur många blåeld som finns på Gotland. Miljarder, tror jag!

Nunneört kräver inte mycket för att trivas. Bäst tycktes den trivas i sprickorna i ringmuren eller mellan ruinernas stenar.

Visby är rosornas och ruinernas stad.

I Botaniska trädgården fanns mängder med helt fantastiska rosor.

Har en viss fäbless för orangefärgade rosor.

Röda- Vita rosen. En lek från Kalle Blomqvistböckerna?

En superfin lagom överskådlig trädgård bjöd Visby på. Två stiliga herrar tycks diskutera trädgårdsanläggningar.

Många ruiner, ännu fler riktigt gamla hus. Njutbart flanerande i vackert väder.

Tog en titt i domkyrkan. Fönstermålningarna i vapenhuset var de som mest imponerade.

Domkyrkans torn syns vida omkring.

Karin hade sin egen ruin, belägen vid Stortorget.  Det är franciskanerordens munkar som anlade kyrkan på 1200-talet. Historiens vingslag tycks höras över hela det stora området inom muren.

Norra Öland med Fårö, stod på agendan på tisdagen.
"Måste" ju ha en souvenir-geocache. Vid det lilla fiskeläget Lauter fanns en lättillgänglig.

Samt en ovanligt vacker tistel.

Kalksten/ Klappersten finns det gott om på Fårö.

Raukområdena är imponerande.

Inne i "grottan" syntes fossila lämningar. Häftigt!

Digerhuvud är en vacker stenstod.

Eller vilken stenstod som nu EGENTLIGEN är Digershuvud. Nästan alla raukar kunde man se som huvuden av olika djur/människor. Naturreservatet på Fårös huvud är stort. Kanske därför det heter Digershuvud....

Langhammars raukar var också imponerande.

Fårö fyr är belägen så långt österut man kan komma på ön.

Kargt, vackert .... MEN jag har liten förståelse för Bergman och Palme som tillbringade hela somrar på den karga ön. Kanske trivdes de för att man kunde få avskildhet i kargheten. Lugn, ro, uppladdning...

Något bad i Östersjön fick vi aldrig till, men väl en stunds simtur i Blå Lagunen.

Blå Lagunen är ett gammalt övergivet kalkbrott som fyllts med vatten. Det kändes härligt livgivande att simma omkring i det blå-gröna kalkrika vattnet.

Rakt över nordligaste delen av ön finns ytterligare ett kalkbrott som inte längre är i bruk, Furillen.

Mångfalden av blåeld gjorde landskapsbilderna sagolikt vackra. Vilken tur att vi åkte till Gotland under rikaste blomningsperioden.

De övergivna kalkstensvagnarna står fortfarande kvar.  Kalkbrottet lades ner på 1970-talet.
Området ägs numera av en känd fotograf. Han har ett hotell på området, ett hotell som inte verkar ha öppet denna sommar.

Stannade läge och bara njöt....

.... av det stora blåa.

Den här bilden är min favoritbild från alla bilder som blev tagna under de fyra dagarna vi var på ön.

Onsdagens resa gick i sydlig riktning.
Helt ljuvliga vallmofält syntes lite här och där.



Liksom denna cerise bekantskap, en växt som jag aldrig tidigare sett. Konstaterade snabbt att det rör sig om en kovall-växt. Just denna heter Pukvete. Den har fått sitt namn att den ofta förekom i vetefält förr i tiden, och att fröna från den fick mjölet att få en blåaktig nyans samt smaka lite beskt.
Undrar om den växten finns på Visingsö, för det var just ett sådant vetemjöl som jag köpte på en julmarknad för ett par år sedan. Det vetemjölet hade malts på den frodiga Vätternsön.

Jag hade fått tips från en bekant på Gotland,  att åka längs Ekstakusten. En liten väg där man kom nära de båda Karlsöarna.

Otroligt vackert!

Hamnarna på Gotland ser ut på det här sättet,  en samling gråaktiga bodar... och en brygga.
Djupvik ligger vid norra delen av  Ekstakusten

På södra delen av den någon mil långa kuststräckan ligger ett fågelskyddsområde.

Vi konstaterade att det fanns fler får här, än vad vi såg på Fårö.

Skarvar? Lunnefåglar? Svårt att se på håll...

Det var en varm onsdag, en dag med åskluft.

Fåren fick försök hitta den lilla skugga som enarna gav.

Återigen en resa tvärs över ön, från öst till väst.

I området kring Ljugarn blommade nyponrosorna för fullt.
Går inte att visa på bild, hur vackert det blir när man ser nyponblommor överallt.

Folhammars raukfält är inte alls lika känt som områdena på Fårö.  Men lika imponerande, även om raukarna är lägre här än på Fårö.

Lika häftiga "huvuden" här som där!

Ett riktigt otäckt urtidsdjur! ?

Hela ressällskapet på bild!

Bästa maten på resan ( där alla måltider var riktigt bra) var laxtallrik + några rökta räkor i fiskbutiken i Ljugarnas hamn.

Regnet och åskan kom då vi nådde Romakloster.
Det "dåliga" vädret gick över på några timmar, kvällen i Visby blev fin.

Torsdag, hemresedag.
Promenad alldeles innanför den övre muren.
Hittade en bra affärsgata som vi inte besökt tidigare.

Bra utsikt på höjden, förstås.

 Förmiddagsfika.....

... på ett märkligt ställe, i det här gamla huset.
Café- idkaren, en äldre kvinna, gjorde oss sällskap. Hon hade svårt med andningen. Hur orkade hon driva café?

Trappan vid domkyrkan var stegrik.

Belöning väntade, i form av denna fantastiska utsikt.

Fler utsiktsställen... 

... och en vandring längs rosenkantade gator.

En sista liten biltur hann vi med i väntan på fem-färjan.

Återigen blomsternjutning alldeles norr om Visby.

Ordentliga vågor...

... och en hel andfamilj.

Dags att ta farväl av den härliga ön.

Hoppas att komma tillbaka ... snart.