Betygsbedömning

Satt med i fyr-sexans so-grupp och diskuterade nya läroplansutkasten. Vi var överens om att det var skönt att slippa uppnåendemål, och det allra mesta som står uppräknat i det centrala kursinnehållet, det är sådant som ingår i dagens undervisning.

MEN så var det det där med bedömning och betyg. Ska betygen bli rättvisande, så blir inte undervisningen speciellt rolig, för då måste man undervisa för betygen. Spontaniteten och det elevstyrda innehållet kommer att få stryka på foten ....och det vore förödande för undervisningskvalitéten.

För även om vi absolut ska ta upp allt som står i det centrala kursinnehållet, så måste det vara elevernas intressen och behov som ska styra undervisningen. Säkerligen kommer många flickor att få höga betyg, men det finns risk för att en del elever, framförallt killar, struntar i skolan ännu mer än i dag, Dels är innehållet i undervisningen inte tillräckligt intressant och dels så har man inte förmågan att lyckas så bra på prov och framförallt med inlämningsuppgifter, så att man kan få höga betyg i so-ämnen. Utifrån detta kommer skolan att bli ännu mera segregerande och dessutom en plats för ytterligare konkurrens och ovilja till samarbete, om man nu flyttar ner betygen till sexan.... Inte vill man göra ett arbete med någon som riskerar att dra ner ens betyg.

Min vision - den intresse, behovs och "var och ens förmåge"-styrda skolan... den är långt bort....

I dag har vi fått ett nytt husdjur. En liten nyckelpiga. Tyvärr har vi inga bladlöss att mata den med..... någon som har en idé om alternativ föda?

Femfemma förbi

Så var det femtiosjätte året genomlevt.... och nu är man femsexa och inne på de första timmarna av det femtiosjunde levnadsåret. Nu skulle man ju kunna skriva hur långt som helst om hur tiderna ändrats under de femtiosex år jag levt, men det får jag göra en annan gång.....
Och inte här, för det orkar ingen människa läsa....
Men jag skulle vilja säga att det femtiosjätte året var ett bra år, ett riktigt bra år. Det var nästan alltid kul, full fart, mycket kontakter, mycket nytt - som europakontakterna och bloggandet.
Tack vare kontakter i verkligheten och på nätet - och med mig själv via bloggen - så har jag fått en mycket starkare självkänsla under mitt femtiosjätte år. Det är en ganska förunderlig känsla att äntligen känna att man inte är en femfemma - vilket jag faktiskt kände när jag valde det blognamnet. ....
Det enda som jag önskar inför det femtiosjunde levnadsåret, det är att alla mina nära och mina vänner får vara friska, för det är det enda som i grunden betyder något. Allt annat är bonus!
Idag har jag frossat i både ljus choklad och i den äppelpaj som Linda gjort, inför den traditionella födelsedagsfikan på skolan. Känns som om jag skulle behöva fortsätta firandet genom att ta på pannlampa och ge mig ut på en promenad i det milda mörkret.

Kollat kursplaner

På onsdag ska hela kommunens lärarpersonal ha en två timmar lång sittning för att ta en första koll på kursplanerna som håller på att utarbetas inför nya läroplanen 2011. Vi ska sitta gruppvis, och många av oss har blivit slumpvis utplacerade, jag och tre till ska kolla kursplanen för samhällskunskap. Samhällskunskap är ett ämne som sällan har egna so-lektioner ( förutom i tider av riksdagsval) utan är ett mer övergripande ämne som kommer in lite här och lite där. Ibland när man minst anar det.... Ni som inte är lärare ska veta att det för mig är den största tjusningen med lärarjobbet - trots att jag alltid har en planering för en lektion, så vet man aldrig var man utifrån denna planering hamnar. Ofta hamnar man i samhällsorienterande eller naturorienterande sfären - ofta religion, astronomi, geografi eller samhällskunskap.

Jag skrev ut ytterligare några kursplaneutkast - i musik, bild, geografi - innan jag lämnade skolan. När jag sedan läste igenom dessa, så tyckte jag att det var så intressant, så nu har jag kollat ytterligare några via datorn.

Kursplanerna tilltalar mig. Det känns väldigt konstigt att vara så här positiv - kanske är det gårdagens blogg som hänger i - jag brukar ju alltid hitta något att klaga på.

Kursplanens innehåll har blivit mycket tydligare, och de, mina ögon avskyvärda uppnåendemålen, är borta. I den nya planen förklaras först syftet med att ha ämnet på schemat, sedan finns ett fåtal utvecklingsbara mål ( använda, beskriva, tolka, kommunicera....) innan det centrala kursinnehållet för 1-3, 4-6 resp 7-9 återfinns. Jättebra, här har man koll på att man fått med allt i sin undervisning.

Vad det gäller ämnet samhällskunskap så har jag gjort det allra mesta som står i 4-6 kursplan. I matte, så har jag inte alls jobbat med sannolikslära. I engelska så gör man redan allt som står där. Vad det gäller musik, så är det svårt att kunna uppfylla det centrala kursinnehållet i de stora grupper som man alltid får ha det ämnet. Bild blir lättare för mej, det handlar mycket om tolkningar....

Sist i kursplanen finns så bedömningsmallar för betyg A, C och E i åk 6 och 9. Det är inte så lätt att få A, men när jag kollade i matten, så har jag ett antal i min klass som har de kunskaper, insikter och färdigheter som behövs för att nå betyget A. I so-ämnen blir det svårare att sätta betyg, man har inte lika stor koll på elevens kunskaper - en hel del inlämningsuppgifter blir nödvändiga för bedömning redan i sexan. För att nå E, vilket jag ser som godkänd nivån, så är kunskapskraven ganska mediokra.

Ser fram emot nya kursplanen - känns som jag i dag helt slängt av mig de gamla hemska uppnåendemålen....Nu blir det att jobba utifrån helhetsperpektiv i stället.....och det passar mig jättebra. Plus att bedömningnstanken faktiskt gör att inte alla ska nå till samma ställe... Flexibilitet.

På bilden syns ett av mina favoritskogsställen. Åtta olika lavar på ett par kvadratmeter - inkluderande skägglav. För E så behöver jag bara veta att det är olika slags lavar ... och att lavarna trivs där naturen är frisk och ren.

För C så behöver man kunna lite om mager jord, svamp och alg...... och för A, ja, då ska man dessutom kunna ange namn och veta lite om lavars utbredning på jorden, och förutsättningen för denna.

Sen har man bokstäverna D och B att spela med, om eleverna ligger lite mittemellan. I matte, så skulle jag nog inte riktigt "våga" ge en sexa A - men många B skulle jag ha i min klass.....

Positiv projektion

Usch, vad mycket gnäll jag omgett mig under senare tid. Nu får det vara slut. Livet blir ju enklare och roligare om man försöker projicera positivt på den situation man är i. Det finns många människor som har det jäkligt, men ändå ser positivt på tillvaron - och så är vi en mängd personer som har det bra förspänt, som bara gnäller. Så dumt, dumt, dumt!

Regnar öser det ute, så det lär inte bli någon vattenbrist inom synbar framtid.

Luften är ljummen, julrosen står snart i blom.

Dagarna är korta, men den mörka delen av dagen så mycket längre. Härligt - tid för läsning, kolla film, sticka, blogga......Smutsen på fönstren syns inte alls.... inte heller den smuts som så småningom hamnar i hörnen.

Jobbet är kul, där finns det alltid något att göra .... härligt att ha ett ansvarsfullt och krävande arbete att gå till. Och planeringen för nästa vecka är i det närmaste klar. Utlandskontakterna är verkliga höjdare, mest för mej, jag lär mig så mycket, men jag hoppas att en del kunskap och insikt även kommer eleverna till del.

Alla i familjen mår bra, alla i familjen finns återigen på ett avstånd som är nåbart inom tre timmar med bil. Alla har jobb, alla har ett meningsfullt liv.

Helgerna fram till jul innehåller alla planerade roligheter. Julmarknader, gäster, teaterbesök, lucia ... och härlig före-jul-juleljus-mysstämning

Huset är nystädat, och tvättnötterna har varit till stor hjälp. De har varit med i dammtorkningsvatten, i skurvatten och i biltvättarvatten. Dessutom har de tvättat tre maskiner smutsig tvätt, alldeles fläckfri igen. Tvättnötter är det mest positiva som hänt inom "hållarentbraschen" på åtskilliga år.

Snart är det dags för gympa. Tänk vilken förmån att inte ha större krämpor än att man klarar ett aerobicspass, trots att femfemmetiden snart är förbi.

Ute på trappan står den vackra cyklamen som blev hängig inomhus. Tillsammans med lav och annan långlivad växt, så fick den ett nytt uteliv, och inbjuder till ett hus som just idag bebos av positiva personer.

Micromöjligheter

.. styr till stor del vår vardag i den värld som fruktar allt.

Föräldrar/lärare får inte köra sina barn på skoltid... för tänk om något skulle hända! Detta trots att föräldrar tycker det är helt OK att deras barn får komma ut på utflykt, med hjälp av lärare och föräldrar.

(Däremot är det grönt ljus att ta med barnen på cykelutflykt på den tungt trafikerade vägen. En sak som varken jag eller föräldrar är speciellt förtjusta i .... för det känns för farligt helt enkelt. Men då gäller skolans försäkring och då är "ryggen fri.")

Brandmyndigheten fruktar att kyrkan ska ta eld under skolavslutningen, och alla anhöriga som vill vara med om högtidligheterna, kan inte komma in i kyrkolokalen, trots att hela lokalen ligger i markplan och att det finns ett antal vägar ut.

Än värre är de som inte får ha avslutningar i sin kyrka, för att någon eller några är emot det, och micromöjligheten till anmälan till skolinspektionen finns.

I micromöjlighets hemska händelsens värld, så har det här med influensa eller vaccin blivit ett dilemma för många. För hur gör man när det är ett faktum att det är finns en micromöjlighet att bli dödligt sjuk av vaccinet, och det finns några micromöjligheter att avlida av influensan???

Nu har Banverket sett farorna i att det finns träd på 50- 70 m avstånd från rälsen. Det skulle ju kunna blåsa, så även dessa träd kom över banvallen, och tvingar tåget att köra så sakta att tidtabellen inte kan hållas. Eller inte kom fram alls.....

Vi tog en promenad på skogsvägarna längs kust till kust banan på förmiddagen, jag och C-E, för att se vilka träd som blivit bannlysta av Banverket. Det var många och de står en bra bit i från järnvägen.

Nu kan det vara ok med försiktighet, men jag reagerar ändå starkt på hur våra skattepengar används, då den skog som C-E står som delägare till, renderar ett utbetalat belopp på närmare 70 000 kr, bara för att banverket ska kunna ta bort alla träd som har en micromöjlighet att falla över rälsen. Det handlar om en sträcka på knappa kilometern..... och med tanke på att alla Sveriges järnvägar går genom åtskilliga km skog, så handlar det om stora summor. Pengar som jag anser skulle satsas på vård, skola, sjukförsäkringar..... i stället för att tåg alltid ska kunna fara fram i höghastighet. Ett kommunikationsmedel som är få förunnade att kunna använda, p.g.a. höga biljettpriser och att det bara görs stopp i större städer/samhällen.

I kväll har jag fått i väg en gåva till vårt nya fadderbarn, Satan i Kambodja. Vårt gamla fadderbarn i Guinea, lämnade oss i somras, eftersom hon fyllt arton år. Hade inte en tanke på att skicka en gåva, förrän en av mina nyfunna vänner, en gammal klasskamrat från gymnasiet, skrev på facebook att hon skickat julklapp till sitt fadderbarn. Tack och lov för alla kontakter på nätet ...oj, vad mycket ni ger mej!

Nu ska jag gå upp och sätta mig i min och Fritz gemensamma favoritfåtölj och sticka färdigt sjalmössa nummer fem.... En genialisk uppfinning, som kan användas som både snygg mössa och fuskpolo. Tack bloggvän Ingela för den!

Biograf bedrägeri

Oj, vad det snackas om nya Twilightfilmen "New moon". Diskussioner i både radio och TV. Gällande åldersgränsen 15 år. Jag har varken läst böckerna eller sett filmen Twilight, men jag vet att de handlar om unga vackra människor och varulvar som också uppenbarar sig som unga vackra människor. Flickorna i femman och sexan älskar och slukar de tjocka böckerna, några (även en av killarna) har läst den första, även på engelska.

Idag snackades det Twilight och åldersgräns vid lunchbordet. Skulle man som tolvåring kunna bli komma in på femtonårs-film?

Ja, utseendemässigt/storleksmässigt så kan det vara svårt att skilja på en tolvåring som vuxit snabbt och kommit långt i sin pubertala utveckling med en liten, sent utvecklad femtonåring.

Så visst kan man som tolvåring försöka sig på ett biograf bedrägeri och ha chans att komma in på den åtråvärda filmpremiären i kväll.

Jag har bara sett korta snuttar av "New moon" och kan inte uttala mig dess olämplighet. Men jag tror inte den kan vara värre än "Sagan om ringen" -filmerna. Där fanns ju massor av skräck och våld, och ändå var det elvaårsgräns. Så med tanke på att Twiligth-sagan är 11- 14 åringars favoritläsning, så borde väl filmen också vara för dem. Läste någonstans att gränsen ska ändras ...Undrar hur många biografägare som utövar makt och kontroll i kväll..... och ser till att "ha ryggen fri".

Underbart att äntligen se solen igen. Kom iväg hem från skolan redan vid kvart över två och blev storligen förvånad när jag insåg att jag bara hade en bra timme på mig för att hinna med en "solskenspromenad". Jaja, en blek -sol -promenad..... Usch, vad dagarna är korta. Det gäller verkligen att ta till vara de ljusa timmarna!

Spåren av allt regnande är långt i från borta.

Luften kändes mjuk och härlig och vårlik idag. Också ett litet bedrägeri, väder bedrägeri, men det kan man lätt stå ut med.

Lucia är vald och luciasångerna låter helt underbart bra. Oj, vilka sångare det finns i Grimsås!Tiden fram till Lucia går fort, och har man bara kommit dit, ja då vänder det mot ljusare tider igen. Men först ska vi baka lussekatter och pepparkakor ..... och - det hade jag nästan förträngt denna solskensdag - skriva 148 omdömen..... som det dessutom inte finns någon plats klar att skriva på!

Dagens bilder .... inga new moon bilder .... men "just before twilight" skulle man väl kunna kalla dem.

Musikmonster

Att ha åttio minuter musik på raken, det är inte alltid så enkelt. Eleverna går i tvåtrean och tycker fortfarande musik är kul. Jag tycker också att det är kul att ha musik, ja, upp till femman ungefär, sen borde det vara möjligt att välja/välja bort.

Har alltid haft musik i fler klasser än min egen, så ämnet i sej är absolut inget problem för mig. Det är den långa sammanhängande tiden som gör att det kan kännas som en tung lektion. Åttio minuter, det är länge det, och då måste man variera sig ganska mycket under lektionens gång, för att det inte ska börja krypa av otålighet i de små benen. Varje gång brukar vi ha någon lek, vi brukar också ha någon form av drama blandat med sång, musik och rytm.

En favorit i tvåan, trean, fyran brukar vara sången om det hemska monstre Mums Fillibabba. En härlig barnvisa i bluestappning, komponerad av min eminente musiklärare på lärarhögskolan, Olle Widestrand. Sången handlar om Mums Fillibabba som bor i källaren av grå betong, som ylar så att blodet isas, som älskar mat och äter allt - bl.a. sin mosters farfarsfar......

Dagens lektion planerade jag på morgonen och tänkte då ta med barnen på besök hos ett "låtsasmonster" och sjunga matsånger, "kärlekssånger" (eftersom Mums Fillibabba egentligen gillar tjejer men är lite blyg) , Staffanssången ( för att han gillar Lucia) och dessutom skulle vi göra Mums Fillibabbas favoritlek och favoritdans.

Alldeles efter det jag plitat ner stolparna för musiklektionen och sett till att jag hade alla noter på plats ( jag kan inte spela nå´t utan noter) så kom en av mina elever in och sa att han hade ont i halsen och inte skulle vara med på gympan.

De var då jag kom på veckans bästa idé.... -När fem-sexan har gympa, så får du vara med mig och ha musik med de små. Du kanske kan hjälpa mej att vara Mums Fillibabba.

Visst ville han det!

Snacka om suverän musiklektion. Min elev var dessutom helt underbar i sin "snälla" monsterroll. Han dirigerade lektionen efter de sånger och lekar som jag plockat ut. Åttio minuter har aldrig gått så fort, och aldrig har jag haft så nöjda tvåtreor. En makalöst underbar lektion, åttio minuter kort.

Hoppas att det blir fler tillfällen som femmor och sexor inte kan vara med på torsdagsgympan.Alla passar inte att spela monster - eller att ha någon annan teaterroll - men alla kan med all säkerhet bidra med något. Vad gör det om vi har lite mattemusik - eller om min elev som är superduktig på engelska får lära de små en engelsk sång......

Vad glad jag känner mig som har funnit en så bra lösning på att, om möjligt, förgylla de åttio musiklektionsminuterna för både mej och eleverna.

Har skickat ett brev via Penpals till vår kontaktskola i Indien idag. Femsexorna berättade - på engelska - om sina föräldras yrken. I brevet som vi fick från Gejvi i nordvästra Indien, så berättade barnen i sjätte klassen att deras föräldrar nästan uteslutande arbetade med jordbruk.

Bland mina tjugofem landsbygdsbarn finns inte ett enda bondbarn....

Skickade med ett följebrev till läraren Salom, och frågade om de har Internet på skolan, och om vi kan ha kontakt visa mail. Jag har ingen aning om hur det är... Indien lär ju ha kommit ganska långt i den digitala utvecklingen. Vore verkligen kul att kunna ha större kontakt med en annan världsdel - inte bara Europa.

Min bästa europeiska kollega Ingrid är fenomenal på datamöjlighetskunskap. På vår blogg "Questions of the week", så hade hon lagt upp en presentation av sin klass i en PDF-fil. Jag trodde att jag skulle kunna göra det samma, men inte då.... Nu har jag mailat henne och bett om hjälp..... Jag tror ju att jag är så kunnig vad det gäller datorer, men det är bara att inse, datorns möjligheter jämfört med mitt kunnande passerade mig någonstans vid milleniumskiftet. Jag har blivit hopplöst efter....