söndag 19 januari 2020

Bingo!


Svägerskan undrade om vi hade lust att åka med på trubadurkväll, innehållande någon typ av quiz, i Svenljunga. Hon hade mobiliserat en stor del av byns gravt medelålders  och nypensionärer  att bege sig till grannkommunens centralort denna lördagskväll. Visst ville vi åka med, det är inte så ofta man gör gemensamma byfolksutflykter.
Tony´s restaurang är en hamburger och pizzarestaurang.
Jag är ingen hamburgerälskare normalt, inte vad det gäller hamburgerkedjornas utbud, men här blev det bingo direkt, då jag valde en burgare med chévreost, valnötter och bacon från menyn. Med coleslaw till. Hamburgare i alla ära, men detta var en helt annan rätt än vad jag till nöds tvingat i mig på snabbmatsställen. Det var gott, supergott!

Quizaktiviteten, den bestod av ett bingo. Ett rutnät med nio rutor, det var bingoraderna, De var BINGO-giltiga enbart horisontellt.
Under rutnätet fanns en lista på 40 - 50 olika artister/band. Vart och ett lag fick sedan välja nio namn ur listan och  fylla de nio rutorna med.
Trubaduren spelade sedan låt efter låt, och spelades de artister som fanns på vår bingobricka, så fick man "kryssa" rutan.
Vårt lag lyckades få in alla BINGO-raderna, en rad, två rader och tre rader, först av alla.
Vinsten var rejält tilltagna presentkort på Tony´s. Räcker nästan till en hamburgare eller pizza till alla oss bybor.... för nu måste vi ju åka dit igen och använda vinsten.

En kul variant på quiz, tyckte jag. Här var det inte kunskap som gällde i första hand, speciellt som alla artister presenterades efter varje melodi, har var det rena slumpen som gjorde om man fick bingo eller inte.

En enkel grej som man skulle kunna använda i skolan, i många ämnen. De allra flesta tror jag. Tänker att min lilla mattegrupp i tvåan kunde träna på addition och subtraktion via en liknande ruta i morrn. ...


Idag har vi absolut kunnat ropa BINGO, vad det gäller vädret. En sådan fin och solig dag det blev, när väl morgondimman lättade.
Tog två promenader efter det att jag bakat två sorters fikabröd.
En före lunch och en efter lunch.
Aktivitetsklockan signalerade BINGO på 10000 steg en bra  bit innan jag kommit hem från eftermiddagspromenaden.
Lite dumt att låta de där stegen bli så styrande. Vill ju gärna få till 10 000 stegs-bingo minst fem dagar i veckan. Samtidigt så är det jättebra, den där lilla datorn på armen, ser till att jag kommer ut och rör på mig.


Hälsade på väninna Karla på eftermiddagspromenaden. BINGO igen! Där fick jag se hennes omtalade, ovanliga amaryllissläkting " Äkta makar" i full blom. Så jättefin, och så roligt att se en så ovanlig blomma. Hon hade knopp i flera krukor, så har jag tur, så kan jag ropa BINGO vid fler hälsapåtillfällen.

lördag 18 januari 2020

Blöjor


Jo, jag hade nog tyckt att det kunnat vara OK med fria blöjor till barnen på förskolan. Om det hade varit förr. Ja, inte så långt bort i tiden som när vi tog med blöjor till våra barns dagmamma, utan så mycket förr som för... tja... när det fanns mer pengar i de kommunala  budgetarna. än vad det gör nu.
Fast då kanske man skulle fått gå tillbaka till förra decenniet,  för nog är det så att det länge känts fattigt för kommunerna.
Ibland har man dock, som kommunal anställd, sett stora summor specialanslås. Bara det att de oftast haft en tidsgräns innan de måst göras åt, och därför blivit lite tokigt använda. För att man inte fått tid att fundera.

Det här beslutet med fria blöjor till förskolebarn ( finns dagmammor kvar förresten...?) borde man kanske funderat lite längre på. Vad innebär det att föräldrarna ska slippa ta med blöjpaket till de små barnen?
Blöjor kostar pengar, och just nu så är kommunala budgetarna mer ansträngda än någonsin. Tror att alla som jobbar inom skola och omsorg fått bli varse detta. Blöjor ska betalas, och då måste man sannolikt byta blöjor mot personal. Varvid det blir heltokigt. Välutbildad, kompetent och tillräcklig personal, det är A och O i alla dessa verksamheter. Att bra mat serveras är också viktigt.
Sådant som man redan i årets budget måst dra in på, och som blir ännu mer utsatt, då pengar ska budgeteras till blöjor. Tror också att de allra flesta föräldrar föredrar välfungerande verksamhet före fria blöjor. Hur tänkte man?


I Borås Tingsrätt hade man igår ett förhandling, där tre män satt åklagade för att de hoppat över ett läktarstaket och tagit sig in på området vid fotbollsplanen, i ren glädje, då Elfsborg i absolut slutminut gjorde det avgörande målet mot Kalmar.
Åklagaren yrkar på att man ska dömas till ett rejält bötesstraff, eftersom man  tagit sig in på "otillåtet" område.
Vid nästan varje hemmamatch, så finns det ståplatspublik som bränner bengaler. Ibland hör man också smällare. Irriterande, lite småfarligt och inte något som är tillåtet. Är det någon som blivit åtalad för detta. Nix! Här borde man kanske funderat på om inte de som bara vill ställa till oreda fortfarande befinner sig i blöjåldern, mentalt sett, och förbjudit dem komma in på arenan utan "vuxens"/ansvarigs sällskap.
Men se det vågar man inte, för det är lite hotfulla, de som smäller och bränner... och dessutom skyler sina ansikten i balaklavas.
Glad så det förslår, det är man får man inte bli, inte på en fotbollsarena, för då kan man  bli kriminellförklarad.

torsdag 16 januari 2020

Musik....

.... och bild och idrott, behandlas märkligt i skolans värld, anser jag.


Bild ger en otroligt bra möjlighet till avkoppling, att gå in i sig själv och bara vara. Vid en väl fungerande bildlektion, så är det alldeles knäpptyst, för alla använder sin högra hjärnhalva och skapar, utifrån sin egen förmåga. Sällan går tiden så snabbt, och sällan känner man sig så avslappnad, som när man jobbar med en bild.


Musik är en utmärkt källa för energiuppladdning. Sång, musicerande och musikskapande i grupp, det är en riktig batteriladdare, både för barn och vuxna.


Att rörelse, koordination och konditionsträning är viktig för välbefinnandet det vet vi alla.
Daglig rörelse är en investering för framtiden . Dessutom skapas god energi, då man rör på sig.

Ändå så är de tre viktiga ämnena väldigt styvmoderligt behandlade i timplanen. Det ges alldeles för lite tid för att våra elever ska kunna uppleva och att ta till sig den energi och återhämtning, som de kan ge.

På vår lilla skola så "fuskar" vi lite, vi tar lite tid från andra ämnen. Tyvärr kanske man inte kan göra så på större skolor, med mindre flexibilitet i schemana. 
Och "fuskar" ... nej, det gör vi inte.... vi ger eleverna mer av det bästa de kan få.

onsdag 15 januari 2020

Retorik


Började jobba lite med retorik med femmorna idag. Har anmält klassen till retorikmatchen. Visst vore det kul att få åka till Stockholm och TV-huset ännu en gång!

Dagens uppgift var att vi skulle jobba med ethos, patos och logos i samband med att vi repeterade Sverige i so. Man skulle "övertala" en person som behövdes i Sverige att flytta hit.
Flera grupper ville ha kockar från  Italien eller Thailand som skulle öppna en pizzeria respektive thairestaurang i Grimsås, Någon grupp inbjöd en dansk handlare att öppna affär.
Flera var riktigt bra i sin retorik.
Sist kom detta.
Ethos var så starkt så att jag nästa började gråta. Eleverna fick jobba fritt den sista kvarten av lektionen.


Kära Anna-Lena, Du är en av dom bästa lärarna, INTE FÖR ATT SMÖRA. Snälla stanna kvar hos oss, vi vill ju att du ska uppleva den nya skolan tillsammans med oss.

 Du är bra på SÅ många sätt, När man ser dig på morgonen känner man glädje i hela kroppen,det är som man får en start kick på rumpan. VI vill ha dig som lärare i sexan! (tillsammans med Mari).

Vi vill att just DU ska hålla i lucian, Du har jobbat här så länge och vi kan slå vad om att ingen någonsin har ogillat dig. Det kommer bli dumt och tomt utan dig. Vi vill att du jobbar kvar tills vi (klass 5) har börjat i sjuan!

 Du kanske kollar på en lyxlägenhet i Spanien,Skit i det stanna kvar här.
Här i Sverige så har vi mycket att göra! Vi har t.e.x fjällvandring uppe i fjällen,ta med ett tält och sov i naturen, som mat kan du plocka lite bär och svamp,för här finns allemansrätten
 så då kan du göra allt som vi precis berättade.

Här har vi också gott om mat om det skulle bli krig, Vi har massor av odlingar och massor av djur som vi kan slakta.
Det finns också väldigt fina ställen att besöka här i Sverige som tex globen,turning turso,Liseberg och Gröna lund, såklart finns det fler intressanta ställen men det var bara några exempel. Så vi ber dig stanna på vår skola och flytta inte till Spanien.









 





söndag 12 januari 2020

Hinder

Fantastiskt väder idag. Iallafall för den som inte gillar vinter. Lite blå himmel har kunnat skönjas mellan molnen, och det har varit ljus, det har varit nästan lite ljummet i luften.
För alla som vill ha snö, eller iallafall möjlighet att tillverka kanonsnö, så är verkligen mildvädret ett hinder.

Har tagit två promenader idag, en före kött stroganoff-lunchen, en efter.
Första promenaden gick på landsväg, körväg och byväg. 
Gick planlöst ut efter lunch, men fick plötsligt en idé; Jag ska gå den lilla rundan, där det i våras låg en stor kvistig, nedfallen asp i vägen. Den måste väl borta nu, jag har inte gått där sedan i april/maj.


Till min förvåning låg den kvar, i samma skick som för tre årstider sedan. Förvånade mig storligen att inte markägaren röjt undan den.


Tanken slog mig, liksom andra gånger då det legat nedfallna träd i min väg; Är hinder till för att övervinnas eller ska de i möjligaste mån undanröjas?
En fråga som man kan diskutera länge!Tycker själv att är  bra att det finns hinder att utmanas sig mot, men de ska inte vara oövervinneliga. De ska vara lagom, precis så att man klarar dem.  Jag tog mig förstås runt, vilket betydde krypande under taggtrådsstängsel, en liten bit på djurstig och ett längre kliv över ett litet dike. Frågan är om jag övervunnit hindret, då jag bara tagit mig runt det.
Fram kom jag iallafall!


Det här hindret, på en annan runda, en runda som jag ofta går, det är lätt att ta sig över. Det har jag gjort många gånger.
Ändå sänder jag lite syrliga tankar till markägaren varje gång jag ser hindret framför mig; ska det vara så svårt att undanröja det gamla granskelettet?


Den här krabaten, som jag mötte på byvägen, den borde iallafall absolut hindrats från att ge sig ut. Än så är det långt till vår, men det är inte så lätt att förstå, när vädret signalerar något annat.

lördag 11 januari 2020

Nöjd

Minns så väl när skolchefen stod där i matsalen på vår förra skola och talade om att vi hade gjort ett bra jobb, men att man alltid kan bli ännu bättre.
Kände en stor lust att gå fram och strypa karln, den gången, men det är klart, det gör man ju inte mitt framför näsan på folk. Inte om man vill ha sitt jobb kvar. Ett jobb som jag alltid varit väldigt nöjd med.

Eleverna ska ha sina IUP, även de som är superambitiösa och gör jättebra jobb, ska författa nya mål att  jobba mot. Det har hänt flera gånger att jag, tillsammans med elev och förälder, skrivit att vi är nöjda med det jobb som görs och vårt mål är att fortsätta på samma sätt.

Nu läser inte skolchefer IUPer,  ( alltså elevens individuella utvecklingsplan)- Det gör nog aldrig rektorer heller, det har de inte tid med. Så jag har fått behålla mitt jobb i alla år, trots att jag varit tämligen nöjd med vad både mina elever och jag själv uträttat.

Man måste få vara nöjd och vila i det. Om man vill bli ännu mera nöjd, så måste det komma från en själv, inte vara krav från någon annan,


Blev jättenöjd med fotoboken som kom med posten igår.
Länkar de  foton som jag lägger ut på Instagram till Facebook, och på Facebook fanns en annons om att jag kunde beställa en fotobok med alla mina delade foton.
Jättefin bok, inte så jättedyr heller. När jag gång efter annan bläddrat igenom boken  så anser jag mig vara till 80 % riktigt nöjd med fotona. De andra de duger de också, jättekul att se tillbaka på 2019 genom bilder.


Nöjd är jag också med dagens förmiddagspromenad. 8 km och nästan 11 000 steg.
Ja, jag är faktiskt nöjd med aktivitetsklockan, inköpt för två år sedan, som så ofta ser till att jag får till ordentliga rundor, då jag har tid med det.


Läste någonstans ( eller kanske hörde) att någon ( forskare ?) kommit fram till att det räcker med 6000 steg om dagen för att man ska känna sig nöjd.
Bra att ha två olika mått att utgå ifrån, för då kan man ju faktiskt känna sig nöjd de allra flesta dagar.


Nöjd är jag också med att jag plockade fram noter, alltså riktiga noter med både bas och diskant noter, och satte mig framför pianot en stund. Det var länge sedan som jag senast tränade vänsterhanden mer än på ackord. Det var svårt! Men om jag återkommer till pianostolen, med samma noter framför mig gång efter annan så kommer det att bli bättre.
Man måste träna för att bibehålla en färdighet.


Tog fram gitarren, laddade ner en app och fick den stämd också. Utifrån riktiga frekvenser. Gitarren
 ( inte ofta använd den heller nuförtiden) har haft inbördes stämda strängar. Det visade sig att de låg en halvton för lågt. Supernöjd med lyckad stämning, nu när instrumentet  ska bli utlånat till musik/gitarrundervisning i mindre grupp under några veckor.
Är förresten nöjd med att jag tillsammans med kollegan, kan se till att eleverna får med sig allt som står i läroplanen angående musik,


Ytterligare saker som jag är nöjd med: Att jag fått igång skrivandet och bloggandet igen. ( Får tacka alla  nyfunna vänner för det)
Att dagen har blivit ytterligare tre minuter längre jämfört med igår.
Att vardagen är här igen, och att jag utför ett viktigt jobb under mina tre dagar i skolan, trots att jag egentligen är pensionär...
Att jag oftast känner mig nöjd med tillvaron.... och om jag inte gör det, har förmåga att hitta på något som gör mig nöjd.



fredag 10 januari 2020

Säkerhet


- Du kanske inte befinner dej på kontoret nu? Mannen i telefonen ställde frågan. Eller var det ett påstående.
Jag svarade Nej, jag var ju ute på promenad.
I mitt stilla sinne hann jag reflektera över frågan/påståendet: KONTOR! Under fyrtiofyra års yrkesliv så har jag aldrig haft ett kontor. Möjligen del av arbetsrum, men aldrig kontor.
Faktum är, jag har aldrig behövt ett kontor, mina hemklassrum har varit ett alltiallorum, där eventuellt kontor ingår.


Mannen som ringde var från kommunens IT-avdelning.
Jag hade under skoldagen efterfrågat deras hjälp, för jag skulle behöva ladda ner ett program  där man kan skriva in noter. Förr skrev man på notpapper, men sådant extra arbete behövs inte i datorernas tidevarv. Kollade vad kulturskolan använde och rekommenderade för program. Jodå, det fanns ett gratis, ett som var enkelt att jobba med; musescore.
Bra, nu gällde det bara att få ner programmet i arbetsdatorn.
På den gamla goda tiden, då när vi lärare (äntligen) fick egna jobbdatorer, så kunde man ladda ner vad som helst.
Det blev det stopp på, det var ingen säker metod. Istället skulle vi, då vi behövde ett program, ansöka om adminstratörstatus under en dag. Funkade jättebra! Tänkte att det fortfarande var så, och blev lite förvånad över att få ett fysiskt samtal istället för en datum och ett lösenord på mailen.


IT-mannen föreslog att jag skulle ringa honom idag, men då jag sa att tanten har lediga fredagar, så tyckte han att det räckte på måndag.
Inte så lätt att komma ifrån och ringa då man har elever, så jag föreslog att jag skulle ringa hemifrån idag på morgonen.  Det fick jag OK på.
Och gjorde så.
Det var inget lösenord jag skulle få.... vilket jag var helt övertygad om. Jag hade inbillat mig, ganska logiskt, att nu gällde bara lösenord från datatekniker, under samtal med vederbörande.
Teknikern skulle fjärrstyra min dator, ta över kontrollen och på egen hand ladda ner det kostnadsfria programmet. Han lyckades inte, sannolikt för att jag inte fanns på mitt "kontor".

Naturligtvis ställde jag frågan varför man inte längre kunde få en-dags-tillåtelse till nedladdning avde program man behövde.
Nej, det var slut på det. Från årsskiftet hade säkerhetsansvarig förbjudit all annan nedladdning än den som IT-support tillhandahöll.


Man blir så TRÖTT! Allt ska vara så förbenat säkert. OK, världen förändras dag för dag, men man måste inte misstro allt och alla för det. Saker KAN hända, men ibland händer de värsta saker trots all säkerhet.
Man måste ha både livrem och hängslen och dessutom ryggen fri.

Många av oss, de allra flesta vill jag säga, har levt i en tid då säkerhetstänket låg på en helt annan nivå. På den tid då man kunde göra saker utan att det skulle vara livsfarligt....
ta med elever på skolresa ... ÖVER NATT ... i egna bilar.... på cykel

... och tänk, jag, urusla skidåkare har åkt i slalombackar utan hjälm,... det finns en anledning till att jag aldrig mer kommer att åka i en backe... en tant som knappt har styrfart ser ju skitdum ut i hjälm...

... jag har cyklat långt, med  två barn på cykeln, utan hjälm.... åkt pulka utan huvudskydd....


Nu hamnade jag en bit ifrån IT-sektionens ovilja att betro mig en nedladdning. För visst är det bra att skydda sig, när man faktiskt kan slå ihjäl sig.
Men vad kan hända om jag laddar ner ett program som är ett hjälpmedel i min undervisning?

Årskurs sex i vår skola har sedan lång tid tillbaka fått komma på studiebesök på ortens stora kabelföretag.
Under de första gånger jag var med på rundvandringen i fabriken så var de enda säkerhetsföreskrifterna  "se men inte röra".
Ganska snart fick man ta på reflexvästar då man befann sig på fabriksområdet. Så man skulle vara synlig för truckförarna. Ok...
Sen kom föreskriften att alla måste ta på skor med förstärkt tå. Svettigt och otympligt... och vad skulle kunna hända så man hade nytta och skydd av sådana skor. Att en kabeltrumma kom rullande ??? Har det hänt månne?
Under de senaste besöken så har vi även tvingats ta på oss skyddsglasögon, ja, även vi som normalt bär glasögon. Varför, det har jag inte fått något svar  på. Man drar ut koppartrådar till kabel, man använder glasfiber från Kina, man lägger isolerande material runt kablarna. Nej, jag kan inte förstå vad som skulle kunna hända... eller om någon på fabriken någonsin skadats i ögonen.
Säkerhetsansvarig har nog gått på för många kurser....



Visst är säkerhet bra, men när det går över till dumhet, då förlorar det sin trovärdighet.

För egen del så brukar jag, för min egen säkerhets skull gå med stavar. Åtminstone då jag går i skog och mark, eftersom jag är expert på att snubbla och ramla omkull.
Idag förde olika ärenden oss till Ulricehamn. I väntan på tid som skulle passas, så gick vi en runda och hittade några geocacher.  I stan, och på asfalt använder jag inte stavar. Där känner jag mig betydligt mer säker. Fast visst kan oturen vara framme ändå.
Kändes iallafall gott att ha gått mer än 12000 steg och nästan en mil utan stavar. Det var ett tag sedan sist. Än klarar tanten sig utan käpp och rollator, men om hon ger sig ut på skogsstigar, så är det inte så säkert.