Stopp!

 Har inte gått "Stockremmarundan"  på minst en månad. Det är ännu längre sedan som jag gick den från detta hållet, med en och en halv km tråkig asfaltsväg i början, innan man kommer till skogsvägen.

Den gamla bommen, som skogsägarna satt upp för länge sedan, och som ska stoppa trafiken att köra rundan på vägen, den var nedfälld. 

En skylt var uppsatt. Måste gå närmare och kolla!

Jag blev riktigt förbaskad. Till den plats som planerats vara ett industriområde är det ungefär 800 meter. Detta är en  väg, dock breddad av företaget, som en gång var den enda väg som fanns mellan byarna och som nu används av skogsägarna och som väg för promenader, jogging, bärplockning för närboende. En riktig gammal kulturväg.

Vid flera tillfällen har jag skrivit om den planerade torvbrytningen i närområdet. Ett finskt företag, Neova, fick tillstånd att bryta torv. Det var mer än tio år sedan. Tillståndet gällde i tjugofem år. Mycket har hänt på de tio åren, vad det gäller kunskap om våtmarkernas betydelse för natur och miljö.

Det multinationella företaget, Nexans, har överklagat beslutet. Därutöver har ett antal namnunderskrifter samlats in från oss som bor i närområdet. Ärendet ligger nu hos regeringen. I väntan på beslut, så blev det ändå en delseger för oss som är emot brytningen. Miljödepartementet beslutade om stopp för vidare arbete på området, tills dess slutgiltigt beslut är taget.

Så nu är vi många som hoppas att regeringen gör något som är rätt och riktigt. Ser till att de diken som är grävda, för att avvattna mossen, och som nu försurar de vattendrag som ger samhällsborna vatten, fylls igen. 

Det ryktas att aktivistgruppen " Återställ våtmarkerna" inom kort ska dyka upp och börja fylla igen dikena för hand. Önskar förstås att jag hade lite mer mod och vågat protestera mot dumheter i handling. Många spadar och starka armar behövs för att fylla igen dikena....Går förstås inte... men markera, det är bra det också...

 

Trots att maskiner arbetat under flera veckor att ta bort de låga träden, att  ta bort ojämnheter på marken och att gräva diken, så finns det fortfarande ett område på mossen, som inte är förstört. Därifrån hörde jag fågelläten, från både spov och någon andfågel. Mossen har varit häckningsplats för dessa fåglar under många år. Det borde den förstås fortsätta få vara.

Hoppas, hoppas att regeringen vågar sätta ner foten och visa att de gör något positivt, vad det gäller miljöarbete och miljötänk!

Ute snöar det. Inte så det lägger sig, men det faller tunga flingor från gråa moln. April! Önskar förstås lite varmare väder. Men det kommer till helgen, det är så utlovat. Och löften måste hållas....

Våren tycks vädret ändå inte få stopp på. Trots att det varit flera minusgrader under nätterna, så tokblommar vitsipporna.  Vitsippsmattor, så vackert!

Killen som gillar rosa, han gör gärna sin mormor sällskap ut bland blomstren. Har ni känt hur vitsippor i mängd doftar? K-P vet. ( De två sista bilderna är från igår. )

Selfie om krogen

Veckans Selfie från Klimakteriehäxan handlar om Krogen. Känns lite konstigt för en lantis, just benämningen KROG. Vi äter ute nästan varje vecka, men det blir då lunch på någon av våra närbelägna restauranger. När vi är i sommarstugan i Halmstad, så händer det att vi cyklar in till centrum, och går på krogen.... eller... även om det blir en öl eller ett glas vin till maten, så säger vi att vii cyklar till den eller den restaurangen. 

Jaja, alla vet vad som menas.  Till dagens frågor. 

1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Fiskplanka. Eller planka, överhuvudtaget. Gillar dock inte helt kött, och då får det bli fisk.

Bilden är från restaurang Pio i Halmstad. Två år gammal nästan. Under många år, så cyklade vi från stugan på Östra stranden in till centrum, för att äta just Pios fiskplanka. Så god. Plattfisk av något slag, räkor och spenat gömmer sig under mos och god sås. När maken fyllde sjuttio förra året, så var hela vår nio-personersfamilj på Pio och firade honom. Fiskplanka till de vuxna. Men den var inte lika god som tidigare. Man hade bytt ut den goda plattfisken mot SEJ! Usch, vad jag blev besviken. Sa dock inget på restaurangen/krogen, utan betalade... och gav t.o m lite dricks. Sen kom ett mail, där man skulle bedöma sin upplevelse från restaurangen. Jag skrev som det var. Hade dessutom lite klagomål på barnbarnens mat. Jag fick ett riktigt ilsket mail tillbaka från krogägaren ( se där använde jag ordet krog automatiskt... ) Sen har vi förstås inte besökt den restaurangen

2. Sån är jag som kroggäst: Är ju för feg för att påpeka något. Fick världens skosulor, då det serverades lövbiff till lunch, på en välrenommerad restaurang i närområdet. Tyckte inte att det var lönt att säga något, det var ju ändå "bara" billig lunchmat....  

Men som sagt, skickar man ut ett bedömningsformulär efter besöket, så "talar jag ut". Mycket sällan som vi äter på restaurang och beställer a la carte dock. 

Men oftast är jag nöjd. 

3. Den "importerade" maten är en favorit:  Förstår inte riktigt vad som menas... men sushi... det är en absolut favorit. Även om den är av väldigt olika kvalitet på olika sushi-restauranger... eller restauranger som kör lunchbuffé.

4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Lika oförstående här. Men jag gillar grytor från både Indien och Thailand. Upptäckte en suverän thairesturang förra gången vi var i Malmö. Så gott... och extremt prisvärt.

5. Favoritpizzan! Väldigt ensidig. Quattro Staggione. Har försökt med andra pizzor, men det "funkar" inte.... 

6. Så tänker jag kring dricks: Bra att vi nästan alltid äter lunch på restaurang. Där förekommer inte dricks, inte på våra närbelägna restauranger iaf. I annat fall brukar jag runda av till närmaste femtiolapp. Om maten varit god vill säga. Ogillar att man måste knappa in summan. Borde ingå i priset från början. Känns lite passé med dricks, faktiskt.

Tack för ännu en kul Selfie!

Lördag

 Man hinner mycket på en dag. Vissa dagar.  Andra dagar tycker man att man inte får något gjort.

Igår hann jag med mycket.

Lämnade hemmet kvart över åtta. Maken skulle iväg och sälja lotter för sin Rödakorsförening, på närbelägna vårmarknaden i Gölingstorp. Vinster: Kakor, som jag bidragit med att baka dagen innan. (Apropå tidigare inlägg, så tyckte jag att det var värt ett tack. Men det var det inte. Hade blivit så nöjd med att få en hälsning där man tackade mej för det jobb jag lagt ner... Men det var nog bara dumt tänkt... )

Vi börjar från början och struntar i tack och kakbak!

Lämnade hemmet kvart över åtta. Hade en timma tidigare fått OK från Johanna att hennes förkylning inte var värre än att hon och killarna tänkte genomföra det hon - i samråd med alla inblandade- planerat.

Körde Nissastigen, mot Halmstad. Rätt gott att sitta ensam i bilen och skråla med i den musik som radion bjöd på. Och som man var bekant med.

En och en halv timme tar resan till Halmstad, Östra Stranden, Knipan.  Mycket folk på området. Det var årets första "arbetsdag". Vi har aldrig varit med på det. Är där för sällan. Har tidigare fått betala 600 kr per år för frånvaron. I årets "stugavgift" fanns inte den summan med. Karin visste varför. Man hade i deras bostadsrättsförening i Malmö,   tänkt införa en avgift för dem som aldrig var med på de gemensamma trädgårdsdagarna. Men det fick man inte. Olagligt!  Så vi har betalat många  års olagliga avgifter till stugområdesföreningen. Men strunt samma, det är ett bra sätt att känna att man kan strunta i att vara behjälplig  när föreningen kallar till arbetsmöte.

Tog en promenad i solskenet, bort från det arbetande folket. Körsbärsträden blommade.

Havet var lysande blått, och ute i Laholmsbukten kunde man skönja segelbåtar ute på premiärsegling 

( ?)

Satt på en av de sittplatser som är utlagda längs stranden och bara njöt. Så vårligt och härligt.... men kyligt.

Dags att dra vidare söderut. Stannade på Rasta på Hallandsåsen och drack en kopp kaffe och åt en , alldeles för torr, räkmacka.

Från Hallandsåsens topp tar det en timme till Karins bostad i Malmö.

Där serverades salladslunch. Orkade inte så mycket, hade ju nyss ätit. Men gott var det. Och sallad kan man spara till senare. Ingen skada skedd att jag ätit alldeles för nära lunchen.

Ava, med lördagsgodisklubba i munnen, visade sin blomnördiga mormor på alla utslagna blommor som fanns i den stora trädgården.

På lilla leksplatsen, nära hennes skola hade den rosa magnolian slagit ut. 

Magnoliablommor är kortvariga skönheter. Trots att de fortfarande var i tidig fas av att slå ut, så fanns et många kronblad på marken. 

Vi gick vidare mot den stora och vackra kyrkogården. St Pauli kyrkogård. 

Magnolian i minneslunden, den brukar jag titta till , om vi besöker Karin och hennes familj när det är vår. 

Lite längre bort, såg vi ytterligare tre magnolier i olika storlek. Här kompletterade med en nördig mormor och hennes dotterdotter....

Åh, vad det är fint i Malmö... nästan hela året om.

Vid halv tre-tiden dök de resterande barnbarnen och deras mamma upp. De hade varit på simskola på förmiddagen, och sedan tagit tåget från Värnamo- med byte i Alvesta- till Malmö. Därefter buss från centralen till hållplatsen vid Folkets park.

Lite fika smakade bra, och sedan var det absolut läge att ge sig ut och springa av sig lite tågsittar-rastlösa ben. Det var mycket folk i Folkets Park ( ja, det är väl där folk ska vara) med just vid den nyuppsatta lilla scenen var det rätt tomt.

Folkets park är ett superställe för alla åldrar. Att leka blir man aldrig för gammal för. 

Men för tunga och för stora för att klättra i nätet, det blir vi nog lite till mans. 

 

Glassätarsäsongen inleddes. Jag testade en ny variant från en av favoritleverantörerna, SIA-glass. Pistagepinnen var bra i såväl storlek som smak. Karl- Petter tyckte de samma om sin storstrut. Ava fick hjälp av isglassätande Konrad, att äta upp den stora skålen med mjukglass. 

Kunde gått länge och kollat på alla blommor i parken.  Men tiden går snabbt när man har kul.

Redan vid femtiden lämnade Johanna och jag de tre barnen hos Karin. Sambon hennes jobbade, så det var hon som skulle se till att de tre höll höll sams under fyra timmar. ( Lyckades bra, speciellt då de fått i sig lite mat, och fått upp blodsockret på bra nivå)

Tjugo minuter tar det att via Triangeln, gå till Malmö Opera. Mycket folk ute. Många som satt på uteserveringarna. Samt ett stort antal poliser. Det märks att Malmö håller på att rusta upp inför ESC. Karins kontor ligger i Hyllie, och de anställda på det stora försäkringsbolaget, har fått rådet att jobba hemifrån under hela ESC-veckan. Klokt! Man vet inte vad "stollar" kan ställa till med...

Malmöoperan ger just nu musikalen "Next to normal". En otroligt bra föreställning. Som handlande om något som finns på riktigt. Psykisk ohälsa. Johanna, sakkunnig inom området, tyckte att det var ett realistiskt drama som utspelades på scenen. 

Vi hade platser på rad två, längst ut på sidan. Scenografin var speciell , med en rund scen, där delar av den kunde vridas. På det sättet kom man väldigt nära skådespelarna. Sex skådespelare, sex musiker., superb föreställning. 

Precis innan förställningen började, och vi hade satt oss till ro på våra platser, så kände jag en hand på axeln. 

Vände mig om....

Där satt ju byns stora stolthet, ( ja en av dem, vi har ytterligare en skådespelare ( Peter Jansson) som är uppvuxen i vår by), Micke med fru Jeanette och dotter Gry.  Så kul att träffa dem. Hann prata en bra stund, under den 25 minuter långa pausen.  Micke heter Riesebek i efternamn, Nettan heter Cappocci, Jag har skrivit en del om dem tidigare, då vi brukar se dem i aktion på scenen då och då. Brukar synas i TV ibland, framförallt då man visar farserna från Vallarna i Falkenberg. Micke har dessutom gjort en massa scenografi för olika adventskalendrar i TV. Just nu håller han på att illustrera barnböcker, berättade han. En verklig mångsysslare. 

Nöjda med en föreställning som dröjer sig kvar i medvetandet och med ett trevligt och oväntat möte, så blev det tjugo minuters promenad tillbaka till Karins bostad. Tre pyjamasklädda barn väntade oss., Ett snabbt hej då, och så var det dags att bege sig hemåt igen. Kvart över nio var det fortfarande ganska så ljust. Härligt!

Johanna hade erbjudit sig att köra en bit, men när vi kommit in på E4an, så var det så lite trafik så att bilen nästan skötte sig själv, med hjälp av farthållare.  Så jag fortsatte att hålla i ratten. Karl-Petter somnade innan vi kommit ut ur Malmö, medan Konrad höll sig vaken och kollade på sin platta en timme. 

Strax efter halv tolv anlände vi till Ulås, Värnamo. Jag hade med mig utrustning för att stanna kvar där över natten, men kände mig så pigg att jag lika gärna kunde köra de dryga sex, välbekanta, milen hem. Körde sakta, det var många rådjur som rörde sig utmed vägarna. Det hade hunnit bli söndag då jag kom hem. Somnade gott i egen säng. Alltid den bästa sovplatsen.

En rolig dag. Tur att jag gillar att köra bil. Det känns inte jobbigt att köra Malmö t.o.r, när det är bra väglag.  Speciellt då man haft en riktigt rolig dag!

Vår på sparlåga

 Ja, det känns lite så. Att våren stannat upp och går på sparlåga just nu. Det har varit en lång vår. Den började i slutet av februari, så jag förstår att våren behöver lite återhämtning. När den laddat batterierna igen, så tror jag att det kommer tillbaka med full kraft. Det brukar ofta vara så.

Hörde något på radio om att man längtade till sommaren.  Jag längtar inte till sommaren. Jag längtar nästan alltid till mars och april. Då när naturen vaknar, när ljuset kommer tillbaka, då de första vårblommorna tittar fram, då fåglarna börjar konsertera. Då när man har ett halvår av ljus, levande natur och mer eller mindre varma dagar framför sig.

Visst tycker jag om sommaren. Speciellt när solen skiner och man kan vara i och vid vatten. Eller promenera längs en solvarm grusväg, där fjärilar flyger från blomma till blomma, längs vägrenarna.

Nej, jag klagar inte på att det är lite kylslaget. Det är bra att skynda långsamt på våren.  Jag njuter av alla dagar, från mars till oktober.  

Om man frågar mig i november om jag längtar till sommaren, säger jag förstås ja. Avskyr ju de mörka månaderna, då naturen vilar.

Men det händer allt, att jag en varm julidag längtar tillbaka till mars-april, till det nyutsprungna och till känslan av att ha många ljusa månader framför mig.

Videblom. Mumma för insekter.

Vardag

 Nästan var dag tar jag bilder. På min vardag. Här kommer två vardagar bilder.

- Mormor, du kommer väl ihåg vad du har lovat!?

- Nää! Jo, jag kom ihåg, då när Konrad påminde mej... men jag kunde ju låtsas att jag glömt. Insåg förstås att den "nödlögnen" inte skulle hjälpa... Konrad glömmer inget!

- Du lovade mej, att när du hämtade mej på skolan nästa gång, så skulle vi åka till Hemmahallen och jag skulle få den största kulan.

Så fick det bli! Otroligt vilket intresse för kulor som barnen ( i allafall på en av F-3-skolorna) i Värnamo har. Kul att traditionen med kulor, på våren, lever kvar. Även om jag inte förstår vitsen med de jättestora kulorna. Fast de tycks förstås mest vara samlarobjekt och "statussymbol".

Lillebror fick en påse med mindre kulor. Han blev väldigt glad. Inget att ta med sig till dagis. Men han är rustad inför nästa år, då han går i F-klass.

En mormor lovar saker och skämmer bort. Det är så det ska vara. Tycker mormor!

Det är majblommetider. Jag vet att jag förra året ondgjorde mej över hur barnen numera säljer blommorna över nätet. Jag har inte ändrat mej ett dugg i frågan. Aldrig att jag skulle köpa en blomma, som barnets förälder säljer via sitt facebook-konto. Eller annat konto.

Jag må vara hur mossbelupen som helst, men jag anser att barnen ska anstränga sig själva. Igår träffade jag på en driftig kille, vid killarnas ridskola. Jag köpte en pin irl. Blev riktigt glad över att träffa på mamman som skjutsat sin son till ett bra försäljningsställen, så att killen fick sälja på egen hand.

Sen vet jag... majblommepengar går till "behövande" barn. Det är en annan sida av saken...

Stannade till vid en plats där det växer backsippor, på väg hem från dagens arbete/vikariat. De var inte utslagna än. Men en fin bild på en vacker plats, det fick jag.Tycker så mycket om den här kyrkoruinen.

Fint väder.  Fick bli en promenad. Det är högsäsong för påskliljor i vår del av landet. Brukar ofta vara så i mitten av april.

Nästa år lär påsken ligga i mitten av april.

Tänkte det när jag gick förbi fagerheten; med tanke på vårt sekulariserade länd, så borde man kunna fira påsk vid olika tillfällen i vårt land, beroende på när påskliljor blommar.

Men det funkar förstås inte med arbetslivet! Hm! Tänkte inte på det ...

 

Kollar just på rapport. Apropå politik-selfin i måndags, så sympatiserar jag helt med SD och KD... och modiga M respektive S-ledamoten, i dagens lagförändrade omröstning.  Så det kan bli! 

Vet inte om det är demokrati att tvingas vara lojal sitt parti, även om man har en helt annan uppfattning...

Och att tillåta koranbränning i samband med Eurovision-veckan. Helt sjukt! Det är en stor skillnad på yttrandefrihet och provokation. 

Selfie om politik

 

En symbolisk selfie, den här bilden. Lite vissen i kanterna, lite bruna fläckar, men rätt ok ändå. Åt lunch med mina gamla kollegor idag. Visst känns det i kroppen på oss alla, och finns syns det i huden, att man varit med ett antal decennier. Samtidigt som man känner sig rätt så pigg. Den "gamla" julrosen blir en riktigt bra symbol.

Nu var det frågan om Klimakteriehäxans roliga Selfie. Tvära kast. Förra veckan var det kosläpp, nu handlar det om politik. Undrar egentligen varför vi svenskar är så hemliga om vilket parti vi röstar på...? Ja, om vi inte är politiskt aktiva förstås. Har aldrig fattat det... men å andra sidan.... det är mycket i det samhälleliga som jag har svårt att förstå, åldern till trots. 

Nä, nu kör vi!

 1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? Nix. Kan ångra det lite nu. Hade kanske varit kul att vara med i lokalpolitiken. Men jag hade nog blivit utslängd från "mitt" parti. Har väldigt svårt att följa en linje, där man SKA tycka på ett speciellt sätt. 

2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? 

Skillnad mellan de som kravlar på samhällets botten och de som kan har massor av pengar, ibland förskaffade på halvkriminella sätt. Skattepolitik.  Integrationsfrågan. Skola och vård. Ja, helt enkelt det nuvarande samhällskickets ointresse att se till dem som är svaga och att ta hand om de alla människor som finns i vårt land.

 3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val?

Väljer mellan två. Valbarometern brukar säga det ena, förnuftet säger det andra.

4. Läser du tidningarnas ledarsidor? 

Borås Tidning har bra ledarskribenter. Tar upp aktuella frågor på ett enkelt sätt. Sen kanske man inte alltid tycker som ledarskribenterna. Men ... jo...jag läser alltid.

 5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt?

Olof Palme, Ingvar Carlsson.  Och, trots att jag aldrig röstat på honom, Fredrik Reinfeldt.

  6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni? På parti eller person?

Röstar på parti. Antagligen blir det valbarometerpartiet i detta fall.

Återigen, tack Aina, för en kul selfie. 

Viktiga små ord

 

Jag blev smått irriterad på min mamma många gånger.  Av hennes evinnerliga tackande. Hon tackade för allt. För mej var det som jag gjorde för henne, under hennes sista år, självklart. Hon behövde inte säga tack för allt.  För henne  kändes det som om jag verkligen gjorde något som hon uppskattade. Hon ville tacka. 

 Idag har jag omvärderat hennes tackande. Hellre tacka några gånger "för mycket", än att inte tacka alls. 

Nog känns det som om det har blivit allt svårare att få fram ett tack, nu för tiden. Många känner sig så "viktiga" att det är självklart att folk ställer upp för dem. Och då tycks det inte behövas något tack....

Ofta återkommer vi till samtalsämnet "tack" i skolans värld. Det hände att jag bjöd barnen på något, det händer att mina kollegor gör det samma. Det är alltid intressant att kolla hur många av eleverna som säger tack. Ett fåtal, brukar det vara. Mer förekommande är att man får frågan "Hur många får vi?", "Får jag mer?"

Tänker på hur det är med mina egna barnbarn. De säger tack. Alla tre. Skulle det inte ske direkt, så påminns de av föräldrarna. Hoppas och tror att den påminnelsen följer med dem ut i livet. Minstingen glömmer absolut aldrig att tacka. Han gör som sin mormorsmor, tackar för allt. Jag uppskattar det.

Erkänner att jag känner mig besviken, då tacket uteblir. Både från barn och vuxna. Från dem som jag inte känner så väl, lika väl som från de allra närmaste. 

Det kostar så lite att säga ett tack! Men det betyder så mycket och det känns så varmt om hjärtat, då man får den lilla uppskattningen. 

Jag är en riktig klantmaja. Ord bara flyger ut ur min mun, utan att jag tänkt mig för ett dugg. Det samma gäller skrivandet. Skrev ju om den där skriftliga varningen i går. Det är inte den enda klantigheten jag gjort. Tror att det blivit bättre på gamla dagar. Man lär sig väl lite av sina misstag..

Förr hade jag svårt för att säga förlåt. Det har jag absolut inte längre. Om jag gjort fel, och kanske inte  kan ställa förflugna ord tillrätta, så kan jag i alla fall be om förlåtelse. Oftast menar man inte så illa som det låter, eller uppfattas.  Det blir bara fel. 

En bön om förlåtelse måste komma från hjärtat. Har hört och sett elever/barn tvingas att säga förlåt. Funkar ju inte. Man måste mena det. Inte tvingas. Eller ... kanske får jag ändra uppfattning... Det är bättre med ett framtvingat förlåt, än inget alls. 

Men det  förlåt som jag fick höra för ett tag sedan: Förlåt för faan... det räknas inte dit.

Ja, det kostar på att säga förlåt. Men det gör gott när man fått fram det lilla ordet. Tyvärr finns det en del som inte tar ett förlåt. De som låter ett misstag ligga till grund för ovänskap i decennier. Ledsamt! Kanske mest synd om den som inte kan vara så ödmjuk, så att den kan förlåta.

Två viktiga ord! Tack och förlåt! Ord som jag hoppas fortsätter att användas av kommande generationer...

F.ö. vill jag meddela att min fina bloggvän Primerose numera har kommit tillbaka i bloggosfären, efter att ha blivit hackad och fått avsluta och radera sin tidigare blogg. Ni som tidigare följt henne kan hitta henne här:https://litenherre.blogspot.com/ 

"Ge inte upp" Det är också en viktig fras. Det har inte Primerose/Eva gjort!

Mina tankar återkommer ofta till en avlägsen väns ( ja, en som jag inte träffat på många år) dotter. Hon ger inte upp. Den som vill kan gå in på Instagram och följa https://www.instagram.com/palmerkarin/ Önskar så att allt ska ordna up sig för den fina tjejen! 

Blombilderna är, i vanlig ordning, dagsfärska. Vårblommor!

Lördag... igen

 

Det känns som om våren är extra tidig i år. Det är bara mitten av april, och blåsipporna har snart gjort sitt. Kollade på svärmors blåsippsplanta idag, då jag gick förbi. Förr fanns det flera plantor i sluttningen mot diket. Numera är det bara en kvar. Men den tycks livskraftig. Plantan har skugga nästan hela dagen, så därför är det en "sen bloomer". En av årets sista. Och ett fint minne av svärmor Ingrid.

Gräset har blivit grönt.  Snart dags för ansning/klippning. Inte här vid fågelbordet, förstås, för där är det fortfarande full aktivitet. Idag hade vi glädjen att ha herr och fru steglits på besök ( längst ner på bilden). Hopplöst att ta bra bilder med mobilen genom köksfönstret. Men bättre så, än att hämta systemkameran ( som kanske inte ens har batteriet laddat), för då kan de sällsynta gästerna ha hunnit försvinna. 

Bofink, gulsparv, de stannar kvar. Bergfinkar har vi haft på besök, hade fortfarande ett par kvar idag. Men de drar norrut, innan de slår sig till ro för häckning. 

Sädesärlan var framme lite senare. Dock inte för att picka frön. Nej, där är det animaliska produkter som efterfrågas.  En del sådana finns att tillgå. Årets första lilla fästing-nymf kröp över min hand idag.  Den fick inte chans att bita sig fast. Vet inte om den  duger till fågelmat....

Igår regnade det hela dagen. Blev ingen längre promenad, än en liten runda i närmaste omgivningen. Idag fick det bli dubbelt upp i stället. Långpromenad alltså. 

Reagerade på hur otroligt mycket vatten det är i  bäckar och diken.  Oftast brukar våren vara torr, och  grundvattennivån låg. Så är det inte detta år. På gott och ont. Mest på gott, inbillar jag mig....

 

Var i valet och kvalet om vägvalet på ett ställe. Vände först in på en stig, som skulle ge några kilometer kortare väg. Men där var så halt och slipprigt, så att jag insåg att det var betydligt säkrare och snabbare att hålla mig på skogsvägar hela tiden. 

Det är verkligen härligt att gå i rask takt. De gånger ryggen tillåter det. Man funderar så bra då. Nu när jag är tillbaka i skolans värld i högre grad än på länge, så funderade jag ut hur jag skulle lägga upp veckans båda no-lektioner. Kom på riktigt bra lektionsupplägg. 

Det är många lektioner som jag planerat gåendes, under årens lopp.

Funderade också en del kring Znogges blogginlägg idag, om vad man skriver och inte skriver på sin blogg. Eller visar. 

Det är naturligtvis upp till var och en.   Själv har jag varit ute på hal is flera gånger. Fick ju en skriftlig varning en gång i min bloggs "barndom". Det var 2009. Har flera gånger under senaste tiden läst i lokaltidningen om lärare som fått skriftliga varningar, och varför. Om min varning stod det ingen i tidningen. Varför jag blev varnad? för att jag skrev att det märktes tydligt på skolan, att två elever var sjuka. En sanning! 

Någon som inte gillade ( gör fortfarande inte) såg detta och skickade till skolchef... 

Själv fattade jag inte att det var så allvarligt att bli varnad...

Så visst kan det finnas skäl att vara lite mer anonym än vad jag varit under min bloggtid; det finns folk som vill en illa, och tar minsta chans. 

Samtidigt så är det svårt att vara anonym idag; man kan spåra upp alla via nätet, i alla fall alla vuxna som inte har skyddad identitet.  Nä, jag bjuder på mig själv både vad det gäller bild och text. Samt på dem som är viktiga för mig, i viss mån. Men visst finns det en hel del som jag aldrig skulle skriva om, och var den gränsen går, det är ju upp till var och en att bestämma. 

Tror att jag har full koll på vad ni heter och var ni bor, alla ni 15-20 bloggvänner som jag anser mig ha. De allra flesta har jag också fått se på bild. Men de fåtal som inte visat sig, de är jag förstås extra nyfiken på. Även om jag tror att ni ser ut som folk gör mest.

Skulle egentligen åkt till Jönköping ikväll och lyssnat på Fredrik Lindström och om svenska dialekter. Men det blev inställt. Förhoppningsvis återkommer föreställningen vid ett annat tillfälle. Nästan lite gott att få en "ledig" kväll. Det har varit otroligt mycket under flera veckor. Och kalendern är rätt fulltecknad framöver också.

En fin vårdag idag. Har trilskats lite med kirskål och knölklocka i rabatterna i eftermiddag. Det gäller att påbörja det kriget tidigt på våren. Då har man en chans att hålla de oinbjudna växterna i schack under sommaren.

Njuter av det gröna gräset utanför fönstret. I morgon ska det visst bli friska vindar. Gillar egentligen busväder, bara det inte är så busigt att  det blir farligt att vara ute. 

Dags att fixa en paj till kvällsmat. God lördagskväll.

Omväxlande tillvaro

 

Igår var det ljuvligt vårväder. Jacka av. Så även fleecetröja. 

Tog en tur till Rusarebo äng, under mormorstisdagens eftermiddag.   Hade tänkt att få med båda pojkarna, men Konrad förklarade att han inte alls tänkte åka med, han skulle leka med två år äldre grannkillen, när de båda kom hem från skolan. Mamman okejade detta. Som tur var så ville K-P gärna åka med. 

Skrev i ett inlägg ganska nyss; Det gäller att ta tillvara på den tiden då barnbarnen vill dela sin tid med mormor och morfar. Oj, vad snabbt det går innan kompisarna tar över. Men tänker jag tillbaka till då jag var sju år, så var det viktigt att vara med kompisar. Också.

Så vackert på den rikt blommande Rusarebo äng.

 Är väldigt svårt att dela med sig av vackerheten på bild. Det var så mäktigt med alla blåsippor, vitsippor och den gula vårlöken.

Kan vara årets sista blåsippsbild. Nu börjar vitsipporna ta över.  Snabba växlingar, då det blir så vaart som det varit under början av veckan.

Även K-P fick vara med de lite större killarna en stund, då de för korta stunder nästan upphävde tyngdlagen där på studsmattan.

Ridlekis på det... och så blev det en stund över för Konrad att spela kort med både morfar och mormor.

När jag gick ut för att hämta morgontidningen vid sextiden idag, så var det ljumma vädret borta. Det blåste kallt om de bara benen, då jag gick de tio metrarna fram och tillbaka till postlådan.

Förmiddagen ägnades åt no-lektioner, i först åk fem och sedan åk fyra, i min "gamla" skola. Tänkte på det då jag gick i de trappor som finns kvar från den ursprungliga byggnaden; Inte hade jag kunnat tänka mig att jag skulle komma tillbaka och gå upp och ner för de trappsteg som fortfarande dröjer sig kvar i muskelminnet, när jag är "gammal".

Det är otroligt roligt att komma tillbaka till sin gamla skola, jag känner mig så välkomnad av både elever och kollegor.... och det är SÅ kul att undervisa. 

Konstaterar att jag valde rätt yrke redan från början!

Hann vila en halvtimme här hemma, innan det var dags att bege mig till bygdegården och vara  "mannekäng".  Numera finns det ju mannekänger av olika storlekar, så jag kände mig inte ett dugg felplacerad som var minst två storlekar större än de andra tre damerna. Två herrar var också mannekänger, då PRO och Seniorshopen i Jönköping bjöd på visning av vårens mode.

Nästan hundra personer fanns i publiken.  Kändes lite småpirrigt på första entrén ( av tre)   "Tänk om jag ramlar!!" Kläderna som jag visar här, de fick följa med hem. Dock ej hatten. Jag tror aldrig jag skulle använda den... 

Lite annat blev också inköpt.... Jag är ju lite klädgalen. 

Roliga dagar i en omväxlande tillvaro. I morgon blir det musiklektioner i "min" andra och närmaste skola.

Och som jag tidigare framhållit; Jag är så oerhört tacksam över att få ha en så omväxlande tillvaro och att orka att ha "flera bollar i luften",

Selfie om kosläpp

Ett lite annorlunda, eller iaf otippat , val av selfiefrågor blev det denna måndag. Tack Klimakteriehäxan för att du tänker, fixar och överraskar,

För egen del så har jag ett väldigt kluvet förhållande till kor. Koskräck om jag befinner mig på samma sida stängslet som djuren ( vilket jag försöker se till att inte göra). men njuter storligen att se kreaturen ( på andra sidan stängslet) i sommarhagen. 

1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha:  Brukar se till att ha en liter mellanmjök hemma. Dricker aldrig mjölk. Men det behövs ju till både matlagning och bakning. Samt till gröt, när jag "orkar" fixa mig havregrynsgröt till frukost eller lunch. 

2. Den osten vill jag ha: Är inte så noga. Men lite smak ska den ha. Borgmästarost  har vi ofta. En ostmacka hör frukosten till. 

 3. Den "mjölkmaten" är en favorit: Åt keso till kvällsmat i kväll. Gott, med en klick äpplemos eller bär. Eller.... det kanske är lagad mat som avses: Hm... brukar göra pannkakor om vi har  mjölk med utgånget datum. Men om det är gott... nä, mer "av nöden tvunget mat"

  4. Den yoghurten serveras hos oss: Maken äter naturell lättyoghurt. Jag är filmänniska. Äter knappast aldrig yoghurt. På sommaren, i Halmstad, brukar vi alla äta Vapnös jordgubbsyoghurt. Den är god. Inte så söt som de flesta andra "bäryoghurtar".

 5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Jag har med all sannolikhet fått döpa en och annan ko, eller rättare sagt kalv, då jag var barn. Maja var en snäll ko. Rölla var ilsken. Tror inte Rosa var så vanligt förkommande i vår ladugård. På den tiden så hade en bonde 10-15 kor, plus en del ungdjur. Alla hade namn. Rosetta. Saga. Britta. Disa. Kajsa,,,,, De allra flesta tvåstaviga. Men min ko skulle få heta Maja. 

 6. Har du något ko-minne? Många. men mycket handlade om att jag var rädd för de stora djuren med de vassa hornen. Värst av allt var just kosläppet på våren. Ystra djur som stått inne i mer än ett halvår, skulle motas till försommarens första bete på "vallen". Jag blev utrustad med ett ett spö, brutet från ett träd i närheten. Jag skullen mota korna så att de inte sprang åt motsatt håll. Far, som nästan alltid var ilsken, var extra stressad och argsint då djuren skulle ut. Jag fick veta att jag var oduglig, som inte alltid klarade att mota "monstren " åt rätt håll.  Usch, så hemskt det var.... 

Men Maja fick jag mjölka. Då var jag liten och inte påtänkt som ko-motare. Fick dricka den spenvarma mjölken. Kväljs nästan vid tanken idag, men som litet barn så tyckte jag att det var gott.

Kommer också ihåg hur det vara att mata kalvarna. De var söta. Några som jag inte behövde känna mig rädd för.