söndag 31 juli 2011

Cykelcachecoordinerig

-Cache ut eller cache in? undrade C-E i morse. I af morse för oss - medan det sannolikt för somliga skulle kunna betraktas som förmiddag.
Hade inte alls funderat på cache, hade tänkt mig några cachefria dagar .... får ju inte bli maniskt ...
Satte mig på altanen och läste de sista kapitlen i "Förstå och använda tal". En så´n bra bok.... varför talade ingen om att den fanns tidigare .... så mycket bättre matteundervisningen kunde blivit då! Men bättre sent än aldrig.......

Det var en varm tidig morgon ( eller förmiddag då ... klockan började väl närma sig elva). Jag föreslog att vi skulle åka och bada i Gusjön, men det kände inte C-E för. Lite badkruka är han... och den sjön är rätt kylslagen, även mitt i sommarn.
Det var då jag kom på vad vi kunde göra för att bli lite svalkade denna härligt (för) varma sist julidag. Vi kunde ta en cykeltur och lägga ut två cacher som jag tänkt ut och som C-E hade sparat två (55+) vitaminburkar för.
Det är härligt att cykla när det är riktigt varmt. När dofterna riktigt sprids och blandar sig i den våtvarma luften. Till min glädje höll den dumma ryggen riktigt bra... den har blivit väldigt bra i sommar ... även om det gör ont en stund, så går det över direkt som jag stiger av cykeln.Det gäller bara att inte köra på högsta växeln hela tiden. Kan man tacka all geocaching promenerande för det också.... och målningen i Hjälshammar.... tror att båda sakerna haft god inverkan.
Lade en medicinburk vid Nittorps gamla kyrkoruin. Vågade förstås inte lägga den inom murarna, det är inte OK, utan placerade den på ett helt annat ställe. Ändå har det blivit lite strul i publicerandet, reveiwern undrade om den inte störde "fornminnet". Men det gör den inte...

Man ser saker med helt andra ögon när man håller på med geocaching. Har varit vid kyrkoruinen flera gånger, tittat på den, men inte sett den. Nittorps g:a kyrka, byggd på sent 1100-tal måste ha varit gigantisk stor. En stenkyrka var det, vilket jobb att bygga. Dessutom var det tydligt att under många hundra år, så var Nittorps by centralorten här i bygden.

Cachen som placerades vid källan Kappart, den publicerades inom fem minuter efter att jag skickat den. Den källan har också en intressant historia ...offerkälla, vattenhål för förbipasserande tamboskap och hästar, tvätt/sköljställe året om.
Förr i tiden, i min tid alltså, när jag inte hade dum rygg och cyklade mycket, så stannade jag ofta och drack av det friska kalla vattnet i källan.

En holländare blev den första att hitta cachen. Tidigare har jag/vi fått positiv feedback för bra koordinater, men här meddelade holländaren med 6000 funna cacher, att han hade en avvikelse på 8 m. Och det var ju inte bra.....Men man kan inte lyckas jämt.

En hälsning till fröken Anna-Lena stod det på en logg på mina allra första gömmor. Försökte kolla vem det kunde vara, men det lyckades inte, det är alldeles för många (killar) i geocachevärlden som inte vågar ge sig tillkänna. Har iaf identifierat några andra gamla elever som letat upp gömmorna i Ljungsarpstrakten. Killar. Varför är geocaching så killdominerat???Passar ju lika bra för alla ....

Har nu nio egna cacher (om jag nu får kyrkoruinen godkänd). Ska placera en låda vid Dalskog, en riktigt mäktig torpruin, alldeles i närheten där Johanna och Martin bor. Sen tänker jag nog ligga lågt med att placera ut nya, iaf för ett tag. Man äger ju de burkar som man placerar ut, och då får man se till att sköta dem också. Och jag känner att jag är inte kvinna att handha hur många gömmor som helst. Även om jag som det nu är, skulle kunna sköta alla med cykel som färdmedel.

Varmt har det varit idag. Tycker att det mestadels varit skönt .... och cykelturen var ljuvlig.
Plockade kantareller alldeles bakom huset, lagom många att gräddstuva och göra varma mackor på. Det är en fördel att bo ute i skogen .... man kan gå direkt ut och hämta mat så här års.

fredag 29 juli 2011

Vidsträckt, vackert, varierat, välskött

Promenad på Store Mosse blev det idag, som planerat. Vidsträckt, vackert, varierat, välskött - det är ord som passar bra vad det gäller vår närbelägna nationalpark.
Bilderna får berätta. Rekommenderar absolut ett besök i nationalparken. Lägger ingen musik på Photostoryn. Tystanden är rådande i den mäktiga naturen, det får den bli på bilderna också.


torsdag 28 juli 2011

Så´n sommar

SÅ´N SOMMAR!! Det är vi nog många som tycker, och med olika betoning på orden.
Besvikna är nog en hel del. De som anser att sommaren ska vara en rad solskensdagar, helst utan avbrott. Visst var det så under en period efter midsommar, men det har många glömt nu, och tycker att sommarn uteblivit, att den är en besvikelse.
Tvärtom kan en del tycka, speciellt de som av någon anledning har svårt med sol och värme.
SÅ´N SOMMAR med positiv betoning kan de som vill se växtligheten gro, grönska och växa utropa. För visst blev det en riktig växthussommar, där naturen stått vacker och gett oss naturmänniskor ordentlig njutning.
SÅ´N sommar det blev, kan mina olyckdrabbade blogg och geocachingsystrar uttrycka, med en lite besk underton. Brutna handleder stör planeringen, det är delvis handikappande, det är besvärligt, det gör ont.Som tur är så är det övergående, det vet jag av egen erfarenhet. Men det är inget kul just då man är mitt inne i det.
Tänker också på alla norska anhöriga, den sommarn som de har fått, det ska ingen behöva få... men sådant är tydligen livet. Grymt ibland.
För egen del är jag klart nöjd med sommaren. Sommaren har varit varm och skön, knappast en dag i långärmat eller långbyxat, temperaturen har varit alldeles lagom för tjock, halvgammal tant. Naturen har visat sin bästa sida, det har varit en lång blomsäsong för många blommande växter. Och ännu så är det nya blommor på gång!
Och så blev ju det där med geocachingen något som gav sommaren lite extra innehåll.
Har varit i Halmstad över natten ( kan bara lämna småkatterna över en natt). Igår var det ett helt underbart sommarväder. Sol och lagom varmt. Framåt eftermiddagen så cyklade vi in till torget, C-E och jag, och köpte glass i glasståndet med hembakade rån. Man kunde blanda mjukglass och kulglass, och det gjorde jag .... SÅ GOTT!
Cyklade sedan vidare mot Prins Bertils stig, där vi skulle leta cacher. Visade sig ligga på Västra Stranden - trots att vi haft stuga i Halmstad i 34 år, så har jag aldrig hört talas om Västra stranden tidigare - bara funderat på om det finns någon motsatsstrand till vår. Det visade sig vara en nästan lika lång strand som den Östra, men här saknades sommarstugeområdena. Cyklade en bit på den fina gång/cykelstigen och bestämde oss för att vi ska försöka ta hela leden en annan gång, nu när vi vet om att den finns och att den går genom vacker och varierad natur, alldeles havsnära.
Åt wienersnitzel på Timmerstugan och sov sedan gott på den nya. tjocka madrassen.
En så´n härlig sommardag det var!
Idag var det mulet, så vi åkte hem efter middag. Hade lagt in några cache-ställen alldeles intill Nissastigen i cache-minnet. Vid jätte-eken vid Isberga var det riktigt fin utsikt.
Nu börjar man hitta mina utlagda cacher - sju stycken har det blivit. Lite kul faktiskt! De är lätthittade skriver de som loggar besöket.... det tycker jag är bra. Och vill man inte läsa hintarna, så behöver man inte ... det finns ju ett skäl till varför de är krypterade.
Geocaching tycks ha ett Janusansikte ....utmaning eller uppvisning av fin/speciell plats. Jag - gamla tant - vill visa det senare. Ett utmärkt sätt att visa sina favoritplatser. Tycker att de cacheutläggande "proffsen" i grannskapet till stor del tänker på samma sätt - visa på platser. Sen kan det i sig bli utmanande - som jättestigen på Isaberg t.ex. Dit får vi ta oss en dag, C-E och jag. Tar man det lugnt i klättrandet, så blir det en bra träning.
Fortsätter denna härliga sommar på samma sätt även i morrn, så blir det vandring på Store Mosse. Ett antal cachenummer framtagna ... och C-E har stekt ägg och tinat hembakat bröd.
Önskar er alla en fortsatt härlig sommar och en speciell hälsning till Inga .... ta det lugnt, så kan du fortsätta att njuta av den härliga naturen.

tisdag 26 juli 2011

Lite lugn

Var ute vid naturreservatet på förmiddagen. Vid vägs ände nära mitten av ingenting. Blev ganska förvånad av att se två bilar på parkeringen. En husbil och en personbil. Båda tyskregistrerade.
Utanför husbilen stod det ett bord och stolar.
Geocachare eller besökare på naturreservatet, tänkte jag.
Eller både och. Vad gör man annars så här vid vägs ände?
Hejade på den man som syntes till, och fick ett "hallo" tillbaka.
Vi gick över järnvägen och en kilometer bort på den igenvuxna skogsvägen, jag och C-E. Med burk, mobiltelefon och anteckningsblock.
När vi kom tillbaka efter en dryg halvtimme var båda bilarna kvar, och utanför husbilen satt mannen och läste i en bok.
Förundrade mig över det faktum att någon kunde ge sig flera km ut i skogen och stanna där, sannolikt över den natt som gått.
Men så förstod jag: Man ville ha lite lugn.... och kan man hitta lugnare ställen än ute i storskogen .. om man undantar kust till kust tågen som susar förbi med några timmars mellanrum.

Vid kanten av den stora mossen fanns ett torp för ca hundra år sedan. Lövö. Tre-fyra kilometer från gården där dagsverken skulle utföras. Man färdades på stigar - och till fots. Undrar om man hade mer lugn där ute i skogen än framme i byn? Tänk om man hade fått leva en dag på torpet och uppleva hur det var på den tiden. Man inbillar sig att livet var lugnt och stilla, men man vet ju inte.... Trots all teknik som vi har, så kan vi varken återuppleva det som var eller se in i det som ska komma. Tänk er en dag för hundra år sedan, eller en dag om hundra år. När jag tänker på den förstnämnda så känner jag bara lugn, när jag tänker hundra år framåt, ja, då känner jag stress..... men ingen vet ju, man bara tror, och ibland tror man så fel.


Storskogen är vacker, storskogen inger ett mentalt lugn. Man kanske skulle göra som tyskarna - slå upp en tältstol, ta med lite mat och bara vara några dagar.

Lade ut några cacher där i skogen. En vid det gamla torpet och en vid Bildsköne Bengtssons övernattningsplats. Den ökände tjuven och bedragaren, hade många gömslen under det att han flydde rättvisan. En plats där han kunde få lite lugn från sina förföljare, var under det stora flyttblocket på Rimåsen- beläget några hundra meter från järnvägen. Det berättas att en vän i trakterna försåg honom med mat.
För många år sedan, när jag jobbade i Dalstorp, så brukade eleverna cykla hem till mig - vid några tillfällen övernattade de. En av gångerna så tog jag med barnen till Bildsköne Bengtssons kryp in. Hilding, C-Es farbror, låg under stenen och väntade på dem och påstod att han var Bengtsson. Många förundrade barnögon blev det.
Vilka roliga grejer man gjorde förr. Föredömliga utfärder, kan jag tycka idag. Inte blev det något lugn för lärarn, men det blev mycket lärdom och erfarenhet för såväl elever som lärare.
Varför gör man inte sån´t nu? Är det för att man är gammal och vill ha lite lugn? Nääee....
För att det är för farligt att ta med eleverna .... Joo, det är väl många som anser att allt är belagt med risk.... men lite måste man ju våga.
Är det för att det inte är riktigt rumsrent att göra sån´t här.... för då måste alla barn på samma skola ha samma möjlighet ... Kan nog ligga lite i det ... man har blivit feg.... och bekväm också.
Men en cykeltur under skoldagen från Grimsås, det måste ju funka. Bara en förälder cyklar med, så vågar jag. Får fundera på det, liksom jag funderar på hur jag på bästa sätt ska få till det där med geocaching i klassen. Två veckor har jag kvar att fundera ....sen är det dags att öppna skoldörren igen.
Lite lugn hoppas jag det blir i Halmstad i morrn .... ska bara sitta ner och läsa i solstolen hela
da´n, hade jag tänkt. Hoppas att solen vill vara med också.






söndag 24 juli 2011

Regnbågars rättigheter

Lite konstig rubrik kanske, i dessa dagar, alldeles efter den 22 juli. Det är ju tankar på Norge som gäller, och jag hade funderat ut rubriken "Norge = Nära".... men så kände jag att regnbågarnas situation ( kommer dit senare) gjorde mig riktigt ärligt arg, och då fick det bli rubriken.
Norge är nära, det är tydligt. Funderade på hur jag reagerat om samma händelse utspelats i Sydafrika, USA,Kina, Australien ..... tror inte att jag funderat vidare på det ..... Hade det hänt i Tyskland, Frankrike, Holland .... jo, lite ..... Danmark ... absolut.... På något sätt så känns det som om Sverige- Danmark- Norge fortfarande är en union ....det ligger nära.
Brukar vakna en stund efter C-E. Han hade hört sju-nyheterna i går morse - och kunde, när jag slog upp ögonen meddela åttio döda ungdomar. Jag trodde inte det var sant. Sån´t händer inte. Inte så nära. Han berättade också att det var en ensam norrman som utfört det hela.
- Så bra, sa jag. Då slipper islamisterna få skuld. De får ju skuld för allt numera. Det är så lätt att utse syndabockar. Speciellt sådana som man inte tycker om = inte riktigt känner och förstår.
En annan tanke som kommer upp, är hur denne unge massmördare blivit den han är. Det finns - tror jag - många som är ansvariga för att han fyllts med sådan ilska och besvikelse mot allt och alla att han planerar och genomför något sådant här hemskt.
- Se mig! Ett rop på bekräftelse.
- Nu är jag iallafall någon!
Jag tror att mannen varit en som uteslutits från gemenskaper, som inte blivit accepterad, som blivit nedtryckt av kamrater och överordnade. Jag tror, men jag vet inte.
Vi har alla ett ansvar för varann, att ta hand om varann och inte utesluta någon - att försöka förstå varann, att ge varann utrymme.
En annan ska som jag funderat på är tragedi- frosseri. Jag satt också vid TVn i fredags kväll, och någonstans inom mej kändes det som om jag iakttog en mest spännande film som jag någonsin sett - inte sedan i september 2003 iallafall. Knappast då - det var ju i Amerika.
Det tänds ljus och det bildas grupper som tänker på det sörjande Norge. Det är förstås OK, men man ska inte inbilla sig att man gör det för dem som verkligen sörjer, utan för sin egen skull.
Under några veckor kommer det att rapporteras om händelserna i Norge.... sen kommer andra händelser att dominera nyhetsflödet... och människor får något annat att frossa i. Förhoppningsvis händer det inget allvarligt, så frossandet får ske i det lilla. För det finns ju ingen som frossar i den katastrof som äger rum på Afrikas horn, där torka, svält och inbördeskrig tar massor av liv varje dag. Det ligger för långt bort - eller rättar sagt - medierna bryr sig inte.. och då vet i inte heller....
Vad jag ville komma fram till är att vi sörjer med Norge nu, men det kan inte de som har drabbats på riktigt, ta in. De är i chock. Om några veckor, när allt har lagt sig i medier, då kommer verkligheten i fatt dem. Vem hjälper dem då? Vem sänder dem någon tanke..?
Personligen förstår jag inte hur dessa människor, vars barn blivit ihjälskjutna, någonsin kan gå vidare.... Olyckor, sjukdomar tar unga liv ..... ingen kan bli hel igen efter att ha mist sitt barn på det sättet, men kanske man kan fungera efter en tid. Men dessa människor, hur kan de gå vidare ?
För att gå till den nära verkligheten, så ska jag komma framåt till regnbågarnas rättigheter - eller behov av sådana.
Åkte till Hjälshammar för att kolla hus och växthus i går, och planerade att ta ( den långa) omvägen över Tiraholm för att äta fisklunch - och handla insjöfisk - på hemresan.
Passade på att ta en cache vid vackra OS-udden... en kreativ person ( sannolikt man - tänk om jag har fel) hade skapat en superhäftig gömma, längst ut på udden.
Tog vägen över Forsheda för att försöka hitta några av Ingas gömda burkar. Hade inte förberett mig hemma med att skriva upp cachenummer.... hade ju kollat TV hela fredagskvällen.
Stannade vid kyrkan för att ansluta c:geo i androiden till satellit och till internet. Fick napp direkt, en cache på bara dryga 100 meters avstånd. Vid HP ( som visade sig betyda hembygdspark). Det var inte Ingas, men jag tyckte att vi skulle leta upp den när vi var så nära.
Sagt och gjort.
Kollade några andra "nära avståndsgömmor" och hittade två stycken som var Forjois/Ingas. Den närmsta på dryga 500 meters avstånd, vid missionskyrkan, den andra en dryg km bort.
-Blir jättebra med två stycken, vi tar bilen!
Lade ner androiden med kompassriktning utpekad på instumentbrädan, och vips, så försvann alltihopa. Försökte "koppla upp" mig igen, under det att vi ( utan kompass) körde ut ur samhället. Fel väg.
- Stanna, sa jag. Du fattar väl att det kan vara svårt att få tag i satelliten om man hela tiden rör på sig. Och här är det förresten ingen internetkontakt heller.
C-E vände bilen och stannade nedanför kyrkan. Fortfarande ingen kontakt med nätet. Gick tillbaka uppför backen till HP - där hade jag ju haft god kontakt tidigare.
Försökte koppla upp mig mot nätet, men det gick inte heller.
I dagar av katastrof, så infann sig en ny katastrofkänsla. Nå´n som ödelagt hela internet ..... vad är på gång egentligen? Skyndande till bilen och meddelade att Ingas gömmor fick fortsätta att vara gömmor.....Väntade på att det eviga Norgemalandet i radion skulle avbrytas och ny katastrof tillkännages. Men där fortsatte man prata på - tryggheten infann sig igen.
Hittade den fina missionskyrkan, men gjorde ingen ansats att leta. Hade jag kollat hinten innan allt kopplades ner, så hade det nog kunnat funka utan gps-appen.
Återkommer till Forsheda, och hoppas på bättre kontakt vid annat tillfälle. Det blir ganska många resor till V-mo, så här i målarhjälp och kattbytestider. Går lika bra att ta 27an som 151an hem.

Fortsatte vår resa mot lunchmålet. Vid Ås var det full kontakt med internet igen... och satellit.
Slogs av hur vackra trakterna i detta område är. Det syns tydligt att man åker något som tidigare varit sjöbotten. Grönt och öppet, vackra vyer i det pastorala landskapet.
Tiraholm var det mycket folk. Beställde en grillad fiskmix, bestående av gös, gädda och regnbågslax. Frigående gös och gädda från Bolmen och odlad regnsbågslax från den samma.
Blev lite irriterad över den långa väntan på maten - säkert 45 min - men det gick över när den grillade fisken serverades. Det var supergott... med tre helt olika smak och konsistens på de tre olika fiskkötten.
Handlade lite i butiken...
.... och gick ner till sjön för att kolla den vackra vyn. Därute syntes några konstiga träställningar. Fiskodlingen? Jovisst. Precis vid bryggan fanns också två odlingsanordningar.
Där simmade regnbågarna runt, runt -tätt, tätt. Kan detta vara förenligt med de rättigheter till friutrymme som varje djur har.? Finns det någon som kollar upp regnbågars - och andra odlade fiskars - rättigheter. För mig tycks det som rena djurplågeriet att ett djur får vistas i samma trånga utrymme från litet yngel till stor, fångstfärdig fisk. Snacka om stressade djur! Gösar och gäddor, de har ett lyckligt liv.... Laxarnas liv är ett liv i ständig fångenskap.
Nu kommer dilemmat, ska jag från och med nu bojkotta det goda laxköttet? Ser all laxodling ut så här eller har andra laxar ett bättre liv. I vilket fall som helst så borde alla laxar som lever i en laxask få sina rättigheter prövade.

torsdag 21 juli 2011

Hjälpherrn hittade hundrade


Vi har verkligen tagit semester från matlagandet. Ja, mest C-E då, för det är han som brukar fixa 75-80 % av all mat som lagas till vardags i vårt hus.
Igår åt vi god lunch i rött hus, som under dagen fick vita fönsterfoder och vita knutar - i Johannas och Martins Hjälshammarshus.
Idag åt vi god lunch i ett annat rött hus med vita knutar - i det gamla omgjorda barndomshemmet i Rångedala.
Började dagen med att lämna blod i Borås. Fick under de fem -tio minuter som tappningen tog, höra hur viktiga vi blodgivare är. Att vi hjälper många människor till en bra livskvalitét under sin sjukdomstid. Blod är livgivande ... och enkelt att ge för den som kan.
Något besök i Borås city, det kände vi inte för, utan vi tog R 40 ut mot Rångedala. Letade upp några cacher på vägen, i Toarpsdal och i Gravryd.


Tänkte ta ut min bror på en introduktionstur i skattletande. Han var inte svårbedd. Vid första gömman fick jag lära mig att vägen mellan Ulricehamn och Rångedala haft en annan sträckning före den stora sjösänkningen på 1870-talet. Gamla husgrunder visar att det fanns bebyggelse utmed vägen. Roger berättade att man kan ta en långpromenad längs den gamla vägen och den asfalterade banvallen. Kanske kan det bli av någon gång.
Vid Väla hittade Roger sin första cache. Lätthittad. Här fanns förr en dansbana, där våra föräldrar roade sig i sin ungdom. Även Roger hade varit här och festat när han var i mopedåldern.
Väla har ju också en jaktgård, dit många jägare lämnat in horn för konservering ...eller varit på kurs.
Tog vägen mot Tärby. I ett vägskäl skulle det finnas en gömma. Jag och C-E gick till den sida av vägen som koordinaterna visade. Hittade inget .... det skulle vara lätt....var färdiga att ge upp då Roger plockade fram burken bakom skylten på andra sidan vägen. Så min broder, hjälpherren, han hittade den hundrade cachen i min fyrtio dagar långa cachekarriär.

Tänkte hitta cachen vid Tärby kyrka också, innan vi tog vägen över Ön, hem till Anki och sillunch. Kyrkcacher brukar ju vara extremt lätta, men det var inte denna. Den fanns i en nässelhög bakom några soptunnor. Där gick vi inte ner, det får vara måtta med dumheterna. I stället kollade vi utsikten från det Tärby som ses som utsikt alldeles vid Rogers och Ankis hus. I det begynnande regnet kunde jag ta en bild på utsikten över Ön.

Bror och svägerska bjöd på sillinläggning inköpt från fiskbil. Vilken skillnad det var, jämfört med de sillinläggningar som man kan köpa i burk. Priset var också skilt från vanligt affärspris, men det var det värt. Mums sillikryddlag!

Nu får jag vila någon dag i att jag nått målet - 100 gömmor. Iallafall tycker C-E det. Jag kan hålla med. Nästa 100 kan det få ta ett halvår att hitta. Det borde vara mer normalfart....
Det finns lite bär att plocka, svarta vinbär i trädgården och hallon alldeles utanför.... beror på regnet när det kan bli... blir det för mycket av det våta så kan det väl vara läge att ta en bok ur olästa pocketbokhögen .... eller gå ut på kantarelljakt i regnkläder.

Målet är nått! Bror Roger blev dagens hjälte som hjälpte mig dit.

tisdag 19 juli 2011

Tisdagstramp i trakten

Visst borde man gå ner i vikt och smalna av ordentligt med det sommarliv som förs. Händer icke. Är väl för mycket in - man blir ju hungrig när det är så mycket ut.
Ute får man vara som geocachare. Great.
För att börja dagen från början, så trampade jag runt i trädgården en stund på tisdagsmorgonen. Körde bort tre skottkärror överblommat eller bara -för -mycket- växtlighet. Blev bra, nu kan de sena sommarväxterna få lite bättre plats att utvecklats på.
Karla tittade in när det var dags för förmiddagsfika. Så skulle jag önska att fler gjorde... bara titta in ..... man har nästan alltid en stund över och lite kaffe och skorpor/bullar finns alltid att uppbringa. Förr gjorde man ofta så, "hälsade på". Idag är det borta ... så dumt .... det är så kul att få prata en stund utan att man måste ha bokat tid och tagit fram bästa porslinet.
Välkomna alla ....
Kul att höra att Karla gillar min blogg. Man blir ju glad åt all positiv bekräftelse. Kommer att tänka på dem som inte erkänner att de läser vad jag skriver.... MEN om det är något som inte passar... så går de till överheten och skvallrar. Fy för sådana typer .... men dom suddar vi ut ur minnet ....positivitet präglar den tid jag lever i ....
Det blev cachejakt idag också. Ett jättebra sätt att komma ut och röra sig, det blir ett antal km varje dag. Började på naturreservatet Ettö, utanför Hestra. Både vi och myggen gillade den vackra växtrika ängsmarken utmed Nissan.
Mygg och blinningar är mina "hatobjekt". Försökte freda mig så gott jag kunde mot blodsugarna. kändes som om inte så många kom åt det röda inne i kroppen. Kom att tänka på veckan på Hydra, för snart två år sedan. Jag blev mygguppäten nattetid- tur att man inte var blodgivare på den tiden - det fanns inget blod kvar att lämna. Usch, vad det kliade. Påverkar säkerligen att min längtan till Medelhavet inte längre finns.
Fortsatte, tillsammans med C-E och ett antal mygg, i rask takt till Järnbärarbron.
Detta var förr övergången mellan Gnosjö och Gislaved och en bro som användes att - bärandes- forsla järn från järnbruket ut till olika tråddragerier. Superfint ... men för mycket mygg för att vara riktigt njutbart.
Järnbruket har en gång varit en stor anläggning. Numera var det mest en djungel utmed en forsande Nissanflod. Mäktigt!
Åkte tillbaka till sydspetsen av vackra Gusjön. Där fanns det en cache som heter "Primitivt jordbruk" och den jättetydliga cachen var gömd bakom G i GOLFBANA. Nä, golf det är inget för skogsmänniskan i mej, jag ler bara inombords när jag ser människorna som drar golfbagar efter sig och som snurrar så snyggt med ena foten då de svingar i väg en boll.
Men vi sysslar ju med bra sysselsättningar både golfarna och jag... vi är utomhus och vi får röra på oss.
Lunch blev det på Hestraviken. De hade just dukat bort lunchen när vi kom strax efter klockan två. Men serviceminded som man är på den anrika kvalitétsrestaurangen så fixade man fram lite av den goda fisken som var dagens rätt. Supergott ... dit borde man åka lite oftare. Tänk vilken lyx att ha en någorlunda prisvärd stjärnbelönad krog på så nära håll.
En cache fanns där också. Inte så lätt att hitta bland stenarna, men jag lyckades precis när C-E gett upp.
Den här kyrkan har vi åkt förbi massor av gånger när vi kört fram och tillbaka till Värnamo/Hjälshammar. Trodde att det var Nissafors kyrka, men det var det inte, den heter Källeryds kyrka och har anor från 1400-talet och murar från 1600-talet. Superfin! Nissafors heter i alla fall samhället som ligger i anslutning till kyrkan.
Frågade på Hestraviken var Vikaresjön var. Den trevlige kyparen hänvisade oss till Nissafors badplats. När vi kom dit, så pekade gpsen 200 m tvärs över sjön. Så det var bara att åka tillbaka över Nissan.
Hittade den lilla badplatsen, där ett gäng kanothajkare satt upp tält och gjort upp eld. Cachen hade jag nog inte hittat för 70-80 cachar sedan... men nu vet man att man ska misstänka allt
Skidåkaren i Hestra har gäckat mej/oss två gånger. Nu gick C-E direkt på gömman. Skam den som ger sig. Däremot hittade vi inte den nya gömman vid Hestra station.... men det går fler tåg :)) - så det gör inget.

Gräsmattan blev klippt i regn - det funkar det också. I morrn hoppas jag att vi kan ta en vit - eller nästan vit- dag.... en målningsdag till i Hjälshammar.

Ett rejält tisdagstramp i vackra närbelägna trakter blev det. Tack geocachingen för det!

måndag 18 juli 2011

Gömma grejer

Man tröttnar snabbt på regnet. På så där en halv dag. Har tyckt att sommaren har varit så härlig so far. Varmt och gott, varvat med sol och moln, lite nattregn, en fin natur.... och så kom det några timmars regn och jag tyckte sommaren blev TRÅKIG.
Men vad gör man när man inte kan sitta på altanen och läsa pocketbok? Jo, man letar geocacher förstås.
Tur att man har en make som hänger med på olika konstiga sommarstigar som jag lägger fram som förslag. Föreslog skattjakt på Hofsnäs-Torpa idag ... och så lunch på Torpa café.
Och så fick det bli. Sammanlagt dryga halvmilens vandring på vackra Hofsnäs.
Hittade alla utom en burk, och det retar mig.... det var några burkar av barn som var gjorda för barn som låg närmast Hofsnäs herrgård. Och så kunde vi inte hitta en utav dem! Men gps-appen tokade sig alldeles på den platsen... får skylla på det. Visade både 5 och 150 m ... men aldrig nära. Medan den en annan gång visade mindre än en meter från gömman. Så det är inte de utlagda koordinaterna det är fråga om, det är nå´t med satellitskugga ..... för mycket natur i vägen helt enkelt. Tror jag.
Det är ju verkligen semester - eller hemester kanske - att se nära omgivningar .... och äta på lokal. Slippa den tråkiga matlagningen ... och den ännu tråkigare sysselsättningen... fundera ut vad man ska äta till lunch. Snacka om i-landsproblem.
Tog vägen över Cramers hem. Behövde lite reparationsjord/gräsfrö för att så igen de fula såren som finns lite varstans i gräsmattan. Fanns massor av sommarblommor kvar i affären, tyckte inte att jag behövde några fler .... men när jag kom hem så registrerade jag att jag visst behövde det ... en av krukorna på trappan har tappat blomlusten för att den blivit för sur. Vore bra om man hade ögonen med sig någon gång.

Hittade en pyttecache - nano - i Hillared. Brydde mig inte om att ta ut den lilla logglistan... med de klumpiga fingrar jag har, så skulle jag aldrig fått in den igen.

Bestämde mig för att gå från tanke till handling vad det gäller att gömma burkar. Det finns en hel del att visa här omkring. Började med två platser alldeles nära, Roberts stenmur - eller Stockremma stenmuren - den har t.o.m. varit med i TV - och så en hyllning till Janne i Moghult - C-Es farfarsfar.... känd vida omkring som luffarlik, välbärgad kreaturshandlare. Den lådan gömde jag i stenmuren framme i Moghult. Hade fått cachen "Roberts stenmur" publicerad för en stund sedan. Så nu väntar jag bara på att någon ska komma och leta. Spännande. Kul att se hur koordinaterna blev utlagda på kartan... och se att det stämde jättebra. Fick byta en gömma.... fick inga alls överensstämmande koordinater på ett ställe .... heltokigt att man kan visa upp helt olika resultat tio gånger på samma ställe.

C-E hade sett väderrapporten och konstaterat att det blir bra kustväder ett par dagar. Ska vi åka till Halmstad? Beslöt oss för att stanna hemma hos alla katter - vi har även Bella på besök denna vecka - och försöka ta det lugnt och sitta på altanen och läsa ... plocka lite i trädgården... och kanske leta några cacher i Hestra, i stället för att flänga omkring, som vi har gjort nästan alla dagar sedan C-Es semester började. Kanske blir det två gömmor till - ute i skogen - Bildsköne Bengtssons övernattningsplats och Lövö, torpet vid den absoluta utmarken. Ligger bra till i anslutning till KiWs båda gömmor vid naturreservatet.

I sommar är det mest cache i huve´t ....tänk så tokig en gammal gumma kan bli.

fredag 15 juli 2011

Ö-övernattning

I natt har vi sovit med denna utsikt. På en ö. Flatön i Bohuslän. Nu är det ju inte så mycket att ha en fin utsikt när man sover, men det var ju läge att kolla den några gånger före och efter sovandet. Sängen var underskön, har nog aldrig sovit i en sådan go "bortasäng" ....
Åkte i går morse ... ja, jag tycker att det är morse när man ger sig av före åtta...... Första stoppet i Skärhamn på Tjörn. Där tyckte man att morgonen varade till klockan elva... fiken där öppnade inte förrän då .... och inte affärerna heller.
Naturligtvis plockade jag fram mobilen och kollande cache-läget. Det fanns många.... Bestämde oss för en på nära håll från parkerad bil och planerat fik, och gick ut på ett skär bakom Nordiska Akvarellmuséet.
Lätthittad cache, det syns när någon flyttat på stenar och byggt upp dem lite onaturligt. Berggrunden vid Skärhamn är verkligen vacker .... vet inte om det skära är fältspat eller rosa granit .... mycket kvarts syntes det iallafall.
Orust såg ut som vilken landsbygd som helst, när man passerade rakt genom ön. Färja till Malö och därefter några broar, och så var vi framme hos Handelsman Flink, där vi skulle äta och sova.
Halstrad lax till lunch och den här vackra efterrätten .... Gott!
Bohuslän är ju väldigt speciellt, det är mycket naturhinder när man ska se sig omkring med hjälp av cache-guidning. Man kan ha mindre än 100 m kvar till cachen och upptäcka att det är vatten, raviner, klippväggar, hus, trädgårdar i vägen. Bara att börja om.
Åkte till en för oss helt okänd ort, Grundsund. En bohuspärla, med ett antal cacher. En fanns här uppe på Påskefyrsberget. En gammal påskbraseplats .... förr var det grymma metoder som togs till, för att få ihop bränsle till brasorna, det framgick av cache-guidningen.

Att bada i Bohuslän, det tycks inte vara någon höjdare, inte för en sådan som jag, som vill ha strand. Helst av sand. En cache-gömma fanns i en av alla vikar norr om samhället.... och där fanns också en trappa att klättra ner i det våta .... inget lockande för mig!
Grundsund är känt för att man spelade in Saltö- serien där. Från bron kunde man möjligen känna igen en del av platserna.
Vår granne och vän hemifrån grannbyn, honom och hans familj kände vi igen. De satt på en pub/restaurang när C-E var törstig och hungrig efter dagens promenader, och vi bestämde oss för att gå in där och ta en öl/vatten. Våra vänner var ute tillsammans med äldste sonens familj. Vi blev inbjudna till båten, men att ta steget över vattnet och ut på den smala fören, det var mycket värre än att klättra i berg. Jag lyckades tvinga mig över i alla fall ... att ta sig tillbaka upp på land, det var enklare. Nä, seglare blir jag inte.... men det var kul att kolla hur det ser ut på en båt ... och få öra lite om hur det funkar att segla.
Världen brukar vara liten.... har träffat folk vi känner lite här och var.... och så blev det nu igen. Kul!
Tillbaka till Handelsman Flink och fem-rätters gourmet-middag. Pilgrimsmussla, havskräftor, hälleflundra, anka och hemgjord glass .... Gott! Mättigt!
En trubadur underhöll och ledde allsång.... Evert Taube förstås, men också en hel del andra svenska visor ur år stora sångskatt blev det.
En trevlig kväll under det att det började regna därute. Men vad gjorde det, dagen hade ju varit toppenbra vädermässigt.
Hotellfrukost.... också gott... och ett besök i den härliga Flinks handelsbod. Suveränt julklappsställe, tyckte jag. Annorlunda användbara saker. Damen som ägde affären berättade att hon också hade webbshop ... den ska jag kolla när det är så dags....
Vände hemåt och stannade till vid Malö strömmar. Det strömmade verkligen vid en av broarna.
Åkte tillbaka till Orust och tog en enkel kyrkcache vid Morlanda kyrka, en kyrka med anor från 1100-talet. Man får veta så mycket när man letar cachar.... rena mobilguidningen.
I Ellös hittade vi ytterligare några burkar ... och misslyckades med en helt omöjligt tokig.
Fortsatte sedan söderut på västra Orust och hamnade i ytterligare en västkustpärla ... Mollösund. Inte läge att gå omkring på våta, hala klippor .... det märkte vi snabbt ... men vi hittade en lite burk vid den gamla, övergivna skolan. Det gjorde ont i frökenhjärtat att se ett sådant skolförfall.
Bohuslän, det är ett seglar/båt-Mecka - det förstår man när man ser båt efter båt. Stora, små, med segel eller motor på.
Färsk fisk smakar underbart till lunch, de åldriga fiskebodarna har blivit restauranger, affärer, fritidshus. Stekt makrill blev det till lunch, alldeles färsk. Snacka om att ha ätit gourmetmat i dagarna två.
C-E ville köra en annan väg hem, och inte över Göteborg, vilket vi gjorde igår. Alingsås ville han se, och det fick han. Bara det att man inte gjort någon bro över Göta älv, mellan Kungälv och Lilla Edet. Så vi fick måla i ytterligare en vit fläck på vår karta... Götaälvdalen... från båda sidor älven.

Vatten och berg .... nesliga naturhinder ..... En liten del av vårt stora Västra Götalandslän har vi sett under två dagar .... vackert, vackert på så många ställen. Åka långt på semester, nä, det behöver man inte - man har väldigt mycket sevärt och njutningsfullt inom en radie av 25 mil. Som maten och sängen på Flatön t.ex.
Och har man geo-appen med sig, så har man en god guide.... ett aber bara .... batteriet tar slut alldeles för fort .... Nå´n som har nå´n uppladdningslösning?