onsdag 13 december 2017

Lucia

I vanlig ordning, så är den gamla lärarinnan lite trött så här på luciadagskvällen.
Glad och nöjd är hon, även om hon under dagen även kände en kort stunds nedstämdhet
.
( Bilderna tagna av Nexans fotograf)

Fem föreställningar med dessa fina ungdomar, ja, det är en ynnest att få uppleva det år efter år.

Först ett uppträdande för skolans elever i vår vackra kyrka och därefter tre uppträdanden på det stora företaget, Nexans.  Som avslutning hade vi ett framträdande i Bygdegården, för ca 200 pensionärer från Nexans,

Att eleverna sjunger helt otroligt bra, det kan ni ta del av via följande länkar.


https://www.youtube.com/watch?v=A5fQJnnd9tA  ( Adventstid)

https://www.youtube.com/watch?v=S6HN_FSD3t4   ( Ljuset i advent)

https://www.youtube.com/watch?v=-z_ej6s8ctY&t=2s  ( Staffan Stalledräng + En stjärna lyser så klar)

https://www.youtube.com/watch?v=09I2FKtuk5k&t=6s  ( Halleluja)



Glädje, ja. Mycket!

Nedstämdheten upplevdes under några ögonblick i bygdegården. Där satt många av mina jämnåriga , som pensionärer. Jag vet att jag är tjatig, men jag har så svårt att förlika mig vid pensionärstanken..... 



Måste också få med några ord om att min reaktion på att man i U-hamns gymnasieskola hade en kille som lucia, blev till en "ledare" i den stora tredagarstidningen UT. Jag skrev på Facebook att jag tyckte att det var ett sorgligt beslut, och framförallt att pojken i fråga (enligt tidningen) hade krävt att få vara lucia.... fast det skrev man förstås inget om. Men, men ledarskribenten ondgjorde sig storligen över min reaktion, som sagt... samt  över ytterligare någon kommentar.
Det är en stor värld som u-hamnare lever i, det förstår vi nog alla.

Blommor och choklad fick den gamla lärarinnan idag. Hon hoppas på ytterligare några år som pianoklinkare, där bakom luciatåget.

fredag 8 december 2017

Skärpning


Skärpning till mig själv och bloggandet! Jag har ju haft ambitionen att blogga minst en gång i veckan. Under senaste tid, så har inte denna tämligen överkomliga ambition infriats.
Ingen blir lidande, några prenumerater på bloggen finns det inte..... men lite besviken på mig själv blir jag ändå, när jag inte får till det.
Saknar Inga, bästa bloggännen, som oftast hade kommenterat inom en timme efter det att jag publicerat. Man hade någon att skriva för, någon som man visste, läste det man skrev. Att ha mottagare för det man gör, vad det än gäller, det är viktigt.
Inga finns inte mer. Ändå finns hon ibland på sitt facebookskonto. Lilla lampan lyser aktivt blå ibland. Undrar om man har tillgång facebook i den fjärde dimensionen, att man kan ta sig in men inte skriva.
Skärpning, Anna-Lena, så kan det väl inte vara. Eller kan det????


Skärpning, alla världens ledare! Ni som är valda till ledare, ni är också valda att vara föredömen och att förvalta vår jord på allra bästa sätt. Man blir arg,ledsen, frustrerad av att höra världens ledare hota varann.
Skärpning USA, och er konstutition, som tillåter en narcissistisk, hänsynslös affärsman, vald av en liten grupp konspiratoriska ryssar och en stor grupp frustrerade amerikaner, vara talesman för hela ert land. USA erkänner Jerusalem som huvudstad i  Israel. Inte heller! Bara en oansvarig, överårig gubbe,som ställer världsfreden på spel.
Skärpning alla världens andra ledare, som bryr er om gubbstrutten. Att ignorera är inte fel understundom!


Skärpning, ansvariga på Ulricehamns gymnasium. I gårdagens Ulriceghamns tidning kunde man läsa att en kille skulle vara lucia på gymnasiet, och att han dessutom krävt att få vara det, om man nu skulle få ta del av hans musikaliska talang.
Nej, en kille är inte lucia, inte om man slutat förskolekalss, och man ska ha ett offentligt framträdande. Att sedan ställa ultimatum... lucia eller inget alls....att någon går med på det.. jag har inte ord för hur fel det blir då.



Vi pratade om jämlikhet idag i skolan, i min 4-5a.  Att en kille skulle vara lucia ansåg ingen vara ett tecken på jämlikhet. Det finns tjejroller och killroller, av tradition. Lucia är en sådan. Vi var alla överens om att en kille, som har svårt med sin könstillhörighet, gott kunde vara tärna.
Kill-lucia! Dumhet i kvadrat!


Har besökt  Navet vid två tillfällen under de två senaste veckorna. Med två olika no-klasser. Barnen var nöjda med  sina besök, jag var halvnöjd. Lektionerna på Navet var bra/helt Ok, men jag saknar experimentlådorna som förr alltid fick följa med till den egna skolan, för uppföljning av det man jobbat med på Navet.
Skärpning Navet!  Tranemo kommun betala minst 100000 kr till er varje år. I det borde det vara en självklarhet att få med lite lånematerial hem.



Tänkte baka lussebullar i eftermiddag. Skulle testa nytt recept och baka u
av vetemjölet som jag köpte på julmarknaen på Segerstad. Vetemjöl från Bengtsgården på Visingsö. Hemmamalet vetemjöl brukar vara extra gott.
Mjölet var ovanligt grått, men jag tänkte, att så skulle det nog vara. När jag satt degen med saffran och kvarg, så såg degklumpen ut som en hög med babyträck. Det jäste dessutom ovanligt dåligt för att vara en deg, innehållande en del socker.
Bakade ut och gräddade. Konstiga bullar blev det. Fast ganska ok i smak. Tror bestämt att jag bakat på rågsikt.  Ja,ja... nu får det bli julbullarna som vi har... sannolikt till stor del slängda efter jul....
Skärpning Bengsgårdsansvarig! Ha koll på er märkning!
Misstag kan ske.
Skärpning, Anna-Lena, som inte har bättre koll på vad som är vetemjöl och rågsikt.




Går så ofta jag kan på spinmix i Grimsås. Riktigt bra träning för alla. Under hösten har det blivit färre som har utnyttjat det utomordentliga  tillfället till träning.  Det borde var kö till de femton platserna så här i mörkertider. Skärp er Grimsåsbor! Passa på att utnyttja bra träningstillfällen. Visst tar organiserad träning, liksom långa promenaderen hel del tid.. Man mår bra av det..... även om det kan vara ett skäl till att det inte blir så mycket bloggat.
Skärpning på det!

söndag 26 november 2017

Sex fyra



Tanten är numera en sexfyra, ingen femfemma längre.... fast ändå lite grann. Tokränder går aldrig ur...

Födelsedagen var helt otrolig.


Började med fin present från den lille killen  på bilden  och hans familj.
Även hans morfar hade fixat paket.  En sådan bra start på dagen!

Kollegorna hade fixat till både skönsång av elever, av sig själva och god fika.
Visst blev jag glad.... men skämdes också...jag är extremt dålig på födelsedagskomihåg... och födelsedagsgratulation.




Efter lunch bar det av till Malmö, där denna fina lilla tös väntade, med finaste bodyn på.

 
Mamman hade fixat en superfin födelsedagspresent, biljetter till "Sound of music".


En sådan bra föreställning! Man kan ju nästan alla sånger. Historien hade jag delvis glömt bort, hade mest koncentrerat mig på den romantiska delen tidigare, inser jag. Storyn hade ett mycket större djup än så, där i andra världskrigets och nazismens skugga. Och vilken hjälte han var, kapten von Trapp!

Och Ava fick jag träffa i dagarna två.
Sådana toppendagar!


Och det där med presenter, det behöver jag absolut inte.... Jag har fått två fantastiska presenter, dyrbarare än något, i de två små fina barnbarnen som  kommit till världen, och som växer med en rasande fart, sedan senaste födelsedagen.



Negativt vid 64:
Hotmailskontot har blivit kapat. En idiot, ja, jag har inte ord för vad man ska kalla honom/den.... försökte få folk att tro att jag var strandsatt i Ukraina och behövde pengar. Naturligtvis ingen som tror på... hur dum får man vara.....? Allt på kontor är iaf borta... jag kan skicka meddelanden ( har förstås bytt lösenord) men får inga.
Idioten har lagt in två hundar som profilbild.
Tror att han fick mitt gamla lösenord... inget självklart sådant...genom att skicka meddelanden om att jag hade meddelanden som inte kunde levereras, om inte jag angav mitt lösenord.
Ett meddelande som kom från hotmail.. såg det ut som.

Misstänksam måste man vara, hela tiden, i den nya världen. Jag trordde att jag var det, men tydligen inte tillräckligt.




Numera nås jag via jobbmail  anna-lena.larsson@tranemo.se,  facebook-messenger eller annalena53@gmail.com.

Hotmailkontot har ju nästan bara varit ett reklamkonto. Jag kan leva utan det... men blir så förbannad på dessa idioter som bara förstör.



 64-årstanten har varit på buskis idag.
Något hon ogillar storligen.
Men så var det ju så att Micke, grannpojken, hade fått så bra kritik för sin roll i Soldat Bom. En föreställning spelades i Jönköping... vi kunde ju åka och kolla på honom....

Absolut gjorde han en bra prestation. Den enda gången jag skrattade, det var åt hans sätt att skämta...det mesta andra var bara plumpt. Störde mig en del, hur man framställde kvinnosyn...och även manssyn... i dessa #metoo-tider.

Nä,buskis är inget för mig.... men det finns ju många andra som tycks uppskatta det!



Petitesser, det där negativa.
Sexfyran ha ett bra liv och är innerligt tacksam för det!







lördag 18 november 2017

Dumt


VIP-folket inom EU måste förstås träffas ibland. Inte bara de som har sin bas i Bryssel, utan också regeringsfolk och annat viktigt folk från de unionsorganiserade länderna.
Man bestämde sig för att träffas i Göteborg. 
När så viktiga människor kommer i en klump, så befarar man det värsta och stänger av vitala delar av en storstad.
Det som gjort mig riktigt rosenrasande är att man tvingat affärsinnehavare, som har sina lokaler nära de platser där den viktiga människoklumpen hopat sig, att stänga sina affärer. UTAN ATT FÅ DEN MINSTA ERSÄTTNING FÖR DETTA! Medan man kan betala för en massa poliser som är i extratjänst och bjuda det viktiga folket på mat för tusentals kronor per person.

Det är så dumt så man får magvärk!

Varför skickar man inte hela viktighetshopen till ännu tomma hotell i någon svensk vintersportort? Åre till exempel. Tänk  så mycket man skulle kunna spara i resurser på det.


En samekvinna uttalade sig i Rapport, under veckan. Hon ville ta bort allt som har med det gamla namnet "lapp" att göra.  Samer skulle det ju vara.
Så himla dumt! Vår gamla kultur ska förstås leva kvar. Lappland, Lapporten,lappkast...  visar hur vi tänkte förr, men att vi numera använder ordet same, om vi skulle råka prata om vår ursprungsbefolkning.  De etablerade begreppen ska förstås finnas kvar.
Så dumt att hela tiden gömma och förneka, i stället för att inse hur sättet att se på människor förändras över tid.

I ett inslag i torsdagens Rapport, tog man upp det fruktansvärda brott, som en obetänksam lärare begått. Han/hon hade gett en läxa där eleverna skulle träna på oregelbunden pluralskrivning av engelska substantiv. Ett av orden var one negro- many negroes.
Visst var det väldigt dumt av läraren att använda en övning som var skriven på...tja, sextiotal, oh där det hemska ordet negro fanns med. Men ännu dummare var det att göra ett inslag i en nyhetssändning om detta.  Det hade väl räckt att rektorn talat med sin underordnade om det olämpliga ordet, det ord som den färgade pappan tagit illa upp utav.


#metoo-uppropet, det är absolut inget som jag tycker är dumt... MEN snart börjar det bli det. Med alla upprop som kommer än från det ena, än från det andra hållet. Jag tror alla vi kvinnor, i olika åldrar, i olika yrkesgrupper, i olika social sammanhang, träffat på dessa otäcka MÄN, somdet handlar om.  Med all uppmärksamhet riktad mot dessa maktutövare, så känns det som om alla karlar borde utrotas. Och det vore ju dumt

Dumt är det med denna årstid, där det inte finns mycket som blir vackert genom kameraögat.....

söndag 12 november 2017

Tidskapsel

För en liten tid sedan fick fiber indraget i byn... och till huset. Då var det läge att byta ut den tio år gamla,  välfungerande tvn, mot en smartare sådan.
För ett antal år sedan så  började jag använda Spotify. Vilken skatt av låtar! Ett antal oorganiserade spellistor utformades.
Igår upptäckte jag en ny spellista på Spotify. Tidskapsel. En lista som skulle passa mig, hade med algoritmers hjälp skapats. Helt otroligt att det digitala kan räkna ut vilken musik jag vill lyssna på, delvis med musik från mina spellistor, delvis med musik som inte ligger där. Bara ett par låtar har dissats av mig, vilket man ju lätt gör med "framspolningsknappen" på telefonen.


Samtidigt som jag satt framför, den bara delvis avslagna, tvn och stickade på ett par byxor till Ava, så frågade telefonen om jag inte ville  använda tvn att spela upp spotifylistan på.  Sagt och gjort. Vilken lyx att kunna "casta" sin favoritmusik till en anläggning med bra högtalare!

Vilken enorm förmån att få leva i denna digitaliserade kapsel av tid, som är. Den som ger så många möjligheter till så mycket!




Konrads och Avas utveckling får jag följa så gott som dagligen, tack vare appen som både kan skicka foton, film och kan användas som bildtelefon.
Helt otroligt, tycker den lyckligt lottade mormodern, som får uppleva denna möjligheternas tid.
 Jag är otroligt tacksam !  ( Tack Johanna och Karin för fotona)


Fjorton år sedan är det, som nästan alla  kvinnor i olika åldrar, boendes i eller i nära anslutning till Moghults byn, träffades senast. En kvinna från det "gamla symötet" hade inte möjlighet att vara med. Annars kunde och ville alla  komma. Så roligt att vi kunde få till det!

Visst har vi träffats under åren, men i olika grupperingar, från gång till annan. Kändes fantastiskt bra att kunnas sitta runt samma bord, samtidigt, efter denna långa tid.


Snöbären påminner mig om en tid för länge sedan. Om min barndom.  Utanför kökstrappan i Backgården fanns ett buskage med snöbär.  På sommaren gick hönsen inne bland buskarna och pickade efter något att äta, på hösten klämde den tjocka tösen som bode i huset, på bären. De small så härligt!
Idag är både kökstrappan, gjord av stenar, och snöbärsbuskaget borta sedan länge.
Gårdagens promenad, då vi passerade det gamla huset i Gumpebo, gjorde att jag för en stund förflyttades till en annan kapsel av tid.



Dagens promenad gick förbi Kroken. Där, på de solbelysta men ödsliga betesmarkerna, slog det mig starkare än tidigare i höst, att vi gått in i en annan tid. Vintertiden.
Under sommarhalvåret har det funnits hästar på bete i de stora hagarna. Nu var där alldeles tomt.
Några dagar av vinter, kyla och mörker, det är ok... men vinterns tidkapsel tycks mig lite väl lång.



Blommorna som fick sin plats på verandan i maj, har inte riktigt fattat att det är dags att ge upp. Föredömlig växt, absolut. 
Mycket som man tror inte skulle vara möjligt, det kan bli verklighet. Mycket av det man inte skulle kunna komma på tanken att det skulle kunna funka, det har också blivit en naturlig del av livet.


Fördelen med att bli gammal är att ha olika kapslar av tiden att använda sig av och att återvända till. Kapslar med minnen. Kapslar med erfarenheter. Kapslar med glädjeämnen. Kapslar av det man helst vill glömma. Samt den nutida algoritmstyrda digitala kapselns alla potentialer. En möjlighet som ger mig tillfälle att visa ett misslyckat foto, som jag tycker är jättevackert, för alla som har vill titta.

söndag 5 november 2017

Frågan

- Ska du aldrig gå i pension?
Jag skrattade högt innan jag svarade, medan frågeställaren blev illröd i ansiktet.
Inom mig var jag rasande. Igen!
Det var tredje gången på bara någon månad som frågan om jag och pensionsingång ställdes, av tre olika människor som inte har ett dugg med saken att göra.
Det är väl konstigt en fråga, som egentligen är vänligt ställd, kan göra mig både arg och ledsen.
Undrar om det är det som kallas att bli kränkt, att känna sig arg och ledsen.
Jag menar, jag har sannolikt kränkt flera människor, utan att mena ett dugg elakt med det.....


Blommorna ovan planterades i mitten av maj. De är still going strong. om än lite vildvuxna och spretiga. Så är det väl med en del av oss människor också; även om vi inte kan göra så mycket  åt det yttre förfallet, så kan det finnas både nyfikenhet och energi kvar, trots att bäst före datum är utgången.


Borde inte bry mig, men jag gör det.

När jag var liten, ung, så var pensionsåldern 67 år. Visst borde det vara större anledning att ha den gränsen idag, då de flesta är friskare och  lever längre än vad man gjorde förr. Som sagt, när jag går i pension det ska alla fullständigt skita i.
I stället borde man uppskatta och använda sig av vår erfarenhet, den som vi "gamlingar" besitter.


Vid snabbt nalkandes pensionsålder  - 1 år, så finns det några saker jag vill slippa. Det mesta handlar om extra möten på eftermiddagar, om ältanden i olika skrivningar/ bestämmelser.
Skolutvecklingsfrågor på längre sikt.
Jag vill leva i den verklighet som råder idag, och är inte intresserad av det som kommer efter det att sista förbrukningsdag av tanten har infallit.


Gnäll och gny, jag vet. Men, om du läser detta inlägg, som jag inte avser att länka: Ställ inte den där frågan, det finns så mycket annat vi kan prata om!

söndag 29 oktober 2017

Höstlov


Höstlov. För alla Sveriges elever. Tror jag. Alltid denna vecka. Tror jag också. Vecka 44. Veckan som slutar med allahelgonahelg, veckan där den gamla irländska skördehögtiden halloween har sin dag, den 31 oktober.


Hur stor halloween är i Sverige, det har jag ingen uppfattning om. Men pumpförsäljningen  når sannolikt sin höjdpunkt. Ser på sociala medier att man i en del skolor uppmärksammar Halloween genom diverse upptåg, dagen  innan höstlovet.
För egen del så tycker jag 1. Begär aldrig att eleverna ska komma utspökade i specialköpta/sydda dräkter 2. Att man skulle uppmärksamma Allahelgonahelgen lika mycket (eller mer) istället.

Men vad en gammal lärarinna tycker,det spelar nog ingen roll.

I vår skola uppmärksamamde vi vare sig FN-dag, Halloween eller allahelgonahelg. Det var Grön Flagg-redovisning som tog upp mest tid för fyr-femmorna. Eleverna gjorde den jättebra!


Hur det är med höstlov för lärare, det är olika i  kommun för kommun. Under alla mina år i skolan, så tror jag bara att jag varit ledig hela veckan en enda gång, Det var för bara några år sedan.  Normalt brukar vi jobba måndag och tisdag och sedan kunna ta ut komptid på onsdagen.  Torsdag - fredag är vi lediga, och så har det alltid varit.
Detta år så ligger det en "måstedag" på onsdag. Konstigt tänkt.
Morgondagen kan man "kompa" ut om man vill.  Vill eller kan man inte, så  får man ägna sig åt egen planering. Vilket jag tänker göra. Har en lista på bordet i skolan som ska åtgärdas. Inte använder jag injobbad tid för att ta ledigt från något som jag annars måste göra på ledig tid.....

Känns ändå som lite lov att vara ledig från elever....man har inte planeringstänket i huvudet.... "Vad ska jag göra i morgon?" slipper man tänka på under dessa tre s.k. kompetensutvecklingsdagar.


Helgen har gått fort. När man har kul, så går tiden extra snabbt.
I fredags åkte vi iväg till Ulås, på tidig eftermiddag.
Mamman skulle åka och titta på Sverigeeliten av hästhoppare. Mormor och morfar skulle vara barnvakt till niomånaderskillen, då pappan hade fullt upp med att ta hand om människor som behövde hans hjälp på sjukhuset.


Det är alltid lika kul att umgås med charmtrollet. Idag är det, som sagt, nio månader sedan han kom till världen. Tiden har gått fort, utvecklingen ändå snabbare.


Att morfar är favoriten, det får jag tåla. Han är ju nästan inneboende i det fribergska hemmet. Träffar Konrad varje vecka. Sedan är morfar extremt bra med småbarn också. Inte konstigt att Konrad gillar att vara med honom.
Jag njuter av att se den lille killens interaktioner, med alla omkring sej. Gladare babis än Konrad, det får man leta efter.
Denna helgen blev det övernattning i Ulås, även för mig. Glädjegörande att träffa både dotter och dotterson!
På torsdag så ska jag förhoppningsvis träffa dotter och dotterdotter i Malmö. Ser verkligen fram emot detta!


Vad gör man en kall och blåsig söndag, som innehåller en sparad timme? En timme som man måste kompa ut denna dag vare sig man vill eller ej.
Lite geocaching kanske?
Kollade lite random på rundor inom rimligt köravstånd.
Fann en alldeles ny, nordost om Falköping, i Häggum.




Kommer ihåg att man pratade om uranbrytnig i Ranstad på sextio/sjuttitalet. Man ifrågasatte hälso/miljöriskerna med verksamheten. Man utvann 215 ton uran ur alunskiffret i början på 60-talet.
Uranfyndigheten lär vara den största i Europa. Arbetet avbröts i början av 80-talet och några år senare, så gjorde man en återställning av området.


Nu fanns det en sjö i det gamla alunskiffer/uran-dagbrottet. Tranbärssjön. Fem och en halv kilometers lätt promenad, Intressant att komma till denna plats, tyckte jag. Lite av historiens vingslag...

Sjön ska vara badbar, påstås det. Tveksamt om jag skulle hoppa i. Idag var det dock inget alternativ.


Kallt var det, speciellt i vindbyarna. Solen värmde en del, men på sina ställen vann vinden över solen.
Bara att vänja sig vid den kalla årstiden, mössa, vantar och vinterjacka på.... så ska det nog gå bra, även denna senhöst och vinter.


Vi gick på igenvuxna vägar, som en gång varit vägar i gruvområdet. Trafikmärken, på flera otillgängliga platser, var de enda synliga spåren av det som en gång funnits.






Några enstaka guldskimrande björkar fanns kvar. Vackert mot den blå himlen. I Falköpingstrakten finns det flera platåberg än de vi, som gick i skolan på 60-talet, fick lära oss i skolan.  Brunnhemsberget syns i bakgrunden, och där finns det massor av cacher, utlagd av samme man som gjort denna runda, Paparundan. 
Har med mig ett fint minne från en geocachingpromenad på andra sidan berget. Det var när Inga och jag gick längs Faledreven tillsammans med Birgitta och Cathrine. Det var i juni 2015. 
Inga skulle fyllt 65 i veckan som gick, om hon fått vara kvar i livet. Jag saknar henne.


Sammanlagt 22 cacher fanns det längs rundan. Inte långt mellan varje alltså.
Dessutom fanns det en burk från 2005. Tycker att det är så roligt med dessa gamla gömmor. 2005 hade jag inte hört talas om geocaching. Det var först fyra år senare som Inga lockade med mig in i den roliga fritidsysselsättningen.
Har haft som mål att hitta en burk om dagen under flera år. Detta år drog jag ner målet till 100. Dels beroende på att besök hos små babisar lockar mer än burklet, dels beroende på att vi letat upp det mesta av intresse i närområdet.  Det måste bli lite längre resor fö att hitta roliga rundor. Att geocaacha från bil, det är inget för mig/oss.
Med två månader kvar av året, så har vi nu höjt årsmålet till 250 cacher. Dit är det bara 13, så det ska nog funka. Gör det inte det... så spelar det ju ingen roll.


Slutgömman låg med mycket vatten omkring. Återställningsarbetet av det forna gruvområdet har lyckats alldeles utmärkt. Det var fina omgivningar hela vägen.
Rundan var också rolig att gå. 
Hoppas att alla elever får ett bra höstlov och trotsar den kalla vinden för lite uterörelse.  Kanske hinner jag med en liten promenad i morrn också, för längre än till klockan tre  ska jag säkert inte behöva jobba. På höstlovet, så är arbetsdagarna bara 7 timmar nämligen.