Ovanligt besök

 

Konstigt vad hjärnan registrerar. Brukar sällan speja ut över fågelbordet, då jag sitter vid köksbordet. I alla fall inte nu när det är snöfritt och mängden av besökande gäster har minskat ordentligt. 

Talgoxar är de klart vanligaste gästerna, gulsparvarna kom i flock så länge det var snö, blåmes, nötväcka och svartmes brukar vara på plats dagligdags, hackspetten kommer ibland, liksom en mindre eller större flock domherrar. 

Idag såg jag en annorlunda fågel i ögonvrån. 

-Bergfinken har kommit på besök, sa maken.  Den brukar stanna till hos oss några dagar på sin färd norrut. Därefter skyndade han vidare till ovanvåningen för att kolla på skid-VM.

Nej, det var ingen bergfink.  Bergfinkar är vackra, men inte så färggranna som den nyanlända fågelarten.  Hämtade kamera och fågelbok och hoppades att den granna fågeln skulle landa nedanför fågelbordet ytterligare någon gång.  Det gjorde den.

Ganska snabbt hittade jag arten i fågelboken. Steglits. 

Det är ingen ovanlig fågel, men för oss är den allt annat än vanlig. Jag tror att  vi haft besök av den en gång tidigare. för många år sedan. Jag förmodar att besöket blev kort, för i eftermiddag har den inte synts  till. 

Kul att den ville förära oss med ett besök!

 

De granna domherrarna är oss trogna. Snart ger de sig in i djupa skogen igen, och återkommer inte förrän äppelblommorna håller på att slå ut. Då brukar de besöka oss och äta av de stora knopparna. Det brukar var äppelblom, så det räcker för oss alla.

Visst blir man lite otålig, då det börjar bli vår i luften.  Tog med kameran ut för att fota "videkissar". De var inte tillräckligt stora för att göra sig på bild. 

Våra få vintergäck, däremot, de står i blom. Snödropparna är ännu inte riktigt blomningsklara. Hade de stått nära en vägg, så hade de säkert varit det, men nu står de en bit ut i fria landet. 

Tibastbuskarna, som har självsått sig en bit från tomten, har stora knoppar. 

Men, det är fortfarande bara februari, och även om  mars står för dörren, så kommer det att blåsa kalla vindar igen. 

Kikade in i växthuset. Otroligt! Vintersalladen har börjat växa! Jag begriper inte hur den klarade tjugo minusgrader. Nu när ljuset har kommit tillbaka, och då solen värmer under dagtid, så  har salladen satt igång att växa.  Dags att använda den välsmakande salladen om några veckor!

Kunde inte motstå att köpa uteväxter till trappan i början av veckan. 

- Ta gärna in dem på kvällen, sa tjejen i affären. De kommer direkt från växthuset och är inte härdade.

 Tre penséer och en tête a tête planterades i en kruka. Ute på dagen, inne  på natten. Döm om min förvåning då de små påskliljorna redan slagit ut under natt och morgon.  Det ser  ju extra fint ut på trappan, med de gula små blommorna. 

Visst är det en härlig tid vi går in i, då man får njuta av den ena vårväxten efter den andra och då man får välkomna flyttfåglarna tillbaka, Fast tålamod behöver man utrusta sig med, för en ovanlig fågel gör ingen sommar och vintern  lär gäcka vintergäcken ytterligare ett tag. Meeen.... vintergäcken är den som kommer att  gå segrande ut den "striden"....

Året

 På månadens sista fredag, sju månader om året,  brukade det ordnas quiz i Glasets hus i Limmared. Så har det varit under ett flertal år. Vid de allra flesta tillfällen så har vi varit där. Maken och jag har bildat lag med makens syster och hennes man. En bra kombination på olika inriktningar av kunskap och allmänbildning har det varit, det har blivit ett antal segrar och ännu fler topp-treplaceringar.

Sista fredagen i februari 2020, var vi på plats i en synnerligen välfylld lokal. Det var trångt mellan borden och även vinterträdgården behövde användas, då intresset för att  quiza var stort denna snöiga fredag. Det serverades en medelhavsbuffé, där det fanns mycket gott. Man trängdes utmed  de båda buffeborden, då många ville ta en extra omgång välsmakade plockmat.

Det blev en vinstkväll för oss och vi fick en ny glaspokal till vår samling.

Vi såg  fram emot quizet i mars, och svägerskan lovade att hon i  vanlig ordning, skulle anmäla oss så fort ny anmälan var öppen.

Det har inte blivit någon ny anmälan till quiz. Inte heller till något annat socialt evenemang. Visst hade man hört talas om corona denna februarifredag, och jag hade speciellt präntat in det "vetenskapliga" namnet covid-19, om frågan skulle komma på quizet. 

Några dagar in i mars, så blev både jag och maken ordentligt förkylda. Båda hade en hosta som utgick långt ner i från lungorna. Naturligtvis gick jag till skolan och jobbade, lite förkylning har man ju aldrig stannat hemma för. 

Vi var barnvakt hos barnbarnen i Värnamo, för deras mamma och pappa skulle kolla på Anders Jansson i Växjö. Det gjorde ju inget om de blev lite förkylda, för lite hosta och snuva,  det hade ju  många barn på förskolan. 

 Det var lite lagom uppbokat för en  som jobbade tre dagar i veckan, under senvintern och under våren 2020. Jag hade varit på bio i Tranemo två veckor i rad, och sett såväl "Catwalk" som  "Min pappa Marianne".

I mars och april skulle vi se "Orfeus i underjorden" och vi skulle se en uppsättning av "Grease". Två bokningar hade kolliderat, musikalkväll i Växjö med dottern och pizzabakning i Lindås med närmare tjugo bybor. Dottern erbjöd sin granne min biljett, så  dubbelbokningen skulle fixa sig.

Ett år har gått sedan evenemang och planer för de samma avlöste varann. 

Inte kunde man tro allt skulle ställas under så lång tid, då när man inte längre fick komma till jobbet, eller gå till skola/förskola, om man bara var lite förkyld. För egen del, så hostade jag fortfarande då allt stängdes ner i mitten av mars. Men jag ansåg inte att jag behövde stanna hemma, och då slapp jag....

Dottern i Malmö meddelade redan i mitten av mars att hon skulle jobba hemifrån, för det var någon på en annan avdelning än hennes, på det stora försäkringsbolagets kontor, som fått corona under sportlovsresan till Italien.

- Hur många veckor tror du att du får jobba hemifrån, undrade jag. Tre-fyra?

- Det kan nog bli fler, svarade hon.

Hon jobbar fortfarande hemifrån.

- Det är bra att barnen är hemma från förskolan så fort de har lite förkylningssymptom, det borde de alltid vara. Så har jag hört förskolepersonal säga. Jag håller inte med. Lite snorighet är ingen sjukdom. Lätta virusinfektioner kan man jobba med och gå till skolan med. Jag tror att det är bra att utsättas för lite olika smittor, med beskedliga virus, jag tror att man behöver boosta sitt immunförsvar.

Jag saknar verkligen quizen, konserterna, teaterföreställningarna, biobesöken, tjej(tant)-kvällar, att träffa vänner på lokal eller hemma hos varann. Jag saknar att ta på mig lite fina kläder och att känna lite förväntan, att få uppleva en föreställning av något slag eller att träffa vänner, äta lite gott och dricka några glas vin.

Undrar när världen blir normal igen? Eller blir det någonsin det? Kommer vi alltid att gå långt förbi varann på gator och i affärer? Kommer man att kunna trängas i en fullsatt teatersalong någon mer gång?Åka till London och tillsammans med 30 000 andra, se en fotbollsmatch?

När kan svägerskan anmäla oss till quiz i Glasets hus igen? Som jag längtar....

Bild ett och tre är ett år gamla.... vårbilden är från Malmö i mitten av februari 2020.

Gott!

 

Slutet gott för de omskrivna apelsinerna.

Igår, när vi kom hem från mormors/morfarstisdag, stod de på bänken på verandan. Klockan 13.36 hade de blivit levererade, efter att ha kommit från Langenhagen- utanför Hannover- till UPS terminal i Mölndal, vid sextiden på morgonen. Allt enligt den resplan som man kunnat följa via nätet.

Oj, vad gott de smakade. Obesprutade apelsiner har ett helt annat skal än besprutade och vaxade citrusfrukter. De har en mjukt skal. Dessa apelsiner var lättskalade, smakrika, lagom söta och inte allt för rinniga, utan lagom saftiga. Dessutom visade de sig vara kärnfria. Helt perfekta alltså.  Kollade igenom de tio kilona av gula frukter i går kväll och fann, till min förvåning- och glädje- inte en enda som visade tecken på att ha börjat ruttna.  Jag som trodde att det skulle anlända en låda med halvrutten frukt, då leveransen blev elva dagar försenad, och har befunnit sig på väg sedan den 5 februari.

Nu gäller det att använda den vitaminrika frukten. Fler än två apelsiner per dag är det nog svårt att äta. Ska dela med mig till dotterns familj i Värnamo, men dem träffar jag antagligen inte förrän nästa tisdag. Saft ska jag använda en del av frukterna till. Apelsinsaft, hemgjord, är så gott och ger nostalgitripp till barndomen. ´

Passade på att baka en kaka idag, där det ingår apelsinjuice i smeten och skal i glasyren. Har förstås smakat en liten bit. Smakade gudomligt gott. Ska ta med det mesta av kakan till kollegorna i morgon, tänkte jag. . 

Planerade morgondagens skolarbete på tidig förmiddag. Så gott det är att sätta sig ner och fokusera på sitt arbete. Har alltid gillat att planera lektioner. Och att genomföra- ja, utom de få gånger då eleverna varit svåra att samarbeta med, förstås. 

Planeringen inför nästa läsår är igång. Det ska sparas 17 miljoner på skolan i vår lilla kommun. där hela budget på lärandesektionen ligger på 280 miljoner. Förstår inte hur det ska gå till. Kvaliteten på undervisningen sannolikt försämras. Undrar om jag får förfrågan om att fortsätta som musiklärare med en arbetsdag i veckan, även under nästa läsår? Jag är tveksam, jag är alldeles för dyr, med tanke på att min lön utgår ifrån den lön jag hade då jag formellt gick i pension. Är väl så med vikariat också. Jag är dyr, så därför tar man hellre någon outbildad tjej ( nästan bara tjejer som vill jobba i åk F -6 tycks det) när det fattas folk.  Vilket irriterar mig-  det blir ju skillnad på undervisningskvalitet om man jämför mer än 40 års erfarenhet med den som aldrig jobbat i en skola.... 

Gott att kunna vandra på skogsvägar och stigar igen. Det ligger lite is kvar på sina ställen, men det går att ta sig fram med vanliga "walkingskor". Så gott att slippa kängor och broddskor.

Tog vägen utåt järnvägen.  8 km drygt. Gott att bara gå, och att låta tankarna vandra på sina egna vägar. 

Den här järnvägssträckan var med i  fredagens "På spåret"-final. Man reste mellan Borås och Gnosjö. När jag såg frågefilmen på tv, trodde jag först att man reste i norra Sverige.  Ingen större skillnad på skogs och mossbygderna på sydsvenska höglandet och  delar av Norrland....

Klimat och dagsljus, det skiljer nog en del mellan norr och (nästan) söder. Här är det nästan vår - och ljust under nästan halva dygnet. Det är riktigt gott!

En sådan dag!

 

9,3 grader visar termometern. I skuggan! I solväggen är det sannolikt närmare 20.

Snökristaller övergår till mer livliga vattenmolekyler.  Grusvägen tycks vilja bjuda upp till dans, lerdans.

Kajorna har vårmöte, och den kråksången är inte vacker. Men det gör ju inget, jag fattar ju att kråkfåglarna har mycket att kraxa om, nu när de fått känna på vårväder.

Talgoxen ti-tiar för fullt och hackspetten kör långa trumsolon.

En yrvaken fjäril, ett påfågelöga, flyger av och an i solväggen. Det finns ingen mat att uppbåda ännu för en hungrig stackare. Suget efter vårsol kommer sannolikt att bli dess död.

Vår enda katt  har velat vara utomhus hela dagen. Han som inte varit utomhus, mer än någon minut per dag, på flera månader. Idag har han mest suttit på altantrappan och njutit. Jag har gjort honom sällskap flera stunder. 

Överallt lyser en mild och vänligt moderlig sol. 

En sådan dag det blev! En dag då det är gott att få vara ledig och verkligen kunna vara ute och njuta av det stora undret, då när den tysta och dödslika vintern plötsligt övergår i livgivande vårväder.

Jag vet, det kommer bakslag. Det blir säkert kallt igen och sannolikt får vi ytterligare en omgång snö. MEN den snön lär inte bli långvarig, och när solen lyser, så ger den värme. En sådan där mild värme, som man kan bara vara i och njuta av i fulla drag.

Men oj, vad man blir vårsömnig- det känner jag nu efter att ha tagit tillvara på försmaken av våren, under såväl för och eftermiddag.

När sol och plusgrader lockar, så träffar man ofta på andra bybor, när man är ute på och rör på sig. Det är så roligt, och så värdefullt i denna tid, att prata en stund med vänner och bekanta.  Jag tror att alla känner så, för samtalen vid mötena på byvägen, tenderar på att bli längre än normalt. 

Tänk, för en vecka sedan,  så var det många plusgrader, och för bara fem dagar sedan, så kom det en decimeter snö och lade sig över den gamla. Tror att vi hade tjugo centimeter precis innan helgen. Idag så är det bara ett tunt och ojämnt snötäcke kvar, och barmarken visar sig på stora områden. 

Härligt, härligt! Även om vi får vänta fem-sex veckor på riktig vår, så är den absolut på väg.Den mörka och kalla årstiden är över för den här gången! 

Jiipii!

En gång, då jag var på höjdpunkten av mitt lärarliv, så gick jag en distansutbildning i fysik - en utbildning som Lunds tekniska högskola ordnade. Det var en superbra kurs, riktad till lärare för grundskolans åk 1-6. Ett av områden vara meteorologi. Man fick lära sig massor om moln och vindar och nederbörd. Just de här tunna molnen, mer böjda spetsar, de förebådar regn. 

Någon lika varm och solig morgondag, det är inte att räkna med. Det lär bli mulet och kanske regna lite. Men vad gör det? Våren är på väg, och idag har vi verkligen fått en påhälsning av den.

D-vitaminintag från solen och C-vitaminintag från apelsiner, det hör vårvintern till. Problemet är, lådan med apelsiner som skulle levereras den 12 februari, den är numera aviserad att komma i morgon, den 23.. Efter sådär sju -åtta "delays"- ändringar. Tror ni att det finns någon ätbar apelsin?  Ska meddela detta så fort jag kunnat kolla. Och UPS kommer att få en "claim". Har redan försökt göra det, men de släpper inte igenom någon reklamation, så länge leveransen inte har kommit fram till adressaten....

Glada miner

En sådan bra dag att åka till Malmö. Tråkväder och riktigt klabbigt och vått här hemma, medan vädret i Malmö liknade tidig vår. Där fanns det inte en gnutta snö kvar, det var torrt på gatorna och snödroppar och vintergäck stod i full knopp. Lite senare än vanligt, men ett klart vårtecken.

Kusinerna och moster ville gärna åka med till Ava.  Så då fick det bli vägen  över Värnamo, förstås. I stort snabbare väg än vår "närmsta" väg till Malmö, den över Smålandsstenar och Halmstad.

Snabb fikapaus i Skånes Fagerhult. Kallt och snö! Snabbt in i bilen igen. 

Några mil senare var snön borta. 

- Så gräsigt det är ute, konstaterade Konrad, då han upptäckte att snön var försvunnen.

- Så härligt, sa vi vuxna.

Ava hade väntat ett bra tag på oss alla. Två och en halv timme, ungefär, tar resan från Värnamo. Ungefär 20 mil. Från Grimsås är det 25 mil...

Visst önskar vi att Ava och hennes familj bodde lite närmre- men det kunde också vara värre.  I bra väglag funkar det bra att köra fram och tillbaka över dagen. 

Så kul för kusinerna att ses!  De träffades senast vid nyår. Det känns som de vuxit mycket på bara en och en halv månad, för det var i princip konfliktfritt hela dagen. 

Och visst är det kul att gå igenom Avas digra förråd av leksaker. 

Korv och pommes för de små till lunch, medan vi vuxna åt  vegatarisk rulle eller kebabrulle från Falafelstället på andra sidan gatan. 

- Mer saft, säger Karl-Petter.

Provsmakning av dagens tre semlevarianter från pappa Marcus arbetsplats, Mat och chokladstudion, hade Johanna och jag bespetsat oss på.  Vanlig semla, snurrsemla/croissantsemla och petit chauxsemla fanns i dagens utbud.   Många tycker att  en semla, det är en vetebulle fylld med mandelmassa och grädde, och jag kan väl egentligen hålla med. Men det är kul att testa, dels olika semlor och dels de varianter som finns i ett lite mera exklusivt konditori. 

Croissantsemlan var supergod, petit chaux-semlan var lagom stor och var också god, medan den vanliga semlan var  lite för stabbig i bullen och framförallt hade för söt mandelmassa. Så varianterna vann stort över den traditionella semlan.

Den fina eftermiddagen inbjöd förstås till utevistelse. 

Folkets Park ligger tvärs över gatan. Där hade man fortfarande vintertema, något som man haft sedan i början av november. En vecka till så ska det tas bort. 

Det var riktigt fina installationer som kommunen byggt upp i parken.

 
Även de klätterstenar, som normalt är målade i olika färger, hade fått snöfärg. Helt ok ju, när det inte är riktig snö, tycker den snötrötta tanten från sydsvenska höglandet.

I Folkets park finns det ett massor av olika lekattraktioner.

De stora rutschbanorna lockar verkligen en liten tuffing på dryga två år.

Kusinsnack!

 

Och högt upp över marken vågade sig Konrad. Tur att morfar fanns till hands och kunde lotsa honom ner. 

Lite för mycket folk i Folkets park. Många lockades ut av en fin lördagseftermiddag.

Så vi bytte lekplats och gick till en, i mitt tycke, ännu bättre lekplats på andra sidan Nobelvägen.

En sådan trevlig lekplats!

Många glada miner blev det. 

Har aldrig tidigare upplevt en dag med barnbarnen, som inte innehåller en viss del gråt. Av ilska, frustration, för att man slår sig... Igår var det bara skratt och glädje. Det tycktes som minstingen njöt allra mest. Hans leende fanns där hela dagen!

 

När de andra gått in i lägenheten igen, så ville Karl-Petter fortsätta leka utomhus, på gården. 

Gissa vem som hade somnat tre minuter efter att vi börjat vår färd hemåt vid halv sju? 

Storebror somnade också inom en kvart-tjugo minuter.

Men kul hade vi alla, och hoppas att snart kunna ses igen. 

Äntligen!

 

Det kom en digital resekatalog via mail igår. 

Äntligen någon som ser ljuset där bortom alla covid-mutationer och vågar planera för en framtid igen!

Det var en storstilad resekatalog. Jag tror nog inte att allt går att genomföra. Men ändå, positivt att visa att man tror på en mera normal tid igen, att man vågar satsa. Det känns lite glädjegörande.

Jörns heter resebolaget. Ett mindre bolag med rötter i Kungälv, men också med koppling till Malmö.  Vi har rest två gånger tidigare i Jörns regi. Två vandringsresor, en till Dolomiterna, den andra till Kaprun i de österrikiska alperna. Superfina resor. 

När Jörns inte hade fler vandringsresor att erbjuda, så åkte vi med Rolfs under två år. Båda gångerna till Italien, till Lago Maggiore samt till Sorrentohalvön. Bra resor det också, men lite lägre hotellstandard än vad Jörns erbjuder. Man får förstås vad man betalar för. Det är bara någon tusenlapp per person som skiljer mellan de båda researrangörerna, och den summan får man ganska mycket extra för, tycker jag.

Förra året så hade Jörns en ny vandringsresa i sitt utbud. Till Cornwall. Lät ju helt underbart att få vandra i de trakter som man fått uppleva genom den utmärkta tv-serien "Poldark". Avresa var satt till alldeles efter midsommar 2020. Alla vet hur det gick med det. 

Det var inga problem att få tillbaka bokningsavgiften från Jörns. 

I nya digitala resebroschyren så erbjuds återigen vandringsresan till Cornwall. Med avresa i juni. Den resan väntar vi med. Det känns inte ett dugg tryggt att åka till Storbritannien under det första halvåret 2021. Förhoppningsvis kan vi åka nästa år, om livet vill oss väl.

Men det fanns en annan väldigt intressant resa. En vandringsresa i Sverige, i Funäsdalen. I augusti.  Vi har aldrig vandrat i svenska fjällen på riktigt, bara gått några korta sträckor vid några tillfällen. 

Den här resan känns säker och klart genomförbar. Avresa med buss från Hallsberg, och tåg dit- för vår del från Jönköping. 

Det känns så bra att ÄNTLIGEN ha något bokat igen! Och något att se fram emot!

Bilderna är från Jörns digitala resekatalog.