lördag 17 november 2018

November


- Vilken är din bästa månad? har jag frågat mina elever ibland.
När eleverna går i fyran, femman så svarar de nästan alltid med den månaden som de är födda i.
Tror f.ö. aldrig jag ställt frågan till "stora" sexor, så deras svar vet jag ju inte.


- Vilken är din favoritmånad, Anna-Lena? Är det din födelsedagsmånad november?
-Nej, nej, nej, svarar jag. Jag tycker nog om alla månader på något sätt, utom just november.
November är bara mörk, tröttande och tråkig. Alla andra månader har något, t.o.m december och januari.... December har advent och lucia, i januari har det "vänt" och i februari kan man skönja ljuset igen. Resterande månader har mycket positivt i sig, det är ljust och växtligheten kommer tillbaka, ljus och växtlighet når sin höjdpunkt och övergår så småningom i vackra höstfärger.


November är nog ingens favoritmånad.
Nu har iallafall halva månaden passerat.
Mörkret regerar över de korta dagarna... och de förskrämda växterna, som råkat gå i blom vid alldeles fel årstid, undrar vart de kommit.
Är det glädjande att se blommande växter i november? Nja.... jag får mest en vemodskänsla. Det är så långt till den riktiga blomstertiden.
Eller inte så länge kanske, i bästa fall "bara" fyra månader till snödroppar och tussilago.
För fyra månader sedan var det torr och varm sommar.... är det så länge sedan, egentligen`?


Tiden går snabbt, kanske ännu fortare när kvällarna är så långa.
Försöker komma ut och röra på mig en stund varje dag trots mörkret.
Funkar bra, även om det inte direkt är några lustfyllda promenader, de där mörkerpromenaderna. Men de gör gott, en tant som blir 65 om en vecka, behöver både frisk luft och motion.


Vart har tiden tagit vägen? tänker jag ibland. Inte fattar jag att jag blivit så gammal.
Så mycket jag varit med om, tänker jag andra gånger. Detta trots att livet varken innehållit äventyr eller karriär. Bara rullat på, och jag är väldigt tacksam för så mycket i livet.


Samtidigt känner jag ett stort misslyckande. Jag blev en som saknar vänner. Jag har inte lyckas hålla kvar dem som jag såg som vänner. Det finns människor som tycker riktigt illa om mig, människor som jag kunde stått nära. Det är en sorg.
Har försökt, och lyckats, hålla tankarna på dem som avskyr mig borta, under lång tid.
Men så aktualiserades de i veckan som gick.... och kom tillbaka.


Ska jag verkligen behöva välja bort att gå på bjudning, bara för att den tydliga avskyn från en enda person förstör för mig.


Och som sagt, det sitter i efteråt... trots att jag bara vill skaka bort det, så klistrar det sig fast som ett segt tuggummi i själen.


De mörka novemberdagarna har innehållit mycket positivitet.
Var hos tandhygienisten, visade sig att jag fått  en 65-årspresent på 600 kr från staten, så att det blev rekordbilligt.
Inget att åtgärda mer än tandsten.
Men ack, den glädje som varar... i går fastnade en bit av en gammal amalgamlagning i tuggummit.
Så det blir att ringa till Tandvärkstan på måndag, och räkna med att punga ut presentpengarna ... gånger... tre?
Nåja, det drabbar ingen fattig....


Passade på att gå in på Tranehälsan, i samband med tandläkarbesöket i kommunens centralort.
Listade mig där i våras, efter att jag hört mycket positivt om den nyöppnade privata vårdcentralen. Egentligen är jag emot privatiseringar, men Närhälsan är ingen positiv upplevelse, framförallt beroende på att det är svårt att förstå många av de utländska hyrläkarna.
F.ö. så är jag mer emot hyrläkarsystem än privata vårdcentraler....


Iallafall så behöver jag påfyllning på blodtrycksmedicinreceptet efter nyår. Tänkte bara prata med dem om hur an tänker, när man skriver ut nytt recept. Ska jag ha dygnsmätning innan ?

Jag blev synnerligen vänlig mottagen och fick träffa ansvarig sköterska på stört.
Hon ville ha blodprover inför utskrivningen av nytt recept. Efter att hon knackat på dörren till lab, så sattes jag direkt i en stol och fick lämna två rör blod. Att få till en läkartid som passar både mig och läkaren var inte riktigt lätt, så det fick bli direkt efter jul och nyår. På lovet.

Wow, vilken service! Vilket mottagande! Kände mig riktigt nöjd med vårdvalet.


Har haft en lärarstudent i min klass i två veckor. Det är väldigt roligt att få jobba ihop med en person som kommer att bli en utmärkt lärare.  Man känner att man har nytta av sin erfarenhet, man har råd att ge.
Min VFU-student fick besök från högskolan. En mattelektion skulle avkollas.
Oj,oj , oj, sa och tänkte jag efter diskussionen som vi hade med mannen från högskolan, efter lektionen.
Oj,oj,oj vad högskolans högutbildade lärare ligger långt från den verklighet som råder i skolans värld.

Som så mycket vad det gäller skolan, så  gäller det att ta sig igenom den. Sen blir det bra för de flesta, iallafall för dem med ambitioner.


Tisdagar med Konrad, det är veckans höjdpunkt. Härligt att kunna vara ute så mycket under den ljumma dagen. Härligt att fortfarande kunna använda sommarens leksaker.

Känner ibland en väldig längtan att träffa Ava oftare. Hoppas att vi får till det någon gång före jul. Tur att digitala medier finns, så att man kan följa henne med facetime, och videor och bilder på både whatsup och på Instagram.

Naturligtvis är jag spänd på Konrads lillebror också. Han som kan avisera sin ankomst när som helst. Om inte han väntar för länge, så  får han, liksom sin mormor,födelsedag i november.
Undrar om han också kommer att svara "November" på frågan: - Vilken är din favoritmånad?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas