Störningar

Igår var det störningar på Telias nät. Det var stört omöjligt att via wifi komma ut på internet. Och jag som tänkte lägga ut lite bilder och tankar från dagens ( läs gårdagens ) promenader. 

Men nu var det störningar och då blev min plan också störd.

Så kan det vara.

Däremot kunde jag använda 4G nätet via mobilen, så jag kunde kolla vad som hände i världen och dessutom logga dagens skörd av geocacher.

Störningar har vi ju definitivt i samhället just nu. Även om man är mer eller mindre drabbad, beroende på var man bor och framförallt vad man jobbar med.

Är så imponerad över all sjukvårdspersonal, som står mitt i stormen och gör sitt yttersta, trots att de själva riskerar att bli sjuka. För egen del så skulle jag vara livrädd, men man tänker antagligen inte så när man är mitt inne i det.

Man ska väl inte ignorera de som drabbas ekonomiskt av ett tämligen nedstängd samhälle. Vem vill bo på hotell när man ändå inte kan "turista" utan störningar.?Vem vill köpa vårkläder, när man ändå mest ska vara hemma? Samtidigt tycker jag att just den delen är lite sund, hjulen som ska rulla, de kan absolut behöva saktas in.  Konsumtionssamhället behöver lugna ner sig!

Insåg, då jag öppnade garderoben.... jag har kläder för många år framåt.... ändå köper jag nya. Har även gjort så i år.... KNÄPPT!

Skulle ju visa lite bilder från  gårdagens två ganska så långa promenader.
Förmiddagspromenaden gick hemmavid. Två kända hästtjejer mötte vi på vägen. Det gäller att ta det lite lugnt, även då man är skogsvandrare, så att inte de lite oroliga hästarna utsätts för sinnesstörningar.

Efter lunch tog vi bilen ca tre mil, för att gå en geocachingrunda i Svenljunga.
Ja, runda och runda... vi gjorde så att vi gick fram och tillbaka i skogen, för att slippa den lite kalla vinden längs den öppet belägna landsvägen.
Där fanns det ändå inga cacher.

I denna stugan lär tolv personer ha samsats, enligt info-skylten. Soldater fick många barn.
Snacka om störningsmoment med så mycket folk i olika åldrar, samsandes på en så liten yta.
Inte konstigt att folk blev sjuka och dog i olika smittsamma sjukdomar. Här fanns minsann inga möjligheter till säkerhetsavstånd.

Nej, det är inte Ale stenar, inte ens en skeppssättning!
Många häftiga platser får man se då man letar geocacher.

Gårdagens enda störning, vad det gäller geocachandet, det var att en burk gömde sig för oss. Hur vi än kollade så kunde vi inte hitta. När vi kollade i loggboken på nätet, så var vi inte ensamma om att inte hitta... men det är ändå lite störande.

Då vi vandrat geocachingleden fram och tillbaka så letade vi upp några gömmor billedes.

Vi var framme vid naturbruksgymnasiet. Dit  är det många av mina elever som redan på mellanstadiet vet att de vill söka sig, då det är dags för gymnasiet.
Naturbruksgymnasier är superbra för dem som inte är så förtjusta i skolan , eller har det så lätt i skolan. Praktiska sysselsättningar passar dem mycket bättre.

Skogskyrkogården var den sista platsen som vi besökte.

Fann en väldigt vacker minneslund precis utmed Ätran.

Gick runt bland gravstenarna på kyrkogården för att leta efter makens mosters grav.
Till min förvåning, så fann vi även min konfirmationspräst grav där.
En god vän till familjen blev också den gode Gunnar och hans fru, och under några år umgicks jag mycket med hans dotter.

Visst ja... så var det... de flyttade till Svenljunga då Gunnar blev pensionär...

Mosterns grav fann vi också.

Kyrkogårdar är verkligen rofyllda platser. Helt utan störningar. Sådana platser som behövs i den tid som är.