Eller kanske hellre envisa tanten.
Ja, vad hon nu kallas, så gillar jag inte henne ett dugg. Önskar bara, att hon med ålderns rätt, kunde tagga ner lite och luta sig bakåt och strunta i en massa måsten.
Jag kan inte förstå varför hon måste hålla på så här. Alltid. Ja, utom de få dagar på året då hon är i sin gamla stugan vid havet. Då är hon, om inte helt, så mer som jag önskar att hon alltid kunde vara. Hon kan luta dig bakåt och njuta, under flera timmar i rad. Låta andra ta hand om, i allafall en hel del, av det som ska göras. Men nu var det länge sedan det var sommar, och ännu längre tills den härliga tiden kommer tillbaka.
Den sämsta/värsta tiden för duktiga flickan/ envisa tanten det är innan jul. Allt ska fixas. Så visst är alla klappar inslagna och huset, där förvisso duktiga flickans/ envisa tantens make stod för dammsugning, städat och julpyntat.
Idag har hon bakat kakor. Inte sju sorter. Bara fyra. För att hon inbillar sig att det förväntas att hon ska komma med hembakade kakor, till dem som gärna äter sådana. Naturligtvis har duktiga flickan/envisa tanten hunnit med en dryg timme på gymmet och en promenad i solskenet... Och vet ni vad hon ska göra nu... sticka klart dotterdotterns tröja. Så det blir en julklapp.
Tycker duktiga flickan/envisa tanten om julen? Inte särdeles. Hon brukar vara ganska slutkörd när julen uppenbarar sig. Duktiga flickan/Envisa tanten tycker om när julen är över. För då kan hon sprida ut duktigheten/envishet lite mer. T.o.m unna sig någon dag då hon inte... nej... men knappast gör något.Nästan bara är.
Duktiga flickan/envisa tanten har inte tagit så många bilder idag. Den första är där hon ser ut över de fina, lugna barnen i hennes favoritskola. De har skolavslutning i kyrkan.
Den andra bilden tog hon på solbelysta, vita björkstammar under dagens promenad. Hennes skugga kom visst med också...
Imorgon ska duktiga flickan/envisa tanten baka julbrödet. Sen är det matlagningen kvar. Den avskyr hon. Ändå säger hon varje jul, att hon fixar en massa av den tillagade julmaten
Varför kan inte den där människan bara ta det lugnt? Vad är det hon måste bevisa? Önskar att jag kunde förstå...
Nej du duktiga flicka, nu får du sätta ner foten. Om du inte ens tycker maten är rolig att göra, delegera då! Hur ska de veta hur du känner om du inte berättar det?
SvaraRaderaMen det är typiskt oss i kvinnosläktet att vi måste vara så himla duktiga jämt. Urbota dumt är det.
Läste om en mamma som jämt somnade på julafton för att hon höll på med allt in i det sista. Då satte barnen ner foten, det var bra gjort av dem!
Chilla nu resten av kvällen! Eval8
Chillar och stickar. Sticka är avkoppling. Har ett handikapp, att inte kunna säga nej...
RaderaDu får rehaba dig! Man kan lära om🙃Eval8
RaderaTror du... behöver nog terapi först
RaderaBra text, du är nog inte ensam att känna så eller vara på det viset.
SvaraRaderaJäkla jul! Bästa dagen på hela året är när den är över!
RaderaOj, vad jag känner igen det där. Från förr, för så var det förr. Men det har lugnat ner sig och det är jag glad över.
SvaraRaderaJag måste inte längre, varken för mig själv, för maken (som jag hade) eller för mina barn.
Och det har min omgivning fattat. Jag gör det jag har lust med. Om det inte räcker så får de fixa det själva...
Behöver nog oxå hjälp med att bli av med detta...
RaderaNu får du sätta ner foten ordentligt, göra ett ordentligt klackavtryck så duktiga flickan förstår att det är allvar och att det faktiskt blir jul ändå...Vi har så mycket med oss i bagaget tror jag, från våra föräldrar och alla måsten som fanns då och till det har mycket av dagens tid tillkommit..Men det är bara du och ingen annan som kan ändra på det hela. Stress kan man kanske kalla det. Jag vet inte. Men en kram får du hur som helst!
SvaraRaderaTack!
RaderaDet du beskriver påminner mycket om min mor och hennes stressande inför kjlen. Tack och lov har jag inte ärvt de anlagen. Strunt i alla måsten och njut i stället. Det är mycket nyttigare.Kram
SvaraRaderaÖnskar att den där otäcka personen som finns inne i mej, kunde klara det. Samtidigt så är jag tacksam att orka ännu.Kram
RaderaKänner igen. Från förr. Den där stressen och brist på lust att hålla på så.
SvaraRaderaEfter den ökända Väggen, så var jag allergisk mot jul (och andra storhelger).
Nu "firas" julen på en helt annan nivå och lusten har därmed återkommit. Säkert är barnbarnet också en viktig del i det hela.
Att börja med Novent underlättar mycket för mig. Ljusslingor och annat (dock inte JUL-pynt) skapar mys för mig och en känsla av att jag nästan redan "är klar" med det mesta - som ju inte är särskilt mycket.
Allt det där som känns som måsten (laga all mat från grunden, storstäda, baka och dyl.) har jag slutat med. Sådana måsten gör att jag förlorar lusten.
På julafton i år äter vi inte ens julmat. De yngre tycker inte att det är gott (längre) att äta julmat hos "än den ena och den andra".
Imorgon blir det dock lite julmat tillsammans med svärmor, här hos oss. Det enda jag ska göra inför det besöket är att koka julkorv och griljera skinkan. Känns lagom. :)
Varma kramar/Barbro
Känns absolut lagom. Nu är brödbaket halvvägs. Ska nog inte göra så mycket mer idag. Mat får bli i morgon eller måndag.Går nog på ett par timmar. Kram och god jul!
RaderaTråkigt att du uppehåller alla måsten, tror att jag har sluppit sånt, levt livet som passar mig 🙂
SvaraRaderaStruntade i julen totalt hela 1970-talet, ändrade mig när jag fick barn, fortfarande inga måsten.
Knutkalas fin uppfinning, eller turas om hos varandra, helt galet att frun i huset ska fixa allt.
SvaraRadera