Fagerås påskliljor och en ödeby

 

Denna otroliga plats finns drygt 3 mil bort. Det är ju tokigt att jag bara besökt platsen en gång tidigare. För mer än tjugo år sedan. Då var svärmor och C-Es faster med. De har varit borta många år.

Idag fick jag åka ensam. Det går bra det också. Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap.

"Fagerås påskliljor" har blivit till en jätteträdgård .  Två miljoner lökar av 150 olika arter av just påskliljor har planterats ut. Allt började 1978, då gårdens ägare fick avdrivna lökar från två olika blomsterhandlare. Han grävde ner dem, och såg med belåtenhet på resultatet.  Tanden blev blodad. Han ville ha mer. Det kom lök- transporter från Holland. Arne grävde ner lökarna med en liten grävskopa. 

Arne har lämnat jordelivet, sedan några år tillbaka. Han utökade sitt område av påskliljeplanteringar, år från år. 60 000 nya lökar grävdes ner varje höst. Allt större område fylldes av de väldoftande blommorna.

Numera har dotter och svärson tagit över skötseln av området. Det har blivit ett välbesökt turistmål under åren. Bussar och personbilar får samsas på utrymmet på den smala grusvägen upp till åsen.

Träffade på det här paret, föräldrar till gamla elever. Det blev några trevliga pratstunder då vi möttes gång efter annan på den ca en km långa gångvägen som slingrade sig genom området.

Säsongen är kort. Enligt hemsidan blommade ca 80 % av lökarna just nu. En del hade vissnat.

Om några veckor så blommar rhododendronen. Det finns 1500 stora buskar på området. Kan nog vara lika imponerande att se, som de otroliga fälten av påskliljor.

Rekommenderar absolut ett besök på Fagerås, nära Sjötofta. Långt bortom allfarvägarna. Men i vackra trakter.

Det är kul att se lite nya vyer och ta en promenad i okända trakter . Kollade om det fanns någon vandringsled i Sjötofta. Jodå, det fanns en led som gick runt sjön vid Ölketorps kvarnar.

Träskylten som visade in till sevärdhet och stigar, den bådade gott. Passerade ytterligare två träskyltar som visade in på en allt smalare grusväg.

Men oj vad jag blev besviken. Kvarnarna var dåligt underhållna och informationstavlan hade fallit ihop totalt. 

Började gå på stigen runt sjön, men vände om, då stigen var blockerad av ris, när jag gick över ett kalhygge. Kändes inte ett dugg trevligt att gå där.

Gick tillbaka till bebyggelsen. Tog en promenad på grusvägen. 

Upptäckte en by med tre ödehus. Ett rejält stort, ganska välbevarat hus, med vackert sjöläge.

Det här huset är likt mitt bardomshem, så som det såg ut när jag var barn. Sannolikt byggt på 1800-talet.

Längst uppe i backen låg detta fina hus. 

Jag drog slutsatsen att alla tre utnyttjades som fritidsboende. Inget förfall syntes, men inte heller några tecken på att de besökts under de senaste veckorna.

Konstaterade att porsen stod i full blom vid sjökanten. Konstaterade också att jag inte ska låta mig förledas av vackra skyltar och att ensam i påskliljeparadiset, inte känns ett dugg ensamt.