Den 17 nov. Då blev det vinter. Det tyckte iallafall de här svanarna och gässen (?) som skränande flög över min promenadväg på förmiddagen. De flög i sydvästlig
riktning. Var de kanske på väg till Skåne, Danmark, Tyskland? Kanske hade de hoppats på en mild vinter, och att de skulle slippa flytt från sommarvistelsen. Eller har de som vana att hålla ut, tills dess att den riktiga kylan närmar sig.
Jag är ganska oartigt oförtjust i gamla minnen som delas på bloggarna. Är väl en person som lever mer i nutid än dåtid. Men denna dagens datum, den har aktualiserats i media och samtal idag.
Den 17 nov, anno 1995. Gissningsvis får man bo i inre Götaland för att komma ihåg den dagen. Den morgonen, som vi vaknade av att det fallit en halv meter snö över natten. Snöfallet fortsatte en stor del av dagen, en fredag. Årets första snö. Vi var definitivt inte förberedda.
När vi vaknade, vi brukade vaknade lite före sex på den tiden, hade strömmen gått. Ficklampa, stearinljus, batteriradio kom till användning. Jag är morgonduschare, och var i stort behov av hårtvätt. Så jag hämtade gasolköket i källaren, hämtade en gryta snö och smälte. Tvättade mig och håret, så gott det gick , i diskhon.
Döttrarna, som då gick på högstadiet, beredde sig för att pulsa ut till skolbussen. 300 meters snöpulsande, på oplogad byväg, till busshållplatsen, var överkomligt. Värre var väl för mej att köra 12 km till skolan i Dalstorp... men nog skulle det funka.
Vi slapp skola den dagen. I radion meddelades att alla skolor i Tranemo kommun var stängda. Tror att det gällde även omgivande kommuner. Så vi fick stanna hemma, tända en värmande brasa i öppna spisen och grilla hamburgare där i, till lunch.
Johanna hade en långresa inplanerad senare på dagen. Hon skulle åka till Stockholm på återträff från sommarens språkresa till England. Den resan blev det inget av med.
Är nästan säker på att maken, som brukade åka med sin bror till jobbet i Grimsås, kom iväg. Det är nog därför som han helt glömt bort denna dag, den 17 nov 1995.
Vad minns du från den dagen?
Träffade en av väninnorna i byn på dagens förmiddagspromenad. Hon hade varit och spelat mattcurling, och även där hade dagens samtalsämne varit fredagen den 17 1995.
Väninnan berättade att deras son hade gjort prao på lokalradion Radio Sjuhärad, under veckan som slutade med den 17 nov 1995. Han hade inspelningsutrustning med sig hem, och kände att han måste återlämna den till radiostationen, trots ovädret. Hans pappa körde honom till busshållplatsen med traktor. Bussen kom. Så till Borås kom han. Det var värre att ta sig hem. Alla bussar och tåg var inställda. Så Peter satt kvar i Radio Sjuhärads lokaler, medan de.som jobbade under dagen troppade iväg hem. Vid niotiden på kvällen kunde han ta sig med buss till Limmared, där pappan kunde hämta upp honom.
Hon berättade också om grannpojken Per, som gick i Grimsåsskolan. Han brukade åka med sin pappa, som jobbade i ett småländskt samhälle, till skolan. I Pers familj hade man inte lyssnat på radio. Pojken blev, som vanligt, avsläppt utanför skolan. Men där fanns inte en levande själ. Strömlöst och mörkt var det. Så den lille mellanstadieeleven fick pulsa den halvmilslånga vägen hem.
Mobiltelefoner var fortfarande apparater som enbart de vuxna ägde. Och som absolut inte kom plats i någon ficka. Så möjligheten att hålla kontakt med föräldrar, den fanns inte.
En annan tid, känns det som. Ändå är det bara 30 år sedan.



Kan inte säga att jag minns detta specifika datum. Men jag vet att det var något år som Yngsta skulle ha kalas och Exet ringde och sa att han inte kom upp med syskonen, pga ovädret. Det bör ju kunna ha varit då. Då fyllde hon 5…
SvaraRaderaHa en fin kväll! Eval8
Stämmer säkert! Bodde de i Helsingborg och ni i Markaryd ?
RaderaDet samma!
De bodde i Helsingborg och vi i södra Halland.
RaderaSå Markaryd kom senare?
RaderaFör 15 år sedan.
RaderaJo, det var mycket snö den dagen, vi hade telefonkedja till fasta telefoner, skolan stängd, detta innan internet och facebook. Barnen byggde snögrottor och hade roligt. Fredag, vi skulle storhandla så ganska tomt i kylen, inte et jästpaket, man fick trolla. Självklart var den lilla affären stängd, ägaren bodde långt borta, och någon arg (!!) för att han inte öppnat affären.
SvaraRaderaMan ska inte vara för hurtig såna dagar. En man envisade och pulsade till tomma Erickson, han la sina blöta skor på elementet och torka (Ei saa peittää!!) Skorna började brinna och hela steril-laborationen förstördes.
Idag noll på natten men i sydhörnan sol och nästan 20° så eftermiddagsfika på altanen.
En del her sig aldrig. Så här trettio år efteråt blev skostorlek till en lustig historia.
RaderaMen så fin solaltan ni har! Men solen värmde lite, det kände jag på promenaden.
Svanarna hade rätt. Visst blev det vinter i natt! Hög tid att flyga till varmare länder.
SvaraRaderaDen 17 nov. 1995 kommer jag inte ihåg. Men jag minns att ett förfärligt snöväder drabbade södra Sverige en gång för ganska länge sedan. Och att det tog ganska lång tid innan allt var normalt igen. Militären körde ut mat till avlägsna äldre som satt fast i sina stugor och inte kunde ta sig någonstans. Det kanske var just det datumet.
Som du skriver, 30 år sedan bara. Utveckligen rusar...
Det är nog stormen Gudrun, 8-9 jan 2005, som du kommer ihåg. Då var det kaos. Mängder av skog blåste ner. Det var flera skogsägaren som tog livet av sej, då de trodde att de blivit av med allt de ägde.
SvaraRaderaHär låg de stora granarna som fanns då, som plockepinn över byvägen. Det var bara för alla att ge sej ut och hjälpa till att röja, på söndagsförmiddagen.
Vi var utan ström ett par dagar. Många var strömlösa i bortåt en vecka.
Gudrun att det goda med sig att alla ledningar grävdes ner. Så nu är inte dåligt väder synonymt med elavbrott. Det är gott!
Kollar på väderleksprognosen hos oss. Temperaturen ligger på minussidan, i princip dygnet runt, i mer än en vecka. Så vintern har kommit ovanligt tidigt till våra trakter. Snö är på ingång. Hoppas att det inte blir som 2010. Då kom snön i november och låg kvar till i mitten av april.
Ha en fin kväll!
Antingen har jag dåligt minne eller så var det inte så illa här för jag minns absolut ingenting!
SvaraRaderaGässen söker sig hitåt känner jag för de brukar trivas här.
Kram och god kväll!