lördag 25 april 2026

Hemma hemma

 Det är inte så ofta som man åker hem. Till barndomens "hemma". Vintertid blir det sällan av. Men på våren så är dragningskraft till hemmet stor. Visst är det hemma där man bor, men barndomshemmet är också hemma. Hemma hemma. 

Min bror köpte gården, efter att vår far gått bort. Vår mor fick bo kvar där då länge hon orkade. Efter hennes bortgång var barndomshemmet min brors och hans familjs "stuga", men efter några år beslöt man sej för totalrenovering och för att bo där permanent. Jag är så tacksam för att ha hemmet kvar, även om det ser annorlunda ut idag. Det är bara vardagsrummet... barndomens finrum..som är helt oförändrat. 



Det är först när man kommer hem som gäst, som man riktigt inser hur vackert det är från Backagårdarna i Finnekumla by.

Det regnade, haglade och snöade under det att vi åt god lördagsmiddag och kaffe och biskvier efter det. Men strax innan det var dags att åka hemåt, kunde vi tillsammans ta en promenad nerför backarna och sedan uppför de samma.


Jag tror att detta är en taltrast. Eller björktrast. Svårt att se skillnad mellan. Det fanns ett antal i trädgården. Häftigt att se trastar lyssna mot marken och sen snabbt dra upp en fet god mask. Snacka om selektiv hörsel.

Hade ju tänkt gå till blåsippshagarna, men när det var så blött i gräset, blev det promenad på byvägen.

Vi tog bilen till min barndom blåsippshagar, på vägen hem.  Nu är det vitsippornas tid. Men det fanns en del blåa sippor kvar också





Lite nedlagda efter regnet. Lite trötta efter ett par veckors blomning.  Så blåsippsnörden får nog ta adjö av sina favoritvårblommor...och hoppas på en ny vår.


Vitsippor i mängd, det är också njutbart. Vi passerade många vitsippstäckta områden på vår väg till och från Rångedala. 


Mitt hemma hemma, det är Finnekumla by i Rångedala. Beläget ungefär mitt emellan Borås och Ulricehamn. ( Borås kommun) På vägen hem körde vi den väg som går genom Finnekumla socken, beläget i södra delen av Ulricehamns kommun. Där finns det några bestånd av denna vackra sippa. Gulsippan


Ganska ovanlig i våra trakter.


Nära släkt med vitsippa...och trivs bra ihop  med den samma.

En trevlig lördag. En riktig sipp-lördag med besök "därhemma".


5 kommentarer:

  1. Otrolig blomsterrikedom ni har, underbart.

    SvaraRadera
  2. Kanske är barndomshem annorlunda om man växte upp i hus eller på gård? Ettan vi bodde i mina första 5 1/2 år revs på -70-talet. Sen bodde vi där mamma fortfarande bor.
    Jag vet när Maken och jag sålde vårt första hus, hur Yngstas kompis mamma undrade hur vi kunde sälja Yngstas barndomshem? Jag fattade inte den känslan alls. Inte Yngsta heller. Tur det.
    Vi såg också sådana vitsippehav idag, men bara från bilen. Det är vackert!
    Roligt att din bror flyttade permanent till ditt barndomshem, så ni kan komma dit ibland.
    Här har det blåst massor, regnat ikväll, sen blev det stilla och blå himmel. Skönt!
    God kväll! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är barndomshemmet och byn viktigt. Hälsade ju på min mamma där i många år. Hemmet fanns kvar. Det stod sig bättre än vad hon gjorde.
      Jag har aldrig velat flytta hit där jag bor. Men gjorde det av "kärlek". Hade velat bygga huset i Dalstorp. Vid sjön. Naturskönt. Därför kanske barndomens vackra trakt är så viktig...Eller så är jag lite knäpp.. God kväll!

      Radera
    2. Jag tror inte du är knäpp, men jag tror hemma kan betyda olika för olika människor. Det kan vara ett hus, en plats eller vad som helst.

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas