...för jag är inte riktigt som andra jag...

 Precis så kände jag igår, då jag tillsammans med 506 andra teaterbesökare satt i de bekväma stolarna på Borås Stadsteater. De vrålskrattade och applåderade... jag fattade inte alls vad det var som var roligt...

Vännen och kollegan, en gång för många år sedan även revykollega, undrade om jag ville åka med till Borås och se 123 Schtunk framföra Macbeth.  De var hennes favoriter, sa hon. Hon hade sett dem flera gånger. Tilläggas bör, att väninnan är involverad i BITE, Borås Improvisationsteater, sedan flera år. Jag har sett den gruppen framträda och det var ganska underhållande. Om nu 123Schtunk är mer proffs inom "branschen", så borde de också vara sevärda. Så jag tackade ja. Som av en händelse så spelas "riktiga" Macbeth på samma scen under en period. Vi passade på att se den för två veckor sedan. Helt enkelt för att förstå vad 123Schtunks föreställning skulle handla om.

"Riktiga" Macbeth var bra. Hade jag inte sett den, så hade jag inte förstått den handling som den trehövdade teatergruppen framförde. Men nu gjorde jag det och det var en helt ok förenklig och förkortning av  Shakespeares drama som framfördes. Ett par fina musikstycken fanns också med. Tre timmar, med tjugo minuters paus höll föreställningen på. Mer än hälften av den tiden innehöll improvisationer, konstiga ljud, konstiga rörelser, pantomimer, upprepningar, publikkontakt...ja, rent trams.

Folk vrålskrattade. Alla utom jag... eller kanske fanns det någon mer än jag som satt gravallvarlig och bara skakade på huvudet.

Jag log två gånger. En gång var när jag tänkte på det "humoristiska" i att "alla" utom jag, inklusive de som var på scenen hade så roligt. Den andra gången var när Macbeth blivit kung, och imiterade Trump i sitt sätt att visa makt.

Vi är olika. Jag brukar gilla det mesta som visas från en scen. Men det finns undantag 

Idag har vi varit en tur till Växjö. Karl-Petter spelade cup idag Tipshallen, alldeles intill Östers Arena. Vi har varit med flera gånger då Konrad spelar cup. Visst vore det kul att se Karl-Petters lag också. 

Fyra matcher.  Vi hann nästan i tid till den första, som startade 8.55. Två jämna matcher, som i och för sej slutade med uddamålsförlust, en ojämn match där Öster vann stort. Målvakten blev ledsen efter fyra insläppta mål. Fick bytas ut i flygande fläng. Sista matchen vann Karl-Petters lag stort. 

Huvudsaken är att man har kul. Och det hade vi, både plan och på läktare. 

Tog en promenad i Arenaområdet då det var en längre plus. Så vackert höstfärgerna. Så vackert att åka genom höstnaturen, en dag som denna. Hann med en promenad här hemma också. Kom på att jag skulle plocka lite olika löv till no-undervisningen i 4-5an. De ligger i press mellan sidorna i Bra böcker uppslagsverk nu. Bra att det kommer till nytta. Haft inte varit framme under detta millenniet...

Borde förstås förpassas till Återvinningsanläggningen. Men har inte riktigt hjärta till det...

Dottern skickade nyss en vacker bild. Hon hade tagit ett bad i den nyanlagda dammen, efter ridturen. Så hon är nog inte riktigt som andra hon heller... 

Det kanske ligger något i det där med äpplet och det närbelägna trädet...

Mer höst

 

Denna vackra, men ack, så snabbt förgängliga årstid, som kallas höst. Vill ta många bilder på de alldeles speciella höstfärgerna.

Igår var det fullt kör. Jobb, styrelsemöte, provrättning och protokollskrivande. Jag hör alltså inte till de prokrastinerandes skara. Bättre att få allt gjort, det ska ju ändå göras.

Hann med en promenad innan solen försvann. Så härligt väder.

Idag är det mera grått och mera rått. Blev förstås en lite runda genom hösten, då jag kom hem. Hade tandläkartid direkt efter den korta jobbdagen. Bet sönder en tand i helgen. Tandvärkstan i Tranemo är en superbra klinik. Ordnar tider så snabbt de kan, man blir familjärt  bemött, min namne till tandläkare, fixar snabbt och lätt det som behöver åtgärdas.

Vet att det finns något som kallas tandläkarskräck. Tror att den botas på Tandvärkstan. Jag höll på att somna under den kvart som man huserade i min mun.

600 kr i bidrag, gjorde att det inte kändes hutlöst dyrt, då det var dags för betalning.

Extra slö, efter att ha legat ner i den bekväma tandläkarstolen, behövde jag frisk luft. Att gå i skogen, och utsätta sig för älgjägarnas ammunition, känns inte aktuellt denna vecka. Så det blev en liten runda på grusväg.

Hajade till då jag såg en planta blommande näva, vid vägkanten. Nej, det äringen  midsommarblomma. Det är ett frö från en perenn näva som kommit på avvägar. Man blir ändå lite glad av den.

Gick till närmaste dammen och vände hemåt, delvis via en annan väg.

Höstfärger. Underbara. Jag njuter av de vackerhetsdagar som är. Om jag njuter av spinningpasset, som jag strax ska bege mig till? Nä...inte under tiden... men efteråt känns det bra...

Testar något nytt AI baserat redskap på Blogger. De blåmarkerade orden ska ge bättre sökmöjligheter.... Inte så mycket att ha..tror att det är mest irriterande..

Bron

 Var ute i lite väl god tid, igår när jag skulle till frissan.  Kom på att jag skulle stanna till i Nittorp och testa att ta några höstbilder. Bron fyllde en massa år förra året. 100? En ny bro skulle byggas, och ersätta de gamla, sa man då. Det behövs absolut inte, tycker jag. Denna gamla bro borde kulturskyddas. Jag tycker att det är så fin. Liksom vyerna runt om. Både när man passerar över eller när man låter kameraögat  passera igenom.

Vill bevara hela serien i den offentliga dagboken. Tycker att de blev så fina.

Hösten är som vackrast just nu. Det är knappast så att man orkar ta in all vackerhet. För det vill man verkligen... om en eller två veckor är vackerhetshösten borta och den gråa årstiden här.

Det har varit några smått ångestfyllda dagar. Gjorde mammografi förra måndagen. Svar via Kivra eller brev inom två veckor, meddelade den stackars bröstklämmande "fotografen".

Man har ju gjort det här med mammografi ett antal gånger vid det här laget. För några år sedan, det var under covidtiden,  blev jag kallad till extra undersökning. Den gången hade jag börjat andas ut, för beskedet dröjde. Och jag tänkte att har man ingen brådska med att skicka ut besked, så kan det inte vara någon anledning till oro. Nu var det inget mer än en liten vattenfylld cysta, men det var lite läskigt med att få en extra kallelse.

Två mammografier har det blivit därefter. Beskedet har kommit via Kivra inom bara ett par dagar. Så jag började redan i torsdags vänta på ett positivt... eller om det nu kallas negativt... besked. Det kom inget. På fredag borde det komma. Nähä. Så kom måndagen. Jag vet inte hur många gånger jag öppnade mobilen, med förhoppning om ett K i vänstra övre hörnet igår. Inget besked från Unilab. Insåg att tiden borde vara ute, att nu var det ny undersökning som väntade. Skulle jag få besked om tid via Kivra eller via brev? 

Det har blivit många googlingar om hur stor del av alla som återkallas, som har cancer. Var sjätte. Ganska trösterikt.  Men....om det nu var så illa... hur skulle jag göra med mitt jobb, där jag vet att jag behövs... hur blir det med Lucia på stora företaget...?? Det är ju också lovat.... Så dumt man tänker. Man tror att man är oersättlig.  Det är man inte.

När vi hämtat killarna och gjort ett par ärenden i Värnamo, så plingade det till i mobilen. Ett K!! Det var ett kvitto från Rusta. Antiklimax. Hade just varit inne där och köpt ett batteriljus och några batterier. ...

Fånigt med kvitto via Kivra. Kändes det just då. Fast egentligen är det jättebra.

Eftermiddagen gick. Var ute i regnväder med två ryttare. C-E åkte med Konrad på fotbollsträningen. K-P tittade på något kul på sin platta, jag hade just läst Värnamo Nyheter. Lutade mej bakåt en stund och tänkte att det är ju bra med mammografi och tidig upptäckt. Jag vet ingen som avlidit av bröstcancer, upptäckt via mammografi. Trots att jag känner till flera fall...

Öppnade mobilen. K-P hade några minuter kvar på den halvtimme "titta på plattan" som jag, utan mammans tillåtelse, gett honom.

Ett K! Klickade på det. Besked från Unilabs.

Tiden för inställelse på SÄS skulle alltså komma via Kivra. Så gott att få veta när det var dags. Väntan och ovisshet är det värsta...

Kände hur lång jag blev i ansiktet, då jag såg meddeladet. "Inga tecken på bröstcancer hittades vid undersökningen".

Va, allt var bra! Så som jag oroat mig. Så typiskt mej!

Det var en glad mormor som spelade Uno, tränade lite läsning med K-P och så småningom fixade taco- kvällsmat till hela familjen, samt mormor och morfar.

En mammografi ytterligare ska jag hinna med, innan jag är för gammal. Även om det kan medföra oroliga dagar, så är det en jätteförmån, och undersökningen borde utökas med ytterligare tio år. Anser jag.

Idag lyckades jag få bort soptunnan ur bilden.  Få se om jag kan få en liknade bild om en vecka också.

Hofsnäshöst

 Oj, vad det blir höstigt här på mina sidor. Men jag känner av den vemodiga årstiden mer och mer för varje år. Fortfarande vackert ute. Fortfarande hygglig temperatur. Fortfarande ok med ljuset kontra mörkret. Men jag vet ju vad som är på väg... 

Till Hofsnäs brukar vi åka några gånger per säsong och ta en fin promenadrunda och sedan äta lunch. Nu har vi inte varit där sedan i juni. Så det var absolut dags att ta en tur, speciellt som man bara har öppet denna helg och ytterligare två helger.  Sen kommer julbord och andra event som Afternoon tea. Inget som lockar ...

 

Det är verkligen lågvatten Yttre Åsunden. Funderar på om det är någon vattenlag som gör att man stängt av flödet norrifrån. Med tanke på de senaste dagarna regn borde det vara mer vatten i sjön.

Lite märkligt att man inte tagit upp uthyrningsekorna för vintern. Det lär inte vara någon som hyr dessa nu...

Ekar dominerar växtligheten i naturreservatet. De ger inte samma höstkänsla som vad björkar och aspar gör. Det blir inte samma färger. Men visst finns höstkänslan i bilden.. 

Kreaturen var samlade för höstbete. Gissar att de tillhör någon av gårdarna på andra sidan sjön. På försommaren gick får och små lamm här. Hoppas innerligt att lammen inte förvandlats till kotletter och färs...

En vandring på tre km slätmark. En backe upp, en backe ner. En vandring på fina stigar, med sjöutsikt så gott som hela tiden.

Solen bröt igenom molnen, när vi närmade oss restaurangen.

Vi var nummer 2 för dagen, vad det gällde lunchmat.  Ingen trängsel så här års. På vår och sommar kan det vara svårt att få sittplats, iaf inomhus.

Vi beställde fisksoppa, både C-E  och jag. Man hade anslagit att man skulle få vänta ca 20 min på att få sin rätt serverad, så här i lågsäsong. Det stämde bra. Soppan innehöll mycket fisk och skaldjur och smakade utmärkt.  Missade bild... brukar ofta missa att ta matbilder. Är väl för  "åpen" på att äta.

Säger tack och hej till Hofsnäs för denna säsong. Vemodskänslan infinner sej. Förhoppningsvis ses vi i mars och kan njuta av de första blåsipporna. Så jag längtar dit!

Höstspaning före Amy

 Vi hade planerat att fira Avas åttaårsdag i Halmstad i morgon. Vi gjorde så motsvarande helg förra året. Då var det ljuvligt höstväder. I morgon lär det bli allt annat än ljuvligt väder. Ett riktigt höstoväder, kallat Amy, har gjort att både marknader, tågavgångar och Avas födelsedagsfirande fått ställas in/skjutas upp.

Gissar att det inte blir någon längre utevistelse i morgon. Bestämde mej för att ta en promenad genom byn och kolla hur det ser ut före Amys härjningar. Och förhoppningsvis gå en liknade runda på söndag, och jämföra.

Första bilden är förresten tagen på tidig förmiddag. Då var det fortfarande frostvitt på gräset. Några minusgrader nattetid, det är helt ok så här års.

Efter äppelmoskok, äppelkakebak och god lunch, gjord till stor del av grönsaker från egen odling, så blev det dags för promenad.  Jo visst syns höstfärgerna. En hel del löv ligger redan på marken.

Det fanns många "platsägg" på vallväxtåkrarna. Förr så tog man bara en skörd från gräsväxterna. Numera kan det bli både tre och fyra. C-E var med en bit på promenaden. Han trodde att detta var skörd nummer tre.

Lummerns sporkapslar står klara att sprida sina sporer. 

Fler "plastägg". Alen, i förgrunden, står grön. Det är det enda träd jag vet, som inte ändrar färg på hösten. Lite frösådda blommor syns i diket. Dem blir man glad utav.

Bonden i vår by har fullt upp att köra hem årets sista skörd.  Det var bråttom, det förstod jag. Han körde förbi  mig på byvägen och det gick i en rasande fart.

Kom på att jag kunde göra mig en liten runda, om jag gick runt byns senast anlagda damm. Till min glädje och bekvämlighet fanns det nu en bro över det lilla vattendraget. 

Björkarna har tappat mycket löv på sina ställen. På åkern till höger har höstsådden redan börjat växa. Den bör vara klar att skördas i augusti. Känns lite hoppfullt!

Tillbaka på byvägen. Definitivt höstkänsla vid  Jennies och Roberts hus. De fick en dotter i veckan. Det tredje barnet som föds i vår lilla byn i år. Absolut generationsskifte. Både hoppfullt och ångestfyllt.

Det fanns en del fina äpplen på trädet. Smakade på ett som låg på marken. Så gott! Messade Jennie och kollade om man tänkte ta till vara den fallfrukt som kommer att bli resultatet av Amys framfart.  Jag fick svaret att vi fick ta så mycket vi ville av äpplena.

Tillbaka mot byns centrum. Här var det också höstsått. Gissar att det allt mildare klimatet gör att det finns skäl att så redan på hösten.

Ett vackert höstfärgad lönnlöv.

Och se där.  Fläderbär. Gissar att man kan göra saft av dem. Har aldrig testat.  Tänker inte göra heller. Hoppas att fåglarna vill äta dem.

Stubbåker. Här ska det säkert plöjas inom kort.

Några som rör sig kanten mot mossen.Dags att förbereda för älgjakten nästa vecka. Ett nytt jakttorn på plats.

Hemma igen, efter 6,5 härliga km. Det var  full fart på humlorna, där bland höstastrarna. Såg att amiralfjärlirna var där tidigare idag. Men nu tycktes det ha ätit färdigt. I morgon lär de nog bli utan mat.

C-E sköter om småfåglarna, så att de får äta sig mätta. Trevligt med fåglar på andra sidan fönsterrutan...

Kaprifolen ska jag klippa ner helt.

 Någon slags sjuka har angripit den. Men några blommor har det blivit ändå.

Önskar alla en fin höstruskhelg. Kan vara rätt mysigt det också.

Höst

 Nu är det höst! Känns som om det blir färre och färre goda fotoobjekt. Fast jag missade ett igår, då jag var på väg mot skolan. Fyra -fem kor gick på en frostvit äng. Så vackert! Hade en bil bakom mej, så det var inte läge att tvärbromsa. Men bilden sitter kvar i synminnet!

Det kommer förhoppningsvis några soliga dagar, med ljussättning av gula höstlöv. Är inte så mycket färg på träden ännu. Väntar på dagar med guldfärgade träd.

Det blev bara ett fåtal foton från "mormors/morfarstisdag". Det här tycker jag blev höstligt och fint. Ridtur på seneftermiddag. Jag tog cykeln. Bara soptunnan som stör bilden.

Veckan går snabbt! I måndags var det9 gymmet, mammografi, skolförberedelse och postural träning. Det känns alltid lite oroligt innan man fått svar på mammografin. Samtidigt som det känns bra. Hittar man något, så är det "onda" i ett tidigt stadium,  och man har stor chans att bli fri från det.

Igår var det en heldag. Långa jobbdagen och sedan PRO-möte. Jag hade ingen del i de tidiga förberedelserna av mötet.  Men igår eftermiddag, så var det fullt upp att förbereda en enkel måltid till de ca 100 "gästerna".

Potatissallad och skinka. Samt kul underhållning. Mer kan man inte begära för en hundralapp 

Fem medlemmar från en livskraftig och uppskattad lokalrevy gästade oss. Håcksviksrevyn. Jag har aldrig sett dem tidigare, men jag tyckte att de var bra. Och jag är extremt kräsen vad det gäller underhållning. 

Parodin på Donald Trump var klockren.

Duktiga musiker var de också.

Jag lade ut bilder från evenemanget på vår PRO-sida på Facebook.  Flera  positiva kommentarer har det blivit. Kul att anordna något som är uppskattat  

Idag var jag trött då jag kom hem efter de två torsdagslektionerna. Insåg att jag fick för lite frisk luft igår. Tog itu med att  röja ur växthuset samt ta bort det som är visset i annuell-landet. Bra så, för nu känner jag mig pigg igen och taggad för 45 minuter spinning, med start i en dryg timme.