Söndagstänkt

 

Reagerade på att tulpanerna mist sin krispighet och på att kronbladen torkat en smula över natten. Tänkte att blommorna idag, rent symboliskt, visade en sjuttiotvå-årig tant. Granskade lite mer noggrant och funderade på om det kanske var en mänsklig 50-60-åring, som de fem dagar gamla tulpanerna, skulle kunna symbolisera. De var ju faktiskt fortfarande vid god vigör, vackra, men lite på nedgång.

Jag har skrivit många gånger om det jobbiga med att bli äldre. Samt om alternativet... Men det är ju så att man förlorar krispigheten, spänstig, allt mer. Jag tycker att det är det jobbigaste med åldrandet.  Det hjälper inte hur man tränar...eller att man tränar... spänsten är borta. Under de senaste åren har den helt försvunnit... Precis som krispigheten i tulpanbladen ...

Så här långt har det kroppsliga förfallet dock inte nått. Jag fasar för den dagen, det blir så. Jag tänker på döden varje dag. Speciellt på hur mycket det blir för döttrarna att röja upp efter mej. Eller hur dåligt städat det kommer att bli om C-E blir ensam kvar...

Men tanken på att höra till de "äldre äldre", den har inte slagit mej så ofta. Kanske för att jag inte räknar med att bli så gammal...

Sjöng med i Grimsås-kören före jul, och var då på ett par äldreboenden och framträdde. När man ser dem som bor på de boendena, så blir man inte speciellt inspirerad av att bli riktigt gammal. Sen finns det äldre äldre som är riktigt pigga. Tror dock att de hör till undantagen.

Visst kan man få lite ångest för det som komma skall. Det enda rättvisa, det gäller alla.

Man får göra så gott man kan och som de unga bokarna visar. När hösten övergår till vinter, så får man klamra sig fast så länge stammen/kroppen tillåter.

Det är absolut inte alltid som jag går tillbaka till de bloggkommentarer som jag skriver, och kollar efter eventuellt svar. Men idag gick jag tillbaka till EvaL8as blogg. Vet ju att hon hör till dem som alltid svarar på kommentarer.

Det handlade om vikten att ha foton på sig själv och på nära och kära, från olika skeenden i livet. Jag hör ju till dem som inte vill vara med på bild, för jag har alltid ansett/ansett mig vara för tjock och för "ful". Eva-Lotta hade haft samma känsla.

Vi var också överens om att  vi faktiskt såg rätt bra ut på de få foton som finns från förr.

Varför ska kvinnor/tjejer alltid anse/känna att man inte duger utseendemässigt?

Än värre måste det vara för den som är ung tjej idag. Så många krav från alla sociala medier  och från de förb-e influerarna. Media i stort är inte ett dugg bättre.Har sett trailern för "Mammor" i SvT. Det är väl för tusan inga typiska mammor. Det är ju "dockor" som visar hur den perfekta kvinnan "ska" se ut. Fy tusan!

Har många gånger reagerat på att alla tjejer, från barnsben, fram till (åtminstone) fyrtioårsåldern, ser likadana ut. Långt hår, gärna uppsatt i svans till vardags. Bakåtkammat.. Svärtade ögonbryn. Konstlat bruna i ansiktet.  Och så den hemska plutande munnen , då det tas foton.

Förr i tiden så hade vi olika hårlängder. Idag tolkas en kortklippt tjej  ofta som lesbisk.

Vore kul om någon vågade sticka ut. Mer än att färga det långa håret rosa, blått eller grönt.

Lite fåniga söndagstankar....

Nu ska jag återgå till det "verkliga" igen, och läsa Illustrerad Vetenskap.

Mitt i vintern

 Idag dansar snöflingorna i luften. Det är långt emellan dem, så man kan fånga en flinga med blicken och följa dess väg. Flingorna dansar i olika riktningar, neråt, uppåt, åt sidorna. Slutligen mot marken. Det har kommit en tunt snötäcke under dagen. Någon cm. Fördelen är att den nya snön gömmer den gamla, hårda, smutsiga. Nackdelen är att isfläckarna täcks över. Så det fick bli en förmiddagspromenad på kända vägar.  Asfaltsvägen är promenadbar vid kanterna, grusvägarna/ byvägarna i mitten.

Dagen har blivit en och en halv timme längre, sedan vintersolståndet. Nu märker man att det är lite ljusare på eftermiddagarna.  

Men än är det både för kallt och för mörkt, tycker jag.  Känner mig lite rastlös i den begränsande tillvaro som den här årstiden bjuder på.  Tanten som gillar utomhusliv, får bara till en promenadrunda om dan. Det finns ju inget annat att göra utomhus, så här års...

Så det blir att gå på olika slags träning som passar en tant, att fylla på förråden av bröd och bullar, att sticka, läsa, kolla nåt på tv. 

Har "hittat" en trevlig svensk författartjej. Lina Arvidsson. Läser just den tredje boken i serien "Hälsingemorden". Det har bara kommit ut tre...förhoppningsvis blir det fler. Gillar serieböcker. Bekanta personer, bekanta miljöer. 

Det blev en ny tulpanbukett, inköpt i mitten av veckan. Odlad i Frillesås, Halland. Inköpt på Stationen blommor i Hestra, Småland. Stående på ett köksbord norr om Grimsås i Västergötland.

Liksom förra veckans blandbukett, så är dessa tulpaner helt perfekta. Har vuxit ut och öppnat sej så fint.

Inser att, även om jag är väldigt förtjust i blandade färger och tulpansorter, så blir det snyggare med samma slags tulpaner i vasen. De olika varianterna av tulpaner växer ut åt så olika håll!

Dansande snöflingor och röda tulpaner, underhållande och njutbara, så här mitt i vintern.

Navet

 Än en gång fick jag möjlighet att åka med eleverna till Navet Science Center i Borås. Kommunen har avtal med Navet, så man kan boka besök där  och få lektioner med centrets pedagoger.

Vårens lektion, det fick bli "Kemiutmaningen". Min favorit.  Även många elevers favorit. Man ser verkligen vad som händer.  Och svaret på de flesta frågor är "koldioxid".

Tre utmaningar fick de sex grupperna.

Att göra regnbågslösningen. Handlar om densitet. 

Slå till på den ouppblåsta ballongen, och den utvidgar sig . Handlar om koldioxid.

Gör en "lavalampa"... fast utan el. 

Jodå, det handlar också om koldioxid.

Pedagogerna visade ytterligare ett antal experiment.

Från och med nästa vecka, så blir det kemi på no-lektionerna.

Det blev en stunds musik med 4-6 efter skollunchen. Sång. Gåshud uppstod, när de 23 eleverna sjöng ut i en trestämming sång!

PRO-styrelsemöte i eftermiddag. Styrelsen är ju faktiskt Navet i föreningen. Vi planerade för de kommande två mötena, samt för två resor, en i vår och en som en uppstart i höst. Det gäller att ha framförhållning även när  man är till åren kommen.

Protokollet är skrivet och utskickat till styrelsemedlemmar. 

Nu får det bli några timmar framför idrottsgalan. 

Måndagsutflykt

 Tyckte att C-E borde komma ut lite. Det är ju nästan bara jag som flänger fram och tillbaka mellan olika mål.

Föreslog att vi skulle åka till Ljung och köpa ost på Gäsene mejeri. Vi brukar åka till ost-butiken några gånger per år. Man har god ost till bra pris, så man köper gärna på sig ett lager. Bra med ost, förvarar man den bara svalt, så håller den sig många månader.

På vägen till Ljung passerar man Ulricehamn. Om man väljer närmaste vägen.C-E är starkt beroende av förmiddagskaffe/förmiddagsfika, så det passade bra att stanna i den lilla stan vid Åsundens norra spets, för ett besök på något av alla fikaställena. ( Alingsås är ju fikastund nummer ett, men jag tycker inte att Ulricehamn ligger långt efter)

Idag valde vi...eller rättare sagt  jag.. Torgstallet. Ett fik/restaurang i ett av stadens allra äldsta hus. Jag beställde årets första semla. Så himla god! Blev uppriktigt förvånad över hur glada personalen blev då jag höjde semlan till skyarna. Man bakar den från grunden. De hade gått upp tidigt idag, gissar jag, med tanke på hur färsk den var.

Medan C-E besökte specialaffären för att fylla på öl-förrådet inför torsdagens pokerkväll, gick jag ner till sjökanten. Ulricehamn är en vackert belägen stad

En halvtimme senare var vi i ostaffären. Det blev en låda fylld med olika ostar, att ta med hem.

Vi hade planerat att äta lunch på hemvägen. I Ulricehamn. C-E hade fått nys om en ny lunchrestaurang. Den visade sig ligga i ett industriområde i utkanten av stan. Ingen höjdare. Noll mysstämning. Men maten var ok, och mätt blev man. 

Nu har vi testat den lunchrestarangen...

Solen jobbade med att bryta sig igenom molntäcket, då vi körde hemåt.

Det är fint när solen speglar sig i isen. 

Sjön var inte på långa vägar helt isbelagd. Inte läge för pimpelfiske. Det brukar annars vara populärt. Eller kanske var det förr, då vi hade "riktiga" vintrar.

Det blev en snabb promenad här hemma och sen var det snart dags att åka till Tranemo för Postural träning på Connectcorrect.  Testade en yogaklass, som låg direkt efter "painfree"-klassen. Kändes bra med vanlig yoga också....

Tranemo har en fin "julbelysning" längs huvudgatan. En fin belysning som räcker året om.

Nu går det snabbt mot ljusare tider dock. Men än kan man glädja sej åt de vackra hjärtana ett tag. 

Njutbart

 Det känns som om jag suttit i husarrest några dagar.  Isgatan på vägen har hindrat all  längre utgång. Visst, jag kunde tagit på dubbkängorna, men de känns inte säkra, och då går jag så stelt så att jag får mer ont i ryggen än vanligt. 

Idag finns det en isfri mittremsa att gå i. Kände hur jag andades ut, då jag kunde ta riktiga steg på gruset. Gick en runda där jag fick gå i orörd snö en bit. Men det är helt ok. Snödjupet har sjunkit till några cm bara. Synd att det ska bli minusgrader inom de närmaste dagarna. Hade varit gott att bli av med den smutsiga snön. Men jag njuter av att det är gångbart nästan överallt igen.

Njuter också av de senaste dagarna innejobb. Dagen innan plusgraderna gjorde entré, kom jag på att jag borde frosta av frysen i källaren. Där förvaras mest bär, bröd och svamp. Avfrostningen behövdes verkligen, speciellt i översta facket.

Det var någon av er bloggvänner som inspirerade mig. Tack för det. Fortsatte med städning/röjning av kylskåpet igår. Det behövdes också.

Idag har huset blivit städat. Det har inte gjorts sedan tidig adventstid.

Så visst är det njutningsfullt, såväl att öppna kyl och frys, som att befinna sig i ett rent hus.

Tulpanbuketten har slagit ut alla sina tio blommor. De dubbla vita är särdeles njutningsfulla.

Tänker att de som har rörligt elavtal, inte riktigt njuter av vädret. Dimma och vindstilla. Antar att vindkraftverken i vår del av landet  står helt stilla. Har ingen koll på elpriser, men gissar att det är högt.. 

Vi har bundet elavtal. Känns bra just nu. Även om elräkningen blir rätt hög så här års, så är det inte fråga om några fantasisummmor. På sommaren, då vi säkert betalar mer per kWh än de med rörligt avtal, så gör man inte åt så mycket el. Vi har jordvärme, och på sommaren går det inte åt mycket el för att producera värme och varmvatten.

Förhoppningsvis blir det lite sol och vind efter helgen.

Ska återgå till Katarina Wennstams senaste sekelskiftroman "Lucia är död". Tycker om att återkomma till samma personer, bok efter bok. Ställde mig i kö för att låna boken, någon gång i höstas. Minns att jag var nummer 430 i turordning. Biblioteken i Sjuhäradsbygden samarbetar, och titeln fanns på alla bibliotek. Men det tog tid innan det blev min tur. Så nu ska njuta av en stunds läsning. 

Tulpanens dag

  Få människor har väl koll på olika dagar, lika dåligt som jag. Men idag är jag med. Läste att det är Tulpanens dag. Jag köpte årets första tulpanbukett igår. Så än står den krispig och fräsch på köksbordet.

 Läste på annkis blogg om tulpanmassage. Testade på några kronblad av den ljusrosa blomman. Tänker dock att jag ser om de slår ut lite mer,  av sig själva. De är på god väg.

Man blir glad av tulpaner! Speciellt de allra första.  Lite, lite vårkänning.

Något man  inte blir glad av, det är det här:

Isgata på byvägen! 

Inget väglag som jag ger mej ut. Visst har jag broddkängor, men jag litar inte på dem i denna kombination an slask och is. Jag förstår att bilarnas framfart har första prio, inte att en gammal tant ska kunna gå ut och gå. Ofta brukar det bli en snöremsa i mitten av vägen, och åtminstone längst ut i kanterna. Men nu är allt en slaskig isgata.

Anmälde mej till kvällens spinningpass. Det är inte så mycket som jag är beroende av, men daglig rörelse är ett måste.

Gjorde nyss detta tio-minuterspass av lågintensiv träning.https://m.youtube.com/watch?v=cthFhCboi20

Fick tips om Caroline Jordan's korta träningsvideos. De är jättebra. Har gjort ett antal som motverkar högt blodtryck. Vill ju tro att de hjälper lite. De är iallafall variationsrika, roliga och går snabbt att utföra. 

Tack!

 Tack, alla ni fantastiska bloggvänner för era långa kommentarer efter förra inlägget. Var väldigt tveksam om jag skulle publicera det jag skrivit, tänkte att man skulle tycka att jag "outade" min barndom och mina föräldrar för mycket.

Tänker att, om de kunnat se detta, blivit ledsna och besvikna på mig. Men detta är ju min berättelse, inte någon annans.

Förstår att alla har något i sin "ryggsäck". En del mer, en del mindre. Jag är ju väldigt tacksam att  det inte fanns någon missbruksproblematik i familjen. Vilket det fanns i pappas brors familj.  Vilket då gör att jag funderar på hur pappa och hans båda syskon hade det som barn...

NEJ, NU LÄMNAR VI DETTA. Och än en gång, TACK för era personliga kommentarer. 🤎

Säger också tack till Rasta i Mariestad, som skickade detta kortet, fyllt med 400 kr, då jag klagade på maten som serverades där förra måndagen.. 

Tänk så olika det tas emot, det där att man kritiserar något. 

När maken fyllde 70, i maj 2023, bjöd jag hela vår niopersonsfamilj på Pio i Halmstad. Bokade via mail och skrev att det kunde vara trevligt att bjuda alla på hans favoriträtt, fiskplanka. Barnen kunde man förstås ordna något annat till... köttbullar tror jag.

Nu var fiskplankan inte alls lika god som drn brukar.  Plattfisken var utbytt mot sej. !!! Barnen var inte så förtjusta i sina maträtter heller. Men jag höll god min och betalade, och några hundra i dricks lade jag på.

 ( Avskyr  dricks, tycker att det ska vara inbakat i priset.. )

Några dagar efteråt fick jag via mail en förfrågan hur nöjd jag var med besöket på Pio. Jag uttryckte helt ärligt min besvikelse.  Som svar fick jag ett riktigt argt mail. Man hade minsann ansträngt sig för att vi skulle få den mat vi beställt, och på restaurangen hade man minsann ansträngt sig för att hitta någon mat som passade de bortskämda ungar, som vi hade med oss. ( Ganska ovanligt med barn på Pio matsalar, Halmstad)

Tror ni att vi varit på den restaurangen sen dess? Näpp!  

Numera äter vi på Timmerstugan, 300 meter från stugan, om vi ska äta ute. Där har man de senaste somrarna haft suveränt god mat! 

NU KOM SOMMARLÄNGTAN över mig!

Dagens enda foto. Tre hästar ställde upp sej på rad för fotografering.

Var är den fjärde?

Jo, han var på besök hos en fysioterspeut i Slöinge. Han har varit lite stel i ena bakdelen och besökt flera veterinärer. Chefsveterinären i Helsingborg föreslog en fysioterapeut. I nästan två timmar kollade man igenom honom. Och hittade några muskler som behöver mjukas upp. Tänk, om man kunde ge lika mycket tid åt stela ryggar hos oss människor?

Tacksamt att man kunde hitta vad som var fel. Vore kul om Bolt kunde återgå till den mästarklass i dressyr som han hade för något år sedan...

Snö och regn om vartannat idag. Ok väglag på resan från Värnamo.  Hoppas att det gäller de 3,5 km till skolan i morgon också.