Till Linköping

 Det bor ett fyrtiotal personer i det som kan räknas till vår by. Vilken då består av flera småbyar. Kanske var det några fler som bodde där på 80-talet, den tid då det fanns stora eller små barn i nästan varje hus. Numera är det mest pensionärer eller unga par utan barn i byn. Snart kommer det en baby igen, och allt börjar om på nytt, förhoppningsvis...

Förra fredagen var vi i Jönköping och kollade på"Korvfabrikörn". En fars, där Mikael från ena utkanten av vår by hade en stor roll. Idag har vi varit i Linköping och kollat "Beetlejuice", en musikal där Peter, från andra utkanten av byn har huvudrollen.

Är det inte häftigt, och lite märkligt, att två killar från samma by, åldersskillnad fyra år, är etablerade skådespelare?

Sen är det bara att konstatera att det är en stor skillnad på teaterform. Dagens upplevelse var en toppengrej. Förra fredagens föreställning låg på en helt annan nivå.

En makaber historia var det som spelades upp genom härlig sång och musik. En historia som hade ett stort kapital av humor och som samtidigt hade ett djup.

Det handlade om Beetlejuice, "spöket", och de två nyligen avlidna "spökena" samt familjen som flyttade in i det "hemsökta" huset. Dottern som saknade sin döda mamma. Pappan som inte ville prata om mamman och som hade träffat en ny kvinna. ( Den rollen spelades f.ö. av Peter alldeles äkta fru. Kul att få se henne..)

Det var Peters mor och far som fixat resan. En busschaufför har vi också bland våra goda vänner i byn. Så det var en buss, fylld med 50 relativt nära vänner och släktingar till Peter och hans föräldrar som åkte upp till Linköping, denna novembersöndag.

En av Peters bästa barndomsvänner  och hans familj var också med. Kul att se de båda killarna tillsammans. Det var inte länge sedan de var barn....

En nöjd och trött huvudrollsinnehavare kom ut i salongen och pratade med oss efter föreställningen.

En kul söndag!

Julmarknad

 

Julmarknad på Segerstads naturbruksskola. I Reftele, Gislaved kommun.  Har blivit en tradition att besöka den marknaden, som alltid ligger i mitten av november, tillsammans med Johanna och hennes familj.  Denna helgen var det bara lördag förmiddag som var ledig för oss alla. Så för ovanlighetens skull, så var vi på plats när marknaden öppnade.

Lite rolig grej; ta en bild och tagga #julmarknadsegerstad på sociala medier. Vinn blomstercheckar. Vi kan ju alltid hoppas på vinst, Karl-Petter och jag. Färgglada är vi i alla fall. Om ej i julfärger...

Naturbruksgymnasiets idrottshall är fylld av försäljare, vars utbud består av ätbara och drickbara varor.

-Hej Johanna, sa den här killen. Hon hejade glatt tillbaka. Det visade sig att de läst franska ihop på gymnasiet i Gislaved.  Jag köpte en strut marknadsgodis av killen.

Marmelad, det äter vi sällan. Detsamma gäller glögg. Så här blev det ingen affär.

Men mycket annat blev inhandlat i gympasalen; ost, fisk, korv, bröd. Goda smaker och lokalproducerat. Kan inte bli bättre.

Det var provsmakning av det mesta. Konrad och Karl-Petter åt sig nästan mätta på bröd och korv. Tänker, att när man tar ett inträde på 80 kr ( gratis för barn) så är det ok att även barnen smakar. Flera gånger om.

Segerstads Julmarknad, det är förvisso en Julmarknad, men ingen julig sådan. Det fanns någon enstaka tomte som prydnad och på något ställe fanns det lite julmusik. Men mest var det en rolig och omväxlande utställning av vad kreativa människor kan åstadkomma.Med möjlighet till inköp.

UF ( Ungt företagade) fanns på flera platser. Både med elever från Naturbruksgymnasiet och från Gislaveds gymnasium.  En hel del intressanta saker. Men inget jag behövde. Men det tycktes räcka med att ge de unga uppmuntrande ord. De log glatt och tackade, då jag berömde detas kreativitet.

Hästskorna hade ridskolan sponsrat med, berättade tjejerna. Johanna valde förstås ut en julpyntade hästsko att ta med hem till stallet. 

I de två stora husen, var det mängder med olika försäljare. Jag tyckte att det här bordet med "figurljus" var läckert. 

-Det är ju synd att tända dem, sa jag till försäljarna.

- Det är prydnadsljus, blev svaret.

- Men då är de ju dammsamlare, tyckte jag 

- Det går bra att spola av dem.

Nä, jag köpte inga. Jag vill inte ha fler onödiga grejer, än vad vi genom arv och present har i huset 

Tomaterna var så mjuka i skägget. Var lite sugen att köpa. Men besinnade mej. Vi har fler tomtar än vad vi brukar plocka fram. Och nog är detta också något som samlar damm. Men jag köpte en bricka, tillverkad till förmån för afrikanska barn, jag köpte lite mjukgörande fotprodukter... Får bli eget spa i kväll, med fotbad och nytt nagellack ( använder nästan bara ofärgat/ljust färgat)....och jag köpte små fina silverörhängen.

Bra saker för mej...

Några hade sin försäljning ute i duggregnet och snålblåsten. De flesta utestånden hade dock både vindskydd och takskydd. Men några "tuffa", oskyddade försäljare, det fanns det också.

Det var några roliga timmar. En tradition som jag hoppas kunna få uppleva igen.

Denna bilden tog killarnas pappa och skickade på familjeappen. Dagens klart bästa foto.

Bra att hinna marknadsbesöket på förmiddagen. C-E och jag stannade till på Höganloft/Isaberg och åt deras goda raggmunk med fläsk till lunch.

Läge för en promenad då vi kom hem. Det hade duggregnet hela förmiddagen, men plötsligt kom solen. Lingon, det finns det lite kvar ännu. Men de är helt smaklösa.

Klockan var inte ens tre, och ändå stod solen så lågt. Och lägre ska det bli. Över en månad till vintersolståndet.

Tog bilen ut till skogen, en annan skog än denna, och hämtade lingonris och mossa.  SMHI hotar med snö i mitten på veckan, så det var läge att hämta hem lite grönt, innan allt försvinner under snö. Ska plocka med lite olika blad från trädgården i Ulås på tisdag, och sen försöka få till några kransar att hänga på dörren. Ett kul, lite lagom, projekt. Som t.o.m. den som har tummen mitt i handen klarar.

Fundering

 

Tog en promenad efter skoldag och styrelsemöte. Så vackert med himmelsfärgerna och fullmåne. Även avlövade träd/ björkar kan vara vackra mot rätt bakgrund.

Fick en så märklig fråga idag.

- Om du vare sig gillar dragspel eller gubbar som berättar snuskiga historier, vad duger åt dej då?

Kände mej eljest för min ålder, men även på en annan intellektuell nivå än frågeställaren. Och samtidigt väldigt ställd.

Men det tänket, det kanske var att göra mig lite "märkvärdig". Kan vara så att jag bara är en tråkig tant.

Och se där... en annan färgskiftning. En fin liten runda. 

Men frågan hänger ännu kvar...

Gud och mossen

 I tisdags kändes det som en sorgens dag. Trump blev president och vår vedervärdiga regering beslöt, med undertecknade av häxan Busch, att tillåta Noeva att exploatera Nexans del av Grimsås Mosse.

Redan för någon vecka sedan såg jag på Facebook att det den 10 nov,  var en kombinerad vandring på mossen och gudstjänst I kyrkan i Grimsås.

Som nu läget var, så kändes det viktigt att närvara.

Det var en ung präststuderande, tjejen med korset, som tagit initiativ till eventet.

 

Ett trettiotal personer deltog i vandringen ut på mossen.

Pressen var också på plats. Ja, inte de stora drakarna förstås. Vi får nöja oss med representanter från lokaltidningarna.

Några av de klimataktivister, ( Rädda våtmarker) som i somras byggde upp det nu hotade naturreservatet, hade återvänt till mossen.

Det var en sorg att se hur maskinerna skövlat vacker mossmark, under den senaste veckan. 

Man hade redan lyckats tömma mossen på en hel del vatten. 

Man blir bara SÅ ledsen.

Efter vandringen en bit ut på mossen, så gick de allra flesta till kyrkan. Dit kom det mycket folk. Den lilla kyrkan var nästan fullsatt. 

Det fanns många som talade i kyrkan. Killen från samhällsföreningen...

Killen från "Rädda Våtmarker"

Prästen och diakonen.

Musik och sång. 

Vi fick tända ljus...och smaka på tranbär, plockade vid en levande mosse.

Grimsås kyrka, den är vacker. Byggd på1970-talet.

Det blev en lång, men trevlig eftermiddag. Efter gudstjänsten fick vi se vad som hänt med mossen under det senaste året. Samt bli bjudna på macka och kaffe.

Startbilden visade hur mossen såg ut innan maskinerna förstörde den.

Visst är det sorgligt!

Temat för dagen var "Bryr sej Gud om en mosse?". Vi hoppas att han gör det och sätter stopp för den vansinniga ödeläggelsen.

Redan fredag

 

Sitter på rad 12. Längst ut. Tanten bredvid ser inte så stor ut, men breder ut sej rätt bra   Lägger beslag på armstödet. Nu har jag ett eget. Som inte ska delas med någon.

Åt pizza på Pizzeria Catharina, ett stenkast från Jönköpings konserthus. Beläget i Elmia området. Det stora mässområdet.

Det var ett bra tag sedan jag åt pizza. Någon gång i somras. Det blev förstås en Quattro Stagiano.

Vi ska se på fars. "Bonna-fars". "Korvfabrikören" Inte riktigt min  " cup of tea". Men man får "stå ut". Bypojken, en av bästa vännernas son ( tyvärr borta sedan fyra år) har en av huvudrollerna.  Hans sambo är också med. Mikael Riesebek och Jeanette Cappoci.

Tyvärr ät inte min stora favorit, Claes Malmberg, med i denna föreställningen.  Han har blivit sjuk. Synd! Honom skrattar jag åt...

Mycket "konstigt" folk på plats. Där är nog en gammal elev. Känner igen hennes mamma. Skulle inte känna igen tjejen.

Igår var jag ute med mina väninnor. Vi träffade Fredrik.  "Fredriks fika". Köpte hans bok "Middagsmat". Recept utan krusiduller, men ingredienser som man har hemma.

Vi var på ett ställe utanför Falköping. Tyvärr var det mörkt, så jag såg inte hur det såg ut egentligen. Var en herrgård, vars magasin var omgjort till en inredningsaffär i tre våningar. Det fanns massor av prylar. Jag behövde inget... men köpte lakan i en mjuk och varm kvalitet. Gott att ha till vintern.

Så här såg "butiken" ut i mörker.  Inbjudande. Vilket mängder av "tokiga" tanter tyckte... jo, det fanns några herrar också i trängseln. Mycket folk var det...

Avslutade kvällen med en "riktig" hamburgare på en "riktig" hamburgerrestaurang i centrala Falköping. Hamburgare kan vara gott, om man äter den på rätt ställe. Undviker snabbmatskedjorna, alltså.

Novemberblommor. Vackert så!

Hade första luciaträningrn med hela 25-eleversgruppen idag. Så bra de sjunger! 

Det kommer att bli jättebra.

Har f.ö. haft finafina dagar i den andra skolan också. Eleverna behövde en veckas lov. Glad, lugna, intresserade och fokuserade kom de tillbaka.  Och den gamla lärarinnan njuter.

Det har blivit paus i föreställningen.  Väl utnyttjad  tid att blogga lite. Har inte hunnit/prioriterat på hela veckan...

Jag tycker ... förstås... att handlingen är supertöntig. Men kul att se Micke och Nettan i aktion. 

Joyride

 Visst var det en riktig joyride, resan vi gjorde igår. Ja, utom att vi stod stilla nästan en timme, på E4, vid Åstorp, då en bil brann ett par hundra meter framför oss på vägbanan. Jag tycker väl ändå att det fanns en del glädje i det eländet också. En bil blev helt utbränd, men ingen människa kom till skada. 

Vi har ju träffat Ava och Karin, mellan måndag och fredag under höstlovsveckan, men igår var det dags igen. Avas pappa hade lagat en god lasagne, som stod och väntade på oss då vi kom fram till Malmö. Något senare än beräknat. Ava hade dukat fint, och alla hade fått sin egen plats. Mamma, pappa, Ava, mormor, morfar, moster och Helena. Helena, det är morfars syster. Hon är också musikalnörd, och när vi berättade att vi köpt biljetter till Joyride, så passade hon på att skaffa en också. Skjuts fanns ju att tillgå....

Vi bokade biljetterna i början av januari. Då var det så mycket bokat, att vi spridda  platser. Men nära varandra ändå, på raderna bakom varann. Mycket bra platser f.ö.

Naturligtvis var platserna i  den stora salongen, samt på läktarna på Malmö opera utsålda igår. Blev förvånad över att medelåldern var så hög. Antagligen passar det många äldre att gå på teater en söndagseftermiddag. Flera busslaster såg vi, och ut ur bussarna strömmade enbart äldre personer. 

Det kändes ljummet i Malmö. Senhöstskänslan försvann, då det fortfarande blommade en hel del i den stora trädgården där Karin och hennes lilla familj bor. Härligt att få uppleva en stunds vackerhets-höst igen.

Det blev en fin promenad genom  centrala delar av Malmö, från Karins bostad till Operan.  En kvart tar det att gå.  Vi var tidigt på plats och hann ta en enkel fika i den stora hallen på ovanvåningen. Usch, vilket sorl. Jag tycker att det är så jobbigt med för mycket prat-ljud. Babbel, babbel.... 

En gång, då jag tog en bild på ett draperi på en teater i London, så kom en vaktmästare och beordrade mig att genast radera den bilden. !!!! Här var det också fotoförbud, men jag tänkte att det gällde säkert under själva föreställningen, och inte under den tid som publiken intog sina platser.  Åtminstone gällde det för mej, under den tiden....

Trodde att tjejen på scenen skulle ha huvuudrollen. Viist hade hon en viktig roll, men huvudrollerna spelades av två kvinnor. Två kvinnor, som pappan till tjejen hade en relation med. Halva veckan hos lilla familjen i London, halva veckan hos "flickvännen"/sambon i Lincoln.

Joyride, det var en superbra musikal, som jag gärna skulle vilja se igen. Kanske den sätts upp i Göteborg om något år... man kan ju alltid hoppas. Lite småfinurlig, stundtals smårolig, stundsstals berörande handling. Inramad av mängder av Roxettelåtar, både ( för mej) välkänd och okänd musik.

Häftiga kläder, mycket som hände på scenen. Flera större, intressanta roller och utmärkta sångprestationer. 

Och förstås,  duktiga musiker och härlig musik.

En verklig Joyride, det var det!

Det gick bra att köra hem också. Vi körde över Värnamo, eftersom Johanna åkte med. Tar en halvtimme längre än att köra över Halmstad. Vi delade på körandet, C-E och jag. Är det bara bra väder, så tycker jag att mörkerkörning är helt ok.  Men tråkig... det finns ju ingen vacker natur att se när mörkret är kompakt.

Har varit ledig från jobb idag. Kollegan ska ju åka på semester i morgon, så hon jobbade i dag, och jag jobbar i morgon i stället. Morfar får ta en "morfarstisdag" med killarna i Värnamo.  Jag har träffat barnbarnen mycket under lovet, så jag ska nog klara mig utan dem i morgon.

Så det blev ett besök på gymmet på lediga måndagen. Samt ett besök i min "vanliga" skola, där jag startade upp luciaövningarna. SÅ roligt att träffa barnen och lärarna i den lilla skolan.. Jo, jag saknar jobbet där... Tjugofemtalet barn ville vara med på lucia. Får blir övningar på fredagar, elevernas sista lektion, fram till Lucia.  Blir nog fem fredagar. Och två dagars framträdanden under luciaveckan. Blir bra.

Tog en promenad och njöt av ljummen luft då jag kom hem. Känner mig så energifylld. Har ju haft en superfin höstlovsvecka, då jag träffat alla som är viktigast för mig, vid något tillfälle. Döttrarna och deras familjer, alltså. Och så Joyriden i går. Samt en härlig timme på gymmet... kroppen mår så bra av det... och som grädde på moset, mötet med mina gamla elever och deras positivitet... och vackra röster.

Jag är tacksam för allt.... och för att få känna mig så fylld av energi. 

Dags att at sig an dagens ordel... och quiz planet. Och lite stickning framför tvn. God kväll!

November

 Funderade på om jag är avundsjuk på min kollega som ska åka till Spanien i två veckor, med avresa på tisdag. Kom fram till att...nä, det är jag inte. Inte det minsta. Än så länge så är senhösten ny för mej. Då är den ok... Nyss var det sommar. Har nära till de minnena fortfarande. 

Jag/Vi har aldrig varit på resa till sol och värme under hösten. Det är i februari som jag är trött på kyla och vinter och gärna vill känna ljummen luft. Och slippa snö och is. Så en resa i februari eller mars, det önskar jag mig...

Det har varit en väldigt fin Allahelgonadag. Väntade med dagens promenad tills efter lunch. Då sken solen och luften kändes mjuk och lite ljummen. Mössan kom snabbt av. Men fleece och täckväst var gott att ha på.

Vyn som jag fotat tre söndagar i rad, blev fotad idag också. Totalt lövfritt! Lär dröja ett halvår innan det börjar grönska igen. Det känns tråkigt...

Hade planerat att gå en av de längre rundorna, men ändrade riktning när jag insåg att jag  då skulle missa den goa solen. Så det blev en annan väg, och ännu längre än vad jag från början tänkt mej.

I vår trädgård är höstarbetet klart. Jag fixade de sista igår. Den starka vinden i mitten av veckan hjälpte dessutom till att blåsa bort alla löv.  Bonden i vår by, han har en del plöjning kvar. Det luktar höst när jorden vänds upp .

 

Kom så småningom till den vackra skogsstigen.  Ljungen är fortfarande dekorativ.

Och se, där vid "surdråget", där ligger isen kvar efter nattens frostgrader. Brytningstid,  absolut.

Valde att ta den långa vägen hem. Kollade när solen skulle gå ner innan jag bestämde mej. Hade inte en enda reflex på mej, och den "långa" vägen innebär en dryg km på landsvägen. Då är det bra att vara synlig. Solen skulle gå ner 16.17. Jo, jag skulle hinna.. hade 50 minuter på mej.

Min tanke med vägvalet var att passera torvbrytningstället. Har inte gått på här på ett par månader, men har förstått att man arbetat på mossen.  Jodå, nu har man skalat bort det översta lagret på den del där Neova har sitt tolv år gamla tillstånd för att bryta torv.

 Området närmast Nexans, och på företagets mark, har man inte fått tillstånd till att gå in på. Nexans har överklagat den tilltänkta exploateringen. Ärendet ligger fortfarande hos regeringen. Det är på det området som miljöaktivister i somras anlade ett "naturreservat". En så fin runda på 2,5 km. Måtte man inte få tillstånd att förstöra, exploatera, mer än man redan gjort!

Vackra skålsvampar lyste upp den deprimerande vyn.

När jag kom till landsvägen, så såg jag att snöstakarna var uppsatta. Tänkte än en gång: brytningstid. 

Jodå, jag ska gå nästan hela rakan innan jag tar vänster in på vår byväg. Roade mej med att mäta avståndet mellan snöstakarna. De var lite ojämnt utsatta, det varierade mellan 70 och 80 steg...

Det blev en tur till kyrkogården efter det att mörkret fallit.

Maken hade tid att åka med, mellan två allsvenska fotbollsmatcher...😊

Visst är det stämningsfullt med alla ljusen på allahelgonakvällen.

Här ska jag väl grävas ner så småningom. Ja, askan som blir kvar ... Fast helst skulle jag vilja bli utspridd i min barndoms blåsippshagar ..Men här kommer jag förstås att få gott sällskap av flera gamla bekanta, som redan finns på plats ..Så det blir nog bra det också.