Mer firande

 

Idag fyller han sju, mormors sextiofemårspresent. Vi firade med tårta och presenter på gårdagens "mormorstisdag". 

Det blev sång, tal och hurrarop. Och en skål med kaffe eller saft i kopparna. Födelsedagsbarnet blev väldigt nöjd med all uppmärksamhet.

Mamma och storebror hade förberett ett litet tal utifrån "affischen" med det långa namnet Karl-Petter. 

-Tycker du att det stämmer? undrade mamman. 

Det tyckte han.

Idag fick Karl-Petter presenter på sängen. Till kvällsmat på födelsedagen önskade han sig sushi.  Gissar att han också blev uppmärksammad i skolan och på fritids. Och att alla som går i hans del av skolan vet om att han fyller år idag... Det var det flera som hade hört redan igår, då vi hämtade honom utanför skolbyggnaden.

Idag har det varit jobbdag och sedan PRO-möte för min del.

Det har blivit tradition att vi bjuder in till "Adventmys" veckan före första advent. De medlemmar som kommer till årets mest besökta möte ( brukar vara omkring 100) bjuds på landgång och musikunderhållning. Då jag inte kunde vara delaktig i dukning och landgångsgörande, så fixade jag lite bordsdekoration med hjälp av vintergröna växter, i går kväll. 

"Aprilskämten" kallar sig kvartetten som stod för underhållningen. Det är en grupp  "unga" pensionärer, med lokal anknytning, som återbildat den musikgrupp som man startade 1973 och som bl.a. vann en talangtävling i Borås.

Jätteduktiga, med fartfyllda låtar. Samt några stämningsfulla stämsånger, framförda a capella.

En trevlig avslutning på PRO-hösten. Programmet inför våren är i det närmaste klart, och det kommer att bli jättebra. Är lite stolt att vara med i traktens mest kreativa ( tycker jag) PRO - styrelse.

I morgon är det kort arbetsdag och därefter körövning. Uppsjungning första advent. I två kyrkor.

På fredag ska jag väl få till lite adventsstämning i huset. Förhoppningsvis!

Årsringar

 

 

Så har en ytterligare en årsring fullbordats. Försöker att tyda hur många årsringar den här tillintetgjorda sälgen (?) har.  Skulle kunna vara ungefär lika många som mina. 72. 

Synd att vi människor inte har årsringar. Skulle vara intressant att se hur de ljusa och breda varieras med de mörka och mindre utvecklade. Vid 72 års ålder, så har man förstått att det är just det som är livet, mörkt och ljust... och för all del, gryning, skymning och lysande sol. Den riktigt mörka natten har jag bara fått uppleva någon enstaka gång. Och då har den så småningom förbytts i gryning och solsken. Jag hör till de lyckligt lottade, definitivt.

Amaryllisarna har börjat slå ut. Känns som allra bästa födelsedagsblomman.

Bilden kom på posten idag. 

"Grattis mormor. Gissar vart vi ska åka när det blir vår?"

Jag gissade på 1)Tivoli 2) Lousianna.

Rätt svar: 2 

Ser fram emot det.

I morgon ska vi fira dubbelt hos Värnamofamiljen. Jag fick ju en Karl-Petter i sextiofemårspresent. Två dagar "för sent" levererades han. I morgon firar vi ( enligt Karl-Petters önskemål) med prinsesstårta. 

Johanna messade i går och meddelade att han ville att vi skulle hålla tal på hans födelsedagsfirande. I lördags var familjen hos goda vänner och firade en tjugoåring. Där höll man tydligen några tal till födelsedagsbarnet. Det gillade K-P.  Vi får klinga i kaffekoppen och säga några väl valda ord till sjuåringen. 😊

Kvällens "firande" förlades till Borås. Pizza på stans bästa pizzeria, Granada, och sedan bio på Biostaden.

Vi såg den danska filmen "Den siste vikingen". En riktig fempoängare. Så väl gjord. Så bra skådespelare.  Den danska skådespelareliten med Mads Mikkelsen, Nikolaj Lie Kaas och Sofie Gråböl i spetsen, gjorde bärande roller.  Svenske Kardi Razzazi gjorde en av rollerna, som den svenske killen som trodde att han var blåögd och blond.

"Den siste vikingen" är en film som lockar till riktiga skratt, till utrop av förskräckelse och till tårar av avsky och medlidande. Gå och se den filmen! Danskar är mästerliga filmskapare!

 Tänkte också att filmen kanske inte skulle kunna göras i vårt land. Man skulle inte våga skämta med psykiskt sjuka människor. Även om man här gjorde det med stor kärlek. Men i Sverige kan man ju få allt till en kränkning.

Fina belysningar i stan.

Det lackar mot jul, det är tydligt.

En månad kvar till julafton.

Mindre än en månad kvar tills det "vänder". Och jag, jag börjar så smått på min årsring nummer 73. Hoppas att jag får möjlighet att göra några årsringar till...

Vinst

 Kändes som en vinst att öppna dörren idag och mötas av en mild vind och en vintergrön värld. Den lilla snön som kommit, den var borta. Väderomslaget hade kommit snabbt. När vi åkte hem igår, så var det minus 8 grader.

Det blev vinst igår kväll också. På quizet i Glasets hus. 

Som jag skrivit tidigare, så tycker jag att det är så pinsamt att vinna. Resterande delar av vårt lag, C-E samt svåger och svägerska, är inte alls lika besvärade.  Det är svägerskan som ser till att vi blir anmälda varje gång. Oftast brukar det var utsålt till sista plats, men hon brukar se till att vi kommer med. Och jag tycker väl också att det kan vara trevligt att åka till Limmared, äta lite god mat och vara med på quizet. Men vi vinner för ofta...

Igår var det vår tur att ta hand om vinsten, Kunskapens äpple. Handblåst i hyttan på Glasets hus. Limmareds glasbruk har en historia ända sedan 1700-talet. Idag framställs vodkaflaskor, ölflaskor och medicinflaskor på bruket. Tidigare gjorde man mycket formpressad glas, sådant som gemene man kunde ha råd att köpa.

Det som blåses av, ofta utländska, glasblåsare på Glasets hus, det kostar. Men är otroligt vackert.

Varför vi har vunnit så mycket? Antagligen är vi fyra personer som tillsammans kan mycket. Herrarna har koll på sport, svåger är brett allmänbildad i nutidsfrågor, C-E likaså, svägerskan mer allmänbildad i musik, tv-serier och litteratur. Jag står för mattefrågan och ev. naturvetenskapliga frågor.

 På vårt matsalsbord står nu tre ex. av Kunskapens Äpple. Svåger och svägerska har lika många samt två i en gul färg. Dessutom har vi ett antal glaspokaler, inte alls lika snygga, sedan tidigare år 

Visst är det vackra? Speciellt som alla äpplen är olika.

En av tjejerna som jobbar i ledningen av Glasets hus berättade att de bl.a. fått beställningar av glasäpplen från Högskolan i Borås och från kommunstyrelsen i Tranemo.

- Ni får köpa en korg till alla era äpplen, hade någon sagt till svågern. 

Vore väl synd att lägga dem i en korg... Men det räcker med tre. Tycker jag.

Svägerskan har redan anmält oss till quizet den 30 Jan!

Två plus, ett minus

Två plus och ett minus, det blev resultatet av förmiddagens bedömningar.

Eller förresten ett plus till för vädret. Härligt promenadväder. Strålande solsken, fyra minusgrader i skuggan, en väldigt tunt snötäcke, blå himmel.

Kollade, som vanligt, mobilen ganska snabbt efter uppvaknandet.  Sovmorgon idag f.ö. Vaknade inte förrän klockan var nästan åtta.

Hade fått ett meddelande från ICA-banken via Kivra. Jag informerades om att jag övertrasserat mitt ICA-konto, och ombads att betala in närmare 400 kr å det snaraste.

Jag har inte alls övertrasserat något konto. Har en kredit på ett antal tusen samt flera tusen därutöver innestående på kontot.  Ringde alltså upp ICA-banken, kom snabbt fram och fick tala med en dam, med utländsk brytning.

Hon förklarade lugnt och sansat vad det var fråga om. Makens rosa ICAkort  slutade fungera i vintras/våras. Jag försökte då, via nätet att beställa nya kort, men det blev galet. Jag fick två gula kontokort. Vi har aldrig använt dem, utan klarat oss med mitt rosa kort. Det var de korten som det var en avgift på. Eftersom det aldrig funnits några pengar på dem, så blev avgiften till en övertrassering.  Därtill kom påminnelseavgift och någon straffavgift. 

-Men detta visste jag ju inte om, sa jag. ( Jag kanske borde gjort det om jag läst allt finstilta som hör till alla åtaganden...) Så du kan väl ta bort påminnelseavgiften på 100 kr.

Helt plötsligt hade kvinnan tagit bort både påminnelseavgift och "straffavgift". Det blev 141 kr kvar att betala.

-  Vart ska jag betala dem?, undrade jag, samtidigt som kvinnan avslutade mitt ej aktiverade konto.

- Jag ser att du har bonuspengar på ditt konto, sa damen. Jag kan ta dem och betala med. 

- Toppen, tyckte  jag, och undrade om hon kunde skicka ett nytt rosa kort till maken. 

Visst kunde hon det. Hon behövde bara prata med honom och att han identifierade sig via bank-id.

- Är det något mer jag kan hjälpa till med? undrade kvinnan.

- Du har verkligen hjälpt oss med allt vi behöver sa jag. Blir det en bedömning på ditt samtal ( vilket det blev) så får du 5+.

Kvinnan tackade!

Wow, vilken service.

I Nissafors, på andra sidan smålandsgränsen lär det finnas ett trevligt fik i det gamla stationshuset. Kollade på nätet. Jo, det var öppet on-sö. Föreslog C-E, som MÅSTE ha förmiddagsfika, att vi kunde åka dit. 

- Stängt idag, stod det på en skylt utanför caféet. 

Hur skulle detta lösas? Kaffe var ju ett MÅSTE. Gnosjö? Eller... kom jag på...det finns ju fika på Höganloft, Isaberg. Det står ju t.o.m café och restaurang på skylten detas.

- Vi kan servera kanelbulle eller kladdkaka, informerade serveringspersonalen.

Kaffe och kanelbulle blir bra, tyckte vi.

166 kr för var sin kanelbulle och kaffe därtill. Naturligtvis reagerade jag och talade om att det var hutlöst dyrt. En kanelbulle som kostade 45 kr!! Den måste väl vara hembakt?

Kaffet var helt ok, men den uppvärmda bullen vi fick, den var söt, degig och inte alls god. Liknade bullar som man kan köpa för  5 kr i större ICA-butiker ibland.  

Klart minus! Jag sa inget om bullen till serveringspersonalen. C-E  "skämdes" tillräckligt då jag ifrågasatte notan.

Stannade till på Stationen i Hestra för att köpa en bukett blommor till köksbordet. Gjorde som jag brukade, beställde en bukett för 250 kr. Gärna innehållande både nejlikor, krysantemum och lite grönt.

Oj, en sådan fin bukett jag fick! 

Talade förstås om hur nöjd jag var, för tjejen som bundit buketten.

Två ( tre) plus och ett minus. Det får man väl ändå tycka är ok. 

I kväll står quiz i Glasets hus på agendan. Vill gärna ha en placering bland de tre bästa... men undvika att vinna...😃

Tisdagsbilder

 

-Ta med dej väskorna in, sa killarna till sin gamla mormor, då vi anlände till hemmet en stund efter kl 13. 

- Vi ska spela fotboll. Morfar, du står i mål! 

Så fick det bli!

- Släpp ut hönorna om ni ska vara ute, messade mamman ifrån sitt hemmakontor. 

Det hade morfar redan gjort.

Två nya fotbollar hade köpt s in, under studiedagens resa till Ullared. Tretton fotbollar räknade jag in. Då fattas det ändå några...  

Så någon fotboll är knappast aktuell när det ska köpas  julklappar. Även om fotboll tycks vara en åretruntsport för killarna.

( Det blir lego i julklapp, även detta år för  killarna. Efter egna önskemål. Ava har lovat att snart skicka sin önskelista. På den tror jag inte att det står Lego... men jag kan ha fel.)

Årets äpplen har inte blivit skördade. De var/är fulla med larvangrepp. Konstigt nog hänger många kvar ännu. Rena adventspyntet. Fåglarna tycks inte gilla dem heller. De äter hellre på det, med goda fröer, dukade fågelbordet. 

Medan fotbollskillarna roade sig med bollspel, gick jag rundan kring dammarna. Isen hade lagt sej. Dock inte läge för skridskoåkning ännu. 

-Kan du cykla med mej på en tur med Lycke, innan det blir mörkt, undrade Johanna. Visst kunde jag det. Faktum var att det var riktigt skönt utomhusväder.

När vi kommit en bit, så började detta snöa. Årets första snö. 

Mörkret hade nästan fallit, då K-P tog en skrittur med Bolt. 

K-P ville leka skola när han kom in. Det är så roligt att följa killen som fyller sju nästa vecka, i hans utveckling. Det går så snabbt framåt med både läsning, skrivning och matte.

Konrad ville också vara med. Han, som snart är nio, fick hjälpa mig att vara lärare åt K-P. 

Kvällsmat åt alla. Sen skjutsade jag Konrad till fotbollsträningen, medan Johanna och ridtjejen Elvira var ute med Hugo. C-E gjorde K-P  sällskap tills Johanna var klar,  och hon och Karl-Petter åkte iväg och hämtade Konrad. Vi åkte hem i den mörka kvällen.

Livet på landet. Där är det fullt upp, nästan jämt.

Dagens datum

 

Den 17 nov. Då blev det vinter. Det tyckte iallafall de här svanarna och gässen (?) som skränande flög över min promenadväg  på förmiddagen. De flög i sydvästlig
riktning.  Var de kanske på väg till Skåne, Danmark, Tyskland? Kanske hade de hoppats på en mild vinter, och att de skulle slippa flytt från sommarvistelsen. Eller har de som vana att hålla ut, tills dess att den riktiga kylan närmar sig.

Jag är ganska oartigt oförtjust i gamla minnen som delas på bloggarna. Är väl en person som lever mer i nutid än dåtid. Men denna dagens datum, den har aktualiserats i media och samtal idag.

Den 17 nov, anno 1995. Gissningsvis får man bo i inre Götaland för att komma ihåg den dagen. Den morgonen, som vi vaknade av att det fallit en halv meter snö över natten. Snöfallet fortsatte en stor del av dagen,  en fredag. Årets första snö. Vi var definitivt inte förberedda. 

När vi vaknade, vi brukade vaknade lite före sex på den tiden, hade strömmen gått. Ficklampa, stearinljus, batteriradio kom till användning. Jag är morgonduschare, och var i stort behov av hårtvätt.  Så jag hämtade gasolköket i källaren, hämtade en gryta snö och smälte. Tvättade mig och håret, så gott det gick , i diskhon.

Döttrarna, som då gick på högstadiet, beredde sig för att pulsa ut till skolbussen. 300 meters snöpulsande,  på  oplogad byväg, till busshållplatsen, var överkomligt. Värre var väl för mej att  köra 12 km till skolan i Dalstorp... men nog skulle det funka.

Vi slapp skola den dagen. I radion meddelades att alla skolor i Tranemo kommun var stängda. Tror att det gällde även omgivande kommuner.  Så vi fick stanna hemma, tända en värmande brasa i öppna spisen och grilla hamburgare där i, till lunch.

Johanna hade en långresa inplanerad senare på dagen. Hon skulle åka till Stockholm på återträff från sommarens språkresa till England. Den resan blev det inget av med.

Är nästan säker på att maken, som brukade åka med sin bror till jobbet i Grimsås, kom iväg. Det är nog därför som han helt glömt bort denna dag, den 17  nov 1995. 

Vad minns du från den dagen?

Träffade en av väninnorna i byn på dagens förmiddagspromenad. Hon hade varit och spelat mattcurling, och även där hade dagens samtalsämne varit fredagen den 17 1995.

Väninnan berättade att deras son hade gjort prao på lokalradion  Radio Sjuhärad, under veckan som slutade med den 17 nov 1995. Han hade inspelningsutrustning med sig hem, och kände att han måste återlämna den till radiostationen, trots ovädret. Hans pappa körde honom till busshållplatsen med traktor. Bussen kom. Så till Borås kom han. Det var värre att ta sig hem. Alla bussar och tåg var inställda. Så Peter satt kvar i Radio Sjuhärads lokaler, medan de.som jobbade under dagen troppade iväg hem.  Vid niotiden på kvällen kunde han ta sig med buss till Limmared, där pappan kunde hämta upp honom. 

Hon berättade också om grannpojken Per, som gick i Grimsåsskolan. Han brukade åka med sin pappa, som jobbade i ett småländskt samhälle, till skolan. I Pers familj hade man inte lyssnat på radio. Pojken blev, som vanligt,  avsläppt utanför skolan. Men där fanns inte en levande själ. Strömlöst och mörkt var det. Så den lille mellanstadieeleven fick pulsa den halvmilslånga vägen hem. 

Mobiltelefoner var fortfarande apparater som enbart de vuxna ägde. Och som absolut inte kom plats i någon ficka. Så möjligheten att hålla kontakt med föräldrar, den fanns inte.

En annan tid, känns det som. Ändå är det bara 30 år sedan. 

Julmarknad

 

Vi vaknade till en rimfrostvit värld denna lördag. Termometern visade minus åtta grader. Vintern har kommit till våra trakter.

Älvorna dansade på vattenytan, då vi passerade Kroksjön. Om några dagar lär de var borta och sjön täckt av ett tunt istäcke. Snö är aviserad inför  den kommande veckan. Ogillas storligen!

Målet för förmiddagens utflykt var julmarknaden på Segerstads naturbruksgymnasium, utanför Reftele... Två mil söder om Gislaved. 

Vi har besökt denna kvalitetsjulmarknad under många år. Alltid tillsammans med Värnamofamiljen.  Nu fick vi inte till något möte denna helg, och då passade C-E och jag på att komma till första dagens öppningstid, kl 10. Det var glest mellan besökarna den första kvarten. Sen fyllde det på, och då vi åkte hemåt en och en halvtimme senare, så var parkeringen överfull.

Det var, i vanlig ordning, många försäljare i naturbrukskolans tre stora hus/undervisningslokaler samt emellan husen.

Utbudet av närproducerad mat är denna Julmarknads styrka.  Det som säljs i matväg, har som mest transporterats tio mil. Det mesta kommer från närmare håll, en del är producerat på gården.

Vi köpte ost från Gäsene, bröd från Lidhult ( på gränsen mellan Småland och Halland), äpplen från Rudenstams i Huskvarna, fisk från Tiraholm ( Bolmen), honung från Hestra samt rapsolja och potatis från gården. 

Det känns SÅ bra och är absolut extra gott med småskaligt närproducerad mat. 

Damen på bilden, som sålde  korv från Krösa-Stinas Vildskafferi, kommer från Nässjö. (Hon ville f.ö. gärna bli fotad) I hennes marknadsstånd köpte vi älgisterband och vildsvinskorv.

Fika hör förmiddagen till. Det blev premiär för lussekatter för min del. Jättegoda! Trevligt med ett fat hembakat till förmiddagsfika.

Adventskransar, det tänker jag försöka få till på egen hand. Ganska kul att göra, och tillräckligt grovmotorisk görande, för att jag, med tummen mitt i handen, ska lyckas någorlunda bra.

Bästa julmarknaden i trakten, enligt mej. Antagligen den enda som vi/jag kommer att besöka. 

 Vi gick förstås igenom de båda husen med olika slags hantverk. Fint att titta på, men inget man behöver. Köpte dock två par silverörhängen av en tjej som jag tidigare handlat av. Fint hantverk.

Hemma igen, så ställde vi in matvarorna i huset och gick sedan ut på en solskenspromenad. Det var stor skillnad mellan temperaturen i skuggan och i solen. Lite värme kunde man  fortfarande få från solens strålar. I skuggan var det minusgrader.

Älgjägarna var ute på jakt. De hade en kalv kvar att fälla. Personligen tycker jag att det både är felaktigt och heltokigt att samla ihop tjugotalet jägare, för att ta död på en liten älgkalv.  När vi passerade jägaren som placerat sig på andra sidan allen, så kunde han meddela att ingen älgko ännu blivit berövad sin kalv. Förhoppningsvis blev det ingen jaktlycka...

Sen lunch blev det. Rökt lax, som odlats i Bolmen, samt potatis som odlats på Segerstads naturbruksgymnasium, smakade alldeles utmärkt.