Sommarkrönika

 

Det jag skriver, det publicerar jag gärna. Det där med att ha sin bild med i tidningen.... det är inte lika positivt. Men det ingår i "spelets regler ". Idag var min "sommarkrönika" med i Borås Tidning. Jag visste ju om det, alla "sommarkrönikörer"  presenterades med namn och publiceringsdatum i början av juni.

Är ju en sån som gillar att skriva. Att använda ord. Så när tidningen började med sommarkrönikor för så där tio år sedan, så skickade jag in ett bidrag. Som publicerades. Kommer ihåg att det handlade om sommaren på landet, om höskörd och om hölasset som välte...med mej i. 

Har nog missat att skicka in något år. Och ett år, så blev jag till min besvikelse, "refuserad".  Har skrivit om barndomsminnen, skolresor, ungdomsminnen. I år blev det ett minne av en förolyckad svartmes, som kom upp. Något tillspetsat utifrån verkligheten, men i grunden, helt sanningsenlig.

Katten är borta sedan ett antal år.  Både han och hans bror drabbades av "skaksjuka", då de ätit en fågel som bar på viruset. Brodern Fransson dog knall och fall, efter att ha återhämtat sig från att ha varit riktigt dålig. Fredrik, katten i krönikan, blev allt sämre under tid och fick avlivas på hösten, efter händelsen som beskrivs.

Fina katter. Saknar dem, trots deras fabläss för fåglar. Vilken ju också blev deras död.

Att få en krönika publicerad, innebär en del respons och bekräftelse. Har fått några SMS under dagen. 

Var med om en kul grej, du vi var på quiz senast. En ytligt bekant från skolans värld, kom fram till mej och undrade om jag hade någon sommarkrönika på gång i år. Hon kom så väl ihåg en som jag skrivit, där jag berättade om bonnungens semestertripp, tur och retur Öland på mindre än 12 timmar. Det blev sen kvällsmjölkning, den dagen.Hon berättade att hon delat med sig av min berättelse till många. Berättat om bonden som var nöjd med det lilla. Han ville se Solliden, men där var det stängt. Han -min far-fick i allafall se en glimt av huset, genom grinden.

Sommarkrönikorna publiceras från mitten av juni till mitten av augusti. Sextiotalet olika. Kul att läsa, morgonens höjdpunkt.

Dagens irl krönika kortfattat.

Började dagen med en cykeltur. På den treväxlade röda Monarken. Inget "batterifusk". Ville cykla sakta i ern varma, soliga sommarmorgonem och kolla vägkanterna. Längs landsvägen hade man redan slagit vägrenarna. På tok för tidigt.  Men längs grusvägarna blommade det. Mycket.

Konstaterade att nattviol är allt annat än ovanligt. Glädjande.

Det är en kuperad runda. Överhuvudtaget så är det kuperat i våra trakter. Ett par backar är så branta på slutet, så där försöker jag inte ens trampa uppför. Gott att gå lite. Men jag kände mig mäkta belåten med mig själv, då jag fixande hela långa Spolabobacken, utan större besvär.

Nordsvenskarna i Remmabo, de tog det lugnt i den drygt 25-gradiga värmen. Lite skugga kunde de hitta. Även om den minste blev utan..  stackarn..

Fixade lite här hemma och såg att den varma sommardagen svalnade av betänkligt. Molnen drog ihop sej och regnet kom. Så det blev ett par timmar inomhus, vid middagstid. Gjorde ett välgörande pass postural träning samt läste det nya numret av Illustrerad Vetenskap.

Regnet upphörde. Värmen återkom. Dags för en promenad genom byn.

Det doftade så gott! Det får man tacka all vitmåra/stormåra för.

Den gamla kulturväxten malva, blommade vackert.

Den gula fetknoppen hade spridit sej från en stenmur till en annan.

Gödselvattnade i växthuset då jag kom hem. Bar  en del krukor dit  in, i skydd för det aviserade regnet. Fixade en tacopaj till kvällsmat.

Inga större äventyr, men ännu en fin sommardag.

SMHI hotar med åska i natt. Hoppas att det inte blir då väldsamt. Det är lite läskigt när blixtarna fräser och mullret kommer tätt därefter. Speciellt när man bor på landet.

Ta till vara

 Det får man göra! Ta till vara de fina sommardagarna. Idag var det en sådan dag. En ta till vara dag. Ljuvligt väder.

En dag i Halmstad. Visst kunde jag stannat kvar, men då hade vi fått ta två bilar. C-E vill inte sova i stugan. Johannas familj var också på plats, men de kunde heller inte stanna, de hade annat inplanerat ...och hästar att ta hand om.

Så man får ta till vara på det som bjuds. Man hinner mycket på en dag. 

Martin hade lovat att rensa upp bland buskar och träd bakom huset. Han körde med motorsåg och häcksax. Jag plockade i hop det som avverkats. Högarna får ligga någon vecka och torka ihop, sen ska han ta med flismaskin och flisa upp allt.

Det kommer att bli bra. Flera kvadratmeter tomtyta blev synlig.

Johanna och killarna åkte till de närbelägna secondhand hand-affärerna. 

Jag gick till stranden.

Det var en hel del badare, denna fina dag. Jättegott i vattnet. Högvatten.  Klart vatten.

Resten av familjen dök upp efter en stund. Med badtermometer. 26 grader nära land. 22 på "badbart" djup. En meters djup ungefär.

Den italienska glassen på Riccardos är vansinnigt god. Glasskiosken ligger på väg hem till stugan. Tre av oss tog till vara tillfället att äta riktig glass.

Beställde hem pizza /kebab till kvällsmat.  Bra med utkörning. Det är varken vi eller värnamofamiljen vana vid.

Efter maten ska man inte bada.Så sa man förr. Jag har hört att det är felaktigt. Iallafall så struntade vi i det och tog promenaden på 500 m, bort till handikappsbadet. Där blir det "badbart" direkt. Lite svalare i vattnet här. Uppfriskande.

Snart var vi hemma igen. Först i stugan och sen i Stockremma. Vi är ju vana vid den där halvannan timmes resan.

En härlig dag blev det. En dag då vi tog till vara den ljuvliga svenska sommardagen.

Mittemellan

 Fem och en halv mil. Det är avståndet från oss, till Elfsborgs hemmaplan, Borås Arena,  och det är avståndet från oss  till IFK Värnamos hemmaplan, Finnvedsvallen.

Idag möttes de två lagen i Värnamo. Dottern hade fixat biljetter till oss alla. Killarna hade ett sommarkort från skolan,  som berättigade dem till gratis inträde. Elfsborg, laget  som låg på fjärde/femte plats var klara favoriter mot jumboplacerade Värnamo.

Det blev 0-0. Värnamo var bästa laget. Synd att de inte vann. Jag tycker att det är bra med landsortslag i högsta fotbollsserien. Elfsborg lär vare sig komma på någon av de absoluta topplatserna, eller "trilla" ur. Värnamo hade behövt tre poäng!

Fick ingen bra bild där i motljus. Men jag tror att alla kan se att Finnvedsvallen är en särdeles liten arena.  Väldigt annorlunda än " välkända" Borås Arena... och andra arenor som jag varit på. Kändes lite som om man såg en match i div 2 eller 3, där man satt nära planen med en rad stående åskådare framför sig.

Killarna, tillsammans med grannkillen, hängde längst fram på ståplats. Konrad var den som var mest intresserad.

Blåsigt och kallt var det.  Ännu blåsigare var det mitt på dagen.

Den gamla lekstugan, numera uttjänt, lossnade från sin bottenplatta och flög i väg en bit. Mjölkbordet, använt som bord för växter i krukor, välte i vinden. Är lite trött på blåsten... men inget man kan göra åt förstås.

En trevlig söndag med värnamofamiljen blev det. I morgon börjar en ny vecka.

Tillbaka till hyllan

 Städade i arbetsrummets gömmor i veckan. Hittade en hel del smått och gott, sånt som jag bara inte kunde slänga. Något av det som ställdes tillbaka på hyllan, det var några anteckningsböcker, som jag börjat skriva mina tankar i.Inte många noteringar i varje. Men visst måste jag bara läsa vad jag funderade på, vid sekelskiftet och tio år senare. 

Jag blev faktiskt förvånad över mina innersta tankar.Det var nästan bara tankar av oro. Oro över en gammal mamma, stor oro för hur det skulle gå för döttrarna, oro för det vardagliga livet. Oro över relationer. Till och med den stora tryggheten, jobbet, uttryckte jag oro och negativa känslor inför. Till saken hörde att jag just så bytt skola, arbetsplats. Det var tufft i början. 

I anteckningsbok nummer två, så hade det gått några år.  Mycket hade hänt. Det kändes som jag andades lite mindre ångestfylld i det jag skrev. Men oron, då mera berättigad, den fanns kvar.

Lyssnade på Studio 65, under det att jag fixade lunchmaten. Det handlade om oro och ångest över att åldras. Visst har jag lite åldersnoja, men i stort sett mår jag betydligt bättre nu, än vad jag gjorde i medelåldern. I 45 -65 årsåldern... Oron har mildras betydligt. Har insett, att det allra mesta ordnar sej. Att det, trots att det understundom kan vara tungt, blir bra.

Man uttryckte också i programmet, att många äldre känner sig glada och "lyckliga".  Att åren efter 65 är de bästa åren.  

Det är nog ingen som vill vara evigt ung. Men vi vill förstås ha fina dagar, då vi blir äldre. Hälsa och sociala sammanhang har förstås stor betydelse, för att man ska känna sig tillfreds med tillvaron.

Att njuta av tillvaron, det är viktigt. Det gör jag ofta. Av döttrar och barnbarn, av att kunna röra på mej, av naturen, av att jobba, av god musik, av att sitta i favoritfåtöljen och läsa eller sticka. Och av att få gå och lägga mej och sova, efter ännu en fin dag.

Idag har jag njutit av att baka bullar och av en promenad i grått, men ändå ljummet, väder. Samt av att stanna till och ta lite bilder med mobilen.

Det såg lite kul ut. Ett "dagis" i kohagen. En kossa hade sju kalvar runt sej. De befann sig en bit ifrån de andra, betande kreaturen.

En fridlyst orkidé och ett "ogräs". Vad är egentligen skillnaden. Längs vägrenen var de ungefär lika vanligt förekommande. Jag tycker att båda är vackra.

Fortfarande juni månad. Sensommarblommorna är redan på gång. Tiden går lite för fort. Här är det strättan som slagit ut sina blommor.

Gick fram och tillbaka på byvägen. Det var för blött att ge sig ut på gräs-underlag.

Visst är detta en pastoral bild?

Vackraste ogräset.  Kirskål. Gör sig väldigt bra i buketter med andra sommarblommor.

Dock inte så kul att ha i rabatterna.  Bättre vid vägkanterna.

Flädern blommar. Flädersaft är gott... men vi dricker knappast aldrig saft. Onödigt sockerintag... och bubbelvatten är godare. Så jag avstår saftberedning. Får nog bli lite svarta vinbärssaft dock. Det är mycket omogna bär i våra buskar. 

Se där. Även johannesört i full blom. Känns tidigt. Om tre dagar är det juli. Då vill jag njuta av några veckors sol och värme.

Borde egentligen fortsätta att skriva i boken från 2009. Den senaste boken. Det är ju dock en hel del som man inte kan uttrycka här på bloggen. 

Sommardag

 Visst är det sommardag varje dag, när det är sommar. Men en sommardag kan ju vara både kylig, regnig, mulen och blåsig. Eller alltihop på en gång.

Idag har det varit en sommardag, precis som jag vill ha den. Sol, några molnslöjor då och då, en liten vind och dryga 20 grader. Favoritväder! Man kan göra lite av varje i den typen av väder. Blir det 25 grader eller mer, så tappar jag all ork.

Började dagen med en långpromenad. Ville kolla hur det stod till med lingonblomningen på närmaste lingonstället. Det stod så till att det var överblommat på det stället och det fanns en del lingonkart. Lite längre bort längs skogsstigen, så fanns det mängder av blommor.  Det blir lite längre att gå för att plocka lingon. 

Så kom den där tacksamhetskänslan över mej igen. Kom på mig själv att gå och skråla "Jag vill tacka livet", mitt där ute i skogen. Men nog är vår svenska sommarnatur fantastisk! Och återigen, åldern till trots, så kunde jag spatsera omkring i den med lätta steg.

Har funderat var alla fjärilar hållit hus, denna sommar. Såg en del på tidig försommar, men sedan har det varit "tomt".

Idag fanns det plötsligt gott om dem. 

Blåvingen var inte intresserad av att vara med på bild. Den slog tjurigt ihop vingarna, när jag tog fram mobilkameran.

Nässelfjärilen poserade länge, men bara så länge jag var på behörigt avstånd.

När jag kom nära, så blev det protest.

Gräsfjärilen tyckte kanske att den var tillräckligt gömd bakom smörblommorna.

Pärlemorfjärilarna hade så bråttom från växt till växt, så jag hade inte en chans att fota.

Blev glad att få träffa på så många olika fjärilar på min väg.

Vägrenarna är rent ljuvliga så här års. Såg säsongens första blåklocka. Sveriges nationalblomma. En av mina favoritblommor. 

Blommande kärlek, de är också vackra. En blomma, som jag minns från min barndom.

På stenmuren i mitten av byn, blommar den gula fetknoppen för fullt. Planterad där av C-Es faster, Svea. Känns som igår, som hon bodde i det röda huset i bakgrunden. Tror att hon varit borta i minst tio år. Tiden går så snabbt!

En fin promenarunda på förmiddagen.

Efter lunch skulle jag åka till Hestra och hämta ett paket i Instabox. Kom på att jag kunde åka till favoritbadplatsen, Gussjön, när jag ändå var i närheten. Packade ner badkläder... var inte säker på om jag skulle bada. Kanske var det för blåsigt vid sjön.

Fyra personer solade vid badplatsen.  I vattnet var det tomt. Visst blev det bad för min del. Det var riktigt gott och varmt i vattnet. Dock lite för mycket vågor för en längre simtur. 

Satt i vattenbrynet och läste en stund. Jättehärligt.

Här hemma biöd C-E på grillat till kvällsmat. För första gången i år. Grillen används inte speciellt ofta. Men trevligt och gott, när det blir av.

En riktigt härlig sommardag! Hoppas på många sådana i sommar.

Berörande rensning

 Har gett mig sjutton på att rensa ut lite av varje i huset under sommaren. Lika bra att sätta igång, denna blåsiga, och inledningsvis gråa tisdag.

Började med arbetsrummet. Packade ner ett  massa pocketböcker i kassar. Jag läser aldrig om en bok, och att ha mängder av pocketböcker i staplar, det finns det ingen vits med.Bättre att någon annan får läsa.

Lämnade in kassarna på Återbruket i Limmared, då vi passerade på väg till Tranemo för lunch på Sångbergs. Fläsk och raggmunk. Så gott!

Tre kassar kläder blev också utvalda att återbrukas. Tror att de kan glädja någon stor tant. Det fanns kläder från såväl Gudrun Sjöden som House of Lola. Bra kvalitet.  Känner som med böckerna; Kläder som jag inte använt på flera år, gör bättre nytta om någon använder dem.

I arbetsrummet finns ett skåp, med ett par hyllor som behövde röjas ut. Hittade mycket smått och gott, mycket som jag inte iddes slänga.  Bl.a. "Mina vänner" som Karin lät vänner och bekanta skriva i, då hon var i tioårsåldern.

Bläddrade på måfå i den, och fann att hennes mormor, min mamma, också fått skriva.

Blev lite berörd av det min mamma skrivit. Speciellt som hon var i nästan exakt samma ålder som jag är nu, då hon skrev dessa ord. Typiskt henne att skriva att hon var mycket äldre än hon var. 1890! Hon var född 1921.

Typiskt henne att skriva på "Djur jag tycker om": Alla. Där är Johanna så lik henne. Djurälskare. 

Det som berörde mest, det var svaret på sista frågan; Vad jag helst vill bli. Svaret var Älskad. Liksom att hennes högsta önskan var att få vara frisk.

När min mamma skrev detta, så hade hon knappa tio år kvar att leva.  Hon var fortfarande pigg, "Den glada änkan". Under de år som kom, så fick hon allt svårare att röra sig och så småningom gick hon in i en depressions-demens.

Ju sämre hon blev, desto jobbigare var det att vara dottern ( och sonen) som förväntades ställa upp och hjälpa till, då hon behövde hjälp. Vi hade en egna familjer och vi hade jobb hela veckan lång.Samvetet skavde, man orkade inte så mycket som man kände att hon ville ha, av besök och hjälp. Hon kände sig allt annat än älskad.

I ett kuvert med bilder, hittade jag den här bilden. Ett foto på min mamma, från 1992. Ett foto som jag inte tagit, för då hade det suttit i ett album.

 Bilden är från samma tid,  som när hon skrev i "Mina vänner".

Inser att jag inte är så lik min mamma utseendemässigt, som jag trott. Hon har väldigt mycket mer färg kvar i hår och ögonbryn, jämfört med mej. Bland annat...

Lilly har varit borta i 24 år. Kände idag lite vemod och ledsenhet över att hennes sista önskan inte blev uppfylld.

Min mamma var djurälskare. Jag är naturälskare. Så här års kan en naturälskare få daglig njutning. Idag gick promenaden till betesängen en knapp km bort. Där blommar massor av orkidéer, Jungfru Marie Nycklar och Nattvioler. Samt den alltmer ovanliga slåttergubben.

Bilder från byns paradisäng kommer här.

Mot mörkare tider

 Är klart medveten om att rubriken upprör en del.  Men det är ju faktiskt så det är. Sen behöver man ju inte måla fan på väggen, när den fule inte är i närheten. För än så är det sommar. I  mer än två månader. Ser man tillbaka två månader, var var vi då? I slutet av april månad... Tiden går så fort.. rena racerfarten...

Midsommarfesten är slut. Nu är jag inte mycket för "riktiga" fester. För mej är det fest när man får vara med sina nära och kära. Och det fick jag, i olika konstellationer, under hela midsommarhelgen.

Midsommardagen var grå och kall inledningsvis.  Tre barn, en mamma och en mormor gick på en liten tur mot stranden, medan en annan mamma fixade lunchen. Kul att klättra på alla stenar som ligger mellan sandstranden och handikappsbadet. 

Konrad var sakletare. Han hittade en hel del; en syl, ett pimpelspö, en bumerang ..... Det gömmer sig många spännande saker mellan stenarna...

En död fisk (val) hade flutit i land. Fåglarna hade redan varit på plats och  börjat bearbeta den.  Ava tyckte att det var lite äckligt. Killarna, som är vana vid att djur dör, var mest intresserade av kadavret. Kan det vara en liten tumlare? Jag är dålig på havsdjur....

Efter lunch blev det soligt. Barnen lyckades leta upp den gamla barnbassängen, som jag faktiskt tänkt skicka till soptippen. Den var fortfarande kul. Trots att man tog vatten från kallvattenkranen utomhus... Eller kanske därför...

Det blev ett bad i havet för mormor, Konrad och hans mamma lite senare. Ljummet och gott, trots höga vågor. Innan dess gick vi den traditionella midsommardags-tipspromenaden. Konrad och Ava gick barnpromenaden på egen hand. Kändes lite i mormorshjärtat. Det var inte länge sedan man körde  dem i var sin kärra. Och K-P i barnvagn... Nu behövde K-P  hjälp att läsa. Men att svara på frågorna och att markera rätt svar på tipslappen, det fixade han alldeles själv.

Det fanns ingen tolva. Antagligen tänkte många som jag/vi på första frågan. När kom potatisen till Sverige? I alla våra läroböcker har vi läst att Jonas Alströmer tog med den till Sverige på 1700-talet. Men den kom tydligen redan till Sverige på 1600-talet, då Olof Rudbeck odlade den i Uppsala botaniska trädgård. Jag hade fel på ytterligare en fråga; Vad betyder det latinska namnet på Cacao? Gudarnas föda, Gudarnas gåva eller Gudarnas hemlighet. Jag tog X, medan rätt svar var 1. Vi var nog många som hade 10 rätt. Karin hade nästabäst på skiljefrågan av alla, och kom trea på tipspromenaden. Ett  presentkort på ICA på 50 kr. 

Värnamofamiljen åkte hem efter kvällsmaten. Karin och jag gick en promenad och kollade på husen på det nyaste området... som numera är 10-15 år gammalt....

Söndagen var varm och solig. Det blev en stund på stranden på förmiddagen. Mängder av öronmaneter hade flutit i land under den blåsiga midsommardagen. Det fanns gott om dem, även i vattnet. Ava tyckte inte om geleklumparna, så det blev inte mycket bad för vår lilla badtjej. Jag ville iaf bada, men när Karin, som var lite längre ut sa att hon såg en manet med trådar, så  blev det ett snabbt dopp i grunt vatten. Jag blev ordentligt bränd för ett par år sedan.  Det vill jag inte vara med om mer....

Macke fixade godaste quornfärssåsen till lunch. 

Snart var det bara jag, och ett ostädat hus kvar. Jag hade talat om för malmöfamiljen att jag gärna städar, och att jag vill göra det när alla har gett sig i väg, och all packning är borta.

Gott och varmt var det i luften. Fortfarande en del sol. Ingen brådska att städa, ingen brådska att ge sig hemåt. Satt och pratade med grannarna en bra stund, läste ut "Långfredagen" ( Bergfekdt/ Sarenbrandt) - OK underhållning för stunden- innan jag tog tag i städandet. Det luktar så gott i den gamla stugan, då man knäskurat golven med såpa. Doften brukar sitta kvar när man kommer tillbaka om någon vecka...

En välbehövlig dusch och reskläder på. Tittade mig omkring och insåg att  midsommarfesten var slut...

Adinas ( malmöfamiljens hund) pinne och en av alla fotbollar som används, låg ensamma kvar på en flitigt använd gräsmatta. Den var grön på midsommarafton, men nu hade sol och värme fått den att börja torka. Sommartorka....

Midsommarkransen som grannen  gjorde till Ava, den såg ordentligt vissen ut.

Midsommararstången, ja den stod nästan med "rumpan bar". 

Öde låg samlingsplatsen. Många hade redan åkt hem. Även om områdets stugägare till stor del är pensionärer, så hade man läst väderleksprognosen: Regn och rusk med start på söndag kväll. Det fina vädret hade verkligen prickat in midsommaren. Det tackar vi för.

Nu går vi mot mörkare tider. Vi kommer inte att märka av det på en månad. Hoppas på många fina dagar innan sommaren är slut. Regn behövs också. Är tacksam för att ha fått uppleva ännu en fin midsommar med absolut bästa sällskapet.