Arg tant

 Det är jag det.  Eller det var jag det...

I augusti köpte vi ny dator. C-E bytte dessutom upp sej från sin supergamla mobil, och jag kunde heller inte motstå att köpa mej en ny.

- Om ni tecknar ett abonnemang på Telenor, ett gemensamt abonnemang, så blir datorn 800 kr billigare. 

- Jag har ett bra abonnemang på 3, sa jag. C-E  har sitt på Telia.

- Men då blir det billigare för er att ha ett gemensamt konto på Telenor, sa den unge stilige kille som var vår "expedit". ( Vet inte om expedit finns i dagen vokabulär...)

- Ni behöver inte byta än, fortsatte killen, medan han scrollade fram och tillbaka på datorn. Jag ser att abonnemanget på Telia går ut den sista oktober och abonnemanget på 3 den 24 nov.

Vi fortsatte diskussionen en stund, och hur det nu hade gått till, så hade vi flyttat vår telefoni till Telenor.

Den 31 okt skulle så C-E byta SIM-kort. Det funkade inte alls för honom att kunna använda sitt gamla nummer. Han kunde ringa ut, men inte bli uppringd.

Telenor-support. Numret på SIM-kortet stämde inte. Ett nytt skulle skickas. Efter en vecka hade inget kort kommit. Nytt samtal. Avskyr chat-botar. De är så dumma och allt är så omständligt, innan de äntligen ser till att man får prata med en människa.

Nytt kort skickades. Kom idag.  

När jag kollade mobilen på morgonen, så var det aviserat att en faktura hade kommit till banken. Trodde att det var el-fakturan... men det var det inte. Det var fakturan från Telenor. 492 kr!  Därav 59 kr i fakturaavgift.

Vad var detta? Jag ska ju inte betala något abonnemang för november. Inte förrän de sista dagarna. Jag har ett 3-abonnemang denna månad. Och fakturaavgift betalar man inte på e-faktura!

Ringde kundtjänst. En minuts väntan, sa boten. En minut i Telenors värld, det är det samma som 20 minuter i vanliga världen.

En kvinna svarade och var så förstående. Det var de orden hon upprepade gånger på gång: - Jag förstår. Jag förstår.

Men naturligtvis hade Telenor rätt. Betalning för gemensamt abonnemang började gälla från den dag det första SIM-kortet sattes i. Och fakturaavgift hade jag fått för att man alltid skickar papperskopia första gången. ? ?

Jag är faktiskt rätt bra på att vara dramatisk, om jag vill. Så jag både grät och visade ilska. Den stackars kvinnan lovade mej att fakturaavgiften skulle skickas tillbaka i samband med nästa faktura. Mer kunde inte hon göra. För betala en utskickad faktura, det måste man.

( Ringde Elgiganten på eftermiddagen och undrade varför de prackar på folk nya abonnemang. Fick förklaringen att man ser till sina kunders bästa och vill ge dem billigaste och bästa abonnemanget.  Jag köper inte riktigt den förklaringen.... men jag gick på deras trick när det gällde)

Arg tant kom lite senare än vanligt till gymmet. Berit hade gjort klart sin träning, men jag  fick en liten pratstund med henne, medan jag värmde upp på spinningcykeln.

När hon gått var det tomt i den stora salen, men strax hörde jag någon prata. På ett obekant språk. Det var kvinnan som alltid pratar i telefon, under det att hon går på  löpbandet, som var på ingång. Det var ett högljutt samtal som hon förde. Jag gissar att hon pratade albanska. Det finns ganska många albansk-språkiga i vår trakt.

Jag tittade på den stora skylten på väggen. Bland andra ordningsregler kunde man läsa att man skulle undvika att vara högljudd och störa andra. Hon störde definitivt arga tanten.

Jag gick med bestämda steg och höjde  volymen på den rock-musikspelande radion. Hon höjde volymen på sin röst, under det att hon tog allt annat än pulshöjande steg, där på löpbandet.

Ibland kan jag ha lite konstig tinnitus. När jag lagt mej ner på kvällen, kan det låta som någon pratar på ett entonigt obegripligt språk en bit bort. Precis så var det att höra kvinnan genom den ganska höga musiken.

Jag vande mig. Plötsligt blev det tyst. Jag vände mig mot löpbandet för att se att inget hänt henne. Nej, hon hade bara avslutat sitt ( ungefär) halvtimslånga samtal.

Arga tanten har lugnat sig. Har kollat det sista inför onsdagens lektioner, stekt biffar till morgondagens "mormorstisdags-kvällsmat", tagit en promenad i duggregn och skickat över foton från mobil till dator, för att kunna påbörja den traditionella "års-fotoboken".

Blev bara så sommar och Halmstads-sugen då jag gick igenom alla bilder från 2025. Men mörkret och grådagarna, det är det inte lönt att hetsa upp sig på. Det är bara att tänka att för varje dag som går, så har vi kommit en dag närmare ljuset.

Svenska revyn

 

Fredagar brukar vara husets "kolla på SvT-direkt"-dag. "På spåret", "Bergfeldt", "Svenska Nyheter". 

Förra fredagen satt Henrik Dorsin i Bergfeldts soffa. Han berättade om sin revy, som hade gått i Stockholm under en period, och som nu skulle sättas upp i Göteborg.

GÖTEBORG! Då måste jag kolla när den skulle gå upp där. Jo, på Lorensbergsteatern, från och med dagen då man sände det förinspelade Bergfeltsprogrammet och en månad framåt. 

Kollade ivrigt hur tillgången på biljetter var. Mycket var utsålt. Men på några söndagseftermiddagar lyste det grönt vad det gäller biljettillgång. Och se där, den 9 nov fanns det två lediga platser längst fram på balkongen. Bästa platserna! Det är klart att jag/vi bokade direkt.

"Svenska revyn" tog, förstås, upp händelser, epoker och trender i vårt land. Utan att för den skull vara speciellt nationalistisk. Lika mycket som man visade på det typiskt svenska, så drev man med det samma. På ett ifrågasättande och intelligent sätt. Jantelagen var förstås med. Liksom ett antal svenska nationalmålningar, studentsångare, folkmusik från Dalarna, dansbandskulturen, Rock' n Roll. Något av det allra roligaste var parodin på Kristersson, Strömmer och Åkesson.

Så skickligt gjort, och antagligen med ett manus i ständig förändring. Hade inte en aning om att Henrik Dorsin var en utmärkt sångare. Liksom Vanna Rosenberg. Ännu mer förvånad blev jag att höra Johan Glans, som sångare. Jag trodde inte att han kunde sjunga alls. Men det kunde han absolut...

Toppenföreställning med åtta-nio man i orkestern samt fyra körsångare. Som även hade några solonummer. Mycket sång och  musik förstås, men även en del roliga sketcher. 

Tror att denna revy är det bästa som Sverige har att uppvisa i genren. Inga plumpa skämt.Bara kul !

Man ville inte att det skulle fotas under föreställning. Bara under applådtacket. Jag smygfotade lite, precis i slutet.

Känner mig ibland lite avvundsjuk på dem som har kultur och underhållning på nära håll. Men vi har drygt en timme och en kvarts resa till Göteborg.  Där finns det en hel del att välja på. Det gäller bara att kolla upp vad som finns och att bestämma sig. Samt hoppas på att slippa snöstorm. För då är dryga 10 mil långt...

Förändrat

 

Det var det första jag lade märke till, när jag kom ut i dag. Naturen var förändrad. Nog för att det varit glest mellan de gula löven på träden, under de senaste veckorna, men nu var allt rensopat. Inte ett löv kvar...

Det andra jag lade märke till, det var att himlen var blå och att solen sken. En klar förändring,  mot hur det varit sista tiden. Grå himmel, regn i  luften.

Jag njöt verkligen av en lite värmande sol, under förmiddagens promenad. Reflekterade förstås också hur mitt eget mående förändrats från igår. Då låg jag mest i soffan och kände mig helt utslagen. Efter tio timmars, nästan oavbruten sömn, så mådde jag bra igen. En välkommen förändring.

Se där! Fortfarande lite färg kvar. Lärkträden håller sin barr länge. Vackra barrträd åter om. I  ständig förändring.

Funderar en hel del över förändringen i samhällsklimatet. Alla som anser sig kränkta. För i det närmaste ingenting. Micke Lejnegards öde upprör mej. Hur i helsike kan någon polisanmäla en vän/bekant, för att den ger en en puss? En puss är en puss, väldigt oskyldigt. Vänskapligt. Annat är om man blir tafsad på...det är då det är ett sexuellt trakasserie. Och så kan en domstol döma någon för en puss! De har väl för allt i världen annat att ägna sig åt. Riktiga brott! Där folk blivit utsatta på riktigt! 

Jag har ju egentligen inget med saken att göra, men detta stör mig.  Skrev en kommentar på FB och har fått över 250 likes på den. Som tur är, så är vi fler som tycker att detta är helt fel. Jag förstår bara inte hur den tänker, som anser att en, ev.två, pussar är en sexuell handling... Och straffbart!

Folk är definitivt för lättkränkta idag. Och har samhällssystemet på sin sida. För att livet ska funka, så får man ta mig tusan tåla lite, och absolut ta en ursäkt. Glömma småsaker!

Det blev ingen långrunda idag. Ändå så var vädret helt förändrat när jag kom hem. De gråa molnen hade lagt sig som ett fluffigt täcke, däruppe i skyn. Solen hade fått träda tillbaka igen.

Är väldigt tacksam över att jag tog mig ut och fick njuta av en stunds värmande sol.

Som en tjuv på natten..

 Igår mådde jag superbra. Trots att det var fullt upp hela dagen, från 9 till 21, så var jag inte speciellt trött.  Nästan lite konstigt.

Vid 03.30 vaknade jag. Mådde illa. Kunde inte somna om riktigt, för illamåendekänslan fanns där hela tiden. Insåg att man fick klara sej utan mej i skolan idag.  Trots att det bara handlade om lektioner.

Som en tjuv om natten anföll magsjukan mej. Har inte en aning var den kom ifrån, men virus finns överallt. 

Tolv timmar efter överfallet, har det lugnat ner sig igen. Har legat på soffan med närhet till toan på övervåningen hela dagen. Nu sitter jag upp igen...Gott när det inte blir värre.

Lite synd att inte kunna njuta av 13 gradigt novemberväder. Med SOL! Iaf en stund.

Nu hoppas jag att jag inte smittade ner mina vänner i PRO-styrelsen igår. Magsjuka lär ju smitta i förväg.

Måste ju ha med en färsk bild. Det får bli denna...

I brist på annat.

Otroligt ointressant inlägg för alla läsare. Men bra i offentliga dagboken... för nu har jag svart på vitt, när magsjukeviruset kom smygande. På självaste Gustav Adolfsdagen..

Tisdag

 Så var det tisdag igen.

Dagen började med matlagning. En service som jag står med då det är "mormor/morfarstisdag". Det händer att morfar fixar maten  också, men det är nästan bara då det ska serveras stekt fiskfilé.  Idag var det fiskgryta med saffran som stod på menyn. En god gryta som är enkel att laga till.

Medan jag fixade mat, så  kom en slamsugningsbil och rensade rören i huset. Det har hänt några gånger att avloppsrören slammat igen, att det bubblar i systemet och blir svårt med avrinningen. Tur att det finns folk som kan lösa proppar, och som står ut med stanken.

Dagens lunch intogs på D8 i centrala Värnamo. Valde pasta Carbonara, men blev riktigt besviken, då det nästan bara var pasta. Fyra-fem baconbitar kunde man med nöd och näppe leta upp bland alla pastatrådar. Men tiramisun till kaffet var god. Liksom foccacian til salladen. Tror ändå att det dröjer tills vi gör nästa besök på D8.

Hann en sväng till såväl Hemmahallen som ICA innan vi mötte två glada killar, vars skoldag var klar klockan 13.

Konrad förevisade nya tillskottet till husdjursskaran. En kanin, vid namn Kaffe. Nu gäller det att den ska lära sig att leva sida vid sida med kaninen, som nyss blev av med din sin gamla kompis/ syster.

Klockan fyra var det innebandyträning för Konrads del. Värnamo kommun erbjuder alla elever i åk 2 att testa olika idrotter. Idag var det dags för den femte, och sista, innebandy. 

Konrad tog med mig på bron över Lagan, till sporthallen på Tinas ö. En ny plats för mig.

Det är en kille som tycks ha fallenhet för allt som har med bollar att göra. 

Innebandy hade ju inte slagit igenom på min tid...Synd, för det ser kul ut.

Mörkret var kompakt, då vi kom ut ur hallen vid femtiden. Mycket trafik genom staden. Så jag tog den långa, men mindre trafikerade vägen, hem till Ulås igen.

Morfar hade kokat ris och blandat ner räkor i fiskgrytan. Den smakade utmärkt. Det tyckte killarna också. 

Dags för Konrads fotbollsträning i Bor. Knappa milen dit. Jag körde honom dit, medan morfar och KP väntade in att mamman skulle bli klar med stallsysslorna.

Lämnade av Konrad och körde tillbaka till Ulås, för att ta med  C-E hem samt få en pratstund med dottern.

Körde hem genom ett mörk-mörkt landskap.

Fick ett WhatsUp-meddelande från Johanna då jag kom hem. Biljetter till Miss Saigon på Operan i Göteborg var beställda.  Det gäller att ha något kul att se fram emot, när mörkret överfaller. 

Föredöme

 För något års sedan uttryckte en av mina yngre kollegor: - När jag blir gammal, så vill jag bli som Anna-Lena. 

Ett skäl till varför hon sa så var säkert att jag brukade vara med på hennes småtuffa spinnmix-pass. Ett annat skäl var antagligen min oförmåga att hålla mig undan från skoljobb....

Visst kändes det bra att få ett sådant omdöme. Samtidigt som jag får vara tacksam att jag är i så pass bra fysisk form, ålder och storlek till trots.

Idag kom jag på att jag sa samma sak.

-När jag blir åttio plus, så vill jag vara som du! ( Om jag nu blir så gammal)

Orden var riktade till Berit, 81. Hon dök upp på gymmet i början av hösten. Ville gärna ha  lite hjälp med att förstå sig på vissa maskiner. Naturligtvis hjälpte jag henne gärna.

Även den sociala biten är viktig för henne, det berättade hon idag. Som relativt nybliven änka, så är det lite ensamt ibland.

Berit kommer till gymmet varje måndag, tidig förmiddag. Hon kämpar på lika länge som jag ungefär, en dryg timme.  Visst tar hon lite mer pauser än vad jag gör, och står då gärna och pratar med mej. Även om jag inte alltid svarar direkt. Hon berättar att hon hälsar på dem som har svårt att ta sig ut, att hon är med på såväl SPFs, PROs, Kyrkans och Ledighetskommittens möten. Hon kör bil till barn och barnbarn och till de ställena hon behöver ta bilen till. Annars cyklar hon. Idag skulle hon ta tag i det sista trädgårdsjobbet för säsongen. Förutsatt att det inte blev regn.

Man blir glad av människor som Berit. Det finns många som hon. Nio år skillnad i ålder är ju inte så mycket, egentligen. Men i vår ålder så är det en del. Jag tänker ju att 80 år är jättegammalt. Men det behöver det inte vara. Speciellt om man bestämmer sig för att leva som man brukar, så länge man orkar.

Jag gick också ut i trädgården och gjorde de sista arbetena för säsongen, när jag kom hem. Klippte ner de överblommade växterna . Krattade ihop ett par kärror eklöv. Ställde i ordning det sista vad det gäller utemöbler. Jättehärligt väder. Njuter av tolvgradigt novemberväder.

Tre blommor, som minner om den härliga sommartiden, fanns kvar. De fick bli dagens fotoobjekt.

Lucialåtarna är repeterade inför onsdagens musiklektioner. Nu är det dags att förbereda de roliga framträdandena som hör luciatiden till.

Strax dags att köra till Tranemo för ett pass med Postural Yoga.

November-runda

 Eller en riktig runda blev det inte..nästan halva sexkilometerspromenaden gick på fram och tillbakaväg.

Känner man sig ilsken och arg, så är det bra att försöka gå av sig det arga. Vet inte om det lyckades helt... men det blev inte sämre iaf. Gott promenadväder var det. Syrerikt! Det är nog bra med lite extra syre, när man är upprörd.

Naturen börjar bli alltmer tråkig. Men några bilder fick jag ...

Gårdvaren tycktes vara mer upprörd än vad jag kände mej.

Vet inte vad jag ska tycka om denna "halloweenutsmyckning". Först tyckte jag att det var osmakligt. Men samtidigt kreativt. Hoppas att man passar på att kolla in skelettet ordentligt, och lära sig vad alla ben heter! 

 Skogen  är vacker. Tycker lantisen.

Nästan så att jag önskar att det funnits ett troll mellan stammarna. Trollskog!

Man känner historiens vingslag då man går på vägen, som en gång band samman byarna. Den är så väl iordningställd, med stora stenar och murar som bär upp. Här körde man sannolikt både med oxar och hästar. Tror dock aldrig någon bil kört här.

Kom på att jag skulle kolla om min gamla geocachinggömma fanns kvar. Det gjorde den. För tio år sedan( plus minus något år) var jag helt besatt av geocaching. Fick med mig C-E ut på många fina rundor. Tillsammans med min väninna Inga letade jag cacher i Småland, Halland och Västergötland. Ingas födelsedag aviserades på FB förra veckan. Hon skulle fyllt 73.  Hon gick bort innan hon fyllt 65. Det känns lite tokigt att hon fortfarande får grattishälsningar. ....

Geocaching var populärt under en period. Visst finns det en del som håller på ännu. Men jag tröttnade efter några år. Det är sådan som jag är... testar och blir nördig...och så slocknar snart intresset...

Den här skrothögen, en bit in på den gamla vägen, har jag visat tidigare. Men visst har det tillkommit en del skrot sedan senast...? Gissar att det är tänkt att någon ska hämta upp allt återvinningsbart skräp. Frågan är bara när...

Året sista kreatursbild? 

Tre oroliga kreatur fanns kvar I hagen, då jag gick hemåt. När jag passerade åt andra hållet var där betydligt fler. Hemflytt på gång. Dessa förvirrade nötkreatur blev säkert hämtade innan mörkret föll.

Promenader är bra. Det avhjälper det mesta. Arghet t.ex.