söndag 31 mars 2019

Märkligt


Visst är det märkligt att igår så var klockan halv sex vid den här tiden.
Idag är den halv sju.
Förhoppningsvis så är det sista året som tiden gå ur led i slutet av mars.
Eller också blir det så att den blir ur led för alltid.
Är tveksam till vad jag egentligen vill ha; ständig normaltid eller ständig sommartid. Finns absoluta för och nackdelar med båda.
Ständig sommartid: Vilka fruktansvärt mörka morgnar det blir under ett par tre månader runt jul!
Men å andra sidan, de mörka eftermiddagarna blir mindre mörka.
Normaltid: ja, den levde jag ju med i 26 år. Den funkade ju alla de åren....

Spelar kanske inte så stor roll för mig, jag är ju gammal och snart pensionär, och då kan ju morgonen och kvällen komma när som helst. Eller...?


Märklig blomma det här. Julrosen som blommar vit från november och fram till våren. Så här års tycks de gamla blommorna blir solbrända, alldeles rosaröda. En otroligt vacker, längeblommande och tålig växt är den, den troget vinterblommande rabattblomman.


Märkligt att inte ha ätit hemma sedan i torsdags, trots att vi varit hemma varje dag . Åtminstone en stund.
I fredags var det otroligt god buffé på Glasets hus, i samband med det månatliga quizet. Det blev ingen vinst denna gång, vi stannade på 18 poäng av 19 möjliga. Börskraschen 1929 föll vi på. Det var värre för dem som drabbades då det begav sig.

Igår åt vi lunch på ett intressant hamburgerställe, Mandys i Älvsered. Ett Amerika a la 60-tal inspirerat ställe,, Hamburgaren var god, det tyckte även jag som normalt inte är så förtjust i de rätten.

Dagens lunch bestod av schnitzel på välrenommerade Limmared Värdshus, tillsammans med bror, svägerska och ett trevligt vän-par till dem.


Märkligt att resa längs Ätrans dalgång, nästan ända ner till dess mynning, och se hur det prunkade av lökväxter i trädgårdar och parker. Vi, som nästan bor i växtzon 5, är inte riktigt där än.


Märkligt att den sån och musikmässigt enastående bra revy,  Falkenbergsrevyn,  måste ha "buskisskämt" med i så många sketcher. Tanten gillar inte sån´t. Säkert fel på tanten, för det var många som storskrattade åt de "dåliga" skämten.
I stort var det en jättebra revy. Som sagt, deras musikframträdanden - och de är många- är otroligt bra. Liksom tempot i revyn. Den tredelade vridscenen hade stor betydelse för att man kunde hålla ett tempo, som nästan tog andan ur oss i publiken.


Märkligt att jag känner mig så pigg efter helgen som gått i ett tempo utan like. Och där jag dessutom vaknade efter sommartidsklockan i morse. I mitten på veckan var jag så trött att jag tyckte att jag lika gärna kunde börja dödstäda. Om jag orkat!
Skönt att det går på rätt håll, både med pigghet och årstider.


Inte lätt att få bröderna på samma bild.  Inte blev den så bra bilden, men sparar den ändå här i mitt märkliga album, det offentliga, det enda jag använder numera, om man undantar de tryckta julklappsböckerna.

På tisdag är det dags att träffa dem igen. Märkligt vad en vecka går snabbt!

söndag 24 mars 2019

Uppdatering


YES! ropade jag, alldeles för mig själv, då jag fick syn på dem. Blåsippsparet, som dessutom hade en liten knopp alldeles bredvid sig.
I Karlas hage stod de och väntade på besök. Kan vara så att jag är den enda besökaren, tyvärr. Även om den lilla, numera alldeles för slybevuxna hagen, bara ligger ett par hundra meter från byvägen, så tror jag inte att många känner till byns bästa blomplats. Såväl blåsippor som liljekonvalj går i blom allra tidigast här, i skyddat söderläge.
Jag blev så glad över att se mina favoritblommor, de som verkligen sprider vårkänsla, och som kommer att blomma på skilda favoritplatser under den närmaste månaden.


Tussilagon har fått ordentlig fart utmed vägrenarna, längs byvägen. Många solar lyser i gräset. Solen sken även från en lättmolnig sky under några förmiddagstimmar. På eftermiddagen har det blivit mulet med regn och hagel.
Inte läge att hänga undan vinterjackorna ännu, även om det var fleecejackeläge under fredagspromenaden. Och fleecetröja+ täckväst i går. Idag var det vinterjacka som passade bäst.
Ett alldeles normalt, och faktiskt perfekt väder för årstiden. Vinter har vi inte längre, men det är långt till försommaren.


I Karlas trädgård blommade vårstjärnorna för fullt. Scillan var också på gång.
Roligt att  prata en stund med Karla, och kunna ösa beröm över sonen och svärdottern, vilka gjorde superbra framträdanden på humorkvällen i Ljungsarp, en föreställning som vi såg i fredags.
Visst vore Micke och Nettan värda ett eget humor-program på TV, de är absolut bättre än många av de "komiker" som framför mediokra/dåliga sketcher i de s.k. humorprogrammen.


Veckan har varit helt uppbokad, för tanten som bara jobbar 80 %. Må.on, to har det varit skoljobb/möten till seneftermiddag/kväll. Har inte ens hunnit gå på något spinmix-pass. Aktivitetsklockan har blivit nöjd de flesta dagar dock, tack vare gott väder och att vi nu har mer ljus än mörker.


Två dagar har tillbringats med de här båda härliga killarna.
Tisdag och lördag.
Både avkoppling och fullt upp.


Glädjegörande, absolut!
Så allt är bra, för tant som har fullt upp.
Uppdateringen blev kort! Kortfattad. Korten gjorde nog också att det positiva budskapet uppfattades.

lördag 16 mars 2019

Rast


Visst skulle jag kunna ha rast jämt. Med tanke på åldern.
Nu vill jag inte det.
Kanske är det så att man jobbar långsammare med åldern - en del påstår det - men jag håller inte med. Kanske är det så att jag saknar insikt.
Trots en dags rast per vecka från jobbet, så känns det som jag har mindre rast än någonsin. Men det är helt ok. Precis som jag vill ha det.
Tror att många är ganska rast-lösa. Möjligen är det anledningen till att man blir rastlös om har rast.


Skolan är ett väldigt speciellt ställe. Där har man sällan rast, och ännu mer sällan den lagstadgade halvtimmesrasten.
Rasterna går  åt till att plocka fram och plocka bort... speciellt om man har no-ämnena ... eller musik... eller idrott.... och flera gånger i veckan så ska man vara ute på skolgården och kolla så att barna inte är elaka mot varann.
Nä, riktig rast på trettio minuter, det får man bara på studiedagar.
Faktum är ar att många studiedagar känns som superlånga raster... på gott och ont. Man vill ju göra lite vettigt mellan rasterna.

                                   ( Blev glad då jag träffade på tre snösparvar under dagens promenad)
Helger är delvis ganska rastlösa.
I lärarjobbet så har man nästan alltid en del arbete kvar till helgen.
När man är gammal och har en pensionärsmake som brukar laga mat på veckorna, så tycker man ju att det är ens tur att ta del av matlagning när det är helg.
Städning är helggöra. Fast långt ifrån alltid.
Stryka skjortor är helggöra....


Att se till att den  förgrymmade aktivitetsklockan blir nöjd, det är  daglig göra. Även om jag inte alltid har tid att få till det. Sen kan man verkligen diskutera om den dagliga motionen är rast eller måste/aktivitet. Både och, och skulle jag vilja säga.


Det tar alltid några dagar/någon vecka innan jag kan förvandla den rastlösa rasten på ett lov, till en njutbar rast.
Rastlösheten brukar återkomma då rasten blir för lång.
Ett år och tre månader kvar till rast för resten av livet. Det gäller att göra den rasten till något bra. Framförallt önskar jag en hälsorik rast.
Vilket inte är en självklarhet.



"Stationens blommor" annonserade efter en ersättare till en av tjejerna där, som skulle vara barnledig.
Om jag varit yngre så hade jag sökt. Tagit rast från vanliga jobb och testat ett jobb i en omgivningen som är det bästa rastställe.
Blomsteraffärer är rastplatser för mig. Liksom blomsterrabatter och blomsterängar.


 Att vara med den här killen, det är sannerligen ingen rast. Men fruktansvärt roligt!


Rast får man dock, vare sig man vill eller ej.... och man vill väldigt gärna.... då denne lille guldklimp somnar i ens famn.
Dom rasterna får man ta tillvara. Liksom på alla roligheter med storebrodern.
Tänk att man kan känna så mycket för sina små barnbarn! Minst lika mycket som för de egna barnen... kanske ännu mer. Man har tid och möjlighet att tagga ner lite och ägna sig åt dem, då man träffar dem.
 Jag har rast varje tisdag... på mormorsdagen.... även om det understundom är en aktiv rast.

söndag 10 mars 2019

Dagar


Idag har det varit en fin vårvinterdag. Precis en sådan där dag som man tycker är normalt den 10 mars. Fortfarande lite vinter, men solen ger vårkänsla. Härligt söndagspromenadväder!


I fredags var det kvinnodag. En av mina elever kom med en bukett rosor. Han tyckte att jag skulle ha den på kvinnodagen- för att jag är så snäll.
Visst blir man glad!
Men....
jag har lite svårt för kvinnodagen, även om den förstås behövs i många länder....men i de mest kvinno-ojämlika länderna, så räcker det inte med en dag. Det behövs jämlikhetstänk alla dagar!

I Sverige är vi ju  på många plan jämlika - eller på god väg att bli.
Jag tänker på förändringen i kvinnogöra från generation till generation.
På mormors tid ( hon föddes 1880) så var det inte tal om att kvinnor skulle göra annat än sköta hemmet.
Även min mamma ( född 1921) hade det så i det längsta. Som bondmora så skulle man både vara delaktig i gårdens sysslor och ta hand om hem och barn. Laga mat, städa, tvätta, sy kläder.... Medan mannen var "försörjaren", som i och för sig skötte de tyngre sysslorna på gården, men som var helt befriad från hushållssysslor. Sannolikt var det annorlunda för dem som bodde i städerna, men jag tror att även där var det mannen som var den huvudsaklige försörjaren, medan många kvinnor dubbelarbetade - som förvärvsarbetare och som den som skötte man, hem och barn.

Min mamma kom att förvärvsarbeta och tjäna egna pengar, efter det att hon fyllt 50. Hon jobbade i hemtjänsten ( på den tiden då det inte var så stressigt att vara "hemsamarit") under sina sista  10 - 15 år före pensionen. Jag kommer ihåg att hon blev ledsen då hon var 65 och inte längre var önskad på sitt arbete. Hon hade fått blodad tand på arbetslivet och ville gärna fortsätta....


Vi har kommit en bra bit mot jämlikhet under generationernas gång.  C-E var en av de första papporna som tog pappaledigt några månader. Till sin chefs fasa. Idag är papporna "beordrade" att att sin del av ledigheten.
Hushållssysslor har fördelats betydligt mera lika under min generation, och ännu mer lika i våra barns familjer. Så jag tycker att vi gör ett bra jämställdhetsjobb i Sverige. En del tycker säkert att jag har fel, som jag ser det, så har vi kommit långt.
Feminism pratas det om- jag vet inte riktigt vad det betyder- eller om jag hör till dem som kallar sig så.
Inget kön ska vara förmer än det andra, men samtidigt ser jag att vi har olika kvalifikationer- det är skillnad på män och kvinnor, det är skillnad på män och män och det är skillnad på kvinnor och kvinnor. Man ska ha samma möjligheter, och bli bedömda efter samma måttstockar - så tycker jag.


Skillnader är bra tycker jag.  Orättvisor däremot,ska det inte vara.
Den 23 mars är det "Rocka-sockorna-dagen". Det är en bra dag tycker jag. En dag värd att uppmärksamma.Även om den från början var tänkt som speciell dag för människor med Downs syndrom, så har det alltmer blivit en dag som uppmärksammar att det är ok, att det är bra, att det är av värde att vi är olika, vi människor.


På torsdag är det Pi-dagen. 3.14.
En bra dag för oss skolfolk, speciellt om vi har lite äldre elever. En dag som är vikt åt matematiska problem, med utgångspunkt från cirklar. Samt att man kan testa minnet, hur många decimaler på själva talet Pi kommer du ihåg? Jag vet att  tusendelssiffran är en etta... sen är mitt minne för sifferföljden blankt.


Många firar födelsedagar i mars. Nästan dagligen finns det någon av Facebooksvännerna som uppmärksammas. Jag är f.ö. barnsligt förtjust i Facebooksfödelsedagshälsningar. Om man tar en halvminut av sin tid, så kan man absolut göra någon lite glad genom att skriva ett grattis när man ändå kollar sitt FB-flöde.
Ett par av mina gamla klasskompisar från grundskolan har jag just grattat. Kom att reflektera hur avundsjuk jag var på dem som fyllde år så tidigt på året. Det höll i sig ända tills man fått körkort - och kommit i kapp.
Ett halvår gör en hel del utvecklingsmässigt, då man är litet barn. Om man är 65 eller 66, det har mindre betydelse.
Födelsedagar är jag  f.ö. riktigt kass på att fira. Är. så här arton år efter min mors bortgång, glad att jag alltid kom ihåg att fira hennes födelsedagar med tårta och present.Hon uppskattade det, det vet jag. Medan jag blir glad åt att få många hälsningar på Facebook, då jag fyller år.

Tider förändras, på gott och ont.
Förr firades bara födelsedagar, jul, påsk och midsommar.
Idag kan man fira nästan varje dag.
Idag, den 10 mars är det V8-motorns dag. Knappast värt ett firande. Eller kanske den är det... vad vet jag...
Imorgon är det Internationella rörmokardagen. Avstår den också.
Den 12 mars,  på tisdag, firar man Alla korvars dag. Den dagen kan jag absolut tänka mig att fira med en Vaggerydskorv,

söndag 3 mars 2019

Stockholm


Jodå, det ska handla om Stockholm, men först måste jag spara lite minnen från första delen av denna fina vecka, här ide n offentliga dagboken.
Tisdagen var en vårdag, med en temperatur på 15 plusgrader mitt på dagen.
Det blev mycket utetid med pojkarna, och mycket naturnära strövtåg med Konrad.


Årets första promenad till Hindsen.
Lika vackert som vanligt.
Vatten har en speciell lockelse på tvååringar, det är tydligt. Plaska i vatten eller hälla vatten fram och tillbaka, det är ett jätteintresse.
Vilket resulterade i genomblöta stövlar och strumpor på den plaskande killen. Men vad gjorde det, när solen sken och det var varmt och gott i luften.


En helt ljuvlig tisdag var det.
Sköna dagar fortsatte, onsdag och torsdag var soliga, men inte så varma som tisdagen.
Någon längre utevistelse hanns inte med dessa dagar,  utvecklingssamtal ( eller rättare sagt sammanfattningssamtal så här i sexan) och möten stod på schemat.


På fredagen var det dags att ta en dag extra ledigt och ta del av sextiofemårspresenten från C-E.

Avresa från Ulricehamn kl halv nio, två stopp på vägen- varav en i en häftig väskaffär i Mantorp- framme vid hotellet på Kungsgatan i absolut centrala Stockholm klockan 15.

Fortfarande sol och finväder, om än något kindbitande vind, lockade till upptäcktsfärd i huvudstaden.

Kommer inte riktigt ihåg när vi var här senast, ja, om man undantar resan till TV-huset i våras.

Nu gick vi Kungsgatan några hundra meter till Hötorget, och bestämde oss sedan för att följa Drottninggatan i norrgående riktning.
Hamnade på Observatoriekullen, en plats som jag/vi aldrig tidigare besökt.


Det är lite kul med Stockholm, man hör ofta talas om olika platser via medier... eller läser om dem i någon bok vars handling är förlagd där.

Brunkebergsåsen, som Observatoriekullen är en del av, har man läst om i historieböckerna. Här slogs Sten Sture med Kristian, om jag inte minns fel.

Tegnerlunden besöktes också, den har man också hört om i radio/TV.


En god öl smakar bra, trots kindbit, då man är på resande fot, bussledes.

Tänk, vilken skillnad det är på öl och öl. Alen ( Pale Ale) fruktig, smakrik, som jag beställde på The Queens Head, smakade himmelskt.
Prippsölen som jag drack till den goda kinamaten en stund senare, den kunde jag klarat mig utan. Vatten är godare!


"The Queens head" var verkligen en mysig pub. Vi satt en bra stund i mjuka fåtöljer i biblioteket och bara njöt av omgivning och öl.


Försökte leta upp några geocacher, en här nära Olof Palmes gravplats, på Adolf Fredriks kyrkogård.  Misslyckades helt med försöken att leta cacher, funkar inte alls med en mobiltelefon inne bland alla husen.
Upptäckte att det var dagen efter årsdagen för Palmes dödsdag, därav vackra rosenkransar.
Upptäckte också att Lisbeth hade avlidit... men det hade visste jag ju egentligen.


Lejon vaktar för terrorister med lastbil i centrala Stockholm. Tycker att det är fina nytto-installationer.
Designtorget är också en riktigt rolig plats att besöka.

Målet för resan var att uppleva musikalen "Såsom i himmelen". Det var en otroligt bra föreställning, innehållsmässigt, humormässigt, sångmässigt, musikmässigt, skådespelarmässigt. Ser den gärna igen om den kommer till Göteborg eller Malmö.


Hemresan var utsatt till klockan 14 på lördagen- igår.
Efter en överdådig hotellfrukost hade vi fem timmar på oss att ströva vidare i centrala Stockholm.

Vandrade längs en sovande Drottninggata söderut, passerade Stockholms ström - som verkligen strömmade -


... och vandrade vidare genom den sömniga gamla stan.
Bara bra att inget var öppet - här finns ju bara prylar att köpa - och sådana har vi inget ytterligare behov av. Men det är mysigt att gå genom de trånga gränderna, där man fortfarande kan känna historiens vingslag, inte minst genom att gatornas och grändernas namn.


När vi passerade Den gylldene freden, Bellmans restaurang, påmindes jag av mitt första besök i Stockholm.
Som bondunge var jag inte det minsta berest, så det dröjde tills gymnasietiden innan jag kom till Stockholm. Var av och till ( beroende på om jag ville vänta med att åka med sena rälsbussen hem till Rångedala) med i skolkören, och det var genom den som jag kom med på resan till Stockholm.
Första kvällen, före föreställningen av "Spelman på taket" åt vi middag på Den gylldene freden. Kommer inte ihåg vad jag åt, men minns att jag rökte så mycket ( just då Philip Morris i snygg, grå-vit ask) så att jag tappade smaken flera dagar, och det började just här på Freden.
Konstiga minnen som kommer för en.....


Måste varit dyrt på den tiden också.... antagligen betalade skolan måltiden, liksom biljetter till de två föreställningar som vi såg...
Dagens meny är väl tilltagen vad det gäller pris.... strömming för 185 kr.... eller piggvar för 520 kr...
Vem betalar  520 kr för en måltid? Antagligen en hel del av rikemansfolket..... kanske även de som vill framstå som sådana....


Passerade slottet och log lite åt den ungdom som tar sitt vaktuppdrag på största allvar.....



I Nybroviken var det massor av fåglar - och de flesta tycktes ha ståplats på de smätlande isflaken.
Det visade sig att de utfodrades på andra sidan bron.
Härligt väder i lä från isvindarna.


Promenerade genom Kungsträdgården på väg tillbaka till City.
Tänkte att det var passande att Karl XII var alldeles nedskiten av fågelbajs. Inte ska vi hylla våra maktgalna gamla kungar, de som ruinerade människorna och skickade ut folket i krig, utan någon som helst tanke på de drabbade,


I Kungsparken huserade de här små syskonen till den stora kaninen i Borås stadspark.  Tror att de är skapade av Marie-Louise de Geer.
Gladgörande iallafall.


Nästan lika gladgörande som den här bilden, som  vi fick i Whatsappen i fredags.
Nästan lika pigg och glad känner jag mig efter en rolig resa till Stockholm, som avslutning på en fin vecka.
Tredagars arbetsvecka passar mig perfekt, d et känner jag. Blir lite så kommande vecka också, eftersom det är studiedag i morgon. Jobb, absolut, men eftersom jag gör skoljobb både vardag och helg normalt, så känns det inte som jobb när man inte behöver ha några lektioner förberedda och genomtänkta.
Blir ganska många tredagarsveckor framgent, och nästa läsår är det tänkt att jag ska jobba tredagar i veckan på heltid.


Avslutar med bilden som jag lade ut på Instagram/Facebook, på vårens första yrvakna tussilago.
Våren är på framfart, även om det går sakta. Vilket det ska göra, tycker jag...ännu har vi bara början på mars.