Selfie#13

 Då var det dags igen, för lite kreativ hjärngympa .

Tack, Klimakteriehäxan, för nya kluriga ord att associera till. 

Alltid till frukost: Ost ( Iallafall alltid om jag väljer att äta frukostmacka)

Omläst bok: Törnfåglarna ( Och tårarna rann. Har fortfarande boken kvar. Borde läsa om och kolla om jag blivit mindre blödig med åren.)

Flerårigt plagg: Arbetskläder ( Trädgårds-kläder och målarkläder, det är ju plagg som blivit lite slitna och kommit till slutet av sina "klädliv")

TV-program: Rapport 

Reser ofta med: Toyotan  ( Inte mycket möjlighet att åka kollektivt här på landet)

Barnslig favorit: Nallar 

I filmens värld: Romantik ( Sådana fär filmer som slutar med en kyss...och så har man fått gråta lite på vägen dit)

Museum att återbesöka: Konstmuseet i Borås ( Blir så sällan av att besöka vår närmaste utställningslokal för god konst, tyvärr)

Kläder jag köpt två av: Skor från Clarks ( Av favoritskorna har jag fyra par... Något par borde snart få åka med till  sopstationen .. Så utslitna är de. Men jag har så svårt att skiljas från favoritskorna, alla inköpta i London)

Frukt jag aldrig får nog av: Söt, saftig Apelsin

Kollar på nätet: Nyheter på Aftonbladet ( Borde prenumerera på en bättre nättidning. Kvällstidningsjournalistik är oftast alldeles för spekulativ. )

Ord jag längtar efter att få höra igen: Tillbakadragande av trupper har idag tillkännagetts.

Omställning

 

Ställde om väckarklockan på nattduksbordet i går kväll. Gott att ha rätt tid, då man vaknar på morgonen. Inbillar mej att tidsomställningnen ska gå lättare på det sättet.  Armbandsklockan/aktivitetsklockan och mobilen, de ställer om sig själva. Det är tacksamt.  

 Gillar inte alls sommartid... iaf inte under de första veckorna. Nu är det bara ett par dagar denna vecka som jag har morgontid att passa, men jag inbillar mig att de gångerna kommer att kännas lite extra motiga. Efter påsk, så har man vant sig. Men ändå, jag levde i tjugosex somrar utan tidsomställningar, mina föräldrar var bönder och beroende av ljus och värme. Normaltiden funkade  bra för oss alla!

Omställningen till en normal-lugn tillvaro kan nog också ta någon vecka. Denna vecka har varit heltokig i allt som varit inplanerat. Varje dag har haft en, två eller tre inbokade "events".  Tittar i kalendern hur det ser ut nästa vecka.... braa mormorstisdag ( utan något extra på kvällen) och en extra läng arbetstorsdag inbokade. Jag får se till att hitta på lite mer saker att göra, annars lär jag väl klättra på väggarna....

Hade eventuellt tänkt äta brunch ihop med bror och svägerska på en helgöppen restaurang/cafe utanför Borås idag. När svägerskan fick höra om veckans aktiviteter, så sa hon bestämt ifrån. Vi skjuter upp brunch-besöket två veckor. Det får väl vara nog någon gång för en tant på 68.  Det var nog bra, för jag känner mig lite småtrött idag.... MEN det hade funkat.... Nu är det kul att ha något att se fram emot....

Funderar på hur toppolitiker orkar med sina åtaganden. När man är i 40-årsåldern och ett tag uppåt i åren, så funkar det kanske, men en "gamling" som Biden.... hur tusan orkar han fara och flänga land och kontinenter runt?  Tycker att även att vår utmärkta femtiofemåriga statsminister borde känna sig sliten ibland..... liksom hennes gravt medelålders föregångare....

Igår, lördag, var vi i Göteborg, Johanna (äldsta dottern) och jag. Kul med en mamma-dotter -utflykt.

Vi träffades i Limmared och åkte tillsammans den drygt timslånga resan till vår närmsta storstad.

Eftersom vi skulle gå på Operan på eftermiddagen, så parkerade jag bilen alldeles nära den stora byggnaden. Dyraste parkeringasavgiften som jag någonsin betalt! 204 kr för att hyra en yta mark från 10.30 till 18.15! 

Man får betala för bekvämligheten att ha nära till bilen, då man snabbt vill åka hemåt.

Blev glatt öevraskad över att det äntligen var de gamla vanliga körvägarna som gällde, in och ut från stadskärnan. Under tidigare besök, ett par stycken före pandemin, snurrade jag runt, runt utan att komma framåt. det var så mycket vägbyggen som stoppade upp.

Insåg att vi ville vara ute i det fina vädret, så mycket som möjligt, så vi tog en fin promenad till den gamla stadsdelen Haga.

Vackra blommor att njuta av längs vägen, krokus som täckte hela kyrkbacken vid Hagakyrkan och tokblommande vårlök i en stor del av Kungsparken, längs "Allén"

Och så "gofika"... jag har svårt  för det ordet... för det är ju inte alltid s.k. gofika är så god... Men på anrika Husaren... med världens största kanelbullar (?), Hagabullen, som största attraktion, så var det verkligen gofika. Citronbiskvin, bakad i långpanna, smakade himmelskt.

Dagens egentliga mål, det var att se Håkan Hellström-musikalen  " Kärlek skonar ingen", på Göteborgsoperan. 

En tre timmar lång föreställning, med  bortåt femtio personer i ensemblen.

Nu är jag ingen expert på Hellströmslåtar.  Han har gjort många fina texter, men jag har lite svårt för hans röst. Nu var det andra som framförde hans låtar, eller ... ja, mest delar av dem. 

Det var ganska mycket  dialog också, som förde handlingen framåt.

Jag tyckte mycket av det jag såg och hörde från scenen. 

Det är lite olika på olika typer av föreställningar, om man får fota  eller ej, Ofta är det så att det är ok att ta foton under "applådtacket". På Gbg-operan var fotografering av föreställningen helt förbjuden. Nu hade vi platser allra längst fram, så då fick det bli ett foto på orkesterdiket. 

Stor orkester i diket och en sexmanna rockorkester på scenen. Det blev bra tryck ibland. Lite svårt att höra texterna, iaf då den stora kören sjöng, vilket den gjorde ofta. Tur att det  finns textning, även om det betydde att man fick böja nacken ordentligt bakåt, för att se den... 

En härlig dag i Göteborg, blev det. Våren var verkligen närvarande, denna vårljumma lördag. Fullt med folk på uteserveringar. Och mycket folk på stan, som alltid en lördag... speciellt när det är lönehelg.

Nu gäller det att ställa om till lugnare dagar, som sagt. Ikväll blir det årets första "by-promenad". Ett trevligt sätt att träffas... och ett riktigt vårtecken.

Snabbt!

 

Nu går det  snabbt framåt i naturen. Trots kalla nätter, så sätter vårblommorna fart. För mindre än en vecka sedan, så fanns där tre yrvakna blåsippor i "Karlas hage". Idag hade antalet mångdubblats.

Blåsippan är min favoritblomma.  Sex kronblad, tycks alla ha, men i övrigt så är blommorna ganska olika i färg och form.  En del har mera avlånga kronblad, andra har blad med rundade former... och en del uppvisar ett mellanting mellan runt och avlångt... och lite skillnad kronbladen emellan.  Färgen varierar ... från ljusblått till rödlila. Och en del blommor har sina små skönhetsfel.... Alla är så välkomna!

De första vitsipporna hade också slagit ut under veckan. Det fanns bara några stycken, men när värmen kommer tillbaka så kommer många områden att snabbt bli alldeles överfyllda av de vita sipporna. 

Bästa tiden, det är på många sätt, den tid vi är inne i. Nu börjar det..... och naturen har så mycket att erbjuda, ända fram till i mitten av oktober. Allra härligast är det när man återigen får uppleva våren. 

                                                             Tibast

Det ska bli kallare igen, så det har varit självklart att ta tillvara denna vårdag på bästa sätt.

Så tomatfrön.... göra maken sällskap och vara lite behjälplig med att plocka bort snöstakarna på vår del av byvägen.... ta en tur till blåsippshagen... och sedan en långpromenad på asfaltsväg och skogsväg.... fika på altanen..... läsa tidning/bok i solen på altanen. 

Härligt!

              Panoramabild längs hela kajen, ända till Spira, allra längst bort i bild.  

I går var det jobbardag och därefter en tur till Jönköping. Hade ett presentkort på Spira, teater/musik/kulturscen, som vi fick i gemensam present av yngsta dottern i höstas. När restriktionerna togs bort kollade jag upp vad som erbjöds på Spira under tidig vår. 

ARN är en föreställning som uppförs av Johan Rheborg, Henrik Schyffert och Per Andersson. Den handlar om tre kompisar och deras relationer. I centrum står en tavla, ett "konstverk" inköpt för 650 000 kr. Tavlan är helt vit och "föreställer" olika vita prickar och linjer.... Heltokigt....En pjäs som man skrattade/log mycket under, men också en pjäs som väckte till eftertanke. 

En bra pjäs helt enkelt!

Pizza på en av alla restauranger som ligger längs Munksjöns strand hann vi med, liksom en promenad längs kajen,

Vad jag kunde förstå, så har föreställningen flyttats fram ett par gånger, under pandemins gång. Så det mesta var utsålt, då jag började leta biljetter i början av februari. Vi fick plats på balkongens kortsida. Lite skymd sikt, men funkade ändå alldeles utmärkt.

Nittio minuter höll pjäsen på. Den tiden går snabbt, då man fängslas av dramat som pågår på scenen. Och maken hann kolla på fotbollsmatchen också, halvlek ett via androidplattan, under det att jag körde de knappa sju milen hem,  och halvlek två... och förlängning hemma i soffan.  Jag lämnade sändningen precis innan Sverige fick sitt mål... var helt säker på att det skulle bli straffavgörande... och jag KLARAR inte att se på något så otäckt spännande.....

Tror att det är en gräsand....som stirrar ut över Munksjöns vatten. Honan var bara en liten bit där i från

Apropå rubriken... 

Var på "hemförsäljning" av vårkläder från House of Lola, i tisdags kväll. Beställde lite nytt... beställningen skickades lite före klockan 20 i tisdags. Igår, torsdag eftermiddag fick jag besked om att paket finns att avhämta på Kvantum i Tranemo. Rekordsnabbt... 

Nu väntar jag tills på måndag med att hämta vårkläderna....får använda mina gamla "trasor" på kvällens Quiz och på morgondagens tur till Göteborg, med musikal på Göteborgsoperan, som det egentliga målet..

( ja, jag vet... denna veckan har varit/är helt tokig vad det gäller "events")

Öppnade "jobbmailen" för en stund sedan. Kollegan hade skickat ett mail innan hon lämnade skolan för veckan. "Ni är klara för kvalomgång två i retorikmatchen" löd det vidarebefordrade mailet. 

Supersnabbt besked. Kval-talet skulle vara inne i onsdags klockan tolv. Två dygn senare fick  vi det positiva beskedet! Kul!

Tungotalande?

 

- Ja, så behöver vi ju skjuts på onsdag också, hörde jag en välbekant röst säga.  

 Jag hade suttit för mig själv på ovanvåningen, medan tretton herrar invaderade "storarummet". Ett rum som egentligen är för litet för så pass stora sammankomster... och som också är ett alldeles, alldeles onödigt rum. Men när vi byggde hus, 1979, så var det många som hade kvar tanken på att ha ett speciellt "finrum"/matsalsrum....

Nu var det iallafall vägmöte i "storarummet". Jag var irriterad för att det inte varit någon  anmälan till mötet, det skulle ju bjudas på fika. Högst tolv personer/män  ( hur byvägen ser ut tycks inte alls vara en angelägenhet för kvinnor, trots att vi använder den lika mycket som männen...)  räknade maken antalet möjliga deltagare till, och fattade inte varför jag tyckte det var respektlöst att inte ha anmälan till mötet. Det kom tretton. Fikabrödet räckte ... och blev över.

Mötet avslutades, och mer eller mindre kända bybor troppade av. Nu var det bara kända röster kvar i hallen.  

- Jag kan hämta, hörde jag mig själv säga, högt och tydligt, så att mottagarna nere i hallen hörde.

-  Bra, fick jag till svar. Då får jag ordna skjuts dit.

Idag är fem herrar på pokerkväll ett par kilometer bort. Och jag har tydligen lovat hämta fyra av dem vid elvatiden. Det måste ha varit tungan som talade, för hade hjärnan varit med, så hade jag varit tyst.

- Hej, hur är det med dej? frågade någon, då jag svarade i telefonen för några veckor sedan. 

- Bra, svarade jag. lite osäkert. Vem tusan var det som ringde och som tyckte att den kände mig så väl att den inte behövde presentera sig....?

- Jag sitter här med högtalaren på, för vi är flera... och det är X som pratar. Vi undrar om du kan tänka dej att bli sekreterare i vår lokalavdelning av PRO?

Vad tror ni min tunga uttalade.....? Naturligtvis , Ja!

Några dagar senare kom kallelsen till årsmötet. Förhandlingar och underhållning av XX. Jag som avskyr gamla käcka låtar på dragspel. Vad hade min tunga lurat in mig i, långt innan hjärnan reagerat på frågan?  Normalt  brukar jag sova gott på nätterna, men då jag kommit till insikt vad jag gett mig in i, så blev det några sömnlösa nattimmar..... ( Gick över på en natt, som tur var)

Idag var det årsmöte. En massa gamlingar! Ja, jag vet... jag hör till den gruppen också. Även om jag är bland de yngre i den speciella kretsen. 

Men dragspelsmusik och halvtaskig sångare, det betackar jag mig. Några låtar kunde den falska tungan sjunga med i.... och då är det ok.... men jistanes så segt det var. 

Nu är jag iaf vald som sekreterare på ett år.  Blir det för olidligt, så får jag väl hoppa av efter den tiden. Eller också blir det en trevlig social grej... vem vet ?Hade tur att få bästa utsikten under mötet, med fönsterplats mot Dalstorpssjön. Kyrkans minneslund syns i förgrunden. Där finns askan av flera av mina goda vänner.....

Det värsta spratt mitt tungotal spelat mig, det var i slutet av förra århundradet. Två gånger, med kort mellan rum, hände det.

Svärfar hade varit verksam i kyrkorådet och nu skulle han lämna den verksamheten, med ålderns rätt. 

Kunde jag tänka mig att ta hans plats? Och tungan svarade ja.....

Det kunde stannat vid det, men några månader efter att jag kommit med i nämnda församling ( där jag aldrig fattade vad jag kunde göra för nytta... jag var/är ju ingen kyrklig människa) så meddelade prästen att flera kyrkvärdar skulle sluta, och undrade om det fanns några som kunde åta sig det uppdraget.

- Det kan jag göra, sa den talande tungan.

Min mamma levde fortfarande och hade läst i tidningen att hennes dotter hade "blivit" det finaste man kan bli under prästen. Det hade hon aldrig kunnat tänka sig..... 

Inte jag heller.... men min tunga hade talat.

Det var en förskräcklig grej, det där att göra något som  man själv inte riktigt trodde på... och där andra inte riktigt trodde på mig..... Usch, vad jag helt plötsligt avskydde söndagar.

Kommer inte ihåg hur länge jag utstod denna pina, men det var faktiskt så att min mor räddade mig ur den. Hon blev allt sämre i kropp och knopp, och en tidig söndagsmorgon ringde hon och var riktigt vimsig och dålig. Jag såg min chans att slippa ur kyrkans grepp, och lovade åka de sex milen till mitt barndomshem på direkten. Innan jag åkte så ringde jag till kyrkans vaktmästare och talade om att jag var förhindrad att tjänstgöra denna söndag. Efter det så var det slut på värdskapet.... jag hade en så  "sjuk" mor, så att hon behövde min omvårdnad, varenda söndag. 

Nu var väl även detta ett tungotalande. Men nån gång ska man väl ha nytta av sin lösmynta talorgan.

Selfie#12

 

Första dagen på den del av året, där dagen är längre än natten.  Ett helt gäng tussilago gottade sig i solen, då jag passerade dem på dagens "runda".

En ny runda av "selfies" bjuder Klimakteriehäxan på. Är imponerad av hennes förmåga att hela tiden komma på nya ord att associera till.

Lite svårt, är det allt, att  hitta selfie-saker som börjar på samma bokstav som den förra slutade på. Men med lite twistande, så går det. 

Nu kör vi!

Mitt yrke: Lärare på mellanstadiet

Brädspel: Ticket to ride ( Är mer förtjust i frågespel eller kortspel, men Ticket to ride är kul . Iaf om man får ihop sina längre sträckor... )

Bästa köksprylen: Electrolux köksassistent.... ( Har  gjort mej till en riktigt bra bagare...om jag får säga det själv)

Bil: Toyota ( I really love my Toyota! )

Älsklingsmöbel: Allrummets öronlappsfåtölj

Öl: Juni, juli, augusti-dryck ( Funkar till jul också)

Tidning jag läser: Kalle Anka ( numera för barnbarnen)

Favorit i garderoben: Alla mina  jeanskläder ( Vilket innebär allt från klänningar till shorts...)

Basvara: Ris 

Radiofavorit : Sommar i P1

Material: 1 mjukt sådant 

Underskattad matvara: Tomatsoppa 

Ha en fin vårvecka! Förhoppningsvis blir det nya utmaningsord nästa måndag.

Grattis!

Grattis och hipp hurra på din da, säger vi till yngsta dottern!

Det var tänkt att vi, far hennes och jag, skulle åkt ner till Malmö över dagen och bjudit hennes lilla famillj samt bästa vännen på restauranglunch idag. Men så var det det där med förkylningarna..... vi bestämde att vänta med firandet ett par veckor, och hoppas att alla är friska då....

 Det känns helt sjukt att det är fyrtio år sedan ( !!!) som Karin, sent omsider,  bestämde sig för att se dagens ljus. Fyrtio år!!! Inte konstigt att man ibland tycker att man är gammal..... eller ser gammal ut, när man tänker på att ens båda döttrar, ens båda barn, har passerat fyrtioårsstrecket! Förundrar mig mer över att jag fortfarande känner mig rätt pigg och stark, trots att barnen blivit medelålders.

Att Karin, till skíllnad från sin nästan två år äldre syster, inte skulle bli någon landsbygdsbo, det förstod vi ganska tidigt. Hon har velat vara där det händer saker.... 

I halva sitt liv har hon bott i Skåne! Efter en termins jobb som vikarie i min dåvarande skola, hade hon insett en sak... mammas yrkesval, det var inget för henne. Några månader före sin tjugoårsdag, så körde vi ner henne till Lund, Där studerade redan syrran sedan något år, och i närheten av Lund gick hennes dåvarande pojkvän på folkhögskola. Så det kändes som ett självklart val. 

Smålands nation ( trots att hon faktiskt är västgöte, om än gränsfall) var adressen för något år, under det att hon läste några olika kurser. En dag, jag kommer ihåg det så väl, så ringde hon till personalrummet på skolan. Det var inte självklart att gå med mobilen i fickan, under tjugohundratalets första år. Trodde ju att något  allvarligt hänt, när hon ringde till arbetsplatsen. Men det hade det inte. Glad i hågen berättade hon att hon fått ett rum i ett kollektiv i Malmö. Vid Gustav Adolfs torg, alldeles mitt i stan. 

 Jag fattade inte det stora med att byta Lund mot Malmö, men det måste hon ha gjort. Hon har blivit kvar i stan sedan dess, på ett antal olika adresser. Ganska snart flyttade hon ihop med dåvarande pojkvännen i en lägenhet på Möllan. Några olika adresser har det allt blivit, på Möllan, i centrala stan och nu på Sankt Knut, ett stenkast från Möllevången. Och modern och fadern hittar rätt bra i centrala Malmö numera.

Omtänksam, generös, ambitiös och humoristisk är ord som skulle kunna beskriva Karin.

Det är förstås alltid lika roligt att hälsa på Karin och hennes lilla familj. Världens bästa pappa till söta, roliga och "duktiga" Ava, träffade hon så småningom. 

Förhoppningsvis får vi besök av åtminstone Ava och Karin när det blir påsk, men först ska vi förstås ta oss ner till Malmö och ett lite försenat födelsedagsfirande. 

Man skulle kunna säga "Gott Nytt År" idag också. 

Nog för att man behöver en uppiggande dag mitt i vintern, men egentligen skulle det vara bättre att fira nyår den 20 mars. Vårdagsjämning, naturen - och människorna- vaknar på nytt.   Tycker att det vore en bra idé att utropa Gott Nytt År idag!

 

När planerna inte riktigt går i lås, så får man hitta på något annat. Blev en promenad runt fina Kroksjön i Hestra på förmiddagen. I eftermiddag så har varit  ute i det fina vädret och spankulerat i närområdet.

Gick ut till Stockremmamossen och ser att än är det vinter kvar.....

Tibasten. den vackra med giftiga vårväxten, vill inte riktigt spricka ut . Nätterna är kalla, det är flera minusgrader. 

Årets sista (?) tulpanbukett tillägnas  födelsedagsbarnet. 

Grattis Karin! Är så glad för att du är en av våra fina döttrar. Saknar ibland att du och Ava bor tjugofem mil bort. Men jag vet att du trivs med ditt liv, och tjugofem mil på bra vägar... det kör man på mindre än tre timmar. Tågförbindelse finns också, med en mils väg till stationen i Hestra för vår del. 

Visningsvärt

 Har man inte så mycket att skriva om, så kan man ju alltid visa några bilder, som man tycker är speciellt visningsvärda.

-Vilka konstiga fåglar, sa maken. Det var igår morse. Jag låg kvar i sängen och drog mig, och var glad över att min arbetsdag börjar vid tiotiden.

Men nu fick jag bråttom upp. Konstiga fåglar, det är bättre upphopparfjäder än den ettrigaste väckarklocka.

Det tog en stund innan fåglarna kom så nära, att man klart kunde  se den vackra teckningen och de lysande gula och röda färgerna.

Visst var det en steglits. Eller rättare sagt fyra stycken. 

Vi har haft besök av enstaka steglitser tidigare. Kommer inte ihåg att fågeln är så liten. Erinrar mig den mer i traststorlek än som en art av den relativt småvuxna familjen finkar. 

Men se, så fel jag hade. Steglits och koltrast samsades gott och kalasade på de frön av olika slag. som numera befinner sig mer på marken än på fågelbordet

Skyndande mig att ta några bilder.  

Snart var det tomt under fågelbordet igen. Den lilla steglitsflocken hade fått ny energi och flugit vidare mot lämpliga häckningsplatser.

Koltrasten, han stannar troget kvar och förgyller vårmorgnar och vårkvällar med sin skönsång.

Dags för gårdagens musiklektioner. Mellan sportlov och påsklov, så är det instrumentspel som står på schemat. Femton ukulele finns det i rektorsområdet. Lånade med mig svärsonens instrument från "mormorstisdagen". Och se, där fanns det en ukulele till var och en av de sexton eleverna. 

Igår spelade vi bara med två ackord. Förhoppningsvis kan någon finmotoriskt välutvecklad elev byta till tre eller fyra ackord nästa vecka.

Ville gärna ta en bild på hela klassen, då alla håller i var sitt färggrant instrument.  Men så var det det där med GDPR!

- Vi håller upp ukulelen för ansiktet, sa någon smart elev. Då syns vi inte....

Jag gillar att balansera på kanten till det milt "otillåtna", sånt som inte är farligt för någon, bara (enligt mej) dumheter från dem som har makten att bestämma. Jag tror egentligen inte att den här bilden är tillåten att visa enligt GDPR. MEN är det någon som förfasar sig över "felsteget", så är det mer "fel" på den "talibanen" än på mitt och elevernas sätt att komma runt GDPR.påhänget!

Har dessutom fått positiv respons av såväl lärarkollegor som rektorn!

Idag har jag också varit i skolan några timmar. 

Det är dags att skicka in första bidraget till årets retorikmatch. Ett tal på en minut, där eleverna berättar varför de borde vara med bland de tolv bidrag som går vidare till höstens retorikmatcher i radio ioch tv. Eftersom det gått så bra för de senaste årens sexor, så var de här femmorna supertaggade på att komma igång. Ett bidrag som blev okejat av sexorna och deras lärare, är nu klart. Det skulle vara kul att åtminstone gå vidare till nästa uttagningsomgång.

Tog mej över smålandsgränsen , till närbelägna Hestra, efter avslutad fredagsskoldag.  Ett antal olika blommor kom med hem. Första uteplantering gjord! Man blir vårglad av lite blommor på trappan.  

En eftermiddagspromenad till "Karlas hage", visade att nu är det vår. Tre utslagna blåsippor stod där och väntade på mig.

En av de tre visade på att sannolikt gör ont då knoppar brister, i alla fall om det går för fort. Att sedan frosten gjort det extra kallt om kronbladen nattetid, det har inte gjort livet bättre för den lilla blomman.

Jag blev i alla fall glad, om än något berörd, av att se den  "kantstötta"  blomman. Och tycker att den, trots sina skavanker, är både glädjegörande och visningsvärd.

Dofter

 

Det doftade vår i eftermiddag. 

Våren har absolut en egen doft. En frisk, lite syrlig lukt. En av de bästa dofter som finns. Speciellt så här års.

Det finns både snö och tjäle kvar. Solen har tinat det frusna under dagens timmar och luften känns, trots lång avsaknad av nederbörd, fuktig.  Fukt och sol samspelar och ger doften av vår.

Visst finns det en doft av snö och kyla också. Den hoppas vi slippa uppleva på länge.

Doften av "mors bak" fyllde köket och huset under förmiddagen. Hade lovat "ledighetskommitten" i samhället att jag skulle bjuda på en rundvisning på nyrenoverade och utbyggda skolan.

Tyckte att man skulle få lite fikagemenskap i helt nya matsalen, och fixade kanelbullar och chokladsnittar.

Kul att det var ett sådant stort intresse för att besöka skolan. En lång rad av relativt unga och/eller pigga pensionärer strömmade in genom entrén, då vi fick tillgång till lokalerna klockan tre. Femtiotvå stycken. Jodå, jag hade fixat fikabröd så att det räckte till alla.

 

Nya skolbyggnaden har en annorlunda doft. Det luktar inte "inpyrd" skola, det luktar friskare, men samtidigt är det en mustig lukt. Jag gillar den doften.

Besökarna gillade rundvandringen. Kul!

Trollhassel/ormhasseln i dotterns trädgård, utanför Värnamo, den blommar för fullt.

Någon doft från de små blommorna, det kunde jag inte förnimma. Kanske beroende på att en annan doft slog igenom och trängde bort alla andra lukter. Doften av "våren på landet"... en odör av kogödsel.... Vilket ju också är en doft av vår.

Selfie#11

 En riktig Selfie, från topp till tå, bjuder Klimakteriehäxan på idag! 

Skulle vara väldigt kul att få bilder på  hur man blir föreställd utifrån beskrivningen. Blir intressanta bilder i hjärnan, då man läser andras "kroppsselfies".

Och så var det det där med att börja nästa svar, med sista bokstaven på förra svaret...

Ok, då kör vi....

Mitt hår är: Tjockt ( glad att fått behålla ett "bra" hår, när mycket annat faller ihop i takt med att man blir äldre)

Min panna är: Täckt av tjock lugg

Min ögonbryn är: Allt glesare

Mina ögon är: Enda fina jag har

Min näsa är: Rätt bred

Min mun är: Den som allt för sällan håller tyst

Mina armar är: Tjocka ( "Du har fått mina armar", sa min mor, redan då jag var i trettioårsåldern. Ett arv som man fått vänja sig vid..)

Mina bröst är: Allra sista bäst före datum utgången ( för länge sedan)

Min midja är: Något förnimbar

Min rumpa är: Redig ( Eller som min mor uttryckte det: " Bred som en ladugårdsdörr")

Min ben är: Grova, långa och starka

Min fötter är: Aktningsvärda, då de orkat bära stora och tunga mej i alla år.  ( Har hänt att de protesterat med hälsporre några gånger..)

En liten vårblomma som tack till Klimakteriehäxan som fixar nya tankebanor varje måndag!

Wow!

Wow! En sådan massa honblommor det fanns på hasselbuskarna, vid dagens inspektion.

Tidigare har jag bara sett enstaka blommor på varje buske, idag var där flera blommor på varje kvist. 

Hanblommorna är sprängfyllda med pollen. 

På gårdagens runda, så träffade jag på några bin som besökte hängena, i jakt på lite ny sötma till kupan. Kändes nästan lite berusande att stå i solen omgiven av flera bin. Tyvärr ville de inte vara med på bild, de gav sig utom synhåll, men inom hörhåll, då jag fick upp kameran. 

Wow, vilken kamera, det är på nya telefonen!

Det är ju inte lätt att få en skrap bild på hasselblommorna.  Upptäckte att det finns MAKRO på mobilkameran. Vilken lycka! Och vilken skärpa, det blev på bilden!

Upptäckte den speciella skärpan även i bildöverföring, då jag pratade med Karin och hennes famiij på WhatApp, alldeles nyss. Var en helt annan känsla att prata med dem, än med gamla telefonen. Kändes nästan som om man satt i vardagsrumssoffan hemma hos dem i Malmö.

 Tre blommor i klase. Här kan det bli en klase nötter, om  bara hanblommorna får lite hjälp att sprida sitt pollen. Kollar hur pollineringen går till? Googlar och ser att det är vinden som överför pollen till honblomman. Bra! Det är ju inte så många insekter i rörelse så här års. 

Får söka upp hasselbuskarna till hösten igen, och kolla om det blivit några nötter.

Wow! Vilket väder. Idag behövde man inte knäppa täckvästen, knappast ens fleecetröjan därunder. Fantastiskt vårväder! Enda abert är nätterna. Då blir det minusgrader, vilket gör att det ligger en del snö kvar på skuggiga ställen.

Men det är bara mitten av mars ännu! Visst är det härligt när våren går långsamt fram?!

Äntligen!

 

Äntligen blev det av! Besöket som jag tänkt göra länge, men som aldrig blivit av. Covid och pocketböcker har kommit emellan. 

Vilket fint bibliotek vi har i vår kommun! Och en sådan skillnad mot det tidigare biblioteket, beläget i en gammal lagerlokal/ fabrikslokal.  

Fixade nytt lånekort, då mitt gamla har gått ut för länge sedan.... och dessutom har kommit bort, efter att inte ha blivit använt på tiotalet år... Jo, jag har lånat lite böcker på biblioteket under denna tid, men då har jag tagit dem, tillsammans med en uppsättning barn och ungdomsböcker, på ett skollån. På skollån får man nämligen aldrig förseningsböter.....  : -)

Nu visade det sig att jag numera kommer att få påminnelse fyra dagar före utgången tid. Dessutom kan jag gå in på bibliotekets hemsida och förlänga lånetiden. 

Så nu ska jag läsa "tunga" böcker. Tur att jag styrketränar lite, så att jag orkar hålla i en inbunden bok, jag som bara hållit i pocketböcker under så många år. 

Vi hade bestämt oss för att äta lunch på restaurangen som ligger i anslutning till biblioteket.

Det var några ärenden som skulle uträttas på förmiddagen, ett par av dem tidsbokade. 

Vi var klara med det som skulle göras innan lunchen började serveras. Så det fick bli en promenad längs den gamla banvallen, mot Ulricehamn. 

Äntligen blev det så av besöka Fridas Bistro. Enbart en rätt serverades på fredagslunchen, helstekt fläskfile med pepparsås och rostad potatis. Samt salladsbuffe.  Tyckte att det såg lite magert ut på tallriken, men det var nog stora sådana, för man blev ordentligt mätt. God mat, god kvalitet på maten. 

Får bli fler besök i den den trevliga restauarngen.

Äntligen blev det av att byta telefon. 

Inspirerad av walkaboutsweden och hennes inlägg om att supporta det lokala, så blev det ett besök på Elon Ljud och Bild i Tranemo, under det att maken var på bilbesiktningen. ( Tokigt att besiktiga tre år gammal bil, som nyss genomgått 6000-milaservice.... )

Den gamla telefonen,  den har haft lite problem med laddningen ett tag, och så är kameran så seg. Har tänkt byta upp mig ett bra tag, och nu var det dags.

Inte var det samma utbud som på exempelvis Elgiganten, då man kom in i den lilla, men luftiga affären.

Men det räckte för mig. Efter ganska noggrant övervägande så hade jag bestämt vig för att fortsätta med Samsung Galaxy A-serie. Och för den dyraste mobilen i "Billighetsserien", en mobil som har fått bästa möjliga omdöme.  Galaxy A52s 

Blev lite förskräckt när trotjänarinnan, hon som alltid funnits i butiken ( kollar på Mr koll på nya telefonen), Gerty, 85, var den som mötte mig. Men hon plockade fram den telefon som jag ville ha, och sen var det kontant betalning som gällde. Inte snack om abonnemang. Bra, tycker jag... det jag redan har löper ju ändå på, till en låg månadskostnad.

Visst är det superhäftigt att se två mobilenheter samverka, och skicka över all data från gammal till ny. Det som var lite svettiigt, det vara att hitta var SIM-kortet fanns på gamla mobilen.  När jag väl hittade det, och fick upp den lilla "luckan", så ramlade SIM-kortet ur sin hållare och hamnade på köksmattan. 

Det tog ett stund att lokalisera det pyttelilla kortet på mattan med samma färg som kortet.  Helt otroligt att det kan komma plats så mycket information på det lilla, lilla kortet!

Att få igång bankid tog också en liten stund... och att logga in på olika social medier. Men nu är allt igång tror jag....Och här kan jag inte ens utbrista "äntligen", för det gick ändå riktigt smidigt!

Äntligen! Underbart! Första tussilagorna fanns på den vanliga "tidiga" platsen, framme i "centrala" byn.

I morgon ska jag bege mig till "Karlas hage" och spana efter blåsippor.