Lidköping

 Varje sommar brukar vi göra en dagsutflykt med svägerska och svåger. Denna gång blev det en tur norrut, till Lidköping. En västgötatur, alltså. Vi bor ju i allra sydligaste Västergötland, med bara en halvmil till Smålandsgränsen. Lidköping ligger ca 2 timmar bort med bil, 14 mil.

Vi började med fika på Rådhuskonditoriet. Var gott med en plats i solen, för vid elvatiden var det fortfarande lite svalt.

Riktig god fika. Även om C-Es val, Läckökringlan var lite i mastigaste laget. Mitt val, wienerbröd med jordgubbar på, det var perfekt.

Svägerskan letade snabbt upp en klädaffär i närheten. Visst kunde jag gå med. Hittade en så fin klänning. MEN, jag klarade av att avstå att köpa. Bra gjort! Rena terapin mot shopoholicen... Ett steg i rätt riktning!

Rörstrands fyller 300 år i år. En imponerande ålder. Så visst blev det ett besök på museet där. 

Lite nostalgikänsla. För 50 år sedan var jag och min mamma i outlet-butiken där. Det hette nog fabriksförsäljning på den tiden. Jag hade fått jobb i Tranemo, och skulle flytta ihop med C-E. Där köpte jag denna servis, Elisabeth.

Ett dussin av tallrikar, djupa och flata, kaffekoppar med assietter samt  olika kannor, skålar... ja, det mesta som nu visades på utställningen. Tror att det fortfarande finns åtta tallrikar kvar av varje sort. Det är numera våra vardagstallrikar. Resten av servisen används sällan. Men jag gillar den fortfarande.

Det var mycket man kände igen, i de olika delarna av utställningen.

Lunch på Skafferiet  Flundrafile. Så gott.

Vänermuseet var nästa plats som vi besökte.

Ett bra museum, med varierat innehåll. 

Nordisk plast.

Konst. Så dåligt målat. Precis så här ser mina bilder ut.  Ingen känsla för hur objekten egentligen är placerade.

I  bottenvåningen fanns det bl.a. stora akvarier med Vänern-fisk.

Stören försöker man plantera in igen.

En superhäftig fisk, som i sig,  var värd hela resan, att få se.

Bakom Vänermuseet ligger stranden, samt en ganska nybyggd pir.

Vi orkade inte gå ända ut till spetsen. Vände om och köpte god glass från Björnen och Lejonet, i stället.

Så fint att sitta vid vattnet  och njuta av sol, lite vind och god glass.

En trevlig resa. Undrar vart turen går nästa sommar?

En riktig sommardag

 Idag har det verkligen varit en riktig sommardag. En sådan som man längtar till när det är vinter, mörkt och kallt. 23 grader, små lätta moln, liten vind. HÄRLIGT!

Konstaterade att blåklocksplantan, utanför gymmets ingång, blommade som aldrig förr. Är så fascinerad av dessa blommor, som tycks växa direkt ur asfalten.

Läste igår, på nätet, att sådana som ser ut som jag, skulle behöva styrketräna minst två gånger i veckan. Men veckorna går ju så fort...vet inte när jag ska hinna... Det handlar om att prioritera...jag vet...

Plockade av krusbären då jag kom hem. Visst är de vackra?

Det är skördetid. Igår var det de svarta vinbären som blev skördade. Det var många i år. Räckte både till gele och rårörd saft. Den sistnämnda ska jag ta hand om i morgon. Krusbären har hamnat i frysen. Blir god kräm.

Den gula löken blev också skördad. Det gäller att ha passa på när det är torrt.

I morgon ska vi köpa västeråsgurka. Så gott med egen inläggning.

C-E bjöd på stekt torskrygg till lunch.  Bland det godaste man kan äta...

Sen tyckte han att det var ok att gå med på en promenad. Vid tog bilen en bit, så kunde gå rundan "runt järnvägen". Konstaterade att ljungen börjat blomma. Det går mot sensommartid.

 

Kom på att det var en "musik i sommarkväll"- konsert, som jag ville se. I Dalstorp. Kl 18.  

Utomhuskonsert. På den gamla kyrko-platsen, med anor från 1000-talet. 

Det var rent magiskt, med utsikten mot sjön och den härliga musiken..

David Norén, en av alla duktiga musiker på kulturskolan underhöll, tillsammans med sina söner. Varierad musik. Mycket country.

Och se, nere på sjön gled en eka förbi.

En ljuvlig kväll. En fin dag. En ganska så perfekt sommardag.

Sju pers

 - Om jag är hemma den 19 juli, så lovar jag  att komma och lyssna på dej.

Vet ju inte om veniaten kommer ihåg mitt "löfte". Gissar att han gör det. Har har huvet på skaft, och koll på det mesta. 

Veniaten är 71 år gammal. Är imponerad över alla som vågar förändring, uppfylla drömmar, tror på en framtid, trots ålder.

Vad är en veniat? undrar någon. Det är en som har venia. Jag tycker att venia låter som en sjukdomsdiagnos. Men det är det inte. Det betyder att man som lekman har tillstånd att förrätta gudstjänst och predika.  Veniaten fick sin venia alldeles nyligen.

Han är medlem, och självskriven solist, i samma kör som jag. Och det var vid sista körframträdandet som han berättade om sin nyvunna "utmärkelse". Samt berättade att nästa gång, hans andra tillfälle, som han skulle tjänstgöra, det var den 19 juli.

Löften ska hållas. ( Jag skäms fortfarande för två löften som jag aldrig uppfyllde, även om det var för 25-30 år sedan jag angav dem.)

Alltså var jag på plats i Hulareds kyrka strax före kl 14. Det var bara ett fåtal bilar på parkeringen. Och i kyrkan var vi sammanlagt tio personer. Veniaten, vaktmästaren, kantorn och sju stycken i församlingen.

Jag gillar ju att sjunga, och det var lättsjungna psalmer. En vanlig gudstjänst har kort ritual. Predikan var intressant och lättlyssnad. Mycket bättre än de "gamla tråkmånsar" jag hört, då vi framträtt med kören. Dessutom bjöd veniaten på tre solosånger, kompad av kantorn. Veniaten sjunger väldigt bra, men behöver artikulera mycket mer. Orden går inte fram.

Tre kvart tog det hela.  En trevlig tre kvart. Synd att inte fler kom till den lilla kyrkan.

Efteråt var det kyrkkaffe. När jag såg vad som bjöds, tackade jag nej till det. Klart att det ska vara något gott, hembakat, till kyrkkaffe. Inte små söta gifflar från påse och bondkakor från ICAs storpack. Sen är jag ingen kaffekärring heller... så inte heller kaffet lockade.

Det är kallt idag. Otroligt att det kan gå från 30 grader i torsdags till 14 grader idag. Ganska gott med lite svalare. Även om det svala väl kunde stanna vid 20 grader. Några mängder av regn har vi  inte fått. 10-15 mm. Tillräckligt dock, för att växterna skulle se lite piggare ut.

Tog bort lite vissen sallad från pallkragarna och sådde lite nytt. Få se om det tar sig.  Vore gott med ett par sorters späda salladsblad.

I annuellandet blommar det fint. Klint, krasse och ringblommor dominerar idag.

Sånt man gömmer i hjärtat

Tänkte på det, då jag körde hem från Halmstad igår,  att det finns ögonblick som man verkligen gömmer i sitt hjärta.

Ett sådant ögonblick var när vi var på Visingsö för två veckor sedan och då Ava cyklade framför mig, sjungande "Du ska inte  tro det blir sommar". Utsikten över södra Visingsö var fantastisk, vädret likaså. Ett underbart sommarminne. 

Tre dagar har jag spenderat i stugan i Halmstad. I onsdags var Karins lilla familj på plats, liksom Johanna och killarna. På kvällen åkte alla utom killarna och jag hem. Torsdagen blev också en dag  som man vill minnas, vill gömma i sitt hjärta.

Glada pojkar, trevliga pojkar. En ofta sjungade Konrad, en omtänksam Karl-Petter, som frågade hur det var med mormors rygg ( som protesterade en del) och som hjälpte till med när det behövdes. Det gjorde f.ö. Konrad också.  Konrad som sa" Tack så väldigt mycket för maten!" vid flera tillfällen. Vilket han aldrig skulle göra om föräldrarna var med. 

Glada, svettiga killar, som spelat fotboll tills skymningen föll. Killar som trivdes. Som frågade om lov om de kunde göra det eller det. Fast de vet förstås att mormor sällan säger nej. ...

Det är mysigt i sommarstugeområdena, under fina sommarkvällar. Barn och ungdomar möts på fotbollsplanen, vuxna möts i varandras trädgårdar.

Igår kom Johanna ner igen. Värmen var tryckande, barnen trötta. Det blev en bra dag ändå.  Skulle kunnat tänkt mig att stanna en dag till. Även om det är härliga, fantastiska dagar, så är det intensiva dagar,  man blir trött.  Men sängen här hemma lockade. Och det utlovade regnet. Det senare har det väl inte blivit så jättemycket med. Det har kommit några ordentliga skurar. Bra att det inte blir skyfall. Den torra marken har svårt att ta till sej regnet, trots att det faller ganska stillsamt.

Idag är jag trött. Måste inse att jag är 72... inte 42. Har svårt för det!

Lite bilder måste ju med också. 

Glada och nöjda pojkar i torsdags.

Sa till pojkarna: " Vilken tur att vi har fint väder. När det regnar är det inget kul här i stugan."

"Det är alltid kul här" tyckte Konrad. ( Han har ingen större erfarenhet av regndagar i Halmstad...)

Att gräva djupa vattenfyllda hål, det kan man göra, trots att man inte är småbarn längre. 

Jodå, mormor köpte churros till alla tre. Men inte är det speciellt gott.. Barnen gillar dem bättre, förstås.

Fotboll tröttnar man aldrig på. I torsdags kom de "hem" vid halv elva.

När England gjorde mål i semifinalen i onsdags, rusade K-P ut och berättade för alla grannar som ville höra, att nu har England gjort mål. Detta trots att båda killarna hejade på Argentina. Någon sömn blev det inte förrän den matchen var slut. Två sena kvällar! Inte konstigt att de var trötta och stökiga igår.

Igår var det inget gott väder. Kvavt och fuktigt. Vattnet känns inte alls lika fräscht, när det står alldeles stilla.

 

Här hemma så har fröerna som jag sådde i maj, blivit till blommor i olika färger.  Inte kommer jag ihåg att jag sådde klint i blandade färger. Men det blev fint.

Slutar aldrig förundras över att det lilla, lilla fröet kan utvecklas till de allra vackraste blommor

En bättre tisdag

 Trött tant ska bara få in några rader och bilder i offentliga dagboken, före sängdags. 

Började dagen med ett besök på gymmet. Bästa väninnorna, som jag inte träffat på flera veckor, var också där. Blev både träning och trevliga samtal 

Fixade lite i väsäxthus och trädgård, medan C-E fixade god lunch.

En tur till Gusjön blev det sen.

Möttes av denna ( förgängliga) installation  i vattenbrynet.

Några härliga simturer blev det, i det  klara, mjuka, men ganska svala vattnet.

Tre olika blåvingearter fotades hittades snabbt, då jag tog en fjärilkoll trädgården.

Dagens absoluta höjdpunkt. Konsert med Maria och Damian i Grimsås kyrka. Musikerparet, kompositörparet, de geniala musikbegåvningarna behärskar  dussintalet olika instrument. Plus sång. Så bra och varierande program. Numera går de under artistnamnet "Debossy and the muse of fire". Det finns en hel del musik av dem på YouTube.

Maria är min gamla elev. Hon gjorde mig riktigt generad..vilket händer sällan nu för tiden...då hon inför publiken nämnde att hennes gamla musikfröken var på plats och berättade om att "allt började" då vi satte upp vår musikal "Mårten Gås" i klassen.  Känner mig så stolt över att hon kom ihåg!

Kvällsmaten stod framdukad hos svägerska och svåger, Roger och Helena, då vi kom från kyrkan.  Supergott!

Första semifinalen i VM är kollad på med ett halvt öga.  Spanien var väldigt mycket bättre än sitt grannland i norr. Och värdiga vinnare.

Aldrig riktigt nöjd

 Det känns som om jag aldrig, eller iaf väldigt sällan, är riktigt nöjd med vädret. Allra mest onöjd känner jag mig, då man i media basunerar ur att det härliga, soliga vädret består.  Fattar man inte att det inte alltid kan vara soligt! Det måste till väta också. 

Det är nästan så att jag lider med växterna som  utsätts för sol största delen av dagen. Och så är det ju det där med grundvattnet. Det gäller att hushålla med vattnet. Samtidigt som växterna i växthuset skriker efter vatten. Liksom växterna i krukorna. Brunnen har i och för sej aldrig sinat.. men det känns ändå lite osäkert...

På vintern klagar jag ju också. Då tänker man aldrig på den skrämmande torkan. Möjligen på mygg och knott. Fördelen med torka och värme är att de små odjuren inte heller gillar den. Har inte sett en mygga  i år.Men massor av fjärilar och humlor. Det är positivt. Gissar att de får den vätska de behöver genom växterna. 

Fick bli en lugn dag idag. Bestämde mej för en vecka utan den "pockande" aktivitetsklockan. Känns gott med lite "frihet" från den. Semester...

Såg att svarta vinbär började mogna. Plockade de som blivit tillräckligt svarta och kokade lite gelé.  Bakade en citronkaka till det dagliga fikat... Rökt lax till lunch. Smidigt. Läste en bok i halvskugga, under äppelträdet. Tog en promenad till den stora linden framme i byn. Så det doftade, och så det surrade. Linddoft lockar mängder av humlor och bin.

Fick syn på timotej i solen, från min plats i halvskugga. Tog en bild...

 Blev lite mer inspirerad att fota gräs. Vackert. Underskattat.

Ängsgröe.

Hundäxing.

Många olika fjärilar. Två olika sorters blåvinge, kålfjäril och uppvaktande nässelfjäril fick jag på bild.

Det doftar gott av honung, från gulmåran som  växer runt tomten.

Visst är soliga och varma högsommardagar härliga och värda att längta efter. Men det måste, måste komma ordentligt med regn också. Innan dess känner jag mig inte nöjd.