måndag 19 februari 2024

Selfie om tårar

Den här veckan handlar klimakteriehäxans Selfieutmaning om tårar.

För egen del så tycker jag att det är betydligt längre till tårar nu när man är gammal, än det var då man var ung. Gissar att det är individuellt. Eller så är det så som min mamma sa: - Du är så hård, Anna-Lena. Och att jag blivit ännu hårdare. 

Till frågorna: 


1. Den boken fick mig att gråta 

Jag har gråtit till många böcker då jag var ung. Mest sådana som handlar om barn och djur. Men den mest nedsölade boken, det är denna.


Det är nog den enda bok som jag läst om. Med tanke på att den finns kvar i hyllorna här, så borde jag läsa om den en gång till. Och kolla hur det funkar med tåraflödet hos den gamla.

 2. Den filmen fick mig att gråta 

Här får jag svara Törnfåglarna också. Vet att jag var alldeles blöt på tröjan, efter vissa avsnitt av serien.. "Borta med vinden" rörde också till tårar. Samt Lassiefilmer. 

3. Den nyheten fick mig att gråta 

Har aldrig gråtit över en nyhet. Har mest blivit rädd eller arg. 

 4. Den sporthändelsen fick mig att gråta 

Det har hänt att ögonen blivit lite fuktiga då en svensk/svenska har kommit först över en mållinje. Eller ännu oftare, då nationalsången spelats i ett stort mästerskap.

 5. Den låten fick mig att gråta 

Gråtit har jag aldrig gjort. Men  Bach "Air", som framfördes på såväl mammas som pappas begravningar berör mig in i själen.

 6. Den kaffetåren är den bästa

Den kaffetår som serveras i samband med att man äter något sött.  Då behövs det dessutom många tårar kaffe.


Tack Klimakteriehäxan för denna veckans selfie. Anser att de funkar utmärkt som egenterapi. 

söndag 18 februari 2024

Nöjesweekend

 Igen!

Man kan definitivt undra vad det är för fel på mej, som far och flackar omkring för att få lyssna på sång och musik. Och en del komik. Ibland undrar jag själv. Vad är det jag är ute efter? Ja, det vet jag ju. Jag tycker att en konsert, musikal, revy, musikevenemang är det bästa jag vet. Har ju alltid varit den största musiknörden. ( Fast numera har jag inte mycket koll på vad som produceras. Har nog med åldern att göra) Intresset delar jag till stor del med maken. Och med döttrarna. Framförallt Johanna. Det är hon som ser till att jag kommer ut på en hel del tillsammans med henne. När jag frågar maken om han vill följa med på något, så säger han oftast ja. Ibland så är både man och dotter/döttrar  med på evenemangen. så det är nog inget större fel på mej. Musik i olika former är ett gemensamt intresse. Komiken, den är det väl bara vi båda gamlingar som uppskattar.

I fredags blev det musik och komik i Falkenberg, tillsammans med maken och 48 andra pensionärer från vårt PRO. Igår blev det musik i Växjö, tillsammans med Johanna, Konrad och Karl-Petter.

Falkenbergsrevyn, den har vi besökt av och till under många år. Sveriges bästa revy. Musik och sketcher varvat, som sig bör i en nummerrevy.  Jag är ju en sådan där tråkig människa som fnyser åt skämt "under bältet". Och fnyser åt folk som skrattar åt dem. Så visst fick jag fnysa några gånger även i fredags. Men det allra mesta håller sig på ok "Anna-Lena-nivå". Några av sketcherna bar riktigt, riktigt bra. Nästan så att jag skrattade. ( Jag hör inte till storskrattarnas skara. Jag ler, då jag blir road. Oftast)

Storheten med Falkenbergsrevyn, det är sångtexterna, sången och musiken. Samt imitationerna. Alla medverkande kan sjunga, Bra. Nästan alla spelar något eller några instrument. Man går från sketcher till att ta sitt instrument och utgöra orkester eller till ett sångnummer.  Sångtexterna är rappa, och det är i dem som mycket av årets händelser tas upp.


Man fixar det där med danssteg ganska så bra också.


En kavalkad av årets populäraste låtar och artister. Snabbt tempo. Kloren framför sin låt. Med text som handlar om det starka rengöringsmedlet. Sångtexterna skulle jag vilja ha på pränt. Man hinner inte uppfatta allt under låtens gång. 


En sketch där A-traktorn kommer i centrum.


Final uppklätt och glittrigt, som sig bör.


Sverige fyllde  500 år, 2023. En riktigt bra rocklåt, som nya killen från Gotland, levererade. Favoritnummer! Mannen på gitarren, Bertil Schough, har varit med i revyn i alla år. Multiinstrumentalist. En av hans döttrar heter Olivia Schough, och är landslagsspelare i fotboll.



Antikrundan. Anna Carlsson, också del av revyn sedan många år, är en suveränt bra imitatör. 

Scenografi och kostym är av högsta klass. Men det kan man kosta på sig, då man kör sex föreställningar per vecka ( två på fredag och lördag), från januari och en bit in i april.

Tänker att det måste finnas ganska många välsynkade människor bakom scenen, som ser till att kostymbyten sker på nolltid, och att prylarna som ska ut på scenen kommer in som de ska. 

Bra och tydligt ljud är ett plus och ett måste. Revypubliken består till stor del av pensionärer. Tror att den yngre generationen uppskattar standupkomik mer. En underhållningsform som jag har lite svårt för. Med några undantag. Ett av dem är Johan Glans. Claes Malmberg gillar jag också.

Från västkust till inland. Genrepet startade kl 14. Då jag åkte mot Värnamo vid halv elva, så var det glashalt första biten. Kändes otäckt, trots stor och stadig bil. Efter Gnosjö blev det bättre och sista delen av de sex milen bjöd på torr vägbana. 

Serverades tidig lunch i Värnamo, och sedan blev det ytterligare en sexmilaresa, som passagerare, till Vida Arena. Har ju fattat att "Mello" handlar om glitter och boor, men inte trodde jag att det skulle vara en massa sådant på genrepet också. Nu äger jag inget glittrigt alls, och har inte haft någon boa sedan jag själv stor på revyscen för ungefär trettio år sedan.  Killarna hade iaf fått lite färg i håret.  Och solglasögon på. Coola killar.  Var sin skylt med Cazzi Opeija hade också tillverkats.

Vi har varit på några tillställningar som haft väskförbud tidigare. Det har framgått på biljetten. Exempelvis hade konserthuset i Jönköping väskförbud, medan vare sig Göteborgsoperan eller Falkenbergs teater hade det samma.  

Vi parkerade ett par hundra meter från Vida Arena och lämnade ytterkläder i bilen. Var sin liten väska hade jag och Johanna. Och killarna hade vattenflaskor med... 

- Det är väskförbud! sa en vakt, en relativt ung kvinna, då vi kom fram till entren.  

Johanna påpekade att det hade inte framgått via biljetten.

- Men det är lag på det, fortsatte kvinnan. Man får läsa lagarna.

- Var ska vi göra av våra väskor? undrade jag. ( Hoppades på att det fanns ett inlämningsställe i garderoben) 

- Lägga dem i bilen eller slänga dom, sa kvinnan.

Oj, där jag gick jag i taket. Johanna också. Talade om för henne att vi förväntade oss ett trevligare bemötande och att hon skulle lägga av med den attityden. Kvinna fortsatte med lag-snacket och att hon inte alls hade attityd, bara meddelade fakta. 

 Inget att göra. Johanna tog sig fram och tillbaka till bilen med väskor, och vattenflaskor. För det fick man förstås heller inte ha med in på arenan.

På väg ut, så stod vakten inomhus och kollade med tämligen vänlig blick på alla som gick ut. När hon fick syn på mej ändrades hennes ansiktsuttryck. Till surgurka. Jag undanhöll vidare kommentar. Fanns ju ingen anledning att "reta" henne mer.... ( Även om det var lite lockande...)

Själva musikevenemanget då?

Ja, det är ju annorlunda mot att se det i TV.  Ljudet var dessutom riktigt dåligt. så det hördes inte mycket av av vad artisterna sjöng.  Musiken var hög. Kändes understundom inne i kroppen. Trode att det var hjärtflimmer. Av värsta sort. Eller att musiken skulle sätta igång detsamma. Flimmer alltså.

Jag tycker att artisterna gjorde bra framträdanden. Gillade alla utom Klaudy.  Gunilla Persson lät var bättre på arenan än i TV. Var mer ös i musik och röst.  Cazzi Opeja var bättre i Tv. Där hördes texten. 

Som vanligt gillar jag de låtar som blir sist i omröstningarna allra bäst. Gillade Kim Cesarions soullåt blev min favorit.

Kul att se alla kameramän som rör sig kring scenen och på scenen. Tror att det är män. Det måste krävas en hel del styrka att bära omkring på de stora kamerorna. Kul att se scenbyggena och scenarbetarna, som rengjorde scenen mellan varje bidrag. Förstår att dansarna kräver ett halkfritt underlag. Är f.ö. mest imponerad av dansarna. Vilket jobb de gör. Tycker, som vanligt, att sångartister får för mycket cred. När de är så beroende av musiker, kör och dansare för att ett framförande ska bli bra.

Programledare Berg gillar jag inte. Fast det är väl inte hon som skriver manus till mellansnacket. För det är under all kritik. Så otroligt dåligt. Och igår, då kompisar Gynning och Meltzer var inbjudna, blev det, om möjligt ännu sämre. 

Björn Gustavsson hade ändrat sin monolog till TV-framträdandet jämfört med genrepet. Han hade tagit bort den roligaste delen ( enligt mej) Tidsbrist kanske:

Då det fanns en scen bakom oss precis, hade jag möjlighet att studera bakdelarna på de tre programledarna. Bergs klänning var väldigt snygg. Meltzsers ben var extremt smala .Gynning var mycket mindre och kortare än vad jag  ( möjligen) föreställt mej.  

Konstaterade också att 60plussare Persson hade svårt att gå i trappor. ( Jo, jag har läst om hennes yrsel).Hon stod hjälplös kvar två trappor upp på sin lilla scen, efter framträdandet. Scenpersonal tog hand om henne. Konstaterade att hon hade både mormorsrumpa och mormorsmage under den glittriga klänningen.  ( Vet att det är dumma saker jag kollar på, men det är typiskt mej att kolla ovidkommande saker)

Mängder av folk i produktionen, förstås. Inte många av dem som får stå i centrum. Mängder av pengar som spenderas på scenografi och kläder, för såväl artister, programledare som dansare. Vilket stör mej en del. Återanvändning anbefalles.


Något överreklamerad, om jag får säga vad jag tycker. Vilket jag ju  oftast gör.


Berg hade hunnit få på löshår tills tv-sändningen.


Klara för Klingenströms nummer.  Killen med uppsatt här, sprang fram och tillbaka över scenen för att få till närbilder i fart. 


Inledningsnumret, Calleth you Commeth I, överssatt till Ringer du, kommer jag.  En hyllning till Växjösonen Salo. Utspelades alldeles bakom oss. Bra grej att att göra flera scener på den stora arenan.


Hade aldrig hört atlas om killen Kim Cesarion tidigare. Men gillade hans låt.


Gunilla Persson har fått hjälp att ta sig två trappor upp. Låten var trallvänlig. 

Gillade Cazzi, hennes dansare och låten.

Kul dagar! Nu får det bli vardag ett slag. 


onsdag 14 februari 2024

Värdefullt?

 Från mitt hem finns det en del prylar, som jag tog över, då mina föräldrar var borta. Min bror behöll en del. Annat såldes på lösöresauktion. Blev inga större summor.Men jag/vi hade ju tagit hand om det som vår mamma ansett vara värdefullt, så det var ju inte konstigt. Tänkte jag.

Det finns ju flera olika värden. Penningvärde och affektionvärde. Det senaste är nog så viktigt.

Maken har ännu fler ärvda prylar. Värdefulla sådana. Trodde vi....


Idag var ägaren till antikvitetsaffär och auktionshall, från antikvitetsmeckat Limmared, inbjuden till Ledighetskommitten.  Det ville jag/vi inte missa. Man kunde ta med sig något föremål och få värderat. Jag funderade på vad som jag skulle ta med. Något av det som min mamma ansåg vara värdefullt.

Tänkte att jag skulle börja med att bildsöka på Google. Så att jag inte tog med något värdelöst.


Tog en bild på koboltkannan, som min mor var så rädd om. Den var SÅ värdefull.

Fick träff direkt. Värde: 400 kr

Det är mycket möjligt att den hade ett större värde då jag var barn och ung. Efterfrågan på gamla saker, är ju det som sätter värdet.


Den här skålen har sin speciella historia. Den tillhörde min mammas ogifta faster. När arvet efter henne skulle skiftas och alla brorsbarn skulle ha sitt, så ansåg min mamma att hon skulle ha skålen.  Hon var ju den som tagit hand om och brytt sig om "faster Maria". 

Det fanns en annan brorsdotter, en som min mamma inte tyckte om, var avundsjuk på, och som gift sej "rikt" och bodde i ett fint hus i Borås. Denna kvinna gjorde också anspråk på skålen.

Det hela slutade med att mamma tillkallades pappa. Han kom och talade om för den fina frun att det var min mamma som var den rättmätiga arvtagare till skålen.

Värde: 200 kr!

Mycket vanlig. Tillverkad på 1920-talet.

Tänk om mamma vetat. Så besviken hon hade blivit! Även jag kände mig lite lurad. 

Fick lite blodad tand och tog en bild på makens vackra silverservis.


Jag har alltid trott att den var värd ett antal tusenlappar. Har också trott att det varit äkta silver. 

Fick träff direkt på Google bildsök. Oj, vad jag blev förvånad. Nysilver.Värde: 500 kr!

De här hittade jag inte på Google.

Öronringar i silver. Min mor påstod att de är från 1700-tal. De fick åka med till bygdegården i Grimsås, där antikvitetsspecialisten, Tomas, gjorde sin värderingar.

Det var säkert 50-talet pensionärer på plats i bygdegården. Tio-femton stycken hade med sig något att värdera. Det var inga dyrgripar som visades upp. Det mesta värderades till under 500 kr. Något guldföremål värderades högre, men bara enligt rådande guldvärde.

Örhängena visade sig vara från 1840. Värde: 600 - 800 kr.

Bra att veta att man sannolikt inte har något av större värde i sina gömmor. För mej har såväl koboltkannan som de⁸n gula skålen ett affektionsvärde. Jag tror inte att döttrarna kommer att vilja ha dem. Tror inte att nästkommande generation överlag, sätter så mycket värde i prylar.

Jag frågade Tomas vad dom är mest efterfrågat på auktioner och i antikvitetsaffärer idag. Det är saker från 50-60-70-tal. Det är det dagens yngre generation är intresserade av. Rätt sunt egentligen, det är ju saker som fortfarande kan ses som bruksföremål.

En intressant eftermiddag. Som känns lite befriande. Våra gamla saker behöver jag inte tänka på, de är ändå inte så mycket värda. De efterkommande kan göra vad de vill med prylarna  


En mäktig, men ganska god, semla serverades.  Kändes också befriande denna dag, då alla hjärtan står mej upp i halsen.


Någon längre promenad blev det inte efter kaloribomben. Grusvägen är en sörja av snö, vatten och is. Svängde in på en väg med orörd snö i mitten. Kändes bättre, men gav ändå ingen njutningsfullt promenad.

Frisk luft känns ändå värdefullt! Och av största värde att få en daglig dos utav.


tisdag 13 februari 2024

Mormorstisdag

 


Kändes lite "konstigt" att ha Konrad hemma redan från morgonen. Numera är man ju van att det bara är en kille hemma, då vi kommer vid niotiden på tisdagsmorgonen

Det var heller ingen "stress" vid lunchen. Normalt behöver jag... eller morfar... ha ätit klart vid tjugo i ett, för att vara på plats utanför Konrads klassrum, då han slutar kl ett 

Det blev mycket kortspel. Här spelar han poängpoker med sin ljusskygge morfar. Mest spelade vi SVEN. Ett kortspel som Ava och Karin lärde oss i söndags. Superbra matte, både på plus och minussidan, för den duktige mattekillen. Som vann en omgång. Mormor vann den andra.


Förra tisdagen noterade jag att det fanns flera paket jäst i kylskåpet. Utgången datum.. men såg fräscha ut. Bäst före  28 december.  Kanelbullarna, som Karl-Petter kavlar ut så fint, blev jättegoda. Foccacian, som vi också bakade,  passade utmärkt till den goda champinjonsoppan som mamman fixat till lunch.

Konstaterar återigen: bäst före handlar inte om datum, utan om  att lukta/smaka/kolla konsistens...

Snön från igår och i natt hade övergått till kramsnö. En snögubbe blev snabbt tillverkad. Roligast var att kasta snöbollar på morfar.


Mamman, som jobbat hemifrån under förmiddagen och del av eftermiddagen, passade på att följa med ridtjejen Tuva ut på en tur.


Hönorna gick par om par och letade efter något att krafsa i sig. Inte de bästa förutsättningarna, just nu. Men ändå gott att komma ut från hönshus och hönsgården en stund.


På sen eftermiddag, var det dags för ridlekis igen.  Det är nya banor gör varje gång. Först går man några rundor i skritt, och sen är det trav dom gäller, innan det är fyrtiominuterslektionen avslutas i skritt. 

Var nästan lyrisk, då jag insåg att lektionen, med start kl 17.10, började i dagsljus. Länge sedan senast.

Morfar hade kvällsmaten klar då vi kom tillbaka. Vi sjutiden var det dags att säga tack för idag. En tolvtimmarsdag, inkluderande restiden,  blir det. En kul dag är det.


söndag 11 februari 2024

Söndagautflykt

 

 

Helt ok väglag, men det var ett snötäckt landskap som vi lämnade vid åttatiden. Glest med trafik på söndagsmorgonen.


Snö i Halmstad också. Stugan var sig lik, men då vi gick runt omkring den insåg vi att fönstren behöver målas.
Helst skulle hela rasket rivas och ersättas av något nytt. Men det är det bara jag som tycker. En gammal stuga inger en speciell sommarstugekänsla/ semesterkänsla... det kan jag hålla med om.


Måste förstås ta en promenad till och på stranden.  Isgata på " vår" gata. Men snöfritt på gångbanan utmed gatan.


Någon har tappat ett musselskal på snön.


En fiskmås kanske? Fanns gott om dem.


Lågvatten och en snöfri strandresa.  Härligt att se havet!


Höstens och vinterns stormar har gått hårt åt det som rn gång var höga sanddyner. En del hus ligger risigt till inför kommande stormar. 


Mot Malmö. Den beställda tröjan skulle leverans.  Alltid lika kul att träffa malmöfamiljen, även om mötet med söndagsjobbande pappan blev kort.

Vi tog en titt på vindsbygget! Oj, så mycket man hunnit med på en dryg månad. Kommer att bli superbra.


Spelade Yatzi. Samt nya ( för oss) kortspelet Sven. Ava vann allt!


Vi tog den välbekanta vägen genom Folkets Park...


.. till den välfyllda godisaffären på Nobelvägen. Mormor ville passa på att köpa mandeläggen med olika smaker. Favorit godiset. Ava fick 15 godisar... trots att det var söndag. Man får passa på när morfar bjuder...



 
Tillbaka igen till familjens lägenhet.  I den stora trädgården blommade snödroppar..


...och vintergäck.


Även det var lite blåsigt, så var det vårkänning i Malmö. 

En superkul dag! 

Fast lite mindre kul att komma hem till snö och vinter igen. Med mer snö på ingång.
Skillnad på klimat på dryga 20 mil! Förstås! Våren ska väl komma till oss också. Glad att fått känna på den, om än bara för en stund!





lördag 10 februari 2024

Skrytsamt

 Idag har jag dåligt samvete. Funderar... och skäms ... över gårdagens inlägg.

Så skrytsamt! Avskyr ju folk som skrävlar och skryter! Och så gör jag detsamma!  Antagligen gör man det oftare än vad man är medveten om.  Kanske är det därför jag håller på med bloggen. För att visa på mina goda egenskaper. De dåliga... de kommer sällan fram.

Funderar vidare på vad som egentligen menas med att skryta. Att framhålla dig själv, så att andra kan känna sig mindre värda? Att slå sig för bröstet för något. Göra sig lite märkvärdig och bättre än andra...

Vad är skillnaden mellan att vara skrytsam och att vara stolt. Eller är det skrytsamt stt vara stolt?

Läste i dagens Ulricehamns Tidning om min gamla kollega, vars klass har gått till lokalradiodistriktets första tävlingsomgång i Vi i femman. Han kan vara stolt över sin klass!  Det är inte ett dugg skrytsamt om han berättar om framgången.  Bara kul!

Läste  instagramprofilen _katastroke_s inlägg idag.

 Hon är dotter till en nuvarande kollega. En tjej som fick en massiv stroke för sju? år sedan. Sedan fem år tillbaka har hon ett instagramkonto, där hon berättar om sin rehabilitering och om sina målsättningar. En rehabilitering som hon till stor del får bekosta själv. Idag berättar hon på Instagram att hon har lyckats få två terapeuter från Spanien ( hon har varit där på intensivrehab) till Sverige under va 9.  De kommer att jobba med fyra personer i en lokal i Anderstorp, som upplåtits gratis. Två företag från Hestra står för fika och mat och hotellet i Gislaved ställer upp med gratis boende för de båda spanjorerna. 

Man blir så glad om hjärtat, då man läser om viljan att ställa upp för att ge andra möjlighet till ett bättre liv. Annika kan verkligen vara stolt över vad hon åstadkommit, då hon kunnat knyta ihop trådarna till rehab-veckan.

Visst är det härligt att kunna glädjas med andra.  Jag har långt ifrån alltid den förmågan. Men i dessa fall, så är det lätt att  ryckas med i " hyllningskören".

Det här blev... som så ofta... ett litet "knäppt"  och osammanhängande inlägg.  

Summa summarum enligt mej: Stolt får man vara, men skrytsamhet, det är inte speciellt klädsamt.


Ha en fin lördagseftermiddag!

fredag 9 februari 2024

Det där med bekräftelse

 Inbillar mig att alla har ett stort bekräftelsebehov. Kanske en del har större än andra.  Jag vet att det finns kända artister, som nästan alltid blir överösta av beröm, men som blir alldeles bestörta om de någon gång får kritik.

Igår fick jag den finaste bekräftelse man kan få, tycker jag.

Min unga kollega sa "När jag blir sjuttio, så önskar jag att jag kan vara som Anna-Lena!" 

Kollegan är trettiotre. 

Jag blev förstås jätteglad, men ännu mera glad, då jag fått suga på den goda karamellen en stund. (Vilket jag f.ö. fortfarande gör)

Vad min unga kollega avsåg, det hade sitt ursprung i måndagen, då hon för första gången var instruktör på spinning-core- passet. Hon hade haft pass tidigare på annan plats, men var tydligen inte van vid att ha pensionärer med.  Så att jag hängde med på det intensiva passet och därefter på coreövningar på golvet, det imponerade tydligen.

Nu är vi flera pensionärer på passet. Spinning är så bra, man bestämmer själv hur tungt man vill ha det.

Idag har jag f.ö. introducerat två av mina dam-kompisar från vår by, på gymmet i samhället. Kul att ha sällskap, kul att de tänker skaffa gymkort och fortsätta använda den välutrustade träningslokalen. Tänker att vi är nog rätt hurtiga, många av damerna i byn. Tror att man påverkar varandra en del. Kanske jämför; man vill inte vara sämre än någon annan. Om man har ork och förmåga, vill säga.

Tänker ofta på världs-ledarnas ålder. Biden, Trump, Putin, Netanyahu, Erdogan...... De  har uppnått "pensionärsålder" allihop.  Biden kan benämnas åldring. Och ändå anses de klara av att ha länders -och världens-  öden i sina händer. I ljuset av dessa herrars ansvars-åtaganden, så är man ju bara en liten "lort", Fast, egentligen, så skulle de ta större ansvar om de drog sig tillbaka och lät  lite yngre krafter ta över.

Lite otäckt är det, tycker jag,  att i USA står presidentvalet mellan en halvdement åldring och en kriminell gamling och i Ryssland sitter en narcissist vid makten.  Åtminstone skulle väl "demokratin" USA kunna komma med lite bättre kandidater- förstår f.ö. varför de inte kan det. Kan någon förklara?

Som sagt! Jag blev glad över att ses som ett föredöme! För unga människor! Eller iaf en....

Lite bilder från två dagars promenader i byn. Det är himmelen jag fotar egentligen. Den har så många olika färger, nu när ljuset kommer tillbaka. Och ljuset HAR kommit tillbaka. Snart är klockan fem och det är fortfarande LJUST ute... 


Gårdagseftermiddagens öster-himmel.  Många nyanser av blått...


Söderut har den fått lite rosa nyanser...


Lite mer dramatik åt nordväst.... 

Tog bara en bild på promenaden vid lunchtid idag. Mot norr var himlen klar. Solen stod i motsatt riktning, och orkade inte  skingra molnen som var i vägen.