Barnen såg till att bli ordentligt blöta. Rampen vid handikappsbadet var rena nöjesfältet.
Tankar om livet - vardag och arbete - när man har blivit 70 +
Så är det. Har varit så ända sen skolstart. Jag är helt övertygad om att det är fredag. Trots att det bara är torsdag
Hjärnan är en märklig skapelse. Den är så inställd på att efter arbetsdag kommer fredag. Ända sedan jag blev pensionär för sex år sedan, så har jag jobbat på torsdagar. Under de första åren var det bara torsdagar, under de två ( drygt) senaste åren har det varit fler dagar. Men torsdagar har alltid avslutat veckan. I min hjärna så fortsätter den vanan.
![]() |
| Har aldrig sett så många flugsvampar som detta år |
Såg första programmet i Anders Hansrns nya serie om flocktillhörighet. Mycket intressant! Tänk så lättpåverkade våra hjärnor är. Vi är beredda att göra nästan vad som helst för att få en tillhörighet.
Vad är min flock? Eller mina flockar... det är något som jag funderat på sedan jag såg programmet.
Familjen? Självklart.
Bygemenskap? Fanns förr, men inte på samma sätt längre.
Lärarkollegiet? Känner att jag kommer längre och längre därifrån... antagligen för att jag inte jobbar mer än de två lektionerna i veckan. På "fel" dag..🤔😊
Pensionärer? PRO? Ja, styrelsen. Men inte resten av gruppen. De är ju så GAMLA! 😊😊😊
Flocken som ville ha en ny regering?
Ja
![]() |
| En flock med dahlior |
Man påverkas av olika saker. Tveklöst! Bonnunge ... ja, där är ju en flock som jag tillhör...som jag är, så har jag ju vuxit upp i center-rörelse. Sen påverkades jag mycket av vänsterrörelser under ungdomen. Senare under åren så har miljörörelsen blivit den viktigaste. Så visst vill jag ha s+mp+c med stöd av v. Jag tror att fyra kloka tjejer ( och en klok man) kan fixa detta.
![]() |
| Fina Tindras båda föl trivs bra ihop |
Flocken av hästar i Ulås, består av fyra stycken. Men tror ni de kan hålla sams? Nä, de får gå i tre olika hagar. Men de trivs bra med lite avstånd emellan. Och i gemenskapen i stallet.
![]() |
| Idde, en sådan bra ponny för pojkarna. |
![]() |
| Utsikt från altanen, denna fredag...NEJ, det är ju "bara" torsdag |
Först och främst, ni behöver inte känna att ni ska kommentera. Jag har tjatat så mycket om valet, så jag förstår om alla är trötta på det. För jag är också utled på allt valsnack, före, under tiden och efter. Än lär det inte vara över.. på länge.
Trots detta vill jag ha med dessa tankar i den offentliga dagboken
Jag är besviken.
Nog önskar jag att resultat från vallokalundersökningen skulle stått sig. Då skulle röd-grönt få majoritet. På något sätt. Nu är det ju så att det finns en paria på den sidan också. Som får ta mycket skit. Oemotsagt. Det är märkligt att V, som experter anser ha samma politiska inställning som S hade på sextio-sjuttiotalet, ska vara så farligt.
Så visst är jag besviken på att fyra partier, som alla står för medmänsklighet, att värna om de svaga och som inser att en av de viktigaste framtidsfrågorna är klimatfrågan, inte kan samarbeta. Eller kan stödja varann, utan att få ministerposter.
Jag är ingen statsvetare, men tänker att ett samarbete mellan mittenpartierna, skulle vara den naturliga regeringsbildningen i det läge som råder.
Jag blir så besviken på liberaraler och kristdemokrater, som hårdnackat motsätter sig ett samarbete med S. Ett S som, enligt mej, rört sig alldeles för långt till höger, dessutom. Jag blir så besviken över att man väljer SD istället. Ett parti som mest av allt vill göra Sverige fritt från invandrare, och framför allt muslimer.
Jag blir så besviken på att det inte alls pratades om pensionärer, pensioner och äldres behov i valrörelsen. Det finns, enligt Pensionsmyndigheten, 2,3 miljoner pensionärer i vårt land. Närmare en fjärdedel av befolkningen. Inte ett ord om den gruppen under valrörelsen.
Två stora pensionärsorganisationer finns i landet, PRO och SPF. Hoppas att ledningen av dessa kommer att visa sitt missnöje. Och att vi äldre får mer inflytande.
Tror att det är många som är besvikna idag. Inget är självklart kring hur vårt land ska styras.
Kommunalt är jag nöjd.C+S kommer att fortsätta att styra. Tidigare var L med i koalitionen. Nu har de fått för få röster, så sannolikt kommer MP att ta dess plats.
Även regionen fortsätter med sitt tidigare styre, tycks det. S+MP+ V.
Kommuner och regioner är mycket mer flexibla i sina samarbeten. Förstår inte att rikspolitiker måste vara sådana stora, inflexibla elefanter.
Vad gjorde den besvikna tanten denna humör-låga måndag?
Postural träning. Ovanligt jobbigt idag. Träningen var koncentrerad på höfter.
Målade plankor. Övre delen av den västliga gaveln ska bytas. Bräderna ska målas innan snickarna kommer.
Lunchpaus. Bestod av rester från två tidigare dagar. C-E ägnade den mesta tiden att sakta och försiktigt, med tanke på att han gjorde en "ballongsprängning" för en vecka sedan, klippa gräset där roboten inte kommer åt.
Började på en bok, som jag lånat på biblioteket. Författaren hette Sophie Kinsella. Den gillade jag inte alls. Alldeles för mycket onödig dialog. Gick tillbaka till Tommy Körbergs biografi. Förundrad över den typ av liv en del "kändisar" lever/levt. Även förundrad över hans barndoms misär.
C-E stekte svamp till kvällsmat. Så gott!
Jag gjorde dagens stolsyoga och sedan tog jag en snabb promenad, fram till byn.
Och nu sitter jag här och har fått ner mina tankar. Känns bra. Nu blir det ett avsnitt av "the gentlemen". God kväll!
Lade ut bilden på Instagram/Facebook och skrev " The colors of the day" Hoppas jag. Tänkte mig rött och grönt. Men ser att jag fått med en massa brunt också. Det är ju det jag inte vill ha. Men tröstar mej med att det bruna är visset.
Kolla, det går inte att undvika brunt. Skrämmande. Men det är glädjande att i dagens flöde på sociala medier, se så många kända och även mindre kända personer, skriva att idag röstar vi för medmänsklighet. Och för klimatet.
För mej handlar dagens val mer om att rösta emot mörka krafter, än att rösta för det jag står för. Jag tror att många goda människor känner så. Det är så synd att tre partier allierat sig med SD. Jag önskar att det hade funnits vilja till lösningar, så att man kunde hålla undan det partiet. Kan någon förklara för mej varför det är "farligare" för de gamla vanliga borgerliga partierna att samarbeta med S än SD? Det förstår inte jag. Tror bara att det är något slags prestigetänk... Det är inte så stor skillnad på dagens S och M...
Nä, nu får det vara sluttjatat om valet.
Inom de närmaste dagarna kommer jag att få känna mig glad över resultatet...eller grymt besviken. Jag har en röst. Den har jag använt. Tycker faktiskt att det är väldigt oschysst att inte rösta.
Gilla något läge behöver jag inte göra... men acceptera utgången av valet, det måste jag.
Tycker att det har varit en rätt lång söndag, denna valdag. Som dessutom är Avas nionde födelsedag. Vi hurrade för henne via WhatsUp på förmiddagen. Hon skulle äta lunch med Karin och Macke på Pinchos. Sen skulle de tre hitta på något kul i eftermiddag. Kanske det skulle bli bio.
Hoppas kunna fira Ava i Halmstad på lördag. Blir det riktigt dåligt väder, så får det bli en tur till Malmö.
Bakade lite på förmiddagen, fixade en köttfärsgratäng till lunch. Efter det var det läge för en långpromenad. Tog rundan förbi "torvgruvan". Iddes inte ta någon mer bild där... det är så beklämmande att se den förstörda mossmarken.
Det blev lite svampbilder i stället. Och en bild på en modig lupin. Det finns mängder av svamp, efter allt regn som fallit. Otroligt mycket flugsvamp. Både röd och brun. Mycket soppar. En del riskor, Ett fåtal kantareller. Plockade flera fina små Karl-Johan. Samt de kantareller som fanns längs vägen. C-E har tagit sig an rensning och förvällning. Stekt Karl-Johan, det är bland det godaste som finns.
Femtiotalet olika lagen. På sju olika planer. Fyra matcher för varje lag. Olika åldrar. Tjej och kill-lag. Femmanna och sjumanna.
Det blev en heldag i Bor denna lördag. Vi såg elva av de tolv matcher som Konrad och Karl-Petter tog del i.
Det är kul och det är intressant att se killarna spela. Framförallt slås jag av hur annorlunda ett lag blir, utifrån vilka platser i laget spelarna blir tilldelade. Barnen i Bor-lagen har ingen "egen" plats, utan får pröva på att spela både back och forward. Och målvakt.
Vem som är målvakt spelar väldigt stor roll, när man spelar på liten plan, och det är nära mellan målen. Några av målvakterna var kanonbra. Räddade massor av mål. Ett par av målvakterna var rent värdelösa. Man kunde lika väl ha spelat med öppet mål.
En del barn passar betydligt bättre som forward än som back. Det finns de som aldrig lyckas göra mål, medan andra ofta hittar rätt placering eller har farten inne för att göra skjuta bollen i nät.
Dagens olika laguppställningar bjöd på storseger, jämna matcher och storförluster.
Det var två rätt nöjda killar, som hade spelat klart vid fyratiden. Konrad hade spelat åtta matcher och gjort tretton mål ( trodde han) och K-P hade spelat fyra och gjort fem mål. Han var dock besviken över att man förlorade sista matchen. Det var klasskompisar från IFK Värnamo som vann stort. Prestigeförlust.
I morron är det bara två lag som ska matcha varann. Jag tycker att det är märkligt att de åtta olika lagen ställer upp sig sig i två olika formationer. Trots att alla de lag, som ingår i samma formation, inte ens vill spela med varann.
Något som jag inte förstår att så många vill lira ihop med den lagdel, som mest går in för att sparka undan benen på alla dem som ser annorlunda ut eller inte passar in i deras världsbild.
För mej betyder demokrati, och rent spel, att det parti som får flest röster ska få vara lagledare och leda spelet. Allra mest märkligt är att det största partiet kan bli satt på avbytarbänken, eller t.o.m i utvisningsbåset.
11 sept -01 Vad gjorde du då?
Jag var trött, så för ovanlighetens skull, så lade jag mig i sängen när jag kom hem från skolan. Somnade. Vaknade i vetskapen av att jag skulle hämta C-E på jobbet. Under den fyra kilometer långa resan, så kom det dramatiska nyheter i radion. Ett flygplan hade precis kört in i Pentagon. I New York hade två olika flygplan kört in Word Trade Center.
Jag var helt övertygad om att man framförde någon slags radioteater.
Dagen efter, eller om det var på torsdagen/fredagen, så skulle det hållas en tyst minut för alla omkomna i attentatet. Jag och prästens pojk, vi vägrade vara med. Varför ska man hålla en tyst minut för amerikaner? Så många människor som dör i olika tysta katastrofer och krig varje dag! Dem bryr man ju sej inte om.
Jag skulle gjort likadant idag.
Undrar om Bin Ladin och hans anhang förstod vad de ställde till med, för världens muslimer? Efter detta blev det en mera ofrågasatt religion, utsatt för hat och terror.
Jag hade varit vid torget, som på den tiden hade både affär och servicelokaler, i något ärende. När jag kom tillbaka till skolan, förstod jag att Anna Lindh hade dött. Flaggan var på halv stång.
Under kvällen den tionde sept, så satt man bänkad framför tvn och följde nyhetssändningarna. Anna Lindh var påtänkt att efterträda den lite för bufflige Göran Persson, som statsminister(kandidat). Hon var omtyckt av många. Minns att hoppet att hon skulle överleva mordförsöket, fanns på morgonen den 11 sept. Nyheten om hennes död var starkt berörande.
Många av er var inte födda förstås.
Mitt minne är tydligt.
Alla sex som bodde i vårt hus, mormor, morfar, mamma, pappa, lillebror Roger 2 år och jag, var samlade framför den svart-vita tvn. Plötsligt bröts sändningen och en nyhetsuppläsare meddelade att John Kennedy hade dödats i ett attentat i Dallas.
Klumpen i magen på tösen som skulle fylla tio på söndagen, och vars kalas var planerat till den dagen, blev stor och tung. Speciellt som mamma Lilly var säker på att "nu var världen slut".
Det hade hon f.ö. varit övertygad om ett drygt år tidigare också. Jag kom på henne att gråta utan anledning. Normalt grät hon ofta för att pappa skällde på henne. Men denna gång var han inte i närheten.
När jag frågade varför hon grät så svarade hon: - Dom säger på radion att i morgon ska världen ta slut
Cuba-krisen i okt 1962 löstes i sista stund. Jag var för liten för att förstå allvaret.
Den 1 mars 1986. Vad gjorde du då?
Det var lördag och jag vaknade extra tidigt. C-E skulle åka iväg med flyg till London tidigt på morgonen. Han skulle åka på en konferens med företaget han jobbade på. Kan det varit Alcatel som ägde kabelfabriiken då?
Jag låg kvar i sängen, då han kom in och sa att Palme blivit skjuten. Att han dött direkt.
Den första känslan var att jag inte ville att C-E skulle åka. Men det kunde man inte ändra på förstås. Taxin var redan på väg.
När döttrarna, då 3 ( snart 4) och 5 ( snart 6) år gamla vaknade, så tog jag med dem och åkte "hem" till Rångedala. Båda föräldrarna var då i livet. Det kändes tryggt att komma "hem". Minns att jag hade med skidor till mej och döttrarna och att vi åkte runt på åkern bakom barndomshemmet.
Datum man minns, datum som berör många människor.
Det är vad jag funderat på under detta års nine eleven. Några bilder hann jag också ta...