Hotbild

 

Det var jag som såg till att den apparaten hamnade hos oss i slutet av förra sommaren. "Nöffe", som Ava döpte den till, då hon var här för någon vecka sen.

- Den låter ju dom en gris, ansåg hon.

Bra att storstadstjejen har koll på hur en gris låter. Men så har hon ju en del "bonna-gener".

Superbra att slippa köra gräsklipparen. Den är tung. Men... jag känner mig ofta hotad av Nöffe. Den har ingen känsla för att ta hänsyn om någon är i vägen, den bara kör på som om han vore skapad som en avbild av Trump. Eller Putin. Eller Netanyahu... "Jag regerar. Jag gör som jag vill."

Förra sommaren hade jag tagit ut en dyna på gräset. Låg i godan ro och läste. Tills jag hörde ett grymtade alldeles nära. Jag hann bara få undan mej, inte dynan. Den kördes  över.

Igår rensade jag rabatter. Med bakändan mot Nöffe. Tänkte att den var en bit från mej. Respektabelt avstånd. Vem kom och körde på hälsenorna, så jag fick ta ett steg in i  rabatten? Nöffe 

Förresten fick hälsenorna en omgång, då vi handlade på ICA i Tranemo  för en stund sedan. En dam körde lika hänsynslöst som Nöffe gör, med sin kundvagn. -Aj, sa jag. Damen sa ingenting. Trots att hon inte var någon robot.

Det är lite varmt på altanen idag. Så jag tog ut läs-stolen i halvskugga på gräsmattan. Vem kommer körande rakt emot min plats? Nöffe! Snabb flytt av både mej och stol.

Den har något emot mej! Jag förstår inte vad jag gjort mot den. Robotar är skrämmande. Liksom äldre damer med kundvagn... Ajaj...till den kategorin hör jag... fast oftast kör jag med en korg. Och den har jag väl koll på... hoppas jag.

Min namne har börjat blomma. I flertal. Sömntutan. Tryggt placerad utom räckhåll för Nöffe.

Rågvetet bildar en alle, då man går genom byn. Häftigt!

Egentligen tänkte jag skriva om följande. 

Vi åt lunch på Kabyssen i Dalstorp idag. Snitzel. Inte världens godaste. Men ok. Och vi slapp undan matlagning.

Lunchen är billig. 120 kr. Efter 13.30 finns ett pensionärspris..  100 kr. Maten serveras på buffé.  "Högst två snitzlar per person" stod det på ett anslag 

Vem orkar två snitzlar? tänkte jag. Jag  blir mer än mätt på en.

Jodå, tänk vad folk orkade. Två snitzlar var det vanligaste, det noterade jag, där vi satt nära kassan.  Tänk att folk är så giriga att de måste pressa i sig två stora köttbitar, bara för att de kan, inte vill gå miste om något.

Priset tog dock en herre som kom in på den lilla restaurangen kl tio över ett. 

-Jag är pensionär. Kan jag få pensionärspris redan nu, eller måste jag vänta?

- Du får vänta  tills halv två. Den regeln håller vi på, sa restaurangägarinnan.

-Då går jag ut och väntar, sa mannen.

Hur snål får man vara. För 20 kr. För den mannen är tid inte pengar.

I brist på bad

 Inget badväder direkt. Men det kan det inte vara jämt. Föredrar ju en sommar som har lite av varje. Just idag, med moln och blåst, skulle jag önska att det kom lite mer regn ur molnen. Åtminstone så mycket så att blomkrukorna blir vattnade av regnet.

Jag har ju svårt för att göra inget. Men man har inte alltid att göra. Eller..man kan ju inte städa eller rensa ogräs hela tiden...

Så vad gör man då?

Igår var vi ute i både fin terräng och i risig terräng och letade upp kontroller till Naturpasset. Passade ju utmärkt i torrt, men lite svalare, väder.

Nio kontroller letade vi upp. Bra jobbat, tyckte jag. Vi har bara varit ute en gång tidigare detta år. Det var flera veckor sedan. Det får inte vara för varmt, och det får inte vara blött på marken. Då blir det för jobbigt...

Det finns trettio kontroller att leta upp. För att vara med på en utlottning ( presentkort på Team Sportia) behöver man hitta 20. Det kommer vi att göra, definitivt. Alla trettio kanske vi inte kommer att leta upp. Några ligger avsides, långt att gå på bom-stängda skogsvägar. 

Tidigare år har Naturpasset gått på områden med fina stigar och härligt, mjuka terräng. De två senaste åren har det varit på betydligt sämre områden. Mycket ris ( från skogsröjning) på marken. Avsaknad av de fina stigarna. Stängda skogsvägar. Ska skicka ett mail till banläggaaren och påpeka detta. Efter ett antal år, så kan man absolut gå tillbaka till de områden där man varit tidigare.

Idag hade jag tid hos frissan. Kvart i nio. Så tidigt att jag behövde använda mobilens alarm, för att säkert hinna i tid. Med nytvättat hår .

Gott att få bort ett par cm kalufs. Jag gillar mitt gråsprängda hår, utom när det börjar bli för långt. Då ser det så ovårdat ut. Efter dagens "toppning" så kommer det att hålla sig ett par månader. Beställer alltid tid från en gång till en annan. Nästa tid är den 10 september. Visst kan det finnas lite sommarkänsla, och läge för bad, även då?

Ett besök på biblioteket behövdes. Det öppnar inte förrän kl 10. Tänkte att jag kunde ta rundan kring Tranemosjön, i stället för att bara vänta.

5,5 km lättgången väg. Ett par km är riktigt tråkig asfaltsväg, den gamla banvallen. När man kommer in i skogsområdet blir det betydligt trevligare att vandra.  Hängbron är lite läskigt att passera. Trots att den känns väldigt stabil.

Det öppna, delvis karga,landskapet "på andra sidan sjön" bjuder på lite ovanliga växter. Backtimjan blommade för fullt.

Tänkte  att den vackra  lundkovallen kanske var överblommad. 

Det är tydligen en växt med lång blomningstid. Så vacker.

Och i den öppna sjön stod näckrosor i full blom. Det är vackert i naturen. Vilket jag uppskattar allra mest med sommartiden.

Kom fram till biblioteket efter dryga timman. "Bakvägen".

Det slog mig hur otroligt stor skillnad det är på området där biblioteket, till höger och gymnasiet, till vänster är beläget, jämfört med hur det var då jag/vi flyttade till Tranemo. Kommer inte riktigt ihåg hur området såg ut, men jag minns någon fabriksbyggnad och mycket grönområde.

Sen slog det mej att det är femtio år sedan, i augusti, som jag och C-E flyttade ihop i en lägenhet i Tranemo. Jag hade fått jobb på Tranängskolan. I en femma. Det var en dags förberedelse inför skolstarten.  Numera är det minst en vecka...

Första skoldagen stod en knubbig lite kille framför mej och frågade: - Är du sträng?

Kommer inte ihåg vad jag svarade. Men för en tjugotvååring, med bara en termins erfarenhet som resurslärare, så var det nog svårt att låta speciellt sträng .

Idag är iaf den knubbiga killen en grånad man med en ordentlig kagge på magen. Han är etablerad konstnär, med flera utställningar på olika platser i landet. Lärare på kulturskolan, där han undervisar både i konstnär och gitarr. 61 år gammal..

Inte konstigt att man själv är till åren kommen... och nästan lite konstigt att man är så pigg som man är, när ens elever börjar närma sig pensionsåldern.

Nä, nu ska jag fortsätta läsa i de lånade böckerna. Har redan kommit till bok nummer två. Den första boken som jag började läsa, märkte jag direkt att jag hade läst tidigare  Mördaren hette Allan. 

Premiärhoppning

 Premiärhoppning för dotterns nya häst, tror att det är en C-ponny. Med henne som ägare, alltså.  Idde( Idefix) har hoppat mycket med sin förra ägare. Han såldes för att ägaren helt enkelt blivit för stor för honom.

Premiärhoppningen ägde rum i Gislaved. Nära och bra för oss. Killarna och Ava var med, och då kunde vi dessutom göra nytta, genom att vara sällskap till dem. Och genom att gå med till fiket/lilla restaurangen och betala det de ville äta och dricka.

Det märktes verkligen att Idde var  taggad på att hoppa. En riktigt yster häst. Första hoppningen var felfri. Rosa rosett. Fyra fel på den längre, högre banan. Bästa tid. Grön rosett.

Två killar som var hästskötare till den extremt snälla hästen. En tjej som gärna tittade på och klappade Idde, lite försiktigt.

Blåsigt värre under de timmar vi var i Gislaved. Hästhoppning tar tid. Speciellt som det var en "konstig " tävling, för yngre ryttare, före och mellan Iddes båda hoppningar. Först några hinder på banan, sen en terrängritt  ( vilket man inte såg något utav) och slutligen fyra hinder i manegen igen. 

Vi sa hejdå till Ava för denna gången.

 Fick bilder och info från både Johanna och Karin, att Ava nu är återlämnad till egna familjen igen, då alla träffades i Markaryd på seneftermiddagen  Bra gjort av henne att ta en hel veckas "semester" från mamma och pappa.

Visingsö

 Trött mormor vill gärna skriva några rader om en otroligt härlig dag. Och visa bilder förstås.

Värnamofamiljen, just nu utökad med Ava, bestämde sig för en tur till Visingsö denna härliga sommardag . Ville vi åka med? Morfar ville inte... -Men du kan väl åka ändå, tyckte Johanna. Så blev det. Har flera år önskat mig en dag på Visingsö. På cykel. En utmärkt cykel-ö. Så fint att det kunde bli av.

Mötte upp med familjen på parkeringen vid Gränna hamn. Överfarten till ön tar ca 25 min med färjan.  Cyklar var förbokade till oss alla. Treväxlade stabila saker.

Började med att leta upp ett par bokstäver i skattjakten, som barnen skulle göra på ön. Tidig lunch därpå.

Sen började det riktiga cykeläventyret. Det blev flera stopp, mest för att leta upp bokstäver till skattjakten. ABEHR. Vad kan det bli... ? Jo, namnet på greven som på 1600-talet köpte upp hela området, där Visingsö ingår.

Ett lite längre stopp blev det på södra udden, vid de välbevarade ruinerna av Näs slott. Ett slott och försvarsborg som var ett av de kungliga slotten under tidig medeltid, då drn sverkerska och eriksgatan ätten kämpade om makten i göternas rike.

Därefter var det dags att trampa norrut igen. Så vackert med sjöutsikt och blommande vägrenar och vete som stod i ax.

Paus på ett fik. Lång paus i en liten butik som sålde brädspel/spel.Pappan i familjen var i himmelriket...

Norr ut körde vi, ända  till Kumlaby kyrka. Det är dit som remmalagen går. De utgår från hamnen, några kilometer söderut. Johanna och barnen klättrade upp i tornet. Jag insåg att min tid som tornklättrare är över.

Lämna tillbaka cyklarna och sedan tog vi en promenad till Visingsborgs slottruin.

Det var en stor färja som tog oss tillbaka till Gränna. Kvällsmat passade bra att äta i hamnen. Jag valde gös. Supergott.

Barnen avslutade dagen med att vada i vattnet och bygga med sanden. Jag sa tack för en fantastisk dag och begav mig hemåt. Passade på att köpa med rökt sik och rökt röding hem. Samt polkagrisar förstås. Det kändes som att en påse polkagrisar  ingick i ett besök i grevskapet Gränna och Visingsö. 

Ser att bilderna kommer i omvänd ordning... men trött och nöjd mormor bryr sig inte om det...

En tur till Gusjön

 

Sista dagen med sommarvärme, tycks det. Iaf för ett tag framöver. Tills i morgon är det välbehövliga regnet utlovat.

Kändes som om det var hög tid för insjöbad, en tur till favoritbadplatsen, Gusjön. Tvekade länge, det var mulet hela förmiddagen. Mycket moln efter lunch också. Tog en promenad. Det var varmt. Beslutet om att köra 15 km till bästa insjöbadet, blev plötsligt enkelt att ta.

Så gott i vattnet.  Säkert över 20 grader. Mjukt, omfamnade vatten. En fördel med insjöbad är att det är att det är lätt att simma där. Bästa simningen.

 Det var bara ett fåtal som letat sig till badplatsen på seneftermiddagen. Samt några fiskare en bit ut i sjön. Såg inte ut som de fick napp....

Känner mig annars lite låg idag. Inte beroende på att Sverige fick lämna VM.Tycker att det var bra gjort att komma så här långt, med tanke på utgångsläget. Sist in. Men inte först ut. 

Först blev jag ledsen/ besviken över bensinpriset. Att sänka skatten med tre kronor litern, det är det mest felaktiga man kan göra i dessa extremväderstider. Det bristande ansvaret för klimat och klimatmål som regeringen är skyldig till, det får mej... uppriktigt... att må dåligt. 13,94 kostade bensinen i Grimsås idag. Minst sex kronor för lite!

Sen kom jag på att det undermedvetna också spelar ett spratt vad det gäller  måendet. Makens bror fyller jämt  idag.  Kom på det, då jag hämtade tidningen och såg dagens datum. Skickade ett grattis till honom. Fick ett tack som svar direkt.

Hans fru avskyr mej, så något kalas var vi inte inbjudna till. Sa till maken att han skulle åka till Hestra och köpa en bukett blommor och uppvakta med. Det gjorde han. Han kom direkt till kafferep, med inbjudna grannar och vänner. Jag känner så djupt för maken, att han inte blir inbjuden till  sin enda brors sjuttioårskalas, bara för att jag är avskydd. Inte av brodern, men av hans fru.

Vi lever bara en gång. Nu har vi alla  begränsad tid kvar. Varför kan man inte bara ta tillvara de sista åren, och sluta med älta vad som hände för över 20 år sedan.

Jag och katten på altanen. En härlig sommardag har det varit. Trots att tårarna trillat . I smyg. Men lite saltvatten är väl bara bra.

Det är inte synd om mej. Mer om maken egentligen. Jag har mycket att vara tacksam för. Men visst känner man sig lite ensam ibland. Tror att det är många som gör det.Och som sagt, jag oroar mig för klimatförändringar. Jag tror att det är det största hotet mot mänskligheten. Värre än Putin. Och honom rustas det minsann upp emot.

En kul grej behöver avsluta detta självutlämnande och lite dystra inlägg. Ava skulle ha åkt hem till Malmö idag. Karin hade inga möten inbokade, så hon kunde komma loss och möta ungefär halvvägs. Sannolikt i Eval8s Markaryd. Men Ava ringde till mamma idag på morgonen och talade om att hon inte alls behövde lägga om jobbet. Hon tänkte stanna hos kusinerna en vecka till. En tjej som tycks gilla livet på landet. Så nu blir det hämtning på söndag. Efter det att hon sett Iddes första hopptävling.

De sista tre bilderna har Johanna skickat under dagen.  Konrad på Idde...

Bara sjuttio dagar kvar

 Första sommarmånaderna går mot sitt slut. Av sommarens hundra dagar är det bara sjuttio kvar. Helt ok. Vi har ju verkligen fått smaka på sommar, under junis andra del. Mycket mer än man orkar med.

Idag känns det som om orken kommit tillbaka. Jag har haft förmånen att slippa sjukdomar, men jag kände det ändå, som jag tror att det känns att komma tillbaka efter en längre tids sjukdom. Jag har fått både geist och ork tillbaka. Fy så eländig jag känt mej i extremvärmen. Trots tillgång till hav och bad.

Idag blev det äntligen en längre promenad. C-E skulle ut till skogen och kolla hur det gått med utkörning av virket, som Dave fällde ner i påskas. Jag åkte med ut och gick hem.

Njöt verkligen av de vackra vägrenarna. Vilken ynnest för en blomsternörd,  att bo på landet! Är glad att vi har en så rik flora i vår trakt.

Fjärilarna har kommit ut ur sina puppor. Mest var det nässelfjärilar, men även andra arter. Det känns väldigt bra att se att det finns gott om insekter. Även om jag väl inte uppskattade det lika mycket, när jag blev biten av en blinning. Men positivt är det.

Tog en tur i trädgården också. Nu har petunierna, som jag sådde som minimala frön i mars, börjat blomma.

Har glömt att det var tre olika sorters fröer. Hade för mig att det bara var två. När man driver upp plantorna på egen hand, så kan man testa lite ovanliga sorter.

Tagestesen borde jag driva upp inomhus också.  ( Sår den i växthuset i april) Det är också flera olika varianter. Ska bli spännande att se hur det ser ut, när blommorna är klara.

För några år sedan köpte jag en blåeldsplanta och planterade i ett hörn av rabatten. Tycker att de är så fina. Var dock tveksamt om de skulle överleva i rabatten. Året efter fanns det inga blommor alls. Men fröna fanns kvar, och nu är det nästan för många. 

Det är iaf en väldigt bra blomma för humlorna.  Och de är ju fina. Våra/Mina blomsterrabatter  passar ostrukturerade tanten bra. Det sprider sig lite av varje... en ny upplevelse varje år.

Får täta uppdateringar från Vimmerby!.Kul att se. Kul för Avas föräldrar att se vad hon får vara med om.

Häftigaste klippet var där Johanna hittade sin son på Pippis vind. Där satt han och spelade piano för publik. Otroligt vilken pianist han blivit...

Sjuttio dagar kvar av sommaren. Idag har varit en av de bästa sommardagarna. Hoppas på fler. Samt ett antal regndagar. Det behövs för att det som växer i jorden, ska må bra.