Dripp, dropp

 Ett sådant härligt ljud! Ljudet av vatten som droppar. Utomhus. Dripp, dropp hörs det. Från tak, från buskar och träd. Jag stannar upp och bara njuter. 

Tänk vad lite plusgrader kan göra med den här tantens humör. Blir förvånad själv. Jag vet ju att jag avskyr vinter, jag har anat att det kalla och oftast gråa vädret satt sig på humöret. Nu förstår jag att det är så. Idag mår jag bra. För första gången på flera månader, känns det som.

Började dagen med ett pass på Connectcorrect.se. Postural träning. Denna två veckors period är det fokus på fot och knä. Något som jag verkligen behöver träna, för att få i rätt läge. Hade ganska ont i ryggen, knä och fot ( höger sida) då jag kom till träningen kl 10. När jag lämnade lokalen tre kvart senare var jag helt smärtfri. Det är så märkligt... och fantastiskt...hur "rätt" rörelse kan påverka muskler och leder..och skelett, antagligen också.

Samma program körs även på fredag förmiddag.  Ska försöka skriva ner programmet då, och använda hemma. Att fötterna har stor betydelse för hur resten av kroppen mår, det är så tydligt.

C-E var på väg ut på en "kort" promenad, då jag kom hem. Jag hängde på. När vi kom till grannhuset, torpet, hörde jag ( bara jag) motorsågsljud på håll.

- Det är nog någon vid gallringen, sa jag. Vi kan ju ta skogsvägen ut och kolla hur långt man kommit.

C-E hade tänkt ta en kort promenad. Nu blev den betydligt längre. Vi pratade en stund med mannen med motorsågen och kollade staplarna med avverkat virke.

-Nu är det inte lönt att vända om, tyckte jag. Nu kan vi gå hela rundan runt. 

Det ville inte C-E.  Han gillar inte de 1,5 kilometerna på landsvägen. Så han vände hemåt och jag tog den långa rundan. Jag njöt verkligen av att kunna gå i ett tunt, ej isigt, snötäcke...och på blöt asfaltsväg...samt att vare sig behöva ha mössa eller vantar på. Ljuvligt!

Kom på att jag lika väl kunde fylla på det sinande brödförrådet, efter lunch. ( Lunchen bestod av biff med lök, rester sedan I lördags) . Så fick det bli. Två sorters bröd är bakat. Morgondagens kvällsmat till "mormor/morfarstisdag" är förberedd. 

Tänk vad några plusgrader kan påverka. Liksom ett pass postural träning.  Vinterdeppiga tanten fick mängder av energi.

Dags för en stunds läsning. Beställde via Adlibris, på vinst och förlust, en bok som utspelas i en trakt, som jag är lite bekant med; "Tillbaka till Hemsjö". En feelgood bok av Maria Wensund. Såg att det fanns en fortsättning. "Livet går vidare". Beställde den på biblioteket. Fanns att hämta idag. Passade bra då jag ändå var i Tranemo.

Får nog pausa och gå ut på verandan några gånger till eftermiddag.  Och njuta av det  vackra ljudet..Dripp, dropp, dripp, dropp...

Revy

 Igår var vi på revy. I Falkenberg. En av Sveriges bästa revyer.  Dom är duktiga. Absolut. Speciellt vad det gäller sång och musik. Alla männen i ensemblen behärskar ett eller flera instrument. De båda kvinnorna, som var del av årets uppsättning av Falkenbergsrevyn, sjunger väldigt bra. Den ena av dem är dessutom en otroligt duktig imitatör. Antagligen bland de bästa vi har i landet.

Scenografin är fantastisk, med snurrscen och flashiga dataanimeringar. Kostym...och alla klädbyten... suveränt!

Trots allt detta, så kändes årets föreställning ganska "platt". Från andra år minns jag fortfarande sketcher och sångframträdanden som var speciellt bra/roliga/ stack ut på något sätt. Från gårdagens upplevelse,  kan jag inte säga att det var något som just "stack ut". Det var jämt, välspelat, men rätt tamt.

Kändes lite så här, när jag satt i  bussen på väg hem, tillsammans med 49 andra pensionärer; Är det kanske dags att pausa från det här evenemanget, även om man själv får vara med några år till?

Några bilder:

Det var snygg scenografi på detta nummer.. Det hade ett innehåll med budskap. "Förakta inte den som kommer från ett annat land.  Den kan vara den klokaste av alla".

En sketch som handlar om nutidens dåliga kvalitet, speciellt på det många av  oss köper från Kina.  Den här killen, Fredrik Vahlgren, har en otrolig stämma. Samt är en duktig saxofonist.Googlar på honom och ser att han är utbildad musikalartist. Det märks!

Både påven och kungen häcklades. Tyckte inte att något av de numren var bra. Jag är absolut ingen rojalist, men jag  tyckte att stackars Karl-Gustav fick oförskämt mycket "skit", då man framställde honom som halvt dement.  

Lite kul att se Andreas Egbo, uppvuxen och boende i Tranemo, tidigare musiklärare på vår skola, på klaviatur.  Vi har många duktiga musiker i kommunen. Med gener från musicerande föräldrar och fostrade i kommunala musik/kulturskolan.

Det kändes lite snopet, då glitterkläderna kom på och finalakten var igång, och jag kände:

-Var detta så bra, egentligen?

Maten, asiatisk buffé på restaurangen vägg i vägg med teatern, smakade bra. Mycket vällagad. Sushi, skaldjurswok och goda efterrätter.  Mums!

När vi gick ett femtiotal meter till bussen, så var det ett riktigt oväder i Falkenberg.  Snö och hårda vindar.  Bussens vindrutetorkare var ur funktion (!!!) så det stackars chauffören fick stanna gång efter annan för att gå ut och försöka rengöra rutan. Det var först när vi lämnade Halland och kom in i Västergötland, som ovädret lugnade sig, och det gick att köra bussen i normal fart igen. Lite läskig och långdragen resa hem... men mest av allt jobbigt för chauffören.

Kul att komma ut på ett evenemang, kul att träffa bekanta, supergod mat...men nog är det så att Falkenbergsrevyn har gjort betydligt bättre föreställningar än denna.

AI

 AI- artificiell intelligens. Fascinerande eller oroväckande?

Jag är inte tillräckligt insatt i vad AI är kapabel till, jag ser den mer som en kul "leksak".

 Blogger har fått en ny funktion. Om man i redigeringsskedet trycker på en ikon som finns med på sidan, så länkar bloggen till vissa namn och ord som finns med i det man skrivit. Igår råkade jag trycka på ikonen av misstag. Tycker egentligen att läsupplevelser blir sämre med en massa blåmarkerad länkad text. Men som sagt, jag kom åt knappen. Undersökte sedan vad Google länkat till.  Ett av uttrycken som varblåmarkerat, det var "doktor Ulrik". Döm om min förvåning då jag såg att Google länkat till tre läkare med förnamn Ulrik. En av dessa var min läkare på Tranehälsan!

Alla har vi väl en ådra av narcissim inom oss. Tror jag iaf. Jag frågade chat gpt vad den vet om bloggen femfemman, vad den vet om Anna-Lena Larsson i Grimsås.  Det kom ganska långa svar. Sammanfattningsvis; bloggen var en dagboksblogg. A-L L är en lärare som deltagit i en del internationella projekt.

AI är alltid så artig och hjälpsam. Då den skrivit sina svar, så frågar den alltid vad den mer kan hjälpa mig med och ger t.o.m. förslag på vad det kunde vara.

Nu är jag som jag är, jag vill inte gärna vara till besvär, så jag nöjer mig med ett par frågeställningar. 🙂

Jag tror att många sett AIs förmåga att framställa olika slags bilder. Vilket ju egentligen är ett problem. Man vet inte längre vad som är sant och vad som är fake. Förnuftet får råda. Ibland kan det överlista AI, ibland inte.

Jag har besvärat chat gpt med att be den göra några bilder. En som skulle vara ett foto med ett hav i bakgrunden, en som skulle vara en karikatyr på mig och där mina intressen skulle framträda.

Visst blev det bra? 

Jag har förstått att vi är många som ber AI ta fram olika slags bilder. Ett ganska oförargligt tidsfördriv. 

 Och faktum är, jag vare sig orkar bry mig om eller oroa mig för om AI är farligt eller ej. Det enda jag vet är att folk under alla tider ansett det nya vara "farligt" och "fördärvande". Jag är mest fascinerad av utvecklingen och imponerad av de skarpa hjärnor som står för utvecklingen.

Mera sol

 Solen har visat sig även idag. Visst blir det vackert. Det tunna snölagret ser ut som glaserad tårta... eller blank maräng, då solen lyser på det.

Tisdagen började med läkarbesök. Den årliga kontrollen, för att få ännu ett års blodtrycksmedicin utskriven. Hade tid redan klockan åtta. Tidigt, tycker jag. Ändå var det fullsatt i väntrummet, då jag kom. Det är ju knäppt att man ska få förhöjd puls av att besöka läkarstationen. Har kollat blodtrycket hemma. Det har varit jättebra. Och med tanke på att jag oftast känner mig piggare än vad ryggen gör, så tror jag ju inte att de prover som togs för någon vecka sedan, visar några större fel. Ändå visade pulsklockan på 90, mot normala 70, där i väntrummet.

Tjugo minuter över åtta hade pulsen lugnat sig. Då var allt över för denna gång. Allt var helt ok, och doktor Ulrik tyckte att det inte är mycket mer än träning som hjälper mot en rygg som kinkat i tjugofem år.  

C-E stekte torsk att ta med till kvällsmaten i Ulås, Värnamo.

Vid halv elva åkte vi iväg mot "mormor-morfars-tisdag". Stannade till i Gnosjö för att inhandla fettisdagsbullar.

Lunch åt vi på Vandalorum i Värnamo. Så god mat, röding med god sallad, potatis och senaps och citroncreme. Godaste "köpelunchen" på länge.

Hann med en tur till Rusta innan vi mötte upp två killar utanför skolan kl 13.

Fika vid 14, då mamman var klar med dagens arbete. Oftast jobbar hon hemifrån på tisdagar, för att kunna använda eftermiddagarna till hästarna. Inga barn som ska hämtas från fritids, och kvällsmaten är fixad.

Pojkarna skulle ut med ponnisarna på eftermiddagen.  Lika bra att jag gick ut också. Frisk luft och promenad behövs, trots kylan. Och solen lyste ju fortfarande upp eftermiddagen.  Nu är det ljust länge. En sådan skillnad mot hur det var för någon månad sedan.

Blev en del fina bilder med sol genom moln och killarna till häst. Tänk vad lite sol kan påverka positivt.

Så kom solen

 19,5 grader. Det visade både ute och innetemperaturen vid soluppgång, strax efter halv åtta. Inte läge att ge sig ut på morgonpromenad direkt. Nu är inte morgonpromenader min grej, så det var aldrig aktuellt.

Älgkött ska ju sjuda länge, så det blev förmiddagens projekt att förbereda lunchen. När grytan var klar, så var det läge för promenad. C-E lovade att ha lunchen klar då jag kom tillbaka. 

Och där var solen. Nästan klar himmel. I vissa lägen så värmde solen, i andra lägen möttes man av en isande vind. Men sådan är väl februari månad.  Kan det vara så att det, statistiskt sett, är den kallaste månaden? 

Har försökt hålla mig  undan tvn och OS så mycket  som möjligt. Men har ju hört att det blev två medaljer och ett fiasko idag.  Nu går det en fotbollsmatch på TV. Arsenal-Wigan. Tror att det är cupmatch. Känner inte igen Wigan från Premiar Leauge.  Känns gott och tryggt och välbekant att höra fotbollssnack och ljudet från fotbollspubliken. 

Jag ser gärna på ( iallafall med ett öga)  VM/EM i olika idrotter.  För då är det en idrott eller typ av idrott som gäller. OS fixar jag inte, det är bara för mycket som snurrar och hoppar hit och dit.. Kanske har jag en släng av ADHD. Det finns en del som talar för det, faktiskt, om man gör sådana där självtester på nätet... Fast de kanske inte är så trovärdiga.

Fick tre olika svampodlingar av Värnamofamiljen i julklapp. Gjorde i ordning odlingen av kungsmussling några dagar efter nyår. Det  har kommit en del svampar. Testade att steka de största, delade i bitar, till kvällsmat. Serverades med lite sallad och bröd. Mycket goda, påminner om pilgrimsmusslor i konsistens och smak.

Tar en odling i taget, men kan nog starta  nästa ganska snart. Det tar fyra-fem veckor innan man kan skörda. 

Hur gick det nu med all irritation, försvann den, då den efterlängtade solen visade sej ? Nja... faktiskt var det inte den som återförde harmonin till den gamla kroppen/hjärnan. Det var faktiskt en stund med spellista i stället för tv i eftermiddag och nu ljudet av fotboll på tv. Jag är knäpp! Jag tål inte OS-hysteri. 

Mellohysteri fixar jag bra. Men det varar ju bara en och en halv timme. Manuset är kass, men jag vill gärna lyssna på musiken. De som gick vidare till final, lät ungefär som de låtar de framförde förra året. Men det är lättillgängliga låtar och så ska det vara. 

Repris på gårdagen

 Nä, ni behöver inte läsa. Det blir inte bättre idag än i går. Men det är ändå lite ventil att skriva! Helt ok att ingen kommenterar... för vem vill kommenterar gnäll? Även om jag kommer till en väldigt allvarlig sak på slutet.

Nu börjar jag min jerimiad.

-J-a vinter, skrek jag rakt ut.

 Jag är absolut inte den som använder svordomar i tid och otid, men jag använder dem i affekt.

Började dagen med Postural Träning. Ingen att gnälla över där, den var helt ok... eller möjligen lite väl tam./enkel. Men jag får lita på att tjejerna i Connectcorrect.se vet vad de gör.

Tog en tur till Systemet då jag ändå var i Tranemo. Närmaste grannen var också där.

- Går det att gå rundan i din skog? undrade jag. 

Jodå, det skulle det göra.

Så jag gav mej ut direkt då jag kom hem. Stavar med förstås. Gympaskor på fötterna. Släppte stavgång direkt som jag kom ut på asfaltsvägen. Där var det inte halt. Så gott att kunna gå snabbt i bra väglag. Utan stavar.

Trodde jag. Gick åt sidan då det kom bilar i mötande fil.

-Ajajaj! Där låg jag på den hårda asfalten, halvvägs ner mot vägdiket. Det var snorhalt vid vägkanten. Reste mig sakta, då bilarna passerade...det gjorde ont, men allt kändes helt.

Det var då jag svor över vintern. Högt och tydligt! Det var dock ingen  som hörde...

Fortsatte den tänkta dryga halvmilen. 

Det gick inte fort, men det gick. 

Sällan blir kilometerna så långa, som de blir då man  "slirar" omkring i några cm snö.  Inte det optimala underlaget för en rask promenad, men ändå tacksamt att kunna ta sig runt på skogsvägar.

En skogsmaskin, en sådan som kör ut det avverkade virket, stod mitt i vägen. Väntade ut avlastningen och blev riktigt glad då den unge killen, sannolikt nyss utexaminerad⁸8 från Naturbruksgymnasiet, stannade maskinen, öppnade dörren, log mot mej och sa hej. Tänk vad ett leende kan betyda.

Det var tungt att gå, ryggen protesterade, men runt kom jag. Hemma väntade en sallad från Stella pizzeria som lunch.

Sov till närmare åtta i morse. Vaknade till när nyheterna satte igång på radion.

En åttamånaders baby ska utvisas till Iran. Utan föräldrarna. 

Nu har det gått för långt i detta land. Jag saknar ord för hur jag känner för dem som stiftat dessa omänskliga, vidriga lagar. Och även för dem som kan ha ett jobb på migrationsverket och administrera sådana vidrigheter .

Tidigare har jag alltid haft respekt för alla åsikter, från vänsterpartiet till moderaterna. Jag har sett det som om alla i grunden vill väl, utifrån sina egna åsikter. I ett demokratiskt land får man som väljare rösta på det parti som står närmaste de åsikter man själv har.

Så kom det ett parti som egentligen bara har en fråga, och det är att få bort att muslimer från vårt land, att skylla allt ont på dem. Övriga mörkhyade är väl heller inte så populära, men muslimer tycks vara det som står för all ondska. Och detta gick folk på,och röstade fram partiet till det som styr landets migrationspolitik. Blir extra bestört då till och med sossar delvis går på deras linje.

Ledsamt är det! Mer än ledsamt... jag saknar faktiskt ord för känslan. Det blir ett starkt uttryck till, för det är precis så jag känner idag; F-n ta alla som röstar på Sveriges mest omänskliga parti. Att de får ha ordet demokrater med i sitt partinamn, det förstår jag inte.

Sverige var en gång ett bra land, ett land att vara stolt  över. Det är det inte längre.

Och som jag skrev i början; ni behöver vare sig läsa eller kommentera. Jag behöver bara få ut min frustration.

Irriterad

 Irriterad, frustrerad... ja, rent av sur. Det är jag det. Största anledningen;

Det är detta.

Denna urtråkiga, gråa, förrädiska, begränsande, kalla vinter. Jag är så trött på den, så att det absolut går ut över humöret.  Det syns ingen ände på kyla, snö, is och kalla vindar. Under de senaste åren,, så brukar mitten av februari vara den tid, då man kollar efter de första knopparna av snödroppar och vintergäck. Nu ligger de under ett kompakt lager av  isig snö.

Irritation föder mer irritation.

Jag irriterar mig på människor som alltid försöker komma undan tjänster som man bör dela på, på folk som är otacksamma, ja, rent utnyttjande. Det eviga tjatandet om OS i både radio och TV, gör mig också riktigt irriterad. Det är klart att man ska följa tävlingarna, men man behöver ju inte älta resultat från fyra år sedan eller spekulera i medaljchanser gång efter gång...eller tjata om resultat långt efteråt. 

Nä, nu får det vara nog med tjat om irritationer och frustrationer. Även om jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till.

Man får försöka leta efter tacksamheten i stället. Jag mår bra, nära och kära mår bra, jag har allt jag behöver och lite till. Jag bor i ett land där vi har fred...även om den förbannade regeringen ( där lyckades jag inte hålla tillbaka frustrationen) gör allt för att skrämma oss med att kriget snart kommer. Jag har tak över huvudet och varmt och gott inomhus. Och vi har bundet elavtal..så för vår del kan elpriset bli hur högt som helst...😊

Man får försöka vara glad åt det lilla... och kan man vara det, så har man mycket att vara glad över. Kloka ord, som jag läste för ett tag sen. Och som jag gärna vill ha som ledord... vintern till trots. För den är jag inte det minsta glad över.