On the road again

 Två gånger om året, vår ( försommar) och höst, brukar vi träffa min "kompis" ( känns konstigt med ordet kompis, då vi nu är 72-73 år gamla) från lärarhögskolan ( i Jönköping) och hennes man. Vi brukar göra en vandring, på högst sex-sju km tillsammans och sedan äta lunch på något trevligt ställe.

Idag blev det en tur till Sverige vagga igen, till inre delarna av Västergötland.

Vandringen utgick från en slottsruin, Höjentorps slott. Det måste ha varit vackert att bo här med utsikt över en av alla sjöar som fanns i området, Vallebygden.

Grönt och vackert längs stigarna genom lövskog.

Leden gick sjönära till stor del. Fast visst gick leden även genom skogsområden och natur som är ganska lik den vi har hemma hos oss. Men det kan ju inte vara ögonfröjd hela vägen. 

Det doftade ramslök i lövskogen. Den var nästan överblommad dock.

 Smakade på fröställningarna. Mycket goda och smakrika.

Medhavd fika passade bra på den något havererade bryggan vid en av alla sjöar.  Rofyllt.

Omsluten av grönska.

 

Efter fikapausen gick det uppför. Typiskt att man ska börja med backe då man fikat. Man blir ju lite extra andfådd, då kroppen hellre vill bearbeta maten än att anstränga dig med att vandra. 

Rödglim i mängd, lyste upp längs skogsstigen.

 

Vandringen gick vidare genom skog, öppna marker, genom hagar, förbi sjöar och genom träskmarker. Välordnat med broar och spångar, där det behövdes.

Vackert att vandra i en "alle " av olika växter. Här var det mest akleja...och senare växte det kummin  på båda sidor av stigen.

Se där fanns ett skuggigt parti, där ramslöken ännu blommade.

Tillbaka till platsen där Höjentorps slott en gång varit beläget.

En fin och vandring i varierad natur.

Dags för lite kultur!

Varnhems ståtliga kyrka och dess klosterruin, passerade vi på vår väg till Höjentorp..

Naturligtvis måste vi  stanna till här och ta del av historiens vingslag.

Ingen av herrarna hade tidigare besökt Varnhems kloster. Märkligt tyckte jag, som varit här flera gånger tidigare. Konstaterade att det måste ha varit i samband med utfärder från skolan.

En kille i högstadieåldern satt uppkrupen vid en av ingångarna. Frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag. Han tyckte nog att jag var en konstig tant. Jag tyckte att det var lite märkligt att han satt där, vid ettiden på dagen... 

En pampig byggnad, i vacker omgivning. 

Katas gård var ny för mej. Innan klostret byggdes fanns en storgård med egen kyrka, nära den  nuvarande kyrkan. Man har grävt ut den gamla kyrkan från tidig kristen tid, och hittade då skelettet av en 35-årig kvinna, under en gravsten vid muren. 

Den utgrävda kyrkan, sannolikt en av de första kyrkorna i Svea rike, från 900-tal, har byggts in och är nu ett mycket fascinerande museum. 

Synnerligen intressant!

En vandring genom den gamla klosterruinen blev det också, innan vi passade på att äta lunch i Klosterkafeet. Bakad potatis med skagenröra smakade väldigt bra.

Efter lunch var det dags att gå in i kyrkan.

Många små bönerum och något gravrum finns i utbyggnaderna.

Tände ett ljus och sände en bön för nära och kära i den heliga moderns lilla krypin. 

En pampig byggnad. Birger Jarls grav är det första som möter en, då man kommer in i helgedomen. Och det sista man ser på väg ut.

En rolig, trivsam och givande roadtrip i goda vänners lag. Absolut en bättre måndag!

17,7 grader

 

Idag var det riktigt gott i vattnet. 17,7 grader enligt Halmstad kommuns hemsida. Lite småblåsigt på stranden, så  inget direkt sol-läge. Gissar att det gömde sig en del solbadare i de få dyner som finns kvar.  

Det var inte bara jag som badade. Det var säkert ett tiotal som tog chansen till ett  härligt dopp på lördagseftermiddagen.  Ett utmärkt sätt att fira nationaldag på, tycker jag.

( Tacksam över att maken har en dålig kamera på sin mobil, och att han dessutom är en usel fotograf. Är måttligt intresserad av att få en närbild  på valross på väg ut i havet)

Vackert med de väldoftande strandnära vresrosorna. 

Man mår SÅ bra av ett ordentligt bad. Man känner sig glad och pigg och tacksam över att återigen få uppleva denna ljuvliga årstid.

Tycker att denna, vår vanliga, nedgång till havet är så vacker. Doftande rosor, både vita och röda. 

En härlig dag, där tanken var att vi behövde kolla till gräs och buskar samt plocka hem lite ris, som jag klippte ner förra gången vi var nere. Missade att ta med keps, så det känns i kinderna att man varit utomhus i solen, hela dagen. Eller iaf en stor del av den.

Stannade till i Oskarström, på Skolbacken, där Feldts har sin fina anläggning.

Mums för den goda glassen 

Mycket folk ute på lördagseftermiddagen. Gott att fika eller avnjuta god glass bland alla fina blommor. 

Och över alltihop sken solen.

Avslutat?

Syrenerna har inget väl inget med den lite krystade rubriken att göra. Mer än att de är rätt kortlivade i sin blomning, och om värmen kommer tillbaka, så blir det et snabbt avslut på blomningen.

Nä, jag kände lite så när jag gick från skolan idag, att det antagligen var ett avslut på schemalagd undervisning i något annat än musik. Efter femtio år i kommunen, så måste jag lära mig säga nej, om det kommer förfrågan om längre vikariat. Det får väl vara nog någongång. 

Nästa torsdag är det skolavslutning. På onsdagen  är det traditionell brännbollscup. Min närvaro behövs inte på brännbollen. Gott så. Så förhoppningsvis, så hade jag mina sista schemalagda no-lektioner idag.

Nästa vecka är det bara en timmes träning på avslutningssångerna som gäller, samt att kompa alla klasser på skolavslutningen.

- Men ska du aldrig sluta? Du måste ju ta till vara det du har kvar av din tid, sa mina styrelsekollegor på gårdagens PRO-möte. Jag berättade att nästa år, så är det bara en halvdags schemalagt jobb som gäller för mej. Enbart musik.

-Men jag tycker ju att det är kul! Jag hinner mycket annat också. Sitta still är inte min grej, så länge jag orkar vara aktiv 

Nu är det så att tre av mina åtta styrelse-vänner också ska jobba i skolan i höst. Ideellt. Som "seniorer i skolan", stödperson, rastaktivitetsskapare...minst en halvdag i veckan. Så vad är skillnaden? Jo, att jag får betalt för mitt jobb. 

Jättebra att få in äldre personer som stödpersoner i skolan. Jag kommer dock aldrig att bli en sådan.  Ideellt arbetande personer saknas över huvudtaget idag... och jag är också dålig på sådant arbete. Fast visst är styrelsearbete ideellt..samt att det medför en del extra arbete. Men jag tycker ju att det är rätt roligt!

Det är väl det som det handlar om, det där med att ta till vara på de dagar man har kvar, att göra saker som känns roliga och berikande. 

Bilder från dagens doftrika ( korta) promenad. Syrendoften var betydligt starkare än lukten från de här fyra nyfikna kusarna.

Försommar

 Försommaren är här och naturfotonörden är i sitt esse. Tisdag idag! Barnbarnseftermiddag. Men innan vi hämtade pojkarna i skolan, så måste vi ju äta lunch. Idag blev det en god kycklingrätt på Vandalorum. Vandalorum är en av Värnamos "stoltheter". Museum, restaurang, utställningshall och en fantastisk trädgård.

Vi hann med en runda i trädgården och många bilder blev det.

Konrad sprang iväg till nya "kompisen" Idde ( Idefix) så fort vi kom hem till gården.

Fint med pojke och häst i försommargrönska. Så visst blev det ett antal bilder.

 

Gamle trogne Bolt fick också besök i hagen. Storhästarna får mamman ta hand om.

 

Kaninerna får inte alls samma uppmärksamhet som hästarna.  Men man kan ju inte göra så mycket med dem. ( Egen reflektion; Jag förstår inte riktigt vitsen med kaniner...)

Fotboll, spel, kortspel, promenad, tidig kvällsmat..och sen var det dags att säga hej då och köra Konrad till fotbollsträningen. Passade på att köra över "Paradiset", Rusarebo äng, då vi nästan hade vägarna förbi.

Orkidéerna höll på att vissna,  gullvivorna var helt borta. Men många blommor fanns det kvar, på den artrika ängsmarken.

Naturfotonörden var förstås framme med mobilkameran.

Härlig försommar! Ännu bättre blir det om det utlovade regnet kommer.