Svårslaget

 Visst måste blåsippsnörden  ge sig i väg till den stora blåsippslokalen, belägen en och en halv mil bort. 

Oj, en sådan otrolig massa sippor där var. Det lyste blått på långt håll. Tror aldrig att jag sett en sådan mängd blåsippor på en gång tidigare 

Det är sällan man ser så många stora blåsippsstånd. På egna blåsippsstället , "Karlas hage" så växer blommorna ensamt eller i en liten grupp. Olika jordmån, gissar jag.

Traskade länge omkring i fjolårslöven och stornjöt.  Det finns ingen blomma som är vackrare än blåsippan, inte i min värld iaf.

Svängde fram till en annan blåsippslokal i närheten. 

Visst fanns där blåsippor, men inte i mängd. Däremot hade de vita sipporna börjat slå ut.

Körde en bra bit på grusväg. Det är torrt i naturen, det dammar ordentligt när man kör på gruset. Insåg att jag behövde åtgärda bilen, då jag kom hem. Lika bra att tvätta den ordentligt! Så fick det bli!  Lite får man väl jobba för att uppleva det vackraste naturen kan erbjuda mej.

Malmö

 Otroligt så snabbt tiden går! När var vi i Malmö senast? Kollade i bildgalleriet och insåg att det var i samband med att vi vinterstängde stugan, för nästan ett halvår sedan. Konstaterade också att Karin och Ava varit på besök hos oss tre gånger sedan vi var i Malmö, och att Macke och Adina varit med vid ett tillfälle.

Så det var på tiden för oss att åka söderut.

 Johanna hade kollat upp en musikal på Malmö Opera. Ville jag också se den? Absolut. Ville killarna och morfar åka med till Malmö? Absolut. 

Nu visade det sig att Johanna blev inbjuden till en disputation i Lund på fredagen.  Så det blev så att hon åkte tåg ner till sin gamla studiestad, medan vi mötte upp med Martin och killarna redan på fredagsförmiddagen. Konrad och Karl-Petter åkte med till oss och sov över till lördagen, för att sen åka de 25 milen till Malmö på morgonen.

Det går bra att köra fram och tillbaka, med hemresa över Värnamo. Men visst känns det att man inte är 20 längre. Eller 40. Man blir trött efter sexton timmar på "resande fot".

Det är ljuvligt att komma till Skåne  så här års. Det grönskar och det blommar.

Macke hade gjort en god pastasallad till lunch. Gott att sätta sig ner vid dukat bord, med mat tillagad av en kock. Det blir mer smakfullt än den mat, som jag, med viss motvilja,  lagar till.

Ett besök i Folkets Park, tvärs över gatan, hör till. Där finns det alltid något för barnen att göra...Två skolgårdar lekplatser besöktes  också, en av  dem på Avas skola.

Vid halv fem vandrade vi iväg för att äta kvällsmat och gå på olika event. Karin tog barnen till Max och sen på bio och Johanna och jag gick till gatuköket vid Operan och åt var sin falafelrulle. Fallafelrulle hör Malmö till. Prisvärt! Gott!

Musikalen var jättebra. Det var en verklighetsbaserad historia som byggde på 11/9 2001. 

Mängder av flygplan blev omdirigerade till den lilla flygplatsen i Gander på Newfoundlandsön i Canada. På några timmar fördubblades befolkningen på ön. De bofasta hjälpte verkligen till för att allt skulle fungera. Och det gjorde det.

 Man fick följa kulturkrockar, oro, känslan av maktlöshet, ovissheten, otålighet, uppbrott och kärlek. Mycket bra! 

C-E hade mött upp med Karin och barnen utanför Operan och där stod bilen och väntade på oss.

Kl 23.59 körde vi in i garaget här hemma. Passade bra att jag skickade en födelsedagshälsning till kollegan som fyller 50 idag.

Man hinner mycket på  sexton timmar. Idag blir det inte så mycket gjort...

Halmstadshus, hästar och hav.

 Idag har vi öppnat upp Halmstadsstugan för ännu en sommar. Stormen hade huserat där också. En fönsterruta på altanen var sprucken, det höga staketet mot en granne( som de satt upp) hade det rasat några sektioner utav.

Kunde varit värre.

Vattnet gick igång utan problem, varmvattnet funkade och elen är påslagen. Så nu kan man äntligen åka till havet igen...

Johanna har under många år pratat om att ta med hästar till Halmstad och rida på stranden.  När det nu var påsklov så passade det bra. Speciellt som det ännu är tillåtet med både hästar och hundar på stranden. Tror att det är förbud mellan 15 maj och 15 september.

 Nu var det inte Johanna  som fick rida, utan det var killarnas ponnys som  fick använda stranden som jättepaddock.

Ett fantastiskt väder var det. Solsken och knappast någon vind. 

Många bilder blev det. 

Hästarna fick äta lite hö i lastbilen på stugområdets parkering, medan Johanna och killarna fick sig lite till livs i stugan. 

Det första Konrad gjorde det var att hämta nyckeln till lillstugan, där fotbollarna finns.

Bara att konstatera att den lilla tomten vid stugan är alldeles liten för hårda sparkar. Tur att stora fotbollsplanen finns, bara hundra meter bort.

Hästar och ridning, det är kul, men en fotboll, det är det inget som slår.

Efter Dave

 Gul varning blev till orange varning. Visst blåste det, men hur förödande var egentligen vinden? Det har ropats "vargen kommer!" många gånger, då SMHI gått ut med sina varningar i vårt område. Sen har det inte blivit så mycket med ovädren. Så det var nog inte så farligt denna gången heller. Vi har alla el-ledningar nedgrävda i vårt område, så det gick bra att sitta framför tvn hela kvällen och lyssna på den tilltagande vinden. Fick bilder från dottern i Värnamo. Nedblåsta björkar i hästhagen. En redan förbrukad lekstuga som blivit till ved. Runt vårt hus såg det  lugnt ut. Somnade gott, vaggad av vindens  tjut där ute.

Det enda som hänt, det var att en skiva kanalplast lossnat från växthuset. Det är åtgärdat nu. Med hjälp av silvertejp....

Naturligtvis behövde de senaste hyggena ute i skogen kollas. Där var det värre beställt. en hel del frötallar hade  blåst omkull. De har alldeles för dåligt rotsystem för att stå emot vinden, då de står kvar på hyggena. 

Om man jämför med hur det såg ut efter Gudrun, så var detta inte mycket att hetsa upp sig för. Tror att det kom en storm, döpt till Sven, på tiotalet. Den ställde till liknade "mild förödelse". Det finns folk som har som yrke att jobba med att skörda virke. De är redan tillfrågade att ta hand om det som fallit ner.

Körde en runda på mindre vägar idag. Vi skulle reka en runda för PROs traditionella "bilrally". Det låg en del fallna furor, och även en del sönderblåsta lövträd längs vägarna. Så det denna gången var gula/orange varningar helt riktigt utfärdade.

Tog en "after Dave"-promenad. I strålande solsken. Fann en hel del som talade om att våren kommit på allvar.

Många blåsippor i "Karlas hage".

De är så olika i färgen. Från ljusblått till rödlila.  Trots att de växer i samma sorts jordmån.

Ett par fullt utslagna vitsippor fanns också i den lilla hagen. Numera lite väl igenväxt. 

Nu är tussilagons bästa tid. I våra magra jordar, där trivs de bra.

Huggormshonan hade väckts av den värmande solen. Passade på att värma sig lite.

Full fart runt fågelbordet.  Nu är den bästa tiden att kolla småfåglar på nära håll.  

Steglitsernas kom i en stor flock. De stannar bara några timmar. Sen ger de sig i väg igen.

Bofinkarna har varit dagliga gäster under ett par veckor. Även deras nära släkting bergfinken har stannat ett tag. Men de ger sig snart av igen, till häckningsställena norröver. Grönsiskor har vi haft gott om under de senaste veckorna. Domherrarna, de har varit framme hela vintern. 

De små vinterfåglarna; talgoxe, blåmes, svartmes, nötväcka, de visar sig inte så mycket längre. Gissningsvis har de redan börjat sin häckningsperiod.

Två härliga dagar, efter Daves framfart. 

Vuxenkören

 Ja, så presenterade prästen oss. "Vuxenkören". Han kunde lika gärna ha sagt seniorkören. Eller pensionärskören.Men inte "kören för årsrika". Jag är "allergisk" mot det ordet.  Tycker att det bara är ett försök till förskönande eller förmildrande, av något som  är tidens gång.

"Vuxenkören" består enbart av pensionärer. Den har sin tillhörighet i svenska kyrkan och leds av en kantor. Två gånger om året återuppstår den, någon månad före första advent och någon månad före påsk.  Det är vid två tillfällen som kören framträder. Första advent och påskdagen. Dessutom så är det en del framträdanden på äldreboendena i samband med dessa högtider.

Idag sjöng vi i Dalstorps kyrka. Det var mässa. Alltså nattvard. Agnostikern som bor i denna tant, hoppar över det heliga sakrament. Jag sjunger glatt med i psalmerna, men läser aldrig med där det förväntas att församlingen ska läsa högt. Speciellt inte i trosbekännelsen. Det vore falskt av mej.Oärligt.

Varför är jag då med i kören som sjunger lovsånger? Varför går jag överhuvudtaget till kyrkan ? Är det rätt av agnostikern att gå i kyrkan?  Frågor som jag funderade på under det att prästen höll sin långa predikan,  som  inte ett dugg berörde den tidsålder som vi lever i. Vilket jag tycker att den borde gjort..

Svar på mina funderingsfrågor kom jag fram till ganska då lätt:

Jag är med i kören för att jag tycker om att sjunga. Kanske borde jag försöka starta en PRO-kör, som sjunger lite profana sånger...också. Jag sjunger gärna i kyrkan. Anledningen till att jag går till kyrkan, det är att jag tycker om kyrkorummet. Att jag kan njuta  av att "bara vara" en stund. Utan distraktioner och"måsten". Jag är född och uppvuxen i den kristna traditionen. Det är något som jag vill vara kvar i, utan att vara bekännande troende. Liksom att jag önskar att andra trosinriktningar ska ha möjlighet att bevara sina traditioner, även om de bor i vårt land. Och naturligtvis är agnostikern välkommen till kyrkan. Det är ju något som är grundläggande i det kristna budskapet..alla är välkomna till kyrkan.

Det var tacksägelse för två avlidna idag.  Tacksägelse är något som fått anhöriga att känna sig tvingade att gå till kyrkan. Det är fint att den avlidne nämns i samband med gudstjänsten, men ingen ska känna sig tvingad att närvara. Tror det "tvånget" håller på att försvinna,, tack och lov.

Alla kyrkobesökare fick var sin påskliljor då man lämnade kyrkan. En fin gest!

Tog en promenad då jag kom hem. Tänkte att det var lika bra att ge sig ut, innan vindarna blev för kraftiga. Nu tog de i ordentligt ändå, där det var öppet.  Bättre att gå på skogsvägen genom storskogen. Där var det rätt skyddat. 

Snabba solglimtar gjorde att tussilagon öppnade upp sina kronblad en smula. Även den en passande blomma på en påskdag.

Regnet slår mot takfönstret och trädkronorna svajar betänkligt därute.  Det känns som om det är läge att stanna inomhus resten av dagen.

Påskafton

 Vi har nog firat påskafton i Ulås, Värnamo, så länge barnbarnen funnits. Och det är tio påskar för Konrads del.

Körde ner i god tid till lunch. Hade gul fiskgryta med.  Passade just på påskafton. Karin och Ava fanns också på plats. Har ett svagt minne att de fanns med på påsken för nio år sedan också. Fast då låg Ava ännu i sin mammas "mage".

Johanna hade lovat att göra mig sällskap till Rusarebo äng. Belägen dryga milen från familjens gård. Alla tre barnen skulle åka med, de behövde röra på sig , efter en ganska stillasittande förmiddag.

Karin lovade att gömma påskäggen medan vi var borta. Morfar ägnade sig åt att fylla medhavda spänner med hästbajs. Utmärkt gödning när odlingssäsongen snart kommer igång.

Rusarebo äng är en säker plats för att hitta blåsippor.  De fanns i mängder. Dock lite ihopfällda och kurande, i det kalla och blåsiga vädret.

Lite otippat, med tanke på att det varit ganska kyligt och regnigt ett tag, så fanns där redan mycket vitsippor. Även de lite besvikna på kylan och bristen på solsken.

Det blev en rejäl runda på ängen och ner mot sjön. Lite enkel parkour för de unga ( killarna), det blev det per automatik.

Dagens favoritbild; kusiner på vandring.

Hemma igen, så var det dags att ta itu med att leta påskägg...och var sitt paket. Vi vuxna fick tjänstgöra som bärare, då det fanns fyra påskägg och ett paket till varje barn.

Det blev en lugn eftermiddag med godis, fotbollsbilder, pokemonbilder, lite spel och lugna upptåg.

Påsk-kvällsmat smakade utmärkt för alla. Allra godast var efterrätten. Jordgubbar,, glass och grädde. 

Är så tacksam för att återigen fått uppleva en påskafton med dem som betyder allra mest.