November förnekar sig inte

 

Igår var det en ljuvlig dag. Liksom i fredags, i torsdags, i onsdags. De sista oktoberdagarna bjöd verkligen på en god efterrätt på sommaren.

Idag är det november. Det tycks som om månaden direkt ville leva upp till de vädermässiga förväntningar vi har på den.  Grått, rått, mörkt, trist.

Men ut måste man för det.  Det har inte hunnits med någon längre promenad på ett tag. Hade heller inte bestämt mig för en sådan, då jag iklädde mig nyinköpta fleecekappan och tog stavarna i hand, förr en promenad av obestämd längd. Kanske bara fram till byn, kanske hela vägen runt järnvägen.

Har förresten hittat en bra nätshop för fritidskläder. Sportshopen. Vis ( ja, inte alltid dock) av erfarenheten från att klicka hem dåliga kläder/grejer från Kina, så kollade jag på nätet om Sportshopen är ett seriöst företag. Fick ett positivt svar. Klickade på Köp, och har fått hem flera riktigt bra "vardagskläder" därifrån. Det november-råa vädret gjorde att det passade bra att inviga den varma  kappan. ( Blev nästa för varm  understundom)

Vägval.  Fortsätta på den inslagna vägen? Vända och gå tillbaka uppför backen? Ta höger.. och  ta långa rundan åt andra hållet?

Jag fortsatte på den inslagna vägen.

Det bär svagt neråt, ända ner till järnvägen. Hörde att ett tåg närmade sig.

Det dröjde inte länge, förrän lyktorna på godståger uppenbarade sig i kurvan.

Det kändes nästan lite otäckt att stå där, tio meter  från järnvägsspåret och se tåget rusa förbi.

Så här i halloweentider, så är ju gränsen mellan liv och död extra tunn. Sägs det. Fick en obehaglig känsla...tänk, så få steg som skulle behövas för att vara borta för alltid. Nej, jag är inte suicid. Men jag greps av känslan av det slutgiltiga beslutets närhet.

Tåget var jättelångt.  Det kändes som om det tog upp hela den 800 meter långa sträckan, som jag strax skulle gå, på skogsvägen, där på andra sidan järnvägen.

Den lite obehagliga känslan höll i sig ett tag. Funderade på lokföraryrket, som riskerar att få tackla några riktigt otäcka självmord. Funderade på räddningspersonal som måste ta hand om det som nyss var en människa. Funderade på Ted Gärdestad, som avslutade sitt liv, med att kasta sig ut framför ett tåg. Funderade på min gymnasiekompis, den vackre unge mannen Bo-Lennart, som gjorde det samma. Innan han fyllt 20  år. Hur mår man när man tar ett sådant steg?  Tänker man något på de efterlevande? Antagligen inte..

Hade nog tänkt klart  de obehagliga tankarna, när jag kom fram till den, med en lampa, bevakade järnvägsövergången. Lyser lampan, så kan man passera. Som fotgängare, bil, traktor eller med en tung timmerbil.

När man går långpromenader, så kommer man så småningom in i en bubbla, då man inte längre tänker på vad man tänker. Benen bara går. De sista 3,5 km blev det inget fotostopp. Lite extra "flås" dock, för nu bar det uppåt.  Har mätt upp höjdskillnad från järnvägen till högsta punkten på drygt 30 meter.  Jag gillar att gå uppför. Mycket hellre brant uppförsbacke än brant nedförsbacke. Den senare gör ont i hela kroppen. Men svagt utförslut, det är det bästa.

8,5 km meddelade aktivitetsklockan då jag kom hem. Tid 1 tim 47 min. I  New York har man sprungit maraton. Andreas Almgren sprang 5 gånger min promenadsträcka,  på tiden 2 tim 6 min. Och jag som tycker att jag höll riktigt bra tempo.....

 

Generationsfråga?

 

Under många år, åkte vi regelbundet till London. Minst en gång varje år. För att se musikaler och gå på fotboll. För att gå på museer och parker. För att uppleva publik och storstadspuls. För att köpa "roliga" kläder. Vi brukade åka i anslutning till höstlov eller påsklov.

Gissningsvis var det någon gång kring millennieskiftet, som vi såg de häxklädda tjejerna på tunnelbanan under någon av oktobers sista kvällar. Skelett i skyltfönstret. Pubar pyntade med spindelnät och fladdermöss 

Det tog några år innan fenomenet visade sig på den svenska landsbygden. 

Halloween. Den irländska skördehögtiden. Som i sin tur härstammar från Samhain, det keltiska nyåret, då "ridån" mellan de levande  och dödas värld, var extra tunn. En högtid som går flera tusen år tillbaka i tiden.

På ett sätt är det ju bra att vi tar till oss  kultur från andra länder. Den tanken gillar jag. Men jag behöver ju inte tycka om högtiden för det. Tror att det mest är det våldsamma, blodiga, skrämmande som jag inte tycker om. Liksom "tiggandet". Trick or treat.

Nu är jag ingen firarmänniska, så vi har inget som helst halloweenpynt i eller kring huset. Fast egentligen tror jag att det är mest en generationsfråga. Många i min generation pyntar inte alls, medan våra medelålders barn gör det.

Deras barn, våra barnbarn, de går all in. Halloweendisco igår. Halloweenpyssel på fritids. Och bus  eller godis idag.

Vi hade inget för oss, så vi tog med oss lunch till alla, och åkte till Värnamo.

En ljuvlig dag idag igen. Krattade löv i den lövträdsrika trädgården. Satt i solskenet och njöt. Tog en egen promenad runt dammarna.

Och kollade med ett öga på matchen mellan Värnamo och Norrby, och såg Värnamolaget slå Boråslaget och säkra sin plats i  Superettan, medan barnen löste kluringar som Martin fixat och som ledde till en skatt. ( godis +tandborstar)

Vi åkte hemåt då barnen begav sig ut på sin tiggerirunda  De hade fått massor av godis, informerade Johanna om. Kul att grannarna tycker att det är kul när trion dyker upp på Halloweenkvällen.

Allahelgonsdag är det också idag. En annan sida av samma slags högtid som Halloween. Levande och döda.  

Bror och svägerska sköter gravsmyckning på våra föräldrars grav, C-Es syster sköter deras gravar. Ibland har vi åkt ner till kyrkogården. Dock ej idag. Och nåt fel är det väl på mej... är ingen tillbakatittare heller..Ibland händer det att man  minns, men inte speciellt på allahelgonsdagen. Men det är fint med alla ljus på kyrkogårdarna.

Kan också vara en generationsfråga. Men till den generationen som uppmärksammar allahelgonadagen, borde jag höra.

En fin dag har det varit i alla fall. 

Man vill inte gå in!

 

Den numera vissna blåklocksplantan vid avloppsgallret utanför gym-dörren, hade fått sällskap i grönt och gult. Vackert! Men ändå lite smärtsamt senhöstigt.

Idag fick det bli gymmet i stället för postural träning. Har inte hunnit besöka muskel-träningsstället på hela veckan. Bra att man känner att man verkligen vill och "behöver" träna musklerna någorlunda regelbundet.

När jag kom ut genom dörren strax efter tio, så lyste solen. Lika bra att ta tag i den lövövertäckta gräsmattan, när jag kom hem. Musklerna var redan uppvärmda ju.  Solen stod fortfarande lågt mellan träden, men då och skickade den sina strålar mot mej, mellan de avklädda trädgrenarna. 

C-E kom ut och tog hand om skottkärrejobbet. Ryggen är väl inte helt förtjust i att kratta löv, men den gillar absolut inte att köra skottkärra.

Fixade en snabb, god och enkel lunch, utifrån råvaror som behövde användas.

https://www.ica.se/recept/kassler-hawaii-med-ananas-och-chilisas-722382/

Efter lunch fick det bli en promenad.  Tolv grader varmt, strålande sol, vindstilla. Helt ljuvligt väder.

C-E skulle åka till skogen och leta trattkantareller. Ingen aktivitet som jag kände för. Trattkantareller växer där det är både blött och rätt otillgängligt. Och där solen absolut inte kan tränga igenom. Men jag kunde åka med genom den solbelysta byn och ta en promenad hem. 

Det blev en både härlig och trevlig promenad. Det var fler än jag som ville vara ute i det soliga vädret, så det blev två pratstunder med olika grannar. Alltid trevligt att mötas och byta några ord.

Under vännen Karlas enda bok, hänger en gunga, där den nya familjens ettåriga dotter  kan få känna lite kittel i magen. 

Karla har varit borta i sex år.  När jag passerar hennes hus, numera ommålat från glatt gult till trist grått, så känner jag att jag fortfarande saknar möjligheten att gå i in till henne och prata en stund.

Men sådan är tidens gång... 

Nu var det inte riktigt läge att falla ner i döds-ångest-träsket.  Eller "allt var bättre förr"- funderingar.

Dagen var så härlig, så idag var det vädernjutning som gällde.

Hoppfull grönska från höstsådden. Den ska skördas när det varit sommar igen.

Och än finns det några eftersläntrare som låter sina kronblad vända sig mot solen.

 Men de flesta lövträd, de är kala. 

Brytningstid. Absolut. 

Stannade upp flera gånger längs vägen, och bara njöt av att låta solen värma ansiktet.

Och inte ville jag gå in, när jag kom hem. Trots att största delen av trädgården låg i skugga, så var det ändå så skönt att vara ute.

Kanske kunde jag plocka ihop en bukett blommor?

Jodå, än finns det lite kvar att plocka in.

Buketten må se lite trött ut, men den pryder sin plats på köksbordet.

Mörkret har fallit. Temperaturen faller också snabbt, när solen försvinner. Det har varit en fantastiskt fin höstdag. En sådan då man vill vara utomhus hela dagen.

För låg blodsockernivå

 Det kände vi nog av allihop idag. Ett blodsocker som var alldeles för lågt. Så trött, så sur, så lättirriterad man blir då! Och så snabbt det vänder, när man får i sej lite mat! En sådan grym tillvaro det måste vara för dem som inte får tillräckligt med mat. Någonsin...eller iaf sällan. Antagligen ställer kroppen in sig på, att den får lite energi. Men kan man någonsin känna sig glad och tillfreds om blodsockernivån är på för låg nivå?

Det blev alldeles för sent med lunch. Klockan gick mot halv tre. Nog hade vi fikat lite med bulle och saft vid elva, men det var snabba kalorier som snabbt höjde och lika snabbt sänkte blodsockernivån.

Navet är kul. Det finns något för alla. Kul att Karin var ledig idag, och ville följa med till Borås och det stora experimenthuset. Det är många avdelningar som man vill besöka. En del tar längre tid än andra. Så snart har fyra-fem timmar bara försvunnit.

Det gäller, att med hjälp av tryckluft, få in flaskan i drakens mun. Svårare än det ser ut.

Vem är snabbast i reaktion?

I väntan på showen där det både brinner, blixtrar och dundrar.

Och bubblar...

En som tänker gå i pappas fotspår? Men med inriktning; hjärtkirurgi?

Karin kollar reaktionstid..

Dålig bild. Mångas favoritavdelning. Ett stort rum, med många rum i två våningar. I första hand tänkt för små barn.  Har dock blivit en avdelning där både små och stora gärna leker.

I matematikavdelningen stannade vi en bra stund. Vi testade flera spel. Här är det Kallaha. 

Genom de olika prismorna i astronomiavdelningen tog Karin dagens häftigaste foton.

Vilket material leder ström?

Mekanoavdelningen. 

När vi äntligen kände oss klara inomhus, så var det dags att kolla om man kunde hålla undan ledaren från metallbanan. Nä, man fick ingen stöt. Men det tjöt, då metall nuddade metall.

Så var det frågan vart vi skulle gå och äta. Navet ligger ca 500 meter från Borås city-centrum.

Efter en del irritation hos  både mormor och barn, så blev det Bastard Burgers.  Ett bra val. Både gott och trivsamt.

Det blev en glatt högljudd resa hemåt. Lika bra att barnen fick sprattla av sig en stund i Glasparken i Limmared.

Trötta barn, sitter nu med var sin platta. Lasagne smakade bra som kvällsmat. 

Tills efter lunch i morgon, så får vi fortsätta att njuta av sällskapet. Då drar man vidare till Ulås, Värnamo. Och här lär det bli väldigt tyst. 

Ny vinst?

 Under flera år, så har Ava besökt Isaberg under höst och /eller påsklov. På "äventyrsberget" ordnas roliga aktiviteter för barn, på dessa båda lov.

Tipspromenaden är återkommande. Ava har vunnit pris varje gång. I påskas vann hon två rodelbiljetter. Idag var det dags att använda den.

Karin och Ava kom, traditionsenligt, till oss i går. Karin jobbade till klockan halv tre idag, och sen gav vi oss av mot Isaberg, dryga milen bort, på andra sidan smålandsgränsen.

 Ville mormor åka rodel? Nej, tack! Mormor är för feg!

Men några bilder kunde jag ju ta!

Efter en tur, utnyttjande av en biljett, så var det dags för tipspromenad.

Fortfarande höstvackert vid sjön.

Ava kunde svara på alla Halloween-relaterade frågor.  Så alla rätt har hon. Sen var det skiljefrågan...  frågan är hur hon lyckades där.

En fin liten runda fick vi i allafall. Fick hålla undan en del för alla Mountainbikers.

 Lite fika i Base Camp. 

Som avslutning utnyttjades biljett nummer två från påskens vinst.

Så nu är det frågan; Blir det vinst igen? Och vad innehåller den i så fall? 

En tur på höghöjdsbanan kanske???