Repris på gårdagen

 Nä, ni behöver inte läsa. Det blir inte bättre idag än i går. Men det är ändå lite ventil att skriva! Helt ok att ingen kommenterar... för vem vill kommenterar gnäll? Även om jag kommer till en väldigt allvarlig sak på slutet.

Nu börjar jag min jerimiad.

-J-a vinter, skrek jag rakt ut.

 Jag är absolut inte den som använder svordomar i tid och otid, men jag använder dem i affekt.

Började dagen med Postural Träning. Ingen att gnälla över där, den var helt ok... eller möjligen lite väl tam./enkel. Men jag får lita på att tjejerna i Connectcorrect.se vet vad de gör.

Tog en tur till Systemet då jag ändå var i Tranemo. Närmaste grannen var också där.

- Går det att gå rundan i din skog? undrade jag. 

Jodå, det skulle det göra.

Så jag gav mej ut direkt då jag kom hem. Stavar med förstås. Gympaskor på fötterna. Släppte stavgång direkt som jag kom ut på asfaltsvägen. Där var det inte halt. Så gott att kunna gå snabbt i bra väglag. Utan stavar.

Trodde jag. Gick åt sidan då det kom bilar i mötande fil.

-Ajajaj! Där låg jag på den hårda asfalten, halvvägs ner mot vägdiket. Det var snorhalt vid vägkanten. Reste mig sakta, då bilarna passerade...det gjorde ont, men allt kändes helt.

Det var då jag svor över vintern. Högt och tydligt! Det var dock ingen  som hörde...

Fortsatte den tänkta dryga halvmilen. 

Det gick inte fort, men det gick. 

Sällan blir kilometerna så långa, som de blir då man  "slirar" omkring i några cm snö.  Inte det optimala underlaget för en rask promenad, men ändå tacksamt att kunna ta sig runt på skogsvägar.

En skogsmaskin, en sådan som kör ut det avverkade virket, stod mitt i vägen. Väntade ut avlastningen och blev riktigt glad då den unge killen, sannolikt nyss utexaminerad⁸8 från Naturbruksgymnasiet, stannade maskinen, öppnade dörren, log mot mej och sa hej. Tänk vad ett leende kan betyda.

Det var tungt att gå, ryggen protesterade, men runt kom jag. Hemma väntade en sallad från Stella pizzeria som lunch.

Sov till närmare åtta i morse. Vaknade till när nyheterna satte igång på radion.

En åttamånaders baby ska utvisas till Iran. Utan föräldrarna. 

Nu har det gått för långt i detta land. Jag saknar ord för hur jag känner för dem som stiftat dessa omänskliga, vidriga lagar. Och även för dem som kan ha ett jobb på migrationsverket och administrera sådana vidrigheter .

Tidigare har jag alltid haft respekt för alla åsikter, från vänsterpartiet till moderaterna. Jag har sett det som om alla i grunden vill väl, utifrån sina egna åsikter. I ett demokratiskt land får man som väljare rösta på det parti som står närmaste de åsikter man själv har.

Så kom det ett parti som egentligen bara har en fråga, och det är att få bort att muslimer från vårt land, att skylla allt ont på dem. Övriga mörkhyade är väl heller inte så populära, men muslimer tycks vara det som står för all ondska. Och detta gick folk på,och röstade fram partiet till det som styr landets migrationspolitik. Blir extra bestört då till och med sossar delvis går på deras linje.

Ledsamt är det! Mer än ledsamt... jag saknar faktiskt ord för känslan. Det blir ett starkt uttryck till, för det är precis så jag känner idag; F-n ta alla som röstar på Sveriges mest omänskliga parti. Att de får ha ordet demokrater med i sitt partinamn, det förstår jag inte.

Sverige var en gång ett bra land, ett land att vara stolt  över. Det är det inte längre.

Och som jag skrev i början; ni behöver vare sig läsa eller kommentera. Jag behöver bara få ut min frustration.

Irriterad

 Irriterad, frustrerad... ja, rent av sur. Det är jag det. Största anledningen;

Det är detta.

Denna urtråkiga, gråa, förrädiska, begränsande, kalla vinter. Jag är så trött på den, så att det absolut går ut över humöret.  Det syns ingen ände på kyla, snö, is och kalla vindar. Under de senaste åren,, så brukar mitten av februari vara den tid, då man kollar efter de första knopparna av snödroppar och vintergäck. Nu ligger de under ett kompakt lager av  isig snö.

Irritation föder mer irritation.

Jag irriterar mig på människor som alltid försöker komma undan tjänster som man bör dela på, på folk som är otacksamma, ja, rent utnyttjande. Det eviga tjatandet om OS i både radio och TV, gör mig också riktigt irriterad. Det är klart att man ska följa tävlingarna, men man behöver ju inte älta resultat från fyra år sedan eller spekulera i medaljchanser gång efter gång...eller tjata om resultat långt efteråt. 

Nä, nu får det vara nog med tjat om irritationer och frustrationer. Även om jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till.

Man får försöka leta efter tacksamheten i stället. Jag mår bra, nära och kära mår bra, jag har allt jag behöver och lite till. Jag bor i ett land där vi har fred...även om den förbannade regeringen ( där lyckades jag inte hålla tillbaka frustrationen) gör allt för att skrämma oss med att kriget snart kommer. Jag har tak över huvudet och varmt och gott inomhus. Och vi har bundet elavtal..så för vår del kan elpriset bli hur högt som helst...😊

Man får försöka vara glad åt det lilla... och kan man vara det, så har man mycket att vara glad över. Kloka ord, som jag läste för ett tag sen. Och som jag gärna vill ha som ledord... vintern till trots. För den är jag inte det minsta glad över.

Repris på många repriser

 Sportlov!  Visst är det en förmån att kunna vara ledig även från fritids när det är lov. Tror inte det är många förunnat att ha den möjligheten.  Men för värnamobarnbarnen så funkar det.  Med lite hjälp av mormor och morfar. 

Vi brukar mötas på halva vägen när killarna ska komma till oss på lov. Överlämning vid macken i Hillerstorp.  Alldeles lagom tills dess att morfar hade lunchen klar här hemma.

Men vad hittar man på i två dagar i dessa tider?? Är det barmark, så räcker det ofta med en eller ett par fotbollar för att man ska ha något att göra. Oftast i kombination med en utflykt till multiplanen i Liimmared.

Nu ligger det ett fem cm tjockt, stenhårt lager med snö i hela trädgården. Snö och is lite överallt.Inget uteväder. Visst kan man spela spel och lyssna på mellolåtar inomhus, men inte i två dagar.

Det fick bli en resa till favoritplatsen i Borås, Navet science Center idag.  Där finns det ingen brist på sysselsättning. Mängder av saker att göra, passande alla åldrar.

Det var många mor och farföräldrar som fixade fritidsledigt för sina barnbarn, genom att ta med dem till Navet. Träffade en bekant, som var där i rollen av farmor till två tjejer. Alltid kul med en pratstund.

Förhoppningsvis blir fler repriser på reprisen för vår del. Ett besök på Navet, det passar åtminstone fram till tolvårsåldern. Och att sedan komma tillbaka som vuxen.

Lite bilder från idag

En spelande soffa i entrén. Men man måste hålla en arm på varje sidostöd, samt hålla varann i händerna. Släpper man handen, så slutar musiken.  Exempel på sluten krets.

K-P kör buss.

Det gäller att pumpa upp avfyrningsrampen till lagom tryck innan man skjuter iväg flaskan. Det är inte lätt att få in den i drakens stora käft.

Det fantastiska mekanot. Alltid lika svårt, men kul, att styra magnetarmarna och flytta en kula från en plats till en annan. Det gäller att ha tungan rätt i  mun..

En glad K-P i ett antal kopior.

Skuggspel.

Här får man ta sej fram med hjälp av starka armar.

Lite pärl-pyssel.

Pedagogen Fauda genomförde en dissektion av ett hjärta ( från gris). Grisens anatomi är mycket lik människans. Intressant att se hur ett hjärta ser ut inuti. 

Mormor blev besegad i Kalaha av båda killarna. Mattedelen på Navet är stor, och där finns det mängder av olika spel och andra klurigare.

Vattenrummet, rummet om människokroppen, universumrummet samt den stora miljödelen,  fick jag visst inga bilder alls ifrån.

Borås är lite av skulpturstad. Den här " gubben", gjord av bokstäver fascinerar många barn.

Mötte upp med mamman på Store Mosses parkering vid halv fem. Konrad skulle fortsätta dagen med fotbollsträning. Jag stannade till i Hestra på hemvägen, för att inhandla en blombukett. Den ska med på morgondagens planerade möte.

Vårkänning

Det var absolut vårkänsla på vissa ställen, under dagens promenad. Solen värmde så gott. Vantarna åkte av och dragkedjan på jackan öppnades en bit. 

När jag sedan vände hemåt igen, så försvann vårkänslan snabbt. Den nordostliga vinden var lika vass som den varit under de senaste veckorna. På med vantar igen och upp med dragkedjan ända upp till hakan. 

Men det var ändå en härlig promenad, solskenet gjorde världen ljus och inbjudande.

Satte mig faktiskt på altantrappan en stund efter lunch. Upptryckt mot söderläge kunde man återigen ana en tidig vårkänsla.

En sak som också ger en tidig vårkänsla, det är melodifestivalen. Ett evenemang som tydligen är en vattendelare genom den svenska befolkningen. Fast på ett sätt evenemang som berör många. För även om man försäkrar att man aldrig skulle titta på spektaklet, så nämner man det ändå. I samtal, i sociala medier. 

Jag tycker att "mello" är en utmärkt lördagsunderhållning.  Melodierna är som de är. En del gillar man, en del gillar man inte. Men en klar fördel är att många unga och många mindre kända artister får chansen att visa upp sig.

Fröken Snusk hade jag inte mycket tillövers för. Framförallt har jag extremt svårt för alla, i alla sammanhang,  som maskerar sig. Man ska stå för den man är  och vad man gör, annars ska man inte visa sig i offentligheten. Sen gillar inte heller "pryda tanten" de texter som hon hört i fröken Snusk-sammanhang.

Men gårdagens låt, som artisten Felicia, den tyckte jag var jättebra. Kan kanske vinna alltihop. Brandsta Citysläckers var också en klar favorit. En glad låt som går hem i alla åldrar.

Årets programledarmanus och mellanakter, de tycker jag är riktigt dåliga. Saknar duktige Edward af Sille'n som manusförfattare. Nu är det för låtarna som jag tittar. Så det får väl vara som det är med snacket emellan.

OS på tv. Också det lite vårkänning. När det är vinter-OS, så har den största delen av vintern passerat. Fantastiska tjejer under gårdagen. Bedrövliga svenska manliga skidskyttar så långt.  Har lite svårt för att Norge ska vara så bra på skidsporter. Unnar däremot Finland fina placeringar. Konstigt tänk!

Träffade på en kopia av Hoburgsgubben på promenaden... En rest från det stora snöovädret för dryga månaden sedan. Efter det har det sammanlagt fallit tre-fyra cm nysnö. Så det är inga perfekta förutsättningar för sportlovslediga barn. För lite snö för bra snölekar och spontan skidåkning. Men åker man till pistade backar och konstgjord snö, så finns det goda möjligheter att åka skidor 

När vårt sportlov, va 7, är över, så är det mitten av februari. Absolut vårkänning på det... om än tidig sådan.

Lite tillbakalutad

 Den utlovade snön har anlänt. Inget ymnigt snöfall, men det hade man inte utlovat/hotat med  heller. Känns lite gott att sitta tillbakalutad i fåtöljen  så här på blanka förmiddagen. Konstaterar att det är något som är sällsynt för min del. Har redan hunnit med ett fem minuter långt besök på Tranehälsan och ett sjuttiominuterspass på gymmet. Två små rör med blod avlämnades på läkarstationen. Dags för den årliga läkarkontrollen, nästnästa vecka.

 Onsdag och torsdag har varit ganska fullspäckade.  Hann vara med och duka inför ett PRO-möte i onsdags. Skolbarnen var i Tranemo och testade längdskidor. Jag var önskad att jobba på eftermiddagen,  och så fick det bli.  Hann tillbaka till bygdegården för att vara med på mötet, där två lokala fyrtiotalister underhöll med kåserier och musik. Helt ok !

Igår var det "vanlig" arbetsdag mellan nio och ett. Efter det så åkte jag tillsammans med några väninnor till café Kråksången i Nissafors. En resa på dryga en och en halv mil från vår by.  

Har besökt den gamla stationsbyggnaden tidigare. Nu ville jag visa väninnorna  också. Så mysigt inrett med gamla möbler och mycket växter.  Jättegoda semlor. Hembakade. Tredje semlan för i år för min del. Kan nog bli någon mer. Fettisdagen är ju inte förrän den 17e.

Hann med ett spinningpass också. Kan ibland kännas att jag kanske blivit lite för träningsnördig. Men man mår absolut bra att röra på sig. Variation är bra. Får bli en kort snöpromenad efter lunch. 

Just nu är det iallafall gott att sitta tillbakalutad i bästa fåtöljen och se snöflingor virvla förbi utanför fönstret.

Tisdag

 Klockan 16.17 togs bilden på den vackra solnedgången. Jag tvingade mig ut en stund o den isande vinden.. Spelade/passade fotboll med Konrad i paddocken en stund. Följde efter Karl-Petter på hans ridrunda i byn, och kollade när han sen red ett pass i halva paddocken medan hans mamma longerade Lycke på den andra halvan. Det var kallt. Men man får stå ut. Alla behöver både rörelse och frisk luft.

Mormor-morfarstisdag, alltså. Mötte upp killarna vid skolan då de slutade kl. 13. Sen hem till värmen i huset. Legobygge, legolek, kortspel. Johanna kom hem vid tre och då var det ju bara att trotsa den isande blåsten och gå med ut. C-E fixade kvällsmaten, eller jag lagade till fiskgrytan i morse härhemma, men han fixade det sista, kokade ris och gjorde sallad.

Hann prata lite med Johanna innan vi skjutsade Konrad till fotbollsträningen och sedan begav oss hemåt. 

Behaglig dag. Värre var det när pojkarna var yngre och behövde passning hela tiden. Då var man trött efter "mormorstisdagen". Så länge någon av pojkarna var förskolebarn, så började ju dagen redan vid halv nio. Så det är skillnad. Men ändå känner man ju att man gör nytta. Avlastar Johanna så att hon slipper tänka på att passa tider och att laga mat, samtidigt som killarna får en "ledig" eftermiddag. 

Det kändes väldigt lätt att gå idag. Inte ett dugg påverkan från den dumma ryggen. I går jobbade vi med höfter på den posturala träningen. Även yogapasset, direkt efteråt, jobbade med höfterna. Vilken skillnad de övningarna gör. Har inte gått på yoga på många år, men har nu gått på tre måndagspass. SÅ bra för den gamla kroppen. Det hjälper verkligen mot stelheten, som oundvikligen kommer med åren. Så nu får jag fortsätta med dubbla träningspass på måndagskvällen.

Ljuset är på väg tillbaka. Synd att det ska fortsätta vara en sådan isande vind. Men lite sol fick vi idag. Man ska vara glad för det lilla.Och kan man vara glad för det lilla, så har man mycket att vara glad för.

Vägval

 

Tänkte att jag skulle testa en av de vanliga promenadrundorna idag. En som är trevlig att gå när det är barmark. Gårdagens vägval visade sig vara bra, vägarna var  i det närmaste snö och isfria. Då borde det väl vara samma på de vägar som jag valde för dagens runda?

Så var det inte. Det var ett klart dåligt vägval. Sällan har sex km tagit så lång tid att gå. Det blev till att kliva mellan isfria partier och snöiga partier. Allt för att undvika isen. Idag var stavarna till stor hjälp...rena isdubbarna. 

Man funderar en del när man går i sin ensamhet. På vägval t.ex. Läste på Instagram att niondeklassare nu ska göra sina val för gymnasiet.  Kommer så väl ihåg då jag och bästa kompisen besökte skolans yrkesvägledare för att få råd inför gymnasievalet. 

- Med era betyg ska ni förstås gå naturvetenskaplig linje, tyckte han. Så blev det, för oss båda. Med resultat att betygen där blev mer mediokra....

Idag har ungdomarna mängder av valmöjligheter inför gymnasiet. Måste vara svårt att välja. Sen är ju frågan vad gymnasiets vägval har för betydelse i framtiden. Ska man välja det man tycker låter kul eller ska man välja något som ger breda möjligheter till att läsa på högskola/universitet? 

Tänkte också på att det var lite status att gå teoretiska linjer förr. Speciellt på den tid då våra döttrar skulle välja gymnasieliinje.

- Det enda viktiga är att välja en teoretisk linje, sa den extremt korkade gymnasierektorn, då jag i mitten av nittiotalet var med Johanna på gymnasieinformation.

Hur kan man uttrycka något så dumt? Hur skulle ett samhälle med enbart teoretiker se ut? Omöjligt att leva i...

Nej, det där med att välja väg är inte helt enkelt.  Visst funderar jag ibland på hur det varit om jag gjort andra vägval i livet...

Idag valde jag  en svårgången väg. Men det gick bra det också. Med hjälp av lite stöd.