Plötsligt är det midsommartid

 Man hänger inte med. Antagligen är det sämre med medhängandet när man blir äldre.  Inser att det helt plötsligt är midsommartid! På söndag infaller årets längsta dag, och innan dess så vi fira midsommar.  Sen så går det mot mörker igen.

Nej, inte behöver man måla fan på väggen ännu. Dagarna är onödigt långa. Man går och lägger sig medan det ännu är ljust utanför fönstret. Vaknar man, vilket jag ofta gör vid tre, halv fyra tiden på morgonen, så hör man fågelsången genom det delvis öppna fönstret. Nätterna blir aldrig riktigt mörka. Det är först om två månader som man börjar märka att det går mot höst. Så det är bara att ta vara på sommardagarna. Svensk sommar behöver inte innehålla så många dagar med högsommarvärme. Det är bara jobbigt.... Jag är fullt nöjd med dagens väder, sol, moln, lite vind, knappa 20 grader.

Tog en promenad efter gympasset, en runfa som går förbi torvbrytnings-mossen.

Det var ingen aktivitet där idag. Tycks dom om man liksom harvat upp hela området, gissningsvis för att få det så torrt som möjligt.

Läste just på Facebook att det kommer aktivister till mossen i sommar också. Beundransvärda eldsjälar som aldrig ger upp. Man lär iaf sätta Borås-polisen i arbete. Förra året var där ett par piketer och ett par polisbilar dagligen under en månads tid. Läste också att torven kommer att fraktas till Göteborgs hamn, för att skeppas till Nederländerna. Där ska den användas till  odlingar av tulpaner och champinjoner. Känns tokigt att våra våtmarker ska förstöras för att holländare ska odla tulpaner....Men det är väl mycket man inte förstår.

Lingonen blommar för fullt. Det tycks kunna bli mycket bär även detta år. Gillar att plocka lingon... lättplockade och lättillredda. 

Bonden i vår by, ja, det finns bara en kvar,  har sått någon oljeväxt i en blandning med vallväxter. Tror att det kan vara ryps. Mycket vackert. Synnerligen väldoftande. Förstaskörden var slagen på andra sidan vägen. Nyslaget gräs doftar så gott.

När jag flyttade hit för 47 år sedan, så fanns det fem lantbruk i byn. Bl.a. makens föräldrars gård. Idag är det bara en ung kille som driver lantbruk. Köttdjur. Jag tror att han har  vanligt jobb vid sidan om också.  Är tacksam att han ser till att hålla de flesta av byns åkrar och ängsmarker öppna, genom att odla gräs och vallväxter samt genom att djuren betar i de gamla hagmarkerna.

 En sista doft av syrener, det kunde jag få vid grannhuset.  I norrläge har de ännu inte hunnit vissna. 

Den vackraste tiden, den är nu... eller har den kanske redan varit? 

Inköpslistan  inför midsommar är nedtecknad. Den blev lång. Vi kör ner till Halmstad med allt som behövs i morgon.Jag stannar kvar, medan C-E åker hem och gör katten sällskap.

Fotboll

 Det är mycket med fotboll idag. I radio pratas fotboll, i tv pratas fotboll. När dagen gryr i vårt Sverige, så är det dags för överbetalda pojkar i blågul dräkt att visa vad de går för.

Man kan tycka mycket om fotboll. Jag är positivt inställd i stort. Jättebra för barn och ungdomar. Rörelse och gemenskap. Gäller säkert långt upp i åren. Tror att man har väldigt kul och väldigt fin sammanhållning i lägre seriespel. Kanske ända  upp på elitnivå. Men baksidor finns. Framförallt de s.k. supportergrupperna som drar till sig folk som tycks vara mer intresserade av att ställa till  oreda än att heja fram sitt lag.

Sen är det de ohemula summorna som betalas för toppspelare. Helt sjukt i mina ögon. 

Fotboll har definitivt en funktion att fylla. Antagligen även för att delar av publiken kan få avreagera sina instängda känslor. Tror att att priset för en fotbollsbiljett kan ha skyddat mot både barnmisshandel och hustrumisshandel.

Om det blir fotboll för min del i tidig morgon, det vet jag inte än. Ställer ingen klocka... men ibland händer det  att jag vaknar upp vid den tiden ändå, och då kan jag ju sätta på tvn. 

Idag har vi sett fyra fotbollsmatcher. Tjugominutersmatcher. Konrads lag spelade cup i Tenhult. En jättestor "cup", som under två dagar samlade närmare 200 lag med 7-9 åriga killar och tjejer. Karl-Petters lag spelade igår. Då de hade svårt att få ihop ett lag, och det var ok med ett par överåriga i varje lag, så var Konrad med där också.

Det blev fantastiska resultat för det laget. Nu blir det inga riktiga vinnare i dagens cupspel numera. Alla är vinnare och får medalj.

Konrads ordinarie lag hade  betydligt tuffare motstånd idag. I en match ( av fyra) blev det  storförlust. I två jämna matcher blev det uddamålsförlust  och i den sista dominerade Bor och vann med 3-1.  Det är kul att se barnen spela fotboll. Allra roligast var sjuåringarna som spelade i tremannalag på miniplaner. Så glada de var då bollen rullade in i det lilla målet.

Konrad gjorde två eller tre mål, samt flera målgivande passningar. Lite trött verkade han dock, var inte uppe i sin toppnivå. Men det är ju inte så konstigt, två matchdagar i följd måste kännas av, även för en nioåring.

Små pärlor

 Små pärlor, det tror jag vi har i vår närhet lite till mans, vi som bor i det vackra landet Sverige. Idag besökte vi två av dem. Eller rättare sagt tre...

Connect och Correct, den posturala träningen, är absolut en pärla den också... På sitt sätt.  Dagens träning var extremt bra, har varit helt smärtfri hela dagen. Är så tacksam för att jag funnit den speciella träningsmetoden!

Jag är absolut ingen köttätare ( men äter gärna köttfärs) Men en kötträtt tycker jag om, och det är snitzel.  I mitt fall får det bli snitzel gjord på gris, kalv vägrar jag äta.  Den allra bästa snitzeln serveras på Hofsnäs herrgårds-restaurang.  Så fint panerad, så mör i sin textur, serverad med en speciell varm sås samt stekt rökt fläsk, salladslök och kapris. Man kan riktigt känna att grisen, närproducerad, haft ett fint liv, då man sätter tänderna i det möra köttet.

Naturligtvis blev det en runda på en av vandringslederna, innan vi gick in i den  gamla herrgården och beställde lunchmaten.

Idag tog vi trekilometersrundan motsols.

Rundan känns väldigt annorlunda, när man nästan alltid brukar gå från andra hållet.

Det är blomrikt i naturreservatet.

Här  blommar kovallen, ängskovallen, för fullt.

Smörblommor, ängssyra och midsommarblomster följde oss längs den lättgångna stigen.

Det doftade så gott av  alla blommor.

För att hålla hagarna öppna, så brukar där finnas betande kreatur varje sommar. I år var de många.

Leden är sjönära hela tiden, då Hofsnäs ligger på ett smalt näs.

Lite regn kom det på oss, men strax sken solen igen. 

Konstaterade belåtet att det finns mycket mer vatten i sjön, jämfört när vi gick för bara en dryg månad sen.

 

Och där var herrgården.  

En av alla pärlor i trakten. En pärla som serverar traktens bästa mat.

 Tog vägen över en annan pärla på väg hem. Sibbarps surdegsbageri. Det är en ensam, så trevlig, tjej, som driver bageriet. Köpte med oss ett par sorters bröd hem. Det får bli dagens kvällsmat.

Energifylld tant fick tummen ur att byta till sommargardiner ( byter bara gardiner i köket med någon regelbundenhet) och städa nedervåningen, med fokus på köket. Man blir lite extra glad av att se köksgardiner med sommarblommor på, åtminstone när man är blomsternörd.

50 år

 Kom på det för några dagar sedan. Nu har jag varit anställd i Tranemo kommun i 50 år.  22 år var jag, då jag fick tjänst i en femma på Tranängskolan. Flyttade  ihop med C-E i en trea, en lägenhet  som skolchefen ordnade åt oss. Det var på den tiden som skolchefen var som  en av alla anställda, och kände namnet på alla sina lärare.  Det måste ha funnits många lärare i kommunen även på den tiden, antalet barn var sannolikt fler  än idag.

Numera är skolchefen helt anonym. Känner inte sina anställda. Jobbar helt genom sina mellanchefer, rektorerna.  Det var bättre förr!

Under mina första tretton år så var jag, liksom alla andra lärare i grundskolan, statligt anställda. Alla gick efter en  och samma lönetrappa. Tror att jag började på en ingångslön på mellan 3 och 4000. C-E hade ungefär detsamma på sin ekonom-tjänst på kabelföretaget, som då hette IKO. Man klarade sig bra på det, då hyran för lägenheten låg på 900 kr/mån.

Det var andra tider det! 

Gillar tanken med lönetrappa. Idag kan lönerna vara väldigt orättvist satta. Det  är ju rektorn som avgör, utifrån den "pengapåse" som han har..

Jag föredrar statlig anställning för lärare.

 Tre skolor har jag jobbat i under dessa 50 år. Först två år i Tranemo. De eleverna fyller 61 år under 2026! Därefter 25 år i Dalstorp. Tror att det sedan blev 17 år i Grimsås, innan jag formellt gick i pension. Men tillsvidareanställningen har gällt under de sex år som jag egentligen varit pensionär. Arbetsuppgifterna har varierat från ca 15% tjänst upp till 60%, under dessa sex år. Nytt anställningskontrakt är underskrivet. Men nästa termin blir det bara drygt 10% -ig tjänst, enbart musik.

Nästan alla femtio år i skolan har varit fina år. Det blev väl lite väl bra då ambitiösa jag, som vill så mycket, både ville mycket och hade småbarn hemma. Då var det  nära "väggen".

Bytet av skola, i samma rektorsområde, vid femtio år ålder, var inte problemfritt.  Det visade sig att jag inte alls var välkommen till Grimsåsskolan. Jag vet fortfarande inte varför kollegorna inte ville ha mej där. Delade en jobbig klass med en mentalskötare!

Men det blev bättre. Och visst är jag medveten om att jag förändrade saker på skolan. Det var väl kanske det dom de andra var rädda gör att jag skulle göra. Med all rätta!

Så mycket roligt man gjorde under de första 35-40 åren, genom skolan.

Skolresor till Stockholm, Gotland,Öland. Och till Lagmanshagasjön. Insamling av pengar skötte jag. Vi gjorde en massa roliga saker tillsammans i klasserna, för att få in pengar till resor. 

Resor med kollegor till Danmark, till Bohuslän, längs Göta kanal, till olika konferensanläggningar i närområdet. Det var en del av "studiedagarna"

Resor och utbyten genom EU, E-twinning, till Sevilla, Hydra, Amsterdam, London.

Idag tycks det inte finnas tid eller pengar för några roligheter, vare sig för lärare eller elever. Studiedagar är mest planeringsdagar. Tycker synd att man inte får komma ut på gemensamma resor, personalen emellan. Det gör så mycket för gemenskapen.Än värre är att skolans personalen numera är så uppdelad. Förr var alla en av samma gemenskap; lärarpersonal, måltidspersonal, vaktmästare, städpersonal.

Tävlingar har jag och mina klasser varit med i, och vunnit både pengar och resor. Så kul för eleverna att jobba gemensamt för att komma så långt som möjligt. Liksom att träna inför olika föreställningar med uppträdanden för föräldrar/anhöriga. 

Glädjen, lusten,  att få vara idérik och spontan... det tycks ha försvunnit från skolans vardag.

Det var bättre förr!

Idag var det så dags för avslutning på mitt femtionde skolår i Tranemo kommun. Eleverna framförde sina sånger med bravur. Jag spelade bara fel på pianot en enda gång. Det var nog inte så många som märkte. Kulturskolans sångpedagog kompade sina elever samt spelade till Den blomstertid nu kommer, så jag kunde njuta lite jag också.

Och tänk en blomma fick jag också.  Av en elev i sexan. Det finns de som tycker att lärare inte behöver någon present, de gör ju bara sitt jobb. Men det handlar inte om dyra presenter, det handlar om det lilla. Om ni visste vad glad man kan bli för en blomma!

Tycker ärligt talat att man från kommunen också kunde skicka en blomma, efter femtio års anställning. Vi är inte många dom hållit på så länge. Men vi finns...

On the road again

 Två gånger om året, vår ( försommar) och höst, brukar vi träffa min "kompis" ( känns konstigt med ordet kompis, då vi nu är 72-73 år gamla) från lärarhögskolan ( i Jönköping) och hennes man. Vi brukar göra en vandring, på högst sex-sju km tillsammans och sedan äta lunch på något trevligt ställe.

Idag blev det en tur till Sverige vagga igen, till inre delarna av Västergötland.

Vandringen utgick från en slottsruin, Höjentorps slott. Det måste ha varit vackert att bo här med utsikt över en av alla sjöar som fanns i området, Vallebygden.

Grönt och vackert längs stigarna genom lövskog.

Leden gick sjönära till stor del. Fast visst gick leden även genom skogsområden och natur som är ganska lik den vi har hemma hos oss. Men det kan ju inte vara ögonfröjd hela vägen. 

Det doftade ramslök i lövskogen. Den var nästan överblommad dock.

 Smakade på fröställningarna. Mycket goda och smakrika.

Medhavd fika passade bra på den något havererade bryggan vid en av alla sjöar.  Rofyllt.

Omsluten av grönska.

 

Efter fikapausen gick det uppför. Typiskt att man ska börja med backe då man fikat. Man blir ju lite extra andfådd, då kroppen hellre vill bearbeta maten än att anstränga dig med att vandra. 

Rödglim i mängd, lyste upp längs skogsstigen.

 

Vandringen gick vidare genom skog, öppna marker, genom hagar, förbi sjöar och genom träskmarker. Välordnat med broar och spångar, där det behövdes.

Vackert att vandra i en "alle " av olika växter. Här var det mest akleja...och senare växte det kummin  på båda sidor av stigen.

Se där fanns ett skuggigt parti, där ramslöken ännu blommade.

Tillbaka till platsen där Höjentorps slott en gång varit beläget.

En fin och vandring i varierad natur.

Dags för lite kultur!

Varnhems ståtliga kyrka och dess klosterruin, passerade vi på vår väg till Höjentorp..

Naturligtvis måste vi  stanna till här och ta del av historiens vingslag.

Ingen av herrarna hade tidigare besökt Varnhems kloster. Märkligt tyckte jag, som varit här flera gånger tidigare. Konstaterade att det måste ha varit i samband med utfärder från skolan.

En kille i högstadieåldern satt uppkrupen vid en av ingångarna. Frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag. Han tyckte nog att jag var en konstig tant. Jag tyckte att det var lite märkligt att han satt där, vid ettiden på dagen... 

En pampig byggnad, i vacker omgivning. 

Katas gård var ny för mej. Innan klostret byggdes fanns en storgård med egen kyrka, nära den  nuvarande kyrkan. Man har grävt ut den gamla kyrkan från tidig kristen tid, och hittade då skelettet av en 35-årig kvinna, under en gravsten vid muren. 

Den utgrävda kyrkan, sannolikt en av de första kyrkorna i Svea rike, från 900-tal, har byggts in och är nu ett mycket fascinerande museum. 

Synnerligen intressant!

En vandring genom den gamla klosterruinen blev det också, innan vi passade på att äta lunch i Klosterkafeet. Bakad potatis med skagenröra smakade väldigt bra.

Efter lunch var det dags att gå in i kyrkan.

Många små bönerum och något gravrum finns i utbyggnaderna.

Tände ett ljus och sände en bön för nära och kära i den heliga moderns lilla krypin. 

En pampig byggnad. Birger Jarls grav är det första som möter en, då man kommer in i helgedomen. Och det sista man ser på väg ut.

En rolig, trivsam och givande roadtrip i goda vänners lag. Absolut en bättre måndag!

17,7 grader

 

Idag var det riktigt gott i vattnet. 17,7 grader enligt Halmstad kommuns hemsida. Lite småblåsigt på stranden, så  inget direkt sol-läge. Gissar att det gömde sig en del solbadare i de få dyner som finns kvar.  

Det var inte bara jag som badade. Det var säkert ett tiotal som tog chansen till ett  härligt dopp på lördagseftermiddagen.  Ett utmärkt sätt att fira nationaldag på, tycker jag.

( Tacksam över att maken har en dålig kamera på sin mobil, och att han dessutom är en usel fotograf. Är måttligt intresserad av att få en närbild  på valross på väg ut i havet)

Vackert med de väldoftande strandnära vresrosorna. 

Man mår SÅ bra av ett ordentligt bad. Man känner sig glad och pigg och tacksam över att återigen få uppleva denna ljuvliga årstid.

Tycker att denna, vår vanliga, nedgång till havet är så vacker. Doftande rosor, både vita och röda. 

En härlig dag, där tanken var att vi behövde kolla till gräs och buskar samt plocka hem lite ris, som jag klippte ner förra gången vi var nere. Missade att ta med keps, så det känns i kinderna att man varit utomhus i solen, hela dagen. Eller iaf en stor del av den.

Stannade till i Oskarström, på Skolbacken, där Feldts har sin fina anläggning.

Mums för den goda glassen 

Mycket folk ute på lördagseftermiddagen. Gott att fika eller avnjuta god glass bland alla fina blommor. 

Och över alltihop sken solen.