Äntligen

 

Äntligen var det läge för en rejäl promenad i dagsljus, Rejäl promenad för mej; ja, det är mer än halvmilen.  I dessa mörka tider, då dagarna till stor del är inbokade med inomhus-aktiviteter, så blir det inga längre promenader. Vissa dagar, om än sällsynta, så blir det ingen utevistelse alls. Inte i dagsljus iallafall. De dagarna  är det absolut något som fattas.

Tog rundan som går alldeles nära det som blivit en tråkig följetong hos mej, Neovas torvtäkt. Ville se vad man ställt till med sen sist. Tog en bild genom det som en gång var ett fågeltorn, och som sommarens miljöaktivister, byggde upp mitt på mossen. Nu är "tornet" flyttat till den plast där maskinerna finns. Det är svårt att se bort till andra sidan mossen, där "naturreservatet" upprättades. Men mycket talar för att man förstört en del av den extremt vackra miljön där, sedan  ( den j-a) regeringen gav tillstånd för exploatering av Nexans mark.  

Nu har man tagit bort det översta gröna lagret på mossen och håller på att tappa den viktiga våtmarken på allt vatten. Framåt våren ska det visst börjas brytas torv....

 

En ny maskingjord väg var gjord, alldeles i början på rundan in mot mossen. Jag var nyfiken på vart de gick. Svaret var, man hade grävt ytterligare ett dike, för avvattning. 

Fortsättning på eländet lär följa här på bloggen....

Bortsett från den tråkiga vyn över Neovas område, så var det en härlig promenad. Solen sken! Det är man inte bortskämd med , så här års.  Temperaturen var på rätt sida nollan, om dock bara med några plusgrader. Är glad så länge den håller sig där.... bara att gå på i rask takt, man behöver inte fundera ett dugg på eventuell is och halka. 

Var nere i Hestra med ett paket på förmiddagen. Såg svanparet på nervägen, och hoppades att de skulle vara kvar då jag körde tillbaka igen. Det var de, men lite för långt bort för att få till en riktigt bra bild. 

Det hjälpte inte mycket att vända mobilkameran till stående . Men vackert var det,  med sol, vatten och vita svanar.

Det var rätt tomt i hyllorna på paketutlämningsstället. Gissningsvis kommer det att bli överfullt nästa vecka. Jag kommer att ha ett antal paket att hämta. Har beställt alla julklappar denna vecka. Vad det gäller fotoböcker och fotokalendrar, så har den svarta veckan gjort att de blivit betydligt billigare än "normalpris". Har  beställt en hel del från Amazon också. Tror att det  blev något nedsatta priser, Men där är det alltid bra priser. Black week på Adlibris är utnyttjad, liksom densamma på Polarn och Pyret. Tänk, så smidigt för en lantis att kunna beställa allt på nätet. Kommer ihåg de stressiga inköpen under resan till "stan" - oftast Borås - "förr i tiden". Det finns saker som inte var bättre förr. 

Den här bilden gör jag inte större än så här. Jag är inte så bra på att få till snygga bullar och kakor. Sitter tummen mitt i handen, så gör den.  Men goda brukar de oftast bli Bakade den här varianten av lussebullar även förra året. Väldigt goda och saftiga.  Blev många av en sats. Tar med hälften till Värnamofamiljen på tisdag. Gjorde en pepparkaksdeg också. Recept från Fredriks fika. Har ingen aning om den är bra. Kändes rätt kladdig, men den ska ju ligga till sig. Så nu hoppas jag att killarna vill baka pepparkakor på "mormorstisdagen".

Favoritblomma i adventstid. Tre av fem blommar redan. Det går snabbt, när de kommer in i stugvärmen. 

Dags för dagens Ordel. Ni är väl på?

Sprida ljus

 

Vi var i kyrkan idag. Med alla skolbarnen. Inbjudan från kyrkan. Ett trevligt initiativ. Speciellt trevligt, eftersom man i min "jobbarskola" valt bort att fira såväl lucia som skolavslutning i den fina kyrkolokalen. I min "vanliga" skola, där har man både lucia och avslutningar i kyrkan. Öppen för föräldrar och andra intresserade. Så vill jag ha det. Men det är några starka krafter i "jobbarskolan" som bestämt sig för att jobba mot kyrko-besök. Tyvärr.

Nog om det!

Ungdomsledaren, tjejen till vänster i bilden, inledde den halvtimmeslånga samlingen med att prata om ljuset. Om att sprida ljus. Att vi alla har ett ljus inom oss. Det kan vi använda till att lysa upp för våra medmänniskor, vänner och bekanta, genom att se personen, att säga något vänligt, att göra något vänligt.

Så sant, så sant.

Ett enkelt julspel visades, och så sjöng vi några sånger tillsammans. En fin stund.

För egen del, så fick jag ta del av många människors ljus, redan på morgonen. Det lyste mot mej, då jag kom in till morgonmötet kl 7.30. Alla kollegor sjöng och hurrade för mej. Från en av dem jag jobbar närmast, fick jag detta underbart vackra kort.  Innehållande en del visdomsord.

Tack Mariette, för det fina kortet. Det gjorde mig mycket glad. Plus att det verkligen innehöll sanningar som är talande för just mej....

Från min närmsta kollega, min gamla vän och kollega sedan 45 år tillbaka, fick jag en julstjärna. Tack, tack Kristina för att du sprider ljus omkring dej!  ( Själv är jag ju så dålig på ljusspridande, iaf i form av gåvor. Är nog bättre på gärningar... men det är ju också en gåva.)

Var rastvakt  på lunchrasten, I rönnbärsbusken satt en flock ljusspridare, nämligen min favoritfågel sidensvansen. Hann inte få upp kameran, innan de flugit sin väg, i samband med att några lekande barn sprang förbi. Hela den stora flocken satte sig i toppen av två björkar, något tiotal meter från de lockande röda bären. Några gjorde en framstöt, men flög snart tillbaka. En gång var en stor del av flocken tillbaka i busken, men då kom jag med mobilen i högsta hugg... och ni kan ju gissa vad de varska fåglarna då gjorde. Gissar att busken/det lilla trädet är rensopat i morgon, att det blev rönnbärskalas då både barn och nyfiken lärare gick inomhus igen. 

Skyndade till PRO-möte, då mina lektioner var slut. Det bjöds på underhållning i form av julsånger. Till största delen profana sådana. Framförda av Susanne, som varit kantor i våra kyrkor, och hennes sambo Jonas. Det var riktigt bra. En blandning av nytt och gammalt. Mycket Elvis, vilket är den  musik som Jonas är känd för att framföra. Damerna i styrelsen hade gjort landgångar till nästan 100 personer. Trevligt. Och absolut ett sätt att sprida ljus i novembermörkret. 

71

 

Ett år äldre. 71. Otroligt att man är så gammal.

Ålder är bara en siffra, påstår en del. Trams, säger jag. Ålder är en realitet. Oomkullrunkeligt!

Sen får man vara tacksam( nu var jag där igen) för att man får vara så här pigg och kry som jag är.  Och jag känner mig inte speciellt gammal. Fast å andra sidan... jag funderar dagligen på hädangången ( låter bättre än döden). Framförallt på allt som ska röjas och tas om hand om, för dem som blir kvar.

Tänk så mycket som har hänt under dessa 71 år. 

Jag ringde till min farmor, 79043, för att gratulera henne. ( Min mormor bodde på andra våning i vårt hus. Så för att prata med henne,  sprang jag uppför den branta trappan.) 

Ava prövar olika figursättningar på oss båda, när hon säger grattis till mormor.

Som sagt, många minnen har man fått med sej genom åren.

 Världshändelser: Kubakrisen, Kennedymord, Meiner-Badenligan, Kalla kriget, Palmemord, 9 sept, Klimatkris...

Personliga glädjeämnen, "kriser", sorgeämnen.

Barn, barnbarn. Glädjen i livet.

Arbetslivet, rätt charmlöst att jobba med samma sak i närmare 50 år. Samma sak, men ändå inte. Förändringar sker, både till det sämre och det bättre, även i skolans värld.

Svägerskan ringde på förmiddagen och undrade om jag ville åka med på afternoon tea, på Glasets hus. Hon hade bokat bord till sej och dottern, men den senare hade fått förhinder.

Jo, det ville jag. 

Som allt annat, när det gäller "blandmat", så är det gott i början. Sconsen med den whippade creamen och marmeladen var jättegod. Samt fröknäcke med olika ostar. Men det blev snart för mycket av det goda. Valde bort de flesta kakorna och valde några tårtor. Marängtårta och det lilla glaset med prinsesstårta var jättegott. 

Men sen tog det stopp. Man/Jag klarar inte att stoppa i mej hur mycket som helst....

Visst var det en trevlig stund. Och tårta fick jag på födelsedagen.

Det fanns mycket fint glashantverk till salu. Hade gärna köpt mig ett par dyra glastomtar. Men ställer mig alltid samma fråga när det gäller att köpa prylar: Är det lönt att köpa, nu när jag är så gammal?

Dagens svar var: Inte lönt. Eller också handlade det om ren snålhet.

Ser hemtrevligt ut, där innanför fönstret på Glasets hus.  Och det var det, absolut.

Gott för sjuttioettåringen att vara ledig i morgon. Det är studiedag, och då passar jag på att "kvitta" den tid som jag lägger ner på luciaträningen i min "vanliga " skola.

En intressant bild av äldre dam. Tagen på Navet i Borås igår, då vi var där med barnbarnskillarna.

Nu ska jag öppna födelsedagspresenter. Ett antal skraplotter, fådda av både dotter och make. Chokladkalendern från andra dottern den får vänta en vecka.

Vintervackert

 

Vintern är ju sällan fotogenisk. Om man undantar sol på nysnö. Slängde en blick ner mot sjön då jag åkte hemåt idag. Där var det sol. Svängde höger i stället för vänster. Och möttes av denna vackra vy.

Isen hade börjat lägga sig runt kanterna. Det har blivit kallt. Åtta minusgrader, när jag körde hem i kväll. För jag har varit tillbaka i skolan ytterligare en gång. Föräldramöte. Inte kunde jag tänka mig att jag skulle vara del av skolans värld till så stor del, att ett föräldramöte fanns med på agendan.

Det kändes inte ett dugg konstigt dock.  Bara att konstatera att denna gamling är helt "back on the track" igen.

Det fanns en hel del sjöfåglar som simmade över den spegelblanka yta.. Knipa och gräsand kunde jag urskilja.  Undrar om det var kylan som satte sån fart på fåglarna. Jag skulle rekommendera en flygtur söderut. Snarast.

Svängde vänster , lämnade sjön och körde uppför backen, förbi kyrkan. Tacksamheten... och märkligheten... slog mej. Där, på kyrkogården, finns en hel del av mina gamla kollegor. Några blev inte så gamla. Här får jag möjlighet att ännu vandra omkring och njuta av allt vackert och kul... och få känna att jag gör något viktigt och bra de flesta dagar. 

Jo, jag är väldigt tjatig om min tacksamhet, men jag tänker ofta på allt jag har att vara tacksam för. 

Tog en kort promenad, då jag kom hem. Vacker solnedgång. Men alldeles för tidigt. Klockan var bara halv fyra. Insåg att det är dags att ta fram vinterjackorna. Så här långt är det de färgglada höst och vårjackorna som fått gälla.

Vintervackert absolut. Men inte det minsta behagligt. Vill ha plusgrader... helst upp emot tio.  Vill inte ha snö och kyla.

Tacksamhetstanten blev genast en gnälltant. Är risk för att gnälligheten vad det gäller väder, består ett antal månader. Avskyr mörker och kyla!

Till Linköping

 Det bor ett fyrtiotal personer i det som kan räknas till vår by. Vilken då består av flera småbyar. Kanske var det några fler som bodde där på 80-talet, den tid då det fanns stora eller små barn i nästan varje hus. Numera är det mest pensionärer eller unga par utan barn i byn. Snart kommer det en baby igen, och allt börjar om på nytt, förhoppningsvis...

Förra fredagen var vi i Jönköping och kollade på"Korvfabrikörn". En fars, där Mikael från ena utkanten av vår by hade en stor roll. Idag har vi varit i Linköping och kollat "Beetlejuice", en musikal där Peter, från andra utkanten av byn har huvudrollen.

Är det inte häftigt, och lite märkligt, att två killar från samma by, åldersskillnad fyra år, är etablerade skådespelare?

Sen är det bara att konstatera att det är en stor skillnad på teaterform. Dagens upplevelse var en toppengrej. Förra fredagens föreställning låg på en helt annan nivå.

En makaber historia var det som spelades upp genom härlig sång och musik. En historia som hade ett stort kapital av humor och som samtidigt hade ett djup.

Det handlade om Beetlejuice, "spöket", och de två nyligen avlidna "spökena" samt familjen som flyttade in i det "hemsökta" huset. Dottern som saknade sin döda mamma. Pappan som inte ville prata om mamman och som hade träffat en ny kvinna. ( Den rollen spelades f.ö. av Peter alldeles äkta fru. Kul att få se henne..)

Det var Peters mor och far som fixat resan. En busschaufför har vi också bland våra goda vänner i byn. Så det var en buss, fylld med 50 relativt nära vänner och släktingar till Peter och hans föräldrar som åkte upp till Linköping, denna novembersöndag.

En av Peters bästa barndomsvänner  och hans familj var också med. Kul att se de båda killarna tillsammans. Det var inte länge sedan de var barn....

En nöjd och trött huvudrollsinnehavare kom ut i salongen och pratade med oss efter föreställningen.

En kul söndag!

Julmarknad

 

Julmarknad på Segerstads naturbruksskola. I Reftele, Gislaved kommun.  Har blivit en tradition att besöka den marknaden, som alltid ligger i mitten av november, tillsammans med Johanna och hennes familj.  Denna helgen var det bara lördag förmiddag som var ledig för oss alla. Så för ovanlighetens skull, så var vi på plats när marknaden öppnade.

Lite rolig grej; ta en bild och tagga #julmarknadsegerstad på sociala medier. Vinn blomstercheckar. Vi kan ju alltid hoppas på vinst, Karl-Petter och jag. Färgglada är vi i alla fall. Om ej i julfärger...

Naturbruksgymnasiets idrottshall är fylld av försäljare, vars utbud består av ätbara och drickbara varor.

-Hej Johanna, sa den här killen. Hon hejade glatt tillbaka. Det visade sig att de läst franska ihop på gymnasiet i Gislaved.  Jag köpte en strut marknadsgodis av killen.

Marmelad, det äter vi sällan. Detsamma gäller glögg. Så här blev det ingen affär.

Men mycket annat blev inhandlat i gympasalen; ost, fisk, korv, bröd. Goda smaker och lokalproducerat. Kan inte bli bättre.

Det var provsmakning av det mesta. Konrad och Karl-Petter åt sig nästan mätta på bröd och korv. Tänker, att när man tar ett inträde på 80 kr ( gratis för barn) så är det ok att även barnen smakar. Flera gånger om.

Segerstads Julmarknad, det är förvisso en Julmarknad, men ingen julig sådan. Det fanns någon enstaka tomte som prydnad och på något ställe fanns det lite julmusik. Men mest var det en rolig och omväxlande utställning av vad kreativa människor kan åstadkomma.Med möjlighet till inköp.

UF ( Ungt företagade) fanns på flera platser. Både med elever från Naturbruksgymnasiet och från Gislaveds gymnasium.  En hel del intressanta saker. Men inget jag behövde. Men det tycktes räcka med att ge de unga uppmuntrande ord. De log glatt och tackade, då jag berömde detas kreativitet.

Hästskorna hade ridskolan sponsrat med, berättade tjejerna. Johanna valde förstås ut en julpyntade hästsko att ta med hem till stallet. 

I de två stora husen, var det mängder med olika försäljare. Jag tyckte att det här bordet med "figurljus" var läckert. 

-Det är ju synd att tända dem, sa jag till försäljarna.

- Det är prydnadsljus, blev svaret.

- Men då är de ju dammsamlare, tyckte jag 

- Det går bra att spola av dem.

Nä, jag köpte inga. Jag vill inte ha fler onödiga grejer, än vad vi genom arv och present har i huset 

Tomaterna var så mjuka i skägget. Var lite sugen att köpa. Men besinnade mej. Vi har fler tomtar än vad vi brukar plocka fram. Och nog är detta också något som samlar damm. Men jag köpte en bricka, tillverkad till förmån för afrikanska barn, jag köpte lite mjukgörande fotprodukter... Får bli eget spa i kväll, med fotbad och nytt nagellack ( använder nästan bara ofärgat/ljust färgat)....och jag köpte små fina silverörhängen.

Bra saker för mej...

Några hade sin försäljning ute i duggregnet och snålblåsten. De flesta utestånden hade dock både vindskydd och takskydd. Men några "tuffa", oskyddade försäljare, det fanns det också.

Det var några roliga timmar. En tradition som jag hoppas kunna få uppleva igen.

Denna bilden tog killarnas pappa och skickade på familjeappen. Dagens klart bästa foto.

Bra att hinna marknadsbesöket på förmiddagen. C-E och jag stannade till på Höganloft/Isaberg och åt deras goda raggmunk med fläsk till lunch.

Läge för en promenad då vi kom hem. Det hade duggregnet hela förmiddagen, men plötsligt kom solen. Lingon, det finns det lite kvar ännu. Men de är helt smaklösa.

Klockan var inte ens tre, och ändå stod solen så lågt. Och lägre ska det bli. Över en månad till vintersolståndet.

Tog bilen ut till skogen, en annan skog än denna, och hämtade lingonris och mossa.  SMHI hotar med snö i mitten på veckan, så det var läge att hämta hem lite grönt, innan allt försvinner under snö. Ska plocka med lite olika blad från trädgården i Ulås på tisdag, och sen försöka få till några kransar att hänga på dörren. Ett kul, lite lagom, projekt. Som t.o.m. den som har tummen mitt i handen klarar.

Fundering

 

Tog en promenad efter skoldag och styrelsemöte. Så vackert med himmelsfärgerna och fullmåne. Även avlövade träd/ björkar kan vara vackra mot rätt bakgrund.

Fick en så märklig fråga idag.

- Om du vare sig gillar dragspel eller gubbar som berättar snuskiga historier, vad duger åt dej då?

Kände mej eljest för min ålder, men även på en annan intellektuell nivå än frågeställaren. Och samtidigt väldigt ställd.

Men det tänket, det kanske var att göra mig lite "märkvärdig". Kan vara så att jag bara är en tråkig tant.

Och se där... en annan färgskiftning. En fin liten runda. 

Men frågan hänger ännu kvar...