Avslutat?

Syrenerna har inget väl inget med den lite krystade rubriken att göra. Mer än att de är rätt kortlivade i sin blomning, och om värmen kommer tillbaka, så blir det et snabbt avslut på blomningen.

Nä, jag kände lite så när jag gick från skolan idag, att det antagligen var ett avslut på schemalagd undervisning i något annat än musik. Efter femtio år i kommunen, så måste jag lära mig säga nej, om det kommer förfrågan om längre vikariat. Det får väl vara nog någongång. 

Nästa torsdag är det skolavslutning. På onsdagen  är det traditionell brännbollscup. Min närvaro behövs inte på brännbollen. Gott så. Så förhoppningsvis, så hade jag mina sista schemalagda no-lektioner idag.

Nästa vecka är det bara en timmes träning på avslutningssångerna som gäller, samt att kompa alla klasser på skolavslutningen.

- Men ska du aldrig sluta? Du måste ju ta till vara det du har kvar av din tid, sa mina styrelsekollegor på gårdagens PRO-möte. Jag berättade att nästa år, så är det bara en halvdags schemalagt jobb som gäller för mej. Enbart musik.

-Men jag tycker ju att det är kul! Jag hinner mycket annat också. Sitta still är inte min grej, så länge jag orkar vara aktiv 

Nu är det så att tre av mina åtta styrelse-vänner också ska jobba i skolan i höst. Ideellt. Som "seniorer i skolan", stödperson, rastaktivitetsskapare...minst en halvdag i veckan. Så vad är skillnaden? Jo, att jag får betalt för mitt jobb. 

Jättebra att få in äldre personer som stödpersoner i skolan. Jag kommer dock aldrig att bli en sådan.  Ideellt arbetande personer saknas över huvudtaget idag... och jag är också dålig på sådant arbete. Fast visst är styrelsearbete ideellt..samt att det medför en del extra arbete. Men jag tycker ju att det är rätt roligt!

Det är väl det som det handlar om, det där med att ta till vara på de dagar man har kvar, att göra saker som känns roliga och berikande. 

Bilder från dagens doftrika ( korta) promenad. Syrendoften var betydligt starkare än lukten från de här fyra nyfikna kusarna.

Försommar

 Försommaren är här och naturfotonörden är i sitt esse. Tisdag idag! Barnbarnseftermiddag. Men innan vi hämtade pojkarna i skolan, så måste vi ju äta lunch. Idag blev det en god kycklingrätt på Vandalorum. Vandalorum är en av Värnamos "stoltheter". Museum, restaurang, utställningshall och en fantastisk trädgård.

Vi hann med en runda i trädgården och många bilder blev det.

Konrad sprang iväg till nya "kompisen" Idde ( Idefix) så fort vi kom hem till gården.

Fint med pojke och häst i försommargrönska. Så visst blev det ett antal bilder.

 

Gamle trogne Bolt fick också besök i hagen. Storhästarna får mamman ta hand om.

 

Kaninerna får inte alls samma uppmärksamhet som hästarna.  Men man kan ju inte göra så mycket med dem. ( Egen reflektion; Jag förstår inte riktigt vitsen med kaniner...)

Fotboll, spel, kortspel, promenad, tidig kvällsmat..och sen var det dags att säga hej då och köra Konrad till fotbollsträningen. Passade på att köra över "Paradiset", Rusarebo äng, då vi nästan hade vägarna förbi.

Orkidéerna höll på att vissna,  gullvivorna var helt borta. Men många blommor fanns det kvar, på den artrika ängsmarken.

Naturfotonörden var förstås framme med mobilkameran.

Härlig försommar! Ännu bättre blir det om det utlovade regnet kommer.

Överhört, hört och oerhört ... dumt

 Överhörde igår en kvinna som berättade för väninnan hur man skulle få bra bilder på blommor. Med mobilkamera. Den enda kamera jag använder nu för tiden, Man skulle ställa in kamerans inställning på porträtt. Vilket  fokuserar på ett föremål, i detta fall en blomma. Testade direkt och kunde igår publicera en riktigt bra bild på guckusko.

På dagens promenad blev det många stopp längs vägen, för att fota blommorna längs vägrenen på ovan beskrivna sätt. En del blev bra, en del mindre bra. Små tunna stänglar och små blommor, det klarade kameran inte att ställa fokus på.

Men här är iaf några av bilderna.

Revfingerört...mest fokus på ett blad

Kärringtand upplevs väldigt annorlunda om man fokuserar på en enda blomma

Blev nog bäst av alla. Så fin i fröställning. 

Årets första fynd av vädd, åkervädd. Lär bli många exemplar av den växten under sommarens nittio dagar. Vilka börjar i morgon....

 

Svartkämpe. Vacker i sin oansenlighet. 

Denna blommande växt fanns alldeles bredvid ett fält med vallväxter. Jag vet inte vad det 

är. Google kunde inte hjälpa mej. Får heller inget stöd i floran. Kanske är det en mutation på hundkex. Eller en ny invasiv art. Ganska fin.

Likt, men ändå ganska olik från hundkex.

Besökte kyrkan i Dalstorp i eftermiddag. En otroligt bra konsert hölls där. Av riktiga proffs. Operasångaren Anders Lorentzson framförde ett antal olika verk, tillsammans med diplomorganist Morgan Blåberg. Båda herrarna är numera pensionärer och har återvänt hit till sina hemtrakter. Det var SÅ bra. Filmade flera gånger med mobilen, men datorn gillar inte formatet och det gör inte youtube-kanalen heller. Så det får bli bild och försäkran om att det var superbra. Synd bara att inte fler kom till kyrkan....den var långt ifrån halvfull. Drygt femtio personer... 

När det är musikgudstjänst brukar det vara en kort andakt. Vilket idag fick det att krypa i mej. Prästen påstod att en dag skulle de döda komma upp ur gravarna och alla som tror på Jesus, ska få bo i ett evigt rike med vår Herre. Såg rena skräckfilmen framför mej, både det att skelett kröp upp ur gravarna och att  få evigt liv i himmelriket, utan ände på det hela. Vem tror på sådant i våra dagar? Den här prästen tydligen. Var tvungen att kolla upp hur gammal  han var, tänkte att det var en 75 plusare, som aldrig landat i någon verklighet. Det visade sig att karln var 58 år. Han måste ha fötts som 100 åring och backat i ålder. Så oerhört DUMT!

När sedan sista orgelstycket var spelat, så trodde jag att prästa-skrället skulle tacka Anders och Morgan. Nä, han tackade Gud  istället, och tyckte att vi skulle göra detsamma, för det var ju Gud som utrustat herrarna med sin musikaliska begåvning. Det var svårt att hålla tyst och inte protestera mot den dumheten. Genetik, miljö, och otaliga timmar med övning. Det var ju proffsmusikerna som skulle ha äran! Vilket de fick då prästen slutat med sitt dravel och auditoriet kunde framföra sitt tack genom ett hjärtlig applåd. 

Det finns bra och kloka präster, sådana som lever i en verklighet och inte i en sagovärld. Den här prästen var ett praktexemplar på hur man får folk att undvika att komma till kyrkan.

Denna underbara tid!

 Vilka dagar! Börjar med gårdagen. Var inbjuden att delta i kollegorna AW. 

- Du som går så mycket, du måste ju vara med, tyckte man. Vi ska gå en del av Jälmåleden och sedan grilla lite korv vid en av kollegornas fritidsstuga.

Lät ju kul! Härligt väder, så jag bestämde mig för att  ta elcykel, den milslånga sträckan till samlingsplatsen. Det är verkligen ljuvligt att cykla i sol och mer än tjugo grader i luften.

Det blev en fin seneftermiddag/kväll med de yngre kollegorna. Konstaterade att jag lätt kunde vara mamma till de gravt medelålders kollegorna och mormor till de yngsta.  Så roligt att umgås med alla åldrar.

Jag cyklade hemåt innan kvällen blev för sen. Några glas bubbel hade fägnats oss under kvällen, och visst gjorde de extra bubblorna i blodet att det gick extra lätt att trampa uppför backarna.

Här kommer lite bilder från den fina kvällen..

En sann glädje att få uppleva gemenskap, rörelseglädje och vackerhet, trots att man inte längre hör till de ungas skara.

Så blev det lördag. Jag har under flera år tänkt att det vore roligt att åka till Munkängarna på Kinnekulle för att få uppleva när ramslöken blommar.  Senast som vi träffade svägerska och bror, så framförde svägerskan samma önskan. Och så blev det bestämt att vi skulle åka till norra Västergötland för att uppleva ramslök i blom.

Vilken otrolig upplevelse. Man måste ha upplevt det för att förstå vilka mängder av blommor som trängs tätt, tätt intill varann. Doften! En mild lökdoft.

Vi var förstås inte ensamma på Munkängarna. Området var stort, mycket, mycket större än vad jag kunde föreställa mej, så man upplevde det inte alls som överbefolkat. 

Sagolik, skulle jag säga att Munkängarna är, just i denna tid.

Är så glad att den resan blev av!

Falkängarna i Hällekis har jag också hört talas om. Vi körde fram och gick längs de gamla fina husen, på gatan enbart som rymmer hantverksbutiker. Annki och jag gick in i en av butikerna, och kvinnan som för dagen skötte butiken, tipsade oss om att även guckuskon blommade.

Vi tackade för tipset. Men först var det dags för en sen lunch. Vi kollade om det fanns plats för oss på populära Kinnekullegården. Vi fick plats på altanen. Härlig utsikt och nära till buffématen. Kantarellsoppa, sill och sallader, varmrätt ( lax, kött, potatisgratäng och otroligt goda grillade grönsaker) samt efterrätt. Det blev fyra olika tallrikar, med olika smaker. Så gott!

Så var det dags för dagens bonus, den ovanliga guckuskon.  En orkidé, som jag aldrig tidigare sett. 

Så vackert. Ovanlig blomma. Delar av kronbladen ser verkligen ut som skor! På nedersta bilden, så ser man ramslök lysa vit i bakgrunden.  Så ramslök fanns lite överallt, inte bara på munkängarna.

Dags att vända hemåt igen. Men ett foto till ville vi ta. Ett foto på ett av alla blommande rapsfält.

Roger, bror, körde från Rångedala. Det blev en tur på ca 25 mil. Det kändes inte så långt, då man satt bekvämt i en bil och åkte genom så mycket vackerhet.  Sex mil enkel väg hem till oss.... C-E hann hem precis när den viktiga cupfinalen mellan Arsenal och PSG startade. Den håller på än. 

Underbara dagar i årets bästa och vackraste  tid.