Byns stolthet nummer 2

 

Det tycks som hösten blir tämligen fylld med musik och teater, även detta år. Idag var det dags att se årets föreställning, där byns stolthet Micke Riesebek och hans fru Jeanette Capocci var med. De har under många år varit del av sommarfarserna på Vallarna i Falkenberg. Under hösten går föreställningen ut på turné.  Idag gästade man Borås. Det gjorde vi också.

Micke är född och uppvuxen i vår by. Hans mamma Karla var en av mina bästa vänner, och hade dessutom de hästar som döttrarna utvecklade sitt ridande på, och vars sto Ronja, var mormor till Johannas båda halvblod.

Karla lämnade tyvärr det jordiska för drygt fem år sedan. Alldeles för tidigt, tyckte jag.

Idag spelade Mikael två olika roller. Som präst och som badsugen hotellgäst. 

Annika Andersson var, som så ofta, Mickes motspelerska. Ewa Roos hade en av de mindre rollerna.

Nettan, Jeanette, spelade dottern till hotellägarna.

Fars är ju fars.  Skulle väl inte sett denna om inte två av skådespelarna var välkända för oss. 

Helt ok föreställning. Man skrattade en del, drog på  munnen ännu mer.  Budskapet i en fars, det brukar  man få leta efter. Men ibland behövs ju bara en stunds förströelse.

Tillsammans med föräldrarna till byns första stolthet, Peter, samt  en av pappans bröder och hans fru, hade vi bokat bord på Borås bästa pizzeria, Granada.  Fullsatt, som så ofta en helkväll. Godaste pizzan drar mycket folk.

Inte helt fel för oss i den äldre generationen, när föreställningen börjar klockan 16. Gott att vara hemma innan läggdags.

Med ceriserosa tröjan på..

 Brukar försöka få till en eller två längre promenader varje vecka.  Med längre promenader,  menar jag sådana som är en halv mil eller mer. 

Det är skönt att gå, och framförallt så är det en liten koll för hypokondriska mej;  orkar tanten en rejäl sträcka i relativt rask takt?

Bestämde mig för en runda som jag inte gått på länge. En av de längre, där man inte behöver gå någon större sträcka på asfalterad väg. Asfalt känns i rygg och knän...otrolig skillnad mot att gå på grusvägar och skogsstigar...

Ceriserosatröjan på. Några älgflugor ville jag inte ha med mej hem. Igår tog jag på en beige fleeceväst, då jag bara gick genom byn. Då var det, trots att jag inte gick genom skog, ett par älgflugor som misstog mig för ett hjortdjur.

Många bilder blev det längs vägen på fagens långrunda. Det är så vackert i naturen just nu 

Grannhuset. 500 meter bort. Obebott, men besökt av ägarna ibland. Ska försöka ta en bild här varje fredag i oktober, för att följa naturens "förfall". 

Igår, på sen eftermiddag, fem-halv sex, var jag ute på den dagliga 2-4 kms "måste"- promenaden. Då var gräset slaget, på alla åkrar i "centrala" byn. Sammantaget 7-8 olika fält. Idag, på tidig förmiddag, var allt gräs förpackat i plast. Undrar hur länge bonden i vår by jobbade i natt?

Passerade gården efter ytterligare en km.  Det var bara en ilsket skällande hund på gårdsplanen ( bunden), så jag fick inte tillfälle att fråga. Tror f.ö. att han jobbar med annat under delar av dagarna. Det finns gott om foder framför ko-stallet.  Och mer blir det.

Åker sällan vägen förbi gården på kvällstid. Eller ens på dagtid, trots att det är en "genväg" till Tranemo. Får nog passa på att göra det. Den här installationen måste vara väldigt fin när mörkret fallit.

Från byväg  till skogsväg. Vid Toråsen var en stor vändplan i ordningställd. Antagligen är det en större skogsavverkning på gång.  De stora virkesbilarna är i behov av stora utrymmen för att komma fram och tillbaka.

Visst är det så, att när man gått några kilometer, så kommer endorfinerna i gång. Det är njutbart att bara låta benen gå och med olika sinnen scanna av naturen.

Hur var det med vatten tillgången i "Görans dammar". Den  var god.  Ingen skillnad mot vad det brukar vara.

Klart njutningsfullt för ögat.

Det finns  flera små jaktstugor längs skogsvägarna. Funderar på om de används så ofta. Om det finns så många som jagar regelbundet.

Älgjakten börjar om en vecka. Då blir det inte läge för långpromenad, för då är det verkligen fullt av män i kamouflagekläder, orange band på mössor och kepsar och utrustade med vapen, i våra skogar.

Ett par riktigt branta backar tar mig upp till den gamla utmarken, till torpet som är benämnt "Allmänningen". Ett hus utan el och vatten. Tidigare uthyrd på sommaren. Men nu har det stått helt tomt under några år.

"Rosa bandet" är aktuellt i oktober. Gula bandet, det är älgjägarnas eget band. Det visar till något av alla älgtorn som finns i våra skogar och mossmarker.

Lämnar skogsvägen för att gå in på en stig, som jag brukar gå lite då och då. Får   lite kalla fötter, för se där..

 ligger nyavverkat virke över stigen. Hör skogsmaskinen en bit bort. Håller den på att avverka längs stigen? Att komma i vägen för avverkning, det är inget att rekommendera.

Ingen fara. Den syns inte ens. Men naturen är helt förändrad.  Funderar på om det är kyrkans skog som avverkas. Det finns en, helt ologisk, bit skog, som tillhör svenska kyrkan, mitt inne bland byfolkets ägor.

En bekant byggnad. Nu har jag kommit till högsta punkten. Det har gått uppför hela vägen från dammarna. 

Tillbaka  till bebodda trakter. Och välbekanta vyer.

 

Lunchdags för gårdens hästar... eller iaf några av dem.  

Några hundra meter på asfalt. Känns direkt i knän och rygg.  Där jag tar av till byväg igen, möts jag av glatt blommande nysört och höstfibbla.

Snart hemma igen. 7,55 km, "sa" aktivitetsklockan.

Inte en enda älgfluga med mig hem.  Den ceriseröda tröjan gjorde sitt jobb i dag också.

En riktigt härlig promenad. Och jag hann hem innan regnet började.

.. 

Bättre förr? Nej. Men annorlunda

 En liten reflektion utifrån dagens göranden.

Förr var detta en järnvägsstation. Tågen mellan Göteborg och Alvesta stannade och tog upp passagerare. Idag rusar passagerartåg och godståg förbi i hög fart. Stationen är numera ett mycket trivsamt café.  Café Kråksången. Här träffade jag gamla vännen Katrin idag. Förr letade vi geocacher när vi sågs. Idag hade vi ett trevligt samtal.

För länge sedan, då jag var barn, gjorde jag ett liknade handarbete.  Det var på den tiden då flickor ansågs vara speciellt begåvade för handarbete.  Idag är inte handarbete jättepopulärt. Men det kan utföras av både tjejer och killar/män och kvinnor.

Förr var hö/grässkörden bärgad i juli. När gräset växte upp på åkrarna, så fick korna beta där. Idag var fjärdeskörden på gång i byn.

Förr plöjdes de åkrar där vete/korn/havre hade skördats. Idag har fälten redan såtts inför nästa års skörd.

Förr fanns det nästan bara mjölkkor på gårdarna i våra trakter. Idag är mjölkgårdarna jättestora. Några sådana finns det inte i vår närhet. På "våra" mindre gårdar är det köttdjur som står för produktionen.

En fin dag blev det! Förr var det inte vanligt med 20 grader och sol under höstmånaderna. Det är bara att tacka och ta emot de härliga dagar som vi fått under senaste veckan.

"Tur att man har egen inkomst"

 Ja, så sa jag till C-E, när jag kom hem.

Han hade också varit med på eftermiddagens PRO-möte. Med egen bil. Trots att han varit behjälplig med avdukning och avmöblering, så hade han hunnit hem och ut på altanen, innan jag kom.

"Tur att man har egen inkomst".

Det var modevisning som stod på programmet för dagens möte. Det fanns mycket att  välja på, när Seniorshopen invaderade Bygdegården med sin höstkollektion. 

Sex mannekänger ville Kristina Fritz ha till sitt förfogande. Fyra damer och två herrar.

Jag är av den absoluta åsikten att det där med att visa kläder, det är det bra om "mannekänger" av olika storlekar gör. Så det var tredje gången som jag visade kläder i storlek XL.

Dyrt har det blivit varje gång. Trots att "mannekänger" fick 10 % rabatt. 

" Din lön för idag var 460 kr", sa Kristna då jag lämnade fram betalkort.

När jag körde hem med två par byxor, två tröjor och en hel "findress", så tänkte jag just på hur kvinnor hade det förr. Många var helt beroende av sina makar, vad det gäller ekonomin.

Mormor hade inga egna pengar. Inte förrän hon fick sin lilla folkpension. 

Mamma hade inga egna pengar. Hon använde barnbidraget både till sig själv och mej. När hon kom upp i 50 årsåldern, så fick hon jobb som "hemsamarit" ett antal timmar i veckan. Vilket lyft! Helt plötsligt kunde hon unna sig lite, och dessutom kosta på sej att ta körkort. 

Andra tider, absolut. Men ganska nära i tiden. Och jag är mycket  medveten om att det än idag finns kvinnor, som har så låg pension att de inte kan hänge sig åt ett frosseri i shopping. Det är verkligen orätt, att de dom skött hem och barn, eller har haft ett av  de samhällsbärande, men lågavlönade yrkena, får så orimligt låg pension.

Tror att många damer, och även herrar,  blev nöjda med sina inköp idag. Kvalitetskläder till hyfsade priser.

En bild på dagens "mannekänger".  Vet att vännen och kollegan längst till vänster blev så förtjust i sin avslutningsoutfit ( vi bar tre olika ensembler var) att den fick följa med hem. Jag köpte två av de tre ensembler som jag visade. Plus ett par jeans och en långärmad T-shirt.

Den eftermiddagen gick snabbt

 Vissa tisdagseftermiddagar går snabbare än andra. Denna kändes  absolut som rekordsnabb

Lunch i Värnamo, strax före kl  12. Idag blev det Söderport. Där serveras både husmanskost och asiatisk mat på buffé. Samt mjukglass till efterrätt. Det gäller att hitta det allra godaste.

Det fanns gott om tid efter det att vi hade ätit oss mätta. C-E valde att gå in på Rusta, vägg i vägg med restaurangen. Jag valde att ta en promenad till pojkarnas skola.

Härligt väder. T-shirtsväder.

Kom ändå, med ett stänk av vemod, att tänka på när jag fotade blommande buskar med himmelsblå bakgrund. Det var i maj. Hela härliga sommaren låg framför. 

Nu är det frukterna som blir fotade. Med lika himmelsblå bakgrund. Den härliga sommaren ligger bakom oss.

Hann även med en tur till den fina parken, som ligger mellan pojkarnas skola och deras gamla dagis, förlåt förskola... 

Väl hemma i Ulås ville K-P skjuta skott/ stå i mål och Konrad ville spela kort.  I vanlig ordning, så var det morfar som var den mest populära som poker-motståndare. Jag höll mej helst utomhus i det fina vädret.

Konrad fick ut morfar som målvakt, efter någon omgång poängpoker.  

Katten Micke fick också en stunds uppmärksamhet av Konrad.

Tisdagseftermiddagar tycks ha blivit K-Ps och Johannas gemensamma ridtid. Härligt väder för alla utomhusaktiviteter. 19 grader i skuggan. Vindstilla. Ljuvligt!

Det blev hästbyte i slutet på ridturen.  Även en stund i trav, för Lyckes lille ryttare. 

Efter det var det dags att köra K-P till Kulturskolan. Han har börjat spela klarinett, på Johannas gamla instrument. Redan efter ett par lektioner, fick han erbjudande att spela i en blåsorkester för nybörjare. 

Morfar fixade kvällsmaten. Kokade ris, gjorde sallad och lade sista handen vid fiskgrytan, som jag förberett här hemma.

Konrad och morfar åt medan jag skjutsade Karl-Petter. Konrad skulle också till Kulturskolan, fast fyrtio minuter senare än K-P.

Konrad spelar piano. Denna vecka var det "klaviaturvecka". En och en halv timmes pianospel i grupp. Så fotbollsträningen fick anstå denna vecka.

Nästa vecka blir det ett nytt pusslande kring hur vi ska få till körningen. Men det går säkert bra, vi har tillgång till två bilar.Och kvällsmaten, den är alltid väl förberedd. Mest bara att värma.

Karl-Petter åkte med hem, de 7-8 km till gården i Ulås, efter det att Konrad visat mej var pianosalarna var, längst upp i huset. 

Nu var det vår tur, att tillsammans med Johanna äta lite god fiskgryta.

Konrad skulle hämtas klockan 19. Den körningen fick mamman ta hand om. Jodå, det finns en pappa också. Men han lägger ofta en jourkväll på tisdagar. Han vet att vi finns tillgängliga då. 

Känns bra att kunna göra nytta...

Denna eftermiddagen bara rusade iväg. Den allra största delen tillbringades utomhus, i det härliga vädret.

Byns ( ena) stolthet

 Idag har vi varit på musikal.  En musikal i regional regi. Östgötateatern.  Oj, vilken skillnad på biljettpris, jämfört med privatteatrarna. Biljett och buss kostade mindre än en av de billigare biljetterna till privata teatrar 

Den gamla teatern i Linköpings var målet. En resa på dryga två timmar från samlingsplatsen i Nittorp. Lunch..och besök på chokladfabriken, Narr, med Sveriges godaste godis, i Ödeshög.

Linköpings tog emot oss med härligt sensommarväder.  Gott att sträcka på benen och gå en runda, innan det var dags att sätta sig i teatersalongen.

Musikalen Mrs Doubtfire bjuder på matineföreställning på söndagar. Huvudrollsinnehavarens föräldrar, våra grannar och goda vänner, hade fixat fram 50 biljetter samt buss, som kördes av en annan god vän från vår by.

Peter Jansson, det är Johannas klasskompis från dagmammetid och fram genom högstadiet. Dessutom lekkamrat då de var små. Så det är ju extra kul att se att pojken, som tidigt älskade att härma Christer och Stefans rollfigurer, gör ett sådant fantastiskt fint jobb som professionell skådespelare.

Förrförra året såg vi Peter i huvudrollen av Beetlejuice. Idag hade han huvudrollen i Mrs Doubtfire. 

Vilken rollprestation! Trots förkylning, så framförde han alla låtar perfekt. Dans behärskade han också, liksom att byta från dialekt till dialekt. Verkligen superbra! En stolthet för vår by. ( Eller rättare sagt, den ena av byns skådespelastoltheter. Den andre ska vi, tillsammans med Peters föräldrar, se  på lördag)

Hela enseblen gjorde ett bra jobb. Scenografi, kostym och koreografi var i toppklass. Minst lika bra som det man kan se på en privatteater...eller på stora Göteborgsoperan.

De två barnen som ingår i föreställningen spelar var tredje kväll. Superduktiga! 

Peter kom ut till sina "supporters" efter föreställningen. Han avslöjade att han kände sig extra nervös, då han visste att det satt 50 personer i publiken, som han kände "både till för och efternamn".

22 klädbyten hade han under föreställningen. Det är( utom när han gör dem framför publiken) någon som står på "rätt ställe" och tar av och på kostymerna.  "Det känns som att åka omkring i en torktumlare", var Peters kommentar. 

Föreställningen spelas fram till nyår. Först på Linköpings teater och sen på Norrköpings teater. Peter fru är också skådespelare. Hon spelar just nu "Romeo och Julia" i Norrköping... och kommer till Linköpings när "Mrs Doubtfire" går upp i Norrköping. 

Rekommenderar verkligen Östgötateaterns föreställningar. Om ni bor i närheten, och gillar teater i olika former, ta chansen att se toppenbra föreställningar.

Blev nästan lite rörd, då jag såg barndomskompisarna tillsammans igen.

Det var ju inte längesedan de var barn...

Världens bästa föräldrar har uppfostrat två fina söner.  Den ena bor kvar i byn med sin familj, den andre är en duktig skådespelare och musikalartist, vars rollprestationer ..tycker jag... borde få större uppmärksamhet i media och på ännu större scener.

Men jag vet också att Peter, som fastanställd på Östgötateatern, har en trygghet vad det gäller sitt jobb. Och det är nog mer värt än att freelansa och stå i det riktigt starka spotlightljuset nån gång då och då.