Rena bedrägeriet

 Himlen är oskyldigt blå. Solen sprider ut sina mest glittrande strålar.

Jacka på, ut och gå.

Det kändes som om jag blivit utsatt för ett bedrägeri. Luften var kall, vindbyarna isande. Solstrålarna var inte alls värmande.

Tur att jag hade både mössa och vantar i fickorna på den varma jackan. Saknade halsduk. Drog dragkedjan ända upp till hakan. Fick till en njutbar promenad. Känner mig ändå nöjd att jag utnyttjade förmiddagen till att vistas utomhus. Nu, efter middagstid, så är det mycket moln och blåsten har tagit i.

Det är lätt att bli bedragen av vackert väder.

Det tycks vara ännu lättare att bli bedragen av falska löften. Det förvånar mej att så många människor fortfarande tycks bli bedragna, genom att gå på falska löften som utges från olika kriminella personer. Borde man inte ha blivit medveten om att aldrig logga in på banksidor, om någon elaksinning person, via telefonen uppmanar till det.

Borde inte alla vara medvetna om att ingenting är gratis, eller ens förmånligt, trots att det framstår så. Bakom allt förmånligt, som inte kan härledas till kända annonsörer,  finns det något bedrägligt, något som går ut på att motparten tjänar pengar. Mycket pengar.

Kanske låter jag lite kaxig. För vem vet, snart kanske jag själv sitter där med skägget i brevlådan. Bedragarna blir allt smartare och allt mer raffinerade.  Och det blir ju knappast jag.

Brytningstid

 

Fåglarna sjunger. Snön täcker marken. Solen värmer i ansiktet. Kylan känns så fort man kommer in i skuggan.

Nä, jag ska inte klaga på vädret. Vi är bara i mars ännu.  Känner mig lite glad över att dagarna numera räcker långt in på kvällen. Och bättre ska det bli.

Den överåriga lärarinnan inser att hon hamnat i en brytningstid. Eller kanske skedde brytningen för flera år sedan. Sannolikt en process som pågått ett tag..

Min pensionärskollega och jag har ofta pratat om hur mycket "roligt" vi gjorde i skolan,  förr i tiden. Framförallt pratade vi om olika framträdanden som eleverna tränade in och visade upp för föräldrarna på kvällstid.

Varför inte göra detta en gång till, som avslutning på vår tid i klassen? Sagt och gjort. En Europmusikal. Tillsammans med kollegan gjorde eleverna korta presentationer om några speciella företeelser i olika länder.  Jag letade fram låtar som passade och övade in dessa.

Vi skickade ut information om att vi tänkte bjuda in till "musikal" och enkel, elevbakad, fika den 26 mars. Vi bad föräldrarna höra av sig om de visste att det krockade med ishockeymatch eller annan viktig fritidssysselsättning. Ingen hörde av sig. Så bra !

Men så började barnen prata... Vi kan inte vara med; gymnastikträning inför tävling, ishockeyavslutning, karateträning...

Vi skickade ut ett nytt mail till föräldrar och bad dem höra av sig hur många som tänkte komma från varje familj, vilka som hade förhinder.

Några familjer anmälde även mor/farföräldrar, ett antal skickade meddelanden om att barnen var upptagna med annat. Hälften har ännu inte svarat.

Bara att konstatera, tiderna förändras. Skolan, att göra något i gemenskap mellan barn och föräldrar, det är inte viktigt längre.Fritiden är det som räknas.

Vi har ännu inte bestämt hur vi gör. Får diskutera med eleverna på måndag. Antagligen struntar vi i allt. Tänkte under dagen promenad, att det är gott att jag aldrig mer ska vara klasslärare. Att orka med lärarjobbet som 70+, det är inga större problem. Problemet är att man inte hänger med i den tidsanda som råder.

Ljuset har snart gjort sitt, där ute på den vinterslitna verandan. De små påskliljorna, som fått flytta in under de senaste dygnets kalla nätter, de blommar för fullt.

Brytningstid.

Snö

 

77

Det är väl katten att det ska komma snö, nu när det har varit vår. Så tyckte katten. Och valde att stanna inomhus. Så tyckte även jag. Näää, jag vill inte heller gå ut i "klabbet". 

Nåja, våren ska väl återvända igen. Ljuset har kommit tillbaka. Om en vecka är det vårdagsjämning.

Inget kul med snö, för de vackra snödroppsplantorna. De trodde absolut på fortsatt vår.

Köpte penséer på Blomsterlandet igår. Inte läge att plantera ut dem än. De har det bra i ljuset från odlingslampan, där nere i den svala källaren. Sällskap har de av små små tomatplantor och ännu mindre petuniaplantor. Samt några perennplantor. Så roligt att se de nya gröna spira. 

Vi börjar gå mot slutet av vår tredagars arbetsvecka, jag och pensionärskollegan. Om drygt två veckor kommer ordinarie lärare tillbaka efter barnledighet. Det blir dock en och en halv dags jobb även i fortsättningen. För oss båda. Fast inte samtidigt.

Känns bra att inte sluta tvärt, med en klass som man lärt känna så väl. 

Blir ju lite jobb i min "vanliga " skola i höst. Två halvdagar ungefär. Efter det, så är det dags för mej att gå i pension på riktigt.

Känns gott att ha kommit så långt i tanken!

Vårdagar

 

Sådana helt underbara dagar. En försmak av den riktiga våren. Den som kommer, förhoppningsvis, efter det aviserade "bakslaget".

Tog en ordentlig promenad, efter att ha använt förmiddagen till bullbak och till att sitta på altanen och njuta av den härliga solen. Hästhovarna hade blivit fler sedan i fredags, blåsippan hade fått ett par "kompisar".  Varav flera fortfarande var i knopp.

Hann titta lite på tjejernas femmil. Det är inte ofta som jag sätter mig framför tvn och kollar på sport, mitt på ljusa dagen. Men jag lyssnar på det mesta. Radion står alltid på.Är jag ute och går, så brukar jag kolla mobilen då och då. För att ha koll på hur det går, det vill man ju. 

Skidor är en bra sport. Om Sverige vinner, så kan man vara säker på att det är en svensk som vinner.  I många andra sporter så har de flesta svenska stjärnor ursprung från andra länder. De har allt annat än svenskklingande namn.

Nu skulle den som vill  göra mig till "rasist", kunna tolka det som om jag inte uppskattar våra stjärnor med invandrarbakgrund. Det gör jag absolut. Är så imponerad av deras jäklar anamma och deras envishet vad det gäller träning.  Många ( de flesta) svenska barn/ungdomar är för bekväma, för att utstå den träning som behövs för att bli elitidrottare. Utom skidfolket då! De är alla värda all beundran.

I gårdagens musiktävling, så var det ett blandat startfält bland de tolv bidragen. Tror dock att de flesta har ett svenskt medborgarskap, alla utom de som vann. Känns mycket märkligt att musiklandet Sverige, två år i rad, hämtar artister från grannländerna,  när man utser sitt bidrag till europmästerskapen  i musik. Eller musik och musik... Eurovision Song Contest tycks numera handla mer om show, eller att sticka ut, än om sång och musik.

Jag tycker att bastulåten är en glad låt. Men en låt som snart blir uttjatad. Jag gillade inte Måns låt heller, men måste medge att den "växer", efterhand som man lyssnar på den.

Mina favoriter var/är Maja Ivarsson och Scarlet. Vet att det är flera i min ålder som gillar dessa båda bidrag. Men vi röstar inte, och då hamnar bidragen långt ner i resultatlistan. Bastulåten, den gillas av många barn, och ser man till förra veckans mello-upplevelse, så har "mello" blivit barnens favoritprogram.  Antagligen får de rösta. Vad som var lite märkligt, det var att  "experter" från andra länder gav Bastulåten högsta poäng. 

Jag tycker det är kul att se alla svenska bidrag. Bra lördagsunderhållning från vinter till vår. Eurovision är jag inte lika intresserad av. Men har jag inget annat för mig, så kommer jag att kolla på sändningen från Basel. Undrar bara om Bastulåten är med när det blir final?

Vår-sömnighet

 Kände det, då jag nyss kom in och slog mej ner i favoritfåtöljen: Så sömnig jag blev. Typiskt för de första vårdagarna, sannolikt påverkat av ett virus som inte riktigt vill ge sej.

Tog en promenad efter salladslunchen. Avsikten var återigen att hitta vårtecken. Vilket jag absolut gjorde.

En ensam tussilago tittade upp ur fjolårsgräset, på den vanliga "första-fynds-platsen".

En blåsippa hade slagit ut sina kronblad.  Den gjorde mig extra glad. En av mina absoluta favoritblommor.

Såg den första bofinken igår, såg den första tranan idag, hörde skogsduvorna kuttra i eftermiddag. 

Våren är här... och jag vet... det kommer att bli bakslag, men ändå, våren kommer snart tillbaka igen.Årets fem tråkmånader, nov- februari, är "genomlidna".

 Igår var också en trevlig dag. Tillsammans med de fyra väninnorna i byn, så mötte jag våren i Jönköping.  Afternoon tea var beställd. Två likadana fat var framställda till oss fem damer. Mycket gott! Alldeles lagom mycket. 

När caféet stängde vid sex, så kändes det välbehövligt med en promenad längs Munksjön, till kulturhuset Spira.

Biljetter till "Änkeman Jarl" var bokade. Det är sällan som jag ser riktig teater... det är ju musikaler som lockar mest..men det var riktigt trevligt att uppleva Mobergs trettiotalspjäs, så här hundra år efter att den skrevs.

En humoristisk pjäs som framfördes på småländska. En pjäs som absolut är aktuell, även i våra dagar.

Samuel Fröler hade huvudrollen. Kul att se en välkänd skådespelare.  Och visst glänste han, även om alla på scenen gjorde ett bra jobb.

Träffade flera bekantingar i foajén. Alltid trevligt med några pratstunder.

Helgen ser lugn ut.  Hämtade några nya böcker på biblioteket.  Får bli lite läsa, baka, promenera, hoppas jag.

Sjukanmäld

 Jag har haft tur i livet. Jag har sällan varit sjuk. Något att vara tacksam för. Men någon gång per läsår, så brukar det bli ett par sjukdagar. Oftast av samma återkommande anledning; rösten försvinner.

Med en borttappad röst, så funkar det inte att vara lärare.

Idag var det dags att sjukanmäla sig igen.  Blir en sjukdag även i morgon. 

Fast sjuk är jag ju inte. Egentligen.  Idag har jag varit i småländska Hestra  och köpt blommor av olika slag. De brukar ha årsjubileum i mars, och erbjuda bra priser.  I år firar den utmärkta blomsteraffären 20 år. Köpte två orkidéer, en bukett med tio nejlikor i olika färger och fyra t'ete a t'ete. Så det blev fint både ute och inne 

På eftermiddagen var det årsmöte i PRO. Mitt sekreterarjobb kunde jag förstås utföra, utan att prata. Vi hade besök av Lars-Ove, 77, och hans dotter Maria, från Tranemo begravningsbyrå. Lars-Ove informerade om rutiner kring begravning och om byråns eget "vita arkiv", ett formulär där man kan uttrycka hur man vill ha sitt sista avsked utformat. "Sista kapitlet".

Det var en lättsam information, som trots sin allvarliga underton, lockade till många skratt.

Eller som Lars-Owe citerade Snobben: Visst ska vi alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva 

Lars-Owe, gammal blåsinstrumentlärare på kulturskolan, medlem av dansbandet Jan Öjlers, medlem av vår revyorkester mm, framförde tillsammans med sin dotter ett antal stämningsfulla  musikstycken. Lars-Owe på sopransaxofon, Maria på piano. 

Sekreteraren har nu skrivit årsmötesprotokoll, ett referat som ska publicerat i lokaltidningarna, ett inlägg på hemsidan och ett i Facebooksgruppen.  Samt gjort ett inlägg om nästa aktivitet i Föreningsguiden. Dagens uppdrag är utfört. Trots sjukanmälan. Känns inte ett dugg som om jag bidragsfuskar. Idag är det ju ändå karensdag! 

Med ögon känsliga för vår

 Brukar alltid gå ut en liten runda, då jag kommer hem efter arbetsdagarna. Både kropp och knopp mår bra av lite rörelse och  frisk luft. Idag blåser det ordentligt. Ljumma vindar.  Men kraftiga vindar. Så hes tant behövde definitivt ha mössa på. Och "halvvantar".

Gick  en lite runda för att se de små, små tecknen på att våren är på väg. Den som söker, den ska finna. Detta fann mina vårkänsliga ögon.

 

Videkissar på gång, även om de tycks vara lite tveksamma.

Här fick ögonen anstränga sig en del på sin vårtecken-spaning. Men visst fanns de där, några stycken utslagna hasselblommor.

Snödropparna blir fler, och återfinns på fler platser, för varje dag som går.

Stora knoppar på tibasten. 

Våren är på gång!