lördag 22 juni 2024

Sommarkrönika

 Femtiotvå år sedan.  Känns som om det vore betydligt närmare i tiden. 

Konstaterar att man inte korrekturläser då man publicerar. Ett ord för mycket i tidningstexten.

Bifogar även ursprungstexten. Rättad.


Midsommar

Att de vågade släppa i väg oss! Min överbeskyddande mamma  och väninnans hönsmamma. Vårt envisa tjatande hade lyckats. Men vi fick lova två saker; Att inte ta vägen över Göteborg och att  inte smaka på “starkt”.

Med ett tre veckor gammalt körkort, med väninnas familjs orange fyrmannatält,  med en kylväska fylld med rökt korv, kaviar och filmjölk samt ett antal paket knäckebröd gav vi oss i väg. Vi skulle till Lysekil för att fira midsommar. Jag var 18, väninnan var 16. Färdmedlet var min egen ägandes Volkswagen 1600.

Det var tidig onsdagsmorgon i midsommarveckan, då vi vinkade farväl till sammanbitna föräldrar. Löfte nummer ett infriades: Vi undvek riksväg 40 och Göteborg. Vi tog oss via Alingsås och Trollhättan upp till vår mål.

På Lysebadens camping fanns det gott om lediga tältplatser. Vi valde en plats med utsikt över klippor och hav. Intog lunch bestående av kaviar och korvmackor och njöt av den nyfunna friheten.

Solen sken från en klar himmel, och den röda bikinin kom till användning. Havet var kallt och djupt. Bada ville vi inte. Våra föräldrars oro för kramp var  som inristade i våra hjärnor.

Solen flödade även nästa dag. Vita kroppar ville bli bruna.Släta klippor lockade till solbad.  Framåt eftermiddagen hade solen fått effekt. Dock ej den avsedda. Våra ryggar och armar var alldeles röda. Det sved.. På den röda magen var svedan allra värst.

Campingplatsen hade ändrat karaktär under dagen. Det var ett virrvarr av tält och av unga glada människor. Ett gäng killar hejade glatt på oss, bara någon meter från vårt boställe.

  • Vill ni ha en grogg?

Löfte nummer två hölls. 

Natten till midsommarafton blev en plåga. Kroppen brände och sved. Utanför tältet var det tjo och tjim, rop, skrik och skratt. När den ljusa natten gick över till dag blev det tyst och vi kunde får några timmars sömn.

Beslutet var samstämmigt, då vi vaknade på morgonen.

  • Vi åker hem!

Innan våra grannar hade vaknat hade vi rivit tältet, luftat ur madrasserna och packat ner rester av  korv och kaviar i den numera ljumma kylväskan. 

Vi var hemma före lunch. 

Sällan har ett mål lagad mat och några timmars sömn i egen säng varit så pånyttfödande.

Det var ju midsommarafton. Visst skulle vi fira midsommar! 

På sena kvällen satt vi åter i min bil, väninnan och jag. Dansen på logen i Närarp, den började inte förrän klockan ett på natten. Vi var bland de första på plats. Snart var det fullt med glada ungdomar på festplatsen.

- Ska vi dansa? 

- Ja, gärna. Men ta i mej så försiktigt du kan. Speciellt när du lägger armen om mina axlar.Och inga hårda tryckare, tack.

När jag kom hem så hade mor och far kommit hem från morgonmjölkningen. 

Jag tror att de var lättade över att min första midsommar med som körkortsinnehavare var över.



Blev ett fint midsommarfirande på Knipnas fritidsby i Halmstad igår. Tanten deltog i dansen, så länge något av barnbarnen var med. Det var inte så länge. Lite tråkigt att dans till Bosse Larsson... man vill ju äkta spelemän....


Ha en fortsatt trevlig midsommar!




torsdag 20 juni 2024

Nu blir det reklam

 

Två bilder blev det på dagens promenad. Har inte med inlägget att göra... eller är möjligen reklam för livet på "bonnvischan".

Influensers har  jag inget till övers för. Förstår inte den tid vi lever i, där folk/ tjejer ska tjäna hutlöst mycket pengar på att få unga människor/tjejer att köpa sådant de oftast inte behöver. Till överpris. Blir riktigt arg, ända ner i magen då jag tänker på' t.

Tips, däremot, tar jag gärna emot. Om någon annan, exempelvis någon av mina bloggande vänner, har testat något och rekommenderar detta, så är jag mer än gärna "på".

Så nu tänkte jag tipsa om fyra helt olika saker i min "reklamkampanj".. Kanske  kan vara till nytta för någon...

BOKSERIE:


Blev själv tipsad om Elly Griffits böcker om arkeologen Ruth Galloway och kriminalkommissarie Harry Nelson av Hannele.  Serien, som utspelas i Norfolk i östra England i består av 15 böcker. Jag har nu läst ut den sjunde boken och längtar till måndag, då biblioteket är öppet, så jag kan låna två-tre av de följande.

Ruth är expert på gamla ben och får då och då uppdrag att bistå polisen i olika utredningar. Det är intressant att följa huvudpersonerna och bifigurerna i deras relationer genom åren. Är bara orolig för att slutet på den femtonde boken, inte blir det jag önskar...

Läser f.ö. då jag letar upp bilden, att samma produktionsbolag som gjorde "Downton Abbey", ska göra en filmserien av böckerna. 


POSTURAL YOGA:


Jag har många gånger beklagat mej över min rygg. Jag är, som många andra, sned i bäckenet och får ont i ryggen då jag går, och ibland när jag cyklar. För att inte tala om då jag dammsuger eller torkar golv....eller stryker...

Jag har lagt ut massor av pengar på kiropraktorer, naprapater och osteopater för att få hjälp. Hur jag än gjort så blir jag inte helt bra. Så numera så gör jag ett pass Postural Yoga i stället. Har precis samma effekt. Plus att det lindrar nu och här. Man mår alltid superbra efter en halvtimmes stretch av olika muskler. Rebecca Reis heter tjejen som leder passen via sin  hemsida. https://www.posturalyoga.com/

 Det finns mängder av pass att välja bland. Man får testa gratis och vill man ta del av yogan, så kostar det 99 kr per månad för pensionärer. 


TVÅL:



Vi är nog många som blir torra i huden och behöver smörja in både ansikte och kropp efter bad och dusch. På vintern händer det att det kliar så att man river sig blodig och på sommaren,  då ben och armar blivit brunbrända, "fnasar " det efter det man duschat. Det går åt en hel del hudkräm, framförallt på sommaren. För att den tokiga människa jag är, gärna vill "visa" mina brunbrända ben och armar. Och då ska de ju vara bruna och inte vita av "fnas". 
För en månad sedan var jag och mina väninnor, ute på en roadtrip. Vi stannade då till vid lilla affären, långt ute på landet, 11 hektar. En av väninnorna hade varit här tidigare och köpt en ansiktstvål. Den hade hon blivit "beroende av" påstod hon.
Jag tvekade en stund, skulle jag också köpa tvål????Jag som aldrig använder hårdtvål. Och ingen tvål alls i ansiktet. Köp-jävulen slog till, och det är jag synnerligen tacksam för. Jag köpte en ansiktstvål och en kroppstvål. Sedan den dagen har jag vare sig använt  ansiktskräm eller bodycream. Istället för att torka ut, som vanlig tvål gör, så tillför dessa tvålar fett under det att de rengör. Trodde inte att det var möjligt, men det FUNKAR. Blir mer köpsugen av de utmärkta ekologiska produkterna som finns på 11hektar. Kan förstås skicka efter via nätet, men tänker ta med maken ... ja, han får sätta sig på fiket  Crea Diem, som ligger på samma stora tomt... och handla över disk. Tar nog en timma att köra till Od. Området har mängder av småbutiker och olika sevärdheter, som är öppna under vissa dagar i veckan, framförallt  torsdag till söndag. .

SÖTSUGSBROMS/ KROM:

Sötsuget har inte varit nådigt under de senaste månaderna. Vill ju inte äta en massa onödigt sött, det tillför ju inget, utom extra fettlager... och det har jag ändå. Kommer ihåg att jag ätit kosttilsskott Krom tidigare. Med gott resultat. Skickade efter en burk från Apotea. Fraktfritt. Prisvärt. Kom dagen efter jag skickat efter dem, direkt i postlådan. Och de hjälper. Har inte alls samma sötsug längre. Om det är något jag blir sugen på, så är det nötter. Fett det också, men nyttigt.... 

Promenadens andra foto blev detta. En kråkklöver som fått besök av både fluga och bagge.

I morgon kan ni läsa min sommarkrönika i Borås Tidning. Alltid lite orolig för att vara publicerad i text och bild. 

Åker till Halmstad och sammanstrålar med hela vår lilla familj ( nio personer) i morgon. Men tänker nog lägga ut krönikan en annan dag. Annandag midsommar kanske.



tisdag 18 juni 2024

Fika

 

Såg årets första blåsippa på seneftermiddagens promenadrunda

Konstaterar att fikaträffar/bjudningar tillhör mina favoritträffar. Framförallt om man ska träffas "hemma hos" och då i synnerhet hemma hos mej.

Hade en fikaträff hos oss på förmiddagen. Ganska hastigt påkommen. Det var fem av sex damer i PROstyrelsen. Reseansvarig insåg att hon behövde hjälp att planera höstens resa. 

Så trevligt att träffas över en kopp kaffe, en bulle och ett par småkakor. Lätt fixat för den som gillar att baka.  Mycket prat om allt möjligt, samt planering av en resa till Varnhem  och Lidköping i september.


Nyponros från gårdagens besök i Halmstadsstugan

Förr hade man gäster, eller var bortbjuden, flera helgkvällar i månaden. Numera är det sällsynt. Tror att detta gäller många, och väldigt mycket i vårt hem. Jag tycker ju att matlagning är så tråkigt. Och ska man ha kvällsgäster, så känns det som det tar en stor del av dagen. Det ska ju vara både mat och något extra gott till efterrätt/kaffet. 

Fikabjudningar... det är ett par trevliga timmar. Kvällbjudningar kan bli  långa historier... En annan som är kvällstrött, önskar ju att folk ska gå hem före  normal läggdags.

Fotokonst i Glasets  hus Limmared. Bra ställe att träffas för fika f.ö.

Det finns sådana som jag inte riktigt "kan med" att bara bjuda på fika. Sådana som jag tror, räknar med mat. För att de brukar bjuda på lördagskvällsmåltid.

Funderar på att bjuda dem på lunch i stället. Speciellt när alla numera är pensionärer, och bjudningarna kan ske på vardagar. Känns betydligt mer kravlöst med lunch. Även om det ska lagas både mat och efterrätt. Och så är ju en lunchbjudning inget hot mot kvällssömnen!

Prisvärd och god räkmacka, Glasets hus

Eller kan man bjuda på en god räkmacka på kvällsbjudning? Knappast. Passar bättre på eftermiddagsfika i så fall. Att göra mackor är ganska kul.

Funderar på att bjuda in på fika lite oftare. Är ju så enkelt. Och så trevligt! 

Mer fotokonst

Och har ni vägarna förbi så hör av er. Kaffe finns alltid hemma, och kanelbullar eller frallor plus någon småkaka, finns alltid i frysen.



söndag 16 juni 2024

Inspirerad

 


Svärsonen skickade denna bild via Whatsup, på förmiddagen. Han och sönerna var ute på cykeltur!  

Oj, vad jag blev cyklingssugen!  Har inte blivit så mycket cykling denna vår. Har helt enkelt inte funderat på att ta en cykeltur, i stället för att ta den dagliga promenaden.

Elcykeln står i källaren. Med oladdade batterier. Egentligen är jag inte så förtjust i att cykla på den, gillar min treväxlade Monark bättre.

Så fick det bli.  Den röda Monarken fick komma ut på tur.

Mörka moln tornade upp sig i sydost, då jag påbörjade turen. Var på väg att vända. Inte för att jag har några problem med regn. Men åska har jag respekt för.  Såg regnet på håll, men fick bara några droppar på mej. Någon åska hörde jag inte.


Tänkte ta den "vanliga" rundan. Över alla byarna som slutar på -bo. Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo. Konstiga namn. Undrar vad de egentligen betyder...


Ett årsföl fanns bland de nordsvenska hästarna. Jag har alltid känt en sådan samhörighet med denna ras. Storvuxna hästar med hårman som hänger ner över ögonen...


Jag vet att man ska tycka att det är förfärligt med dessa vägrenar. Jag tycker det är jättefint! Men... under den minst 500 meter långa allén av lupiner, så hann jag också tänka att jag inte skulle vilja en sådan i vår by. Variation av arter är att föredra.


Prästkragar finns det gott om i år. De blommar lite överallt.



En annan art som det är gott om, det är denna fridlysta växt. En orkide. Nattviol. Var ovanlig förr, men nu finns den i mängd. Vilket ju är glädjande.


För att slutföra den "vanliga rundan", så ska jag ta vänster, då jag kommer till landsvägen. Jag valde att svänga höger.. och sen höger igen, in på en annan byväg. Det är helt ljuvligt att, i sakta mak, insupa all vackerhet och alla varierande vyer som finns längs grusvägar.



Alla fem kreaturen låg ner då jag kom cyklande. Det sägs att när korna ligger ner, så ska det snart bli regn. "Snart" tycks inte stämma, för än har det inte kommit någon nederbörd idag. Vilket är tacknämligt! Det känns som om det inte behöver komma mer regn på ett tag...



Backen upp mot Hornhult, den är lång och brant. Inget som jag cyklar uppför med mina tre växlar. Gott att gå lite också.

Backen nedför är nästan lika brant. Och ännu längre. Plus att det är en del lösgrus. Jag bromsade så att det gnisslade ljudligt.  Lät som en människa eller ett djur i nöd. Behöver smörja bromsarna!


Tog en avstickare upp till detta vackra gamla hus. Tyvärr i gravt förfall. Ledsamt.

Såg årets första kantareller längs vägen upp till den  gamla gården.  Lite för små för att plocka.


Efter att ha passerat ännu ett ödehus, ett riktigt kulturminne, så var jag snart nere i samhället Nittorp.  Tre kilometer asfalt. Ganska tråkigt...men lättrampat. Sista etappen hem, fyra kilometer grusväg och med en stigning på 60 m. Jobbigt! Men nyttigt! Och roligare än landsväg.

En fin runda blev det! Får tacka svärsonen för inspirationen till att ta en cykeltur.

lördag 15 juni 2024

Skillnad

 Funderar på när det började. Gissningsvis i början av seklet. Naturligtvis var det större genomslag i en del områden än i andra, och på en del platser märkte man nog av förändringen redan på sextiotalet. 

Men inte jag, lantis, som jag var. Gick mina första sex år i en skola med B-form. Alltså 1-2, 3-4, 5-6.  Där fanns det inte någon med ett utländskt efternamn. De flesta hette något sonnamn. Vi var två som hette Jonsson...och så fanns Gustavsson och Göransson och Martinsson. Samt några icke son-namn.

I sjuan fick vi börja i centralorten. I min klass fanns det några icke-svenska efternamn. Till det stora textilföretaget hade man fått arbetskraftinvandring från Finland .

I gymnasieklassen i Borås, så fanns det också några finska efternamn.  Tänkte förstås inte på det, alla såg ut som vi andra, och pratade samma språk.

Under alla mina år i min första skola, där jag vikarierat i vår,  där var det likadant.  Svenskklingande efternamn och en del finska. Det var först när jag bytte skola, till den skola som jag aldrig kunnat slita mig helt ifrån, som det fanns efternamn från andra språk. Spanska efternamn, ( flyktingar från Chile), ungerska efternamn och albanska efternamn. Dessutom såg dessa barn lite annorlunda ut vad det gäller hår och hudfärg. Några hade även svårigheter med språket. Och jag fick en chans att gå på kurs på universitetet ( lördagskurs) i Göteborg för att läsa Sv2. Som senare ändrades till SvA. Svenska som andraspråk. Kul, lärorikt! 

Det fanns ett aber; hur skulle vi göra på skolavslutningar?Av tradition har vi haft dem i kyrkan, med sång, rektorstal och präst. Men hur skulle vi göra med dessa muslimska elever? 

Det fanns väl någon enstaka som inte fick gå till en svensk kyrka. Men det var ett fåtal. Det visade sig att hela familjer, som bekände sig som muslimer, kom till kyrkan då det var avslutning.

Mycket har hänt under de senaste tio åren. Numera finns det elever med bakgrund från många länder, både inomeuropeiska och inomeuropeiska, i alla skolor. Kollar i "min" skola med 49 elever. Där finns barn som har bakgrund i minst tolv olika länder, och efternamn som härrör från landet.


Igår var jag på avslutning i "mina"  två olika skolor/kyrkor. Sammanlagt 160 barn stod i koret och framträdde med sång och musik. Så många olika hår och hudfärger och olika  efternamn, med ursprung från olika länder. 

En sådan skillnad på mindre än ett kvarts sekel. Och en sådan skillnad på "publiken". Många olika nationaliteter... och många muslimer som gärna går till en kyrka. Enkelt och bra.


Det är skillnad på avslutningarnas innehåll, jämfört med bara för några år sedan.

Traditionen med att ha avslutningen i kyrkan, fortsätter. Testade ju med skolgårdsavslutning under pandemin, men insåg fördelarna att vara inomhus, i en stor  vacker lokal.

Under de senaste åren har vi inte haft någon präst med. Bara sång och musik och tal av rektorn. Blandad reportoar vad det häller sångerna. Grannen Måns "Sommarlov" framfördes vid båda anslutningarna i går, liksom "Guld och gröna skogar". Personligen så tyckte jag att min "musikskola" hade en mer passande sommarreportoar än min "vikariatsskola", medan jag saknade de gemensamma sångerna, som alla elever sjunger, vänd mot "publiken" i min "musikskola". Gåshud!  Får ta och återinföra den traditionen nästa år igen .


Hade en lunchdate med min gamla väninna igår. Vi har varit vänner sedan vi gick i sjuan. Även om vi bara ses ett par gånger per år, så är det absolut ingen skillnad på hur mycket vi har att prata om varje gång.  Började med en promenad på en av Hofsnäs vandringsleder och åt sedan lunch på herrgårdsrestaurangen.


Förmiddagen idag har ägnats åt att leta upp ytterligare fem naturpass. De första två fanns i så tråkig och risig terräng, så att jag kände mig gråtfärdig.

När vi flyttade oss ett antal kilometer, kom vi till en helt annan terräng, och fick uppleva denna vackerhet.

Det är stor skillnad på att gå bland stenar och ris, jämfört med att gå på mjuk mossa eller i blåbärs/lingonskogen. Det finns anledning att påpeka detta för dem som lägger ut kontrollerna. Jag får väl dra mitt strå till stacken, angående det påpekandet.



torsdag 13 juni 2024

Från 100 till 0

 Ungefär så kändes det en stund i dag. Minst två månader med alldeles fullt upp. Efter morgondagens två avslutningar och lunchträff med en väninna, så är det alldeles tomt i kalendern.

Sommarlov! 

Kommer ihåg att jag, sedan döttrarna flyttade hemifrån... och det är länge sedan...haft lite "ångest". Vad ska jag /vi hitta på....?

Det fixar sig alltid. Huvudsaken är att man själv och de närmaste får vara friska. Låter klichéartat, men är sant.

Tror dessutom att jag kan börja fylla på i almanackan igen. Har lyckats få till ett par dagar nästa vecka. Och sen kommer midsommar. 

Vilka "problem" man skapar sej! Heltokiga!

Använde makron på min ...tycker jag... fantastiska mobilkamera under dagens promenad.  Överraskar... nej O-överraskar...med lite blombilder.


Ängsyra



Vallört


Hundäxing


Smultronschersmin


Prästkrage


Gökblomster

God kväll!


onsdag 12 juni 2024

Lämnat tillbaka nyckeln

 Men bara en! Den andra nyckeln/taggen behåller  jag. 

Hade en tjugo minuters lunchdate med gamla kollegan och goda vännen idag. I skolans matsal! Hon konstaterade att hennes första elever fyller 60 i år. Hennes make hade uttryckt att hon sannolikt kommer att jobba vidare, när hennes första elever blivit pensionärer!

( Konstaterar att eleverna min första egna klass är 59 år gamla! Och att de första elever som jag undervisade som utbildad lärare måste vara  61!)

Jag blir så glad och tacksam över det otroligt positiva bemötande som jag får, av såväl kollegor som elever. Jag och min ett år äldre kollega, vi gör nytta och skillnad, då vi jobbar. Det får vi höra nästan varje vecka.

Blev så hjärteglad då en av de två klasser som jag haft i NO, undrade om jag inte kunde komma i höst också. Så att de lärde sig något...Får ta det senare med en nypa salt, och blev mest glad över positiviteten från klassen som inte alltid varit riktigt enkel att "handskas" med.

Lovade att komma till avslutningen på fredag. Så då blir det två avslutningar, en i min "musikskola" och en i "vikariatsskolan".

Det var lite nostalgi i hjärtat  ( mycket känslor idag) då jag återigen lämnade tillbaka nyckeln i denna skola. Första gången efter att ha jobbat där i 25 år, andra gången efter ett vikariat ( när covid härjade som mest) och återigen idag, efter ett vikariat, en förmiddag i veckan sedan slutet av mars.

Är definitivt öppen för att återkomma igen. Än är jag inte passe'. 

Skolan ligger precis vid en sjö.  Har många minnen därifrån.Tog några bilder innan jag åkte hem. 



Efter några svalare dagar, så blev det en fin sommardag, under några timmar idag. Arbetsdagen var slut efter lunch, så jag har hunnit sitta på altanen och njuta av sol och värme och jag ( + maken) har hunnit med en promenad genom byn och konstaterat att det varit full fart på höskörden i eftermiddag.  Nu regnar det igen... men man får vara glad gör det lilla.


Den här bilden skickade Johanna ( dottern i Värnamo) för en stund sedan.  Hennes "hästtjej", sedan många år tillbaka, har studentbal i kväll. Vad som gör mej så glad och nöjd är att hon bär Karins ( dottern i Malmö) drygt tjugo år gamla balklänning. Använd en gång! Inköpt i Lund f.ö. då Johanna pluggade där. Kostade flera tusenlappar redan på den tiden. Och då blir jag så in i hjärtat glad att den används igen.

2001 såg den ut så här...


För att knyta ihop det hela... En nyckel är tillbakalämnad. En nyckel ligger kvar i skolväskans ytterfack, för att användas till hösten. Om livet fortsätter att vara bra och schysst mot en sjuttioåring, så känner jag mig inte alls färdig med läraryrket. Min ett år äldre kollega, dagens korta lunchdate, är av samma åsikt.