Vad gör man en fredag?

 Jo, man börjar med en tur till gymmet. Ett litet aber bara. Gymkortet låste inte upp dörren. I stället för ett klick i låset och en grön bock, visades ett  ilsket rött kryss. Jag är säker på att det var dags att förnya årskortet den första maj. Så varför låser man mej ute en vecka i förväg? Det löste sej. Jag ringde väninnan som redan var på plats innanför den låsta dörren. 

Nu är ny årsavgift inbetalad 

Förmiddagsfika på altanen. Kakor, bakade i måndags, ännu ej avsmakade, tillförde sannolikt de kalorier som jag ev. "gymmat" bort. Nä, man  bränner inte så mycket kalorier på måttlig träning. Men man blir starkare.

Kontaktade vårdcentralen, för att få kolla en "fläck" under örat, som jag inte riktigt gillar. Fick tid på torsdag.

Vandrade "sjöstigen" i Hestra, med C-E.  Mycket rötter på stigen. Var gott att stavarna var med. Väldigt fin och sjönära vandring.

Lunch på Hestraviken. Snitzel. Jättegott.

En bra stund på altanen. Solskydd; keps.Det brukar vara det solskydd jag använder mej av. Kanske borde kombineras med solskyddsfaktor.  Med tanke på solskadad hud...

Fick sådan lust att ta en cykeltur. Så fick det bli. En runda på dryga milen bara. Ofta cyklad med treväxlade Monarken. Slås alltid av  hur kuperat det är i våra trakter .. upp och ner, upp och ner... 

Visst var jag värd ett glas rosévin med spanska jordgubbar i, då jag kom hem?  Mer än halvskugga på altanen, men där var det gott att sitta ändå.

En snabb dusch och dags att byta om till kvällens begivenhet.Vårsäsongens sista quiz. Svägerska och svåger hämtade upp oss kvart i sex. Det gick bra att äta kycklingfilé och potatisbakelse, trots den ordentliga lunchen. Det är väl sunt att ha matlust, men ibland så önskar jag att jag inte hade en sådan glupande aptit.

Fullsatt på Glasets hus. Trångt mellan borden. Min elev från min första klass i kommunen ( 1976) var med i kvällens band. En vithårig gubbe med ölmage! Inte konstigt att man är gammal... fast man inte känner sej  så gammal.. när ens första elever är "gamla" gubbar på 60+.

Relativt enkelt quiz. Vi missade ändå en del.  Hade 13,5 p av 16. Det blev vi trea på. Helt ok placering. Vinnarna hade 15 poäng. 

Dryga timmen kvar av fredagen. Dags att säga god natt!

Så det grönskar

 Solen skiner och värmer. Någon timme på natten/ har det varit frost, men det tycks inte naturen bry sej om. Så det grönskar. Idag är det tisdag och vi har tillbringat en stor del av dagen i trakten av Värnamo. Det kändes som om det blev grönare och mer utslagna blommor och blad under de timmarna vi var där. 

Runt omkring där Johanna och hennes familj bor, är det extremt vitsippstätt.

Karl-Petter var snäll och åkte med sin mormor till Näsudden, badplatsen som ligger trea km från gården.

Var väl inte så stor uppoffring, där fanns gungorna på plats och där kunde man kasta småsten i vattnet. Vi skulle tävla, tyckte han. Jag hade inte en chans att kasta lika långt som han. En del killar är födda med kastteknik!

Jag tog en liten runda och njöt av det doftande vita sipporna, medan han gungade så högt han kunde och sedan hoppade från gungan.  Killar på sju och ett halvt är rätt djärva av sej. Eller så saknar de konsekvenstänk.. Man kan skada sig... men pappan hade ju jour, så han hade väl få tagit hand om en bruten arm eller ben. Men killar på sju och ett halvt, iaf sådana som är rörelse jämt, har bra kroppskontroll. Så han fick väl hoppa...

Pojkarna, med Konrad i spetsen, försöker lära sin mormor att spela schack. En klar brist som jag har, jag har aldrig " fått" lära mig "spelens spel". Hu, vad det är svårt. Och jag förstår inte riktigt vitsen...jo, mer än att kungen ska slås ut. Men vägen dit, den är för mej outgrundlig...

Efter kvällsmat, tidig sådan, så kör vi Konrad till fotbollsträningen. Den börjar halv sju. Efter det är vårt "tisdagsuppdrag" klart.

K-P  och en av ridtjejerna skulle ta sig en tur med ponnisarna. Det är så fint i delar av vinterhagen just nu. Blev några bilder då K-P och Johanna hämtade de in de båda småhästarna från den alltmer grönskande hagen.

En härlig tid. Nästan så man vill utbrista i sång; " Vår bästa tid är nu!"

Feelgood

 

Det var svägerskan som lade boken på hallbordet. Tillsammans med ett paket lasagneplattor, som hon lånat. Det är så vi gör på landet, med dryga milen till närmaste affär.  Nej, kanske inte lägger utlästa böcker på varandras hallbord, men lånar av varandra.  Fast egentligen borde vi dela med oss av böcker också. Åtminstone de böcker som vi köper. Vi läser ju dem sällan/aldrig mer än en gång.

I samband med en lunch med kören, kom författaren av boken till Limmareds Värdshus, och lämnade över ett  exemplar till en av körmedlemmarna.

- Så knäppt att köpa en bok av henne, tänkte jag. Hon är ju bara en "tafflig" skribent/ journalist i vår gratistidning Svenljunga-Tranemo Tidning. Det kan väl inte vara något att läsa. ( Har f.ö. inget underlag på att hon skulle vara "tafflig". Sen är man väl ingen stjärnjournalist när man jobbar på en gratistidning/reklamtidning)

Tänkte jag. Avundsjukt. Kanske är avundsjuka den mest allvarliga sjukdom som jag hittills har haft.  Den är inte/har inte varit utan komplikationer, det kan jag intyga.

Visst har jag närt författardrömmar. Har till och med börjat på någon bok. Har förresten skrivit en. Om min mor och hennes demens. O-utgiven. Förstås. 

Närde en gång en dröm om att bli musik-artist. Så mycket självinsikt fick jag dock ganska snabbt... musik, det får allt bli en hobby. Mer talang har jag inte. Är bättre på att skriva. Så drömmen kan nog finnas kvar, långt därinne. ...även om jag förstår att  tiden för att drömuppfyllelse har runnit ut...

Nåja, min sjuka ( som har blivit bättre med åren, men som då och då flammar upp) gjorde ju att jag bestämt mig. Jag skulle inte köpa och inte låna den lokala författarens debutroman. 

Men som sagt. Nu låg den på hallbordet. Där ute regnade det. En tacksam känsla. Regn behövs. Så varför inte testa boken.? Jag skulle nog inte komma igenom den ändå. Den skulle säkert vara alldeles för töntig.

Satte mig i favoritfåtöljen under takfönstret på ovanvåningen. Det är verkligen en feelgood-känsla ( blev inte det tautologi -tårta på tårta) att sitta under fönstret, när regnet trummar mot rutan.

Mina ( avundsjuksgrundade) "farhågor" kom på skam. Jag gillade boken. Så kul att känna igen olika platser, även om de hade döpts om en del. Tranemo blev Ljungamo, Månstad ... eller var det Uddebo... blev Uddestad. Tror mer på Månstad, där det faktiskt finns en Folkets park. 

Limmared blev benämnt efter en del av samhället, Glimringe. Visst måste jag ta fram "Min karta" och kolla var huset vid Åvägen 1 var beläget. Någonstans nära ån... På vägen mot den gamla fornborgen Opensten.

Historien var en riktig feelgood-berättelse. Kvinna  i tidig medelålder, tillvaron slås i spillror, men ges nya möjligheter genom ett arv. En spirande kärlekshistoria. Förstås. 

Drygt 200 sidor bok lästes på ett par timmar. Jag hade till 90 procent fel. Tjejen, som jag inte ens är bekant med, men som är ett välkänt namn i kommunen, skriver bra. Lättläst och fängslande. MEN det fanns en sak som jag vill "klaga" på. Det var för många tillfälligheter i boken. Alla, mannen från baren, kvinnan på tåget, den kände konstnären, den nye grannen; alla  hade de förbindelser som hängde ihop och som kom att påverka huvudpersonen Ellen. Det blir för otroligt.

Men en klart läsvärd bok. Enkelhet och förmåga att skapa må bra-känsla, det är mycket värt.

Det har slutat smattra mot takfönstret. Får bli en promenad i den svala söndagseftermiddagen.  Ska inte gå så långt, men några kilometer i någorlunda rask takt..det är också feel good.

Marknad

 

Marknadsfotot får bli i svartvitt. Blev både suddigt och lite ojämnt i färgerna. Lite pinsamt att ta upp mobilen framför folk, så kvaliteten blev där efter. Kunde nog varit en bild från sextio-sjuttiotal. Marknaden i Gölingstorp är sej ganska så lik, sen första gången jag besökte den. Samt att på den tiden, så var kamerorna inte mycket bättre än så här.

Konstaterade att det är nio km till marknadsplatsen, då jag avläste bilens display. Trots närheten, så blir det inte så ofta jag åker dit. Två gånger per år är det marknadsdag, tredje lördagen i april och tredje lördagen i september. Kände redan igår att det kunde vara trevligt med ett besök.

-Så mycket du har handlat, utbrast väninnan, då jag  träffade henne bland alla människor på "huvudgatan". Tror varken hon eller hennes make bar på något, medan jag hade händerna fulla. Det är nog så att många åker till Gölingstorps marknad för att träffa folk och kolla på vad som erbjuds, mer än för att handla. Tror att knallarna märker av det också, det var färre försäljare än vad det var förr. Mindre krims-krams också. Jag tyckte att det var helt ok grejer som var till salu.

Från Mariestad kom de de här blomsterförsäljarna. Jag har svårt att motstå att köpa det som blommor, så det blev lite växter både för ute och innebruk.

Förresten, bakom alla blommor, så finns de ursprungliga marknadsbodarna, som lär ha funnits i hundratals år.  En del knallar har sina salustånd i de bodarna. Bl.a. Röda Korset, där det visade sig att lotteriet med hembakade kakor var i det närmaste slutsålt. Detta trots att det var flera timmar av marknadstid kvar.

Köpte också kryddor i påse, skärp, frusen gös och rökt lax från anrika Tiraholm, en påse marknadskarameller....

..och så en present till C-E.  De här fågelholkarna var, enligt mej, det roligaste inslaget på hela marknaden.

Det är klart att C-E skulle ha en Arsenal-holk.

 

Holken blev snabbt uppsatt, alldeles utanför trädgården. Ett talgoxepar har redan visat sej intresserade.   C-E borstade katten och lade den mjuka "kattullen" under holken. Få se om fågelparet förstår inviten.. 

Altanhäng

 En sådan härlig fredag. Sol och liten vind. Perfekt för en stund på altanen. 

Humlorna surrar. Bofinken sjunger. Liksom  talgoxen. Hör hackspetten "klya" en bit bort. Fåglarna är annars mest igång på morgon och kväll. Vaknar ofta till vid halv fem, medan det ännu är mörkt ute, och hör hur fåglarna sätter igång att sjunga, den  ena efter den andra, när ljuset börjar komma. Gårdagens promenad fick jag inte till förrän efter kl 7 på kvällen. Då var det konsert minsann.

Fyra citronfjärilkillar har flugit omkring här en bra stund. Sannolikt på jakt efter en hona. I brist på sådan, så har de tröstat sej med nektar ifrån lungörten.

Den örten har spridit sig ordentligt i vår rabatt runt altanen. En otrolig blomma. Står i blom från april till juni. Ger föda till många insekter. Det är den lilla jordhumlans absoluta favorit. Den humlan har jag inte sett till ännu.

Igår kom sädesärlan. En favorit. Tycks ha installerat sig under en tegelpanna på hustaket, i väntan på en/sin partner. Hoppas att den snart får någon att bo samman med.

Tog en runda utanför trädgården. Blev riktigt glad då jag insåg att myrorna gjort sitt jobb och spridit frön från den enda blåsippsplantan som tidigare fanns där. Den plantan kom från den planta, som jag lagvidrigt, grävde upp i min barndoms hagar.

Det är mer än 25 år sedan. Preskriberat.

 

Började dagen med kakbak. Under viss, åtminstone inre, protest. C-E är med i Röda Korsets styrelse. Jag var medlem förr, men slutade betala medlemsavgift, efter att Bengt Westerberg varit riksordförande och förskingrat pengar. Det är länge sedan..så i vissa avseenden är jag extremt långsint. Tycks det.

I morgon är det vårmarknad i Gölingstorp. En marknad med anor från medeltiden. RK har alltid kaklotteri. Styrelsemedlemmar bakar...Styrelsemedlemmen, boende i detta hus, har bara bakat en gång i sitt liv. På hemkunskapen i åttan. För närmare sextiotalet år sedan. Det blev en misslyckad kaka.  Efter det har det varit bom stopp på bakning. Långsinthet kallas ju inte det...är det någon som kan finna ordet för sextio år av bakvägran.? Rädsla att pröva...?  Jag bakade tre sorters lättgjorda kakor.  Tio kakfat skulle man bidra med. Nu blev det elva. Tror att vi är många som har lite svårt med ojämna tal. En Noblesse fick fixa till det.

Lite trädgårdsarbete efter det. Tanten som har ju svårt att sitta still.  Kom  på att det var hög tid att så de fröväxter som ska förgros i växthus.

Så nu är det bara att vänta på att tagetes, astrar, sommardahlior och lite annat smått och gott, gror och växer för att planteras ut i början av juni.

Under odlingslampan i källaren växer tomater och petunier bl.a. Gurkan står ännu i ett fönster, den första barnkammaren.

Det är roligt när det gror och växer. Tänker ibland på hur länge man orkar hålla på med trädgården.  Dumt att tänka så... Man borde i stället njuta av den tiden som är.

Nu ska jag unna mig lite fotvård.Perfekt att ta ut en balja vatten på altanen. 

Svårslaget

 Visst måste blåsippsnörden  ge sig i väg till den stora blåsippslokalen, belägen en och en halv mil bort. 

Oj, en sådan otrolig massa sippor där var. Det lyste blått på långt håll. Tror aldrig att jag sett en sådan mängd blåsippor på en gång tidigare 

Det är sällan man ser så många stora blåsippsstånd. På egna blåsippsstället , "Karlas hage" så växer blommorna ensamt eller i en liten grupp. Olika jordmån, gissar jag.

Traskade länge omkring i fjolårslöven och stornjöt.  Det finns ingen blomma som är vackrare än blåsippan, inte i min värld iaf.

Svängde fram till en annan blåsippslokal i närheten. 

Visst fanns där blåsippor, men inte i mängd. Däremot hade de vita sipporna börjat slå ut.

Körde en bra bit på grusväg. Det är torrt i naturen, det dammar ordentligt när man kör på gruset. Insåg att jag behövde åtgärda bilen, då jag kom hem. Lika bra att tvätta den ordentligt! Så fick det bli!  Lite får man väl jobba för att uppleva det vackraste naturen kan erbjuda mej.

Malmö

 Otroligt så snabbt tiden går! När var vi i Malmö senast? Kollade i bildgalleriet och insåg att det var i samband med att vi vinterstängde stugan, för nästan ett halvår sedan. Konstaterade också att Karin och Ava varit på besök hos oss tre gånger sedan vi var i Malmö, och att Macke och Adina varit med vid ett tillfälle.

Så det var på tiden för oss att åka söderut.

 Johanna hade kollat upp en musikal på Malmö Opera. Ville jag också se den? Absolut. Ville killarna och morfar åka med till Malmö? Absolut. 

Nu visade det sig att Johanna blev inbjuden till en disputation i Lund på fredagen.  Så det blev så att hon åkte tåg ner till sin gamla studiestad, medan vi mötte upp med Martin och killarna redan på fredagsförmiddagen. Konrad och Karl-Petter åkte med till oss och sov över till lördagen, för att sen åka de 25 milen till Malmö på morgonen.

Det går bra att köra fram och tillbaka, med hemresa över Värnamo. Men visst känns det att man inte är 20 längre. Eller 40. Man blir trött efter sexton timmar på "resande fot".

Det är ljuvligt att komma till Skåne  så här års. Det grönskar och det blommar.

Macke hade gjort en god pastasallad till lunch. Gott att sätta sig ner vid dukat bord, med mat tillagad av en kock. Det blir mer smakfullt än den mat, som jag, med viss motvilja,  lagar till.

Ett besök i Folkets Park, tvärs över gatan, hör till. Där finns det alltid något för barnen att göra...Två skolgårdar lekplatser besöktes  också, en av  dem på Avas skola.

Vid halv fem vandrade vi iväg för att äta kvällsmat och gå på olika event. Karin tog barnen till Max och sen på bio och Johanna och jag gick till gatuköket vid Operan och åt var sin falafelrulle. Fallafelrulle hör Malmö till. Prisvärt! Gott!

Musikalen var jättebra. Det var en verklighetsbaserad historia som byggde på 11/9 2001. 

Mängder av flygplan blev omdirigerade till den lilla flygplatsen i Gander på Newfoundlandsön i Canada. På några timmar fördubblades befolkningen på ön. De bofasta hjälpte verkligen till för att allt skulle fungera. Och det gjorde det.

 Man fick följa kulturkrockar, oro, känslan av maktlöshet, ovissheten, otålighet, uppbrott och kärlek. Mycket bra! 

C-E hade mött upp med Karin och barnen utanför Operan och där stod bilen och väntade på oss.

Kl 23.59 körde vi in i garaget här hemma. Passade bra att jag skickade en födelsedagshälsning till kollegan som fyller 50 idag.

Man hinner mycket på  sexton timmar. Idag blir det inte så mycket gjort...