Maj

 Vår på riktigt! Som man längtade, då när vintern var kall och mörk. Nu är våren här, och man önskade att tiden kunde ta det lite lugnt, så att man kunde njuta av allt vackert, av alla ljud och av alla dofter i naturen.

Härligt väder! Över tjugo grader varmt och strålande sol. Klart njutbart. Några dagar. Sen hoppas jag verkligen på att det utlovade regnet ska komma. Det är så torrt i jorden. Både sol, moln och regn behövs för att naturen ska må bra. Tror att det egentligen gäller människor också, åtminstone för oss nordbor.

Började dagen på gymmet. Trodde att där skulle vara mycket folk, denna lediga dag. När jag kom in vid kvart i nio var där helt tomt. Sen kom mina båda gymmande väninnor. Ingen trängsel där inte.

När jag kom hem, så möttes jag av denna syn på verandan.

Nästan så att jag utnämner den till årets bild. Iaf så här långt.

En mus hade tagit sig ner i spannen där det fortfarande fanns några talgbollar ( fågelmat) kvar. Efter att C-E hade öppnat locket många gånger, så hade det blivit en spricka. Där hade musen tagit sig ner, ätit sej mätt och sedan försökt komma ut igen. Men där tog det stopp. Trodde att musen var stendöd, men när jag visade den för C-E, så började den sprattla. Den kände väl på sig att han aldrig skulle låta den dö... eller lida. Så C-E tog spannen med sig och släppte ut musen några hundra meter bort. Är väl risk för att drn blir sugen på god mat igen och återkommer.  Det kan vara musen som åt upp tio av tomatplantorna i måndags. Men där nere i källaren finns en fångstbur med lockande havregryn i. Förhoppningsvis väljer musen havregryn före tomatplantor, om den kommer tillbaka.

Njöt av solen på altanen, rensade lite ogräs och fixade lunchen. En cykeltur kändes lockande i den varma eftermiddagen. 

Cyklade de sextio höjdmetrarna ner till Hjälmån. Nu är det så att sextio höjdmeter neråt även innebär ett antal höjdmeter i uppförsbacke.  Så man får jobba en del för att komma neråt också...

Passerade över ån och fick en flashback till fina kanotturerer utmed ån. Borde funka att paddla även när man är äldre, men har inte tänkt tanken. Men man kanske är för stel för att kunna ta sej ut ur kanoten...?

 Cyklade utmed ån och där kom verkligen fyra kanoter, med tre killar i varje. En sak hade de glömt. Flytvästar. Gissar att det var killar från Nittorps hockeylag som hade första maj fest. När man är ung...och kille...så är man odödlig... och behöver förstås inga flytvästar. 

Cyklade genom samhället Nittorp och tog in på grusväg igen. Gott att slippa all trafik på landsvägen. 

Kunde inte motstå frestelsen att cykla fram till det vackra gamla huset, sannolikt bortom all räddning. Så synd att det fått förfalla. 

Nu blev det mycket uppför. Fick leda cykeln uppför ett  par branta långa backar. Så småningom kom jag ut på landsvägen igen och var snart hemma i byn igen.

Många vackra vyer hade jag passerat på vägen. Kunde dock konstatera att ingen annanstans blommar vitsipporna, som de gör i vår by.

Himmelsblått

 Lunch på Söderport idag. Ett populärt lunchställe för det enkla folket. Det är skillnad på lunchställe  och lunchställe. Inne i Värnamo centrum, där äter det mindre enkla folket. Åtminstone om man ser  till klädsel, smink...och även  ålder. De få gånger som vi äter där, så är vi rätt ensamma gamlingar.  På den enklare ställena, där äter många pensionärer. 

På Söderport kan man dessutom väga sin mat, och betala efter vikt. Ser att många gör det. Passar inte mej. Jag vill inte ha så mycket på tallriken. I stället vill jag hämta mat två gånger. Mjukglass till efterrätt. Brukar toppa den med ananas från salladsbuffén. Samt lite nötter.

Blomsterlandet fick ett besök. Behövde blom- pinnar. Samt lite nya fröer. En mus ställde till det i tomatodlingen igår. En mus som gillade att äta tomatplantor.  Fast  inte busktomatplantor. Konstigt! Nu är musen förpassad till grannhusets uthus. 500 m bort. Hoppas att  den trivs där. 

C-E körde in i biltvätten. Jag gick 
uppför  backen till Rörstorpsskolan. Tog en runda omkring den. 

Det blommade för fullt. På de olövade träden. På den alltmer grönskande marken.. Blommar murgröna? Insåg att himlen var just himmelsblå. Och tog fram mobilen. Visst är det vackert?

Klockan ett kom killarna ut från sina respektive klassrum. Skoldagen hade, som oftast, varit bra, meddelade de.

Hemma visade Konrad grodägg och grodyngel i en av de två dammarna, som man grävde i somras. Vi spelade kula  och när det sen blev "straffar"  i fotboll, så lyckades jag  göra flera mål på K-P.  Blev nästan imponerad av mig själv. Spelade lite kort, Konrad spelade pianoläxan för oss. K-P läste högt ur en bok om fotbollsspelaren Kasper. Konrad gjorde sin läsläxa. Vi fixade kvällsmat.  Tidig sådan. K-P, Johanna och en av ridtjejerna skulle ut på en tur med tre av hästarna. Tur att Drömma är van vid att vara ensam i stallet. 

Vi körde Konrad till fotbollsträningen. Sen gick färden hemåt. Planterade nya tomater samt squash, då jag kom hem.Nu står de i österfönster, för att gro.  Kollade nyheter och ett avsnitt av Harry Hole.

Nu är det fotboll på TV  igen. Ibland blir jag ledsen över att den har sådant företräde. Ska läsa ut en  bok... kan nog somna sen. Jag är rätt bra  på det. Att sova alltså.

Hemma hemma

 Det är inte så ofta som man åker hem. Till barndomens "hemma". Vintertid blir det sällan av. Men på våren så är dragningskraft till hemmet stor. Visst är det hemma där man bor, men barndomshemmet är också hemma. Hemma hemma. 

Min bror köpte gården, efter att vår far gått bort. Vår mor fick bo kvar där då länge hon orkade. Efter hennes bortgång var barndomshemmet min brors och hans familjs "stuga", men efter några år beslöt man sej för totalrenovering och för att bo där permanent. Jag är så tacksam för att ha hemmet kvar, även om det ser annorlunda ut idag. Det är bara vardagsrummet... barndomens finrum..som är helt oförändrat. 

Det är först när man kommer hem som gäst, som man riktigt inser hur vackert det är från Backagårdarna i Finnekumla by.

Det regnade, haglade och snöade under det att vi åt god lördagsmiddag och kaffe och biskvier efter det. Men strax innan det var dags att åka hemåt, kunde vi tillsammans ta en promenad nerför backarna och sedan uppför de samma.

Jag tror att detta är en taltrast. Eller björktrast. Svårt att se skillnad mellan. Det fanns ett antal i trädgården. Häftigt att se trastar lyssna mot marken och sen snabbt dra upp en fet god mask. Snacka om selektiv hörsel.

Hade ju tänkt gå till blåsippshagarna, men när det var så blött i gräset, blev det promenad på byvägen.

Vi tog bilen till min barndom blåsippshagar, på vägen hem.  Nu är det vitsippornas tid. Men det fanns en del blåa sippor kvar också

Lite nedlagda efter regnet. Lite trötta efter ett par veckors blomning.  Så blåsippsnörden får nog ta adjö av sina favoritvårblommor...och hoppas på en ny vår.

Vitsippor i mängd, det är också njutbart. Vi passerade många vitsippstäckta områden på vår väg till och från Rångedala. 

Mitt hemma hemma, det är Finnekumla by i Rångedala. Beläget ungefär mitt emellan Borås och Ulricehamn. ( Borås kommun) På vägen hem körde vi den väg som går genom Finnekumla socken, beläget i södra delen av Ulricehamns kommun. Där finns det några bestånd av denna vackra sippa. Gulsippan

Ganska ovanlig i våra trakter.

Nära släkt med vitsippa...och trivs bra ihop  med den samma.

En trevlig lördag. En riktig sipp-lördag med besök "därhemma".

Vad gör man en fredag?

 Jo, man börjar med en tur till gymmet. Ett litet aber bara. Gymkortet låste inte upp dörren. I stället för ett klick i låset och en grön bock, visades ett  ilsket rött kryss. Jag är säker på att det var dags att förnya årskortet den första maj. Så varför låser man mej ute en vecka i förväg? Det löste sej. Jag ringde väninnan som redan var på plats innanför den låsta dörren. 

Nu är ny årsavgift inbetalad 

Förmiddagsfika på altanen. Kakor, bakade i måndags, ännu ej avsmakade, tillförde sannolikt de kalorier som jag ev. "gymmat" bort. Nä, man  bränner inte så mycket kalorier på måttlig träning. Men man blir starkare.

Kontaktade vårdcentralen, för att få kolla en "fläck" under örat, som jag inte riktigt gillar. Fick tid på torsdag.

Vandrade "sjöstigen" i Hestra, med C-E.  Mycket rötter på stigen. Var gott att stavarna var med. Väldigt fin och sjönära vandring.

Lunch på Hestraviken. Snitzel. Jättegott.

En bra stund på altanen. Solskydd; keps.Det brukar vara det solskydd jag använder mej av. Kanske borde kombineras med solskyddsfaktor.  Med tanke på solskadad hud...

Fick sådan lust att ta en cykeltur. Så fick det bli. En runda på dryga milen bara. Ofta cyklad med treväxlade Monarken. Slås alltid av  hur kuperat det är i våra trakter .. upp och ner, upp och ner... 

Visst var jag värd ett glas rosévin med spanska jordgubbar i, då jag kom hem?  Mer än halvskugga på altanen, men där var det gott att sitta ändå.

En snabb dusch och dags att byta om till kvällens begivenhet.Vårsäsongens sista quiz. Svägerska och svåger hämtade upp oss kvart i sex. Det gick bra att äta kycklingfilé och potatisbakelse, trots den ordentliga lunchen. Det är väl sunt att ha matlust, men ibland så önskar jag att jag inte hade en sådan glupande aptit.

Fullsatt på Glasets hus. Trångt mellan borden. Min elev från min första klass i kommunen ( 1976) var med i kvällens band. En vithårig gubbe med ölmage! Inte konstigt att man är gammal... fast man inte känner sej  så gammal.. när ens första elever är "gamla" gubbar på 60+.

Relativt enkelt quiz. Vi missade ändå en del.  Hade 13,5 p av 16. Det blev vi trea på. Helt ok placering. Vinnarna hade 15 poäng. 

Dryga timmen kvar av fredagen. Dags att säga god natt!

Så det grönskar

 Solen skiner och värmer. Någon timme på natten/ har det varit frost, men det tycks inte naturen bry sej om. Så det grönskar. Idag är det tisdag och vi har tillbringat en stor del av dagen i trakten av Värnamo. Det kändes som om det blev grönare och mer utslagna blommor och blad under de timmarna vi var där. 

Runt omkring där Johanna och hennes familj bor, är det extremt vitsippstätt.

Karl-Petter var snäll och åkte med sin mormor till Näsudden, badplatsen som ligger trea km från gården.

Var väl inte så stor uppoffring, där fanns gungorna på plats och där kunde man kasta småsten i vattnet. Vi skulle tävla, tyckte han. Jag hade inte en chans att kasta lika långt som han. En del killar är födda med kastteknik!

Jag tog en liten runda och njöt av det doftande vita sipporna, medan han gungade så högt han kunde och sedan hoppade från gungan.  Killar på sju och ett halvt är rätt djärva av sej. Eller så saknar de konsekvenstänk.. Man kan skada sig... men pappan hade ju jour, så han hade väl få tagit hand om en bruten arm eller ben. Men killar på sju och ett halvt, iaf sådana som är rörelse jämt, har bra kroppskontroll. Så han fick väl hoppa...

Pojkarna, med Konrad i spetsen, försöker lära sin mormor att spela schack. En klar brist som jag har, jag har aldrig " fått" lära mig "spelens spel". Hu, vad det är svårt. Och jag förstår inte riktigt vitsen...jo, mer än att kungen ska slås ut. Men vägen dit, den är för mej outgrundlig...

Efter kvällsmat, tidig sådan, så kör vi Konrad till fotbollsträningen. Den börjar halv sju. Efter det är vårt "tisdagsuppdrag" klart.

K-P  och en av ridtjejerna skulle ta sig en tur med ponnisarna. Det är så fint i delar av vinterhagen just nu. Blev några bilder då K-P och Johanna hämtade de in de båda småhästarna från den alltmer grönskande hagen.

En härlig tid. Nästan så man vill utbrista i sång; " Vår bästa tid är nu!"

Feelgood

 

Det var svägerskan som lade boken på hallbordet. Tillsammans med ett paket lasagneplattor, som hon lånat. Det är så vi gör på landet, med dryga milen till närmaste affär.  Nej, kanske inte lägger utlästa böcker på varandras hallbord, men lånar av varandra.  Fast egentligen borde vi dela med oss av böcker också. Åtminstone de böcker som vi köper. Vi läser ju dem sällan/aldrig mer än en gång.

I samband med en lunch med kören, kom författaren av boken till Limmareds Värdshus, och lämnade över ett  exemplar till en av körmedlemmarna.

- Så knäppt att köpa en bok av henne, tänkte jag. Hon är ju bara en "tafflig" skribent/ journalist i vår gratistidning Svenljunga-Tranemo Tidning. Det kan väl inte vara något att läsa. ( Har f.ö. inget underlag på att hon skulle vara "tafflig". Sen är man väl ingen stjärnjournalist när man jobbar på en gratistidning/reklamtidning)

Tänkte jag. Avundsjukt. Kanske är avundsjuka den mest allvarliga sjukdom som jag hittills har haft.  Den är inte/har inte varit utan komplikationer, det kan jag intyga.

Visst har jag närt författardrömmar. Har till och med börjat på någon bok. Har förresten skrivit en. Om min mor och hennes demens. O-utgiven. Förstås. 

Närde en gång en dröm om att bli musik-artist. Så mycket självinsikt fick jag dock ganska snabbt... musik, det får allt bli en hobby. Mer talang har jag inte. Är bättre på att skriva. Så drömmen kan nog finnas kvar, långt därinne. ...även om jag förstår att  tiden för att drömuppfyllelse har runnit ut...

Nåja, min sjuka ( som har blivit bättre med åren, men som då och då flammar upp) gjorde ju att jag bestämt mig. Jag skulle inte köpa och inte låna den lokala författarens debutroman. 

Men som sagt. Nu låg den på hallbordet. Där ute regnade det. En tacksam känsla. Regn behövs. Så varför inte testa boken.? Jag skulle nog inte komma igenom den ändå. Den skulle säkert vara alldeles för töntig.

Satte mig i favoritfåtöljen under takfönstret på ovanvåningen. Det är verkligen en feelgood-känsla ( blev inte det tautologi -tårta på tårta) att sitta under fönstret, när regnet trummar mot rutan.

Mina ( avundsjuksgrundade) "farhågor" kom på skam. Jag gillade boken. Så kul att känna igen olika platser, även om de hade döpts om en del. Tranemo blev Ljungamo, Månstad ... eller var det Uddebo... blev Uddestad. Tror mer på Månstad, där det faktiskt finns en Folkets park. 

Limmared blev benämnt efter en del av samhället, Glimringe. Visst måste jag ta fram "Min karta" och kolla var huset vid Åvägen 1 var beläget. Någonstans nära ån... På vägen mot den gamla fornborgen Opensten.

Historien var en riktig feelgood-berättelse. Kvinna  i tidig medelålder, tillvaron slås i spillror, men ges nya möjligheter genom ett arv. En spirande kärlekshistoria. Förstås. 

Drygt 200 sidor bok lästes på ett par timmar. Jag hade till 90 procent fel. Tjejen, som jag inte ens är bekant med, men som är ett välkänt namn i kommunen, skriver bra. Lättläst och fängslande. MEN det fanns en sak som jag vill "klaga" på. Det var för många tillfälligheter i boken. Alla, mannen från baren, kvinnan på tåget, den kände konstnären, den nye grannen; alla  hade de förbindelser som hängde ihop och som kom att påverka huvudpersonen Ellen. Det blir för otroligt.

Men en klart läsvärd bok. Enkelhet och förmåga att skapa må bra-känsla, det är mycket värt.

Det har slutat smattra mot takfönstret. Får bli en promenad i den svala söndagseftermiddagen.  Ska inte gå så långt, men några kilometer i någorlunda rask takt..det är också feel good.

Marknad

 

Marknadsfotot får bli i svartvitt. Blev både suddigt och lite ojämnt i färgerna. Lite pinsamt att ta upp mobilen framför folk, så kvaliteten blev där efter. Kunde nog varit en bild från sextio-sjuttiotal. Marknaden i Gölingstorp är sej ganska så lik, sen första gången jag besökte den. Samt att på den tiden, så var kamerorna inte mycket bättre än så här.

Konstaterade att det är nio km till marknadsplatsen, då jag avläste bilens display. Trots närheten, så blir det inte så ofta jag åker dit. Två gånger per år är det marknadsdag, tredje lördagen i april och tredje lördagen i september. Kände redan igår att det kunde vara trevligt med ett besök.

-Så mycket du har handlat, utbrast väninnan, då jag  träffade henne bland alla människor på "huvudgatan". Tror varken hon eller hennes make bar på något, medan jag hade händerna fulla. Det är nog så att många åker till Gölingstorps marknad för att träffa folk och kolla på vad som erbjuds, mer än för att handla. Tror att knallarna märker av det också, det var färre försäljare än vad det var förr. Mindre krims-krams också. Jag tyckte att det var helt ok grejer som var till salu.

Från Mariestad kom de de här blomsterförsäljarna. Jag har svårt att motstå att köpa det som blommor, så det blev lite växter både för ute och innebruk.

Förresten, bakom alla blommor, så finns de ursprungliga marknadsbodarna, som lär ha funnits i hundratals år.  En del knallar har sina salustånd i de bodarna. Bl.a. Röda Korset, där det visade sig att lotteriet med hembakade kakor var i det närmaste slutsålt. Detta trots att det var flera timmar av marknadstid kvar.

Köpte också kryddor i påse, skärp, frusen gös och rökt lax från anrika Tiraholm, en påse marknadskarameller....

..och så en present till C-E.  De här fågelholkarna var, enligt mej, det roligaste inslaget på hela marknaden.

Det är klart att C-E skulle ha en Arsenal-holk.

 

Holken blev snabbt uppsatt, alldeles utanför trädgården. Ett talgoxepar har redan visat sej intresserade.   C-E borstade katten och lade den mjuka "kattullen" under holken. Få se om fågelparet förstår inviten..