Lugnt

 

Det kan tyckas att man är lite konstig. Tyckte att det var en utmärkt ide att åka med Johanna och killarna till Halmstadsstugan över dagen igår.  Tokigt att inte stanna över natt när är så  här varmt.

MEN, jag tycker om när det är lugnt. Njuter verkligen av strand och badliv, då det är måttligt trångt.  OM jag stannat tills idag, så gissar jag att det var minsta möjliga avstånd mellan  både solbadande strandfolk och nära strandbadande vattenmänniskor. Inget jag känner mig lugn av. Ej heller att övernatta i liten stuga, som inte riktigt går att få  behagligt sov-sval.

Vill man bada "riktigt" när man är vid Östra stranden, så får man gå en bra bit ut. Igår var det riktigt gott i badvattnet en bit ut, säkert upp emot 20 grader.

Killarna ville förstås ha glass på vägen från stranden. Var helt lugnt från min sida, nu när det nya livet, det med så lite onyttigheter som möjligt, har börjat. Jag var inte det minsta sugen på glass. Tycker egentligen inte att glass är så gott, men ändå så det hört till en Halmstadsdag- en glass, om än bara en kula....

Tog en tur med elcykeln på tidig förmiddag. Bästa och nästan enda möjliga träningen just nu,  Det var verkligen lugnt med trafik på de större vägar som jag var tvungen att cykla på bitvis. Väldigt få bilar ute. Det var det f.ö. då vi/jag åkte hem från Halmstad via Värnamo igår kväll. Folk hade nog haft bråttom ner till kusten, de var på plats i god tid innan det blev kväll. 

Underbart att ta sig fram med batterihjälp, ja, det har jag skrivit många gånger.  Man ser så mycket av naturen och av vilda djur och fåglar. Egentligen skulle jag stanna ofta och ta blomfoton, men det var så gott med lite fartvind, så jag fortsatte att trampa på, med bara fåtalet fotostopp.

Några av er kommenterade förra inlägget, om knäet, att jag borde få det magnetröntgat.

Kollade med svärsonen, ortopedläkaren, då jag lämnade av hans fru och (sovande) söner igår. Nej, artros konstateras kliniskt på alla över 50 år, med knäproblem likt dem jag har fått.....

Lite slarvigt kan man som lekman tycka. 

Dessutom fick jag klart för mig att en cortisoninjektion verkar långsamt, att det tar ett par veckor innan den slår igenom helt. Attans också- då var jag ju på helt rätt väg, innan jag lät ( hon frågade f.ö. inte) naprapaten sätta tre nålar i knäet! Skit! 

Hu, så varmt det blev i eftermiddag. Satte mig under äppelträdet för att lösa sudoku, Medelsvår. I min hjärna simmade cellerna lugnt! Har nog aldrig tagit så lång tid att lösa ett sudoku. Det kändes som riktigt trögflytande sirap i hjärnan.

Hoppas, hoppas att det varma vädret snart övergår i normalt sommarväder. 20-25 grader ska min sommar vara. Med lite lugnt sommarregn då och då.  

Sprutad

 Igen! Fjärde sprutan på mindre än två månader. Jo, jag vet! Det är väl inget att imponera med. Det finns många som tar sprutor varje dag. Cortisonspruta nummer två på en månad. Det var vad läkaren kunde erbjuda, då jag fick ny tid för det  dumma knäet idag. Trodde förstås att man skulle föreslå röntgen- eller knäbyte... nä, kanske inte det sista....

Artros ska gör ont, tydligen. Eller kan göra ont, rättare sagt. 

Undrade hur det kommer sig att folk tycks byta både knäleder och höftleder till höger och vänster. Inget att rekommendera, tyckte doktor Anders, men ibland finns det ingen annan utväg. 

Röra på sig, det är bra mot artros. även om man är nysprutad. Cykla, simma och promenera måttligt....

Gå er i vikt skadar inte heller.... Jaja, nu får det bli fikaslut och glassförbud, en portion av maten och ingen mer... och vin bara till helgen. Vet ju att jag väger på tok för mycket, mer har aldrig haft så ont av det, för att extrakilon är tämligen jämnt fördelade. Hoppas , hoppas att jag kan avlasta knäna genom att avstå onyttig mat.

Tre mil på elcykel är också träning! Man trampar ju 90 % av den tiden.... Och uppför får man ta i....

När man jobbar i skolan, om än bara 15 %, och har sexor, så måste man sätta betyg. Varje betygssättande lärare måste sedan skriva under de samlade betygen i en s.k. betygskatalog. Den ska väl sedan arkiveras i något låst skåp, till ingen större nytta. Men skriva på musikbetygen, det måste jag göra. 

Meddelade kanslisten att jag kommer cyklades till grannskolan/centralskolan, då det passar oss båda. Mej passade det i eftermiddag, och även hon kunde lätt ta sig från sitt hemmakontor och träffa mig i skolan.

Som så många andra "kontorsarbetare", så har hon till största delen arbetat hemifrån, sedan i höstas. Hon var tämligen trött på det. Nyligen hade kommit nya besked, hemarbetet skulle fortsätta fram till sista september.

Vi var överens om detta är märkligt. Monica skulle få sin andra spruta om några veckor, och när höstterminen börjar, så har sannolikt alla vuxna fått den första dosen covid-vaccin. 

Då borde det vara helt ok för alla som vill att gå tillbaka till jobbet och komma in i de normala rutinerna igen. Den social kontakten är ju så viktig.

Körde de tolv och en halv kilometrarna (  jo, jag har mätt upp, jag jobbade ju där i 25 år) till Dalstorpskolan via närmaste vägen.

Hemåt ville jag se lite nya vägar.... eller gamla för mig då.... men vägar jag inte rört mig på den senaste tiden.

Kyrkan i Dalstorp. Många skolavslutningar, många luciatåg har jag haft hand om i den kyrkan. 

Flera mer eller mindre lokala "artister" har börjat sin karriär i den kyrkan. Den som är mest känd, det är Emil Gullham, en kille som med sitt band "State of Drama" var med i melodifestivalen två gånger.

Numera är bandet upplöst och Emil gör en hel del musik med Marcus Ubeda, vars fru också gått i en av mina klasser.

Det jag minns allra mest från  alla avslutningar, det var en julavslutning, innan jag skaffat progressiva glasögon. Det var dunkelt i kyrkan, och där satt jag och klinkade på pianot till alla  fina julsånger. Bara det att jag såg inte noterna speciellt bra.... och jag är i behov av sådana. Det blev många felspel. Bakom mig satt två av kulturskolans lärare, varav den enda informerat mig om att han spelade in hela programmet på CD. Jag skulle få en inspelning efter jul. Det fick jag också.... Den CDn är och förblir ospelad!

Åkte hemåt via grusvägar.  Måste ju ha den obligatoriska kreatursbilden.

Kunde säkert tagit tjugotalet olika bilder, så mycket nötkreatur fans det i olika hagar. 

Tror ändå att det bara finns två bönder kvar i området. 

För att det ska bli lönsamt, så behövs många djur.  Ungdjuren har det riktigt bra, som får gå och beta i så vacker natur.

Det tycks som om mjölkkorna ligger i trädgården vid en av de två gårdarna. 

Vid den andra gården, eller  den första i min runda, så var det nygödslat. Inte den bästa lukten så här i annars väldoftande  försommartider/midsommartider....

Vi slingriga grusvägar så kom jag fram till den fina kyrkoruinen i Nittorps by. 

Synd bara att hustaket förstörde ett försök till en andlig bild.

En välskött plats, där den gamla klockstapeln har tagits väl om hand.

Hembygdsgården ligger i anslutning till kyrkan. Stommen, det gamla prästbostället. 

Ser ni korna ?

Längst uppe på kullen! Inser att fickkameran är rätt så bra. Blev ju en skarp bild, trots att jag bara klippte ut en liten del av den föregående bilden med  PhotoFilter....

Lite mer nostalgi! Här var det dans på somrarna, då jag var ung. Logdans! Superkul!

Vet inte om det skulle tillåtas i dag, med alla bestämmelser. Det enda som gällde här, det var att man inte fick röka inomhus. Vilket man ju fick  på de dansställen som inte hade samma brandrisk, som det var på den gamla logen.

Vilka tider! 

Men kul var det.

Kunde det kosta 20 kronor att komma in på dansen, då i början av sjuttiotalet? Minns inte riktigt!  Kanske mindre...

Kommer ihåg att killarna ( ja, det var nästan bara killar ) gick runt och gömde sina flaskor och ljumma ölburkar i buskarna. För  det fanns ju vakter som kollade att man inte drack något inomhus.... 

Förstår inte hur man hittade sin egen gömma... eller lät bli att stjäla någon annans. 

Men det var andra tider! Hoppas att dagens ungdomar också kan få uppleva positiva och minnesvärda nöjen.

Dumdristigt?

 

En jättebuske har det blivit av ett litet skott som togs hemma i Rångedala för många år sedan.

Gammelrosorna från barndomshemmet, det är de enda rosor som trivs hos oss. Förädlade rosor vill sig inte alls.  Många förädlade rosor saknar doft. Gammelrosen doftar underbart, en doft som för en tillbaka till barndomen och fredagsstädat bondgårdskök.

Den obligatoriska ko-bilden. Hundkäx inramar de tre ungdjuren. Och flugorna tycks besvära!

Nu var det inte rosorna jag skulle skriva om, utan frågan om jag gjort något riktigt dumdristigt i veckan... och kanske även idag....eller om det blivit på det här sättet ändå. Ingen vet, inte ens ortopedsvärsonen....

Mina funderingar inramas av foton från dagens cykeltur, en runda på knappa 2,5 mil med elcykel. 

En relik sedan anno dazumal. Som sannolikt var i bruk tills för tiotalet år sedan.

Det högra knäet har ju varit en följetong, under den senaste månaden.  

Under slutet av förra veckan, så skedde en radikal förbättring av den trilskande kroppsdelen.

I måndags så kunde jag för första gången på en månad gå på promenad, utan att det gjorde ont. Tre kilometer blev rundan. Jag lydde läkarens råd, att gå så mycket som möjligt på mjukt underlag.

Vattenklöver tokblommar utmed den meandrande Jälmån.

I tisdags var det mormors/morfars-tisdag i vanlig ordning. Äntigen kunde jag ta med K-P på sovpromenad igen. Samt gå med på sparkcykelrunda. Kände mig lite trött i knäet efter att ha gått  nästan som vanligt. 

Och glad i sinnet!

Ganska mycket vatten i Jälmån. Gott att vattentillgången är bra i dessa torrtider.

Klockan nio i onsdags hade jag tid hos naprapat-Anna. Var hos henne för ett år sedan och fick ryggen fixad. Beställde tid när det var som värst med knäet, för tre-fyra veckor sedan. 

Det kändes lite snett i kroppen, vilket det ofta gör på mig.... och tänkte att tillrättning av det sneda skulle hjälpa knäet att bli bättre.

På vägen till naprapaten tänkte jag: Det här kanske är onödigt, jag är ju nästan bra nu!

Ljungsarps kyrka ligger så vackert vid en av samhällets alla sjöar

Enligt min egen slutsats, vilken inte alls behöver vara sann, så borde jag lyssnat på mig själv. 

Men det är ju så dags, då man redan är på väg.

Berättade om krämporna, och då Anna började behandla knäet med lätt massage samt akupunktur, så kunde jag ju inte  stoppa henne. Jag trodde ju att hon visste vad hon gjorde, speciellt som hon försäkrade sig om att det var tre veckor sedan jag fick en cortisonspruta. 

Även vrist och höft mig sig var sin duvning, dock ej inget i ryggen, mer än ett ryck i ben och ett i nacken.

En av mina absoluta favoritblommor, midsommarblommor/skogsnävä. Är överlag förtjust i nävor.

Då jag reste mig upp från britsen, så kändes det rätt så bra- mer balans i kroppen, men betydligt mera stelt i knäet.

Men det går väl över , tänkte jag.

En viss försämring av knäet märktes på torsdagen. Det var jobbdag, men sista dagen för eleverna, så var det inga vanliga lektioner. I stället var det bestämt att jag skulle ställa i ordning biblioteksböckerna i byggnaden som stod inflyttningsklar för några veckor sedan.

Lite stelare än vanligt, mycket stå och gå- jag körde en stor bokvagn över en ojämn skolgård- och det var säkert också dumdristigt.

Nyslaget gräs, nästan torrt. Luktar så gott. Påminner också om barndomen. Liksom den fina hagen.

Efter torsdagen, så har knäet bara blivit sämre. Har värkt lite även i vila.

Ingen chans att gå på promenad inte. Bakercystan på uppgång igen. 

Pratade med svärsonen, ortopedläkaren, och han ordinerade tre dagar med alvedon. Samt is på knäet efter en eventuell cykeltur. Med tanke på hur bra jag varit för några dagar sedan, så borde även detta vända.

Blev en ny runda i den gamla rundan. Fick se en av Ljungsarps sjöar ur nytt perspektiv,

Alvedon, lite trädgårdsjobb och sedan elcykeltur blev det på förmiddagen. Det kändes bra att trampa, men efter hemkomst så var det ganska ont och stelt. 

Hade jag gjort något dumdristigt nu igen, när jag trampade iväg på en längre runda än planerat?

Men det är så roligt,  det är så mycket vackert att se,  det är så många härliga dofter runt omkring, när man tar sig runt med batteri och tant-kraft. 

Och jag mår så bra av att röra på mig, även om det inte blev något direkt flås idag...

Lupiner, denna invasiva, vackra växt, Hagtorn finns det också gott om. Man märker dem bara under blomningstid.

Här sitter jag framför datorn och beklagar mig genom den offentliga dagboken! Skäms lite över det. Det går ju faktiskt ingen nöd på mig, jag mår  bra i resten av kroppen. Jättebra! 

Alvedontabletten har slutat verka och knäet har slutat värka! Stelt och ömt är det då jag reser mig upp och går. Men det känns faktiskt lite bättre än i går... 

Så min slutsats blir: Dumdristigt att låta naprapaten mixtra med ett knä som börjar återhämta sig. Mindre dumdristigt att träna lite lätt/ måttligt och samtidigt njuta av den vackra naturen.

                                                             Flygfärdig !

I torsdags kväll var det flyttdags för våra sädesärle-ungar. Familjen har bott under fläktsystemets takplåt, sedan i början av maj. 

Fyra stycken ungar hade kommit ner på marken, och såg väldigt osäkra ut.

Pappan hade fullt upp med att mata de fyra. 

Mamman syntes inte till. 

Önskar er lycka till i  den otrygga världen!

I fredags var ungarna borta.  De har flyttat hemifrån, och fått ge plats för nästa kull. Både mamman och pappan har synts här, men var för sig. Nya ungar på gång alltså. Men visst är det dumdristigt att inte kunna hejda sig ett slag med fortplantningen, och ta hand om sina halvvuxna ungar ett tag till. 

Fast det är väl inget som jag förstår, lika lite som jag förstår vad som är bra eller dåligt för ett krånglande knä.

 

Skolavslutning

Det blev en fin skolavslutning utanför skolans idrottshall. För andra året i rad, så hade föräldrarna ingen möjlighet att ta del av elevernas fina framträdanden. 

Något taffligt filmat, men här kan alla som vill,  se de olika framträdandena.

Speciellt tackar vi kulturskolans Daniel Fält som ställde upp och kompade!

Och.... om denna tanten får vara frisk ( så tänker man ju när man egentligen är pensionär) så kommer jag att ha hand om musikundervisningen för de flesta av skolans klasser även under nästa läsår. Min dröm, och vision, är att tillsammans med en eller ett par lärare från Kulturskolan göra en offentlig konsert i kyrkan under hösten. Det finns så många goda sångare i vår lilla skola.

Nu kan ni gå på skolavslutning, om ni vill!

https://www.youtube.com/watch?v=q8XOffE9EvI    Den blomstertid nu kommer Alla

https://www.youtube.com/watch?v=wKZS6vtvacg Pippis sommarvisa F -1

https://www.youtube.com/watch?v=SqHSWTVd5Ls   Solen lyser  F-1

https://www.youtube.com/watch?v=P6S-xkFUE9I  Sommar och sol  2-3

https://www.youtube.com/watch?v=8TTEs1mbzDA  Tidigt varje morgon  2-3 i växelsång med alla skolans elever

https://www.youtube.com/watch?v=zb8ga4Xfnng   Säg mig  Elever ur åk 5

https://www.youtube.com/watch?v=aI-oOa77bHU   Nu börjar sommarlovet ( Voices)  4-5

https://www.youtube.com/watch?v=ub-GGKpG5aI  Goliat  4-5 samt alla elever i refrängen

https://www.youtube.com/watch?v=up_xgjjnKh4  7 years   Wille Lundgren

https://www.youtube.com/watch?v=Hs6m1adVxg0   6 ans sång ( Vårfunderingar)  Sexan

https://www.youtube.com/watch?v=28e1klDpsak  Sommarlov      Alla

GLAD SOMMAR ALLA!

Konkurrens

 

Det tycks som om jag ska få konkurrens, som familjens bästa och mesta fotograf. Bästa, förresten, det är jag ändå inte för hon bor i Malmö, och tar de mest otroligt fina bilder med mobilen. På delad andraplats ligger jag nog, tillsammans med mamman till denne lille mästerfotograf. 

Vi kan väl säga så här då, att jag har fått konkurrens om att vara den som tar bäst bilder med en vanlig kamera...

Konrad har velat låna den kamera som jag för det mesta har med mig i fickan, sedan han var i treårsåldern . ( Numera fyra och ett halvt...nästan) Han har fått låna den, och tagit helt slumpmässiga bilder. När vi var i Halmstad i helgen, så ville han återigen låna den, och se, han fick till riktigt bra bilder. Blad annat en hyfsat bild på mormor, så bra att jag bytte profilbild på facebook.

Naturligtvis så fixar han inte det där med att zooma ännu, men han fokuserar på bilden och ser om det blir suddigt eller ej. 

Kom på att jag har ett antal gamla kameror liggande. Hittade två, som jag dessutom hittade laddare till.   Det blev en del kort tagna igår med den ena av dem. Konrad och jag rensade ut dåliga bilder  direkt på displayen. Han såg precis vilka kort  som var bra och mindre bra .

Tror kanske inte det blir så mycket fotat när inte jag finns i närheten, men på tisdagar så passar det ju bra att vi tar en fotorunda.

 Att vara lillebror har väl sina sidor. Egen stark vilja, och en storebror som gärna vill styra och ställa. För det mesta så har killarna jättekul i hop, ofta tar lillebror efter storebror, men ibland blir  det förstås konflikt.

Bra då, när man har både mormor och morfar på besök. Då behöver det inte vara någon konkurrens med att få uppmärksamhet, för vi kan ju stundtals ta hand om var sitt barn.

Karl-Petter ville ut på tur med sparkcykeln. Blev "stora byarundan", som sannolikt är dryga kilometern. Är så imponerad över två och ett halvt-åringens sätt att hantera cykel och den balans han visar på.

Och så bra att få träna på att kontrollera sin kropp vid tidig ålder!

Fick ju en cortisonspruta i den onda knäet för tre veckor sedan. Ansåg själv att det onda kom sig av obalans i muskler och skelett, och frågade läkaren om han tyckte att jag skulle låta en naprapat titta på hur det förhåller sig. 

Fick bara muttrande  svar, och tolkade det så att distriktsläkaren inte alls ville ha konkurrens med en naprapat.

 

I vilket fall som helst, så tog jag kontakt med bästa naprapat-Anna samma dag. Fick en tid tills idag. 

Så gott att få lite underhåll av leder och muskler. Akupunktur, ryck och tryck och massage - och lite goda råd. 

Anser ju att såväl läkare som naprapater och kiropraktorer behövs för att få ordning på  det kroppsliga samspelet.

Var ute på en längre promenad ( 3 km)  i måndags. Det var första gången på tre veckor som jag kunde promenera ganska så obehindrat.

Gåendet fortsatte igår, det blev nog lite i mesta laget, för lite stelare har det blivit. Men det smärtar inte, och det är jag glad för. Naprapat-anna bearbetade knä och vrist med små rörelser samt akupunktur. Kändes bra. 

Spruta nummer två är fådd idag. Känns också bra. Konkurrens finns mellan de två vårdcentralerna i centralorten, och det kändes som om vi som valt den privata dragit nitlotten. Vi fick covid-vaccin två veckor senare än de som valt vårdcentralen.

Men nu är vi i kapp, även om man väl inte kan anses sig helt skyddad ( i den mån man någonsin kan det) förrän om ett par veckor.

Ska bli så otroligt gott att bli lite mindre distanserad samt att slippa se ( eller behöva använda) munskydd ( jag avskyr dem) i olika sammanhang.

En sak skulle jag önska, och det är att den (oftast) sköna solen får konkurrens med härligt regn.  Det behövs verkligen, och vad det gäller att uppskatta nöjet med att vattna i trädgården, så har Karl-Petter och jag helt olika åsikt.

Ljuvliga försommar!

 Bästa tiden! Den man längtar till hela långa mörka vintern. Äppelblom, syrendoft, mäktiga kastanjeträd i full blom, rönnens väldoftande blommor, dikesrensprakten, grönskan i trädgården.... Sol och värme- svalkande moln som stundtals skymmer solen....

Den bästa tiden går snabbt över. Det gäller att ta tiden tillvara. Visst är sommaren fin ända tills den övergått i de magiska höstfärgerna. Men än så länge känns naturen pånyttfödd och ungdomsfräsch.  

Igår blev det en härlig resa till den gamla stugan i Halmstad, tillsammans med dotter och barnbarnskillar.

Vi är väl lite tokiga, men vi har vår stuga mest som målet för dagsresor. Man hinner med mycket på en dag, när man använder den till bad, sol och lek.

Det var extremt lågvatten igår,  Vattnet närmast stranden höll en temperatur på över 25 grader. Något som killarna gillade.  

Konstaterade att badtemperaturen, vad det gäller "ordentliga" dopp, hade höjts avsevärt sedan i måndags. Låg på minst 18 grader, alltså badbart även för dem som anser sig vara badkrukor.

Idag fick det bli en runda på elcykeln igen. Nya vyer, till stor del. 

Det finns en hel del okända trakter, alldeles nära.

Skåne och Halland skyltar med sina rapsfält, Jag tyckte att smörblommefältet vid Kvistbäck var nog så vackert.  Dock till ingen större nytta, än för insekter att hämta nektar ifrån. Djuren äter inte färska smörblommor, eftersom de är svagt giftiga. När de torkat så funkar de tydligen som djurfoder, om de är uppblandade med gräs.

Efter ungefär sex kilometers trampande, så nådde jag Småland. 

Många tror ju att Grimsås ligger i Småland, med, som jag tidigare framhållit, vi är västgötar. Om ock i periferin. 

En lång, men ganska svag uppförslutning, så var jag framme i byn Fagerberg. En by som ligger en bit från allfarvägen, så därför blir den väldigt anonym, trots att den bara ligger en mil bort. 

Byn består av tio-femton hus/gårdar. 

Smålänningar sägs ju vara snåla. Jag håller inte med.  Inte vad det gäller väghållningen i alla fall. I Småland så är de allra flesta vägar, även småvägarna, belagda med asfalt. På vår sida gränsen, där har vi mängder med grusvägar. 

Någon hade uppmärksammat att det är nationaldag. 

Vi är verkligen dåliga på att fira den, det var ett fåtal flaggor hissade längs min väg.

Hajade till då jag blev varse den minst sagt hotfulle mannen, alldeles i byns utkant.

Vågade stanna till och ta ett foto, och han verkade inte ta illa upp. Puh!

Om jag fortsatt att följa asfaltsvägen, så hade jag kommit ut på riksväg 26- Nissastigen. På en så trafikerad väg ger jag mig inte ut med cykel. Hade kollat upp alternativväg, vilket  visade sig vara en hyfsad skogsväg.

Längs den här vägen kan man sannolikt plocka hundra-ja, tusentals liter blåbär- ett bra blåbärsår. Kraftigt blåbärsris visade sig längs hela den fyra kilometer långa skogsvägen.

Lingonröda tuvor sägs ju höra Småland till. Kan säkert stämma, men i gränslandet är det blåbären som dominerar. 

Tre fina små sjöar ligger nära varann, då man närmar sig vägens slut. Eller början, om man hellre vill tänka så.

Det var allt lite Hökensåskänsla i sjöområdet. 

Har hört att man planterat in ädelfisk i de små sjöarna. 

Tyvärr hör inte fiske till mina intressen. Hade jag varit intresserad, så hade jag säkert kunnat gå med i fiskeklubben. HFS hade en fin liten stuga med egen brygga.

Dagens utmaning, det var den långa, branta backen till  den sagolikt vackra byn Bjärsved. 

Ettans växel på cykeln ( sjuväxlad) full gas och en tant som fick trampa sig riktigt ordentlig flåsig. Jag  är tveksam om jag klarat att ta mig upp, om det varit grusväg här. 

Riktigt andfådd blev jag. Kändes dock gott att andfåddheten avtog ganska snabbt, det tyder ju på att all kondition inte är borta....

Passerade ett antal hus och gårdar, innan jag var uppe på  platån.

Utsikten är milsvid uppe på höjden. Helt omöjlig att visa på bild, iaf med en enklare kamera. 

Otroligt vackert är det !

Högst upp ligger detta schabrak till villa. 

Jag trodde att det var den del av Isabergs Resort, men det är tydligen så att det är en privatperson som bor där. På tomten finns ytterligare ett antal byggnader, men ingen som såg ut att hysa några djur, 

Nu bär det nerför. Lika brant som uppför, men här går det mer i etapper. Fotbroms samt handbroms var det som gällde för fega tanten!

Stannade till på en liten platå, för där hade jag fått syn på årets första midsommarblomster/skogsnäva.

Dryga halvmilen tråkig, lite mer trafikerad väg, det är vägen mot åt Grimsås det. Underbart att ha lite extra batterihjälp, så att man kan trampa sig  framåt med snabbhet.

Gränsskylten  Jönköpings och Elfsborgs län, firar 150 års-jubileum. Den har stått sig väldigt bra, tycker jag. Och står dessutom på en väldigt vacker plats.

Körde genom skolgården på väg hem till Stockremma. För en vecka sedan så var man i färd med att riva den äldsta delen av skolan. Nu var det klart, och man hade redan påbörjat jobbet med den nya skolgården. I den del av byggnaden som står kvar ska det inrymmas matsal och slöjd/no/bild/ hkk/teknik-lokal. Alla ämnen i ett och samma rum. Här gäller det att få till en fungerande schemaläggning.....

Allt ska vara klart i oktober. 

Fyra kilometer asfalt hem. Lite trafik på en helgdag. 

En fin tur var det. Knäet tackar för träningen och bättrar sig med stormsteg. Jo, jag ser fram emot att kunna promenera igen -men elcykeln, den ska nog bli använd även om den inte längre behövs på samma sätt som nu. Det är verkligen superkul att trampa fram på två kraftiga hjul!