måndag 18 mars 2024

Selfie om våren

 Det är vårdagsjämning på onsdag. Passar då jättebra med tankar om våren i Klimakteriehäxans Selfie.


1. Det är ett självklart vårtecken  

När tranorna kommer tillbaka till vår by. Har ännu enbart sett ett par ännu. Det lär komma fler. Det är ju inte för inte som jag bor i TRANEMO kommun....


2. Den blomman är vårens mest efterlängtade

En nästan omöjlig fråga för en blomnörd. Hasselblomman talar om att våren är på intåg. Likaså snödropparna. Tussilago talar om att nu börjar tjälen gå ut jorden. Blåsippan, ja, det är ändå min favorit. När den kommer, så är det vår. Vitsippan är också en favorit, speciellt då den bildar stora "hav". När vitsippan vissnar bort, då har det blivit lövsprickning och försommar. 



 3. Det plagget signalerar vår

När fleecetröjan får ersätta den gamla slitna, varma goa, täckkappan på dagens promenad. Idag var det fleece som gällde.

Krokus, ja, det är en välkommen trädgårdsblomma. 

4. Den texten om våren är en favorit 

Solen värmer frusen jord och snart ska vintern dö

Våren står på språng och tänker äta upp alls snö

Solen strålar väcker fröt som sovit under jord

Dags för tussilago börja växa och bli stor.

Första versen på en liten fin melodi av Tomas Brandt. Brukar sjunga den med de yngre eleverna.


5. Min syn på "obligatorisk" vårstädning

Dessa bedrövliga fönster. Får ta och gå över dem... snart. Förhoppningsvis får jag lite hjälp av maken, iaf på ovanvåningen. 

Trodde faktiskt att hasselblomman gjort sitt. Hängena ser rätt utmattade ut på de flesta buskar. Men tjejblommorna ger inte upp i första taget.

 6. Så låter våren i mina öron.

Tranor skränar, duvor kuttrar, talgoxen titi-ar, domherrar i dämpad gnisselkör. tallkottar om öppnas med ett knäpp i solens sken. Längtar efter koltrast-konserten. Han är på plats sedan flera veckor, men har inte fått sång-lust ännu.


Dagsfärska, ja t.o.m tims-färska bilder, från dagens härliga solskenspromenad. 

Tack, klimakteriehäxan, för en kul selfie. 


söndag 17 mars 2024

Solig söndag

 


Kollade "Årets bild- nyhetsbild utrikes". Pontus Höök, med rötter från vår kommun, hade tagit bilden på några gravt härjade människor på en gata i Philadelphia. En tragisk bild.  Denna dagsfärska bild borde få pris för vårens mest härjade naturbild. Inte mycket till liv i de båda trädresterna/skantarna. Men de kan ge liv åt både fåglar och insekter. 

Intressant att kolla bilderna som var nominerade för att få pris som "Årets bild". Det är inte de mest tilltalande bilderna. Men de bilder som talar sitt eget språk.


Härligt med en promenad i solsken. Lite kallt var det dock i vinden.  Tänkte på det där som  idrottsmän uttrycker ibland: Idag kändes kroppen bra/ Idag svarade kroppen. Det var en sådan dag idag. Så gott när det inte gör ont någonstans, och man kan gå i rask takt. Så varm blev jag. Tacksamhet kände jag, för att uppleva en rask och härlig promenad på skogsväg och byväg. 


Kände mig också tacksam för att skogsägaren röjt upp ris och nedfallna träd på en gamla skogsvägen. Delar av skogen avverkades för ett par år sedan. Det blir en del ris kvar efter  att man tagit tillvara virket. Dessutom är de träd som står kvar extra känsliga för kraftig vindar. Några granar har legat tvärs över den gamla skogsvägen. Idag var de borta. 
Den här vägen, det var makens pappas skolväg. Han och hans systrar traskade vägen fram och tillbaka till Nittorp tre dagar i veckan, under sin skoltid. En halvmil åt varje håll. Året om. Inget att gnälla över för den tidens barn. Skollunch, det fanns förstås inte. Det var medhavd mjölk och smörgås , som gällde. 


Här, vid det gamla soldattorpet, fick man sällskap av tvillingarna Mod. Makens faster berättade att flickorna var så små när de föddes, i början av 1920-talet, att de låg i var sin skokartong, då de var nyfödda. De överlevde och fick ett långt liv. 

Jag gillar att ta mina promenader på egen hand. Man funderar så bra då. Som så ofta , så kom jag att tänka på det där med ålder. En diktator i öster som fyllt 71. Två presidentkandidater i väst, den ena 81 år och den andre, som dessutom inte är riktigt klok, 77 år gammal.  Jag kan inte för mitt liv förstå hur ett "demokratiskt" land, med 320 miljoner invånare inte kan få fram två presidentkandidater med förståndet i behåll och i ålder 40 - 60 år. 

För egen del, så fick jag förra vecka en förfrågan om att utöka min arbetsvecka med ytterligare en halv dag. No ( naturorienterande ämnen) i rektorsområdets andra och större skola. Jag kan ju aldrig säga nej. Men jag menade faktiskt  det ja, som jag svarade. Besökte skolan och hämtade läroböckerna i fredags. Kändes så in i hjärtat gott, att bli så välkomnad av både personal och elever. Kommer att bli några av mina gamla elevers barn som jag träffar. Jobbade ju i den skolan från till 2003. 



Gissar att de första vårblommorna är överblommade i sydligaste delen av vårt land. Här har snödropparna sin storhetstid. Om några veckor är de ett minne blott.


Gjorde en krans till jul, på en bas av ståltråd. På en solig altan, så blev det en återanvändning av stålttrådsrundeln. Björkris, samt de tilltufsade gamla påskfjädrar som jag hittade i en låda. blev till en "påskkrans"

Solen står ännu högt på himlen, trots att klockan passerat sexton. I veckan är det vårdagsjämning. Härliga vår!

onsdag 13 mars 2024

Hittat!

 Blomnörden börjar leta efter vårblommor på de kända växuställena, så fort snön försvunnit. Lite väl optimistiskt! Har gjort så sedan jag var barn. Och faktiskt, det fanns snöfattiga vintrar då också. Vet att det fanns gånger då jag hittade små, små vitsippsknoppar på tidig vår. Plockade in och hoppades att de skulle slå ut. Naturligtvis blev det inget av gröna outvecklade knoppar...

Till tussilagostället har jag styrt promenaderna under den senaste veckan. Igår lyste det några små solar i fjolårsgräset.En enda utslagen hästhov, resten i knopp. Men blomnörden blev förstås nöjd och glad.




Kunde bara inte låta bli att gå till blåsippestället idag.

-Det är nog för tidigt, sa en granne som jag mötte på vägen.

Jag fortsatte ändå.

Och fick lön för mödan.

En enda lite sippa var på väg att slå ut. Vackraste vårblomman, i mina ögon.


Tänk att man kan bli så glad över en knopp!

Men är man blomnörd, så är man!


måndag 11 mars 2024

Selfie om sociala medier

 Denna vecka handlar Klimakteriehäxans selfie om sociala medier. Något som tycks vara ett rött skynke för en del, men synnerligen uppskattat av andra. Frågor och mina svar kommer här.

På vilka sociala medier är du aktiv?Bloggen förstås, sedan 2009. Har gått upp och ner med inlägg under åren. 

På instagram är jag minst lika aktiv som på bloggen. Även facebook får del av de bilder och fåniga små verser som jag lägger ut där.Lite knäppt att lägga ut samma sak på båda ställena, kan det tyckas.

Tycker fortfarande att FB är bästa sociala plattformen. Där har man nya och gamla vänner, där finns information om vad som är på gång och där kan man få tips i olika grupper.

Messenger är ett toppenställe att nå alla med FB eller Instagramkonton.

 Twitter/X kontot finns ännu , men används aldrig.

Har testat Snapchat och Tiktok. Alldeles för rörigt för en gammal tant. De medierna överlåter jag till de unga.

2. Är sociala medier något du har nytta av eller är det nöje? Både och. Det finns mängder av användbar info att få via FB.  Plus att man kan nå vänner och bekanta via grupper eller via Messenger.

3. Är du en podd-lyssnare? Någon favorit i så fall? Har lyssnat en del på Agnes Wolds podd. Hon är så härlig, den kvinnan. Sommarprogram via play är väl också podd? Tror och tycker att poddar är en trendgrej!

4. Går du in i något chattforum om särskilt ämne? Näpp 

5. Hur har sociala medier påverkat din konsumtion av andra massmedier? Blir lättatt man lägger i från sej bok, stickning eller slutar att vara uppmärksam på ett tvprogram, för att kolla om det hänt något på sociala medier. Händer även vid matbordet! Skämskudde på det!

6. Om du ser tillbaka ett år eller två  har du ökat eller minskat din närvaro i sociala medier? Tror att det är ungefär detsamma. Använder mobilen mycket mer nu för tiden. Sitter sällan längre tid vid datorn för att kolla sociala medier.

Bloggar lika ofta genom telefonen som via datorn.

Tack för denna selfie, Klimakteriehäxan! Nu får det bli en bild från den kyliga vårvintern i mars! Har väldigt svårt att tänka mig att blogga utan bild! Häftiga valkmoln på denna bild.



söndag 10 mars 2024

Olika framträdanden

 Barnbarnskillarna är musikintresserade. Såväl att lyssna, sjunga, "showa" som att testa instrument. Konrad har dessutom en gudabenådad sångröst, sjunger otroligt rent och starkt.

Att sjunga i kör skulle vara en bra grej, tyckte föräldrarna. Men var hittar man en kör som har plats för en femåring och en sjuåring? Jo, i missionkyrkan!

Killarna fick testa ett par gånger, innan de bestämde sig för att vara med. En termin i taget, förstås. Idag var det dags för det första framträdandet, i samband med en gudstjänst för alla åldrar. 

Vem var på plats på premiärframträdandet? Jo, mormor och morfar, naturligtvis.  Samt pappan.


Spända killar! Mikrofon precis framför Konrad, bra tänkt! Hans röst är värd att höras!


Tjejer enbart, förutom killarna. Det finns ytterligare några killar i kören, men idag var de inte med.

Intressant att besöka en gudstjänst i frikyrkan. Jag har ganska mycket erfarenhet från svenska kyrkan, även om det var ett tag sedan. Kunde dock konstatera att frikyrkans gudstjänst är mycket friare och tillåtande, än vad svenska kyrkan är.

Mycket sång och musik, korta framträdanden av konfirmandgruppen samt en lättsam förklaring av dagens text, från pastor och körledare.

Storskärm i kyrkan gjorde det lätt att se hela lilla kören. Videoutsändning via Youtube gjorde att även mamman kunde kolla sönernas debut.

https://missionskyrkan.org/kalender/gudstjanst-3-3-26/

Vad gjorde mamman då? Jo, hon var i Gislaved, på ridklubben, med sin snart femårige valack Lycke Lo.

Lycke skulle framträda i två klasser, 90 och 100 cm, riden av sin tränare.

Den sistnämnda höjden skulle starta vid kvart över tolv. Så visst skulle vi hinna köra de 3-4 milen mellan Värnamo och Gislaved för att kolla på den.


Vi fick se en glad häst som hoppade högt över de tio enmetershindren.
Pappan till Lycke heter Hip hop och var en känd hopphäst på sin tid. Även mamma Tindra har bra hoppgener, och hoppade 1,20 under sin aktiva tid. Så Lycke har att brås på.





Lycke är fortfarande unghäst och får ännu inte tävla "på riktigt". Men rosett ingår i startavgiften, om man klarar en felfri runda. Idag klarade han två.


En stolt hästmatte, som kan vara nöjd och stolt över sitt eget arbete med sina hästar och över sin fina Lycke Lo.


Efter att ha bevistat två olika framträdanden i Småland, så hade det blivit lunchdags.

Vad kunde passa bättre än den småländska "nationalrätten" raggmunk med stekt fläsk. tillagat på bästa sätt, på Höganloft, Isaberg. 

Tillbaka på den västgötska sidan av gränslandet igen, så var det dags för en promenad.


 Blomnörden var egentligen ute för att kolla om tussilagona kommit upp ännu. Det hade de inte.  Så jag fick nöja mig med lite hasselblommor.. igen.

På väg hem fick jag syn på de första tranorna för i år. Ett riktigt vårtecken. Något dansframträdande bjöd de dock inte på. Det kommer tids nog, då man vilat upp sej efter långflygningen och då vårvärmen framkallar vårkänslor hos de stora fåglarna.

lördag 9 mars 2024

Ta till vara

 Besökte en äldre man idag. En man som visade sig vara arton år äldre än jag. En man som  är närmare mina föräldrar i ålder, än vad han är mig.

Kom in i en otroligt pyntad lägenhet.  Absolut inte en "ungkarlslya". Så mycket pynt, så mycket foton och bilder på väggarna, så mycket minnen. Bilder på tre fruar. Mest på den sista. Hon fick vara med tre år i lägenheten, berättade han.

Jag skulle bara ha ett protokoll underskrivet, men blev sittande en bra stund, hos en man som jag tidigare knappast pratat med.

Han hade så mycket att berätta om sitt liv. Tänk, att det fortfarande finns de som gick i skolan tre dagar i veckan. Tisdag, torsdag och lördag. Tänk att det finns sådana som kan berätta om ett arbetsliv som började då man var fjorton år och som fortsatte på samma arbetsplats i femtiotal år.

Jag har fortsatt att tänka på denne man hela dagen. Visst borde man ta till vara hans berättelser. Bevara till eftervärlden. Jag vet att de finns fler som har mycket att dela med sej utav. Vardagsberättelser från förr. Visst borde de bevaras.  Frågan är hur man gör det på bästa sätt....

Tog en bild på mannen, men avstår att lägga ut den på bloggen.

Visar lite nya foton på hasselblommor i stället. Klart nördigt, men det"bjuder" jag På.




fredag 8 mars 2024

Åttonde mars

 Internationella kvinnodagen.

jag önskar att den verkligen kunde få vara en internationell dag för kvinnor, som lever under våld, under förtryck, under hot. Jag tänker bl.a. på kvinnor i muslimska länder. Afghanistan, Iran i första hand. Hur det är i andra länder, det kan jag inte uttala mig om. Även om det irriterar mig storligen att man exempelvis aldrig ser en kvinna i en dokumentär från Egypten, så kanske de har det helt ok, utifrån sin kultur och verkligen. Det vore fel att fördöma en kultur. Men ett land/ en kultur där flickor inte får gå i skolan, inte får jobba, inte får gå ut ensamma, blir fängslade och dödade för att de visar sitt hår, den kan man fördöma. Känner ilska över att Sverige som land inte tycks bry sig om vare sig förtryckta kvinnors villkor. Eller kan man inget göra? Bara låta de återuppståndna manskulturerna få förtrycka. 

( Sveriges styre tycks mest vara intresserade att rusta upp. Jag känner sorg över att vi inte längre är alliansfria. Jag vet att andra tycker tvärtom. Det är viktigt att få tycka vad man vill. Vad som är rätt, alliansfrihet eller ej, det vet ingen. Framtiden får utvisa... MÄRK: Jag skrev denna frustration inom parentes... måste bara få ut den)

Andra kvinno-livsvillkor som borde ses över, det är trafficking. Unga kvinnor som lovas guld och gröna skogar, men som istället blir utnyttjade och ofria. I vårt land. Karlar borde ha bättre vett än att utnyttja dessa stackars kvinnor. 


Igår var vi på konsert. Igen. "Den svenska sångboken". Kända svenska låtar framfördes av Johan Boding, Gunilla Backman, Kalle Moreaus samt sju duktiga musiker.
Utan att fundera på att det var dagen före åttonde mars, så gjorde jag reflektionen:  På scenen står nio män och en kvinna. Kvinnan är den enda som inte spelar något instrument. 

För nog är det så, de allra flesta musiker vad det gäller shower och scenframträdanden är män. I en symfoniorkester är det betydligt mer jämlika förhållanden. 

Tekniker av olika slag, såväl vad det gäller scen som ljud och ljus, det är nästan bara män.  

Vad det beror på kan man fundera över. Egentligen spelar det ju ingen roll. Kvinnodag i all ära. Den behövs definitivt internationellt och jag är medveten om att det finns många kvinnor i Sverige som också är förtryckta. Men ändå, "kvinnokamp" får inte vara en fråga om att det ska vara lika mellan kvinnor och män. Vad det handlar om är att ge alla, man, kvinna, ung, gammal, rik, fattig..... möjlighet att få bli den man vill och har förmåga att bli. Vill jag bli gitarrist, så ska jag ha samma möjlighet vem jag än är, tjej som kille.  Vill jag åka till internationella rymdstationen, så ska inte könet påverka. 
För mej är det den jämlika möjligheten, som det handlar om denna åttonde mars. Liksom alla andra dagar. Liksom samma rätt till hjälp, då det behövs. Vem man är eller var man bor, det ska inte spela någon roll, om man är sjuk eller åldrig. 

Tyvärr funkar det inte så, och sämre har det blivit. 

( Nu måste jag skriva parentes igen, för detta är ju också att sticka ut hakan.... Hör ofta om de ukrainska flyktingarna dagsersättning. Den är skamligt låg. 74 kr per dag. Vem klarar sig på det? Men skicka 23 miljarder till krigsutrustning, det kan man. Vapen som dödar oskyldiga unga män och kvinnor, människor som inte alls bett at få gå in i krig. Fy för den lede, så fel man tänker. Åt bägge håll. )

Lite bilder från de senaste dagarna får avsluta inlägget.


Jag har blivit "besatt" av att leta hasselblommor. 

Vi har en enda buske bakom huset. Och kolla! Visst fanns där några vackra honblommor. Gillar hasselns tanke. Honblomman är en egen blomma. Hanblomman(hänget) en annan. De lever var för sig. Tillsammans ser de till att arten lever vidare.


Ibland sitter honblommorna en bra bit från hängena. 
De hittar varann om de så vill.



Den här blomman, som jag hittade ( bland många andra)  "framåt byn", den är en riktig enstöring. Bra att den kan få vara det.... eller kanske den känner sig väldigt ensam...


Slutligen en bild från centrala Borås igår, efter solnedgång. Passade på att köpa jeans och top i en riktig affär när vi ändå var i Borås. Innan vi begav oss till konsertlokalen, så blev det en stor, god... och onyttig... pizza på "anrika" Granada. På väg till bilen, så speglade sig några av stadens byggnader, så här vackert i Viskan.