Överhört, hört och oerhört ... dumt

 Överhörde igår en kvinna som berättade för väninnan hur man skulle få bra bilder på blommor. Med mobilkamera. Den enda kamera jag använder nu för tiden, Man skulle ställa in kamerans inställning på porträtt. Vilket  fokuserar på ett föremål, i detta fall en blomma. Testade direkt och kunde igår publicera en riktigt bra bild på guckusko.

På dagens promenad blev det många stopp längs vägen, för att fota blommorna längs vägrenen på ovan beskrivna sätt. En del blev bra, en del mindre bra. Små tunna stänglar och små blommor, det klarade kameran inte att ställa fokus på.

Men här är iaf några av bilderna.

Revfingerört...mest fokus på ett blad

Kärringtand upplevs väldigt annorlunda om man fokuserar på en enda blomma

Blev nog bäst av alla. Så fin i fröställning. 

Årets första fynd av vädd, åkervädd. Lär bli många exemplar av den växten under sommarens nittio dagar. Vilka börjar i morgon....

 

Svartkämpe. Vacker i sin oansenlighet. 

Denna blommande växt fanns alldeles bredvid ett fält med vallväxter. Jag vet inte vad det 

är. Google kunde inte hjälpa mej. Får heller inget stöd i floran. Kanske är det en mutation på hundkex. Eller en ny invasiv art. Ganska fin.

Likt, men ändå ganska olik från hundkex.

Besökte kyrkan i Dalstorp i eftermiddag. En otroligt bra konsert hölls där. Av riktiga proffs. Operasångaren Anders Lorentzson framförde ett antal olika verk, tillsammans med diplomorganist Morgan Blåberg. Båda herrarna är numera pensionärer och har återvänt hit till sina hemtrakter. Det var SÅ bra. Filmade flera gånger med mobilen, men datorn gillar inte formatet och det gör inte youtube-kanalen heller. Så det får bli bild och försäkran om att det var superbra. Synd bara att inte fler kom till kyrkan....den var långt ifrån halvfull. Drygt femtio personer... 

När det är musikgudstjänst brukar det vara en kort andakt. Vilket idag fick det att krypa i mej. Prästen påstod att en dag skulle de döda komma upp ur gravarna och alla som tror på Jesus, ska få bo i ett evigt rike med vår Herre. Såg rena skräckfilmen framför mej, både det att skelett kröp upp ur gravarna och att  få evigt liv i himmelriket, utan ände på det hela. Vem tror på sådant i våra dagar? Den här prästen tydligen. Var tvungen att kolla upp hur gammal  han var, tänkte att det var en 75 plusare, som aldrig landat i någon verklighet. Det visade sig att karln var 58 år. Han måste ha fötts som 100 åring och backat i ålder. Så oerhört DUMT!

När sedan sista orgelstycket var spelat, så trodde jag att prästa-skrället skulle tacka Anders och Morgan. Nä, han tackade Gud  istället, och tyckte att vi skulle göra detsamma, för det var ju Gud som utrustat herrarna med sin musikaliska begåvning. Det var svårt att hålla tyst och inte protestera mot den dumheten. Genetik, miljö, och otaliga timmar med övning. Det var ju proffsmusikerna som skulle ha äran! Vilket de fick då prästen slutat med sitt dravel och auditoriet kunde framföra sitt tack genom ett hjärtlig applåd. 

Det finns bra och kloka präster, sådana som lever i en verklighet och inte i en sagovärld. Den här prästen var ett praktexemplar på hur man får folk att undvika att komma till kyrkan.

Denna underbara tid!

 Vilka dagar! Börjar med gårdagen. Var inbjuden att delta i kollegorna AW. 

- Du som går så mycket, du måste ju vara med, tyckte man. Vi ska gå en del av Jälmåleden och sedan grilla lite korv vid en av kollegornas fritidsstuga.

Lät ju kul! Härligt väder, så jag bestämde mig för att  ta elcykel, den milslånga sträckan till samlingsplatsen. Det är verkligen ljuvligt att cykla i sol och mer än tjugo grader i luften.

Det blev en fin seneftermiddag/kväll med de yngre kollegorna. Konstaterade att jag lätt kunde vara mamma till de gravt medelålders kollegorna och mormor till de yngsta.  Så roligt att umgås med alla åldrar.

Jag cyklade hemåt innan kvällen blev för sen. Några glas bubbel hade fägnats oss under kvällen, och visst gjorde de extra bubblorna i blodet att det gick extra lätt att trampa uppför backarna.

Här kommer lite bilder från den fina kvällen..

En sann glädje att få uppleva gemenskap, rörelseglädje och vackerhet, trots att man inte längre hör till de ungas skara.

Så blev det lördag. Jag har under flera år tänkt att det vore roligt att åka till Munkängarna på Kinnekulle för att få uppleva när ramslöken blommar.  Senast som vi träffade svägerska och bror, så framförde svägerskan samma önskan. Och så blev det bestämt att vi skulle åka till norra Västergötland för att uppleva ramslök i blom.

Vilken otrolig upplevelse. Man måste ha upplevt det för att förstå vilka mängder av blommor som trängs tätt, tätt intill varann. Doften! En mild lökdoft.

Vi var förstås inte ensamma på Munkängarna. Området var stort, mycket, mycket större än vad jag kunde föreställa mej, så man upplevde det inte alls som överbefolkat. 

Sagolik, skulle jag säga att Munkängarna är, just i denna tid.

Är så glad att den resan blev av!

Falkängarna i Hällekis har jag också hört talas om. Vi körde fram och gick längs de gamla fina husen, på gatan enbart som rymmer hantverksbutiker. Annki och jag gick in i en av butikerna, och kvinnan som för dagen skötte butiken, tipsade oss om att även guckuskon blommade.

Vi tackade för tipset. Men först var det dags för en sen lunch. Vi kollade om det fanns plats för oss på populära Kinnekullegården. Vi fick plats på altanen. Härlig utsikt och nära till buffématen. Kantarellsoppa, sill och sallader, varmrätt ( lax, kött, potatisgratäng och otroligt goda grillade grönsaker) samt efterrätt. Det blev fyra olika tallrikar, med olika smaker. Så gott!

Så var det dags för dagens bonus, den ovanliga guckuskon.  En orkidé, som jag aldrig tidigare sett. 

Så vackert. Ovanlig blomma. Delar av kronbladen ser verkligen ut som skor! På nedersta bilden, så ser man ramslök lysa vit i bakgrunden.  Så ramslök fanns lite överallt, inte bara på munkängarna.

Dags att vända hemåt igen. Men ett foto till ville vi ta. Ett foto på ett av alla blommande rapsfält.

Roger, bror, körde från Rångedala. Det blev en tur på ca 25 mil. Det kändes inte så långt, då man satt bekvämt i en bil och åkte genom så mycket vackerhet.  Sex mil enkel väg hem till oss.... C-E hann hem precis när den viktiga cupfinalen mellan Arsenal och PSG startade. Den håller på än. 

Underbara dagar i årets bästa och vackraste  tid.

Tisdagsledigt. Svikare????

 Det känns väldigt  ovanligt att vara ledig en tisdag. Brukar bara vara så när det är lov.  Och det är det ju inte ännu på ett par veckor.

I Värnamo kommun har man studiedag idag. Eller som det så vackert heter, KU-dag- Kompetensutvecklingsdag. Mindre kompetensutveckling på dagens KU- dagar än det var förr i tiden, då det kallades studiedagar. Slipper ju ifrån alla dessa dagar numera, men vet att den allra mesta tiden av Ku-dagarna, används till planering och andra administrativa uppgifter. Förr i tiden kunde man  få riktigt bra föreläsningar, och t.o.m åka på kurser och konferenser som varade ett par dagar.

Mormor och morfar behövdes inte denna lediga dag. Dottern tog ut en semesterdag och så har man passat på att köra tillbaka sin inhyrda ponny, Hugo, till dess ägare. Där ska hästen få tillbaka sin "ordinarie tjänst", som ridläger-häst. Istället kommer det en ny, egen häst, till dotterns stall på lördag. Killarna tycker att det är kul att rida, framför allt att hoppa, så man satsar på två egna ponnies.

Så vad gör man på en ledig tisdag?

Började på gymmet. Tog sedan med C-E på en vandring på Jälmåleden. Bara fyra kilometer. Det är en jättebra led. Den är 35 km lång, men tack vare alla broar som finns över Jälmån, så kan man göra vandringar av olika längd.

En hel del vattenspeglar förstås. Men också en hel vandring på skogsstigar. 

Vi utgick från Dalstorp och gick över bron vid Sörkvarna för att vända tillbaka på andra sidan ån.

Idag var det gott vandringsväder. Lätt att gå. Mer fukt i luften. Men tyvärr inget regn.

Anledningen till att vi gick en runda med utgångspunkt från Dalstorp, det var detta.

Stekt fläsk och raggmunk på Kabyssen.  Favoritmat. Sån´t som man inte gör hemma. Av någon anledning är stekt fläsk tisdagsmat på många lunchrestauranger. Har inte testat Kabyssens raggmunk och kvalitet på det stekta fläsket tidigare. Det fick högsta betyg!

Fick energi av promenad och energirik mat. Två sorters bröd, samt en rabarberpaj att ta med till kollegorna i morgon, bakades snabbt.

Så var det det där med svikare. 

PRO är ute på sin vårresa idag. En resa som går till Motala, därefter på Göta kanal till Borensberg, lunch på ett hotell där och som avslutning ett besök på ett museum. Någon typ av nostalgimuseum. Kornettgården.

När resan bestämdes, så hade jag inte klart för mig att jag var entledigad från "mormorstisdag" just denna tisdag. Men innan anmälningstiden var ute, så var jag helt klar med att jag/vi egentligen kunde följa med. Men jag vill inte. Tycker att det är alldeles för långt att åka buss. Närmare 20 mil, enkel rea. Därutöver en båttur på tre timmar. Samt ett museum som jag är måttligt intresserad av. Visst är det kul att se gamla saker man känner igen, men det finns sådana museer på närmare håll. De är faktiskt rätt vanliga. Så jag har inte talat om för någon att jag är ledig, och kunde åkt med. Vet att alla i styrelsen, utom en, är med. Känner mig lite som svikare... samt lite för "kräsen" på resmål. Reseansvarig gör ju så gott hon kan, och ska ha eloge för sitt jobb. 

Dags att gå ut och kolla hur det ser ut i växthuset. det växer bra, men kanske behöver plantorna lite vatten. 

Avundsjuk på vännerna som bor så här vackert vid vattnet, utmed Jälmån.

Torr luft

 Är det någon mer än jag som reagerar på hur man mår i olika temperatur och luftfuktighet? 

Nu har det varit några dagar med mycket sol, men också mycket vind. Idag känns luften knastertorr. Tänker, att om det skullw börja brinna i skogarna, så skulle elden verkligen sprida sig med vindens fart. Måtte det inte hända...

Började måndagen med ett pass Postural Träning. Idag var vi full lokal. I torsdags så var vi bara tre. Det är mycket roligare att träna när man är många. Detta trots att det är stillsamma övningar, knappast några extra ljud i lokalen, bara instruktörens mjuka röst.

Tillbaka till vad luftfuktigheten... och vad temperatur/ luftfuktighet gör med mej. När det är fuktig luft, så känns det som man skulle kunna gå hur långt som helst...ja, iaf en mil. I dagens extremtorra luft kändes det som att varenda steg tog emot. Man fick kämpa för att ta sig framåt.

Målet för dagen var i första hand den här vildapeln. Helt översållad med blommor. Såg den då jag cyklade förbi igår, och kände att jag ville titta lite närmare på trädett, innan alla kronblad blåst all världens väg.

Vilken otrolig doft! Den kändes hundra meter bort, då man kom mot vindriktningen.

På våra egna aplar är det sparsamt med blommor, denna försommar. Gissningsvis har de blivit gamla och trötta. Passar bra ihop med husets folk. 😊

C -E gick med på promenaden till vildapeln. Sen vände han hem. Jag fortsatte  en bit till och fotade några av alla de blommor som växer utmed vägrenen. Lägger upp dem här, så är det enkelt att spara ner dem på datorn, och utöka artkunskapen för eleverna. Läste någonstans att unga människor idag är art-analfabeter. Det försöker jag råda bot på. Det funkar bra, då man lägger in dem i interaktiva övningar, quiz. Kahoot, Quizlet. 

Fyra no-lektioner kvar. Ska bli gott att bara ha två lektioner musik per vecka,  i höst. Det är lagom för en gammal lärarinna...

Den här känner väl alla igen. Men barn förväxlar den ibland med tussilago.

Smörblomma

Humleblomster

Hundkex

Teveronika/Mormors glasögon.

Mandelblom

Trångt!

 

Så otroligt trångt det var! De centrala gatorna i Värnamo var fullproppade med människor. Inget att ta bild på... men ballongerna som flöt fram på Lagan, det var en vacker syn.

Värnamokalaset! En lördag med gatustånd och mängder av folk i alla åldrar, som kryssade sig fram mellan stånden. Hur det var med köplusten hos alla dessa människor, det har jag ingen koll på. Min egen  låg på noll. Nästan bara krims-krams.

Men vad gjorde jag, som avskyr trängsel, på dessa överbefolkade gator? Jo, naturligtvis ville jag se Konrad uppträda. Tre gånger skulle han stå på scenen. Njuter ju av mina musikaliska barnbarn, så det här ville jag inte missa. Bara att bita ihop och "knö" sej fram.

Första framträdandet var på en liten scen och med mindre publik. Där framförde Konrad ett pianostycke, tillsammans med sin pianolärare. Det lät superbra med gitarr och pianospel tillsammans.

Nästa framträdande gjorde han tillsammans med sin kör på stora scenen. Sångarglädje. Samt att det lät väldigt bra. Det är fyra killar med i kören. Två av dem är bland Konrads bästa kompisar. 

Blev lite extra glad av att se att så många killar framträdde som både sångare och musikanter, på de olika scenerna. Långt upp i åldrarna, sannolikt gymnasiet. Värnamo Kulturskola gör, liksom många andra kulturskolor, ett fantastiskt jobb. Så positivt att de får ta mycket plats när det är folkfest i stan.

Som avslutning på dagen stod Theoz på stora scenen. Vilket gillades av Karl-Petter och hans kompis.

Nu är jag ingen Theoz-entusiast. Men pojken gör väl så gott han kan, och allra bäst blev det förstås när körerna kom upp på scenen, och deltog i två låtar, där en var Mellolåten "Mer av dej".

Konrad var jättenöjd med sina framträdanden. Och mormor och morfar fick känna sej stolta tre gånger om.