Koskräck

 Fick med mig C-E på en tur ut till skogen. Tänkte kolla tillgången på lingon, på ett av de gamla ställena. Det fanns en del, men konstaterade att det är bättre att återvända den platsen där vi redan plockat en gång.

Kan nog bli en tur i morgon. Det planerade firandet av Ava i morgon, är p.g.a. prognosen för kustvädret, framflyttat två veckor 

Svamparna har skjutit fart efter allt regnande. Mycket röd flugsvamp, massor av citrongul slemskivling, några fina stensoppar samt några enstaka kantareller. (Stekt Karl Johan och kantarell på rostad bröd, blev dagens kvällsmat. Himmelskt gott)

Definitivt höstkänsla i skogen. Såg en hel del blåbär.  Klart plockbara. 

C-E åkte hemåt i sin van. Jag hade stavar med och beslöt mig för att ta en snabb promenad istället. ( Har ny Fitbit-klocka... den är krävande...visar statistik på allt.... så det är lätt att ta ut stegen lite mer än man brukar.. man vill ju ha bra resultat....)

Det finns ju bara en bonde i byn. Hans kreatur brukar jag träffa på i byns centrala delar.  Men se, här i utkanten av byn, fanns det också kreatur. De hå

gårdar som finns i omgivningarna, är så stora att de behöver "låna" betesmarker lite varstans. De här djuren undrade nog ( om de nu har så mycket hjärna att undra med) vad det var för en figur, klädd i illande cerise fleecetröja och smattrande med stavar, som gick på grusvägen.

Kom upp på toppen av den långa backen. Åtta kreatur stod och bligade på mej. Jag stannade till och tog en bild. När jag började röra på mig igen, blev det en rasande fart på djuren. Det måste varit den bruna nöten, längst ner i backen som visade mest koskräck. Djuret forcerade stängslet, alla de andra följde efter. I en förskräcklig fart och i samlad grupp rusade de rakt över vägen och in genom den öppning som fanns där.

Jag stannade upp, drabbad av samma koskräck som kreaturen. Fast tvärtom...De fick koskräck av mej, jag av dem.

Gick försiktigt ner mot den öppning där djuren sprungit in. Såg dem gå en bra bit in i det höga gräset. Kollade om jag kunde stänga, men såg bara ihoprullad taggtråd. Den ville jag inte ta i.

Vad skulle jag göra?

Nu hade kreaturen rört sig till en åker. Såg att det fanns ett dåligt stängsel, avsett för el, kring åkern. När kreaturen fick se den cerise-rödklädda människan, så började springa fram och tillbaka. Tog mig utom synhåll och försökte ringa till dem som äger marken. ( Kreaturen hör hemma på en gård 7-8 km bort.) Tre olika påringningar. Ingen svarade.  Vände om och tänkte att jag får väl sätta upp taggtråden, trots risk för blodvite.

Kreaturen fick syn på mej igen och rusade nu mot det bräckliga stängslet. Min egen koskräck gick upp på nivå alarmläge. Vände snabbt gåriktning...hemåt... ur synhåll från kreaturen. Varvid de dumma djuren sprang i samma riktning som jag. En stenmur stoppade dem, som tur var.

Säkrast att lämna området. Skickade ett SMS till gårdens ägare. Då ringde den hemmavarande dottern upp mej. Det är tuff tjej, och lider sannolikt inte av samma skräck för kreatur i flock, som jag gör. Hon lovade att kolla upp kreaturen.

Puh! 

Kom på, då pulsen lugnat ner sig, och jag gick i normal takt igen, att min mamma brukade säga "Jag blev så rädd att jag höll på att kissa på mej". Så kände jag det också... rent kroppsligt 

De bekanta kreaturen låg och vilade, då cerise-klädd tant passerade. Jag stannade till för att ta en bild. Då började de resa dig, en efter en.  Jag flydde snabbt. Någon mer koskräck vill jag vare sig känna eller ställa till med....

På onsdagar kan det hända att tanten blir trött

 Ganska skön känsla att bli ordentligt trött.  Vilket understundom händer på onsdagar.

Två musiklektioner i skolan inleder onsdagarna. Börjar inte förrän efter kl tio, men behöver vara där i god tid innan och plocka fram, ställa i ordning, stämma instrument.

Musiklektioner, det är lektioner, där man "är på tårna" hela tiden. Inte en chans att sitta ner, eller att koppla av. Samtidigt är det kul. Aktivitet, samspel, kreativitet, mycket glädje.

Skoldagen är slut vid ettiden. Lunch väntade då jag kom hem. Rester från helgen funkade bra.

PRO- möte stod på eftermiddagens program.

Idag var det annonserat om underhållning av Martin Persson, 56, som framförde ett väldigt trevligt musikprogram med sång, gitarr och munspel. Normalt brukar jag vara rätt kritisk till den musikunderhållning, som bjuds på pensionärsmöten.  Alldeles för smörigt!

Här var det variation på musiken. Fartfyllt, stämningsfullt, tankeväckande texter, egna låtar, andras låtar. Låtar av Lundell, Afzelius, Wreeswijk, Taube, Beatles....

Riktigt bra!

Det är bara att konstatera att medelåldern på mötena är hög. Idag ännu högre än vanligt. Tittade mig omkring  bland PRO-medlemmarna, och insåg att idag var jag den YNGSTA! ( Det finns ett antal  medlemmar som är födda under senare delen av femtiotalet ...)

Undrar hur det blir med pensionärsföreningar framöver. Gissar att många av dem är borta om tio år.

Som styrelsemedlem ( åtminstone om man känner lite ansvar) så får man ställa i ordning lokalen och se till att disken är tillbakaplockad i skåpen, efter mötet.

Väl hemkommen kände jag att jag bara måste ut och få luft. Tre km snabb promenad på byväg. 

Fixade fläskpannkaka till kvällsmat.

Efter det var det dags att sätta sig vid datorn och skriva ett referat från dagens möte.  Det skickas till tre olika tidningar. Lite tokigt, men det är väl så att olika föreningar vill visa vad man gör.

Hemsidan ska också få del av referatet. Samt lite bilder ut i Facebooksgruppen.

En medlem ringde och berättade att hon fått fel  jacka med sig hem. Notis om detta i Facebooksgruppen samt mail till alla med e-postadress. 

Kom på att jag dessutom behövde få ut en annons i BT ( Borås Tidning) och UTs ( Ulricehamn tidnings) föreningsguide om nästa möte. Lade ut den i PRO-appen också. Har ingen aning om någon använder den appen...men känner att det ändå måste finnas där.

En väninna ringde och ställde in fredagens planerade träff. Blev iallafall en pratstund i telefonen. 

Äntligen dags att sätta sig i favoritfåtöljen och kolla bloggar samt att spela Quiz Planet.

Ett öga på nyheterna i tv. Det är jag bra på, det där med att kolla på tv och göra något annat... Tror att det är en könsbunden förmåga. 😊

En fullspäckad dag. Tycker om sådana dagar. Men skulle inte vilja ha sådana dagar fem dagar i veckan.

Barndomens stenar

 

 

Så här ser min barndoms stenar ut. Delar av dem. Numera delvis gömda i buskar och björkstammar. När jag var barn låg stenarna helt fria och var väldigt klättervänliga. Gissar att kreaturen, som med jämna mellanrum gick på bete här, höll markerna öppna.

Har inte varit hemma hemma på hela sommaren. Kollade igår om bror och svägerska möjligen var hemma, men det var de inte. Men svägerskan hade ett utmärkt förslag; hon jobbade hemifrån och min bror var ledig idag...så då kunde vi väl komma på besök denna måndag i stället. Min bror kunde dessutom fixa lunch.

Det lät ju toppen. Självklart tackade vi ja. Jag lovade att fixa något till eftermiddagsfika. Det fick bli en blåbärspaj, med förra årets blåbär.

En välsmakande välkryddad kycklinggryta väntade på oss, då vi anlände vid halv ett. Vid halv två behövde Annki återgå till jobbet för en stund. Jag ville gå ut på promenad. Herrarna stannade gärna hemma .

Broder Roger tipsade om en gammal skogsväg, som jag möjligen gått för många år sedan 

Förbi barndomens stenar, genom delar av blåsippshagarna och sedan bar det uppför genom fin skogsmark. 

Kom fram till en körväg och följde den tills jag kom fram till fritidshuset, som numera är åretruntbostäder. Med fin utsikt över barndomshemmet.

Passerade det fritidshus som "alltid" funnits i Backgården. Alltså som fanns då jag var barn. Där bodde tant Annie på somrarna. På den tiden gick man och hälsade på varann, drack kaffe och åt hembakade kakor. Jag var där med mamma och mormor, då jag var liten tös.

Idag är huset något utbyggt  och visade sig ha en ljuvlig trädgård.

Kom så fram till den välkända grusvägen upp till barndomshemmet. Den var inte i bästa skick. Gårdagens kraftiga regn hade bildat bäckar, som spolat bort en hel del grus.

Favoritutsikt. När jag dagligen gick eller cyklade här, tänkte jag aldrig på hur vackert jag bodde. Nu uppskattar jag verkligen vackerheten i området vid min barndoms stenar.

Bönderna är helt borta från byn. Min bror har lyckats få tag på kreatur som betar markerna. De kommer från en riktigt stor gård, där på andra sidan sjön. Bra för alla,  markerna hålls öppna, storbonden får tillgång till åkermarker och betesmarker. Samt EU-bidrag. 

Blåbärspaj och kaffe var framdukat då jag kom tillbaka.

En riktigt fin dag med bästa sällskapet på en viktig och vacker plats.

Stöld? Fast till ingen nytta...

 Tre par ögon var riktade mot mej. Uppfordrande.  Detta ska ju du kunna!

För egen del är det sällan som jag känner mig så osäker, som vid detta tillfälle. Tänk om jag inte kan...

Vi hade kommit fram till fråga 3 på höstens premiärquiz. Den fråga som har rubriken "Smartare  än en femteklassare".

-Vilket ord beskriver när vatten går över till gas?

Kondensation, skrev jag direkt på mitt papper. Jag visade upp det för de andra. Maken hade skrivit detsamma. Svägerskan skrev ner ordet i svarsprotokollet. Svåger Roger strök över det ord han skrivit ner på sitt kladdpapper.

Quizet fortsatte. Ganska enkla frågor. Var väl det där väldoftande bäret som var vanligt i norra Sverige, som var ett frågetecken. Åkerbär, trodde jag.

En fråga om boktitlar gav också lite huvudbry. 

De första åtta frågorna var avklarade och det var dags för paus. Jag hämtade lite kaffe och passade på att stanna till vid bordet, där flera bekanta från skolans värld hade bildat ett lag.

Vi diskuterade att par av frågorna, bl.a. den där om övergång från vätska till gas.

- Det måste ju du som är no-lärare kunna, tyckte min kollega från Grimsåsskolan, som var del av laget. 

Vi utbytte tankar och jag hintade om vad vi svarat.

-Men kondensation, det är väl när ånga blir till vatten? sa hon som jobbat "hos oss" som kurator,  för ett antal år sedan. Jag tänkte förångning, fortsatte hon och visade vad hon skrivit som svar.

Just det, ja! Hur tänkte den gamla no-lärainnan där? Självklart var det så!

Gick tillbaka till vårt bord och delade med mej av vad jag just, med kuratorshjälp, kommit på.

- Det var ju det jag skrev, sa svåger Roger, och visade upp det delvis överstrukna ordet. Förångning.

Vi ändrade svaret. 

Lite dåligt samvete hade jag.  "Sno" ett svar från medtävlade lag. MEN Roger HADE ju skrivit just det svaret. Visst borde han ifrågasatt den gamla lärarinnan spontana svar.

Åtta ytterligare frågor. En del illustrerade av tre duktiga musiker-herrar. Ganska enkla frågor.  Den enda som vi var helt osäkra på, det var vilken destination som flygplanet som försvann spårlöst på en flygning från Kuala Lumpur hade. Vi skrev Sydney.  Rätt svar var Peking.

Skiljefråga: Hur stor del av all handel gjordes med kontanter år 2025? Vi gissade på tolv procent.

Dags att rätta. Byta svarsprotokoll med varann. Vi fick grannbordets svar. Laget som ofta brukar vinna.

Vad hade de svarat på fråga tre?

AVDUNSTNING! Så klart!

Men vad är det för skillnad på förångning och avdunstning? Borde ju ställa frågan till frågemakarna. Men så var det ju samvetet...det kändes ändå dom jag stulit svaret/fuskat...så jag förblev tyst. 

Våra grannar stannade på 14,5 poäng. Vi hade, tillsammans med ytterligare ett lag, 13,5. Klart på prispallen! Gott så! Dessutom hade grannarna kommit betydligt närmare svaret på skiljefrågan. Enbart 5% av all inköp under 2025, gjordes med kontanter. 

Men förångning måste ju också vara rätt.  Kunde inte släppa det. På vägen hem frågade jag AI hur det var med den saken?

Jodå, både Ann-Sofie ( kuratorn) och svåger Roger hade helt rätt. Förångning är samlingsnamnet och den korrekta termen för övergång från vätska till gas. Avdunstning och kokning är två olika slags förångning.

Skickade meddelande till min kollega, som var med i laget, jag "stulit" svaret ifrån. Rätt ska vara rätt.  Även om jag inte gjorde rätt när jag kopierade detas svar. Som de inte fick rätt för. Och att "grannlaget", som också är bekanta och kommer från skolans värld, skulle vinna, det var ju ändå självklart. De hade ju nästan rätt på skiljefrågan.

Som alla förstår, så är det stora och viktiga frågor, som upptar den gamla lärarinnan tankevärld.🙃😊😊

Kunde ändå inte låta bli att skicka en kopia av AI-svaret till Glasets Hus instagramkonto. Är man lärarinna, så är man... Alltid!

Årliga testet

 Sista sommardagen? 

Visst kan det bli fina dagar i september också. Men augusti går mot sitt slut, de senaste dagarna har varit ljuvliga och från i morgon är regnet utlovat.  Så visst var det läge för en dagstur till Halmstad.  C-E hade ett möte på seneftermiddagen, så han kunde inte åka med. Nu är min längtan till havet betydligt större än hans, så då åkte jag ner på egen hand.

Det är lagom att lyssna på ett nedladdat sommarprat under den drygt en och en halv timma långa körningen. Lyssnade på Niklas Rådström på vägen ner. Han har ett så vackert språk. Många tänkvärda tankar delade han med sig.Det jag tog med mig allra mest, det var hans beskrivning på hur "vi"  behandlar våra väl integrerade invandrare. Skrämmande . Väl värt att lyssna på. Och hoppas på en regering som ändrar på helsjuka regler. Fattar man inte hur viktiga alla som kommit från andra länder är, för att Sverige överhuvudtaget ska fungera?

På hemvägen lyssnade jag på Carl Skau, chef för Works Food Project. Organisationens uppgift är att få fram mat till kris och krigsområden. Han berättade att jorden har resurser till att föda 10 miljarder människor. Ändå lever 700 miljoner under svält. Det är krig och politik som står i vägen för att dessa människor ska få mat. 

 Sudan och Jemen är de värst svältdrabbade områdena. Liksom Gaza och de områden i Ukraina som ligger i stridsområden.  Gaza och Ukraina hör man mycket om. Sudan är ett område som vi glömmer bort. De behöver också vår uppmärksamhet.

Mycket intressanta sommarprat.

Hur var det nu med det årliga testet? Egentligen hade jag inte tänkt genomföra det idag. Men en promenad längs stranden hade jag ju tänkt mig. Nu blev det hela stranden, tillbaka genom naturreservatet, förbi Hagön och därefter ner på stranden igen. En mil ungefär. Det årliga testet. Inga problem i år heller. Är så tacksam för att orka.  Sen är Halmstad den plats, där jag mår som allra bäst. Alla krämpor tycks försvinna när jag kommer till havet.

Häng med på vandringen!

En skolklass höll till vid nedgången till stranden. Så kul att ha möjlighet att ha en exkursion vid havet.

Det var rejält lågvatten idag. Gissningsvis beroende på att det är fullmåne. Många fåglar på sandbankarna. Och faktiskt flera sträck med gäss som drog i sydvästlig riktning. Vemodigt!

En välgjord labyrint av musselskal. Natur-nörden gillar inte när man benämner blödjurens skal som snäckskal. 99 % av alla blötdjursskal är musselskal.

Lite blommor i sanden. Vackert. Strandsenap

Börjar närma mig vägs ände... eller i detta fall strands ände.   Den sista biten, förbi naturistbadet ( som tur var där tomt idag) och den del av stranden sådär hundar alltid är tillåtna, känns lång.

Fylleåns mynning. Där slutar Östra stranden.

Svänger upp mot naturreservatet. En l"ate bloomer" bland alla nyponfrukter.

Fin utsikt över det lite hemlighetsfulla huset vid åns mynning. 

Nypon och harklöver.

Mycket njutbar vandring genom hedlandskapet.

Ljunghed.

Passerade campingplatsen, Hagön. Det var ett lätt val att gå ner till stranden igen. Att gå genom stugområdena, det kände jag inte alls för. Det var ju för att gå längs havet som jag gjort dagens resa.

Mötte det äldre paret och tog en bild på dem från "landgången". Hoppas att jag får gå längs "min" älskade strand ännu några somrar.

En portion Piccadelly väntade i stugan.

 Det var en del moln som passerade, medan jag satt i solstolen utanför stugan och läste ut "Offermossen". En helt ok bok.

Blå himmel. Läge för bad. 

Lågvatten, som sagt. Men det blåste en del och  de små vågorna gjorde att det ändå var "lättbadat". Väldigt skönt i vattnet.  19 grader.

En härlig "egentidsdag". Hann med att prata en stund med bästa grannarna, innan jag åkte hem. De var på plats.. I övrigt var det tomt och tyst på området.

Visst kommer det bli några turer ytterligare till halmstadsstugan innan vi stänger för vintern. Förhoppningsvis ska vi fira Avas nioårsdag där nästa lördag.

När jag lämnade stranden idag, med en handduk kring magen och baddräktsbar rygg kändes det som en högsommardag. Den känslan tar jag med mig in i augusti sista dagar.

 

Riktigt roligt

 Det är inte utan att en överårig lärarinna känner lite oro inför terminens första lektioner.

- Är jag klok som håller på? Jag kanske dör knall och fall framför eleverna... jag är ju klart inom åldersgränsen för plötslig sjukdom/död.

- Tänk om jag blir så där onödigt arg på eleverna, som jag blev ett par gånger i våras. Det var då jag funderade på,  om ändå inte bästa förbrukningsdag för denna lärargärning,  är nådd. 

- En ny klass. En ny elev i en av mina "gamla" klasser. Om det är en stökig en, då slutar jag. Har ingen lust att vara arg och ilsk. Jag vill ha lektionsro. Intresserade musikelever.

Den nye killen var så fin, lugn och intresserad. Trots att han inte kan språket, så försökte han hänga med.  Han pratar bra engelska. Men det är inte så ofta man hinner översätta.

Klassen som jag tidigare aldrig jobbat med, var också toppen. Fina, positiva barn. 

Och SÅ de sjunger! Nu ska vi göra annat än att sjunga, men med den sångarglädjen får det bli mycket sång. Har f.ö. aldrig en musiklektion utan att man sjunger ett par låtar.

Skulle så gärna vilja spela in några låtar med dessa elever. Rektorn pratade om  den möjligheten, så sent som på julavslutningen. Ska kolla med honom om han vet hur man kan gå tillväga. 

Så roligt det var! Och så levande man känner sej då man får undervisa. Blir säkert bra med det här halvdagsjobbet. Nåt att, tillsammans med barnbarnstisdagen, hänga upp veckan på.

Roligare rubriker

 Det där med att sätta rubrik är svårt. Kanske för att jag gör det innan jag börjar skriva, innan jag vet varåt tankarna far iväg. 

När jag fick kommentarer och råd från AI ang. bloggen, så tyckte hen att jag skulle få till bättre rubriker. Rubriker som var mer "publikfriande".  

För många år sedan skrev jag roligare rubriker. Använde alitteration, alltså att rubriken innehöll flera orden  som börjar på samma bokstav. 

Varvid jag nu kommer att ändra rubriken "Rubriker" till "Roligare rubriker". Borde komma på ytterligare något passande r-ord...

En kväll satt jag och gick tillbaka till inlägg från tidigare år. Från augusti 2011. Från augusti 2016. Sånt som Anna-Lena, 57 resp 62 skrivit. Det var mycket skola, det var en hel del om geocaching. Men framförallt noterade jag att det var en väldigt fart på mig. Idag tycks jag inte "hinna"/"orka" lika mycket.  Det kändes lite sorgligt. Men man kan inte springa från åldrandet. Även om jag ( tror att) jag försöker.

Denna nya vecka inleddes med Postural träning. Idag var det mer än fullbokat. Damer, företrädesvis pensionärer,och en man. ( Som är pappa till ledarna) En bra början på veckan att stretcha ut muskler och leder.Trycket  i magmunnen, som jag har då och då, var borta efter passet.

Tänkte ev. få till ett spinningpass på seneftermiddagen.  Men inser att det får utgå. Ska fixa mat till morgondagens "mormors/morfarstisdag" samt koka lingondricka.

Behöver göra det idag, så att jag hinner med ett pass på gymmet i morgon morgon. Ok, det är väl ganska bra fart på Anna-Lena, 72 också. Man gör annat än vad man gjorde förr.

Träna på stol t.ex. Det som vännen Berit tipsade om i början av sommaren. Hon hade ju gått ner 8 kg. Nu har jag kört "stolträning" i tre månader snart.  Inte har jag gått ner något. Eller kanske något halvkilo. Jag går ju omvägar då jag ser en våg, så jag vet  inte.

Det är inget som skadar, det att sitta på en stol och lyfta armar och ben åt olika håll. Vem vet... kanske det plötsligt händer, att ämnesomsättningen får fart på sej. Även om jag inte tror på det.

På samma "hemsida" ( föråldrat uttryck ?), Lazy fit, finns bl.a Thai chi-gång. Har prövat då och då, och det känns väldigt behagligt. Kollade vad kompisen.AI har för uppfattning om Thai Chi. Hen tyckte att det var bra för den som är äldre. För muskler, koordination och balans. Hen nämnde inget om fett-tapp.

Fick med C-E ut i lingonskogen en stund före ( sen) lunch. Plockade fem liter på en liten stund. Tyckte att det räckte för idag. Bären är fortfarande dåligt mogna..Ska iaf få till 2-3 liter lingondricka framåt kvällen.

Nu ligger bären och rodnar  här på altanen. Så gjorde man förr för att snabbt få till lite rödare bär. Solen skiner på dem någon timme till. Sen får det bli lingon-dricka-kok.

Nästan lite för varmt på altanen. Men jag ska hålla ut en stund till. Om en dryg halvtimme har solen försvunnit bakom tallens topp. Det är skillnad på sol-höjd, nu jämfört  med i juni-juli. Skuggorna blir så djupa i augusti.

Fjärilar och humlor gör mig sällskap. Sensommarblommor lockar. Katten gick in. Han tycker att det är för varmt. Men jag är mer än nöjd med mitt surrande sällskap.