Feelgood

 

Det var svägerskan som lade boken på hallbordet. Tillsammans med ett paket lasagneplattor, som hon lånat. Det är så vi gör på landet, med dryga milen till närmaste affär.  Nej, kanske inte lägger utlästa böcker på varandras hallbord, men lånar av varandra.  Fast egentligen borde vi dela med oss av böcker också. Åtminstone de böcker som vi köper. Vi läser ju dem sällan/aldrig mer än en gång.

I samband med en lunch med kören, kom författaren av boken till Limmareds Värdshus, och lämnade över ett  exemplar till en av körmedlemmarna.

- Så knäppt att köpa en bok av henne, tänkte jag. Hon är ju bara en "tafflig" skribent/ journalist i vår gratistidning Svenljunga-Tranemo Tidning. Det kan väl inte vara något att läsa. ( Har f.ö. inget underlag på att hon skulle vara "tafflig". Sen är man väl ingen stjärnjournalist när man jobbar på en gratistidning/reklamtidning)

Tänkte jag. Avundsjukt. Kanske är avundsjuka den mest allvarliga sjukdom som jag hittills har haft.  Den är inte/har inte varit utan komplikationer, det kan jag intyga.

Visst har jag närt författardrömmar. Har till och med börjat på någon bok. Har förresten skrivit en. Om min mor och hennes demens. O-utgiven. Förstås. 

Närde en gång en dröm om att bli musik-artist. Så mycket självinsikt fick jag dock ganska snabbt... musik, det får allt bli en hobby. Mer talang har jag inte. Är bättre på att skriva. Så drömmen kan nog finnas kvar, långt därinne. ...även om jag förstår att  tiden för att drömuppfyllelse har runnit ut...

Nåja, min sjuka ( som har blivit bättre med åren, men som då och då flammar upp) gjorde ju att jag bestämt mig. Jag skulle inte köpa och inte låna den lokala författarens debutroman. 

Men som sagt. Nu låg den på hallbordet. Där ute regnade det. En tacksam känsla. Regn behövs. Så varför inte testa boken.? Jag skulle nog inte komma igenom den ändå. Den skulle säkert vara alldeles för töntig.

Satte mig i favoritfåtöljen under takfönstret på ovanvåningen. Det är verkligen en feelgood-känsla ( blev inte det tautologi -tårta på tårta) att sitta under fönstret, när regnet trummar mot rutan.

Mina ( avundsjuksgrundade) "farhågor" kom på skam. Jag gillade boken. Så kul att känna igen olika platser, även om de hade döpts om en del. Tranemo blev Ljungamo, Månstad ... eller var det Uddebo... blev Uddestad. Tror mer på Månstad, där det faktiskt finns en Folkets park. 

Limmared blev benämnt efter en del av samhället, Glimringe. Visst måste jag ta fram "Min karta" och kolla var huset vid Åvägen 1 var beläget. Någonstans nära ån... På vägen mot den gamla fornborgen Opensten.

Historien var en riktig feelgood-berättelse. Kvinna  i tidig medelålder, tillvaron slås i spillror, men ges nya möjligheter genom ett arv. En spirande kärlekshistoria. Förstås. 

Drygt 200 sidor bok lästes på ett par timmar. Jag hade till 90 procent fel. Tjejen, som jag inte ens är bekant med, men som är ett välkänt namn i kommunen, skriver bra. Lättläst och fängslande. MEN det fanns en sak som jag vill "klaga" på. Det var för många tillfälligheter i boken. Alla, mannen från baren, kvinnan på tåget, den kände konstnären, den nye grannen; alla  hade de förbindelser som hängde ihop och som kom att påverka huvudpersonen Ellen. Det blir för otroligt.

Men en klart läsvärd bok. Enkelhet och förmåga att skapa må bra-känsla, det är mycket värt.

Det har slutat smattra mot takfönstret. Får bli en promenad i den svala söndagseftermiddagen.  Ska inte gå så långt, men några kilometer i någorlunda rask takt..det är också feel good.

Marknad

 

Marknadsfotot får bli i svartvitt. Blev både suddigt och lite ojämnt i färgerna. Lite pinsamt att ta upp mobilen framför folk, så kvaliteten blev där efter. Kunde nog varit en bild från sextio-sjuttiotal. Marknaden i Gölingstorp är sej ganska så lik, sen första gången jag besökte den. Samt att på den tiden, så var kamerorna inte mycket bättre än så här.

Konstaterade att det är nio km till marknadsplatsen, då jag avläste bilens display. Trots närheten, så blir det inte så ofta jag åker dit. Två gånger per år är det marknadsdag, tredje lördagen i april och tredje lördagen i september. Kände redan igår att det kunde vara trevligt med ett besök.

-Så mycket du har handlat, utbrast väninnan, då jag  träffade henne bland alla människor på "huvudgatan". Tror varken hon eller hennes make bar på något, medan jag hade händerna fulla. Det är nog så att många åker till Gölingstorps marknad för att träffa folk och kolla på vad som erbjuds, mer än för att handla. Tror att knallarna märker av det också, det var färre försäljare än vad det var förr. Mindre krims-krams också. Jag tyckte att det var helt ok grejer som var till salu.

Från Mariestad kom de de här blomsterförsäljarna. Jag har svårt att motstå att köpa det som blommor, så det blev lite växter både för ute och innebruk.

Förresten, bakom alla blommor, så finns de ursprungliga marknadsbodarna, som lär ha funnits i hundratals år.  En del knallar har sina salustånd i de bodarna. Bl.a. Röda Korset, där det visade sig att lotteriet med hembakade kakor var i det närmaste slutsålt. Detta trots att det var flera timmar av marknadstid kvar.

Köpte också kryddor i påse, skärp, frusen gös och rökt lax från anrika Tiraholm, en påse marknadskarameller....

..och så en present till C-E.  De här fågelholkarna var, enligt mej, det roligaste inslaget på hela marknaden.

Det är klart att C-E skulle ha en Arsenal-holk.

 

Holken blev snabbt uppsatt, alldeles utanför trädgården. Ett talgoxepar har redan visat sej intresserade.   C-E borstade katten och lade den mjuka "kattullen" under holken. Få se om fågelparet förstår inviten.. 

Altanhäng

 En sådan härlig fredag. Sol och liten vind. Perfekt för en stund på altanen. 

Humlorna surrar. Bofinken sjunger. Liksom  talgoxen. Hör hackspetten "klya" en bit bort. Fåglarna är annars mest igång på morgon och kväll. Vaknar ofta till vid halv fem, medan det ännu är mörkt ute, och hör hur fåglarna sätter igång att sjunga, den  ena efter den andra, när ljuset börjar komma. Gårdagens promenad fick jag inte till förrän efter kl 7 på kvällen. Då var det konsert minsann.

Fyra citronfjärilkillar har flugit omkring här en bra stund. Sannolikt på jakt efter en hona. I brist på sådan, så har de tröstat sej med nektar ifrån lungörten.

Den örten har spridit sig ordentligt i vår rabatt runt altanen. En otrolig blomma. Står i blom från april till juni. Ger föda till många insekter. Det är den lilla jordhumlans absoluta favorit. Den humlan har jag inte sett till ännu.

Igår kom sädesärlan. En favorit. Tycks ha installerat sig under en tegelpanna på hustaket, i väntan på en/sin partner. Hoppas att den snart får någon att bo samman med.

Tog en runda utanför trädgården. Blev riktigt glad då jag insåg att myrorna gjort sitt jobb och spridit frön från den enda blåsippsplantan som tidigare fanns där. Den plantan kom från den planta, som jag lagvidrigt, grävde upp i min barndoms hagar.

Det är mer än 25 år sedan. Preskriberat.

 

Började dagen med kakbak. Under viss, åtminstone inre, protest. C-E är med i Röda Korsets styrelse. Jag var medlem förr, men slutade betala medlemsavgift, efter att Bengt Westerberg varit riksordförande och förskingrat pengar. Det är länge sedan..så i vissa avseenden är jag extremt långsint. Tycks det.

I morgon är det vårmarknad i Gölingstorp. En marknad med anor från medeltiden. RK har alltid kaklotteri. Styrelsemedlemmar bakar...Styrelsemedlemmen, boende i detta hus, har bara bakat en gång i sitt liv. På hemkunskapen i åttan. För närmare sextiotalet år sedan. Det blev en misslyckad kaka.  Efter det har det varit bom stopp på bakning. Långsinthet kallas ju inte det...är det någon som kan finna ordet för sextio år av bakvägran.? Rädsla att pröva...?  Jag bakade tre sorters lättgjorda kakor.  Tio kakfat skulle man bidra med. Nu blev det elva. Tror att vi är många som har lite svårt med ojämna tal. En Noblesse fick fixa till det.

Lite trädgårdsarbete efter det. Tanten som har ju svårt att sitta still.  Kom  på att det var hög tid att så de fröväxter som ska förgros i växthus.

Så nu är det bara att vänta på att tagetes, astrar, sommardahlior och lite annat smått och gott, gror och växer för att planteras ut i början av juni.

Under odlingslampan i källaren växer tomater och petunier bl.a. Gurkan står ännu i ett fönster, den första barnkammaren.

Det är roligt när det gror och växer. Tänker ibland på hur länge man orkar hålla på med trädgården.  Dumt att tänka så... Man borde i stället njuta av den tiden som är.

Nu ska jag unna mig lite fotvård.Perfekt att ta ut en balja vatten på altanen. 

Svårslaget

 Visst måste blåsippsnörden  ge sig i väg till den stora blåsippslokalen, belägen en och en halv mil bort. 

Oj, en sådan otrolig massa sippor där var. Det lyste blått på långt håll. Tror aldrig att jag sett en sådan mängd blåsippor på en gång tidigare 

Det är sällan man ser så många stora blåsippsstånd. På egna blåsippsstället , "Karlas hage" så växer blommorna ensamt eller i en liten grupp. Olika jordmån, gissar jag.

Traskade länge omkring i fjolårslöven och stornjöt.  Det finns ingen blomma som är vackrare än blåsippan, inte i min värld iaf.

Svängde fram till en annan blåsippslokal i närheten. 

Visst fanns där blåsippor, men inte i mängd. Däremot hade de vita sipporna börjat slå ut.

Körde en bra bit på grusväg. Det är torrt i naturen, det dammar ordentligt när man kör på gruset. Insåg att jag behövde åtgärda bilen, då jag kom hem. Lika bra att tvätta den ordentligt! Så fick det bli!  Lite får man väl jobba för att uppleva det vackraste naturen kan erbjuda mej.

Malmö

 Otroligt så snabbt tiden går! När var vi i Malmö senast? Kollade i bildgalleriet och insåg att det var i samband med att vi vinterstängde stugan, för nästan ett halvår sedan. Konstaterade också att Karin och Ava varit på besök hos oss tre gånger sedan vi var i Malmö, och att Macke och Adina varit med vid ett tillfälle.

Så det var på tiden för oss att åka söderut.

 Johanna hade kollat upp en musikal på Malmö Opera. Ville jag också se den? Absolut. Ville killarna och morfar åka med till Malmö? Absolut. 

Nu visade det sig att Johanna blev inbjuden till en disputation i Lund på fredagen.  Så det blev så att hon åkte tåg ner till sin gamla studiestad, medan vi mötte upp med Martin och killarna redan på fredagsförmiddagen. Konrad och Karl-Petter åkte med till oss och sov över till lördagen, för att sen åka de 25 milen till Malmö på morgonen.

Det går bra att köra fram och tillbaka, med hemresa över Värnamo. Men visst känns det att man inte är 20 längre. Eller 40. Man blir trött efter sexton timmar på "resande fot".

Det är ljuvligt att komma till Skåne  så här års. Det grönskar och det blommar.

Macke hade gjort en god pastasallad till lunch. Gott att sätta sig ner vid dukat bord, med mat tillagad av en kock. Det blir mer smakfullt än den mat, som jag, med viss motvilja,  lagar till.

Ett besök i Folkets Park, tvärs över gatan, hör till. Där finns det alltid något för barnen att göra...Två skolgårdar lekplatser besöktes  också, en av  dem på Avas skola.

Vid halv fem vandrade vi iväg för att äta kvällsmat och gå på olika event. Karin tog barnen till Max och sen på bio och Johanna och jag gick till gatuköket vid Operan och åt var sin falafelrulle. Fallafelrulle hör Malmö till. Prisvärt! Gott!

Musikalen var jättebra. Det var en verklighetsbaserad historia som byggde på 11/9 2001. 

Mängder av flygplan blev omdirigerade till den lilla flygplatsen i Gander på Newfoundlandsön i Canada. På några timmar fördubblades befolkningen på ön. De bofasta hjälpte verkligen till för att allt skulle fungera. Och det gjorde det.

 Man fick följa kulturkrockar, oro, känslan av maktlöshet, ovissheten, otålighet, uppbrott och kärlek. Mycket bra! 

C-E hade mött upp med Karin och barnen utanför Operan och där stod bilen och väntade på oss.

Kl 23.59 körde vi in i garaget här hemma. Passade bra att jag skickade en födelsedagshälsning till kollegan som fyller 50 idag.

Man hinner mycket på  sexton timmar. Idag blir det inte så mycket gjort...

Halmstadshus, hästar och hav.

 Idag har vi öppnat upp Halmstadsstugan för ännu en sommar. Stormen hade huserat där också. En fönsterruta på altanen var sprucken, det höga staketet mot en granne( som de satt upp) hade det rasat några sektioner utav.

Kunde varit värre.

Vattnet gick igång utan problem, varmvattnet funkade och elen är påslagen. Så nu kan man äntligen åka till havet igen...

Johanna har under många år pratat om att ta med hästar till Halmstad och rida på stranden.  När det nu var påsklov så passade det bra. Speciellt som det ännu är tillåtet med både hästar och hundar på stranden. Tror att det är förbud mellan 15 maj och 15 september.

 Nu var det inte Johanna  som fick rida, utan det var killarnas ponnys som  fick använda stranden som jättepaddock.

Ett fantastiskt väder var det. Solsken och knappast någon vind. 

Många bilder blev det. 

Hästarna fick äta lite hö i lastbilen på stugområdets parkering, medan Johanna och killarna fick sig lite till livs i stugan. 

Det första Konrad gjorde det var att hämta nyckeln till lillstugan, där fotbollarna finns.

Bara att konstatera att den lilla tomten vid stugan är alldeles liten för hårda sparkar. Tur att stora fotbollsplanen finns, bara hundra meter bort.

Hästar och ridning, det är kul, men en fotboll, det är det inget som slår.

Efter Dave

 Gul varning blev till orange varning. Visst blåste det, men hur förödande var egentligen vinden? Det har ropats "vargen kommer!" många gånger, då SMHI gått ut med sina varningar i vårt område. Sen har det inte blivit så mycket med ovädren. Så det var nog inte så farligt denna gången heller. Vi har alla el-ledningar nedgrävda i vårt område, så det gick bra att sitta framför tvn hela kvällen och lyssna på den tilltagande vinden. Fick bilder från dottern i Värnamo. Nedblåsta björkar i hästhagen. En redan förbrukad lekstuga som blivit till ved. Runt vårt hus såg det  lugnt ut. Somnade gott, vaggad av vindens  tjut där ute.

Det enda som hänt, det var att en skiva kanalplast lossnat från växthuset. Det är åtgärdat nu. Med hjälp av silvertejp....

Naturligtvis behövde de senaste hyggena ute i skogen kollas. Där var det värre beställt. en hel del frötallar hade  blåst omkull. De har alldeles för dåligt rotsystem för att stå emot vinden, då de står kvar på hyggena. 

Om man jämför med hur det såg ut efter Gudrun, så var detta inte mycket att hetsa upp sig för. Tror att det kom en storm, döpt till Sven, på tiotalet. Den ställde till liknade "mild förödelse". Det finns folk som har som yrke att jobba med att skörda virke. De är redan tillfrågade att ta hand om det som fallit ner.

Körde en runda på mindre vägar idag. Vi skulle reka en runda för PROs traditionella "bilrally". Det låg en del fallna furor, och även en del sönderblåsta lövträd längs vägarna. Så det denna gången var gula/orange varningar helt riktigt utfärdade.

Tog en "after Dave"-promenad. I strålande solsken. Fann en hel del som talade om att våren kommit på allvar.

Många blåsippor i "Karlas hage".

De är så olika i färgen. Från ljusblått till rödlila.  Trots att de växer i samma sorts jordmån.

Ett par fullt utslagna vitsippor fanns också i den lilla hagen. Numera lite väl igenväxt. 

Nu är tussilagons bästa tid. I våra magra jordar, där trivs de bra.

Huggormshonan hade väckts av den värmande solen. Passade på att värma sig lite.

Full fart runt fågelbordet.  Nu är den bästa tiden att kolla småfåglar på nära håll.  

Steglitsernas kom i en stor flock. De stannar bara några timmar. Sen ger de sig i väg igen.

Bofinkarna har varit dagliga gäster under ett par veckor. Även deras nära släkting bergfinken har stannat ett tag. Men de ger sig snart av igen, till häckningsställena norröver. Grönsiskor har vi haft gott om under de senaste veckorna. Domherrarna, de har varit framme hela vintern. 

De små vinterfåglarna; talgoxe, blåmes, svartmes, nötväcka, de visar sig inte så mycket längre. Gissningsvis har de redan börjat sin häckningsperiod.

Två härliga dagar, efter Daves framfart.