"Tur att man har egen inkomst"

 Ja, så sa jag till C-E, när jag kom hem.

Han hade också varit med på eftermiddagens PRO-möte. Med egen bil. Trots att han varit behjälplig med avdukning och avmöblering, så hade han hunnit hem och ut på altanen, innan jag kom.

"Tur att man har egen inkomst".

Det var modevisning som stod på programmet för dagens möte. Det fanns mycket att  välja på, när Seniorshopen invaderade Bygdegården med sin höstkollektion. 

Sex mannekänger ville Kristina Fritz ha till sitt förfogande. Fyra damer och två herrar.

Jag är av den absoluta åsikten att det där med att visa kläder, det är det bra om "mannekänger" av olika storlekar gör. Så det var tredje gången som jag visade kläder i storlek XL.

Dyrt har det blivit varje gång. Trots att "mannekänger" fick 10 % rabatt. 

" Din lön för idag var 460 kr", sa Kristna då jag lämnade fram betalkort.

När jag körde hem med två par byxor, två tröjor och en hel "findress", så tänkte jag just på hur kvinnor hade det förr. Många var helt beroende av sina makar, vad det gäller ekonomin.

Mormor hade inga egna pengar. Inte förrän hon fick sin lilla folkpension. 

Mamma hade inga egna pengar. Hon använde barnbidraget både till sig själv och mej. När hon kom upp i 50 årsåldern, så fick hon jobb som "hemsamarit" ett antal timmar i veckan. Vilket lyft! Helt plötsligt kunde hon unna sig lite, och dessutom kosta på sej att ta körkort. 

Andra tider, absolut. Men ganska nära i tiden. Och jag är mycket  medveten om att det än idag finns kvinnor, som har så låg pension att de inte kan hänge sig åt ett frosseri i shopping. Det är verkligen orätt, att de dom skött hem och barn, eller har haft ett av  de samhällsbärande, men lågavlönade yrkena, får så orimligt låg pension.

Tror att många damer, och även herrar,  blev nöjda med sina inköp idag. Kvalitetskläder till hyfsade priser.

En bild på dagens "mannekänger".  Vet att vännen och kollegan längst till vänster blev så förtjust i sin avslutningsoutfit ( vi bar tre olika ensembler var) att den fick följa med hem. Jag köpte två av de tre ensembler som jag visade. Plus ett par jeans och en långärmad T-shirt.

Den eftermiddagen gick snabbt

 Vissa tisdagseftermiddagar går snabbare än andra. Denna kändes  absolut som rekordsnabb

Lunch i Värnamo, strax före kl  12. Idag blev det Söderport. Där serveras både husmanskost och asiatisk mat på buffé. Samt mjukglass till efterrätt. Det gäller att hitta det allra godaste.

Det fanns gott om tid efter det att vi hade ätit oss mätta. C-E valde att gå in på Rusta, vägg i vägg med restaurangen. Jag valde att ta en promenad till pojkarnas skola.

Härligt väder. T-shirtsväder.

Kom ändå, med ett stänk av vemod, att tänka på när jag fotade blommande buskar med himmelsblå bakgrund. Det var i maj. Hela härliga sommaren låg framför. 

Nu är det frukterna som blir fotade. Med lika himmelsblå bakgrund. Den härliga sommaren ligger bakom oss.

Hann även med en tur till den fina parken, som ligger mellan pojkarnas skola och deras gamla dagis, förlåt förskola... 

Väl hemma i Ulås ville K-P skjuta skott/ stå i mål och Konrad ville spela kort.  I vanlig ordning, så var det morfar som var den mest populära som poker-motståndare. Jag höll mej helst utomhus i det fina vädret.

Konrad fick ut morfar som målvakt, efter någon omgång poängpoker.  

Katten Micke fick också en stunds uppmärksamhet av Konrad.

Tisdagseftermiddagar tycks ha blivit K-Ps och Johannas gemensamma ridtid. Härligt väder för alla utomhusaktiviteter. 19 grader i skuggan. Vindstilla. Ljuvligt!

Det blev hästbyte i slutet på ridturen.  Även en stund i trav, för Lyckes lille ryttare. 

Efter det var det dags att köra K-P till Kulturskolan. Han har börjat spela klarinett, på Johannas gamla instrument. Redan efter ett par lektioner, fick han erbjudande att spela i en blåsorkester för nybörjare. 

Morfar fixade kvällsmaten. Kokade ris, gjorde sallad och lade sista handen vid fiskgrytan, som jag förberett här hemma.

Konrad och morfar åt medan jag skjutsade Karl-Petter. Konrad skulle också till Kulturskolan, fast fyrtio minuter senare än K-P.

Konrad spelar piano. Denna vecka var det "klaviaturvecka". En och en halv timmes pianospel i grupp. Så fotbollsträningen fick anstå denna vecka.

Nästa vecka blir det ett nytt pusslande kring hur vi ska få till körningen. Men det går säkert bra, vi har tillgång till två bilar.Och kvällsmaten, den är alltid väl förberedd. Mest bara att värma.

Karl-Petter åkte med hem, de 7-8 km till gården i Ulås, efter det att Konrad visat mej var pianosalarna var, längst upp i huset. 

Nu var det vår tur, att tillsammans med Johanna äta lite god fiskgryta.

Konrad skulle hämtas klockan 19. Den körningen fick mamman ta hand om. Jodå, det finns en pappa också. Men han lägger ofta en jourkväll på tisdagar. Han vet att vi finns tillgängliga då. 

Känns bra att kunna göra nytta...

Denna eftermiddagen bara rusade iväg. Den allra största delen tillbringades utomhus, i det härliga vädret.

Byns ( ena) stolthet

 Idag har vi varit på musikal.  En musikal i regional regi. Östgötateatern.  Oj, vilken skillnad på biljettpris, jämfört med privatteatrarna. Biljett och buss kostade mindre än en av de billigare biljetterna till privata teatrar 

Den gamla teatern i Linköpings var målet. En resa på dryga två timmar från samlingsplatsen i Nittorp. Lunch..och besök på chokladfabriken, Narr, med Sveriges godaste godis, i Ödeshög.

Linköpings tog emot oss med härligt sensommarväder.  Gott att sträcka på benen och gå en runda, innan det var dags att sätta sig i teatersalongen.

Musikalen Mrs Doubtfire bjuder på matineföreställning på söndagar. Huvudrollsinnehavarens föräldrar, våra grannar och goda vänner, hade fixat fram 50 biljetter samt buss, som kördes av en annan god vän från vår by.

Peter Jansson, det är Johannas klasskompis från dagmammetid och fram genom högstadiet. Dessutom lekkamrat då de var små. Så det är ju extra kul att se att pojken, som tidigt älskade att härma Christer och Stefans rollfigurer, gör ett sådant fantastiskt fint jobb som professionell skådespelare.

Förrförra året såg vi Peter i huvudrollen av Beetlejuice. Idag hade han huvudrollen i Mrs Doubtfire. 

Vilken rollprestation! Trots förkylning, så framförde han alla låtar perfekt. Dans behärskade han också, liksom att byta från dialekt till dialekt. Verkligen superbra! En stolthet för vår by. ( Eller rättare sagt, den ena av byns skådespelastoltheter. Den andre ska vi, tillsammans med Peters föräldrar, se  på lördag)

Hela enseblen gjorde ett bra jobb. Scenografi, kostym och koreografi var i toppklass. Minst lika bra som det man kan se på en privatteater...eller på stora Göteborgsoperan.

De två barnen som ingår i föreställningen spelar var tredje kväll. Superduktiga! 

Peter kom ut till sina "supporters" efter föreställningen. Han avslöjade att han kände sig extra nervös, då han visste att det satt 50 personer i publiken, som han kände "både till för och efternamn".

22 klädbyten hade han under föreställningen. Det är( utom när han gör dem framför publiken) någon som står på "rätt ställe" och tar av och på kostymerna.  "Det känns som att åka omkring i en torktumlare", var Peters kommentar. 

Föreställningen spelas fram till nyår. Först på Linköpings teater och sen på Norrköpings teater. Peter fru är också skådespelare. Hon spelar just nu "Romeo och Julia" i Norrköping... och kommer till Linköpings när "Mrs Doubtfire" går upp i Norrköping. 

Rekommenderar verkligen Östgötateaterns föreställningar. Om ni bor i närheten, och gillar teater i olika former, ta chansen att se toppenbra föreställningar.

Blev nästan lite rörd, då jag såg barndomskompisarna tillsammans igen.

Det var ju inte längesedan de var barn...

Världens bästa föräldrar har uppfostrat två fina söner.  Den ena bor kvar i byn med sin familj, den andre är en duktig skådespelare och musikalartist, vars rollprestationer ..tycker jag... borde få större uppmärksamhet i media och på ännu större scener.

Men jag vet också att Peter, som fastanställd på Östgötateatern, har en trygghet vad det gäller sitt jobb. Och det är nog mer värt än att freelansa och stå i det riktigt starka spotlightljuset nån gång då och då.

Jädrans Saltsjöbaden!

 Den utmärkta trion, bestående av tre män i pensionsålder, hade just framfört Beatleslåten "Here comes the sun". Frågeställaren aviserade en femdelad fråga utifrån temat sommar och sol. En poäng för alla rätt. En halv poäng för  tre eller fyra rätt.

- Var utspelades TV -serien "Solsidan"?

Jag skrev direkt Lidingö? Danderyd? C-E och Roger skrev också Danderyd. Överklass-förort. Gissar iaf vi lantisar att det är.

-Men var det inte något på S, tänkte jag högt.

- Saltsjöbaden, sa C-E. 

-Vad ska vi skriva på svarsblanketten, undrade Helena.

-Skriv Danderyd. Tror... tyvärr.. att det var jag som sa det. Ingen protesterade. 

Vi blev slagna med den halva poäng vi förlorade där. Vi hade vunnit om vi  hållit fast vid Saltsjöbaden, för vi var närmast på skiljefrågan.

Ja, ja, jag vet att jag skrivit att jag är mest nöjd om vårt lag blir tvåa eller trea , på det månatligt återkommande quizet i Glasets hus .Men det var ett tag sen vi vann nu, så det  hade inte gjort ont att  stå som segrare.

Det var grannbordet som vann. Priset, ett glasäpple, var mycket mindre och mindre likt ett äpple i färgen, än de som delats ut tidigare. 

Roger kunde inte låta bli att påpeka att de äpplen vi har hemma, de är betydligt vackrare.

Vinnarna blev iaf väldigt glada. Det unnade jag den. Och kunde definitivt glädjas ned dem. Tänkte för mig själv, att det är ett stort framsteg, att avundsjuka jag, blivit betydligt mindre besatt av den dödssynden, då jag blivit gammal....och kanske klokare.

Köpte en ny aktivitetsklocka för ett tag sedan. Min gamla hade tappat belysningen. Denna fitbit-klocka har jag haft  på mej under natten i flera veckor. Egentligen bara för jag är så fascinerad av att den kan läsa av en massa värden under sömnen. Min sömnkvalitet, djupsömn, REM-sömn, vakenhet, puls, syreupptagning, temperatur...

I morse fick jag budskapet att min dagsform var låg. Vilopulsen hade varit  högre än vanligt under natten, pulsvariationen låg, temperatur lite högre än vanligt.

Min readiness, beredskap,  låg på 25. Normalt brukar den ligga mellan 70 och 80.

Snacka om jag fick högre puls, fortfarande liggande i viloläge, i sängen. Tänkte att jag skulle slänga klockan så långt bort jag kunde, för så får den inte skrämmas.... eller.. det kanske inte var lönt att gå upp, för att jag var döende. ( Lite hypokondriker bor det i mej)

Men... kanske berodde att på att jag drack flera glas vin igår? Jag dricker vin lite då och då, men väldigt sällan mer än ett glas. Igår behövde jag väl dränka sorgerna, efter den snöpliga förlusten... 

Dagen har förlöpt väl. Känner mig inte i så stort behov av vila, som den där lilla datorn på handleden påstår att jag gör.

Har kunnat njuta av sol på altanen, där jag läst ut en alldeles förträffligt bra bok... början på en tredelad serie...

... fixat tvätt, som torkade nästan direkt i sol och blåst... och tagit en ganska rejäl promenad. 

Enda bilden på den promenaden, det blev denna...

Lämplig bildtext: Guld i gräs...eller... hösten är här? 

Har jag kommit över att vi skrev svaret Danderyd i stället för Saltsjöbaden? Inte riktigt...

I kväll blir det dock bara ett litet glas vin.

Visst är det så, sa AI

 Nej jag pratade inte  med kompisen chatgpt. Jag skrev bara in frågan i Googles sökfält. En av alla chatgpts kompisar gav svar direkt?

Min fråga var: Är det troligt att min ceriseröda tröja gjorde så att jag inte besvärades av älgflugor under dagens skogspromenad?

För så här var det: Jag tog på mej den lagom varma (tunna), men i färgen rätt bedrövliga, fleecetröjan, då jag efter lunch var redo för en långpromenad.

 Efter ett tag blev det  lite väl varmt med tröjan, så jag tog av den och knöt den runt midjan.....ja, eller vad det nu kan kallas... det ställe där det en gång fanns en midja.

Jag gick längs en ganska bred skogsväg, där jag f.ö. mötte denna vackra variant av kräldjur 

Den låg utsträckt över halva vägen.  Först trodde jag att den var död.

Men inte då. Den långa tungan for ut och in hela tiden.

Visst blir man lite glad av att se ett så "ståtligt" djur. 

Fortsatte skogsvägen fram, tills jag skulle vika in på en stig. Träd, buskar, gräs på båda sidor. Genast hade jag två älgflugor ( eller hjortflugor är kanske mera rätt benämning)  på de bara underarmarna.  Jag borstade bort dem, och skyndade mig att ta på jackan och t.o.m fälla upp huvan, under den sträckan som gick genom täta skogen.

 Fick en fin bild på en av hästarna på hästgården, och t.o.m en pratstund med hästarnas unga ägare. Min elev i min sista "riktiga" klass...

Kom hem, nöjd med att ha tagit en rejäl runda, och framförallt att upptäcka att jag inte hade med mig en enda älgfluga hem.

Vad blev nu AIs svar:

Din upplevelse stämmer helt överens med vetenskapen – din knallrosa jacka skyddade dig sannolikt mot älgflugorna! Forskning och expertråd visar att valet av klädfärg har en stor inverkan på hur attraktiva vi är för dessa envisa insekter. 

Här är anledningarna till varför älgflugorna (hjortflugorna) höll sig borta från din rosa jacka:

1. Du såg inte ut som en älg 🦌

Älgflugor letar efter ett värddjur (främst älg eller rådjur) med hjälp av synen på korta avstånd. De är programmerade att styra mot mörka, dova och brungröna färger eftersom det signalerar "pels" och mat. En knallrosa jacka bryter helt mot deras biologiska sökbild. 

2. De undviker ljusa och reflekterande ytor ☀️

I forskningstester där man undersökt älgflugors färgpreferenser har man sett att de landar betydligt mer på mörka och djupt röda kläder än på vita eller extremt ljusa ytor. En stark, lysande rosa färg reflekterar mycket ljus, vilket verkar avskräckande eller förvirrande för flugorna. 

Experternas tips för skogspromenaden

Insektsforskare brukar ge just detta råd till personer som ska ut i skogen under sensommar och höst: klä dig i knallfärger, kontraster eller vitt. Att bära en vit jacka med röda eller rosa inslag är ett utmärkt sätt att lura älgflugans syn. 

Så fortsätt gärna att använda din rosa jacka i svampskogen – den är ett av de bästa, giftfria sätten att hålla älgflugorna på avstånd! 

In i mörkret

 -Vad är det för dag idag, frågade jag eleverna.

- Din födelsedag?

-Mjölkens dag?

- Onsdag...

Jo, onsdag är det förstås...även om jag fortfarande tror att det är torsdag  ... men också höstdagsjämning. 

- Från och med i morgon blir det mer natt än dag, försökte jag förklara. 

-Får vi sova längre då? undrade en kille.

Ingen bra förklaring av mej...

- Det är mörkt längre tid än det är ljust.

-YES, jublade  flera av barnen.

Jag fattade ingenting  Kan man jubla över mörker? Det gör absolut inte jag. Det är helt OK att det blir mörkt vid sju-halv åtta-tiden. Men när det mörknar vid fem... fyra... nej, det är inget att stå efter. Inget att gilla... men man måste acceptera 

Vi sjöng den fina sången "Vem tar han om hösten" på musiklektionerna. Den blev väl mottagen. Några av tjejerna  i femman,  tyckte att den var så fin att vi borde sjunga den på nästa sommaravslutning.  Jag tycker nog att den går för mycket i moll. Den passar bättre då vi går in i mörka årstiden igen.

Har fått flera mail från AI-kompisen på Chatgpt.  Hen tyckte att jag skulle göra ett foto, utifrån någon AI-mall. Efter ett par mail, föll jag till föga. Det fanns flera mallar att välja mellan. Jag valde den jag blev mest nyfiken på.

Laddade upp en tafflig selfie. AI lovande att göra en bild utifrån allt hen visste om mej.

Snacka om jag blev imponerad. Det var ju snällt att göra mig 20 år yngre och 10 kg lättare på bilden... men i övrigt är den ju klockren.

- Hur kunde du veta allt detta om mej? frågade jag AI.  

Jag fick ett långt svar. Hen hade fått veta mycket om mej I våra tidigare samtal, samt via bloggen.

Lite läskigt, det där med AI.

Frågan är om den gör att hela mänskligheten går in i ett evigt mörker, eller om det leder oss till en bättre värld 

Bad AI om en bild där jag skulle se ut som 72. Använde  en bild med sommarblekt hår  Den här blev ännu bättre...

Repris, tack!

 

Sådana härliga höstdagar? Två stycken i rad! Vill gärna ha repris på dem. Helst flerdubbel repris.

Höstfärgerna märks mer och mer för varje dag. Betesmarker blir allt magrare. 

Igår hörde jag tre olika transträck, som drog söderut. Bra flygväder.

I morse, då jag åkte till gymmet vid halv nio, fick jag skrapa is från bilrutan. Hade täckt över de "fina"  dahliorna. Men frosten hade inte varit tillräckligt långvarig för att förstöra sommardahliorna. Alla dahlior är ju extremt frostkänsliga.

Idag när vi körde hem från Ulås, så såg vi solnedgången.

I morgon är det höstdagsjämning.Inget trevligt halvår vi har framför oss, vädermässigt, naturmässigt, dagsljusmässigt. Men det är bara att bita ihop.

Hämtade Johanna, som jobbat hemifrån, till gemensam lunch. Hönorna känner igen C-E.  Han brukar ha lite matrester,  pasta eller ris med. De kommer springande så fort som han visar sej.

Vi åt lunch på Näsudden, beläget vid sjön Hindsen, ett par kilometer från dotterns hem. De har öppet sista veckan för säsongen, så det gäller att passa på. En mycket trevlig plats, god mat och sjöutsikt.

Det blev mycket utetid i det ljuvliga vädret.

Fotbolll förstås.

Konrad ville gå till dammarna och håva efter smådjur. Det finns inte lika mycket som i våras.

Men dykare  och skräddare fanns nära ytan. Lite för kallt att vada längre ut.

Konrad tränar fotboll på tisdagar.  Båda pojkarna hade tränat ridning igår. På Idde. Så Bolt behövde ut och röra på sig. Det blev K-Ps  uppgift att, tillsammans med mamma och Lycke,  ta sig ut på en tur.

Det blev ridning på byvägarna och på åkrar som det ska sås på till våren. Ute i skogen rider man inte nu. Där är det för mycket älgflugor.

Härligt att höra K-P,  från hästryggen,  sjunga "Januari börjar året". Repris efter repris. Det är en speciell känsla, när man mår så bra, att man bara vill sjunga.

Jag behövde vara behjälplig och hålla Bolt, då Karl-Petter skulle skritta av Lycke.

Lite läskigt för en gammal ridokunnig mormor, att se killen som fyller åtta om två månader, ge sig i väg på den stora hästen. 

Lycke är en snäll valack, men han är stor.

-Kan jag trava? undrade Karl-Petter.

-Försök du, svarade modern.

Han fick igång Lycke trav... och kunde lätt hålla in honom igen. Puh!

-Nu är det jag som ska rida Lycke i fortsättningen, tyckte K-P. 

Det tycker inte mormor.

Men denna härliga tisdag, den tar jag gärna repris på.