fredag 25 november 2022

Ava-besök och födelsedag

 


I måndags eftermiddagen dök de upp, Karin och Ava.  
Kan nog vara så att det är ett helt år sedan, som de var  här senast. Träffas gör vi ändå nästan varje månad. Några gånger per år, så brukar hela malmöfamiljen åka till Ulås, till Johannas familj. Då ses vi där. Ett par- tre gånger per sommar träffas vi i Halmstad. Och vi åker gärna ner och hälsar på i Malmö, blir nog fyra-fem gånger per år.   Tiden går ju så fort, så man hinner inte sakna varann så mycket, mellan gångerna vi ses. Var och en har ju sitt, och det allra viktigaste det är att de nära och kära mår bra och trivs med sin tillvaro.

- Mormor och morfar blir nog allra gladast av att jag kommer, hade Ava sagt i bilen. -Men det tycker nog att det är trevligt att du också är med, mamma. Kan ligga en hel del i det. Samtidigt som det är jätteroligt att få ha Karin i huset några dagar också......


I tisdags jobbade Karin. Ava åkte med oss till Ulås. Det var en riktigt härlig dag, där snön fortfarande låg kvar och då solen sken . 


Känn lugnet. Tre barn, som alla är helt inne i legobyggandet. Gott när de är så stora, att det kan bli lugna stunder ibland. 


En lässtund, kusiner emellan är inte helt fel.


Onsdagen spenderade vi till största delen hemmavid. Karin jobbade, Ava störde henne ibland, men det funkade ganska bra. Lite snö fanns det kvar, lagom till en liten snögubbe.

Inte speciellt vacker. Men tanken var god.

Idag, två dagar efter tillblivelsen, så finns det vare sig snö eller gubbe kvar. Kan inte förneka att jag tycker att det är så gott att det är barmark igen.


Herrn i huset vill ha ( måste ha) fika varje förmiddag. Visst kan man ta en macka till kaffet, men oftast brukar det finnas något i kakväg. Allra vanligast är att jag bakar en mjuk pepparkaka. Den håller sig en hel vecka, utan att smaka "gammalt".  Nu fick Ava smak på mjuk pepparkaka. Den som stått några dagar, den gick åt i ett nafs, och jag föreslog att vi skulle baka en ny tillsammans. 

Min dotterdotter beter sig precis som jag, vill gärna provsmaka. Äggsmet är gott. Ett litet aber tillstötte dock. När hon lagt i en tesked ingefära i smeten, så åkte skeden upp i munnen igen. Efter det ville hon inte vara med och baka mer. Men pepparkakan, den var uppäten, då Karin och Ava åkte vidare idag på morgonen. Mjuk pepparkaka passar tydligen lika bra till frukost och kvällsmat, som till fika.


Igår fyllde mormodern år. 69! Otroligt vad man är gammal... iallafall jämfört vad man (oftast) känner sej.

Blev uppvaktad av en finklädd tös, innan det var dags att  åka iväg till några timmars jobb i skolan. 
Eftermiddagen tillbringade vi förstås i hop, bl.a. med fika på Glasets hus i Limmared, och besök på Återbruk i samma samhälle

I morse åkte mor och dotter vidare till moster och kusiner. De är alltid lediga på fredagar. Fick just härliga bilder på de tre barnen via Whatsup.

För egen del blev det åttio härliga , välbehövliga minuter på gymmet, en och halv härlig utetimme, då jag och maken hjälptes åt att sätta upp snöstakar på byvägen, under förmiddagen. Lunch åt vi på Höganloft i Hestra. Vi handlade lite i "lagomstora" trevliga Tempo-affären och i eftermiddag har jag bakat tårtbottnar till den t årta som Karl-Petter ska ha på sin fyraårs-dag i morgon. Han får vara med och designa  den själv, utifrån de önskemål han har framfört: En röd tårta med hallon och blåbär och choklad....

Och så blev det en mjuk pepparkaka, till Ava.

Säsongens sista quiz, på Glasets hus, väntar om en stund.. Målet är att vara topp tre. Brukar lyckas... få se hur det blir i kväll.

Imorgon väntar heldag med fyra-årsfirande. Hela vår lilla familjen är samlad, utom  Avas pappa, som befinner sig i Stockholm och fixar med Idol-finalen

Uppdatering gjord.  Som jag tidigare skrivit... jag förstår inte hur så många av er hinner med att blogga, med såväl ord som bild, varje dag. Jag hinner inte det.... eller också handlar det bara om prioritering..


måndag 21 november 2022

Bra!

 

  

En massa negativitet igår... Får moderera det med lite mer positiv inställning.

Vackert är det ju med snön. Speciellt som vi inte drabbats av några kopiösa mängder. Extra vackert...och ovanligt... med snöspegling i öppet vatten. Tog bilden genom bilrutan...fick inte till balansen riktigt som jag ville... men jag ville ju inte stå still och stoppa upp ev. trafik över Jälmån längre än vad jag behövde.

Åkte till Tranemo på förmiddagen. BRA väglag.  Hade tagit tid för att det skulle vara moddigt, men det var det inte.

Hade tid för årskontroll på vårdcentralen. Allt var BRA! Fick blodtrycksmedicin för ett år framåt, utskrivet.
Frågade, då jag betalade de billiga 100 kronorna i receptionen, om man tänkte ha mer drop-in-tid för säsonginfluensavaccin. Missade de tillfällen som gavs förrförra veckan. 
Den sprutan kunde jag få direkt. Bara att vänta fem minuter, efter det att det fem minuter långa läkarbesöket var klart, så var även vaccinationen klar.

Så BRA!
Gillar verkligen vår vårdcentral, Tranehälsan. Personligt och serviceminded!


En sväng till ICA, och sedan hem för det dagliga "måstet", promenaden.
Så BRA att det fanns en bred mittremsa att ta sig fram på, då spåren på sina ställen var isiga och hala.



Och så BRA det kändes att få se blå himmel, även det vara var delar det himmelsblå som syntes.

Karin och Ava på väg till oss. Tror att det var ett år sedan vi sågs här senast. Det har blivit så att de brukar åka norrut, under november. Under de senaste åren just denna vecka, då både jag och Karl-Petter fyller år.
Karin kan jobba från oss under några av dagarna, så det handlar bara om ett par ledighetsdagar.

Väglaget har inte varit speciellt bra för dem. Man körde över Hässleholm för att lämna hunden hos svärföräldrarna. Det tog dubbelt så lång tid mot vad det brukar göra, att köra mellan Malmö och Hässleholm, skrev Karin.

Väglaget mellan Hässleholm och Markaryd var lika dåligt, medan E4an var ok. 

Fick en bild från sent lunchstopp i Värnamo. 

De bör vara här inom en halvtimme . Ska bli så roligt att ha dem här ända tills på fredag morgon.

I morgon åker Ava med oss till kusinerna på "mormorstisdag". Kul tycker killarna! Och Karin får jobba i lugn och ro i sitt gamla hem.

Karin och Ava åker till Värnamo(Ulås) på fredag.  Vi åker dit på lördag ,är det tänkt, och firar Karl-Petter på hans fyraårsdag.

Ett BRA som inte handlar om det lilla ich nära, vill jag framföra.

Så BRA att Iran inte blev uteslutet från fotbolls-VM. Nu kunde man synligt protestera mot den egna regimen, bl.a. genom att inte sjunga med i nationalsången. Bästa protesten, från det egna folket.
Skulle ha varit bra om man hanterat det stora, krigiska landet i öster på samma sätt och även låtit de idrottsmännen få delta i mästerskap.  
Kollektiva bestraffningar är inget för mej!

6-1 till England. BRA! Och BRA att Iran åtminstone fått ett mål...

söndag 20 november 2022

Nej!

 


Nej! Jag vill inte ha snö. I allafall inte före Lucia. Helst inte alls.

Men nu finns det en sak som är riktigt rättvist, och det är att man inte kan påverka vädret. Ingen, hur mycket pengar eller inflytande man har, kan rå på vädrets makter.

Kände inte alls för den dagliga promenaden, men tog mig i kragen och tvingade mig ut. Även maken iklädde sig vinterkläder och gick med. 

Det var riktigt ordentligt halt på byvägen. Och det syntes att det även varit problem för bilarna. De hade spårat långt ut på kanterna, för att undvika de redan isiga spåren. 

Vi fick gå ännu längre ut på kanterna ..eller i mitten. Bestämde oss för att gå en bit på en mindre åtkörd skogsväg.

Det blev ändå ingen långpromenad... Bara  tre km. Vände när vi kom fram till den lilla smala bron, som går över en bäck vid skjutbanan. 

Och samma väg hem igen...

Förstår att det finns de som haft mycket mer besvär med snön, än vad vi har med våra ynka centimeter....


Det har blivit flera känslor med NEJ, de senaste dagarna.

NEJ! Inget vettigt resultat av klimatmötet i Egypten. 

NEJ!  Ett land som hindrar och sätter press på Sverige, för att tillåta ett medlemskap i Nato, fäller bomber över Syrien. Vilket j-a land! 

NEJ!  Säger jag ju egentligen till NATO-medlemskap... men blir ändå förb-d å NATO-vännernas vägnar 

NEJ!  Säger jag definitivt till att Sverige ska skicka vapen för 3 miljarder till Ukraina. Anser inte att vi ska bidra ned något annat än humanitärt bistånd i något krig.Tre miljarder är massor av pengar. Tänk vilken nytta de skulle kunna gjort som bistånd till länder där det varken finns mat eller rent vatten.

NEJ., slutligen... för nu får det vara nog med negationer... till VM i extremt odemokratiska Qatar... 

Frustrerad! Minst sagt. 

Men inget att göra åt! Får glömma eländet och se en deckare på tv i stället!

lördag 19 november 2022

Ojdå!

 Ojdå! Där gick nästan en hel vecka, utan ett enda inlägg.  Brukar nog bli så under den här årstiden. Det blir inte många bilder tagna, och de få foton man tar, de är lika novembertråkiga som årstiden i sej, så det är inte mycket att bygga ett inlägg kring.

Lite uppdatering ska jag väl ändå få till:


Mormors/morfarstisdag. 

Sparsamt med utelek, så här års. Men lite fotbolls-kickade blev det... och så hittade killarna frisbeen och vips hade den hamnat på garagetaket.

Den får pappan ta ner, tyckte jag. 
Morfar tyckte annorlunda. 
Jag höll andan i flera minuter, men som tur var kunde jag pusta ut så småningom. Och det var efter det att inte bara frisbeen  var på marknivå igen.


Bättre att cykla i varma, goa sadelkammaren. Men trehjuling... det har Konrad allt vuxit ifrån. Han satt på pakethållaren och trampade....


I onsdags var det PRO-möte.  Tranemo kommun har två "kommunpoliser". Sven och Erica.  Någon polisstation har inte funnits i kommunen på "isch" tjugo år.  Numera hör vi till Ulricehamns polisdistrikt. Funkar nog rätt bra tror jag.... man har ju, som tur är, inte så mycket att göra med en myndigheten.

Att det varit elva  bostadsinbrott i vår kommun, på ca 12 000 invånare, under de senaste året, informerade våra kommunpoliser om. Risken att bli överfallen, väskryckt, rånad är lika med noll. Bilinbrott är heller inte vanliga, men då och då passerar utländska ligor och plockar delar från vissa bilmärken. Liksom att turnerande ligor gör inbrott i garage och förråd för att stjäla dyrbara verktyg, maskiner mm.  Nätbrott, de är däremot ett ständigt hot. Det gäller att inte lämna ut kontonummer och koder. Och vara försiktig med att klicka på obekanta länkar på dator och mobil. 

Ingen direkt ny info, men sakligt framförd, ed en personlig touch.
Efter informationen var det underhållning av ett gäng pensionärer från Smålandsstenar. De äldre uppskattade dem...och det är ju alltid kul. 
Ganska trevligt med PRO-möte, dock. Man träffar bekanta från tiden i Dalstorp bl.a. Alltid kul att byta några ord....


Kallare och kallare har det blivit under veckan. I torsdags ville inte ens katterna gå ut.

För egen del så blev det heldagsjobb. Först några timmars vikariat och sedan de sedvanliga musiklektionerna. Luciaträningen är igång. Eleverna i 5-6an är taggade, men lite svagsjungande. Ska förstärka med ett antal från åk 4, så ska det nog bli bra.


Gick bara in och bytte skor, då jag kom hem. Sen tog jag den dagliga promenaden. De stackars kreaturen var fortfarande utomhus. Blir utfodrade förstås. Gräset finns det ingen näring kvar i. Men jag tycker synd om dem som måste vara ute hela långa, mörka, kalla nätterna.  

Antagligen har kreatur ingen tidsuppfattning.... 


Gårdagens längre runda gick på välbekanta vägar, men åt omvänt håll, mot vad jag brukar gå. 

Det blir annorlunda vyer, när man vänder på sig.


Den välgjorda stenmuren från en annan tid, den har jag inte noterat tidigare. Fast jag gått förbi... kanske hundra gånger. Från andra hållet. Inte dumt att se saker och ting från ett annat perspektiv ibland....


Lunch åt vi på kommunens enda thai-restaurang, i Tranemo. Gott!
Oftast är det maken som handlar, men igår blev det ICA.besök, även för mig. Man har byggt om i kvantum-butiken. Visst är det läckert med frukt i dubbel upplaga?

På kvällen var det dags för den årliga "tjejträffen", för "tjejerna" i byn. Tjejer och tjejer... den yngsta är 50, den näst yngsta 60, den äldsta 77.  Numera finns det ett antal kvinnor som är mer tjejer än tanter i vår by, men de har aldrig kommit med i gemenskapen. Det räcker med tolv gammel-tjejer. Efter några glas vin, så fyller de rösterna mer än väl rummet. Trevligt att ses. En ledsenhet finns dock kvar hos mej efter kvällen.... handlar om en snart tjugo år gammal "oförrätt". Varför kan man bara inte glömma.....?


Det blev en längre runda idag på förmiddagen också. Maken gick med och takten vi höll var ganska så hög, kändes det. Fem och en halv km på varierat underlag, på dryga timman, 

Kom dock att tänka på ett inslag i ett nyhetsprogram för någon vecka sedan. Det handlade om motion, och att det räcker att gå sextusen steg per dag, för att man ska få sig dagliga dos. -Hur snabbt ska man gå? undrade reportern. -Ungefär 7 km/h, blev svaret. Så snabbt tro jag inte jag klarar av att gå.... ja, om det inte är på ett löpband då... 

Ojdå, nu ligger det ett vitt lager över byvägen, tio meter från huset.  Snö har lagt sig på locket till postlådan, på staketets ovansida och på plattorna som går fram till ingången till huset. Gräsmattan är täckt här och där. Gissar att vi vaknar till en vit värld i morgon. 

För en vecka sedan var det nästan sommartemperaturer, + 13 grader flera dagar i följd. Oj, så snabbt det blev vinter.




söndag 13 november 2022

Jodå!

 

 

Jodå, det blev ett par varma, täta och härliga vantar från Julles. Ett par med mönster i vitt och grått. 

Jag är så glad för mina nya vantar, inhandlade av glada Ilona. Det är klart att man ska köpa det man verkligen vill ha. Pratade lite om pris med Ilona. Alla har inte råd att köpa av hennes vackra alster. Samtidigt så blir det inte mycket betalt per tidsenhet för det jobb som hon lägger ner.

Nu gäller det bara att hålla reda på vantarna. Får sätta fast dem med stora säkerhetsnålar i varmaste vinterjackan... Eller med sådana där band som man trär genom ärmarna på småbarn.


En sak som jag bestämt mig för, innan jag åkte iväg till julmarknaden på Stora Segerstad, det var att inhandla en bricka av Annika.

Hennes instagramkonto _katastroke_ har jag följt länge.  Annika har visat upp sina alster på nätet, men det har inte blivit av att beställa. Nu kunde också jag träffa tjejen som aldrig ger upp, och få framföra min beundran för henne och hennes familj. 

Annika bodde i med sin stora familj i USA, då hon drabbades av en kraftig stroke.   Här kan ni läsa om hennes väg tillbaka till livet. https://katastroke.com/om-mig/

Köpte brickan som står på bordet, och som har de färgglada husmotiven.

Är så glad för brickan. Hoppas kunna använda den som tårtbricka inom några veckor.


Inte för att det var något julmarknadsväder, men det gjorde inte så mycket. Numera är man van vid julpynt i mildväder. 

Segerstads julmarknad är riktigt bra. Det finns en bra matmarknad och så finns det  hantverkare som säljer kvalitetsgrejer. 

Matkassarna blev snabbt fyllda. Rökt lax från Tiraholm, ost från Vrigstad, Bäckahästens bröd, brända mandlar från Brotschs  tillverkning, äpplen från Rudenstams.

Fika blev det förstås, med hembakat fikabröd eller gröt och skinkmacka, i naturbruksgymnasiets matsal.  Sju stycken var vi runt bordet, Johannas familj samt C-Es syster gjorde oss sällskap. Två killar blev lite för pigga efter en stund, och då var det dags att bära tunga och många kassar till bilarna och åka hemåt.

Jodå, vi hann med bio i kväll också. "Där kräftorna sjunger". Superbra. Över förväntan, med tanke på att man ofta blir besviken då man läst boken, innan man ser filmen.

Och jodå, jag hann med en halvtimmes promenad på förmiddagen också. 

En bättre söndag, definitivt!

lördag 12 november 2022

På nära håll

 Man behöver inte åka långväga, för att få fina upplevelser. Det finns mycket på nära håll.. Och med "nära håll" så menar jag en bilfärd på högst en halv timme. 


Igår gjorde vi fyra "unga" pensionärdamer en utflykt till Ulricehamn. Oftast brukar vi, på våra månatliga utflykter, ta en runda på en vandringsled och sen leta upp ett närbeläget fikaställe. Den här gången tog vi en halvmilsrunda längs sjön (Åsunden) och bland både ny och gammal bebyggelse.

Vi konstaterade att fem kilometer känns MYCKET kortare när man går i stan, och då man upptäcker saker hela tiden, jämfört med en vandring på skogsvägar.


Det blev ett backpass också. Ulricehamn är en stad med branta backar upp från sjön.Trots gråväder och ordentliga vindbyar, så kunde man absolut njuta av utsikten.


Anrika Gunnars konditori hägrade efter promenaden. Väninnorna valde alla Budapestbakelse. Jag kunde inte motstå favoritbakverket Pariservåffla. Samt en god liten schackruta, vars smak talade om att den var bakad på äkta smör.


Dagens knappa halvtimmesresa gick till Gislaved. Den eminenta symfoniorkester bjöd på "A night at the opera", en konsert med Queenlåtar.

Otroligt att lilla Gislaved kan bjuda på en sådan fantastisk musikupplevelse!

Symfoniorkester, kompgrupp( piano, elgitarr, trumma, bas), kör och gästartister Magnus Bäcklund (Fame) och Carolina Sandberg( Göteborgsoperan) fanns på scenen.


Tyvärr är en del videosnuttar som jag tog för stora för att ladda upp.

Höjdpunkterna var absolut "Bohemian Rhapsody" och "Barcelona ". Wow, säger jag bara...Bättre underhållning av förstklassiga musikstycken är svårt att få.


Dirigentens fotarbete under de svängiga låtarna, det var också underhållande.

Fullsatt i konserthuset, förstås.  Har ..dumt nog...aldrig besökt en klassisk konsert, framförd av symfoniorkester. Har enbart lockats av de konserter som bjuder på mera rockiga toner. Borde se till att gå på en föreställning med klassisk inriktning också. Tror att den kan vara riktigt bra.

Vi bestämde oss för att hämta med en sallad från pizzeria Stella i Tranemo, på hemvägen. Varvid vägen hemåt gick via riksväg 27 istället för 26.

När vi kommit någon kilometer in på vägen mot Tranemo, möttes vi av blinkande blåljus.  Funderade på att vända, men hörde då på lokalradion att det skulle gå att passera förbi olycksplatsen. Vad det var för olycka, det framgick inte. Kollade på Trafikinformationen på nätet, och såg att det var en viltolycka.

Efter några minuter kunde vi passera en bil med intryckt och krossad vindruta. En person bars in i en ambulans . Hundra meter längre bort låg den förolyckade älgen. En "pinnatjur", enligt maken.

Det gick sakta på vägen mot Tranemo. Bara några enstaka bilförare körde om i fart. Annars ringlade sig den långa bilkaravanen framåt i långsamt fart. Det var inte bara vi som tänkte att älgar, de kan dölja sig på nära håll, längs de oskyddade vägarna.

torsdag 10 november 2022

Värdet?

 


Igår var vi med på "Ledighetskommitténs" utfärd.  ( Ledighetskommitten, det är en lokal mötesplats för dem som är daglediga.  )

Det hade annonserats om en utfärd till alpacka-gården i Dalstorp.


Så vackra djur! Och nyfikna. Dock inte keliga. Vill gärna hälsa, vara med i gemenskapen, men sen är det bra . ( Varvid jag funderar på om jag inte skulle trivas utmärkt som alpacka, om jag nu skulle vara ett djur).

På gården finns det sju alpackor. Alla uppfödda i Sverige. 
Alpackan är ett kameldjur, nära släkt till laman. Djuret härstammar från Sydamerika, äter mest gräs, väger som vuxen mellan 60 och 100 kg, och kan bli dryga 20 år gammal.  En lama som "bor" i Sverige, behöver klippas en gång varje sommar, annars blir den på tok för varm. Ullen är den mjukaste och varmaste ull man kan tänka, ja, rena "gudagåvan".'


Ilona heter alpackornas "matte". Hon har sju alpackor på sin och sambons fina gamla gård. Hon har haft ytterligare ett djur, men den fick en magsjukdom och behövde avlivas.  Torgvantarna som Ilona bär, har hon stickat av ull från sitt bortgångna djur.

Ilona är hantverkare. Hon designar, stickar och tovar sina egna alster och säljer dem sedan, i sin egen bod, på marknader och via näthandel under varunamnet Julles. Tunikan som hon har på sig, den är av alpackaull, liksom schalen. Den häftiga mössan är tovad av fårull. Ullen köper hon in, för några får har hon inte. 


Naturligtvis var vi inne i hennes "bod". Där fanns hundratals alster till försäljning. Jag provade fler varma, vackra tovade  vantar.... men det  blev ändå inget inhandlat . ( Jag som handlar, så fort jag ser något som jag vill ha.... ) För jag tyckte att det var för dyrt.....


Har funderat en del del på det där med värdet, sedan besöket i hantverksboden.  500 kronor för ett par varma vantar...är det dyrt?  När man tänker på hela produktionskedjan, alltså...

Köpa in ull, lämna till spinneri, ev. färga, sticka, tova.... och  få en skälig inkomst på den tid det tar att sticka och tova ( även om tvättmaskinen sköter det mesta av tovningen).Låter klart rimligt. Det är bara att vi är många som inte förstår värdet av ett gott hantverk. ( Speciellt vi som bor på gränsen till Småland kanske..... med tanke på vad som sägs om smålänningars ekonomiska sinne... )

På söndag ska vi åka till den traditionella julmarknaden på Segerstad ( Reftele, Småland) Ilona finns där och säljer sina alster. Kanske borde jag tänka om och hoppas att det finns några vantar kvar till mej.

Själv har jag ju stickat en hel del. Tröjor, halsdukar, mössor, vantar och sockar. Mycket sockar blev det under en period. De flesta har jag skänkt bort. Jag kanske inte ens själv har insett att det jag tillverkat, faktiskt har ett värde. Förutom vad garnet kostar. Men å andra sidan... det är ju min hobby, något jag gör för att det är gott att sätta händerna i något, under långa vinterkvällar. Det är inte samma sak som att ha hantverket som inkomstkälla. 

Värden är inte bara pengar.


 Att läsa böcker med sina barn, det är ett av de största värden man kan ge dem... ja, förutom kärlek, mat och omsorg då. Pratade med kollegorna under veckans arbetsdag idag, hur många föräldrar som inte inser att det är deras uppgift, redan från babystadiet, att ge sina barn en god språkutveckling. Man måste prata, läsa för, läsa med, visa och berätta. Och sjunga....Annars kommer barnet ohjälpligt efter då det kommer till skolan.... och ut i livet...


Värdet med att få växa upp med djur, det är heller inte att förringa. 

Hundar, katter går förstås lika bra, som att få ta hand om en ponny.

Eller en vit mus.....

Kommer så väl ihåg, pojken som var alldeles förtvivlad, för att  hans vita mus hade dött. Han satt och grät, där i skolbänken en hel förmiddag.  Min känsla var ju " det är väl inget att gråta över en MUS" ... 
Naturligtvis sa jag inte det till pojken,  och naturligtvis hade jag fel. För honom var den vita musen av högsta värde.....