Sju pers

 - Om jag är hemma den 19 juli, så lovar jag  att komma och lyssna på dej.

Vet ju inte om veniaten kommer ihåg mitt "löfte". Gissar att han gör det. Har har huvet på skaft, och koll på det mesta. 

Veniaten är 71 år gammal. Är imponerad över alla som vågar förändring, uppfylla drömmar, tror på en framtid, trots ålder.

Vad är en veniat? undrar någon. Det är en som har venia. Jag tycker att venia låter som en sjukdomsdiagnos. Men det är det inte. Det betyder att man som lekman har tillstånd att förrätta gudstjänst och predika.  Veniaten fick sin venia alldeles nyligen.

Han är medlem, och självskriven solist, i samma kör som jag. Och det var vid sista körframträdandet som han berättade om sin nyvunna "utmärkelse". Samt berättade att nästa gång, hans andra tillfälle, som han skulle tjänstgöra, det var den 19 juli.

Löften ska hållas. ( Jag skäms fortfarande för två löften som jag aldrig uppfyllde, även om det var för 25-30 år sedan jag angav dem.)

Alltså var jag på plats i Hulareds kyrka strax före kl 14. Det var bara ett fåtal bilar på parkeringen. Och i kyrkan var vi sammanlagt tio personer. Veniaten, vaktmästaren, kantorn och sju stycken i församlingen.

Jag gillar ju att sjunga, och det var lättsjungna psalmer. En vanlig gudstjänst har kort ritual. Predikan var intressant och lättlyssnad. Mycket bättre än de "gamla tråkmånsar" jag hört, då vi framträtt med kören. Dessutom bjöd veniaten på tre solosånger, kompad av kantorn. Veniaten sjunger väldigt bra, men behöver artikulera mycket mer. Orden går inte fram.

Tre kvart tog det hela.  En trevlig tre kvart. Synd att inte fler kom till den lilla kyrkan.

Efteråt var det kyrkkaffe. När jag såg vad som bjöds, tackade jag nej till det. Klart att det ska vara något gott, hembakat, till kyrkkaffe. Inte små söta gifflar från påse och bondkakor från ICAs storpack. Sen är jag ingen kaffekärring heller... så inte heller kaffet lockade.

Det är kallt idag. Otroligt att det kan gå från 30 grader i torsdags till 14 grader idag. Ganska gott med lite svalare. Även om det svala väl kunde stanna vid 20 grader. Några mängder av regn har vi  inte fått. 10-15 mm. Tillräckligt dock, för att växterna skulle se lite piggare ut.

Tog bort lite vissen sallad från pallkragarna och sådde lite nytt. Få se om det tar sig.  Vore gott med ett par sorters späda salladsblad.

I annuellandet blommar det fint. Klint, krasse och ringblommor dominerar idag.

Sånt man gömmer i hjärtat

Tänkte på det, då jag körde hem från Halmstad igår,  att det finns ögonblick som man verkligen gömmer i sitt hjärta.

Ett sådant ögonblick var när vi var på Visingsö för två veckor sedan och då Ava cyklade framför mig, sjungande "Du ska inte  tro det blir sommar". Utsikten över södra Visingsö var fantastisk, vädret likaså. Ett underbart sommarminne. 

Tre dagar har jag spenderat i stugan i Halmstad. I onsdags var Karins lilla familj på plats, liksom Johanna och killarna. På kvällen åkte alla utom killarna och jag hem. Torsdagen blev också en dag  som man vill minnas, vill gömma i sitt hjärta.

Glada pojkar, trevliga pojkar. En ofta sjungade Konrad, en omtänksam Karl-Petter, som frågade hur det var med mormors rygg ( som protesterade en del) och som hjälpte till med när det behövdes. Det gjorde f.ö. Konrad också.  Konrad som sa" Tack så väldigt mycket för maten!" vid flera tillfällen. Vilket han aldrig skulle göra om föräldrarna var med. 

Glada, svettiga killar, som spelat fotboll tills skymningen föll. Killar som trivdes. Som frågade om lov om de kunde göra det eller det. Fast de vet förstås att mormor sällan säger nej. ...

Det är mysigt i sommarstugeområdena, under fina sommarkvällar. Barn och ungdomar möts på fotbollsplanen, vuxna möts i varandras trädgårdar.

Igår kom Johanna ner igen. Värmen var tryckande, barnen trötta. Det blev en bra dag ändå.  Skulle kunnat tänkt mig att stanna en dag till. Även om det är härliga, fantastiska dagar, så är det intensiva dagar,  man blir trött.  Men sängen här hemma lockade. Och det utlovade regnet. Det senare har det väl inte blivit så jättemycket med. Det har kommit några ordentliga skurar. Bra att det inte blir skyfall. Den torra marken har svårt att ta till sej regnet, trots att det faller ganska stillsamt.

Idag är jag trött. Måste inse att jag är 72... inte 42. Har svårt för det!

Lite bilder måste ju med också. 

Glada och nöjda pojkar i torsdags.

Sa till pojkarna: " Vilken tur att vi har fint väder. När det regnar är det inget kul här i stugan."

"Det är alltid kul här" tyckte Konrad. ( Han har ingen större erfarenhet av regndagar i Halmstad...)

Att gräva djupa vattenfyllda hål, det kan man göra, trots att man inte är småbarn längre. 

Jodå, mormor köpte churros till alla tre. Men inte är det speciellt gott.. Barnen gillar dem bättre, förstås.

Fotboll tröttnar man aldrig på. I torsdags kom de "hem" vid halv elva.

När England gjorde mål i semifinalen i onsdags, rusade K-P ut och berättade för alla grannar som ville höra, att nu har England gjort mål. Detta trots att båda killarna hejade på Argentina. Någon sömn blev det inte förrän den matchen var slut. Två sena kvällar! Inte konstigt att de var trötta och stökiga igår.

Igår var det inget gott väder. Kvavt och fuktigt. Vattnet känns inte alls lika fräscht, när det står alldeles stilla.

 

Här hemma så har fröerna som jag sådde i maj, blivit till blommor i olika färger.  Inte kommer jag ihåg att jag sådde klint i blandade färger. Men det blev fint.

Slutar aldrig förundras över att det lilla, lilla fröet kan utvecklas till de allra vackraste blommor

En bättre tisdag

 Trött tant ska bara få in några rader och bilder i offentliga dagboken, före sängdags. 

Började dagen med ett besök på gymmet. Bästa väninnorna, som jag inte träffat på flera veckor, var också där. Blev både träning och trevliga samtal 

Fixade lite i väsäxthus och trädgård, medan C-E fixade god lunch.

En tur till Gusjön blev det sen.

Möttes av denna ( förgängliga) installation  i vattenbrynet.

Några härliga simturer blev det, i det  klara, mjuka, men ganska svala vattnet.

Tre olika blåvingearter fotades hittades snabbt, då jag tog en fjärilkoll trädgården.

Dagens absoluta höjdpunkt. Konsert med Maria och Damian i Grimsås kyrka. Musikerparet, kompositörparet, de geniala musikbegåvningarna behärskar  dussintalet olika instrument. Plus sång. Så bra och varierande program. Numera går de under artistnamnet "Debossy and the muse of fire". Det finns en hel del musik av dem på YouTube.

Maria är min gamla elev. Hon gjorde mig riktigt generad..vilket händer sällan nu för tiden...då hon inför publiken nämnde att hennes gamla musikfröken var på plats och berättade om att "allt började" då vi satte upp vår musikal "Mårten Gås" i klassen.  Känner mig så stolt över att hon kom ihåg!

Kvällsmaten stod framdukad hos svägerska och svåger, Roger och Helena, då vi kom från kyrkan.  Supergott!

Första semifinalen i VM är kollad på med ett halvt öga.  Spanien var väldigt mycket bättre än sitt grannland i norr. Och värdiga vinnare.

Aldrig riktigt nöjd

 Det känns som om jag aldrig, eller iaf väldigt sällan, är riktigt nöjd med vädret. Allra mest onöjd känner jag mig, då man i media basunerar ur att det härliga, soliga vädret består.  Fattar man inte att det inte alltid kan vara soligt! Det måste till väta också. 

Det är nästan så att jag lider med växterna som  utsätts för sol största delen av dagen. Och så är det ju det där med grundvattnet. Det gäller att hushålla med vattnet. Samtidigt som växterna i växthuset skriker efter vatten. Liksom växterna i krukorna. Brunnen har i och för sej aldrig sinat.. men det känns ändå lite osäkert...

På vintern klagar jag ju också. Då tänker man aldrig på den skrämmande torkan. Möjligen på mygg och knott. Fördelen med torka och värme är att de små odjuren inte heller gillar den. Har inte sett en mygga  i år.Men massor av fjärilar och humlor. Det är positivt. Gissar att de får den vätska de behöver genom växterna. 

Fick bli en lugn dag idag. Bestämde mej för en vecka utan den "pockande" aktivitetsklockan. Känns gott med lite "frihet" från den. Semester...

Såg att svarta vinbär började mogna. Plockade de som blivit tillräckligt svarta och kokade lite gelé.  Bakade en citronkaka till det dagliga fikat... Rökt lax till lunch. Smidigt. Läste en bok i halvskugga, under äppelträdet. Tog en promenad till den stora linden framme i byn. Så det doftade, och så det surrade. Linddoft lockar mängder av humlor och bin.

Fick syn på timotej i solen, från min plats i halvskugga. Tog en bild...

 Blev lite mer inspirerad att fota gräs. Vackert. Underskattat.

Ängsgröe.

Hundäxing.

Många olika fjärilar. Två olika sorters blåvinge, kålfjäril och uppvaktande nässelfjäril fick jag på bild.

Det doftar gott av honung, från gulmåran som  växer runt tomten.

Visst är soliga och varma högsommardagar härliga och värda att längta efter. Men det måste, måste komma ordentligt med regn också. Innan dess känner jag mig inte nöjd.

Sommardagar

 Ingen behöver väl klaga på denna sommar. Ja, utom jag då, som under torra somrar, bara vill ha regn. Det kommer väl så småningom. Det brukar ordna sej. Visst är det lite läskigt med de låga grundvattennivåerna. Vår brunn klarade torksommaren 2018. Förhoppningsvis ger den vatten även denna varma sommar. Tänker ofta på det, då jag sätter på en kran; visst är det fantastiskt att det livsviktiga vattnet bara börjar rinna...

Sen har jag funderat på en sak till; visst är det heltokigt att vi spolar med färskvatten på toa. Att hitta en annan lösning där, borde vara något som man borde jobba med.

Härligt, om än lite blåsigt, vid havet idag. Alldeles kristallklart vatten. Igår såg jag ett par maneter då jag gick ut i vattnet. Vände bums, och lade mig platt på grunt vatten, för stt få lite svalka. Idag såg jag inget nässeldjur alls ...och ni ska veta att jag spanade åt alla håll.

C-E körde ner mej till Halmstad igår. Han klippte gräset, som faktiskt vuxit en del, iaf där det är lite skuggigt. På eftermiddagen begav han sig hem till katten igen.

Johanna och killarna kom ner idag. Hon åkte hem till hästarna i kväll, medan killarna är kvar med mej.

Morfar kommer i morgon igen. Vädret ska bli lite sämre några dagar, så vi åker hem i morgon kväll och tar vägen över Värnamo  och lämnar av barnen hemma hos sej  

Morfar trivs bäst i bilens AC under dessa varma dagar. Så för honom är det inga problem att köra runt en del. Tvärtom!

Stugområdets stora fotbillsplan har fått flera besök under dagen. Det finns ofta några som vill spela fotboll. Ikväll var det både stora och små barn/ungdomar.  Blir nästan rörd av att se hur fina tonårskillarna är mot de mindre barnen. Det finns så många fina ungdomar. Bara det att man sällan hör talas om dem.

Hotbild

 

Det var jag som såg till att den apparaten hamnade hos oss i slutet av förra sommaren. "Nöffe", som Ava döpte den till, då hon var här för någon vecka sen.

- Den låter ju dom en gris, ansåg hon.

Bra att storstadstjejen har koll på hur en gris låter. Men så har hon ju en del "bonna-gener".

Superbra att slippa köra gräsklipparen. Den är tung. Men... jag känner mig ofta hotad av Nöffe. Den har ingen känsla för att ta hänsyn om någon är i vägen, den bara kör på som om han vore skapad som en avbild av Trump. Eller Putin. Eller Netanyahu... "Jag regerar. Jag gör som jag vill."

Förra sommaren hade jag tagit ut en dyna på gräset. Låg i godan ro och läste. Tills jag hörde ett grymtade alldeles nära. Jag hann bara få undan mej, inte dynan. Den kördes  över.

Igår rensade jag rabatter. Med bakändan mot Nöffe. Tänkte att den var en bit från mej. Respektabelt avstånd. Vem kom och körde på hälsenorna, så jag fick ta ett steg in i  rabatten? Nöffe 

Förresten fick hälsenorna en omgång, då vi handlade på ICA i Tranemo  för en stund sedan. En dam körde lika hänsynslöst som Nöffe gör, med sin kundvagn. -Aj, sa jag. Damen sa ingenting. Trots att hon inte var någon robot.

Det är lite varmt på altanen idag. Så jag tog ut läs-stolen i halvskugga på gräsmattan. Vem kommer körande rakt emot min plats? Nöffe! Snabb flytt av både mej och stol.

Den har något emot mej! Jag förstår inte vad jag gjort mot den. Robotar är skrämmande. Liksom äldre damer med kundvagn... Ajaj...till den kategorin hör jag... fast oftast kör jag med en korg. Och den har jag väl koll på... hoppas jag.

Min namne har börjat blomma. I flertal. Sömntutan. Tryggt placerad utom räckhåll för Nöffe.

Rågvetet bildar en alle, då man går genom byn. Häftigt!

Egentligen tänkte jag skriva om följande. 

Vi åt lunch på Kabyssen i Dalstorp idag. Snitzel. Inte världens godaste. Men ok. Och vi slapp undan matlagning.

Lunchen är billig. 120 kr. Efter 13.30 finns ett pensionärspris..  100 kr. Maten serveras på buffé.  "Högst två snitzlar per person" stod det på ett anslag 

Vem orkar två snitzlar? tänkte jag. Jag  blir mer än mätt på en.

Jodå, tänk vad folk orkade. Två snitzlar var det vanligaste, det noterade jag, där vi satt nära kassan.  Tänk att folk är så giriga att de måste pressa i sig två stora köttbitar, bara för att de kan, inte vill gå miste om något.

Priset tog dock en herre som kom in på den lilla restaurangen kl tio över ett. 

-Jag är pensionär. Kan jag få pensionärspris redan nu, eller måste jag vänta?

- Du får vänta  tills halv två. Den regeln håller vi på, sa restaurangägarinnan.

-Då går jag ut och väntar, sa mannen.

Hur snål får man vara. För 20 kr. För den mannen är tid inte pengar.

I brist på bad

 Inget badväder direkt. Men det kan det inte vara jämt. Föredrar ju en sommar som har lite av varje. Just idag, med moln och blåst, skulle jag önska att det kom lite mer regn ur molnen. Åtminstone så mycket så att blomkrukorna blir vattnade av regnet.

Jag har ju svårt för att göra inget. Men man har inte alltid att göra. Eller..man kan ju inte städa eller rensa ogräs hela tiden...

Så vad gör man då?

Igår var vi ute i både fin terräng och i risig terräng och letade upp kontroller till Naturpasset. Passade ju utmärkt i torrt, men lite svalare, väder.

Nio kontroller letade vi upp. Bra jobbat, tyckte jag. Vi har bara varit ute en gång tidigare detta år. Det var flera veckor sedan. Det får inte vara för varmt, och det får inte vara blött på marken. Då blir det för jobbigt...

Det finns trettio kontroller att leta upp. För att vara med på en utlottning ( presentkort på Team Sportia) behöver man hitta 20. Det kommer vi att göra, definitivt. Alla trettio kanske vi inte kommer att leta upp. Några ligger avsides, långt att gå på bom-stängda skogsvägar. 

Tidigare år har Naturpasset gått på områden med fina stigar och härligt, mjuka terräng. De två senaste åren har det varit på betydligt sämre områden. Mycket ris ( från skogsröjning) på marken. Avsaknad av de fina stigarna. Stängda skogsvägar. Ska skicka ett mail till banläggaaren och påpeka detta. Efter ett antal år, så kan man absolut gå tillbaka till de områden där man varit tidigare.

Idag hade jag tid hos frissan. Kvart i nio. Så tidigt att jag behövde använda mobilens alarm, för att säkert hinna i tid. Med nytvättat hår .

Gott att få bort ett par cm kalufs. Jag gillar mitt gråsprängda hår, utom när det börjar bli för långt. Då ser det så ovårdat ut. Efter dagens "toppning" så kommer det att hålla sig ett par månader. Beställer alltid tid från en gång till en annan. Nästa tid är den 10 september. Visst kan det finnas lite sommarkänsla, och läge för bad, även då?

Ett besök på biblioteket behövdes. Det öppnar inte förrän kl 10. Tänkte att jag kunde ta rundan kring Tranemosjön, i stället för att bara vänta.

5,5 km lättgången väg. Ett par km är riktigt tråkig asfaltsväg, den gamla banvallen. När man kommer in i skogsområdet blir det betydligt trevligare att vandra.  Hängbron är lite läskigt att passera. Trots att den känns väldigt stabil.

Det öppna, delvis karga,landskapet "på andra sidan sjön" bjuder på lite ovanliga växter. Backtimjan blommade för fullt.

Tänkte  att den vackra  lundkovallen kanske var överblommad. 

Det är tydligen en växt med lång blomningstid. Så vacker.

Och i den öppna sjön stod näckrosor i full blom. Det är vackert i naturen. Vilket jag uppskattar allra mest med sommartiden.

Kom fram till biblioteket efter dryga timman. "Bakvägen".

Det slog mig hur otroligt stor skillnad det är på området där biblioteket, till höger och gymnasiet, till vänster är beläget, jämfört med hur det var då jag/vi flyttade till Tranemo. Kommer inte riktigt ihåg hur området såg ut, men jag minns någon fabriksbyggnad och mycket grönområde.

Sen slog det mej att det är femtio år sedan, i augusti, som jag och C-E flyttade ihop i en lägenhet i Tranemo. Jag hade fått jobb på Tranängskolan. I en femma. Det var en dags förberedelse inför skolstarten.  Numera är det minst en vecka...

Första skoldagen stod en knubbig lite kille framför mej och frågade: - Är du sträng?

Kommer inte ihåg vad jag svarade. Men för en tjugotvååring, med bara en termins erfarenhet som resurslärare, så var det nog svårt att låta speciellt sträng .

Idag är iaf den knubbiga killen en grånad man med en ordentlig kagge på magen. Han är etablerad konstnär, med flera utställningar på olika platser i landet. Lärare på kulturskolan, där han undervisar både i konstnär och gitarr. 61 år gammal..

Inte konstigt att man själv är till åren kommen... och nästan lite konstigt att man är så pigg som man är, när ens elever börjar närma sig pensionsåldern.

Nä, nu ska jag fortsätta läsa i de lånade böckerna. Har redan kommit till bok nummer två. Den första boken som jag började läsa, märkte jag direkt att jag hade läst tidigare  Mördaren hette Allan.