Selfie#9

 Hänger på även denna vecka.

Ögonfärg: Gråblå

Äter inte: Ål ( Ej heller orm)

Musikal: Little shop of horrors ( Love musicals! Finns så många bra!)

Inget för mej: Stilettklack (Har alltid varit för lång för riktigt höga klackar. Skulle jag testa idag, skulle det sluta med brutna fotleder)

Hemgjort: Krösamos ( Har varit så mycket lingon de senaste åren, så jag har mer än vi kan göra åt. Lingondrickan är det större åtgång på.)

Värdefullt: Små barnbarnen ( Förstås)

Halvfabrikat: Nyponsoppa ( dock länge sedan jag köpte)

På golvet: Alla trasmattor från svärmors vävstol ( Också värdefullt. Hon vävde både dukar, mattor och plädar. Så tacksamt att ha fått......och att ha fått ärva)

Mat från Italien: Lasagne ( mums)

Teaterpjäs: En uppstoppad hund ( Såg den på Stadsteatern i Göteborg på åttiotalet. En riktigt bra pjäs)

Obehagligt: Det som händer i Ukraina 

Uppskattar: Ambitiösitet och ansvarsfullhet

Glädjeämnen

 Det gäller att hitta glädjeämnen, nu när det är som det är. Egentligen finns det så mycket att glädja sig åt, bara man kopplar bort tankarna på världsläget för en stund. Man kan ju ändå inget göra.....

Solen skiner idag. Den står inte tillräckligt högt ännu, för att komma över trädtopparna bakom växthuset. Men den lyser igenom. Och på trapporna till altanen, ska man säkert kunna få sig en dos sol under förmiddagen.  Promenaden får vänta tills i eftermiddag. då ska det bli flera plusgrader och en känsla av vår bör infinna sig.  Snön, som kom i går natt, bör sjunka ihop  så pass mycket, så att man kan ta sig fram överallt terrängen.

Så kul att klä sig i något annat än jeans/mjukiskläder och åka i väg till Glasets Hus i Limmared,  igår kväll. Satte lite färg i "ansiktet", och plötsligt tittade en helt annan tant, än den gamla trista, emot mig i spegeln. Ögonen var dessutom glada och förväntansfulla. ( Otroligt vad ögonen gör för utseendet.... det  är verkligen själens spegel.. iaf mina... )

Det var exakt två år sedan som vi var på quiz senast. Man hade ett quiz i november, då när det var lättade restriktioner, men då hade vi inte tillfälle att vara med. 

Kvällen börjar med att en god buffe serveras. Igår var det fläskfilé och kyckling, ett antal goda sallader, kulpotatis och hembakat bröd.  Ett riktigt glädjeämne var det att få njuta av den goda maten.  Åt förstås mer än till mätthet... men det är ok att frossa om maten är så god. 

Svåger, svägerska, maken och jag... jo, vi är att bra quizteam, det har jag tidigare skrivit om. Så även igår. Sexton lätta frågor, av varierande slag, ställdes. Det var väl bara en som vi nästan "åkte dit " på.

Vilken världsberömd svensk förkníppar man med STREJK? Våra gemensamma tankar gick till Joe Hill. Vi skrev ner svaret, men svåger var inte riktigt nöjd. Hans tankar fortsatte mala, tills han kom det... Greta ... förstås! Så tack vare svåger Roger, så blev vi ensamma på alla rätt... och kunde kamma hem ytterligare en seger.   Fem handblåsta "glaspokaler" ha vi nu. I olika färger. Samt ett antal  priser från tidigare säsonger..... Bl.a. presentkort på glasblåsning. Vet inte om det gäller fortfarande för vi har aldrig utnyttjat det.... 

Det finns två lag som brukar konkurrera med oss om segern. Inget av dem var på plats igår. Hade de varit det, så hade vi förlorat på skiljefrågan.... för den var helt åt skogen.

 Hur stor var elkostnaden för Glasets Hus under 2021?  Svägerskan trodde 3 miljoner kronor ( tror inte att omsättningen på huset är så stor ens), bestämde sig sen för 1,2 miljoner ( vilket jag ansåg var alldeles för högt.... ) Rätt svar 130 000 kr!

En riktigt rolig kväll, som blev extra bra, när vi tog hem vinsten....

De största glädjeämnena, det är de här tre. Är så otroligt tacksam för att få vara mormor till tre så härliga barn. ( Nu tror jag att alla små barnbarn är härliga... )

Hade ett par förkylda killar hos oss i onsdags. Kan nog vara så att vi har blivit smittade av dagisförkylningen.....  ( inte covid iaf)  ... men det är det värt. Förkylningar ingår  i livsrytmen.  Gott att man numera kan både hosta och nysa igen, utan att bli misstänkliggjord. Eller känna sig som en brottsling! 

Det är så roligt att följa utvecklingen på barnbarnen. Helt annorlunda mot när man var ung och hade de egna barnen. 

Konrad är en riktig legoexpert. När han får sin byggsats, så öppnar han manualen och bygger utan att någon behöver hjälpa honom. Den här byggsatsen, som är från 7 år enligt rekommendationen, kan man bygga till tre olika slags dinosaurier. 

Ava kan skriva bokstäverna så fint, men behöver lite hjälp att få ihop orden. Pyssel, teckningar och att måla i målarbok, det är hennes specialitet. Samt att komma med små kloka funderingar. Tänk vad man kan då man är 5 år ( Konrad) och 4,5 år ( Ava). 

Karl-Petter, tre år och tre månader, han ser och lär, och vet så mycket.  Och är också riktigt bra på att bygga lego, även om det är ett tag tills han följer manualer.... 

Absoluta glädjeämnen, de där tre!

Önskar era alla att finna glädjeämnen i tillvaron denna vackra, men oroliga., helg.

Magvärk

 

 

Magvärk, klump i magen, det kan man få av mindre otrevliga saker, än det som händer i världen just nu. Gissar att det är många med mej som känner oro.

Skulle gärna vilja veta vad det är som driver Putin att äventyra världsfreden. Maktuppvisning?  Påverkad av andra omkring honom? Psykisk sjukdom? 

Läser  lite på Wikipedia om hans bakgrund. Ingen taskig bakgrund, men extremt bråkig som barn. Ville bli spion redan i tidig ungdom, men nekades att bli intagen till KGB innan han gjort värnplikt och någon form av högre utbildning. 

Tänker direkt ADHD....... oron/bråkigheten och det speciella intresset... att bli spion. Samt hans notoriska ljugande.... 

Men så klart, det är bara en hypotes. En bland alla andra som just nu uppkommer.... 

Men ingen kan väl förneka att han har otäcka ögon. Vilket inte behöver ha något med någon neurologisk funktionsvariation att göra.... Det finns människor som föds med elakhet inom sig... åtminstone tror jag det. 

I dessa magvärkande dagar, så är det så viktigt med källkritik. Man kan inte tro på allt. Inte tro på människors hypoteser och påhitt om vad som sker och kommer att ske, utan att kolla med flera tillförlitliga källor innan man drar sin egen "slutsats".

Magvärken  har gjort sig extra påmind, då jag hör eller läser att Sverige/EU/Nato ska agera i Ukraina. I Börås Tidningens ledare skrev Kajsa Kettil  att det är  NU vi ska gå med i NATO. För mig låter det helt tokigt. Vi är tillräckligt involverade i den försvarspakten som vi är....På sikt kanske, det har jag ingen uppfattning om, men inte under rådande krig. 

Att skicka vapen, det är lika fel det. Vi ska överhuvudtaget inte ge oss in i något som har med det militära att göra. Det är illa nog att flera gränsländer till Ryssland är med i Nato.....Hade varit bättre med en "neutral" zon mellan Ryssland och Nato, Säger denna "expert" med magvärk....  Om man ska tro på anledningen till invasionen, så beror den på att Putin känner sig hotad av att forna sovjetstaterna ansluter sig till Nato....

Nä, jag vet inte, förstås... Tur att det finns ledare inom EU och Nato som är "klokare" än de civilpersoner som vill se militära insatser från väst.....

 Bränslepriserna skjuter i höjden.  Jaja, man får väl begränsa sitt resande. Och vara beredd att betala vad det kostar att göra resorna. 

Maten blir dyrare. Mat har varit billigt länge. . Och det värsta av allt, man slänger mat och varor, som börjar närma sig "bästa före datum". Det är inget fel på de varorna... dags att man  slutar med den matdestruktionen. Har besökt min bror flera gånger, då han hämtat hem "för gammalt" bröd, att mata vildsvin med. Och det är inga små kvantiteter. Av färskt bröd.  Sjukt!

ICA-butiken i Dalstorp har en bra lösning. De säljer "svinn-lådor" till halva priset.  Hörde om en frivillig grupp ii Borås, som hämtar svinn och lagar mat till behövande av detta. Gratislunch/ superbillig lunch! Så bra! Mer sådant! 

Vår tillvaro kommer att förändras. Det är de flesta överens om. 

Nya flyktingströmmar kommer till västra Europa, och naturligtvis till Sverige. Naturligtvis måste vi ta hand om dem, tillsammans med övriga europiska länder. 

Det måste vi hjälpa till med, liksom att skicka humanitär hjälp till Ukraina, då det förhoppningsvis har lugnat ner sig lite. 

Men just nu vet vi inte så mycket. Det enda att göra det är att ta sig framåt dag för dag. Och hoppas att Putin har något förstånd kvar, och nöjer sig med att ha visat sin makt i Ukraina.

Selfie#8

 Ska nog få till en "selfie" även denna vecka... om än sent omsider. Blev en extra bonus på denna "mormorstisdag": Vi fick med oss två förkylda killar hem, så att far och mor slapp avboka sina patienter/klienter i morgon.

Här kommer dagens/veckans svar:

Min bästa sida: Flexibel ( åtminstone om man ser till alla års lärarjobb..... förhoppningsvis gäller det i pensionärsvardagen också)

Livekonsert: Lundell ( på Brottet i Halmstad.  Det var när både jag och Uffe var unga och vackra. Men öppna landskap trivs jag bra i. Så det kanske är bra att jag borde ett kalhygge...)

I kylen: Loka crush ( synd att man slutat med citronsmak)

Choklad: Helst en bit mörk mint

Film: Titanic ( En av de få filmer jag sett mer än en gång)

Vill besöka igen: Cape Code ( bästa resan ever, till släktingarnas sommarhus på ön. Tyvärr är Virginia borta sedan länge  och sonen Dick har tidigt blivit dement. Men huset finns kvar och den yngre generationen skulle nog ta emot oss för några dagar)

Vanlig present: En blombukett ( Den enda present som alltid går hem, iaf om den ska ges till mej..)

Tidsfördriv: Titta på TV-serier ( danska och brittiska serier är de klart bästa.  Svenska kan vara ok... men amerikanska är "för mycket". Omtalade Squid games från Sydkorea var egentligen ganska bra . Har också sett bra serier från såväl Spanien som Italien)

Bok jag rekommenderar: Rotvälta av Tove Alsterdal ( en av de senaste pocketböckerna jag läst. En riktigt bra och trovärdig deckare . Ska läsa nästa bok i serien " Slukhål" så fort  den kommer i pocket)

Blomma: Aster ( egenuppdrivna i växthuset och utplanterade i juni. Ger snittblommor från augusti till oktober)

Material: Raggsocksgarn ( eller annat garn. Har man inget annat att göra, så kan man ju alltid sticka raggsockor. Fast jag gillar bäst att sticka tröjor. Lite mer rejält.  )

Så lär jag mig nya saker: Nyhetsprogram och Naturprogram.

 

Snart

Hade barnvaktsuppdrag hos killarna utanför Värnamo igår.  Tog med Konrad på vårblomskoll då lillebror tog en eftermiddagslur!  

Vintergäcken hade stuckit upp sina gula små bollar hos grannen. 

- Hur många finns det egentligen? undrade Konrad, då vi inspekterat tre olika områden med vårblommor.

Massor! Synd att de som äger sommarstugan, sällan får uppleva alla vårblommor som finns på Kullen.

Förhoppningsvis så ska våra få vintergäck snart visa sig också. Men just nu är det rätt kört, halvdecimetern snö har täckt över det som spirar på marken. 

På Konrads egen kulle hemma på gården, så fanns det flera snödroppsstånd i tidig blom. Och snart kommer den vackra blå(!) vintergrönan också.

Hade lite trevliga planer för söndagen, men de blev inställda. 

Så det fick bli en promenad i det vackra vårvintervädret i stället. 

Fåglarna sjöng som tokiga i trädtopparna. Trots att det ligger snö på marken, så  känner de att snart är det vår!

Upptäckte att björken också har fått vårkänslor. Knopparna börjar bli lite "bulliga". Snart... eller ja, det är väl ett par månader dit.... är det dags att slå ut. 

Kändes i allafall väldigt positivt att både höra och se de tidiga vårtecknen!

Snart ska de första tranorna landa på det stora fältet här. Läste just på FB att det första paret anlänt till våra trakter. Det blir kallt om fötterna för dem... men de är det är luttrade fåglar. Värre kan det vara att hitta mat just nu....

Pulsade längs den breda skogstigen, där de bästa lingonmarkerna finns. 

Snart är det dags för blomning... eller... nja.... först ska det bli vår.

Och det hoppas jag att det snart blir......

 

Bäst

 

Har satt mig på behörigt avstånd från både radio och TV. Är medveten om att det pågår semifinal i både curling och ishockey. Är så trött på OS! Trots att Sverige gjort sitt bästa OS, någonsin. Jätteroligt för di svenske, förstås... 

Brukar alltid ha på radion, P4. Där tjatas det om och om igen om svenska framgångar och svenska missar, från det man vaknar fram till seneftermiddagen. Så tjatigt att höra kommentatorerna  skrika och jubla i repris efter repris efter repris. Ska bli så gott när P4-tillvaron blir sig lik igen! 

Jag har absolut inget emot att det rapporteras från direkt tävlingarna, det är bara allt extrasnack och alla repriser som jag är så urtrött på. 

Dessutom tycker min oroliga och ängsliga själ, att stora tävlingar är lite läskiga att höra/ se i direktsändning....  Så det handlar en hel del om det också, det där med att ha etermedia på avstånd....

Norge är den klart bästa nationen i detta OS. Liksom i så många stortävlingar, som går på snö. Numera så har man ju dessutom flera världsstjärnor även i sommaridrotter.

Funderar på varför lilla Norge är bäst! Har man mer grit, beslutsamhet att lyckas, bland flera av de unga, än vad vi har i Sverige?  Har man bättre tränare? Eller handlar det om genetik och miljö i god kombination? 

Kanske bloggvännen, sportexperten BP , har någon analys kring den norska dominansen?

Tänkte annars göra en utvärdering, en bäst i test-redovisning i detta inlägg:

Jag har haft en krånglande rygg, ländrygg, i mer än tjugo år. Det har verkligen gått upp och ner, och i nedgångarna så har det blivit en hel del besök hos specialister.

Om jag inte minns fel, så var det en kiropraktor, som jag besökte först. För bortåt tjugo år sedan. .Ett besök var det bara, mannen konstaterade att jag inte hade någon svank.... : )

Läkarbesök blev det något år senare. Fick remiss till röntgen. Tog nog ett år innan jag fick svaret.  Efterfrågade det vid ett läkarbesök av annan anledning. Fick då höra att jag inte svarat på telefon ( var på den tiden som man ringde mest på hemtelefonen) och att läkaren gett upp efter två försök. Nu fick jag iaf svaret: skolios i ländryggen samt förkalkningar.... 

Fick förslag om att beställa tid hos  sjukgymnast, numera kallad fysioterapeut. Fick ett antal övningar, och ett par återbesök.  När det kändes någorlunda bra.... ja, då slutade jag, dumt nog,  med övningarna. 

 

Några år efter det, så var det dags igen. Ett nytt besök hos ny kiropraktor.  Flera återbesök, och betydligt bättre rygg. Knäet tog stryk i stället, då det blev en ny belastning. De första bakercystorna var ett faktum. 

Kiropraktor David konstaterade att jag har ett bäcken som är snett.  Var tillbaka på årskontroller flera gånger. Det behövde bara lite "tillrättning", så var jag i bra skick enligt David. Fick ungefär samma övningar som hos sjukgymnasten.  När det kändes bättre i ryggen, så slutade jag, dumt nog, med övningarna.

 Så flyttade David och  jag blev hänvisad till unge Dennis. Var hos honom några gånger på årskontroll,  men tyckte att han var lite nonchalant och opersonlig.... så  det rann ut i sanden.

Här höll sig ryggen i ok skick i ett antal år. Visst, jag fick ont då och då, men då jag sov gott på natten och var pigg i ryggen varje morgon, så var det helt ok, tyckte jag.

För ett par år sedan pratade man om den duktiga naprapaten i Tranemo, Anna. Kände att det var dags att få lite omvårdnad, och beställde tid. Spända muskler i höger ryggslut, konstaterade hon. Masserade och satte nålar.   Kändes ok. Fick förslag på ryggövningar som var så tråkiga, så att jag , dumt nog, slutade nästan innan jag börjat.

Återkom till samma naprapat i samband med  knäproblemen i somras.  Tyvärr gjorde nålarna denna gång att knäet blev riktigt grinigt, och vägrade att bli riktigt gångbart igen, under flera månader. Nä, 600 kr för att få extra ont, då går man inte tillbaka.

Svägerskan tipsade om osteopat Per. Hon känner honom personligen och går oå regelbundna behandlingar.  Visst kunde han hjälpa mig att bli med knäet. 

Det blev elbehandling i knäet och laser i nacken. Jag berättade förstås om de återkommande problemen i ryggen. Per konstaterade att vänstersidan på ryggen var i dåligt skick, samt att det var stopp i flödet. Kändes lite som om det var dags att ge upp och bara lägga näsan i vädret....

Blev säkert fem-sex besök hos Per. Vid andra tillfället fick jag ett ganska digert träningsprogram, som bl.a. skulle göra höftböjaren mindre stel. Jag utförde övningarna dagligen under flera månader, och blev riktigt bra. 

Vid sista besöket hos Per, i början av december, var jag nog för "bra" för att egentligen behöva gå dit. Han tyckte iaf att jag skulle behöva laserbehandling i nacken.... Resultatet av det blev ett par veckors intensiv spänningshuvudvärk. 900 kronor för den plågan, nä, nu fick det vara nog.....

Tyvärr slutade jag med träningsprogrammet, då jag slutade hos osteopaten. Det var dumt!

Träna måste man ju! Det är viktigt när man blir äldre! Och nu skulle jag äntligen få komma in på gymmet  Grimsås. Roligt! Gott att använda kroppen! Ett fel bara; Jag hade behövt någon som talat om för mig vilka tyngder och trådar jag skulle dra i och vilka redskap jag skulle sätta mig på.

Förra måndagen blev det fel. Rygg och ljumske tog stryk ordentligt. Och det gick inte att sova bort det onda. 

Vart skulle jag vända mig nu? Jag har ju testat "allt". Tänkte dock att en kiropraktor borde stå näst på tur i raddan av specialister på muskler och skelett. Kollade vad som fanns i närheten. 

I Gislaved fanns Josefin. Hon kunde ta emot mig redan nästa dag. Förra fredagen. Idag har jag varit hos henne på ytterligare ett besök. "Du har ett snett bäcken", konstaterade Josefin.  Genom försiktiga rörelser kunde hon redan vid första besöket stabilisera bäckenet en hel del. Idag fick jag dessutom lite nålar i den stela muskeln. 

Några övningar fick jag förra gången. Dem har jag lydigt gjort. Idag fick jag fyra nya övningar. Jag känner igen dem alla från både sjukgymnast och tidigare kiropraktor. Har under veckan också återupptagit osteopatens övningar och märker att de mjukar upp. 

Dags för slutlig bedömning, från sämst till bäst.

Jumboplats: Läkare: Kunde inte ens se till att ge mig  diagnosen enl. röntgen. Finns ju faktiskt brevmöjlighet! Avgift: Sjukvårdstaxa

Plats 5:  Jag - som gett upp de träningsprogram jag fått, varenda gång.

Plats 4: Naprapat Trevligt med lite massage.  Kände inte att hon riktigt kunde förstå vad mitt problem var.  Avgift: 600 kr

Plats 3: Osteopat Bra träningsprogram. Diffus diagnos. För mycket laser, och vid något tillfälle så gjorde det extremt ont, när han drog och slet i mig.  Avgift: 900 kr ( beroende på att moms ska betalas, då det inte finns någon legitimation för osteopati)

Plats 2: Fysioterapeut. Bra träningsprogram. Kollade ordentligt upp var smärtan  utgår ifrån.  Avgift: Lägsta sjukvårdsavgiften ( 50-80 kr)

Plats1 och BÄST: Kiropraktor Två av varandra oberoende kiropraktorer har satt samma diagnos. Försiktighet då man jobbar med muskler och skelett. Det gör inte ont! Kylbehandling hemmavid och  övningar som efterhand blir mer utmanande. Avgift: 560 kr

Har tid hos Josefin om tre veckor igen. Tills dess får det bli lite försiktighet med allt för tunga övningar. Promenader och spinning rekommenderas. Och att jobba med såväl de styrkeövningar som de stretchövningar som jag har fått. 

Någon mer som har erfarenhet av muskel och skelettbehandlande yrkesgrupper? Skulle vara intressant att höra om era erfarenheter.'

Sisk-tätt vid fågelbordet idag. Domherrarna har varit på besök ett bra tag.  Koltrast, bergfink, bofink, blåmes, svartmes, nötväcka och hackspett har också visat sig.. Dock ej då jag hade kameran framme.

Annorlunda

 

Igår var det grön-brunt, vårlikt, då jag tittade ut genom fönstret. 

Idag var det annorlunda, världen var vit igen!

Det är väl så det är så här års! 

Väglaget var annorlunda också, förstås. Igår var det lätt att gå, idag var det "slirigt".  Så det har bara blivit en kortare promenad idag. Och med tanke på att ryggen inte  är helt samarbetsvillig, så får det räcka. 

Vaknade av radioreferatet från kval till skicrosstävlingen. Mellan de tätt återkommande sista åken, så refererade man också från Umeå, där Sara Näslunds sambo kollade på tv-sändningen, tillsammans med sin klass.  

Kom att tänka på hur annorlunda det blivit, det där med att kolla spännande sportevenemang i skolan. Har några grumliga minnesbilder från egen skoltid,  då hela lilla skolans elever och lärare samlades vid den enda tvn, i skolans stora samlingssal, då det var någon medaljchans för en svensk idrottsman. 

När jag för egen del kom ut i läraryrket, så var det självklart att avbryta all undervisning, för att följa Ingemar Stenmarks framfart i pisterna. Ishockeymatcher, vad det gällde VM, kunde också vara lektionsbrytande.  Under senare år, så  tror jag aldrig att det ens varit på tal att se på en tävling under skoltid.... därtill är varje lektion så "viktig". Dessutom har det ju blivit ett helt annat ämneslärarsystem även på mellanstadienivå, än vad det var förr. Då hade man ju alla ämnen, utom slöjd och kunde råda över sin tid på ett helt annat sätt. 

Det kändes lite kul att höra att man hade tagit sig skoltid , för att följa frökens sambo i pisterna. ( eller det kanske inte kallas pist, när det gäller ski cross?)

En annan sak som är annorlunda mot förr, det är ju att man öppet pratar om att man lever med någon av samma kön. När jag var barn, så var den tanken otänkbar. Idag, tack och lov, så är det  vanligt. Men jag funderar en del på vad det beror på att så många idrottskvinnor lever med kvinnor.... Har det något med en förhöjd testesteronhalt hos idrottskvinnnorna att göra, månne.....?  En hormonhalt som också gör att de blir extra framgångsrika inom sina sporter....?  Har ingen aning.... bara en tanke...

 Jag må vara rigid... men jag är lite fundersam kring alla som vill byta kön, redan i tonåren. Kan det vara en modefluga.....? När man är 13. 14, 15 år.... inte vet man riktigt vad man vill då? Inte när det gäller en sådan genomgripande livsförändring.... 

 Läste om att en lärare blivit uppsagd för hon vägrat kalla en elev för hen.  ( Gällde en Waldorfsskola) För mig så finns inte hen som kön. Antingen är man han eller hon.  Sen får man absolut godta  om en han vill vara hon eller tvärtom....

Oj, nu har jag kommit in på annorlunda vägar än vad jag tänkte när jag började skriva.... .

Jag hade ju tänkt komma in på en annan skolrelaterad grej, som är helt annorlunda mot förr.

Jag lärde mig åka skridskor i skolan. På raster och på skoltid. Vaktmästaren spolade upp en is, på skolgård eller fotbollsplan. Där tog jag mina första stapplande steg på skridskor, hållande min gamle magister, Claes Olsson, i handen.  Under åren så blev jag riktigt bra på att åka skridskor. Det var till att knyta på sig skridskorna varenda rast. Raster som ofta blev lite förlängda, innan den manuella klockan plingade. Ibland så bestämde magistern, att nu är vi ute och åker skridskor hela lektionen.

Skidåkning förekom också. även om det var lite mer besvärligt, eftersom man skulle kånka med sig skidorna i skolbilen. 

Under många av mina 25 år i Dalstorp, så var det mycket skidåkning. Det fanns fina spår uppkörda från skolan, till ett par olika slingor i skogen. Det var en hel del eftermiddagar som vi ägnade åt skidåkning i stället för till "vanliga" lektioner.  Eftersom skolan ligger direkt i anslutning till en sjö, så var det en del skridskoåkning som gällde också. 

Så annorlunda mot nu! Många barn äger varken skridskor eller skidor... framförallt inte längdåkningsskidor.  Med tanke på vintrarna som varit, så är det helt förståeligt! Det är inte många dagar om året som det funkar att åka längdskidor. Skridskoåkarna är hänvisade till ishallen.

Nu bryter solen igenom därute. Även det lite annorlunda mot de senaste dagarnas regn och snömoln.

Selfie#7

 Trodde väl aldrig att jag skulle anamma något blogg-tema. Man ska aldrig säga aldrig.

En kravlös ord-selfie, det är en lagom "utmaning".

Svaret frågorna ska börja på sista bokstaven i föregående svar. Är imponerad över att klimakteriehäxan kan uppfinna tolv nya frågor måndagligen!

Veckans frågor och svar;

Morgonvana: Blunda lite till ( Är både morgontrött och kvällstrött. Men på dagen är jag oftast superpigg)

Djur: Larv ( Fascineras av insekternas förvandling. De vackraste larverna blir oftast ganska intetsägande fjärilar. Och tvärtom... vackra fjärilar är sällan skönheter på larvstadiet....)

Ost: Västgöta kloster

Sällskapsspel: Rätt kul ( Spelade mycket förr, numera mest med barnbarn...som är dåliga förlorare och har egna regler. Kortspel är kul. Saknar våra whistvänner. De gick skilda vägar för ett antal år sedan...)

Dricker aldrig: Läsk ( Men gärna smaksatt vatten. När man var barn, så var det fest när man fick ett glas läsk till söndagsmiddagen..)

Litterär figur: Kriminalkommissarie Carl Mörk ( Adler Olsens böcker om Avdelning Q.. Kalla Case... Gillar verkligen den buttre figuren och de böcker där han är huvudperson. Finns också på film)

Njutbart: Kudde ( Mjukt och gott och så får man sova...)

Äter gärna: Enchilladas ( Gillar nog allt med taco-krydda )

Dans: Schottis ( Har faktiskt ett diplom som talar om att jag är gammaldansinstruktör. Närmare 40 år gammalt..."utgånget" för länge sedan. På den tiden som jag var tvungen att ha idrott, blev det en del gammaldans på de lektionerna. )

Beatleshit: Sgt Pepper Lonley Heart Club Band ( Passade så bra in i min tonårskänsla)

Vid datorn: Dagligdags ( fast oftast är datorn detsamma som mobilen.  Använder laptopen mest till blogg...)

TV-serie: Störst av allt ( Spännande, sorglig, känslopåverkande. En av få filmer/serier där filmen är bättre än boken)

Vår

 

I Malmö, alltså.  Den gula mattan med vintergäck, det var det första som blicken föll på, då jag kom in i bostadsrättsföreningens stora trädgård. 

I en annan del av trädgården lyste det vitt av snödroppar. 

Ett besök i Malmö i februari, det ger alltid en försmak av våren. 

Två veckor senare än planerat, kom vi iväg till Malmö och till Avas familj. 

Planen var att Konrad  skulle ha firat sin födelsedag hos kusinen. Förkylningar och covid kom emellan.

Nu är alla friska igen och det fick bli så att killarnas pappa fick stanna hemma och ta hand om hästarna, då tidigare planerad "hästvakt" också var på resande fot.

Så det blev till att ta vägen över Värnamo och hämta upp Konrad, Karl-Petter och deras mamma. Det tar inte så mycket längre tid än att köra den "närmaste" vägen över Smålandsstenar och Halmstad. E4an är glest trafikerad och snabbkörd, om man undantar vägarbetet i närheten av Ljungby. 

Stannade och fikade på ICA i Markaryd och  funderade på om Eva-Lotta var och handlade där, vid tiotiden på lördagsförmiddagen.....

En paket för varje år, tyckte Ava att Konrad skulle få. En chipspåse inköptes i sista stund, för att antalet presenter skulle stämma.

Legobyggsatsen var förstås den bästa presenten. Är man lego-nörd, så är man!

Och man kan ju inte vänte med att bygga den. Det måste ske på stört. Allt annat är otänkbart. Men visst är det häftigt att se femåringen plocka fram manualen och sedan följa den steg för steg. och vips, så  är tre  olika delar ihopsatta!

En lekparksrunda ingår alltid i Malmöbesöken. 

Folkets park, tvärs över gatan,  fick bli den första.

Man hade fortfarande vintertemat kvar, trots att resten av staden andades vår. 

Antar att man får bespruta granarna med konstsnön många gånger, under "vinterperioden", november till februari.

Lite styrketräning för morfar blev det, när alla skulle åka "liggkarusell"

Karl-Petter ville, i vanlig ordning, att mormor skulle åka med honom på "tåget".

Graffitimålarna hade fått vårkänslor. Det var full aktivitet på väggen utanför parken.  De är duktiga, de där killarna.  Snacka om precision med sprayburken!

"Knarkrondellen" hade fått fina utsmyckningar i form av åtta soffor.

För tre-fyra år sedan, så rapporterade man i rikstäckande television om platsen. 

Knarkhandel bedrevs öppet, alldeles utanför porten till en förskola. Som jag kommer ihåg det, så stängde man förskolan. Och tog itu med att rusta upp den ökända rondellen på välkända Möllan.

Några tänkvärdheter fanns målade på ett par av bänkarna. Den här är inte helt oklok!

Får kolla de övriga bänkarna vid senare tillfälle, för nu hade mormor kommit på efterkälken.

En liten fin lekplats nära Avas förskola fick besök.. 

Kul att se olika lekplatser. Alla har sina egna roliga aktivitetsmöjligheter. En karusell, högt uppe i luften! 

Huvaligen, tyckte mormor.  

Alla ville förstås se var Avas förskola fanns.  Från gården på förskolan kunde man ta hissen ner till det lilla köpcentret, som hade koncentrerat sig på att sälja secondhandkläder av mycket bra kvalitet.

Vi fick vänta en stund på killarnas mamma, då hon passade på att köpa otroligt fina overaller för killarnas framtida behov. 

Konrad ville ha köpetårta, chokladtårta med frukt på. Så fick det bli. Tårta och kaffe smakade bra, efter flera timmar utomhus. Även om det andades vår i Malmö, så blir det inget riktigt vårväder så länge det är kalla vindar som styr vädret.

Vid sjutiden, var det dags att tacka för denna gången och köra hemåt igen. 

Konstaterar återigen att man hinner mycket på några timmar. Sju och en halv timme med Ava och hennes familj gav tre trötta barn, varav en somnade gott i sin säng och två i bilens baksäte. 

Restid, med pauser, den tar ungefär sju timmar för oss, då vi tar dryga timmens omväg- sammantaget. Men det är absolut värt det, för det är så kul att se de tre små, när  de har så kul tillsammans. 

Och våren, den fick vi också träffa!