Två sätt att se ..

"Man fick hämta två extra bord till församlingshemmet i Dalstorp, då PRODalstorp-Grimsås bjöd in till adventsmys.Kantor Kalle Gollnik skapade julstämning genom att framföra advents och julmusik till eget pianoackompanjemang.

Hundra personer hade anmält sig till evenemanget. Dessutom fanns det en kö på ett tiotal personer, som tyvärr inte kunde beredas plats.

Kalle Gollnik är välkänd och mycket uppskattad, av traktens invånare. Kalle berättade att han var kantor i det dåvarande Daltorps pastorats kyrkor under tolv år.Numera tjänstgör han i Svenljunga.

Kalle bjöd på skönsång med sirligt pianoackompanjemang, där många kända och okända advents och julsånger framfördes. Avslutningsvis sjöng och spelade Kalle “Oh, helga natt”.

En stor del av styrelsen hade ägnat förmiddagen till att göra landgångar med julkaraktär. Dessa dukades fram tillsammans med julmust, efter den fyrtiofem minuter långa underhållningen. Kaffe och pepparkaka avslutade måltiden.

Ordföranden Margareta Franzén tackade för året som gått och önskade alla god jul och på återseende nästa år.

När man efter den sedvanliga lottdragning gick ut i den sena novembereftermiddagen igen, kunde man erfara en äkta adventskänsla. Lätt snö hade fallit och förvandlat landskapet till ett riktigt julkort."

När man är sekreterare i PRO, så ingår det i "tjänsten" att skriva ett referat från de olika aktiviteterna och skicka in till lokaltidningarna. Finns tre stycken, Borås Tidning, Ulricehamns Tidning och gratistidningen STT. Svenljung-Tranemo-Tidning.

Detta skrev jag efter dagens begivenhet. Egentligen hade velat skriva något annat... men det är klart... det passar sig inte att jag skriver utifrån min personliga "erfarenheter".

Men så här hade det blivit...

Största delen av styrelsen, samt ett antal av deras "respektive" träffades strax efter att solen gått upp, för att utföra dagens arbete. Det är mycket som ska till när hundra personer, ska beredas plats och utspisas med var sin landgång.

Dessutom ska det dukas. Inte bara det att glas och bestick, koppar och fat ska ställas fram på borden. De flesta borden ska också ställas på plats. Och stolar... och dukar.. och ljus... och lite grönt...servetter..

Borden som fanns i församlingshemmet räckte inte till. Vaktmästaren kom med två bord som hörde hemma i Grimsås. 

Förresten räckte inte platserna till för alla som ville komma heller. Hundra var maxantalet. Sen var det fullt. Ett tiotal stod på kö. Några blev inringda när det kom avbokningar på morgonen.

"Dukningsgruppen", till stor del bestående av herrar, enledigades. Man kan inte vara för många när man ska fixa landgångar.

Sex kvinnor fanns kvar. Berit arbetsledde oss.  Ägg skalades och skivades, osten förvandlades till skivor, leverpastej likaså. Grönsaker av olika slag delades och brödet smörades. Landgångar framställdes på löpande band, lades på fuktiga handdukar i brödlådor och ställdes på kyla i Berits bil.

Margareta körde i skytteltrafik till ICA, för visst hade det köpts in för lite av det mesta. Glögg blev också inköpt, lika bra att gå all in.

PRO-medlemmarna började strömma in vid tjugo i två. Femtio minuter före aviserad starttid. Anser det vara lite respektlöst gentemot arrangörerna att komma så tidigt!

Ska vi skriva att vi öppnar tidigast en halvtimme före utsatt tid, fortsättningsvis?

Berit fixade kaffe, några av oss serverade glögg, pepparkakor skulle läggas upp på fat .. ja, det sista var väl lätt gjort...

Kalle har varit kantor i traktens kyrkor i tolv år. Numera jobbar han i en annan del av det stora pastoratet. Men han är populär bland många äldre, så det var väl därför det kom så många...

Han sjunger jättebra och spelar ännu bättre. Det blev ett antal kända julsånger, några mindre kända. Jag saknade dock att vi inte gavs tillfälle att sjunga med i några av sångerna. Dessutom hade jag önskat lite variation på kompet. Helt enkelt lite ös!

Och så klädseln! Lite nochigt att komma i jeans och T-shirt, då den gamla fancluben var samlad.

Fyrtiofem minuter underhöll han. Till ett pris av 3500 kr. 

C-E, Bosse och jag hade plockat in landgångarna från bilen under underhållningen gång.  Det var ju -7 grader utomhus. För kalla att servera direkt.

Det var många som hjälpte till då de stora mackorna skulle läggas upp på tallrik och bäras in till de som satt vid borden och väntade på mat. Den proceduren gick snabbt och lätt.

MEN... det fattades två landgångar. Hur det gått till, det har vi ingen aning om, men två obokade hade lyckats smyga sig in. En av dem kan vara självaste ordföranden... hon trodde att hon var direktanmäld 

Nu var det ingen skada skedd. Det fanns både bröd och en hel del pålägg kvar, så Berit och jag bredde oss var sin macka och delade på en julmust 

Att diska med en snabbdiskande maskin, det är en fröjd. Så disken och bortplockning av överflödiga bord och stolar, det gick ganska snabbt.

Vid femtiden var vi klara, efter en åtta timmar lång arbetsdag. Visst är det roligt att våra evenemang är uppskattade. Och jag tycker att det är kul, med både förberedelse och efterarbete. Är glad och tacksam att jag orkar 

Det var gott att komma ut i den friska luften efter många timmar inomhus. Otroligt vackert var det, med ljus som reflekterades i den nyfallna snön.

Några lotter hann vi inte köpa. Så jag/vi gick lottlösa hem. Men en trevlig samvaro, det hade vi hela dagen. Det är mycket värt 

NÄ, det är allt tur att det går att skriva lite kortare och mer neutralt....Inser att det inte är sådant här man vill läsa i tidningen....ELLER det kanske det är...

Frosseri

 

Väntar någon dag med åldersnojeinlägget. Känns som nojan har lagt sig lite, nu när jag inträtt i det nya decenniet, mitt åttonde.  Kan också vara så att jag inte hunnit tänka efter. Det har varit två intensiva och roliga dagar. Med ett matfrosseri utan dess like.

På födelsedagen i fredags, så hade bror och syster tagit sig en dag ledigt, för att ta med mig och C-E på lunch. Vi skulle träffas vid barndomshemmet kl 11. Resan från Rångedala till lunch-stället, beräknades ta en timme.

Jag hade inte en susning om vart vi skulle. förrän skyltningen mot "Nääs fabriker" syntes. Vi befann oss då i närheten av Alingsås. 

Har hört mycket om denna speciella plats, men trodde att det enbart var en restaurang.

Nu visade det sig att det stora fabriksområdet omvandlats till hotell, spa, kvalitetsbutiker, små handelsbodar och en stor restaurang.

Lunchen var bokad till klockan 13, så vi hade en bra stund att kolla utbudet i butikerna. Som sticknörd, så gillar jag att kolla och känna på garn. Detta dyra ullgarn, det skulle jag aldrig sticka något i , det var alldeles för "sticksigt".  De svindyra designerkläderna, de var heller inte "köpbara". För det första var de svindyra. För det andra fanns de nästan bara i storlek 38 och 40. Tanter i modell XL, de får hitta annat att klä sig i. Vilket är helt ok, för mej.

Det blev lite smågrejer köpta förstås. En liten termos med blommotiv, väldoftande tvål, surdegsbröd.

Maten var supergod. Stort salladsbord, soppa, tre  huvudrätter, frukt och en dessert. Allt på buffé. Så visst plockade man på sig av allt det goda, tills det var helt stopp. 

Nääs fabriker ligger vid en sjö, trodde att det var stora sjön Mjörn, men det var det inte. Det blåste isande kallt , men vackert var det.

Tack snälla bror och svägerska för en toppenutflykt. En så bra present för den som inte är förtjust i kalas.

På kvällen  var det quizdags på Glasets Hus i Limmared. Jag hade lovat svägerska och svåger att åka med, bara de inte ställde till något hurrande från scenen. Visst kom det fram några och sa grattis under kvällen, och det var bara trevligt. 

"Husbandet" spelade. Min elev i min sista klass i Dalstorp är sångare. Trummisen kommer också fran Dalstorp. Han gick i sexan, då jag tjugofyra år gammal, började mitt tjugofemåriga lärarsjobb i  Dalstorpsskolan. 

Det är kul att se och höra de välbekanta killarna. Jag tycker att de är superduktiga.

Trots att det var mer än fullsatt i lokalen, så avgick vårt lag med ytterligare en seger. Den här gången var vi hela två poäng före tvåan. 14,5 poäng av 16.  Kändes nästan lite "dumt". Mycket roligare då det är jämnt.

Mat serverades förstås också. Baconlindad kyckling med potatiskulor och en kall krämig sås. Visst åt jag det mesta. Tänker att har man slaktat ett djur och lagt på min tallrik, så får man äta upp den delen av måltiden. Potatis och bröd, det kan man då hellre lämna. 

Värnamofamiljen brukar bjuda på julbord varje år. I år slog vi ihop det tillfället, med min och Karl-Petters nästan gemensamma födelsedag. ( K-P fyller år idag, två dagar efter sin mormor)

Tidigare år så har familjen kommit till de båda större restauranger som ligger i vår närhet. Höganloft och Hestraviken. Jag har inte tyckt att det varit jättegott, det man dukat fram. Speciellt förra årets julbord, på Hestraviken, det gillade jag inte alls. Så det var mitt förslag att vi skulle testa Toftaholm, mellan Värnamo och Ljungby, denna gång.

Det var ett stort och fint julbord. Det fanns något, ja, förstås alldeles för mycket, för alla. Jag som helst inte äter helt kött från gris, nöt eller lamm,  kunde blir mer än mätt på sill, lax, leverpaté och ost. 

Det enda som jag inte var nöjd med, det var den bit lutfisk ( jag gillar lutfisk) som vi beställde in. Den var absolut inte genomkokt.

Efterrättsbordet var förstås extra lockande. 

Dagens födelsedagsbarn gillade prinskorv, potatis och vattenmelon allra bäst. Och pepparkakor, Sunt val, egentligen....

Utanför fönstret snöade det så smått. Ett antal spa-gäster gick ner mot sjön ( Vidöstern) i klädda tofflor och badrock. Skulle de bada bastu och bada i kylan? Nej, de skulle bada "tunna". Såg inte ett dugg lockande ut, tyckte jag....

Hemma i Ulås var det dags för presenter. 

Hur många år är du? Kan du visa?  Det kunde han...

Brorsan hjälpte till med sång och hurrarop! 

Tårta var inköpt, dagen till ära. Jag lovar, det gick inte åt mycket av den goda cholkadtårtan. Tur att den smakar lika bra idag.

Visst fick den som fyllt sjuttio present också. Den traditionella chokladkalendern, med kvalitetschoklad i, samt ett tur till Göteborgsoperna och föreställningen av Wicked, tillsammans med dottern. Få se när det bli... sannolikt i februari.

Familjen vet ju vad jag vill ha. Upplevelser. Så av maken så fick jag biljetter till Anders Ekborgs julkonsert i Gustav Adolf-kyrkan i Borås, om två veckor. Och "fira" i Malmö, det ska vi göra efter jul. Och även då med musikalbesök 

Så firandet är inte över än, det finns upplevelser att se fram emot.

Dock får det vara lite lugnt med frosseri för ett tag framöver. Jag uppskattar verkligen vällagad mat, och även om det varit gott, så har det blivit lite väl mycket under dessa dagar. 

Åldersnoja? Nä, inte idag iaf. Möjligen ett lätt illamående....

Ska inte byta!

 Med tanke på gårdagens gnäll, så måste jag få till ett avslut. Ett bra ett.

Strax före fyra infann jag mig i väntrummet på Tandvärkstan. En trevlig tjej tog emot mej, och bad mej vänta några minuter. Man hade möte. Ja, inte om mej då....såviktig var jag inte... utan, vad jag senare förstod, om schemaläggning.

Den unga, för mig obekanta tandsköterskan, och chefstandläkaren , min namne f.ö., var de enda som var kvar. De båda jobbade sent på torsdagar.

Tanden fixades till utan större besvär. Det isade lite under en del av borrandet, men det var en försumbar smärta. (Jag tar enbart bedövning vid utdragning av tand, eller rotfyllning,..men där är det ju fritt att göra som man vill)

Är så imponerad över hur man fyller en tand med plast nu för tiden, och härdar med det blåa ljuset. (Kollade vad det var, och det ligger nära UV-strålning i våglängd)  Gissar att återställandet av avlägsnad fyllning tog en kvart. Min namne kollade sedan på gårdagens röntgenbilder, där tanden fortfarande var intakt, och konstaterade att det inte fanns några tecken på vare sig karies eller spricka. Visst kunde jag ha tappat fyllningen när som helst, MEN det kunde också vara ett misshugg med kroken, av tandhygienisten. Jag debiterades inte för dagens arbete.

Schysst! Proffsigt! Absolut föredömligt! Och jag ska inte byta tandläkare! Även om de är lite dyrare, så är Tandvärkstan, en superbra tandklinik, på halvannan mils avstånd!

 Den egentillverkade adventskransen lyste välkomnade ovanför garagedörren då jag kom hem.

 ( Är lite stolt, att jag... som har tummen i handen... har fixat fyra kransar de senaste veckorna. Denna är gjord med ståltråd som stomme... så det blir lite o-runt.)

Nu hoppas jag på två roliga dagar, så kommer jag sannolikt tillbaka med ett åldersnojeinlägg på söndag. För en sådan har jag allt... 

En onsdag...

 

Slog upp ögonen tio i åtta. Tio minuter efter beräknad ögonuppslåendetid, på en dag som inte har någon morgonagenda. Visst är det tokigt... jag brukar nästan alltid vakna tjugo i åtta, de dagar som jag inte ställt klockan... 

Jag slogs av ljuset därute. Det var gult. Guldfärgat. Tänkte att jag måste ta en bild. Men jag måste också gå på toa. En minut på toa... och det mesta av guldet var borta. Lite osis!

Strax före  halv tio behövde jag ge mig ut på förmiddagens "begivenheter".  Fem ställen skulle jag besöka. Alla i centralorten. Tranemo. Tandhygienisten, MACC-bussen, biblioteket, ICA ( inklusive paketutlämningen där) samt apoteket, 

Hade kommit en bit på väg, då jag kom på att biblioteksböckerna låg kvar på hallbordet. Speciellt utlagda, så att jag skulle se dem och inte glömma dem. Demensvarning? Eller helt mänskligt? 

I Tandvärkstans väntrum fick jag vänta ett tag. Hade tid tio i tio. Klockan tio kände jag mig lite förbaskad... jag hade ju hunnit vända och hämta böckerna, om jag bara vetat. Eller sätter man alltid ut en tid tio minuter före beräknad behandlingstid, för att alla ska komma i tid?

Tandhygienisten bad om ursäkt då hon hämtade in mej, en kvart för sent. Gott så! Lite småprat, öppna munnen, röntgen. 

-Det ser bra ut, men där är lite tandsten att ta bort, 

Härligt! Fram med instrumenten, först var det den långa "pillagrejen" med en krok i änden, som gällde. 

Men vad hände där?  Ojoj! En halv tand for ut, då hon satte kroken under den! Där gick en fyllning!

Tandhygienisten blev nog rätt snopen. Jag blev både snopen och förvånad. Och lite ledsen..... Tandläkartider är svåra att få... och så kostar det.... 

Hon hävdade att det var ju bra att fyllningen lossnade nu, det skulle den ändå snart göra. Och då skulle det bli ett stort hål där... Varvid jag tänkte ( eller har tänkt efteråt) att det hade väl inte blivit större än vad det är nu. 

Behandlingen fortsatte med tre olika, snabba, putsningar av garnityret. Hon började prata om olika möjligheter att åtgärda den förstörda tanden. Och priser. Fy, så dyrt. Dagens behandling gjorde att jag kom upp i högkostnadskydd. En rabatt på hela 190 kronor!  Däremot skulle jag inte få bidraget på 650 kronor från försäkringkassan, för hade jag kommit upp i högkostnadsskydd, så skulle det bara betalas ut halva beloppet. Jag fattade inget. När jag lagade en tand för några månader sedan efterfrågade jag de 650 kr från försäkringskassan, och fick till svar att "det brukar vi betala ut vid den årliga undersökningen"! Snacka om dubbla budskap.

Kostnaden för tio minuters skrapande och putsande ( + röntgenbilder) samt en  avlägsnad fyllning gick på 1391 kronor. Om jag känner mig förbannad? Gissa.

Fick en tandläkartid i morgon kl 16. 

Då ska jag passa på att att med mig biblioteksböckerna.....

Funderar på att byta tandläkare... till folktandvården....

Tio minuter före nästa bokade tid var jag på plats. Jag hade bokat tid i MACC-bussen.  En kollega berättade i torsdags om att hon fått sina vaccinationsdoser i en liten buss, vid kyrkans parkering. Hade aldrig hört talas om MACC tidigare, men se det gick lätt att boka på nätet.

Ett par personer gick in ... och kom ut... ur den lilla bussen medan jag väntade på min tid, sittande i bilen. Två minuter före utsatt tid gick jag mot den vita folkvagnsbussen. Dörren öppnade sig när jag  kom nära. Två män väntade inne i den förvånansvärt varma bussen.

- Är du i riskgrupp? undrade den yngre av männen.

- Nej, sa jag. Jag är bara gammal.

Mannen tittade förvånat på mig. 

- Ditt födelsenummer?

- Oj, nu förstår jag att du är berättigad att få vaccinet gratis. Det trodde jag inte!

YES! YES! YES!

Den passningen behövde jag!! 

En spruta i varje arm. Inget femtonminuters-eftersittande här inte,

Mot apoteket. Det var bara en person före i kön, och när jag kom fram till den unga farmaceuten så bad jag att få min sista omgång mediciner ( blodtrycks- och blodfetts-nedsättande) på innevarande recept,

- Du har inga recept inlagda. Det är precis tomt. 

-Men... jag kollade senast jag tog ut medicinerna, ( vet att det var i Halmstad i augusti) att jag hade en omgång kvar.

Farmaceuten  kollade igen.

- Receptet gick ut igår!

En snopen tant tänkte att blodtrycksmedicin, det har jag kvar för några veckor... och den milda medicinen mot blodfetter den klarar jag mig några utan ett tag. Får ringa Tranehälsan när jag kommer hem... 

- Men jag kan nog återskapa receptet, sa den vänliga tjejen. Det har ju bara gått en dag, sen det gick ut.

Jodå, det gick bra. Och jag fick med mig tre olika piller för tre månaders förbrukning till samma pris som rabatten från tandhygienisten. 190 kr. Blir alltid lika förvånad över den låga kostnaden. Trots att jag borde vara van efter ett antal års användande.

Trevligt att gå på ICA i lugn och ro. Maken brukar oftast handla. Någon gång handlar vi båda, men då är det alltid lite "bråttom". Träffade ett par bekanta, Den ena förhörde sig om det blir luciafirande i Grimsås i år. När jag kunde bekräfta att så var fallet, så var hon så tacksam, och öste beröm över mej som såg till att traditionen bibehålls.... Tack, säger jag...

Hämtade ett par paket. Det ena innehöll årets familjekalendrar. Tyvärr var de mindre i formatet än vad jag trott. Nåja, de får bli julklappar ändå. Så får den, som behöver större rader att skriva på, köpa ytterligare en...

Fick meddelande i bilen på väg hem.

- Meddelande från postnord. Vill du ha meddelande uppläst. 

- Ja, sa jag.

- Paket från Yarnmania finns att hämta på ICA i Tranemo. 

- Det hämtar jag i morgon, svarade jag. 

AI-rösten där i bilens högtalare förstod inte vad jag sade. Jag stängde av henne. Eller hen....

Eftermiddagen har gått utan konstigheter. Tog en halvtimmes promenad medan maken värmde kalops från i söndags, och stekte potatis till det. Helt ok lunchmat. Därefter har jag suttit vid datorn och fixat det mesta av den fotobok, som behöver komma iväg till tryckeriet senast söndag. Då är den svarta veckan över, och 25 % rabatt lika så. 

Har bara sista sidan kvar nu. Har tänkt mig ett par bilder från lördagen, då vi ska fira både mig och Karl-Petter, på dagen mellan våra båda födelsedagar. 

Ute blåser det och blötsnöar. Maken är på skogsmöte. Ska koka mig lite havregrynsgröt till kvällsmat. Gott! Och passar bra för den som är lite handikappad, vad det gäller tuggandet.

Födelsedagspresent

 Födelsedagspresenten överlämnades för ganska exakt ett halvår sedan. Det var en härlig försommardag och hela vår lilla niopersonersfamilj var samlade i Halmstadsstugan. Tre barnbarn lämnade över en kylväska innehållande lite smått och gott, till sin morfar. En av presenterna visade sig vara två biljetter till "Minneluckor" på Kajskjul 8 i Göteborg. Föreställningsdatum var den 17 november. 

Kändes långt dit... men tiden gick snabbt, och igår var det dags...

Passade på att gå en stund i närbelägna Nordstan, när vi ändå var i Göteborg. Det är  lite kul att se  storstadsliv, för en stund. Blev dessutom lite shoppat... tänk att denna tanten aldrig kan motstå inköpsfrestelser.....

Klockan 18 började kvällen på Kajskjul 8, så stod det på biljetten. Redan en halvtimme i förväg så fanns det en hel del förväntansfulla  på plats utanför. Men vi fick minsann vänta tills exakt kl 18.

Tanten och farbrorn från landet var bland de första som var på plats inne  i den stora lokalen. Vi  blev väldigt trevligt välkomnade och visade till vår plats, med perfekt vy över scenen. Trerätters middag ingick i biljetten. Vid sjutiden var den fullt vid borden. Vi väntade länge på våra bordsgrannar. När de anlände, så visade det sig att det var ett ungt par, i trettioårsåldern. 

- Så tråkigt, tänkte jag. Inga som man kan prata med.... 

Men så fel jag hade. Det var otroligt lättsamma och trevliga ungdomar. Innan kvällen var slut, så hade visste vi mycket om varandra. Paret, som bodde i lägenhet i Göteborg, hade i somras köpt ett fritidshus, inte så längt från våra trakter. Man väntade sitt första barn till våren, och var lite oroliga för att ån, som gick förbi tomten skulle vara en fara för barnet. Som antagligen var en flicka. det såg ut så på det nyligen gjorda ultraljudet. 

Man blir så glad av så trevliga och öppna ungdomar!

"Minnesluckor" framfördes av halva After Shave. Jan Rippe och Per Fritzell.   Två ålderspensionärer ( f. 1955) som fortfarande hade mängder av energi och som bjöd på skönsång och  humor. 

Föreställningen bestod av tre akter; en kort "förshow" innan förrätten. ( Skaldjussoppa), en mellanshow ( bilden) innan huvudrätt ( hjortinnanlår och rotfruktskaka) och dessert. ( något sött och mäktigt i ett glas). 

Klockan var halv tio, innan den en och en halv timme långa huvudshowen började. Den bestod till stor del av gamla "godingar" från Galenskaparnas repertoar. 

Hembygdsföreningskillen.... 

"Egentligen" skulle jag blivit en showman... från Macken

Man ska ha husvagn

Roy på Macken

"Stand by your man". Han sjunger så bra, Per Fritzell.  

De bjuder verkligen på allt... och hela sej. Tror att denna dräkt från Torslanda vänort på "Hojta Hejti"  har varit med i någon av Galenskaparnas revyer. Vi har sett de allra flesta, så därför var det extra kul att C-E fick "minnesföreställningen" i present.

Nästan slut... En nyskriven avslutningslåt som jag ska försöka hitta på nätet. Den handlade om att man kan ha mycket att ge och mycket att uppleva, även om man är till åren kommen,

"Den makalösa orkestern", det är fyra mogna män, som varit med under hela Galenskaparnas tid.

Stor applåd, förstås... och så extranumret som bestod av ett medley av kända "Galenskaparlåtar".

Suveränt bra! Och trevligt! Mycket tack vare våra trevliga bordsgrannar. 

Att ta sig ut ut Göteborg, från området vid Operan/Nordstan, det är lika knepigt som det var när jag körde därifrån senast. Tror att det är två år sedan. Vägbyggena vid Göta älv har hållit på i fem-sex år. Och de tycks vara långt ifrån klara....

Känner mig pigg trots att det inte blev sovdags förrän en timme efter midnatt. Har man varit med om något kul, så blir man inte trött. 

Fick äntligen bli en långpromenad på förmiddagen. Missade tyvärr solen, som faktiskt visar sig just nu. Får ta en kort runda till, bara för att njuta av det sällsynta solskenet. 

Ute är mörkt och kallt..

 Jodå, luciaträningen är igång. Och vi har, tidigare än någonsin, satt ut några ljusslingor i trädgården. Ljusspridning på olika sätt.

Funderar på om luciafirandet i Grimsås går i graven, när jag slutar jobba... eller själv går i graven. Det känns som om den generation som kommer efter, vare sig har intresse eller lust att engagera sig. Synd tycker jag!

Denna tid på året är den absolut tristaste. Grått, grått och grått... Totalt avlövat. Ingen vackerhet att njuta av. Även vi människor ser gråbleka och trista ut. Borta är sommarens fräscha hudfärg.

 Nästan ett halvår tills det börjar knoppas igen. Dagen är så kort, och bor man som vi, utan gatljus, så ger man sig inte gärna ut efter det att skymningen fallit.

Snöstakarna är uppsatta. Det gjorde vi när barnbarnskillarna var på besök i helgen. Vill jag ha snö? Pest eller kolera...Ligger snön kvar, så är det ok...men slask och blask och ishalka, det är ju faktiskt ännu värre än det grågråa väder som råder nu.

Det är både på gott och ont som det är bra att ha fullt upp i dessa gråtider. Man missar långpromenaderna, men man får roliga upplevelser. Idag genomförde vi ett quiz på PRO. " Längs spåret". Det gällde för lagen att "spåra upp" såväl städer som artister, hav, ädelstenar, idrottslag, tv-serier mm. Mellan frågorna hade vi lite uppiggande allsång... och fika, då klart. Alltid kul när man arrangerar uppskattade aktiviteter.

Barnbarnsdag i går, jobbdag i morgon. På fredag ska det förhoppningsvis kunna bli en ledig förmiddag. Lite ljus... men knappast någon värme. 

Men man borde inte klaga. Inte när man tänker på hur folk har det runt om i världen. Vi har mat att ställa på bordet och tak över huvudet. Och inomhus har vi både ljus och värme.

Föredöme

 

Killarna hade var sin plastboll med sig till multisportplanen, vid den stora lekplatsen I Limmared. Det var full fart på dem, de lyckades att samtidigt vara både anfallare och målvakt. Med egen boll.

Efter en ( lång) stund blev de trötta på att både springa, passa bollen och slänga sig på marken och övergick till de övriga aktivitetsgrejerna. Bollarna lade vi i kanten på multisportsplanen.

Efter en stund kom en man med en liten pojke. Mannen var i femtioårsåldern  och pojken 3-4 år. De hade en egen boll med sig, men fick genast syn på de lite större plastbollarna och började sparka på dem. Mannen mest...

-Dom får låna bollarna, sa jag till killarna. Vilket de gjorde en bra stund  Men sedan lyckades mannen  skjuta den ena bollen över det höga stängslet, en bra bit ut i parken. Där tröttnade man på leken. 

Jag gick och hämtade bollen och tänkte elaka tankar om mannen. Vad är det för föredöme, för den lille pojken? En pappa eller farfar som "slänger" iväg saker och låter dem ligga, i stället för att ställa i ordning efter sig.

Inte konstigt att barn låter bli att ta ansvar!

Mormodern försökte iaf vara ett föredöme, och plocka undan efter fikat på Glasets hus. Passade bra med en bakelse till Konrad på hans namnsdag.

Mamman gjorde oss sällskap till lunch i samband med att hon hämtade hem pojkarna . Och gratulerade morfar på fars dag.

Det är så många som lägger ut bilder på sina fäder på FB/Instagram idag och berättar vilka föredömen de varit. Tyvärr lärde jag aldrig känna min far och var mest rädd för honom, trots att vi bodde under samma tsk i tjugo år. Skulle gärna velat prata med honom idag, trettiofem år efter hans bortgång, och fråga hur det kunde bli så... 

Jag tror säkert att pappa/morfar kommer att ses som ett större föredöme för döttrar och barnbarn..

Morfar, fotbollsnörden, ägnar en hel del av sin tid framför tvn, koncentrerat tittande på sin favoritsport. Idag gjorde jag honom sällskap. Sen min ungdom, då jag och min lillebror åkte till Ryavallen för att se på match, så har jag faktiskt ett lag " i mitt hjärta". Laget hade chansen att ta hem guldet i förra matchen. Hemma på Borås Arena. De misslyckades och i dag var det seriefinal. Elfsborg -Malmö.

Vad händer? "Supportrar"  från först Elfsborg och sedan Malmö tänder på pyroteknik och ställer till bråk. Så mycket att andra halvlek fördröjs med en timme!  Supportrar ska väl ändå vara föredömen och jobba för att idrott ska vara idrott och inte en plats för att få utlopp för en massa jäkelsksp?!

Blev så förbaskad på allt spektakel, så det kändes som om att det var helt oviktigt att Elfsborg blev snuvat på guldet, tack vare en tveksamt dömd straff.

Men ett stort föredöme fanns på planen, lagkaptenen i Elfsborg, som gick ut och försökte få sina "supportrar" att lugna ner sig. Vilket tyvärr misslyckades.

Funderar på vilka mina föredömen är: Tveklöst; Mormor och farmor!

Novembergrått

 

Först vill jag tacka för långa och synnerligen intressanta kommentarer till mitt förra inlägg. Det är ju så jag gärna vill att blogg-tillvaron ska vara. Fylld med olika tankar och åsikter. Tror att diskussioner och meningsutbyten kan utveckla oss alla, trots att hjärnan både har minskat i elasitet och tankesnabbhet med ålderns rätt.

Gråa november är här. En månad som oftast inte är så munter väderleksmässigt. Så det gäller att ta alla möjligheter till uppmunterhet. 

Tog en promenad till bokskogen, tillsammans med Karl-Petter igår. Ville att han skulle vara med på bild, i sin orange jacka. Tyckte att det skulle bli en riktigt fin senhöstbild. Det tyckte in han. Men det blev en färgfin bild ändå 

K-P fyller, liksom sin mormor, år i gråa november. Vi passade på att fira hans kommande födelsedag, tillsammans med kusin och moster, i lördags. Med alla "ljussiffror" som fanns i huset... men ingen femma. Det får man ha fixat tills riktiga femårsdagen, om ett par veckor.

Nej, han har inte "tyfus".  De tre barnen, pojkarna och kusinen,  hade varit ute på ett försenat, men förannonserat, " bus och godis" under eftermiddagen. Det bor så trevliga människor i deras lilla by. Alla som blivit tillfrågade om besök, välkomnade barnen.

Så här kan det se ut på landet! Hönorna trivs bra på altanen. Tyvärr lämnar de en del kletiga "avtryck" också. Men äggen blir goda, när hönorna får vara utomhus och picka gräs, en stund varje dag.

Idag har jag varit på möte. Med PROs distriktsstyrelse. Södra Älvsborg. Drygt sextio personer från styrelserna i distriktet, samlades i Limmared, för information och diskussion. Trevligt att träffa folk från andra föreningar. 

Efter lunch var det studiebesök på Agardh, f.d. Limmareds glasbruk, som stod på agendan.

Glasbruket är kommunens näst största industri, med närmare 500 anställda. 

Absolut Vodka-flaskorna är en av alla produkter som framställs.

Vi fick en presentation av tillverkningsprocessen och därefter en rundtur genom en av produktionslinjerna. 

Varmt och gott var det i "hyttan" där de glödande flaskorna "spottades" fram i rekordfart.

En timme senare var ölflaskorna klara att ställas på pall och levereras till bryggeri.

En himla massa flaskor var det. Ett bra studiebesök, det är klart uppmuntrande i  gråa november. 

I morgon, på jobbdagen, börjar vi med luciaträning. Alltid lika speciell och härlig känsla. Och fint att kunna bidra till att bevara den fina traditionen. 

Oförstått

 

Funderar... jo, det gör jag mycket. Antagligen alldeles för mycket. Tror ju att alla människor har en massa konstiga tankar i huvudet. Men efter att ha avhandlat ämnet med flera, så är jag inte lika säker.

Mycket som jag funderar över, det är  sån' t som jag inte förstår.  Ibland vad det gäller mej själv... ibland över andra människor... ibland över händelser och företeelser. 

Ex. Vad det gäller mej själv...

Varför har jag så svårt för vissa människor? 

Varför kan jag inte förställa mig och prata och vara "trevlig", trots att jag inte "gillar" någon ? 

Varför måste jag alltid ha bilder på bloggen... ?

Ex: Andra människor

Varför måste en del människor gnälla över precis allting?

Hur kommer det sig att det finns folk som är helt oflexibla?

Vad beror det på att så många bloggare följer dagliga teman?

Ex företeelser;

Hur i helsike tänker fotbollsupportrar då de förstör flowet för sina lag, genom att använda pyroteknik eller slänga in grejer..eller sig själva...på plan, mitt under pågående spel?

Varför i hela friden ska en massa helt oskyldiga människor behöva dö i krig? Är frihet värt det?

Varför kan jag bara kommentera Blogger ibland?

STORT och smått går i virrvarr genom min hjärna. Och detta var bara ett litet slumpmässigt urval!

Är det någon som kan svara på mina funderingar? Eller som är lika oförstående som jag?

Eller förstår varför jag bara måste lägga till en bild till i detta förvirrade inlägg...

 

Björken

 

Nu har den gamla björken tappat alla sina löv. Den står helt kal. Igen. Undrar för vilken gång i ordningen?

För 44 år sedan, på min 26e födelsedag, flyttade vi in i vårt hus. I huset som tog ett halvår att bygga, i lösvirke. In i huset som jag egentligen inte vill bygga här, utan i ett samhälle.  ( En känsla som jag f.ö. ännu har kvar) När vi flyttade in i huset, då var björken stor. Iögonenfallande. Omkring den var det ganska ödsligt. Mest gräs. Kreatur hade gått och betat här, så sent som året innan vi tog marken i besittning.

 Numera har björken fått sällskap med tallar, granar, stora och små björkarna, sälg, rönn, ek... och massor av ormbunkar. 

Kommer ihåg första våren med björken. När jag kom hem från BB med vår förstfödda, så höll björken på att slå ut.  Det var i mitten av maj, och jag satt bakom huset, i den ofärdiga trädgården och njöt av den skira växtligheten.

 Björken blev allt grönare och bladverket allt tätare, under det att jag mellan amningar och barnvagnspromenader, virkade den vackra dopklänningen. Tyvärr bara använd två gånger, då döttrarna valt att inte döpa dina barn. ( En liten sorg i sig..)

Under åren som gått, så har björken sett lika stor ut. Undrar om björkar slutar växa, efter ett antal år?  Antagligen inte. Bara det att jag inte varit tillräckligt uppmärksam. Bladverket är inte längre lika tätt, som det var förr. Har reagerat på att det blivit betydligt glesare i bladverket under senare år. 

Vi börjar bli gamla, både jag och björken. 

Googlar för att kolla hur gammal en björk kan bli. 

150 -200 år.  

En gång fanns ett torp bara några tiotals meter från där vi byggt vårt hus. Tror att det var på 1800-talet, som det stod här. Hägnen lär torpet ha hetat.   Funderar på om björken var en liten buske då, och skulle kunna berätta om människorna som bodde här. Synd att träd är ordlösa..

Tänker ofta på vem som kommer att bo i vårt hus då vi är borta. Är det någon som vill ha ett hus, lite avsides, med skogen som enda synliga granne? Är tveksam till det!

Björken har återigen fällt sina blad.  Det har gått i vintervila. Till våren kommer man att kunna njuta av dess skira grönska igen.

På andra sidan huset, på framsidan, står också en björk.  Den är numera jättestor. Konstigt nog, så har jag ingen "relation" till det trädet. Trots att jag sett det växa från ett litet träd till ett stort..

Betraktar de båda björkarna och känner att det är jag och gammelbjörken som hör ihop...

Och ett är säkert, båda björkarna kommer att stå kvar, när jag inte finns. 

Funderar: Kan man göra sin i låten "Jag och min far" och gräva ner sin urna under gammelbjörken?  Vore verkligen en paradox, med tanke på att jag egentligen aldrig velat bo här....