söndag 28 oktober 2018

Åktur


Oj,oj,oj, vilka mängder av cacher det har publicerats i trakten av Länghem under veckan.
Hjskogen är rena gudagåvan till den som gillar geocaching, men som inte så ofta vill åka långväga för eftersök.
Förra lördagen promenerade vi öster om samhället, denna gång hade vi en åktur mellan Månstad och Länghem eller en promenad alt. åktur med utgångspunkt från Rådde gård att välja på.


- Åka bil, tyckte C-E. Det är för kallt för att gå en halvmil... eller vad det nu kan vara.
- Hur kul är det att åka bil? undrade jag... men gav som vanligt med mig. : ) Ok, då, klart att vi ska ta vara på chansen att hitta cacher som finns i närområdet.

Sagt och gjort.
Vi tog vägen över Limmared och Kindsboda, för att komma till Åkturen bakvägen.
Vägen mellan Kindsboda och Månstad, den är verkligen inte välbesökt, från vår sida sett. Har kanske åkt där ett par gånger tidigare.

En sådan massa gårdar det finns i trakten.
Ett sådant öppet och vackert landskap.
Ganska olikt hur det ser ut hos oss, trots att det är mindre än två mil emellan, fågelvägen.
Dessutom var man lyckligen befriad från snö, bara ett tunt puder täckte de öppna markerna.
Hos oss, i skogsbygden, är det inget puder, här är det snötäcke.


Solen lekte tittut med oss under den första delen av åkturen.
Sol, soldis, lätt lätt snöfall och större hagel turades  om.
Solen vann till slut.


Djuren var ute på höstbete, både på vallar


... och i hagar.
Så vackert här måste vara när det är vår och sommar!
Även nu på senhösten var landskapet vackert, speciellt som det var utsmyckat med levande väsen.

Väldigt intressant att i sakta mak och med många stop cruisa längs grusvägen.
Jag har kört här ibland, senast i somras, men absolut inte sett hur fint här är.
Mest för att jag haft nog med att kolla på vägen, som är ganska smal och stundtals kurvig, i stället för att ge mig tid att se mig omkring.


Cacherna då?
Lätthittade, till allra största delen. Precis som det ska vara när man är ute på åktur/promenad.
Absolut möjliga att hitta under hela vintern, även med en halvmeter snö, med några få undantag. 
Vägen mellan Månstad och Länghem bjöd på 16  cacher.... lätt, men varierat, "gömda".


Himlen var blå då vi kom till Länghem.
Sa till C-E att jag gärna skulle vilja åka och fika någon gång, där i församlingshemmet.
Man har  mycket på programmet i det stora vita huset till vänster på bilden, bl.a. afternoon tea.
Hoppas att det kan bli av någon gång snart, gärna i samband med att leta lite fler cacher.... för jag har ett hopp om att Hjskogen tänker göra Länghem till ett av Sveriges cachetätaste områden.


Undrar vad den här tjurtappen gjort för ont.
Han var verkligen satt i isolerings-cell, ensam på det stora fältet, flera hundra meter från närmsta gård.
Får man göra så här? undrade jag, och tyckte så synd om stackaren.
Mat hade han där i sin trånga cell.... men sällskap och möjlighet att röra på sig... Nä!


-Vi åker till Hofsnäs och inmundigar vår medhavda fika, sa jag till C-E.
Nej, så sa jag inte, jag har nog aldrig yttrat ordet inmundiga.
- Vi åker till Hofsnäs och fikar, sa jag nog. 
För åtta dagar sedan åt vi lunch där, efter en härlig promenad i höstigt väder. Idag var herrgården stängd. Kollade på event-skylten och såg att det fanns Farsdagsbrunch om två veckor... och två veckor efter det, så börjar julborden. Så Hofsnäs är levande även under senhösten. Man tar bara några veckors paus just nu.

Killen på bilden såg lika ensam ut som sin kollega ett par km västerut. Med den skillnaden att herr Highland cattle har ett stort område att röra sig på.

Tänkte ändå, får man verkligen låta kreatur vara helt ensamma?


En sådan massa stenar det finns i hagarna!  Inlandsisen kanske låg stilla länge här vid yttre Åsunden, och släppte ner sten efter sten, som den tagit med sig i sin framfart under smältningsprocessen.


Det fanns ytterligare några bilar på parkeringen vid herrgården. Några mer än vi, ville promenera vid sjön, trots råkallt väder.
Tänkte med vemod tillbaka på den gång i juli, då vi, letade upp ett par gömmor alldeles i närheten av den sjönära badstugan eller den gång i början av augusti, då jag och den goda vännen, först promenerade den långa skyltade "vandringsvägen" och efter en god lunch tog även denna rundan.


Tänkte försöka oss på WhereIgo - cachen vid Hofsnäs. Fick inte igång appen, och vet inte hur man gör. Har fått erbjudande om att få en guidad genomgång av en mysig nalle. Antar det erbjudandet, för jag fattar ingenting alls....


Insikt är en ny gömma, en bit in i skogen. Även den av med HJskogen som designer.
- Den mest genomarbetade cache jag sett, sa ovan nämnde geocachare, den plyschklädde, då jag av en tillfällighet stötte på honom i veckan.

- Fyra på svårighet, sa jag till C-E. Är det lönt att vi ger oss på den. Vi är inte så tekniskt smarta någon av oss.
- Vi kan väl se vad det är, sa han.

Oj, oj vad grejer man behövde för att  få upp holken.
C-E ville faktiskt ge upp direkt.

- Nej, lite får man väl försöka, menade jag och försökte komma till insikt om hur man  skulle göra.
När även jag i det närmaste gett upp, så gick det upp ett ljus för oss.
Yes! We made it!


Lunch på utmärkta Köksträdgården, en sväng till Borås för att hämta en bilstol att köra barnbarnen i, en gömma som passade alldeles förträffligt bra idag att logga, när man fått en timme till övers....


... och efter åkturen hem till hemmet igen, fanns det tid över för en promenad i ett snölandskap.

Man hinner mycket när dygnet har 25 timmar. Synd att det kanske inte inträffar någon mer gång... om nu man bestämmer att vi ska ställa in sommartiden. Vore synd, tycker jag... men kan absolut stå ut med evig sommartid.

En åktur genom årstider och genom olika landskapsmiljöer, genom by, samhälle och stad blev det. Tack Hjskogen för det!

lördag 27 oktober 2018

Stolt


Det är lite fult att slå sig för bröstet, att vara stolt över något.
Ändå... jag har varit det flera gånger under denna veckan.
Mest stolt var jag efter att jag lett en lektion om programmering i Scratch, för alla våra elever i åk 4-6. En tant på 65 ska väl inte bry sig om/kunna sån´t.
Jag fick läsa på ordentligt, men med en enda bug, så lyckades lektionen och alla var nöjda och glada. Naturligtvis fortsatte en del av eleverna att göra nya block i det enkla spel, som tantens lektion lett fram till. Det var ju meningen!
Och stolt, det kände jag mig.
Får bli ny påläsning av ytterligare lektioner i blockprogrammering... det är kul!


Stolt blev jag över mina elever, då vi hade provräkning i onsdags. Nästan alla hade i det  närmaste full poäng. Att läraren har mindre betydelsen för ett gott resultat, än vad elevers ambition och förmåga har, det är jag de första att skriva under på. Med "svaga"och oengagerade barn, så blir det inget bra lärande....


Lite stolt kände jag mig också över att ha fått till ett studiebesök vid vindkraftsverksparken nära Grimsås. Speciellt nöjd var jag med hur väl eleverna förstod den engelskspråkige guiden ( han kom från Irland) och hur många som vågade ställa frågor till honom, på hans hemspråk.


Något som jag inte är stolt över, det är hur jag reagerar på en del, för mig i det närmaste okända, personers sätt att vara. Jag blir så avig i mitt sätt mot "överkäcka" personer. Var med om det under veckan.... och skäms så över hur kort jag blir i bemötandet.  Men... det bara kommer.... varför är det så?


Igår var det Quiz på Glasets Hus i Limmared igen. Vårt lag vann... igen. Visst är jag glad och stolt över att vi nästan alltid är bland de tre bästa... men samtidigt känns det lite skämmigt att vi alltid lyckas så bra... Konstigt att få den känslan.


Den stora stoltheten är våra fantastiskt fina barnbarn. ( Vilka mor/farföräldrar känner inte så?)
Konrad övernattade för första gången hos mormor och morfar i veckan. Gick jättebra. Härligare ungar än våra två små, det finns inte. För oss iallafall. Något att vara riktigt stolt över!

lördag 20 oktober 2018

Landning


En sådan vecka det blev.
Halv sex på lördag kvällen, känns det knappast om jag landat från veckan som gått. Men jag går ner för landning, under tiden jag skriver.... tror jag....

En rolig vecka var det.

Förra lördagen:  Malmö tillsammans med bror och svägerska.
Boende på våning 18 på hotell Scandic, Triangeln.

Mycket promenad, god mat, shopping i stan...

22 grader varmt.


Och naturligtvis besök hos favorittjejen och hennes familj

Lite öl och vin i den härliga trädgården. Härligt att kunna sitta utomhus i mitten av oktober.


Fin bild på mor och dotter.



God lunch bjöd pappa Marcus på, innan vi åkte hemåt igen i den ljuvliga söndagseftermiddagen.


Rastade en stund i Halmstad. Kollade den tillbommade stugan... med ett stänk vemod i magen förstås. Gula kiosken var öppen och reade ut glass till halva priset.  Med en lemon curd-glass  i handen kollade vi ut över den allt större stranden.



Måndagen bestod av extra lång konferens och sedan spinmix.

Tisdagar är Konradsdagen.
Veckans bästa dag...


Skrev lite om äppelplockning och lövkörning i ett inlägg i onsdags.

I onsdags och torsdags stod sammanlagt sex utvecklingssamtal på programmet.

Hann trots detta med 8 kilometer runt järnvägsövergångarna i härligt torsdags-höstväder.


Igår, fredag, så var det hem att byta om direkt efter skoldagsslut.

Begav mig till Jönköping, där jag först hann med tre timmar tillsammans med gamla vännen Christina. Fika på Bryggan och promenad i nya och gamla stadsdelar.

Klockan sex var Johanna på plats vid kulturhuset Spira. Efter att ha ätit sushi på ett annorlunda snabbmatställe ( Mr Rice) och druckit var sitt glas alkoholfritt vin på Spira, så stod två och en halv timme  musikalunderhållning på programmet.
Vi såg "Från Broadway till Duvemåla" i Växjö i våras. Det var en bra föreställning, men höstens uppsättning var ännu bättre.


Geocaching i trakten av Hofsnäs och lunch på herrgården avslutade en rolig med hektisk vecka. Landning här hemma är på gång. Känns ganska gott, faktiskt!

Souvenir


Fick en souvenir idag.
En digital sådan. Har berättat om det ett antal gånger; då när jag skulle få min första geocachingsouvenir, hur jag gick och väntade på att något diplomaktigt skulle dimpa ner i brevlådan.  Den postlåda  som står utanför staketet, den reella. Men dagarna gick och inget ovanligt fanns i lådan. Ett halvår senare... ungefär... så hade jag fattat att i den virtuella världen existerar inget pappersskräp. Vilket man kan vara tacksam över!


Dagens souvenir fick jag för att jag kunde skilja dåliga cacher från bra cacher.
Vilket man får ta som ett positivt omdöme.
Bra cacher, det är de som fått favoritpoäng, och där jag också gav ett sådant.
Sämre cacher, anses vara vägskyltscacher och sådana som inte kräver någon direkt ansträngning.
I det första fallet håller jag med.... i det andra... både jag och nej...min "ansträngning" det är att promenera, sen gillar jag lätthittade burkar. Lite kluriga att öppna får de  gärna vara, med betoning på lite.....

Jag skulle lägga in cacherna i gpsen, från den gamla datorn med Windows 8, den dator som enbart finns kvar för att kunna hantera gpsen med, men blev väldigt snopen då möjligheten inte längre fanns.
Det fanns ingen väg från geocaching.com som hette "skicka till gps". Bara "ladda ner gpx-fil". Jag försökte med det, men när jag skulle använda gpsen - garmin dakorta 20 - så fanns det inga cacher inlagda.
Mobilen funkade till stor del idag, och så kan man ju lägga in cachen manuellt en och en - som nästa steg- men det är ju ett steg tillbaka i cachandet.

SOS!
FINNS DET NÅGON DÄRUTE SO VET HUR MAN LÄGGER IN CACHER FRÅN DATORN DIREKT IN I GPS????
SOS!


Det blir långt mellan tillfällena för geocaching. Senast vi letade upp några burkar, det var i Stresa, i Italien. För en knappt en månad sedan. 

Under sommaren, så gjorde vi några besök i området kring Hofsnäs, där det kommit ut lite nya cacher då och nu. För någon vecka sedan så var det en ordentlig påfyllning av nya burkar i området.
Idag hade vi "ledig lördag" och tid att ta burkletarpromenad i det vackra området.
Det blev två olika promenader, en längs Oxabanan mellan Månstad och Vegbyvägen och en här i närheten av Tången.


Förra gången vi besökte området kring Tången, det var den 2 augusti. Det var innan det välsignade regnet kom, det var under den tid som det var varmt och svettigt att röra på sig... men samtidigt alldeles underbart sommarväder.
Fick lite nostalgifeeling, då jag närmade mig vattenpumpen. Den var ett välkommet vattenhål för mig förra gången. Idag behövdes ingen extra vätska.


Souvenir-stället! Ett gammalt murket ek-skelett. Enda svåra gömman, beroende på att den var väl maskerad... och att det fanns en hel del skrymslen att leta i.



 Vatten-närhet, det kan verkligen vara en själen souvenir.
Något man bär med sig i minnet.


Oxabanan var förbindelsen mellan Limmareds glasbruk och Åsunden. Under 22 år, 1880-1902, så fungerade den som transportled. Att dra last med ett lok fungerade inte, så man drog lasten till kajen här vid Åsunden- för vidare transport med båt till Ulricehamn - men hjälp av en ( stackars) oxe. Även häst/hästar hade använts som dragdjur, enligt informationstavlan.


Dagens fikaplats. Tacknämligt att den var under tak. När vi fikade så kom det en regnskur... men när vi kom stigen/oxabanan tillbaka från Åsundens strand, så sken solen.

Lite solsken piggar sannerligen upp!


Ytterligare några burkgömmor fanns längs Oxabanan, på andra sidan fikaplats Tången.
Här gick vi somras och tyckte att det fattades lite burkar. Nu var det åtgärdat.


Nu är samtliga gröna lådor i området kring Hofsnäs återigen förvandlade till gula glada gubbar.

Önskar mig förstås fler gröna lådor i området.


Tjugoen enkla gömmor, en ( eller rättare sagt två)  promenad(er) på ca 7,5 km firades med lunch på Hofsnäs herrgård.
Sista möjligheten att äta lunch där, under 2018, visade det sig vara under denna helg.
Om en månad dukas det upp julbord.
Finns det kanske någon som vill göra oss sällskap på ett sådant....?


Kortaste "vandringsleden" ( 950 m) med utgångspunkt från herrgården, det fick avsluta en härlig ute-halvdag.


Minnessouvenirerer, vackra sjönära bilder, tar jag med mig i fotoform och i minnet, genom den mörka vintern. Och förstås, tack hjskogen, för alla gömmor!

tisdag 16 oktober 2018

Våga


Att våga, det är en av mina stora akilleshälar.
Jag önskar så att jag vågat mer i mitt liv.
Vågat göra saker, vågat förändra saker, vågat säga ifrån, vågat fråga, vågat säga nej!


Livet hade sannolikt sett lite annorlunda ut, om jag VÅGAT.
Nu gjorde jag inte det.
Livet är ok ändå.
Man vet ju inte hur det blivit, om jag vågat. Det var nog därför som jag inte vågade.


Idag vågade jag!
Med lite pirr i magen.

I favoritkillens grannträdgård finns det ett antal äppelträd. Träd som dignat av vackra frukter under flera månader. Frukter som ingen tagit hand om. Det har blivit fallfrukt av de fina äpplena. Fallfrukt som ingen tagit hand om.
De senast mogna äpplena har funnits på träd, belägna nära vägen. Då jag passerat under de senaste två tisdagarna så har jag pallat mig ett rött äpple eller två. De har varit gudomligt goda. Men det ahr ändå känts lite onödigt vågat att våga palla.

Idag gick jag helt sonika och knackade på äppelägarnas dörr. Med ett visst pirr i magen. En tjej i övre tonåren öppnade efter en stund. Jag frågade om jag kunde plocka lite äpplen från de äppelrika trädgrenarna, Det var helt ok, lovade hon.
Det kändes väldigt bra att plocka äpplen med lov, istället för att palla.
Det kändes väldigt bra att jag vågade fråga!
Funderade lite på varför ingen granne vågat fråga. Kanske finns det många som är lika ovågade som jag.


Den här sköne killen vågar mycket.
Lite för mycket ibland, enligt oss gamle.
Hoppas att han blir mer vågande än hans ovågande mormor.


I dag vågade han åka lövskottkärra med morfar.
Det hade jag också vågat, bara jag vågat fråga!