Vardag

Tillbaka till den "riktiga" vardagen igen.
Så gott!
I onsdags kom elva ( ja. lyxigt med en så liten egen klass) glada och skolmotiverade sjätteklasselever tillbaka till klassrummet. Senare på dagen träffades vi i hela 5-6an. Då blir vi dubbelt så många... men å andra sidan så finns det alltid en extra vuxenresurs med i klassrummet då vi är 22.

I min sista klass i Dalstorp, så var det 30 elever. Klassen delades bara i  engelska och matte. Så nog har vi fått mer resurser till skolan under de senare åren. Resurser utan pedagogisk utbildning i och för sig, men en person med en vilja att göra så gott den kan. Med den inställningen kommer man en bra bit.

I torsdags kom sommarvärmen tillbaka. 27 grader visade termometern, då jag lämnade skolan vid halv tre.
Beslöt mig för att avboka seneftermiddagens spinmix -pass, och i stället njuta av den , sannolikt, sista högsommardagen.
C-E fixade fram batterierna till elcyklarna och följde gärna med på en tur runt Lagmanshagasjön.

Missade att ta med baddräkten. Hade varit lite kul att ta ett sensommardopp i sjön, där jag tog det första badet för sommaren i mitten av maj. Då var det ordentligt kallt, och framförallt så fanns det knappast någon strand, vattnet gick nästan upp till stenmuren.
Strandremsan var inte någon remsa längre, stranden går numera långt ut i sjön.

En härlig cykeltur var det, i det ljumma, men lite blåsiga vädret.
En cykeltur som blev en tur och retur -tur, från Lagmanshagasjön. Det visade sig att C-E hade fått punktering på bakhjulet, så det blev till att vända om och cykla hem och hämta bärgningsbil.

 I fredags var det riktigt härligt sensommarväder.
30 mm regn, och när regnet drog bort, blev luften härligt hög och sval.
Sensommarväder/Tidigt höstväder hör absolut till favoritvädertyperna.
Härligt är det med en lång,varm sommar, ännu härligare är dagarna med växlande solighet och en temperatur på 15-20 grader.
Önskar en lång, vacker höst med både regn och sol.

Växtligheten har börjar återhämta sig efter torkan.
Äpple och päronskörden har aldrig varit större på sina ställen.
I våra träd har det inte kommit mycket frukt i år, men vi har snälla grannar, från vars överflöd vi gärna förser oss.

Lingonplockning och syltkok ägnades förmiddagen år.
Eftermiddagen blev en social historia.
Satt i Karlas kök en dryg timme och hade ett trevligt samtal.
Missade tyvärr att ta upp kameran.
Blev en bild på de fina kalvarna på vägen hem iallafall.

Beslöt mig för att fortsätta förbi hemhuset och gå till Rörstorp och beställa en extra biljett till en teaterresa till Värnamo den 16 sept.
Fick en pratstund med Gunnar, 91, längs vägen.

Avsmakade även en av hans äppelsorter.  Gunnar berättade att just detta trädet var en ympning som gjorts på en vildapel, hämtad från en åker, för många, många år sedan.
Jättegoda.

Ingela och Ingemar lovade att ordna ytterligare en biljett till sonens, Peter Jansson, framträdande med Riksteatern på Gummifabriken i Värnamo, om tre veckor. https://gummifabriken.nu/evenemang/jord/
Ska bli kul att se Peter på scen igen, det var ett bra tag sen vi hade tillfälle till det.

I Ingelas och Ingemars växthus är det ordning och reda, inte det förvuxna kaos som vi har i vårt lilla plasthus. Inser att jag inte jagat tjuvar tillräckligt, då jag ser hur det kan se ut.

Dags att fixa lite kvällsmat. Fläskpannkaka får det bli - det passar bra till nykokt lingonsylt.

Favoriter

En sådan härlig vecka det blev, en vecka med så många favoritgöromål!

Träffade båda favoritpersonerna i början av veckan- söndag -måndag.

En resa till Ava och hennes familj fick avsluta sommarledigheten, i måndags.

Konrad fick vi rå om alldeles själva under några timmar i söndags, då hans föräldrar var ute på egna äventyr.

Härliga ungar. Tänk att vi skulle få de allra bästa barnbarnen av små barn som finns....  : )

Efter två fina dagar med barnbarnen och deras familjer, så var det dags att ta itu med favoritsysslan. Jobbet! Höstterminen startade för oss lärare. 

Visst skulle jag kunnat avstå skolan och gå in i pensionstillvaron denna hösttermin. Men jag vill inte, och jag behöver inte. Jag har världens roligaste jobb och jag känner mig fortfarande behövd och uppskattad.

Två dagar ytterligare har vi att förbereda oss inför elevernas ankomst på onsdag. Ser fram emot att möta mina fina elever i sexan igen. Mitt sista läsår med klass, det ska det bli. Men man kan ju jobba på deltid och som resurs/ämneslärare några år till, om jag fortsätter att känna att skoljobb är min favoritsysselsättning.

Igår ( och idag) var det "Gällstadsdagar". Betyder att alla affärer i samhället gör sitt bästa för att locka besökare.  Det där med reavaror och utförsäljning är inte min grej, men visst blev det lite blivande favoritkläder inköpta i favoritaffären mitt i Gällstadskrysset.

Därefter åkte vi till den lilla byn Boarp och till Prästakvarnen.

Det har blivit tradition att äta våfflor vid den välbehållna kvarnen, besöka utställningen som finns där och vinna lite kakor på kaklotteriet.

En absolut favoritplats, alltså.

Då det var den internationella geocachingdagen igår, den 18 aug, så passade vi på att leta upp två relativt nya gömmor i favoritsamhället Dalstorp.

Det är bara att konstatera, att jag fortfarande ser Dalstorp som traktens vackraste samhälle. Tjugofem år jobbade jag i Dalstorpsskolan, det har satt sina spår. 

Aldrig har vattenståndet i sjön varit så lågt. 

Här brukade vi bada med eleverna, då det var fina dagar vid hösttermins start. 

Många vintrar var det blankis på sjön, några gånger har jag åkt skridskor från den ena sidan till den andra. Tillsammans med elever och kollegor.... och varit den som varit mest skraj av alla. Isen ryter när en tungviktare som jag åker över den. Naturligtvis har jag aldrig gett mig ut på svagare is än att den håller att en personbil kan köra på den....

Stockremma- Krokenrundan är också en av favoritrundorna. Den fick utgöra gårdagens promenad.

På den rundan passerar man såväl enstaka hus, går genom skog och mera öppna områden, längs mossar och slutligen genom nästan hela vår by. Varierande omgivningar alltså.

Svåger Roger håller den gamla stigen, som var en utmärkt ridstig för döttrarna öppen.
Vackert med ljung i full blom.

Extra intressant var ljungdungen där en stor del var vit. Mutant? Albino?

Visst är geocaching en favoritsyssla, bara tiden finns och vädret inbjuder till vandring.
Har spanat in Nårungarundan flera år. Idag blev det äntligen av att vandra den 7-8 km länga leden.

Det var en riktigt bra runda i varierande natur och i kuperad terräng.
Hela vandringen var en ren njutning, speciellt som vädret som gjort för långpromenad.

Fjorton cacher fanns det utmed rundan.
Så bra att de inte ligger för tätt, för då tar det så lång tid att gå en längre runda.
För mig/ oss är vandringen och naturupplevelsen det primära och det där med att leta burkar en bonus och framförallt en anledning och en guide till att hitta nya stigar och vägar.

Offerkällans vatten var kallt och smakade gott.

Historien om greven i Grevagården, som i ren förtvivlan, tagit sitt eget liv, var riktigt ruskig.  Två fruar hade dött, flera av hans barn hade fått lämna jordelivet.  Greven  ville inte leva längre.
Det var artonhundratal och självspillingar fick inte begravas på kyrkogården, utan skulle begravas i skogen. Men de drängar som skulle föra greven till vila i skogen, tappade båren i fyllan och villan och grevens kropp rullade ner för branten till ån. Det sägs att man sett delar av hans skelett lysa vita i branten.

Vi avslutade dagens utflykt med en visit hos bror och svägerska i Finnekumla, Rångedala.
Det är klart att barndomens mossbelupna stenar är en av mina favoritplatser.

Tog rundan runt, den som jag ofta gick med mor och mormor, då jag var barn. Då kändes den lång och jobbig. Idag inser jag att en inte är längre än två och en halv kilometer, knappt det. Tar en halvtimme att gå i rask takt. 

Favoritbild förstås, utsikten från Backgården.

En bra vecka alltså. Favoritvecka, kanske... ja, utom det där med det uteblivna kaffet på studiedagen. Men någon smolk ska det väl vara i glädjebägaren. 

Lojalitet?

Lojalitet med sin arbetsgivare, det var något som ofta var uppe till diskussion för 8-10 år sedan.
Man skulle vara lojal till varje pris, annars fick man varningar och t.o.m avsked.
Med lojalitet avses/avsågs att man inte kritiserade sin arbetsgivare, att man inte fick ta upp det som var galet och ta in det i offentlighetens ljus.

För egen del så fick jag två ordentliga smällar på fingrarna under denna tid. En riktigt hård en, där jag fick en skriftlig varning.
Jag skrev på min blogg ( som då var alldeles ny) att det gjorde skillnad på skolans miljö om elever var frånvarande eler närvarande. Inga namn naturligtvis! Ändå så var detta en så allvarlig förseelse att jag skulle varnas, skriftlig. Enligt skolchefen.
Jag frågade f.ö. min dåvarande rektor vad en skriftlig varning innebar. Han förklarade att det dokument som beskriver de hemskheter som jag utfört, skulle komma att förvaras i min personakt, och tas fram om jag gjorde ytterligare dumheter.

Någon sådan förskräcklig förseelse har jag inte mera gjort mig skyldig till. Jag blev dock inkallad för allvarligt samtal med rektor, då jag något år efter varningen hade kritiserat mina kollegor samt rektor, för att de inte ville vara med i det europeiska samarbete som jag ville dra igång.
Lite smäll på fingrarna. Inte ska man kritisera, man ska vara lojal med arbetsgivare och kollegor.

Nu är det dags igen. Kritik ska ges. Inte mot kollegorna, för mina nuvarande kollegor är verkligen toppenbra. Det är kommunens tokiga tänk jag vill åt, och som jag nu ska kritisera i resten av inlägget.
Vi får väl se om någon hittar det odelade ( fegt) inlägget och om jag blir tagen i örat för det.
Att sparka en gammal lärare som gör ett bra jobb, det tror jag inte man gör. Och gör man det, så får jag väl ta ut pension och i stället hitta någon meningsfull fritidssyssla....

Det är ebb i kommunens kassakista.
Hur illa det är, det vet jag inte, men vad jag förstår så är de budgeterade medlen (iallafall vad det gäller lärandesektionen, sannolikt även den sociala sektionen) SLUT.
Anledningen lär enligt media vara att det finns alldeles för många personer ( elever) som man inte klarar av att ha inom den vanliga skolan, utan som måste köras/inhysas på dyra internat/specialskolor.

Konsekvensen av detta är att vi inte får köpa in läromedel/förbrukningsmaterial till våra skolor. Vi har också blivit beordrade att inte sätta in vikarier om någon av oss lärare är sjuk.
Köpstopp, alltså.

Vilket betyder att våra elever, de elever som fixar en normal skoltillvaro..... man skulle kunna uttrycka det "kan sköta sig" / " har föräldrar som är vuxna sin föräldraroll".... inte får de material som de behöver. Eleverna får inte heller får den hjälp i skolan som de behöver och har rätt till, om läraren är sjuk.

Rektor uttryckte det så igår vid skolstarten, att vi skulle kolla igenom vad som fanns i klassrummen och lägga ut det i materialrummen. Kanske det fanns några pennor i ett klassrum, några radergummin i ett annat.... och det skulle göra skillnad.

Samtidigt tillsätter kommunen ytterligare en ( en tredje) utvecklingsledare.
Vi diskuterade detta kollegor emellan under dagens lunch, och någon trodde sig veta att denna person får sin lön genom statliga pengar.

Men det rimmar illa!

Någon annan av kollegorna trodde sig veta att kommunen har sparade pengar, men att man föredrar att låta dem ligga kvar på kistbotten, i stället för att använda dem när de behövs.

Jag har absolut inget till övers för Björklund och ( l)-politiken, men han har rätt i en sak; skolan bör förstatligas igen.

Jag förstår inte heller hur något politiskt parti kan ställa sig bakom att man kan ta ut vinster i friskolor, de som egentligen drivs med samma kommunala medel som våra "vanliga" grundskolor och gymnasier får ta del av.  Att ha en elev på internat kostar multum. Tyvärr så fortsätter många av dessa elever att  kosta samhället massor av pengar  genom hela livet. Jag skulle gärna vilja ha statistik på hur väl internatskolor/specialskolor lyckas att göra dessa (oftast) extremt destruktiva  barn/ungdomar till vuxna människor, som kan försörja sig själva och en eventuell familj?

Om vi nu har så många barn som behöver annorlunda skolgång och verksamhet, så tycker jag att kommunen borde satsa på en sådan skola. En skola där man försöker fånga eleverna efter deras förmågor och intressen, göra dem till bra samhällsmedborgare i stället för att de skulle läsa efter vår alldeles för omfattande läroplan.
Jag förstår att man måste ha skolverkets tillstånd, men försöker man inte så kan man ju absolut inte få något. Som det nu är så slänger man ut massor av pengar till skolor som jobbar utifrån privata vinstintressen. Som sagt, hur dessa institutioner lyckas med sina elever det vet jag inte.... man löser iallafall det kommunala problemet med att de "omöjliga" barnen inte finns i våra "normala" klasser.

Idag var det skoldag nummer två. För lärare. En föreläsning om "Kooperativt lärande" stod på agendan. Eller rättare sagt, en workshop. Jag hade inga förväntningar på innehållet, men det var riktigt bra, en lärstil som jag- och många med mej- skulle vilja införa i klassrummen.
Men hur mycket får man med sig på sammanlagt tre timmar? Jodå, tillräckligt för att starta upp., för att testa lärmodellen. Men sen då?
Nä, inga mer workshops/föreläsningar är inplanerade detta läsår. Och pengar till att köpa boken ( 309 kr på adlibris) där föreläsaren beskriver olika sätt att jobba kooperativt i klassrummet, det finns det inte.
Det är så typiskt vår kommun att göra så här. En intressant föreläsning vid terminsstart, något som många lärare vill veta er om och testa.... men inte, det händer inget mer, och snart har man glömt alltihop.

Snälla skolledare, lät oss jobba med något under ett helt läsår. Något som vi kan omsätta i verkligheten, något som gör att eleverna utvecklar både kunskaper och förmågor. Det som startades och avslutades idag, det hade väldigt många velat få möjlighet att ta till sig och ta med sig in i sin undervisningsmodell.

Sist, men inte minst: Vi fick inget kaffe under förmiddagen. Sent i går kväll hade det skickats ut ett mail att alla skulle ta med sig eget fika. Jag tror att någon rektor hade informerat muntligt, för det fanns en del som hade med sig en kaffetermos.
Under alla år ( 42) som jag jobbat i skolan i vår kommun, så har det bjudits på en kopp kaffe/te samt något tilltugg ( nästan alltid en fralla) på studiedagarnas förmiddagsföreläsning. Idag blev det inget kaffe, p.g.a det ekonomiska läget.
Det känns nästan som om de som styr kommunen startat ett krig, för det finns faktiskt gränser, och när det blir kaffestopp, då är gränsen passerad.
Dessutom betalar vi 50 kr per månad ( 600 kr per år) för att vi ska få vårt nödvändiga kaffe. ( Känns som om vi ska säga upp det avtalet och istället köpa in eget kaffe för privata pengar, jag tror att det blir billigare. Och är det krigstillstånd, så är det....)

Det ska bli ännu värre innan inlägget är slut: På våningen ovanför vår workshop, där hade förskollärarna en föreläsning. Där serverades det kaffe och fralla. Snacka om exkludering och inkludering!

Nu löste det sig för oss som var förmiddagssugna på kaffe, vi kunde köpa en kopp kaffe och en veteskiva i gymnasiets cafeteria.

Nä, hör ni, ni som bestämmer i kommunen! Börja inte med att spara in på pennor för eleverna och kaffe för lärarna. Ta er istället en tankeställare över hur ni kan ta hand om alla kommunens elever inom kommunens ramar. Det finns säkert mycket annat som kostar, som man kan spara på, men rör inte smågrejerna, skitgrejerna.... det skapar bara dålig stämning och gör oss alla ( framförallt er) till förlorare.

Augusti

Vattnet i Görans dammar håller på att ta slut.
Sommarledigheten är över för de allra flesta.
Regn har fallit, om än i små mängder.
Mer vatten från ovan är utlovat.
Gott när tillvaron återgår till det mer normala.

Det lär sannolikt ta tid innan det blir "normalt" igen.
Tänker på vad den långa torkperioden ställt till med.
Bonden i vår by funderar på vilka djur som måste slaktas... och grävas ner.
Slakteriköerna är överfulla.
Man kan ju inte låta djuren svälta i väntan på slakt.
Man måste rädda det som räddas kan.

Markerna är förtorkade.
Träden har fällt sina löv i förtid.
Gräsmattorna skiftar i gulrött.
Mängder av perenner är helt nedvissnade, ser helt döda ut.
Undrar hur det ser ut i naturen  när det blir sommar igen.
Kommer den att återhämta sig direkt? Kommer det att ta år innan det blivit "normalt" igen?
Den som lever får se.

 
Konstaterar dock  att det finns en del växter som klarat sig bra.
Det finns t..m någon växt i perennrabatten som har återtagit mark när grannväxterna har krympt ihop och försvunnit.

Visst har det varit varmt och gott i sommar.
Bad och soldagarna har varit hur många som helst.
Halmstadsstugan har verkligen används denna sommar.
Det blev en sommar som alla kommer att minnas.

Dåligt med inlägg i den offentliga dagboken har det blivit.
Tiden har används till annat.
Dagliga promenader.
Läsa böcker.
Kortresor.

En av alla lästa böcker, är boken "Hjärnstark".
Vikten av daglig rörelse, konditionsträning, betonas i boken.
Att röra på sig, en halvtimme per dag, gärna mer, det är superviktigt för alla människor i alla åldrar. Både för kropp och för själ.
Tror att många av oss insett hur viktig dagens promenad är.

Har hunnit träffa en del gamla vänner under senaste veckan.
Gamla kollegor.
Gamla vänner.
Så roligt att ses och prata en stund.
Gärna under det att man tar en gemensam promenad.

Bror med familj kom på besök i går.
Samt familjen Friberg.
Bara Karins familj, av "alla" Lillys och Ejnars ättlingar, saknades.
Verkligen kul att samla alla ungdomarna.
Är så glad över hur lätt det är få kontakt med den unga generationen, över att de vill komma och umgås med gamlingarna.
.

Två dagar återstår innan skolan börjar igen.
Är "taggad" för skolstart, absolut.
80 % skolvecka.  Blir säkert jättebra med en ledig dag.

Bra avslutning på lovet blir det också. "Barnvakt" till Konrad i morgon.... och som avslutning på ledigheten, en resa till Malmö och till Ava på måndag.

Halva augusti har snart gått.
Sommaren har varit jättebra.... om man undantar vad den gjort med naturen.
Förhoppningsvis blir det mycket regn framgent.....men antagligen kommer det alldeles för sent.