Konstigt

 

Lite konstigt är det  att två planeter som befinner sig på ett avstånd från varann, motsvarande fem gånger jordens avstånd från solen, kan se ut att ligga bara några "stenkast" från varann.

Astronomi har alltid fascinerat mej.  Speciellt då jag var ung. Då läste jag allt jag kom över. Numera handlar det mest om att hålla reda på olika objekt på natthimlen.  Jupiter och Venus närmar sig varann alltmer.  ( Jupiter är den planet som står högst av de två)  Om några dagar, så står de så nära varann att de nästan kan ses som en stjärna. Konjunktioner ( planetmöten) sker lite då och då. En gång föddes han som vår religion vilar på, då Jupiter och Saturnus stod i konjunktion med varann. Kolla i väster, väst-syd-väst, om det är klart väder. På tidig kväll dominerar de båda planeterna "stjärnhimlen".

Norrsken sägs det att det var i våra trakter i natt, Har aldrig sett denna företeelse. Mycket beroende på att jag sover så gott....Får kolla innan jag går till sängs i kväll samt då jag går upp på det nattliga toa-besöket.

Egentligen var det inte Venus och Jupiter som jag skulle skriva om under rubriken konstigt. Blev så, då jag bara tagit två bilder under de senaste dagarna. ( Blogga utan bilder, nix..... använda gamla,nix... ja, jag vet jag är "knäpp.  Så nu får de bli de två aktuella bilderna. )

Här kommer gårdagens dagsbild.... 

Lika fin himmel idag också. men fortfarande alldeles för mycket is på byvägen. Igår fick det bli en runda på asfalt och skogsväg, och bara en liten bit byväg. Varvid jag, då jag knäppte detta foto, reflekterade över den tid, för närmare två år sedan, då det inte syntes ett enda flygplan på himlen. Det var konstigt! 

Idag har det blivit gym samt en kortare promenad. På mestadels otäck byväg. Trots en stav i varje hand, spänner jag mej så att det gör ont i både knän och rygg. Men ut i solen det måste jag ju!

Om jag komma till saken nu då. Nästan så jag glömt bort vad jag tänkte skriva....

Jo..

Konstigt 1 och 2. det gäller våra rättsväsendet. Det är så konstigt att inte välutbildade jurister känner till den grundläggande mänskliga anatomin. Om man nu inte känner till de mest frekventa benämningarna på det kvinnliga könsorganet, så bör man lägga till såväl anatomikurs som språkkurs i juristutbildningen,  Och förresten så gör det inget var snippan börjar eller slutar, en snuskgubbe ska ändå inte dit med sina äckliga fingrar.

Lika konstigt är att man hänger ut en man som egentligen inte skadat någon människa, bara gjort bort sig, i så grava och kränkande ordalag så att personen inte orkar leva längre. Det är ju ett offentligt mord på en person, som borde fått förklara och "botgöra" inom organisationen. Även offentliga personer är människor.

Konstighet nummer 3, det är elstödet. 50 öre per använd kilowattimme, använd från okt 21 till och med sept har nu nått makens konto. Detta trots att vi hade ett väldigt bra bundet avtal under denna tid, och inte hade några höga elkostnader. Borde ju kunna gå till dem som drabbades av de oproportionellt höga elpriserna, inte till alla. Idag fick maken dessutom meddelande att han, inom några dagar, får elstöd för  den gamla sommarstugan i Halmstad utbetalt. Zon 4. 79 öre per KWh. Då vi bara är i stugan under varma sommardagar, och egentligen aldrig har på el-elementen, så tror jag att vi får tillbaka lika mycket som vi betalt i rent elpris. Sen är de fasta kostnaderna oskäligt höga, där i sommarstugelandet. Men det är en annan sak.  Tycker f.ö. att den som har råd att hålla sig med sommarstuga, har råd att betala det pris  elen betingar. De pengarna skull gör mycket bättre nytta hos någon som verkligen behövde.

Ok,ok.... vi kan skicka våra elstödspengar till någon hjälporganistaion. Om det blir så? Nä, där är vi alldeles för giriga..... 

Konstigt att det ska vara så lätt att "stjäla" en bild från Facebook. Vännen Britt hade just lagt ut fotot på årets första tussilago. Den är alltså fotad bara några kilometer bort.  Visst känns det lite konstigt att februari alldeles strax övergår i månaden mars. Vårmånad! Underbart.

Lite blandat

Man blir ju inte superglad, då man kollar ut genom sovrumsfönstret och ser gråmulenhet, lite dis och snö. Snön kom igår. Var ute .... med stavar.... kan ju låtsas att det är skidor... och slirade runt på byvägen, för friskluft och lite kroppsrörelse. Det var faktiskt ganska gott väder, så det kändes ganska ok. 

Idag , då jag öppnade ytterdörren... ligger mot norr... för att släppa ut katterna, möttes jag av en motsträvig dörr . När jag tryckt till lite extra, och fått upp dörren, så möttes jag av en isande nordanvind. Katterna var tveksamma till utgång. Några steg ut blev det, men nu är de inne igen. 

Jodå, jag SKA ta en runda i eftermiddag. Det sägs att det ska klarna upp. Men nordanvinden, den lär bestå. Får ta fram de varmaste vinterkläderna igen....Var ett tag sedan senast.

"Minnen" på Facebook, berättade att det är ett år sedan idag, som det första quizet, efter två nedstängda år, ägde rum. Visade upp vinsten, en grön "vas" på FB.

 Igår var det dags för detta års andra quiz. Vi ville inte vinna denna gång. Det har vi ju gjort för många gånger. Senast vid januariquizet. För säkerhets skull, så svarade vi helt åt skogen på skiljefrågan. 

Vi hade lite för höga tankar om oss själva. Hade missat en fråga och stannade på 15 poäng. Av 16. Ett lag hade 15,5 poäng. det tackar vi faktiskt för. Det är en rolig grej att vara med, det är roligt att vara bland de tre bästa, men det är så pinsamt att vinna gång efter annan. 

Vinst: En glasgrej. Så klart, på Glasets hus! Sedan hösten, så är det Kunskapens äpple som gäller. Vi har två. Dessutom får alla i laget var sitt presentkort på en lunch på Glasets hus. Tyvärr hör inte deras lunch till de kulinariska höjdpunkterna.  Vi har sex presentkort liggande....

Glasets hus har, förutom en hytta, där glasblåsare visar upp sitt hantverk. ( stängt just nu pg.a. höga elpriser) ett glasmuseum och en utställningslokal. En "debutant- utställning " var uppe. Väninnan Susanne debuterade redan förra året, på just den utställningen.  Den här målningen samt nästa är hennes verk. Gillar verkligen hennes speciella uttryck. Akvarellmålning, det är svårt. Jag vet, jag har testat. Med "katastrofala" resultat. allt flyter ju ihop. Tacka vet jag olja. det är bara att måla över, där det man inte  är nöjd med, har torkat.

Tänkte på det, då jag såg quiz-minnet på FB, med text "Första quizet på två år": TÄNK så fort man glömmer. Visst minns man att det fanns en tid då mycket var nedstängt, då  alla  evenemang blev inställda. Men att det varade så länge! Mer eller mindre i två år! Öppnade väl lite smått någon gång under tiden, men fick stänga igen...

Tack och lov för vaccin, som gör att man har kunnat återgå till det mer normala igen....Och dessutom har kunnat boosta sitt immunförsvat med några förkylningar. Jag inbillar mig... men kan ha fel... att vi behöver lite virus ibland, för att må bra däremellan....

Läste ledaren i dagens Borås Tidning, och höll med. "Nya tekniken är inte skolans bästa vän". Det handlade om att datorer tagit över skolans värld. Konsekvenser: barnen kan inte använda en penna, kan inte skriva läsligt för hand, finmotoriken utvecklas inte. Bristen på läroböcker i klassrummen främjar definitivt inte barnens läsförståelse, ej heller deras kunskapsutveckling. 

Håller med helt. Datorn ska vara ett hjälpmedel, inte en lärobok. Visst måste man kunna skriva med penna! Kommer ihåg att jag klagade på att eleverna inte kunde skriva ut material  från sina Cromebooks. Skrev då ett inlägg i  en nationell grupp, på Facebook. Skälet var att man skulle kunna använda det datorskrivna , tillsammans med att skriva för hand. Fick ett svar : Behövs inte; mina elever har inte använt papper och penna på tre år!

 HJÄLP!

Läroböcker är bra. Texten är skriven för åldersgruppen, man kan läsa texten tillsammans, man kan diskutera utifrån det man läst. Det är mycket svårare att ta till sej kunskap från datorn, och de program som finns där. Ialla fall var det så, då jag undervisade i no/so....

 

Visst har jag gått på mängder av alla de olika trender, som skolvärlden gått igenom.

Kommer inte ihåg alla, men tycker nog att det kommit fler trender med tätare mellanrum under senare år. "Kooperativt lärande" var i fokus då jag lämnade  allt utom musikundervisningen, för tre år sedan. Vet inte om den trenden har ersatts om något nytt. "The big five", det var lärarnas rättesnöre innan dess. Och "Grej of the day" skulle ge eleverna en massa "blixtkunskap". Naturligtvis har jag "gått på allt". "Grej of the day". Det var ganska kul att göra de PP-presentationerna. Lärarinnan lärde sig en hel del.... 

Blev lite osams med min dåvarande rektor, då jag ifrågasatte trenden att elever från F- till åk 2, alltså tre ålderspann, skulle delas "vertikalt" i stället för " horisontellt", under en period kring millenieskiftet.  Gällde ju inte de elever jag jobbade med, men jag tyckte ändå att det var helt idiotiskt. Idag finns inte den typen av elevgrupperingar kvar.

Blev som vanligt alldeles för längt inlägg....

Har hunnit med att lösa melodikrysset och att fika med gårdagsbakad citron-sockerkaka, under tiden jag bloggat. 

En "gamling" behöver träna på att multitaska. 

Blev lite "rädd för mej själv" i går kväll. Skulle leta upp jackan efter quizet. Visste ungefär var jag hängt den... men hittade inte... Detta trots att den hängde ytterst, och jag tagit i den flera gånger men inte känt igen. Demens på gång.....HJÄLP!

Solen börjar bryta igenom det gråa där ute. Ska skotta bort lite snö. Maken fixar rotmos och  den köttkorv som legat i frysen sen jultid. Långpromenad, det får det bli efter lunch. Dagarna är långa nu! Så det finns massor av tid för lite kroppsrörelse.....

Hoppfullt

 

Det var ett välbekant ljud. Men ändå obekant, på något vis.  Det mötte mej, då jag steg ur bilen, hemkommen, efter ett bra pass på gymmet.

Jag spanade upp mot skyn, men jag kunde inte urskilja dem som frambringade ljudet. 

En våg av värme och hopp steg upp någonstans i magtrakten. Tranorna hade anlänt till våra trakter! 

De var antagligen på väg en bit norrut, kanske till dansen vid Hornborgarsjön.  Ett sådant härligt oljud de ger ifrån sig, vårens första tranor.

En stor flock bergfinkar har tagit rast vid vår ( makens) (ohygieniska?) fågelbord. Också ett hoppfullt vårtecken. Bergfinkarna stannar inte hos oss, de ger sig en bra bit norrut för att häcka.  Hörde att bofinken varit synlig också. Har dock inte kunnat urskilja någon i våra fågelflockar. 

Apropå set där med ohygieniskt matande, så var det någon som kommenterade det, förra gången jag visade fågelbilder. Det är inte trevligt att blanda mat och bajs, för det är väl det som det blir, när det ligger så mycket frön på marken. 

Matningen sker i ett överbyggt fågelhus, en dryg meter upp. Fåglar är selektiva, och väljer i första hand ut de bästa godsakerna. Alltså skvätts det ner en massa frön på marken.  Men vad gör man? Maken  skyfflar bort det som finns på marken då och då. Han lägger det i skogen en bit bort. Dit hittar ju fåglarna också. så det är ganska ogjort jobb. Med alla års erfarenhet av utspillda frön, så tycks farhågorna om att fåglarna blir sjuka av att åta från marken, klart överdrivna.

Så här långt hade snödropparna på den gamla matkällarens tak, kommit igår. I Ulås. Utanför Värnamo. Är så vackert, då det finns ett antal "buketter" där på jordtaket. Det fanns några utslagna snödroppar i trädgården också, men de blev aldrig fotograferade.

Kände mig extremt trött i slutet av mormorstisdagen. Det blir så ibland. Ont i rygg, ont i knän, vimsig i huvudet.  Idag blev det ett pass på gymmet. Känner mig hur pigg som helst, och det samma gäller både knän och rygg. Känns rätt hoppfullt att man kan återhämta sig så snabbt, de gånger man  "kör slut på sig själv."  Tror f.ö. att det var rester av förkylningen som påverkade tröttheten. Killarna skötte sig hur bra som helst, så dem kan jag inte skylla på..... 

Besökte distriktskontoret av PRO Södra Älvsborg i måndags. Behövde lite hjälp med vår lokala hemsida, vilken jag åtagit mig att sköta. Min IT-mentor, det var en trevlig kvinna på åttio år. Jag kände mig så glad, så fylld av hopp. då jag träffat henne. Alla som känner mig, vet ju att jag lider av lite åldersnoja och har svårt att inse att jag är pensionär....Britt-Marie visade mig att man kan ha ett aktivt liv och vara behövd, även om man hör till  den "tredje generationen".

"Våren  anlände igår!"sa man i lokalradion, Radio Sjuhärad. Nu visade det sig att det bara gällde Borås med omnejd. Vi som bor på lite högre höjd över havet, har tydligen inte haft tillräckligt höga medeltemperaturer för att blir vår-godkända. Men det känns absolut hoppfullt att den bästa av årstider befinner alldeles i närheten. Tibasten, bakom vårt hus, väntar bara på lite mildare temperaturer. Den är verkligen redo för vår. Och det är jag också.

Semletid

 

 

Den första semlan jag smakade detta semmelår av anno 2023, det var i samband med PRO-mötet som vi hade i slutet av januari.

"Gillar jag  inte semlor längre?" var min tanke då jag ätit mig in i bakverket. På sedvanligt sätt. Först hatten av. Doppad i lite grädde. Sedan,  med hjälp av sked, attack  från utsida med snabbt avancemang mot den åtråvärda mitten. 

Torr bulle, snålt med såväl grädde som fyllning. Nej, den semlan, från ICA i Dalstorp, gav inte mersmak. 

Semla nummer två avnjöts på "ledighetskommittens" träff i onsdags 

Bullen var smakrik och ganska saftig, semlan var fylld med mycket grädde och mycket god, mjuk mandelmassa.  Inte så söt, utan mer med smak av mandel.

Tänk att en semla kunde vara så här god. En semla, som också var ICA-gjord. Men denna gång från ICA Kcantum i Tranemo.

Prismässigt liknade pris som tidigare "ICA-semla", omkring 25 kronor.

Ända sedan senaste besöket, tredje advent, har jag sett fram emot fastlagssöndagen.  Vare sig för semlans  eller för den speciella dagens skull, utan för att när Erikson Cottage öppnar nästa gång efter adventsfika, då är våren på gång. Lite av ett "våravstamp".

Det som bakas i surdegsbageriet , det är mathantverk . Allt görs för hand, ja, allt utom degknådandet. Att framställa ett bakverk är en lång process, med surdeg och lång jästid av vetedegen. Bullen är bakad på mjölk från närmsta gård. Mjölet är ölandsvete från västgötaslätten. Mandeln är importerad från Italien, rostad och mald på plats i Lindås.

Det var på Erikson Cottage som årets tredje semla intogs. Mycket välsmakande bulle. Saftig, ganska matig. Tror att surdeg gör att brödet känns mera "matigt". Rejält tilltaget, såväl vad det gäller grädde som den väldigt speciella, grovkornig mandelmassan. Enda anmärkningen: mandelfyllningen var lite i sötaste laget.  Men gott var det, även om semla nummer två, kom upp till samma "betyg". Goda fyror på den femgradiga skalan. Den första semlan värderas till en svag tvåa. Priset? Drygt det dubbla mot ICA-semlor.

Fördelen med att Erikson Cottage är öppet, det är att det för vår del nästan alltid genererar lite motion. Idag ställde vi bilen på badplatsen, Lagmanhagasjöns, parkering.  Det ger en bra och ganska kuperad promenad på 5,5  km. Med fikastopp efter 3,5.

Nästa gång som caféet har öppet, det är på mors dag. Förhoppningsvis kan det bli en cykeltur dit då. Samt ytterligare någon tur med cykel under sommaren, då man håller öppet torsdag/ fredag till söndag under juni-aug.

Semla nummer fyra, den är inte bakad än. Planen är att den ska införskaffas på väg till "mormorstisdagen". På självaste fettisdagen.  Berts i Gnosjö brukar ha väldigt goda semlor. Fyllningen är ett blandning mellan nötter och mandel. Lite annorlunda. Priset ligger omkring femtiolapp.

Få se om det kan bli en femma i betyg från femfemman.

Efter fettisdagen anser jag att 2023 års semmelsäsong kan anses som slutförd.  

Vore inte helt fel, om man från askonsdag fram till påsk, under fastetidens 40 dagar, kunde göra som våra holländska grannar; Undvika sötsaker. En form av fasta som tydligen är vanlig bland katoliker. Eller åtminstone katoliker i förskingringen.

Bilderna är förstås tagna på dagens runda. En solig dag, som nu i eftermiddag övergått till grå skyar och lite snöflingor som driver kring. Husen på understa bilden, kan hyras för det facila priset av ca 5000 kr per natt, maj till september.  Sjöutsikt, brygga, bastu och frukost ( med surdegsbröd) ingår.

Femtio år sedan

 ...lite drygt. Eller åtminstone trettiofem.

För femtiofyra år sedan var jag på bröllop. Mitt första. Jag och farmor var inbjudna till kusinens vigsel och efterföljande fest. Tror att pappa... eller kanske farbror... körde oss. Varför de inte fick inbjudan... ja, det kan man ju undra...

Jag har sannolikt träffat  min kusin ett par gånger efter detta. Farmors begravning. 44 år sedan. Kommer inte ihåg något från den. Min fars begravning, 35 år sedan. Kommer inte ihåg mycket därifrån heller, men det var säkert så att vi hälsade på varann då.

För några år sedan fick jag en vänförfrågan på FB, från min kusin.  Jag lägger ut en hel del där, och hon har ofta kommenterat. Lite löst har vi skrivit; Vi måste träffas!

Men så är det som det blir, det är annat som prioriteras... och kanske allra mest... "vågar man"? Tänk om man inte har något att säga till varann.

Men äntligen vågade jag... bjöd in M och S på lunch till denna fredag. Lite pirrigt var det allt. Men det gick över, så fort vi sagt hej!

Det är klart att vi hade mycket att prata om. M är åtta år äldre än jag, och antagligen en av de få människor som har minnen av mej som barn.  Många minnen blev det...men också en hel annat avhandlat. Förstås!

Så trevliga människor, som man är nära släkt med. Synd att det skulle ta så många år att upptäcka det. Nu får vi se till att träffas med våra respektive bröder, framåt sommaren. 

Och sådan tur att jag "tog mod till mej" och bjöd in. Det får jag göra med fler!

Uppdatering

 Det tog en evig tid för datorn att uppdatera sig, då jag satte på den idag. "Mycket nytt på väg till dej" stod det på ett meddelande, samtidigt som det framgick att man inte skulle stänga av datorn, utan låta allt ha sin gång. Tog säkert en halvtimme att få allt i ordning.  Så nu är det fråga om, vad som är nytt... Skrivbordsunderlägget, som jag haft sedan i höstas, var helt borta.  Bara svart. Nu finns det ett uppdaterat skrivbordsunderlägg på plats.

Uppdatering av blogg, det kan väl vara dags. Har ambitionen att åtminstone få till tre blogginlägg per vecka. Känns rimligt. Inte mycket att uppdatera denna vecka dock. Lite ur led, är veckan också. 

Mormors/morfarstisdag inföll på måndag. Sätter genast all uppbyggd veckostruktur ur spel. Dessutom innehåller veckan  ingen jobbdag. Sportlov.....

Vädret överraskade storligen i måndags. SOL!  

Såg att det höll på att avverkas ett stycke från killarnas hem. Fick bli promenad dit. Med fika. Nybakade bananmuffins. Fortfarande ljumma. Numera är det K-P som helst vill baka med mormor. Konrad hjälper hellre till med matlagningen.... Smakade gott, där i sågspånsdoftande vårsol.

Ett riktigt vårlikt foto blev bilden av killen som sitter högt uppsatt, spanande, med knallpulverpistolen i högsta hugg. Ärligt talat så blev jag riktigt trött på allt knallpulverskjutande.... men det är kanske så man hälsar våren då man är sex...  Nu blev det bara en "vårkänslodag". Igår och idag, så är det grått och rått. Februariväder, helt enkelt. Gott att slippa snön!

 I en liten kommun, så är det inte självklart att det  finns möjlighet att gå på bio. Det finns en biosalong i anslutning till gymnasiet i Tranemo. Den visar filmer med väldigt ojämna mellanrum. Vecka 7 är sportlovsveckan hos oss, och då fanns det filmer att se hela veckan. Först ut i söndags var "En man som heter Otto". Klart att vi måste se den! Bara det att när vi kom till biografen, så visade det sig att projektorn gett upp. Det räckte inte med uppdatering för att få igång den. Fick bli ett par skymningsbilder från den närbelägna sjön i stället. 

Tycker lite synd om dem som har hand om biografen. Är en ideell förening i samarbete med kommunen. Här hade man verkligen försökt att få till något bra under sportlovsveckan, och så  blir det inget av. Hoppas få bekanta mej med Otto  vid ett annat tillfälle.

PRO-styrelsemöte igår. Vaniljhjärtan till fikat. Enda kopplingen till St Valentins dag, för min del. Känner mig alltid lite frustrerad efter styrelsemötet. Måtte årsmötet ( med hjälp av valberedning) se till att jag slipper den frustrationen fortsättningsvis. För nog är det så, att även en pensionär bör inse när det är dags att "gå i pension" från sina uppdrag.

Gym-premiär igår, efter tre veckors uppehåll. Det gillades av såväl kropp som själ. 

Vägarna och stigarna är öppna för ordentliga promenader igen. Härligt att komma ut på en daglig runda i någorlunda rask takt. 

Nu var det nog uppdaterat. Gott så!

Medialt

 Borås Tidningen har varje söndag en sida med tema "för femtio år sedan". En sida som blir alltmer intressant allt eftersom man blir "gammal".  

Blev ändå förvånad att det var så mycket bråk om att prästviga en kvinna i  relativt radikala Skara stift, då för femtio år sedan. I Göteborgs stift, där jag numera hör hemma, så finns det stofiler än idag, som är emot kvinnor i prästkläder. Men de är helt besegrade. Nu finns här många kvinnor i det ämbetet.

Det är femtio år sedan som jag slutade gymnasiet. eller rättare sagt, det var det i juni. Är nästan säker att den präst/lärare, som tagit tillbaka sin ansökan till kyrkoherdetjänst, då han skulle få kvinnliga kollegor, var den man som undervisade oss i filosofi och religion. En ärkereaktionär man, inte speciellt gammal. Googlar och ser att han lever ännu, nittio år gammal..

Det intressanta i sammanhanget är att jag funderade på att bli präst, under mina gymnasieår. Hade en viss dragning till kyrka och andlighet. Samt att jag ville ta plats och reagera mot gubbväldet. Tror inte att jag hade en tanke på att en kvinna som präst skulle möta så mycket motstånd. Eller också var det den kampen jag ville ge mej ut i. Kommer inte ihåg. Dora kommer jag ihåg. Sedemera Wikner. Gift med prästen i min barndomssamhälle. Christer. En godhjärtad man som jordfäste båda mina föräldrar. Dora träffade jag på då jag nedkommit med mitt första barn. Då var det samling med sjukhusprästen för alla nyblivna mödrar. Hon pratade inte alls om kyrkan, utan om den erfarenhet hon hade som småbarnsförälder.  Googlar Dora... jodå, hon bor i Borås, 74 år gammal.... Hon var säkert en "bra" präst.

Hur hade jag blivit som präst? Hade jag även som präst distanserat mig alltmer från gammalmodiga ritualer. Hade jag kunnat påverka? Det var mycket som började snurra i huvudet, då jag läst artikeln.

Är förresten precis femtio år sedan som jag började lärarhögskolan, nitton är gammal. Inte illa, att i den åldern, hitta en utbildning som skulle visa sig funka även femtio år senare! Är säker på att jag gjorde rätt, som valde bort teologistudier....  Glasögonen har jag tyvärr inte kvar. skulle absolut kunna tänka mig att bära de bågarna nu också....

I dagens BT fanns även denna insändare. Blev lite glad om hjärtat, då vi åtminstone är två som är ense. Jag och Ronny Larsson.  Känner mig väldigt isolerad i åsikten annars... eller också är det inte OK att tycka att det är helt fel av Sverige och EU ( USA lever ju sitt eget liv, de är inte mycket bättre än ryssar enligt mej... ) ska fortsätta att skicka vapen till ett krig, där det bara finns förlorare.  Så helt otroligt fel att låta våra vapen ta liv från oskyldiga människor. Fattar man inte att det bara gör kriget värre och värre. Att vi befinner oss i ett världsomspännande krig, det är helt tydligt utifrån mitt (skeva?) perspektiv.  Sluta skicka vapen och krigsutrustning!.  Jobba på bred front med diplomati istället!

Har streamat den omtalade och kritikerrosade serien "Händelser vid vatten". Såg det sista avsnittet igår. 

Serien utgår från händelser som inträffade 1973, för 50 år sedan.  Intressant att se fordon från den tiden, liksom kläder... och att få titta in i dåtidens kollektiv,  där de som protesterade mot "samhället" samlades. Funderade på om det var en "bra" serie eller ej, då jag sett upplösningen. Antagligen var den väldigt bra. Djupgående i mänskliga psyket. 

Den norrlänska omgivningen var, oftast. allt annat än naturskön. Tänkte på det, under förmiddagens dryga halvmilarunda, mestadels på skogsväg. Det ser lika tråkigt ut hos oss. Mängder med avverkningsområden, risigt och kalt.  Något som inte har ändrats på femtio år, alltså....

Tillbakablickat

 

Har ju knappast aldrig anammat temana som finns i bloggvärlden. Men det finns ett tema som jag kanske borde hoppa på, då jag alltid läser de inläggen med såväl nyfikenhet som intresse. "Fem på en fredag".

Igår handlade det om tillbakablickar och om

tankar inför framtid.

BP konstaterade att hon använde sin blogg för att kolla upp vad hon gjorde för tio resp. fem år sedan. Jag blev genast inspirerad av detta och började med att kolla  datum närmast den 10 februari 2013. Hamnade på den 9 februari.  ( Har ju aldrig bloggat dagligdags)

En stor känsla av såväl sorg som insikt över att tiden både skördar och sår, föll över mej. Tårarna steg i ögonen, där jag satt i bussen på väg från Falkenberg.

För tio år sedan begravdes min svärmor. Jag hade refererat begravningen på helt ok sätt. Det var inte orden som berörde mig, det var bilderna.

Fyra av svärmors syskon fanns med på bild. Det femte syskonet var borta sedan några år. Idag finns bara ett av syskonen kvar.  

En bild av tre grannar hade jag också med i inlägget. Två av dem är borta idag.

"Farmors" sex barnbarn fanns på en bild. Ingen av dessa hade några barn. Idag har svärmor Ingrid sex barnbarnsbarn och ett sjunde på god väg.

Mycket förändras under tio år. Medförande såväl sorg som glädje. Det är väl det som är livet ..

Hur var det för fem år sedan då?

Det inlägget handlade om att jag önskade att jag kunde uppdateras på samma sätt som man kan göra med digitala verktyg och apparater. Med avsikt att jag kunde  få in lite mer hyfs och artighet i mitt beteende. Jag väntar fortfarande på den uppdateringen!

Igår var jag/vi på Falkenbergsrevyn. Det var mycket grått och vitt hårsvall i publiken. Naturligtvis var det nästan bara pensionärer som besökte en föreställning som började kl 15.30

Falkenbergsrevyn är den klart bästa revyföreställningen som ges i Sverige. Otroligt fartfyllt, varierat, skrattframkallande.  En revy består ju av återblickar och samtidsreflektioner. Jag är ingen skrattare, men jag log stort åt sketcher ang. DNA-koll, elsparande och sociala medier.

Allra bäst är man i Falkenbergsrevyn, på sina musikframträdanden. Alla i ensemblen spelar instrument och/eller sjunger/dansar. 

Det blev en superkul tillbakablickande eftermiddag som avslutades med stor thaibuffe på restaurangen "nästdörrs".

Efter ett antal dagar där det varit helt omöjligt...ja, iaf förenat med benbrottsskada..eller skallskada...att ta sig fram på byvägen, så var isen  i det närmaste borta idag. Vilken härlig känsla att kunna gå på en halvmilslång promenad i solsken!

Och kolla! De små "videkissarna" håller på att slå ut! 

Våren är inte så långt borta!

Batteriljusen, som finns både inne i huset och utanför detsamma ger också anledning till tillbakablick. I mörka december hade mörkret börjat falla då de per automatik tändes. Strax före halv fyra. Samma automatik fungerar även i februari, men nu lyser ljusen en bra stund medan det fortfarande är dagsljus ute.

Åtta-nio grader -på plussidan- denna februarilördag.  Vet att det blir bakslag, men vet också att nu kan vi blicka bakåt på mörkret och framåt mot ljuset under de närmaste fyra -fem månaderna. 

Växlande

 

 

Det är väl så i vintertid. Växlande väder. I  söndags var det ett antal minusgrader. Friskt! Lättgånget. Inte alls halt underlag, då jag tog dagens promenad i anslutning till att vi uppvaktade svägerskan på hennes 60-årsdag.

Njuter storligen av att besöka barndomshemmet. Att ta en ensam promenad och låta minnesbilder flöda. Samt att få träffa bror och bästa svägerskan!

Måndagen bjöd på SOLSKEN.  Killarnas virus hade hittat mej också, så jag ställde in ett möte på förmiddagen. Men att ta en promenad här hemmavid, det fanns ingen anledning att låta bli. Helt ljuvligt! I och för sig tog jag stavar för säkerheten s k skull, men det hade inte behövts.Underlaget var stabilt.

Solen värmde. Rimfrosten glittrade. En härlig dag. Trots förkylning.

Igår, på "mormorstisdag"  tog jag inte en bild.  Ovanligt!  Tog en egen kortrunda i byn. Men myrsteg. Växlande underlag. Stundtals halt, stundtals barmarkskännung. Det gällde att parera stegen. Var ute med killarna under att snöskulpturer tillverkades av blöt snö.  Tråkväder för en tant.

Lite förkyld, lite ryggont... lite eländigt. Men ut måste man ju även denna onsdag!  Vilket förskräckligt väglag det var på vår byväg. Hal issörja. Vände om, då jag tagit mig fram några hundra meter, stelt gående, krampaktigt hållande i stavar.  Beslöt mig för att gå ut på asfaltsvägen i stället. 

Tråkig väg, en del tung trafik, men så lätt att gå. Kunde släppa stavarna och ta ut stegen ordentligt. Så gott att kunna gå riktigt fort..ja, så fort som en tjock tant som fyller 70 om tio månader, nu klarar att ta sig fram.

Nu är det så att en promenad alltid piggar upp. Både för förkylning och tramsig rygg.

Amaryllisen borde blommat till jul. Det gjorde den inte. Klockan bara vissnade bort. Men nu kom en ny stängel. En enda klocka ville blomma ut. Men så vacker! 

Sista stängeln på sista inköpta amaryllisen blommar i hallen.  Känns som den är lite sent ute. "Lilla jul" -kyndelmässodagen inföll ju under helgen som gick. 

Det hände att granen stod kvar i det utkylda "finrummet", ända tills den helgen, när jag var barn.  Fast när jag var i ålder 7-11 år, så var det "julgransruskning" som gällde, och den ägde rum tidigare än så. Men jag minns så väl den övergivna, barrande granen, där jag och mamma huttrande hjälptes åt att få undan julpyntet i det iskalla rummet, då när det var "lilla jul", och jultiden definitivt var slut.

Nu är det tulpanerna som gäller. Även om amaryllisar är vackra, så är det ett tecken på att det går mot vår, när vi växlar över och frossar i tulpaner.

Och jag längtar då tills dess att jag kan gå med raska steg, utan stavstöd, på vår byväg igen.

Vinter igen

 

 

Nog har det funnits lite vårkänsla i de två tidigare inläggen.

Den känslan fick ett abrupt slut. Inget annat att räkna med, så här i början av  februari.

Igår var det riktigt skitväder. En dm snö öste ner. Blåsigt och rått i luften. Blev inte mycket till utevistelse. Bara den tid som det tog att skotta undan snön.

Två superförkylda killar hade kommit redan på torsdag förmiddag  

Det blev inte många minuter frisk luft för killarna. De ville in. Den här killen var ordentligt påverkad av förkylning/ influensa och vilade största delen av fredagen.

Idag var såväl väder som killar betydligt bättre. Men ute var de inte sugna på att vara. Fanns heller inget direkt att locka med, mer än promenad i solsken. Inget som slår an på vare sig 6-åring eller 4-åring. Ej heller på 69-årig morfar. Iallafall inte när favorit-fotbollslagets match visades på tidig eftermiddagstid. 

Nu gillar ju jag att promenera ensam. Så det var bara gott att få en stunds egen tid. Det blir ju understundom lite intensivt med två, någorlunda pigga, killar inomhus. 

Så gott väder det var. Trots att termometern visade på minusgrader i skuggan, så värmde solen.  Nästan så man känner lite solpåverkan i det vinterbleka ansiktet, efter en timmes solskenspromenad.

Mötte upp med killarnas mamma halvvägs till Värnamo. Termometern visade tio minus vid halv sjutiden. Men vackert var det. Fullmåne och väl synliga planeter... Venus, Mars och Jupiter. Njutbart genom bilrutan!

Lugnet har lagt sig över huset. Så roligt att ha killarna hos oss, men också gott när de återvänder hem till sej, efter tre dagar, då de fått odelad uppmärksamhet.

I kväll blev första kvalomgången till melodifestivalen uppmärksammad. Tycker att det är en trevlig underhållning, under den tid som vintern allt mer går mot vår.

Gillade Fjällgrens och han nordiska kompisars låt.  Riktigt mycket. Tyckte också om Viktor Crones låt. Tar dessutom fram skämskudde och erkänner att raggarlåten fick det att spritta i den gamla kroppen.  Killtjejen Tones låt gillade jag inte alls...men jag kanske lär mej att tycka om den, när jag lyssnat några gånger 

Var på teater i torsdags. Innan vintern återvände. Gillade verkligen det jag såg och fick uppleva. "Kameliadamen"  i en uppsättning av Riksteatern.  Riksteatern ger ju oss lantisar möjlighet att se bra teater, med riktigt bra skådespelare.  Jakob Eklund och Jacob Erickson stod för huvudrollerna.  Riktigt bra rollprestationer.

Rekommenderar föreställning å det varmaste, om den skulle råka spelas på en plats i er närhet. Vacker, tänkvärd och med en hel del humor.