Getinge- Gingrigömmor

 Så har vi övergått till en tid där mörkret övervunnit ljuset.
Inget man behöver gilla, men som man får acceptera.

Full fart blev det även denna helg; Rapport kommer här:

Åkte ner till Halmstad igår, lördag,  för att stänga till stugan för vintern.
Alltid lite ångestfyllt, och mer och mer oroligt i magen får varje år som går.
Man vet ju aldrig hur det är nästa vår.... och även om man aldrig vetat det, så blir man mer och mer medveten om  framtidsovissheten, ju äldre man blir.

Sa till C-E på vägen ner, efter det att han lämnat in tips och köpt Harry i Smålandsstenar:
- Jag skulle vilja vinna två miljoner, för då skulle jag anlita någon som kunde riva stugan och bygga ett nytt litet hus. Om man får bli pensionär, så skulle det var kul att kunna åka ner till havet och övernatta där, när som helst under året.
Det blev inga byggpengar.

Vi tog en promenad utmed stranden, under det att alla vattenrör tömde sig själva.
Det var vackert som vanligt, och vi såg en del människor som sökt sig ner till den starkt tångluktande  stranden.

Ute på Kattegatt, var det en liten segeltävling.
När vi senare åkte in mot centrum för lunch, såg vi att målet var vid Nissans utlopp.

 Höstfärgerna började synas, Japans golfbana och Timmerstugan hade stängt för säsongen och på vårt stugområde fanns enbart ett fåtal stugägare på plats.
Som sagt, bara att acceptera, nu är det höst.
Bara att konstatera, vi har haft ett helt underbart sommarhalvår.
Men lik förbaskat, det är tråkigt när det går mot årets mörkaste kvartal.

Lite uppmuntran behövdes.
En geocachingrunda. Jag hade lagt in åtta cacher Torparrunda i gpsen.
Torparrundan finns mellan Getinge och Kvibille, i Getinges utkant.
Det skulle vara en runda med svår terräng, hade jag läst i FB-gruppen "Geocachare i Sjuhärad"s lista om rundor i Västra Götaland/Halland.
Jo, det var lite uppförsbacke upp till denna otäcka tingest, som visade sig vara bärare av en loggbok.

 I övrigt var det bra väg och fantastiskt fin bokskog.
Njöt av promenad och omgivning ... och lätta gömmor, med bra koordinater och hintar.

Det skulle bli betydligt svårare att ta sig fram.
Nu var det absolut inte värre än att gravt övre medelålders tant och farbror klarade detta utan några större besvär. Törstig och svettig blev man, men vatten finns och tanken med promenaden var ju att vi skulle få röra  på oss.
Har också hört att det är bra för såväl koordination som lite taskig rygg att gå i ojämn terräng.
Rena muskelterapin!

Omgivningen gick, som det utlovades, i blandad terräng. På vissa ställen var det hur fint som helst, på andra ställen såg det ut som det brukar se ut i skogen.

När vi nästan gått hela rundan,som sades vara 2,5 km... men som jag tror var längre, så var vi fast i en fälla.
Det var stängsel på alla håll utom bakåt och bakom taggtråd och eltråd, så fanns det kreatur.
I en hage gick pappa tjur med hela sitt harem och sina avkomlingar.
Även om pappa såg snäll ut, så kunde vi inte våga lita på att han så var. Skenet kan bedra.
Så vi gick utmed en lång stenmur och kröp sedan, i bästa limbo-stil, under dubbla trådar.
De här djuren var ju ändå på behörigt avstånd.
Vi klarade oss helskinnade ur vår instängdhet.
När vi nått friheten utanför stängslet, så mötte vi bonden som ägde de, numera ganska ovanliga, brun-vita
( SRB?) kreaturen.
Han skrattade åt oss, och var sannolikt ganska van vid att förvirrade geocachare förirrade sig in på hans gårdsplan.

Kor, får och hästar fanns det utmed Torparrundan. Inte den roligaste rundan vi gått, men ganska så äventyrlig...

 Idag fick det äntligen bli en tur till Gingri-trakten och Berrasnobbens gömmor.
Har hört talas om/ läst om "Djurslingan" och såg fram emot den.
Hade gjort en PQ, med o-punkt där Gingri-Rångedalavägen tar av mot Ön.
Tog en radie på 7 km, och fick 118 gömmor.
Satte på gpsen då vi närmade oss Tärby, där "Djurslingans" första gömma är.
Ve och fasa, trots att jag kollat att det låg Rångedalakoordinater i gpsen, så hade det inte tagit sig. De var borta... jag hade missat något då jag överförde PQ till gps. Har hänt förr!
Det är nog säkrast att jag fortsättningsvis manuellt sänder över alla koder till gpsen!
Nåja, vi hade ju c:geo i en mobil med fulladdat batteri.
Så det löste sig ändå.
Berrasnobbens djurslinga utmed vägen mot Ön, den var något alldeles extra.
Tänk bara att bli välkomnad på detta sätt!

Diverse olika djur fick vi sedan stifta bekantskap med utmed vägen. Funderade på om Berrasnobben tömt hela huset på prydnadssaker och leksaker eller om han gått till secondhandaffär. Man fick träffa katter, ankor, kor, ugglor, möss och delfiner.... Kan det ha varit så att det fanns elva olika djur utmed vägen ....?

Passerade den promenadväg som vi ofta tar när vi hälsar på min bror. Det är han som äger vårt barndomshem i Finnekumla, byn närmast ön, fast i Dalsjöfors kommundel av Borås kommun... och inte i Fristadsdelen, där vi nu befann oss.
En gömma fanns alldeles där mina föräldrar hade sin  ägandes utmarker, på maderna. Denna del kallades "Gingrimaden" och här har jag varit med vid både höskörd, havreskörd och mjölkning av kor.
Det var rena nostalgin att besöka denna plats,som känns så bekant.

Vid näst sista gömman skulle det finnas en tupp.
- Här är den, sa C-E. Fast den ser ut som en tomte.
Nu var det ingen påskprydnad, utan en juldito.
Sannolikt slängd för längesedan i en soptipp från förra århundradet.
Ångrar lite att jag inte lade beslag på den.

En promenad skulle det också bli. Jag hade planerat en slinga på 3,5 km mellan Fristad och Gingri.
Vi hamnade mitt ute i skogen, där man inte såg så mycket mer än träd och stubbar och stenar.
Men det räckte, för det var där gömmorna fanns.

Cachedesigner Berrasnobben ska ha kredit  för sina stora rejäla lådor och sina utmärkta hintar.
En cache kunde vi inte hitta, och det beror nog på att vi har svårt att se det som inte är uppenbart.
Här var det iallafall uppenbart och uppenbarat.
Lådorna var fyllda med massor av barngodsaker ( leksaker) ... undrar igen var Berrasnobben får tag på allt roligt. Måste var superkul att gå rundan om man är sex-åtta år. Fast man behöver förstås vara välutrustad med bytesssaker.

Hösten hade börjat sitt intåg, det vittnade denna höströnn om.Regnet började så sakteliga falla över oss, men det var helt ok, vi hade hunnit långt på vår väg och hade torra kläder i bilen.

Sista gömman hade en sorglig historia. Huset brann ner 1964 och familjen med fyra barn fick skyndsamt ge sig ut i  natten för att inte bli innebrända. Nu stod en sorglig ladugårdsruin kvar och vägen fram till gården, den var igenvuxen.
Tjugotre Berrasnobbencacher hittade vi. Alla föredömliga,  som "låda" och som gömma. Inga stenmurscacher här inte.... och bara en ( ohittad) grangömma.
Återkommer gärna till fler rundor/cacher av samme designer.
Lunch hittade vi i Fristad och hos broder Roger bjöds det duschmöjlighet, fotbollseftermiddag ( Mjällby-Elfsbor 2-2 ) och god äpplekakefika. Plus trevlig pratstund.
En fin helg alltså, en riktigt geocachinghelg.