Snabbskrivet om svampsäsong

Oj, vad tiden går fort.
Antagligen är det så att jag inte prioriterar bloggandet längre, för det blir inte så ofta skrivet här.
Efter fyra och ett halvt års ego-bloggande, så är det ju inte heller så konstigt att smekmånaden för länge sedan är över.
Men det är kul att att ha fotona och tankarna att gå tillbaka till.
En helt otrolig möjlighet egentligen, att kunna ha sitt alldeles egna fotoalbum och tankebok i denna form.
Fler borde utnyttja....

Vädret är ljuvligt, även nu när det blivit höst.
Det känns mera som sensommar, och kan säkert också rubriceras så, med tanke på att eftermiddagstemperaturen gått över tjugo grader under de senaste dagarna.
Nätterna är höstliga, för ett par morgnar sedan, så var det alldeles frostnära i temperatur.
Det blir mörkt strax efter halv åtta... snart är nätter och dagar lika långa/korta.

Sensommar, det är spindeltid, det är tydligt!
När solen ligger lågt, så syns spindelnät överallt i terrängen.
Jag trodde länge att det var en speciell slags dimma som lade sig så... för inte kunde det väl finnas så många spindlar i världen?
Men ack, vad fel jag hade, spindlar finns det gott om!
Undrar bara om det finns insekter nog att fånga i alla deras nät? Sannolikt gör det det.

Igår kväll blev det en svamprunda, Stockremmarundan. 1,5 km på landsväg. Nästan fyra km på skogsväg.
Det är blodriskeår i år. ( Blodriska syns på översta bilden)
Hittade mängder, och för ovanlighetens skull var de inte alls "mask"-angripna.
Kantareller ( denna bild) har vi inte sett till tidigare. Igår fanns de på flera ställen.

Soppar, kantareller, riskor och kremlor- det kan man plocka utan risk.
Det lärde jag mig på en svampkurs för snart hundra år sedan... ja, iallafall för trettiofyra år sedan.  Jag kommer ihåg att något litet börjat växa i "magen" vid denna tid, då svärmor och jag gick på svampkurs i Grimsås med omnejd.

De som inte är så nyttiga vad det gäller ovanstående sorter ( finns inga som är dödligt farliga) de spottar man ut, för de har så brännande smak.

Men ljuslila skivlingar, dem ska man akta sig för. Vet att det finns ett par sorter, vara en är riktigt giftig.
Men de är fina att se på, precis som flugsvamparna.

Jag har ett absolut favoritställe på vägen.
Inget svampställe, men en plats som är lika vacker varje gång man passerar den, året runt.
Här finns tiotalet olika lavar och flera olika mossor.
Anser att det här stället  skulle vara naturreservat, så artrikt är det vad det gäller kryptogamer.
Så här års förhöjer ljungblommorna platsens skönhet ytterligare.

C-Es främsta mål med promenaden var att hitta Karl-Johan.
En enda liten knubbig sak, som fortfarande inte har blivit larvbo, var vad vi hittade.

C-E stekte den, plus lite blodriskor och kantareller till kvällsmat.
Suveränt gott!
Några påsar förvällda godsaker ligger också i frysen.

Snabbskrivet blev det, inget att länka på FB.... men kul att komma ihåg de vackra sensommardagarna i början av september, då svampsäsongen gav Karl-Johan och Claes-Erik på samma bild.