lördag 13 december 2014

Lusse lelle

I tre dagar blev det lussefirat. Tre dagar i följd. Nästan så det blev lite lussetrötthet en stund, men bara en kort stund.... och dagens uppskattade framträdande i bygdegården var ändå pricken över i:et, och riktigt uppiggande. Luciaframträdande på rätt dag, det är inte så vanligt.


I torsdags var det premiär på det stora företaget. Företaget som  har en egen fotograf. Han kollade noga så att alla fick vara med på bild. Det får alla våra barn. Hade det varit så att någon inte varit godkänd för ev storgruppsspridning i medierna, så hade den fått gå åt sidan. Man behöver inte låta bli att ta kort för att en person inte är okejad att visas upp. Anser jag, apropå  diverse fotoförbud av skol-förskole-luciatåg.

Tre gånger uppträdde de femton tjejerna och sju killarna från 5-6an, för det stora företagets personal nästan 500-hövdade personal.
Fint sjöng de, och t.o,m pianoklinkaren skötte sig utan större fadäser.


På senefermiddagen var det så dags för ett uppträdande för det stora företagets pensionärer med respektive. 196 stycken 60 +are ( de flesta 65+) var inbjudna till Bygdegården för fika, utdelande av den traditionella chokladkartongen, tal av företagets VD... och att uppleva huvudattraktionen, Grimsås luciafölje.

Det är skolan lucia som stått för detta framträdande under de senaste fem (ca) åren. Tidigare hade Grimsås sin egenvalda lucia bland tjejerna i åk 8, men så ett år tog både tjejer och intresse från de "stora" slut, och då fick skolans luciatrupp bli reserver under ett år. De gjorde det så bra, att de blev ordinarie framträdare direkt.

Under många år, av och till, så tränade jag också de "stora" tjejerna. Det var samma framträdandeprogram på den tiden.
Fyra gånger i det stora företagets regi, en gång i samhällsföreningens regi. På den tiden blev såväl tjejer som pianoklinkare rejält uppvaktade. Det var både blommor, choklad och presenter.

När barnen började sina framträdanden, så fick de pengar av företaget - rejält med pengar - som tack. Så har det fortsatt år efter år. Men att pianoklinkaren lagt ner ett antal timmar utanför arbetstid, det har man inte riktigt förstått, för varje år har hon stått där med lång näsa... i och för sej har tack sagts, men knappast personligt, utan till hela gruppen.
Efter första året av besvikelse så undrade jag i samband med att jag efterfrågade barnens "arvode" om jag inte också kunde få en chokladkartong, precis som alla pensionärer alltid får på sin eftermiddagsträff. Det kunde jag få... och fick postumt... ja, iallafall ett tag efter det att luciatiden var över.
Varje år, en eftersläntrarchoklad kartong... och det borde jag kanske vara nöjd med.

Kanske är jag extra känslig i och med ålder och allmän frustrationsnivå, men i år blev jag riktigt ledsen när pensionärsföreningens ordförande uppmanade auditoriet att applådera Grimsåsskolans lucia ledda av Ann-Louise. Mannen ifråga borde ju veta vad jag heter, jag har bott här i 35 år. Om han inte visste, borde han tagit reda på! Chokladkartonger låg framför näsan på mig, men han lämnade inte över någon - vilket jag faktiskt trodde att han skulle göra, med tanke på att det var liksom framlagt.. F.ö. tyckte tanten faktiskt att hon var värd en blomma, för sitt extra arbete. Det fick hon alltid förr, på den gamla goda tiden, då Gunvor S var den som hade hand omét.

Följden av det hela var att tanten skrev ett Facebookinlägg, där galla spyddes. Många kommenterade och tanten fick den bekräftelse som hon efterlyste. På kvällen kom ett lite ursäktande messengermeddelande från en av de ansvariga och i går ringde VDn i egen  hög person och beklagade att han inte kände till hur det brukade vara.  En FB-vän skickade meddelande och talade om att det var hon som skickat mitt inlägg till VD Fredrik. Så kan det bli.... och jag frågar mig förstås om det var värt det pådrag som det blev.
Jo, jag tror det. Både för min egen och andras skull. Jag är ju inte ute efter att få någon lön för extra arbete, jag är bara ute efter den lilla, billiga, enkla... men så viktiga uppskattningen för nedlagt arbete.
Tror att flera tänkt till ... så ock jag. Insamlande av en lite uppskattningsgåva till de gympaledare som jag möter under året, den är viktig. Får skärpa mig, jag också.



Igår var det så luciafirande för skolans elever. Vi valde att vara i kyrkan, det var vi innan vi blev samhällets luciafölje. Kyrkan är ju en underbar plats att vara på, såväl ljusmässigt som ljudmässigt. Föreställningen där var riktigt bra. Tyvärr har jag inga bilder där ifrån.

Finalframträdandet syns  ovan. Det är från samhällsföreningens luciafirande i Bygdegården i eftermiddag. Först var det luciaframträdande, sedan fika och sist framträdde elever ur åk 1-2 med tomtesånger. Det gjorde de riktigt bra. Det är så kul, för just den traditionen med att de "små" ska sjunga tomtesånger finns kvar ända sedan våra döttrar var gick på lågstadiet.


Många berömmande ord blev det, både till eleverna ... och till mig. Även om det var eleverna som ska ha berömmet, och jag som ska ha tack för att jag leder dem en lördagseftermiddag i juletidstider. Eleverna är superduktiga.
En blomma fick jag... precis ett sådant där tack som jag blir så himla glad åt, och som jag kan njuta av i flera dagar....
En av spinningledarna är med bland samhällsföreningens fixartjejer. Pratade lite med henne om det uppskattningstack, som hon och de anda ledarna också är värda. - Förr fick vi en flaska glögg till jul, berättade hon. Får försöka ta tag i ett tack i det lilla, men viktiga, fortsättningsvis.

Luciatiden går mot sitt slut för i år. Hoppas på en ny ljushögtid nästa år. Till det stora företaget är vi redan inbjudna till 2015. Skönt att de tog min kritik på rätt sätt, så att det inte gick ut över barnen som tycker att det här med att vara med på lucia, är så roligt... och viktigt.


1 kommentar:

  1. Vad fina de var och så fint de sjöng! Lucia är en trevlig tradition. Skönt att de och du blev uppskattade på riktigt till slut.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas