söndag 25 mars 2018

Oprioriterat


Visst är det så. Bloggandet har fått mindre och mindre prioritet. Det finns så mycket annat som upptar livet, än att sitta vid datorn och skriva en massa trams..
Eller... nä, trams är det väl inte... men mycket av det jag skriver, det är absolut inte av intresse för andra... utom då jag skriver sådant som man kanske inte skulle skriva här.... för det är nog lite kul att läsa. Eller?
Nåja,  jag bloggar för att det för egen del, är kul att se vad man gjort och tyckt under tid.
Vad andra tycker om vad jag skriver, det struntar jag ärligt talat i. 
Internätet har ju möjligheter som passar de flesta....

Idag blev det förmiddagsfika med våffla på glasets hus.

Jag gillar våfflor, men vet att det är onödigt att "vräka" i sig flera stycken, och det gör man om man gräddar våfflor hemma. Bättre då att köpa sig en riktigt god frasvåffla, och njuta av de onyttiga kalorierna. 

Glasets hus levererar, det gör det alltid.

Ja, utom en gång då, när vi skulle äta lunch där och den ugnsbakade laxen inte alls var av den kvalitét som jag önskade. 
Men annars har allt varit bra. Och man har rätt att misslyckas någon gång ibland.



Besökte Glasets hus i fredags kväll, som senast.
Quiz-kväll. Svägerska och svåger vill ha oss med i sitt lag.  De båda är superallmämnildade, jag och C-E kan väl bidra med något.
Det har blivit ett antal vinster under årens lopp. Det har blivit mängder av andra och tredjeplatser. Förr fick man pris som tvåa och trea, numera är det vinnaren som tar allt. Ett pris som jag f.ö. inte är så intresserad av, ett lagpris bestående av en på stället handblåst vas.

Ganska bra att man inte strävar efter att vinna. Målet är att bli bland de tre främsta. Det brukar vi lyckas med. Så även i fredags. Vi klarade inte frågan som gällde de båda grundarna av Spotify. Nu vet vi att de båda grabbarna heter Ek respektive Lorentsson i efternamn.

Det är väl Grejen som är grejen, vad det gäller Quizet. Att få bevis på att man är någorlunda allmänbildad, i allafall i ett team på fyra, att träffa lite folk, att titta på ännu mer folk, att äta god mat, att dricka ett glas vin.....


I tisdags födelsedagsfikade jag med Karin, Ava och Maja på Glasets hus.  
Trettiosex år fyller de båda vännerna i år. Majas föräldrar är några år äldre än jag, och är båda synnerligen aktiva pensionärer efter att ha jobbat som lärare under hela sitt yrkesliv.
Maja funderade över hur konstigt det känns att hennes föräldrar, som inte tycks vara ett dugg gamla, är på väg att bli det.
Jag kom på att jag känner på samma sätt.... jag känner mig som 50 men är 15 år äldre...och om 15 år, så fyller jag 80..... om jag nu får ynnesten att vara med så länge. Knepigt det där med ålder och hur man känner sig. Ogammal känner jag mig!
Reagerade över hur gamla många såg ut, när jag tittade mig omkring i lokalen, på quiz-kvällen.  De flesta "gamla" är  i min ålder.
Bilden ovan är tagen i Majas mysiga hus, förra söndagen. Jag körde Karin och  Ava dit och tog sedan en långpromenad, medan de två vännerna kunde umgås en stund. För egen del, så hann jag också med att sitta en stund i avspänd samvaro med mina båda kära nära och mysiga Maja.


Karin och Ava gjorde oss den äran under början av veckan.

De kom med tåg från Malmö till Värnamo, och tillbringade ett par dagar där, innan vi hämtade dem till Stockremma i lördags. En klar lycklighetskänsla att träffa de båda två små barnbarnen samtidigt en stund. Jag är så glad att ha fått de där båda, att få uppleva de bådas utveckling, att få komma nära två små barn som delvis bär på mina egna gener. Fånigt, det där senaste, men sant. För visst är det så att man letar efter likheter.... något litet kan man nog hitta, iallafall med en smula fantasi......Och nog är det så att det som syns så här långt, så är det mer utseendegenetik från pappan vad det gäller Konrad och mera mammalikt vad det gäller Ava.


Ava och Karin stannade hos oss tills på onsdag.
Väldigt roligt att få lära känna den lilla mysiga, söta tjejen lite bättre. Det känns som om hon funnits mycket längre, än det dryga halvår som gått sedan hon föddes. En glad, matfrisk och bestämd tjej är det allt.


Jag tog ledigt i onsdags eftermiddag och körde Karin och Ava till stationen i Alvesta, bara för att jag ville. Det gav mig, förutom en möjlighet att umgås med Karin en extra stund, ett tillfälle att stanna till i Ulås och få ha Konrad alldeles för mig själv några timmar.


Han känns så "stor"  och pojkig nu, när han springer runt i en fart som mormodern knappast orkar med. ( Hon skrev ganska nyss att hon känner sig ogammal....kanske inte stämmer riktigt)
En som är nästan fjorton månader, förstår massor, det är tydligt. Och kan även uttrycka en del önskningar. Mormors mobiltelefon vill han inte lämna ifrån sig...nä,nä, nä...


Vad mera har hänt under två veckors bloggfrånvaro?

Studiedag. IKT. Höll i två workshops. Till den ena hade den som avskyr mig som pesten anmält sig. Kändes i rummet. Hu! Sådan skillnad det blir, mot att mötas av en allt igenom positiv grupp-vilket jag gjorde under den andra workshopen.

Fick bara några dagar senare höra att det är sådana som bytt kommun för att komma undan den negativa känsla som människan i fråga sprider till sådana som hon ogillar. Jag kände mig stärkt av att inte vara det enda "avsky-objektet".


Var på en annan lärarsammankomst och hörde hur man jobbar på andra ställen. Några lärare berättade med stolthet att de sätter upp lektionens gång, med bilder på whiteboarden. Tillbakablick, genomgång, pararbete, enskilt arbete, sammanfattning... och dessutom varje del tidsbestämd. Med den klocka som "ringer"/ tickar ner.
Jag kan inte släppa tankarna på det jag fick höra. Så fruktansvärt att göra våra elever så fyrkantiga.
Flexibilitet och flow är två av mina favoritord.  Det finns ju ingen möjlighet till varken det ena eller andra om man styr lektionerna utifrån denna inrutade struktur.  Vi vill ju ha självständiga och öppensinnade elever som tar egna initiativ. Inte en chans om man jobbar på det sättet. Förödande för många elever, anser jag.
Men... det var så positivt från de andra åhörarna på mötet... och då jag invände lite försiktigt, så fick jag en flod av "ovett "tillbaka, från en av de båda föredragande.
Nä, ifrågasätta ska man inte. Bara klia rygg!


Jaja, jag ska börja trappa ner från lärarjobbet i höst. Gå ner till 80 %. Förbereda mig på att jag måste lämna yrkeslivet. Att sluta tvärt, det skulle inte funka.

Man vet ju inget om framtiden, MEN om jag skulle få vara frisk och vara med under ytterligare ett antal år, så tänkte jag allt bli volontär i Glasets hus. Jag trivs  väldigt bra där!


Aktivitetsarmbandet är nästan nöjd för dagen. De tiotusen stegen är tillryggalagda, de åtta kilometrarna likaså. Tog en kort promenad på banvallen i Limmared med C-E... ville visa honom "krigskyrkogården"  som jag upptäckte då jag gick där med Ava i barnvagnen i tisdags.
Det finns en geocache där. Ska försöka ta oss dit när det blir vår och någorlunda torrt i markerna, för att se vad det egentligen är. Någonting med järnvägen.... eller glasbruket?

Blev sedan långpromenad i solsken, nästan till järnvägen som år genom vår skog.


Glasets hus är en favorit. Blomsteraffären på stationen i Hestra en annan. Köpte en bukett olikfärgade nejlikor förra lördagen. Gillar verkligen nejlikor, de står vackra länge.


Skulle vilja ha en kruka med påskliljor på trappan ute, men det är knappast lönt. Nattkölden ska ju komma tillbaka. Tänkte på det, under dagens promenad bortom Kroken, att under de senaste åren så har det varit blåsippor i Karlas hage så här års. Längtar så efter riktig vår, även om denna dagens solsken och smältvatten ger en god  känsla. Men jag vill att snön ska bort, och det gör den inte så länge det är kalla nätter.


Huset är påskstädat, de få påskprydnaderna framställda. Skönt att vänta med påsklov till efter påsk, tycker jag.  Något att se fram emot, eftersom både Malmöbesök ( med teater) och Ulåsbesök finns med i planerna.

Två veckor är redovisade.

Fast det här måste också med.... tantlärarn blev intervjuad i lokalradion.

Hon tycker inte på något sätt att det är okul att få uppmärksamhet. Tvärtom! Tror att de är så med de flesta av oss. Även om det anses ofint att så tycka.

Det gäller att prioritera utevistelse, denna vackra dag, året kortaste dygn. Får bli en runda runt Flathult också. 

4 kommentarer:

  1. Vi jobbar alla på olika sätt. Jag kan känna igen mig i det du skriver att man inte känner sig tillräcklig och att man upplever att "alla andra" gör saker bättre. Å andra sidan är jag övertygad om att du och jag gör saker som andra pedagoger inte gör på samma sätt. =)

    Kul att skolans arbete uppmärksammas i radio. Just detta moment är inget jag tycker om, jag har för dåliga kunskaper inom området. Vi måste få utbildning och hjälp för att kunna stå upp mot läroplanens krav och mål.

    Ha det så bra! =) Kram

    SvaraRadera
  2. Trevligt att få höra din röst. Är det okej att fresta mig så med våfflor, sylt och grädde? :) Jag brukar också hålla mig till en och passa på att äta innan motion. Barnbarn hoppas jag får uppleva. Livets efterrätt. Någon gång måste jag prova på Quiz. Tror det skulle passa mig. Trots att jag inte har lika bra minne längre. Namn som jag var bra på förr kan försvinna helt när det behövs som mest. Sedan dyker det upp i ett annat sammanhang. Namnen som grundade "spotten" har jag nog aldrig vetat.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  3. Precis så är det med namn. De bara är på rymmen.Sen finns det namn som aldrig blir registrerade. Intresse styr. Tack för att du tittade in på bloggen.Anna-Lena

    SvaraRadera
  4. Så roligt med uppmärksamhet för gott arbete!

    I övrigt tänker jag kring det här blogginlägget att det är härligt att du delar med dig lite av varje! Tack!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas