Det lilla

Skymningen har sänkt sig och jag kan känna mig nöjd med vad jag hunnit med under den korta dagen. Tiotusenstegsgränsen är fixad med råge, bror och svägerska har varit på besök till lunch, lite tomtar och andra julgrejer har ställts på plats och den senaste veckans foton i lilla kameran är kollade och fixade.
Det lilla, vad det gäller julsaker är framplockat. Nästan bara tomtar med affektionsvärde har fått komma fram. Det räcker, så gott. Att det ligger många tråktomtar kvar i tomteförrådet, ja, det spelar ju ingen roll. Det är det lilla som gör det lite lagom juligt.

Det där med gran är bortvalt, för andra året i rad. Lite tråkigt, men det finns någon som tror att den inte tål gran, och då får tall vara ett bra alternativ. Plastgran, nä, det vill jag inte ha. Äkta vara och sådant som har ett känslomässigt värde, det är så jag vill ha det.

Tänker ofta på hur lite det ska behövs för att man ska känna sig glad, att man ska känna sig uppmuntrad, att man ska känna sig sedd.

Fick en klapp på axeln av en kille som jag inte har haft så mycket kontakt med på många år. " Hej Anna-Lena! " Så glad jag blev över ett glatt hej!

Så glad jag kände mig efter festen som jag skrev om i förra inlägget. Alla var glada, positiva och sociala, även den som jag varit så "rädd" för. Lite vänliga ord, ett vänligt bemötande, det är allt som behövs, för att man ska känna sig glad.

"Du gör ett bra jobb med X" sa en i elevvården. "Va", sa jag " vad menar du?". "Du pratar med X så att  X känner sig sedd och bekräftad".

Men snälla... är inte det så vi ska göra med alla våra elever?

Och som vi vuxna också ska göra i våra möten med varann.  Ett litet leende, en klapp på axeln, några vänliga ord.. det betyder så mycket. Jag tror inte att jag är ensam att känna så...

Lucia är över för den här gången. Som vanligt, så har jag helt otroligt bra elever, så att det blir riktigt bra framträdanden.
Det är så roligt att får höra att åhörarna gillar det de ser.. och framförallt det de hör.
En fin blombukett fick jag efter framträdandena på det stora företaget.
Visst blir man glad, när man får positiv respons.

Pepparkaksbak fick den här lille killen vara med om för första gången, i veckan. Synd att vi glömde ta med lilla kaveln. Men visst fixade han till några grisar och hästar, innan han tröttnade på kavel och mått och ägnade en halvtimme minst, åt att bereda en klutt deg på sitt eget sätt. Det är ofta det lilla som kan bli de bra "leksakerna"

Åka fram och tillbaka till Malmö över dagen ? Det gör man så gärna för att träffa den här lilla glädjespridaren.
Man behöver inte träffas så länge, det är den lilla mysiga stunden tillsammans som är så viktig.

Många gånger tänker vi att det ska vara så stort, så märkvärdigt. I min värld så är det det lilla positiva, det lilla glädjegörande, det lilla bekräftande, som är det absolut värdefulla.