Ut i vita världen

 

 

Undrar om det är åldern som gör det? Just detta att jag kan uppskatta alla årstider. Under många år har vintern känts riktigt "pestig"...och tanken på vinter, den kan allt fortfarande vara väldigt negativ.

Jag njöt storligen av dagens promenad, där i den vita världen.

Funderade på när vår lantliga natur är som mest magisk. Absolut när den ser ut som den gjort de senaste dagarna. Helt täckt av iskristaller.

Det finns ytterligare två magiska tillfällen, som oftast bara varar några dagar. Det är i början av oktober, då lövträden är helt gulfärgade. Allra  vackrast är det, då solen lyser på trädguldet.

I slutet av maj finns också några magiska dagar. Det är när alla äppelträden blommar, såväl de i trädgårdarna som de många vildaplarna. 

Underbart är kort. Det har han helt rätt i, den gode Povel Ramel.  Om några dagar har regn och plusgrader sannolikt förvandlat det magiskt vackra till tråkig vinter.  Den som är så svårt att gilla.

Det tråkiga med plusgrader, det är att det blir isgata på byvägen. I dag var det hur lättgånget som helst. Ingen risk för att tanten skulle halka omkull.

Bara tre minusgrader.  Kändes ljummet, jämfört med de senaste dagarnas 8-9 minus.

Hade förstås varit trevligt med blå himmel i stället för den konstant grå. Men allt kan man inte få! Och det grå är också ganska fint. 

I lokalradion har man pratat om alla de hemlösa som finns i lilla Borås. Man intervjuade några, som berättade om härbärge mellan 21 och 08. De övriga tretton timmarna på dygnet "slog man ihjäl " bl.a. genom att sitta på biblioteket eller att åka med bussen fram och tillbaka till Göteborg.

Andra vittnade om övernattningar i trappuppgångar och källare. Någon berättade om att en hel familj levde sitt liv i en gammal bil.

Varvid jag undrar om inte samhället har en skyldighet att se till att de hemlösa får ett tak över huvudet, att mina skattepengar används till humanitärt bistånd även inom landets gränser.

Ofattbart att människor ska behöva ha det så här i vårt land, i en medelstor svensk stad.

Gör jag något för att hjälpa? Nej, inte ett dugg. 

Det är så lätt att vara kritisk ...när man sitter i ett varmt och ombonat hus. Men visst borde det finnas ett skyddsnät. Att vara utan hem i den kalla vita världen...nej, den tanken vill jag inte ens tänka ...