onsdag 1 juli 2026

En tur till Gusjön

 


Sista dagen med sommarvärme, tycks det. Iaf för ett tag framöver. Tills i morgon är det välbehövliga regnet utlovat.

Kändes som om det var hög tid för insjöbad, en tur till favoritbadplatsen, Gusjön. Tvekade länge, det var mulet hela förmiddagen. Mycket moln efter lunch också. Tog en promenad. Det var varmt. Beslutet om att köra 15 km till bästa insjöbadet, blev plötsligt enkelt att ta.

Så gott i vattnet.  Säkert över 20 grader. Mjukt, omfamnade vatten. En fördel med insjöbad är att det är att det är lätt att simma där. Bästa simningen.


 Det var bara ett fåtal som letat sig till badplatsen på seneftermiddagen. Samt några fiskare en bit ut i sjön. Såg inte ut som de fick napp....


Känner mig annars lite låg idag. Inte beroende på att Sverige fick lämna VM.Tycker att det var bra gjort att komma så här långt, med tanke på utgångsläget. Sist in. Men inte först ut. 

Först blev jag ledsen/ besviken över bensinpriset. Att sänka skatten med tre kronor litern, det är det mest felaktiga man kan göra i dessa extremväderstider. Det bristande ansvaret för klimat och klimatmål som regeringen är skyldig till, det får mej... uppriktigt... att må dåligt. 13,94 kostade bensinen i Grimsås idag. Minst sex kronor för lite!


Sen kom jag på att det undermedvetna också spelar ett spratt vad det gäller  måendet. Makens bror fyller jämt  idag.  Kom på det, då jag hämtade tidningen och såg dagens datum. Skickade ett grattis till honom. Fick ett tack som svar direkt.

Hans fru avskyr mej, så något kalas var vi inte inbjudna till. Sa till maken att han skulle åka till Hestra och köpa en bukett blommor och uppvakta med. Det gjorde han. Han kom direkt till kafferep, med inbjudna grannar och vänner. Jag känner så djupt för maken, att han inte blir inbjuden till  sin enda brors sjuttioårskalas, bara för att jag är avskydd. Inte av brodern, men av hans fru.

Vi lever bara en gång. Nu har vi alla  begränsad tid kvar. Varför kan man inte bara ta tillvara de sista åren, och sluta med älta vad som hände för över 20 år sedan.

Jag och katten på altanen. En härlig sommardag har det varit. Trots att tårarna trillat . I smyg. Men lite saltvatten är väl bara bra.

Det är inte synd om mej. Mer om maken egentligen. Jag har mycket att vara tacksam för. Men visst känner man sig lite ensam ibland. Tror att det är många som gör det.Och som sagt, jag oroar mig för klimatförändringar. Jag tror att det är det största hotet mot mänskligheten. Värre än Putin. Och honom rustas det minsann upp emot.

En kul grej behöver avsluta detta självutlämnande och lite dystra inlägg. Ava skulle ha åkt hem till Malmö idag. Karin hade inga möten inbokade, så hon kunde komma loss och möta ungefär halvvägs. Sannolikt i Eval8s Markaryd. Men Ava ringde till mamma idag på morgonen och talade om att hon inte alls behövde lägga om jobbet. Hon tänkte stanna hos kusinerna en vecka till. En tjej som tycks gilla livet på landet. Så nu blir det hämtning på söndag. Efter det att hon sett Iddes första hopptävling.




De sista tre bilderna har Johanna skickat under dagen.  Konrad på Idde...