Tog en liten vårblommerunda i byn, efter veckans arbetsdag, funderande på ämnet "favoriter".
De olika klasserna skriver sångtexter. Sexorna författar sin egen avslutningssång. Det är en tradition, som jag förde in för många år sedan. De något yngre eleverna skriver en "hejdå"-sång till sexorna.
De blir lätt lite för "glatt" under sådana lektioner, varvid jag "åthutade" några. En del barn tål inga tillsägelser längre, utan tycker att de blir kränkta. De tyckte, att de som inte blev tillsagda är mina favoriter.
Det händer lite då och då, att ämnet "favoriter" kommer upp, från elevernas sida. Jag fick återigen förklara, "Jag har inga favoriter". För det har jag inte. Inte medvetet, iallafall. Jag gillar de allra, allra flesta ungar. Vore ju konstigt annars, med tanke på den övertid som jag jobbar på..... Men jag blir både förbannad och besviken på barnen ibland, och det måste man ju tala om. Helt enkelt för att undervisning ska funka.
Så här var det inte förr. Barn fattade varför man reagerade. Idag är det nog så att det finns alldeles för många "prinsar och prinsessor".
De äldre barnen, de är verkligen roliga att jobba med. Njuter av varje minut. De berättar om vad som hänt under skolåren, och så hjälps vi åt att skriva avslutningssången. Sex verser fick vi ihop.... ganska långa.... Man tar upp några lärare, försöker skoja till det lite. Versraden " X är ändå vår favorit", förvånade mig lite. Liksom " för Z har vi varit rädda".
Vad är det som gör att en lärare blir favoritläraren, trots att man inte undervisats av den läraren på ett tag. Varför är en del lärare skrämmande? Jag ställde den senare frågan till eleverna. "Därför att de säger till på ett strängt sätt". Vilket jag egentligen upplever mycket mer från flera av de andra kollegorna...
Synd att man ens egen "bästföretid" är utgången för länge sedan. För i ämnet " Varför är vissa lärare favoriter och varför är man rädd för andra" , det skulle jag vilja forska....
Bara att konstatera, i skolans värld så blir både lärare och elever bedömda. Det är sannolikt inte den enda platsen. För vi gör nog så med alla, alltid. Omedvetet. Men vi pratar inte om det..
Tror att vi bloggare bedömer varann också. Eller också är det bara jag som gör. Har en absolut känsla för er alla. Vem jag skulle vara lite "rädd" för, vem jag skulle kunna prata om precis allting med..... Vem jag skulle kunna bjuda hem på en enkel kopp kaffe.... eller förresten.. det skulle jag faktiskt kunna göra med er alla......
Har ju ofta skrivit att blåsipporna ( jo, det finns lite blommor kvar ännu) är min favoritblommor. Men samtidigt... nästan alla blommor är ju vackra.
Härligt med dessa vårblommor! Och många funderingar på din blogg idag, och jag håller med dig! Klart att undervisningen ska fungera, då måste man kunna säga till, det är ju självklart! Men jag har förstått att det är annorlunda i skolan nu!
SvaraRaderaKlart vi kan ta en kopp kaffe tillsammans, jag tar en budapestbakelse till, och du lite kakor ;-)
Ha det gott!
Japp! Toppen! Faaast... jag tänkte ju att ni skulle komma hem hit... och då finns det inga bakelser... Så det får bli på fik ! Kram//Anna-Lena
RaderaDet är hemskt att man inte ska kunna säga till ungarna på skarpen längre. Det har verkligen gått till överdrift med hur folk blir ”kränkta” av än det ena, än det andra.
SvaraRaderaVisst hade man favoriter bland lärarna, så har det nog alltid varit.
För den delen har man favoriter på många ställen.
Undrar i mitt stilla sinne om du är rädd för mig. Då blir jag kanske kränkt🤪God kväll! Eval8
Ärligt... nej... dej är jag minst av alla "rädd" för... Men det är konstigt att man även genom bloggen kan känna vibbar från olika personer... MEN det kan ju också bara att mina vibbar går åt fel håll...
RaderaVisst hade man favoritlärare! Beroende på hur lärarn bemötte oss elever...! God kväll!//Anna-Lena
Haha, jag kan ju vara värsta psykopaten!
RaderaNej, allvarligt talat så så känner man varandra på ett annat sätt när man ta del av alla tankar.
Det kunde bli en spretig fika om alla tog med sin favorit.
Favoritlärare var ofta de som var rättvisa och sa ifrån när det gick överstyr. Och var bra människor liksom.
Vi får väl sitta fär och givande med vårt eget .. och jag kan byta småkakor mot någon annans småkakor
RaderaTror inte du är då psykopatisk..😊
Alla barn mår bra av att man sätter gränser för vad de får och inte får göra eller bete sig på. Det är stor skillnad på att kränka och att uppfostra/ hjälpa nya människor på vägen mot vuxenlivet. Jag gillar dina funderingar och skriver under på dem också.
SvaraRaderaUndrar vad jag ska ta med mig till kaffet? Susjos hann ju redan ta budapestbakelsen. Vad säger du om sachertårta? eller en vanlig ostmacka?
Ha det gott bland de ljuvliga vårblommorna. Vitsipporna är min favorit de också just nu..eller vitsippan, det är ju en stor klon det handlar om har jag för mig :)
Goder afton-kram!
Välkommen! Ostmacka blir jättebra. Tycker sachertårta är lite tung... Men å andra sidan... jag äter ju ändå på mina två-tre småkakor... Kram! Anna-Lena
RaderaJa herregud - det här med barnuppfostran skulle man ju kunna prata om länge.
SvaraRaderaVilken skillnad i hur man tänker idag jämfört med hur vi uppfostrade våra barn eller i hur vi själva blev uppfostrade.
Minns min mamma som bestämd (sträng?) men som samtidigt hade mycket nära till skratt.
Tror att hon var tvungen att ha ett ganska stort mått av disciplin - med fyra barn och en make som var hemifrån i längre perioder. Hon hade en tuff vardag.
Kommer inte ihåg att jag kände mig kränkt - bara för att hon var bestämd.
Tack för ett tanke-och minnesväckande inlägg Anna-Lena
Nä, ordet kränkta var inte uppfunnet då! I alla fall inte i den meningen att man inte tålde någon minsta lilla tillrättavisning. Tack och kram!//Anna-Lena
RaderaDet var ett intressant inlägg!!! Kan egentligen inte uttala mig om dagens ungdomar, då jag har noll erfarenhet. Men en sak vet jag - att vara lärare är inget jobb, det är ett kall. Jag skulle inte orka en vecka ens. Ljudnivån skulle driva mig till vansinne.
SvaraRaderaTänker tillbaka till mina år i skolan. Kan inte påstå att jag hade en favoritlärare, utan för mig var det ämnet som var avgörande om jag gillade en lärare eller inte. På min tid var det ju betydligt tydligare regler än idag. Dessutom hade jag/vi föräldrar som faktiskt stod för uppfostran av sina ungar, nåt som man knappast kan påstå nuförtiden. Idag är det förskolelärarna och lärarna som ska stå för både uppfostran och lärandet...
PS. Visst kan bloggar sända ut vissa vibbar. Gillar alla mina bloggkompisar, då ni är alla så olika. Men jag vet inte om jag skulle vilja träffa alla. Tror inte det. Att vara social på distans är perfekt för min del. DS.
Skoljobb är så kul! Fast Man kan bli så jäkla förbaskad på en del.
RaderaFast oftast bara för en kort stund...
Jo, jag skulle gärna träffa er alla. En och en. Och dej är jag så nyfiken på... just för att du är social på distans. 😊
Samspelet mellan människor är inte alltid så enkelt! Det är förstås inte endast i skolans värld som vi bedömer varandra. Hur är/funkar min kollega, chef, arbetskamrater? Vilken sorts människa gillar jag? Vi är alla olika, kan inte gilla alla. Det har hänt att jag känt mig obekväm i sällskap med en person jag egentligen gillar. Det har inte känts helt avslappnat... Knepigt?
SvaraRaderaSkillnaden med relation lärare/elev tror jag är att de måste slita med varandra varje dag, där den ene är i underordnad ställning. Under min skoltid, kanske även din, så var inte alla så lämpliga att arbeta med barn. I min skola fanns det en lärare som var ökänd för både fysisk och psykisk "misshandel". Jag var glad att jag aldrig hade hen. Avstängningen berodde på att hen hade lyft en elev i håret!
Samtidigt som jag skriver ovanstående så instämmer jag med att barn har förändrats på gott och ont över tid. Det har vi vuxna också gjort. Vuxna förr var mer underdåniga mot samhället. Det tycker jag kan jämställas med barns uppförande då och nu. Vuxna kräver en massa från samhället idag, som inte ens någon hade en tanke på förr. Den jämförelsen tycker jag glöms bort när man tar upp ämnet barns uppförande.
Litet motvalls kärrng känner mig som... men tycker det är kul att vrida på våra tankar hit o dit....
Haha! Men sådana behövs! Motvalls kärringar alltså! Får fundera lite på din kommentar... Den är intressant.
RaderaObekväm tillsammans med människor jag egentligen gillar? Jo, underbpåverkan av alkohol. Då "förvandlas " vi. Jag blir faktiskt rätt tyst och inåtvänd... medan andra, som normalt inte alls tar så mycket plats som jag, blir alldeles "tokiga". Det är lite otäckt...iaf just då.
Mrn
Åkte iväg...
RaderaMen visst är det så att föräldrar exempelvis har helt andra krav på skolan idag. Vilket avspeglas i elevernas sätt att ta för sig, speciellt då de är flera "agitatorer: i samma grupp. Har inte tänkt så innan... men visst har du rätt i detta.
Tack för en tänkvärd kommentar! God eftermiddag! //Anna-Lena
Så är det säkert. Men i min tanke när jag skrev ovanstående handlade om krav vi vuxna ställer på "samhällets service" över huvud taget. De/vi var inte så "bortskämda" då, vi teg ofta och stretade på... Vi har ett samhälle som ger oss mycket, det ska vi vara stolta och rädda om. Tyvärr, så är min upplevelse att människor verkar aldrig bli nöjda...
RaderaTror inte vi har så olika uppfattning i detta, men jag ser det kanske i vidare perspektiv medan du är i skolvärlden just nu ;-)
Härliga bilder, vitsippsbackar, så himla fint,-)
SvaraRaderaKul att eleverna får göra egna sånger för avslutningen. Bra idè av dig! Det ger sammanhållning och verkar jättekul.
Hur ska en lärare vara......men först, kränkt ja det hör man ofta att folk, barn blir så kränkta. Man måste ju tåla en tillsägelse om man gjort nåt fel!
Vi hade en lärare, som kastade kritor och bröt sönder den stora linjalen som används till stora svarta tavlan, honom var jag livrädd för. En bra lärare ska vara rättvis, lugn, men också kunna säga ifrån ordentligt när det behövs. Vi hade en sån lärare i 9:an. han var så omtyckt av alla i klassen, även de som blev tillrättavisade av honom, för de förstod själva varför de blev det.
På den tiden var ordet "kränkt" inte vanligt alls. Så sträng när det behövs, rättvis, lugn, trygg. Och förmågan att göra ämnen roliga, intressanta ,-)
Trevlig Helg. ( och mig törs du bjuda på kaffe) ,-))
KRAM Primrose
Klart att du får komma på kaffe. Ser fram emot det. Många lärare var ju bra. Och en del var man rädd för. Speciellt de som aldrig drog på munnen. Hade en sådan lärare i tyska.
RaderaFick kontakt med honom via FB på senare år. Han var en riktigt god människa... förstås.
Han gick bort vid nära 100 års ålder nu i våras...
Vad jag inte är van vid, det är "uppnosiga" tjejer i åk 4. Har lite svårt att tackla dem
De blir så förnärmade. Killar är mycket enklare att ha med att göra. Även om de är struliga, så fattar de vad jag menar, och kan ta en tillsägelse på ett helt annat sätt. Sen kanske den tillsägelser bara hjälper i tio minuter..
God eftermiddag! Kram//Anna-Lena
Vilken trevlig uppgift både för åk 6 men också för yngre barn på skolan. Kan tänka mig att det är uppskattat. Vissa lektioner blir av förklarliga skäl lite livligare än andra och ibland får det vara så. Samtidigt så finns det en gräns och det är min sak som lärare att lägga ribban.
SvaraRaderaSamspelet mellan människor är inte alltid helt lätt och det finns inga garantier för att man klickar med alla. Under resans gång har vi pratat mycket med eleverna när de tagit upp det här med vilken lärare som är en bra lärare. Nästan alla har sagt att en bra lärare är en lärare som ser till att det är arbetsro på lektionerna men som också kan lyssna och som man kan skoja med. Elever vill ha raka och tydliga vuxna som har hjärtat på rätta stället. Jag arbetade i många många år med en lite yngre manlig kollega och vi var ett bra radarpar. Vi fick ofta höra att föräldrarna blev väldigt glada när de fick veta att vi skulle ha klassen och så även eleverna. Det fungerade helt enkelt bra och ja, jag vet att vi var mycket omtyckta och uppskattade. Samtidigt så kunde själva fan flyga i våra elever när de hade teknik, musik eller syslöjd och då var det hur stökigt som helst på lektionerna. Det pratade min kollega och jag mycket om med eleverna. Vi hade bra diskussioner, eleverna var ärliga och försökte inte prata bort hur de hade uppfört sig. Den enkla sanningen var att eleverna helt saknade respekt för vissa lärare och det var tyvärr samma sak oavsett årskurs.
Nej, nu ska jag inte bli långrandig men måste erkänna att det har varit en stor fördel att vara en rak och tydlig samt uppskattad lärare för jag vet att vissa kollegor har haft det väldigt tufft.
Önskar en god fredag nu!
Kram
Önskar en
Har ju nästan alltid känt samma sak. Och känner fortfarande. Men nu har den fule flugit i några av fyrans tjejer, tidigare helt tysta. Mycket märkligt!
RaderaJaja, det är fortfarande kul att jobba lite. Så jag tar väl en termin till och ser vad som händer med tjejerna.
God eftermiddag! //Anna-Lena
Intressant inlägg. Som jag minns min skolgång så hade jag en favoritlärare. Hans ämne var historia och han kunde på något sätt göra varje lektion intressant. Historia är säkert lite lättare än många andra ämnen, men ändå. Jag minns att vi alla var fokuserade under hans lektioner (fast ärligt talat har jag glömt allt, konstigt nog).
SvaraRaderaZnogge här ovanför har skrivit många kloka ord. Jag instämmer i det.
När det gäller övriga "favoriter", t.ex. arbetskamrater så hade jag väldigt svårt för de som ständigt hade ett leende på läpparna. Även om det framfördes klagomål eller åsikter om något som inte fungerade bra. Då blir det liksom ingen "stuns" i det framförda.
Raka rör... både bland barn och vuxna, utan att därför bli otrevlig. Och sedan måste man förstå att man kan tycka olika.
Att utnämna någon favoritblomma kan jag inte. Just nu längtar jag efter vitsippebackar. Och ingen av våra fyra årstider skulle jag vilja vara utan.
Nej, vintern vill jag väl ha också. Men en kort sådan. 15 dec-15 Jan...
RaderaÄn har inte det blivit riktigt vårvarmt här heller . Bra för vitsipporna. Då håller de länge.
Man kan aldrig passa alla. Det är bara så. Själv har jag nog svårast hör präktiga människor, de som gör allt rätt. Iaf enligt egen åsikt.
Tack för en intressant kommentar.//Anna-Lena
Favoriter, absolut denna årstid, min 90-åriga mor hade vitsippor på kistan.
SvaraRadera❤️
RaderaAtt jobba med barn i alla åldrar är det absolut bästa som finns. Jag tycker att man kan vara sträng om man bara är rättvis och helt tydlig med vad man menar. Då brukar de flesta acceptera det. Kram
SvaraRaderaÄven om det strular ibland, så är det ett härligt jobb! Kram//Anna-Lena
Radera