Jag skrattar sällan. Förhoppningsvis ler jag och ser glad och positiv ut lite då och då.
Bakom mej satt en dam som skrattade hysteriskt. Jag kände mig störd. Men det är förstås hennes sätt att vara. Lättroad. Visa att hon tycker att det hon ser och hör är kul.
De som satt nära mig, de kanske också kände sig störda. Av henne som aldrig skrattade så det hördes, av henne som knappast applåderade.
Om jag tyckte det var bra?
Ja, jag tyckte att det allra mesta var bra. Jag blev underhållen. Jag tyckte mycket var roligt. Jag tyckte att musiken och sången var superbra. Att man fått till många bra sångtexter. Tyvärr hördes inte alla ord. Det berodde kanske på att vi satt långt fram, vid sidan. Ljudet blev nog bättre för dem som satt längre bak och i mitten.
Jag har ju själv spelat revy. Lokalrevy. De gånger dom publiken skrattade och applåderade mycket, då gick man på moln.
Tack och lov är det ett fåtal av revypublikrn som är som jag. Som bara sitter och tar in. Ibland med ett leende. En applåd om det är riktigt bra.
Mest imponerad är jag av sången, musiken, Anna Carlssons imitationer, av tempot, av de supersnabba klädbytena, av den datastyrda scenografin.
Har sett ett antal föreställningar av Falkenbergsrevyn. De brukar vara bra. Det var även denna föreställning. Det tyckte jag, trots att jag inte skrattade högt en enda gång.
Det är väldigt olika om jag skrattar eller inte. Men ibland är det svårt att låta bli. Liksom det ibland är svårt att förstå att någon skrattar, för det är inte ens roligt.
SvaraRaderaJag är egentligen rätt humorlös, men har nog bättrat mig lite på gamla dagar.
God natt!
Nu skrattar jag åt dej. Eller ler iaf. Åker buss. Snart hemma. Go natt!
RaderaHumor.
SvaraRaderaJag är lättskrattad, men har svårt för det mesta av nutidens humor. Förstår den inte.
Att titta på något som skall vara och roligt och inte skratta (eller kanske inte ens dra på munnen), det känns som helt bortkastade pengar.
Den humor som jag/vi uppskattar finns "där ute" men den är sällsynt och det är få komiker som lyckas att få till just det som vi skrattar åt.
Buskis och revyer roar mig inte - en sorts humor som jag inte heller förstår mig på, fast andra verkar uppskatta den enormt.
Skulle vilja skratta mycket mer, men min typ av skratt-utbud är skralt.
Där är man väldigt olika. Vissa har lätt till skratt och till gråt medan andra skrattar och gråter inombords. Inget är rätt eller fel. Jag hade en kollega som gapskrattade åt allt vilket till slut blev både påfrestande och ytligt men vem är jag att döma... Sedan mår man generellt bra av att skratta :D
SvaraRaderaKram och god lördag!
På bio kan jag skratta ensam... kanske på "fel" ställe, barnen vant sig, bryr sig inte. Nu går jag på bio med barnbarnen, de har hög acceptans att jag är som jag är 🧡
SvaraRaderaHumor är svårt, roliga böcker är inte alltid roliga. Tycker en det program i svt är roliga, det tycker inte maken.